Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående förhindrande tills vidare av livförsäkringsaktiebolagens utdelning av vinst till aktieägarna m. m.

1939-05-19 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1939:32, Utlåtande i anledning av väckt motion angående förhindrande tills vidare av livförsäkringsaktiebolagens utdelning av vinst till aktieägarna m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 32.

1

Nr 32.

Ankom till riksdagens kansli den 19 maj 1939 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående förhindrande tills

vidare av livförsäkringsaktiebolagens utdelning av vinst

till aktieägarna m. m.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 333,

vilken behandlats av första lagutskottet, har herr Hermansson i Norrköping

hemställt, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla

om skyndsamma åtgärder i syfte att tillsvidare förhindra livförsäkringsaktiebolagens

utdelning av vinst till aktieägarna samt att ävenledes tills

vidare förebygga att ömsesidiga livförsäkringsbolag med garanti- eller förlagskapital

återbetala detta till respektive garanti- eller förlagsbolag.

Beträffande de skäl som föranlett motionärens hemställan får utskottet

hänvisa till motionen.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver begärt

yttrande över motionen från försäkringsinspektionen. I anledning härav

har yttrande inkommit från inspektionen, som jämväl bifogat yttranden

från Svenska livförsäkringsbolags förening samt från försäkringsaktiebolaget

Skandia och livförsäkringsaktiebolaget Nordstjernan. Yttrandena hava

såsom bilagor fogats vid detta utlåtande. Utskottet får tillika hänvisa till

försäkringsinspektionens i Sveriges officiella statistik ingående tryckta berättelse

rörande enskilda försäkringsanstalter år 1937, vilken berättelse omförmäles

i vissa av yttrandena.

I fråga om de nu gällande lagbestämmelserna för försäkringsrörelsen i

vårt land vill utskottet förutskicka följande:

De i motionen åsyftade enskilda försäkringsanstalternas verksamhet regleras

i huvudsak av lagen den 25 maj 1917 örn försäkringsrörelse. Däri stadgas

bl. a., att försäkringsrörelse må, förutom av statlig anstalt, drivas endast

av försäkringsaktiebolag eller av bolag eller förening, grundad på delägarnas

ömsesidiga ansvarighet (ömsesidigt försäkringsbolag). De i lagen

upptagna bolagsrättsliga bestämmelserna överensstämma i stort sett med

motsvarande stadganden i allmänna aktiebolagslagen. Dessutom finnas emellertid

åtskilliga strängare bestämmelser. Sålunda stadgas i 3 §, att å försäkringsaktiebolags

bolagsordning skall sökas Konungens stadfästelse. Avser

bolagets rörelse livförsäkring, eller avser rörelsen annat slag av försäkring

för all framtid eller för längre tid än tio år, skola tillika upprättas bestämmelser

angående vissa grunder för försäkringsverksamheten samt därå

sökas Konungens stadfästelse. Vilka dessa grunder äro angivas närmare i

7 §, som därutinnan beträffande livförsäkringsrörelse föreskriver, att grun
Bihang

till riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 1 aud. Nr 32. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande Nr 32.

der skola upprättas bl. a. beträffande beräkning av försäkringspremier och

premiereserv samt beräkning och fördelning av den vinst, som må tillkomma

försäkringstagarna.

Beträffande ömsesidiga försäkringsbolag förekomma i 117 och 123 §§

motsvarande bestämmelser som de ovan antydda, enligt 3 och 7 §§ för försäkringsaktiebolag

gällande. Vidare stadgas i 118 §, att delägare i ömsesidigt

försäkringsbolag äro försäkringstagarna, vilka i regel svara personligen

för bolagets förbindelser, samt i 119 §, att ömsesidigt försäkringsbolag

icke må, där ej särskilda skäl till undantag förefinnas, bildas utan garantikapital.

I bolagsordningen för ömsesidigt försäkringsbolag skall enligt

121 § bl. a. angivas grunderna för utövande av rösträtt och fattande av beslut

å bolagsstämma med särskilt angivande, där garantikapital förskjutes,

huruvida och i vilken mån delägare skall vara utesluten från rösträtt och

sådan rätt tillkomma garant. I övrigt ansluta sig reglerna för ömsesidiga försäkringsbolag

i de rent bolagsrättsliga delarna så nära som möjligt till bestämmelserna

angående försäkringsaktiebolag.

För de båda slagen av försäkringsanstalter upptagas gemensamma bestämmelser

om försäkringsfond och säkerhetsfond. Sålunda stadgas i 213 §, att de

i 7 och 123 §§ omförmälda grunderna för beräkning av försäkringspremier

och premiereserv för livförsäkring skola angiva den räntefot, det dödlighetsmått

eller andra riskmått och de antaganden beträffande omkostnaderna

som skola läggas till grund för beräkningen. Prövningen av dessa faktorer

tager huvudsakligen sikte på att antagandena skola vara fullt betryggande

med hänsyn till bolagets möjlighet att fullgöra sina åtaganden.

Tillsyn å försäkringsbolagen utövas av försäkringsinspektionen, till vilken

försäkringsbolag enligt 226 § årligen skall insända förvaltningsberättelse

jämte åtskilliga andra uppgifter. Bolag, som driver livförsäkringsverksamhet,

skall därjämte ingiva av bolagets aktuarie upprättade redogörelser,

i vilka bl. a. skall angivas i vad mån det verkliga förloppet av verksamheten

under året avvikit från de enligt 7 eller 123 § uppgjorda grunder för densamma.

I 228 § föreskrives, att örn avvikelse sker från lagen eller från bolagsordningen

eller från övriga för bolagets verksamhet stadfästa grunder,

försäkringsinspektionen äger förelägga bolaget att vidtaga de åtgärder, som

prövas erforderliga för rättelses vinnande. Detsamma gäller, där det visar

sig, att de till redovisning av föreskriven försäkringsfond eller premieåterbäringsreserv

avsatta tillgångar icke äro tillräckliga. Finner försäkringsinspektionen

bolagsordningen eller övriga för bolagets verksamhet stadfästa

grunder icke längre vara betryggande, äger inspektionen göra anmälan därom

hos Konungen, som, där så prövas erforderligt, förelägger bolaget att

vidtaga åtgärder för rättelses vinnande. Ha åtgärder, som sålunda föreskrivits,

icke vidtagits inom förelagd tid, ankommer på Konungen att förbjuda

fortsättning av bolagets verksamhet och förordna, att bolaget skall träda i

likvidation.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 32.

3

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22 januari 1937 tillkallades särskilda

sakkunniga att verkställa utredning angående försäkringsverksamheten.

Såsom direktiv för utredningen gäller bland annat: Utredningen bör avse

att belysa och enligt sunda försäkringsrättsliga principer tillrättalägga samtliga

de spörsmål, som äro av betydelse på försäkringsväsendets område.

Sålunda skall utredningen upptaga till behandling spörsmålet, huruvida inom

livförsäkringen vinsttilldelningen till de försäkrade inom en viss generation

bör bestämmas under särskilt hänsynstagande till avkastningen från de placeringar,

som härröra från just denna generations premieinbetalningar, eller

örn en utjämning mellan olika generationer av försäkringstagare bör ske

och i så fall i vilken utsträckning. Vidare bör undersökas frågan om vinstfördelningen

mellan olika grupper (årgångar) av försäkringstagare i de fall,

då olika premienivåer tillämpats för dessa skilda grupper. Utredning bör

verkställas angående omformning av gällande bestämmelser rörande såväl

de ömsesidiga bolagen som aktiebolagen i sådan riktning, att de i olika avseenden

möjliggöra en rationell anpassning av livförsäkringsverksamheten

efter växlande ekonomiska förhållanden. I samband härmed böra samtliga

livförsäkringen avseende stadgande!! av teknisk art granskas och underkastas

den omarbetning, som med hänsyn till vunnen erfarenhet kan anses

påkallad. Likaledes skall undersökas, huruvida och i vad mån gällande

bestämmelser rörande vilka värdehandlingar, som få användas för redovisning

av försäkringsfonden för livförsäkringar, böra revideras. Utredningen

bör klarlägga dels behovet av revision av nuvarande bestämmelser

om livförsäkringsbolagens ombud dels ock huruvida bestämmelser i detta

hänseende böra införas på skadeförsäkringens område. Annullationsfrågan

bör upptagas till undersökning för bedömande av vilka åtgärder, som böra

vidtagas för att i görligaste mån minska annullationerna utan att dock försäkringsverksamhetens

socialt önskvärda utveckling stäckes. Den hittills

tillämpade anordningen i fråga örn premiesättningen inom skadeförsäkringen

bör bliva föremål för utredning. Ytterligare bör tagas under övervägande

frågan örn försäkringsinspektionens befogenheter och tillsynsbestämmelsernas

utformning. Tillika bör övervägas, vilka åtgärder, som kunna vidtagas

till vinnande av möjlighet för en — av parterna oberoende — sakkunnig

prövning av uppkommande tvistefrågor. Utredningen bör söka utröna, på

vilka vägar ett verkligt inflytande på försäkringsbolagens ledning kan beredas

försäkringstagarna. Åtgärder böra övervägas i syfte att förebygga val

av styrelseledamöter, som överskridit viss åldersgräns. Det bör undersökas,

örn ej i försäkringstagarnas intresse möjligheter böra beredas det allmänna

att inskrida till nedbringande av oskäligt höga förvaltningskostnader. Slutligen

bör undersökas, huruvida erfarenheterna från den nuvarande lagstiftningens

tillämpning göra en revision även på andra punkter påkallad. Med

hänsyn till att aktiebolagslagstiftningen är föremål för särskild utredning

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 32.

Utskottet.

bör dock behandlingen av frågor av rent bolagsrättslig natur uppskjutas,

till dess förslag föreligger beträffande den allmänna aktiebolagslagen.

Utredningen väntas bliva slutförd under första halvåret 1940.

Givetvis får livförsäkringsverksamhetens bedrivande icke domineras av

enskilda ekonomiska intressen utan bör verksamheten anordnas på ett ur

allmän social synpunkt ändamålsenligt sätt. Försäkringsinspektionen har

också i skrivelse den 29 januari 1938 till Svenska livförsäkringsbolags förening

i anledning av en mellan bolagen träffad överenskommelse att tills

vidare ej utdela vinst till försäkringstagarna uttalat, att inspektionen funne

det naturligt att jämväl utdelning till aktieägare och garanter av vinst härrörande

från livförsäkringsrörelsen tills vidare inställdes. I sitt i förevarande

ärende avgivna yttrande har inspektionen förklarat att den med

nyssnämnda uttalande avsåg, att en sådan åtgärd borde hava legat i bolagsledningarnas

intresse, då en fortsatt utdelning kunde för försäkringstagarna,

vilkas vinstutdelning helt inställts, te sig såsom obillig. I motionen har

bl. a. uppgivits att beträffande åtskilliga av våra livförsäkringsföretag fara

för soliditeten föreligger, väsentligen till följd av det kraftiga räntefall som

ägt rum under de sista tio åren. Något belägg för denna uppgifts riktighet

gives icke i motionen, och försäkringsinspektionen har i sitt över motionen

avgivna yttrande förklarat sig sakna kännedom örn några siffror — officiella

eller andra — på vilka ett sådant uttalande skulle kunna grundas.

Icke heller eljest vinner motionen stöd av vad i yttrandena anförts.

Såsom av utskottets redogörelse framgår är frågan om revision av bestämmelserna

rörande försäkringsväsendet föremål för utredning av särskilda

sakkunniga. Därvid torde jämväl de spörsmål som behandlas i motionen

komma att ägnas uppmärksamhet. På grund härav får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 19 maj 1939.

På första lagutskottets vägnar:

K. SCHLYTER.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Schlyter, Karl Emil Johanson*, Karl Karlsson,

Karl Johan Olsson, Verner Andersson, Brandt och Anton Svensson;

från andra kammaren: herrar Bergquist, Lindqvist, Lindmark, Olsson i Mellerud,

Gezelius, Lindberg i Stockholm, Lindahl och Gustafsson i Lekåsa*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 32.

5

Bilaga A.

KUNGL. FÖRSÄKRINGS
INSPEKTIONEN
Till

Riksdagens första lagutskott.

Genom remiss den 17 februari 1939 har Kungl. Majit anbefallt försäkringsinspektionen

att avgiva och direkt till utskottet inkomma med utlåtande

över en inom riksdagens andra kammare väckt motion, nr 333, av

herr Hermansson angående förbud dels mot utdelning till försäkringsaktiebolags

aktieägare dels mot återbetalning av ömsesidiga försäkringsbolags

förlagskapital.

Försäkringsinspektionen, som berett Svenska livförsäkringsbolags förening

tillfälle att yttra sig, har från nämnda förening emottagit ett utlåtande

med bifogat särskilt yttrande från försäkringsaktiebolaget Skandia och livförsäkringsaktiebolaget

Nordstjernan. Då i förstnämnda utlåtande upprepade

gånger hänvisas till försäkringsinspektionens redogörelse för år 1937, får

inspektionen med nämnda skrivelser översända även denna redogörelse. I

anledning av remissen får försäkringsinspektionen anföra följande.

Försäkringsinspektionen har sig icke bekant, vad motionären avser med

uttrycket »på minussidan av soliditetsgränsen». Ett livförsäkringsbolags möjligheter

att fullgöra sina förpliktelser gentemot försäkringstagarna är beroende

på räntefot, dödlighet och omkostnader. Då dessa tre faktorers framtida

utveckling är oviss, måste för en balansräknings uppgörande — vilken

åtgärd ju är nödvändig för »soliditetsgränsens» bestämning — vissa antaganden

göras rörande de tre nämnda faktorernas framtida förhållande.

Härav föijer, att ett uttalande rörande »soliditetsgränsen» utan samtidigt angivande

av de antaganden rörande framtida räntefot, dödlighet och omkostnader,

vilka tillämpats vid bestämningen av denna gräns, saknar varje

som helst innebörd.

Att angiva sådana antaganden, vilka under alla omständigheter kunna

anses betryggande, är givetvis omöjligt. Skulle räntan sjunka ned till exempelvis

1 %, och denna räntenivå läggas till grund vid balansräkningens uppgörande,

komma förmodligen alla livförsäkringsbolag under »soliditetsgränsen».

Huruvida motionärens förmodan, att detsamma skulle inträffa, redan

örn räntefoten från nuvarande nivå skulle falla ytterligare någon procent,

är riktig, kan ej bedömas utan mycket ingående undersökning. (Försäkringsinspektionen

har uppfattat nämnda förmodan som hänförande sig till

nyplaceringsräntan — ej till bolagens medelränta.) Vilka de antaganden rörande

räntefot, dödlighet och omkostnader än må vara, på vilka motionären

stöder sitt uttalande, att ett tiotal av våra livförsäkringsföretag ligga

på minussidan av »soliditetsgränsen», saknar försäkringsinspektionen kännedom

örn några siffror — officiella eller andra — på vilka ett sådant uttalande

skulle kunna grundas.

De antaganden av ovan nämnt slag, som skola tillämpas av livförsäkringsbolagen

vid beräkning av premiereserven — den dominerande skuld
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande Nr 32.

posten i livförsäkringsbolags balansräkning — finnas angivna i bolagens av

Kungl. Majit fastställda grunder. Nu gällande grunder för beräkning av premiereserven

fastställdes av Kungl. Majit efter tillstyrkande av försäkringsinspektionen

under åren 1937 och 1938. De föreskriva för alla livförsäkringsbolag

utom två bland annat ett ränteantagande av 3 %, vilket gäller

även sådana tidigare avslutade försäkringar, för vilka premien beräknats

med tillämpning av högre räntefot. Vidare innehålla grunderna vissa övergångsbestämmelser,

vilka medgiva bolagen rätt att under de närmaste åren

avsätta en viss lägre premiereserv, varigenom möjliggöres en successiv höjning

av premiereserven från det belopp, som framkom vid tillämpning av

de äldre grunderna, till det belopp, som de nya grunderna, fullt genomförda,

betinga. Innan inspektionen tillstyrkte dessa övergångsbestämmelser,

hade inspektionen övertygat sig om bolagens möjligheter att genomföra den

successiva övergången. Då livförsäkringsbolagen fullgjort de avsättningar till

premiereserv, som enligt dessa grunder krävas, måste motionärens uttalande

rörande bolagens soliditet basera sig på antaganden, vilka innebära större

säkerhet än de av Kungl. Majit fastställda grunderna. Givetvis kunna olika

uppiattningar hysas rörande bland annat den räntefot, sorn lämpligen bör

läggas till grund vid premiereservens beräkning, och inspektionen har tidigare

av bolagen begärt vissa utredningar för att kunna bätlre överblicka

de problem, som resa sig vid en eventuell övergång till lägre räntefot än

3 %. Emellertid har inspektionen icke för närvarande ansett sig böra framställa

något krav på en sådan övergång, oaktat den räntefot, på vilka premierna

för nya försäkringar baserats, för samtliga livförsäkringsbolag fastställts

till 2,5 %.

I en skrivelse den 18 januari 1938 anhöll Svenska livförsäkringsbolags förening

örn ett uttalande av försäkringsinspektionen i anledning av en mellan

bolagen träffad överenskommelse att tills vidare ej utdela vinst till försäkringstagarna.

Med hänsyn till tveksamheten, huruvida det i grunderna för

premiereservens beräkning gjorda ränteantagandet — 3 % — kunde anses

betryggande även för framtiden, uttalade inspektionen i en skrivelse den 29

januari 1938 dels att inspektionen ansåge den överenskomna åtgärden välbetänkt,

dels att inspektionen funne det naturligt, att utdelning till aktieägare

och garanter av vinst härrörande från livförsäkringsrörelsen tills vidare

inställdes. Inspektionen avsåg med senare delen av detta uttalande, att

en sådan åtgärd borde ha legat i bolagsledningarnas intresse, då en fortsatt

utdelning kunde för försäkringstagarna, vilkas vinstutdelning helt inställts,

te sig såsom obillig.

Som motionären antyder, har man att räkna med, att frågan örn utdelning

till aktieägare kommer att behandlas av den nu sittande försäkringsutredningen.

Inspektionen kan icke för sin del finna, att frågan är av den betydenhet

i ekonomiskt avseende, att ett lösbrytande av densamma från det

övriga utredningsarbetet vore påkallat, i all synnerhet som försäkringsutredningen

väntas bliva färdig under första halvåret 1940. Detsamma gäller även

frågan örn förbud mot återbetalning av ömsesidiga livförsäkringsbolags förlagskapital.

Inspektionen är för sin del ej heller övertygad örn att ett förbud

mot återbetalning av förlagskapital för samtliga bolag vore till gagn för livförsäkringstagarna.

Även motionären har såväl i förevarande motion som i

en tidigare (motion nr 605 i andra kammaren 1936) framhållit vissa olägenheter

för försäkringstagarna, som förlagskapitalets bibehållande medför.

Till stöd för, vad försäkringsinspektionen ovan anfört beträffande den eko
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 32.

7

nomiska betydelsen av fortsatt utdelning till aktieägare i livförsäkringsbolag,

må följande siffror nämnas. Sedan övergång till lägre räntefot vid

premiereservberäkningen påbörjades i bokslutet för år 1934, ha bolagen till

premiereserven utöver, vad de tidigare gällande grunderna skulle ha betingat,

avsatt i runt tal 130 miljoner kronor. Detta belopp utgör över hälften av

den förstärkning av premiereserven, som övergången till nu gällande grunder

— fullt genomförd — beräknats kräva. Det belopp, som under de fyra åren

1934—1937 från bolagens direkta livförsäkringsrörelse gått till aktieägare

och garanter, utgör i runt tal 2 miljoner kronor, således mindre än två procent

av den samtidigt verkställda premiereservförstärkningen. Närmare hälften

av sistnämnda belopp eller 900 000 kronor härrör från ett enda bolag,

nämligen det av motionären som exempel nämnda livförsäkringsaktiebolaget

Nordstjernan. Med hänsyn till detta bolags starka ekonomiska ställning är

emellertid icke heller denna utdelning av sådan betydelse, att den skulle

kunna motivera en särbehandling av frågan.

Beträffande övriga i motionen gjorda uttalanden vill inspektionen anföra

följande.

Motionären betecknar livförsäkringsaktiebolaget Nordstjernans avsättning

till säkerhetsfond och utjämningsreserv såsom tillförda aktieägarna. Detta

är, som av lagen om försäkringsrörelse och förarbetena till densamma samt

av bolagets grunder framgår, oriktigt. Dessutom avsåg avsättningen till säkerhetsfonden

endast att öka denna fond så, att summan av densamma och

premieåterbäringsreserven skulle uppgå till det belopp, som sagda lag genom

föreskrifterna i 218 § åsyftar, vilket för närvarande ej kunnat uppnås genom

avsättning till premieåterbäringsreserven.

De förändringar beträffande livförsäkringsaktiebolaget Victorias verksamhet,

som genomfördes hösten 1936, betecknar motionären som ett fallissemang.

Försäkringsinspeklionen vill upplysningsvis meddela, att dessa förändringar

icke förorsakades av bristande tillgångar utan därav, att en allt

för stor del av tillgångarna utgjordes av värdehandlingar av sådant slag,

som inspektionen med hänsyn till lagens bestämmelser icke ansåg sig kunna

godkänna som redovisning för försäkringsfond. Vad angår motionärens i

detta sammanhang gjorda uttalande örn försäkringsinspektionens bristande

befogenhet, saknar inspektionen anledning att ingå på detsamma, då denna

fråga enligt av handelsministern givna direktiv skall behandlas av den tidigare

nämnda försäkringsutredningen.

Med stöd av vad ovan anförts får försäkringsinspektionen avstyrka bifall

till motionen.

Stockholm den 13 mars 1939.

O. A. Åkesson. Per Hasselrot. Sven J. Lindeberg.

Ragnar Wollert. H. Prawitz.

Bilaga B.

Till Kungl. Försäkringsinspektionen.

Sedan Kungl. Försäkringsinspektionen berett Svenska Livförsäkringsbolags

Förening tillfälle inkomma med yttrande över en av herr Hermansson i

Norrköping vid årets riksdag väckt motion angående förhindrande tills vi
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande Nr 32.

dare av livförsäkringsaktiebolagens utdelning av vinst till aktieägarna m. m.,

får föreningen härmed anföra följande.

Motionären fotar sina yrkanden på uppfattningen, att livförsäkringsväsendet

skulle på grund av ränteutvecklingen befinna sig i ekonomiskt nödläge.

Som stöd för denna pessimistiska uppfattning göras en råd påståenden.

I den mån dessa påståenden icke avse enskilda bolag återgivas de i kommentarer

här nedan i den ordning, i vilken de återfinnas i motionen. Ett särskilt

yttrande från Försäkringsaktiebolaget Skandia och Lifförsäkrings

Aktiebolaget Nordstjernan bilägges.

1. Att döma av tillgängliga officiella siffror skulle enligt motionären situationen

vara den »att icke mindre än ett 10-tal av våra 19 livförsäkringsbolag

— -—- -— stå på minussidan av soliditetsgränsen». De officiella siffrorna

giva emellertid tvärtom vid handen, att bolagen med bibehållande av

avsevärda extra reserver och övervärden på tillgångarna år efter år kunnat

förverkliga den premiereservförstärkning, som enligt de av Kungl. Maj:t

stadfästa grunderna blivit föreskriven för övergången till lägre antagen

räntefot. Jämför också Försäkringsinspektionens berättelse för år 1937, sid.

24+, där det anföres »att amorteringen i genomsnitt skett i betydligt hastigare

tempo än som motsvarar de minimikrav, som grundernas amorteringsplan

innehålla».

Huruvida de stadfästade övergångsbestämmelserna få anses för framtiden

betryggande låter sig icke utläsa ur de officiella siffrorna. Ej heller

är det möjligt att verkställa jämförelse mellan olika bolag utan ingående

kännedom örn interna förhållanden. Även med sådan kännedom är man

emellertid här inne på ett svårbedömligt spörsmål, något som icke kan vara

obekant för motionären i hans egenskap av sakkunnig i Försäkringsutredningen.

2. Orsaken till bolagens räntesvåriglieter påstår motionären framförallt

vara, att de flesta försäkringsavtal, som avslutas, närmast äro att förlikna

vid sparkasseräkning med avtalade fasta insättningar och med av bolagen

garanterad räntefot. Detta påstående motsäges av bl. a. det förhållandet, att

kapitalutbetalningar för dödsfall och kapitalutbelalningar vid utlupen försäkringstid

väga ungefär jämnt i aktiebolagen och förhålla sig som 3: 5 i

de ömsesidiga bolagen (jmfr Försäkringsinspektionens berättelse för 1937,

sid. 89). Inom folkförsäkringen har den korta blandade liv- och kapitalförsäkringen,

vilken motionären tydligen åsyftar, större vikt än inom den stora

livförsäkringen. Det kan då vara av intresse att anföra, att i LivförsäkringsAktiebolaget

De Förenade, det enda bolag, som uteslutande meddelar folkförsäkring,

själva försäkringsmomentet har en sådan omfattning, att bolagets

överskott för år 1937 på riskrörelsen (underdödlighetsvinsten) uppgick till

ett belopp, som motsvarade 0,9 % av premiereserven vid årets början. Av

vad sålunda anförts framgår, att riskmomentet är av sådan storleksordning,

att detta lämnar en avsevärd kompensation för nedgången i räntefoten.

Ur social synpunkt är det otvivelaktigt i hög grad önskligt, att de s. k.

protektiva försäkringssätten få ökad vikt, och därpå arbetas också målmedvetet

i svenskt livförsäkringsväsende. Men då det gäller nu pågående fondlörstärkning,

ligger saken alldeles omvänt till mot vad motionären föreställt

sig. De mycket korta försäkringarna medföra för bolagen ringa ränterisk,

medan det omvända gäller långtidskontrakten. Saken illustreras kanske bäst

därav, att som regel i folkförsäkringen relativt mindre belopp behöva tagas

i anspråk för fondförstärkningarna än i den stora livförsäkringen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 32

9

3. Motionären påstår, att, om räntan på bolagens placeringar skulle ytterligare

sjunka någon procent, detta torde innebära, att så gott som samtliga

livförsäkringsföretag skulle efter relativt kort tidrymd bliva urståndsätta att

fullgöra sina avtalsenliga förpliktelser mot försäkringstagarna. Föreningen

bar genom förfrågningar övertygat sig örn, att bolagens medelränta fortfarande

i allmänhet håller sig omkring 4 % -nivån (jmfr också tabellen över

bolagens medelränta i Försäkringsinspektionens berättelse, sid. 20+). En

sänkning till 3 % skulle, tvärtemot motionärens påstående, näppeligen medföra

någon oöverkomlig svårighet för något enda av våra livförsäkringsbolag.

Örn den framtida ränteutvecklingen veta vi föga. Med hänsyn till stabiliteten

i bolagens placeringar torde dock redan nu kunna sägas, att — även om

räntan på nyplaceringar under en följd av år kommer att ligga under 3 %

— den tid är avlägsen, då medelräntan kommer att sjunka under 3 %.

Detta hindrar emellertid icke, att det kan bliva önskvärt att framskapa en

räntemarginal genom anpassning — visserligen under en avsevärd övergångstid

— till lägre räntefot än 3 %.

4. Motionärens framhållande av att livförsäkringsbolagen beslutat inställa

all utbetalning av premieåterbäring och vinst föranleder den kompletterande

anmärkningen, att bolagen alltjämt utbetala betydande belopp av tidigare

uppsamlad premieåterbäring och vinst samt att ännu år 1937 — det senaste

år, för vilket officiella statistiska uppgifter föreligga -— av årets överskott

överfördes till premieåterbärings- och vinstfonder ett sammanlagt belopp av

1 721 000 kronor (se Försäkringsinspektionens berättelse, sid. 96 och 97).

5. Motionären förbiser, att mellan vinsten till försäkringstagare och utdelningen

till aktieägare eller garanter föreligger en väsensskillnad. Vinsten till

försäkringstagarna utgör ett återbärande av för mycket erlagda premier,

som alltså måste upphöra, om premierna visa sig otillräckliga. En indragning

eller reduktion av denna vinst innebär vidare icke någon konfiskation

av medel, utan vad som innehållits kommer försäkringstagarna, och endast

dessa, till godo.

Utdelningen till aktieägare eller garanter är däremot att betrakta som

ränta å tillskjutet kapital. I flera bolag, där aktierna helt eller delvis äro

tillgångar i andra bolags livförsäkringsrörelse, skulle en indragning av utdelningen

utan verkligt tvång t. o. m. innebära ett missgynnande av de senare

bolagens livförsäkringstagare.

Är emellertid något bolags ställning sådan, att dess förmåga att infria sina

försäkringsförpliktelser måste allvarligt sättas i fråga, är det naturligtvis riktigt,

att någon utdelning icke bör förekomma, ty då är just det fall för handen,

att garantien till säkerställande av försäkringsavtalen genom aktie- eller

förlagskapitalet aktualiserats. Ett inställande av utdelningen kan givetvis

ske även av andra skäl. Så har också för 1937 skett i ett livförsäkringsaktiebolag,

utan att dess soliditet varit ifrågasatt.

6. De ömsesidiga bolagens förlagskapital äro skuldsummor, som naturligtvis

måste förräntas. Huruvida i nuvarande läge en återbetalning av förlagskapitalet

bör ske eller icke, låter sig icke generellt avgöra. Man får väga

fördelen av en för framtiden minskad ränteutgift mot nackdelen av minskad

kapitalstyrka. Att genom lagstiftning införa ett kategoriskt förbud mot återbetalning

tillsvidare av förlagskapital, kan sålunda i enskilda fall rent av

visa sig komma att skada försäkringstagarnas intressen.

Av förestående utredning framgår, att de berörda av motionären framförda

påståendena icke äro hållbara. Att dylika påståenden framförts iir

Bihang tilt riksdagens protokoll 1039. 9 sand. 1 avd. Nr 32.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande Nr 32.

synnerligen beklagligt dels med hänsyn till den märkbara oro, som de vållat

bland livförsäkringstagare i landet, dels med hänsyn till de svårigheter i anskaffningsverksamheten,

som härigenom åsamkats bolagen samt deras inspektörer

och ombud.

Under åberopande av vad sålunda anförts får föreningen hemställa, att

Kungl. Försäkringsinspektionen måtte avstyrka bifall till motionen.

Stockholm den 6 mars 1939.

För SVENSKA LIVFÖRSÄKRINGSBOLAGS FÖRENING

F. Lundberg.

Bilaga C.

Till Svenska Livförsäkringsbolags Förening.

Sedan undertecknade bolag lämnats tillfälle inkomma med yttrande i anledning

av herr Hermanssons i Norrköping motion nr 333 i andra kammaren,

få vi härmed anföra följande.

Till en början må påpekas, att motionären synes sakna kännedom om

de bestämmelser, som gälla för de svenska livförsäkringsbolagen rörande avsättning

till och disposition av säkerhetsfond och utjämningsreserv, då han

på tal om dispositionen av behållningen å Nordstjernans livförsäkringsrörelse

sammanställer utdelningen till aktieägarna med avsättningen till förenämnda

fonder under rubriken: »Summa direkt eller indirekt till aktieägarna.

» Reträffande säkerhetsfonden finnas som bekant i gällande lag om

försäkringsrörelse särskilda bestämmelser rörande avsättning till denna fond

och densammas nedsättning. Enligt Nordstjernans grunder gälla följande

bestämmelser för utjämningsreservens användning: »Utjämningsreserven må

användas endast till att helt eller delvis täcka förlust på dödlighet, sjuklighet

och invaliditet samt efter sådan disposition kvarstående förlust å rörelsen

i dess helhet, i den mån densamma icke kan täckas av andra till framtida

förfogande avsatta medel.» Avsättningar till dessa fonder krävas under normala

tider i konsoliderande syfte. Att dylika avsättningar gjorts av Nordstjernan

i 1937 års bokslut torde i och för sig utgöra ett gott bevis på bolagets

inneboende styrka.

Med anledning av motionärens påstående att »Nordstjernans fortsatta aktieutdelning

kan knappast betraktas som något annat än ett rent finansintresse

från kapitalägarnas sida» få vi framhålla följande: Med inköpet av

Nordstjernan avsåg Skandia att genom ett intimt samarbete såväl mellan

de båda bolagen som ock mellan Nordstjernan och det av Skandia likaledes

ägda Försäkrings-Aktiebolaget Norden kunna för de tre bolagen utvinna

organisatoriska fördelar samt att därigenom för samtliga bolagen uppnå

väsentliga omkostnadsbesparingar till försäkringstagarnas fromma. De åsyftade

fördelarna hava redan kommit till synes och torde i än högre grad

komma att framträda, sedan det påbörjade samarbetet inom den inre och

yttre förvaltningen kunnat lill fullo genomföras. De besparingar, som sam
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 32.

11

arbetet med Skandia innebär för Nordstjernan såväl yttre som inre organisation,

uppgå redan nu till ett betydande belopp jämfört med Nordstjernan

utdelning till sina aktieägare. Denna utdelning, som är maximerad till

9 % av aktiernas nominella värde, har redan långt innan Skandia övertog

Nordstjernan utgått med detta belopp.

Vidare vilja vi påpeka, att aktieutdelningen i Nordstjernan icke är beroende

av någon enskild persons intresse. Utdelningen bestämmes nämligen

uteslutande av Skandia, som jämte sina dotterbolag Försäkringsaktiebolaget

Freja och Försäkrings-Aktiebolaget Norden äger samtliga aktier i Nordstjernan

med undantag av 40 stycken å nom. 100 kr. pr styck. Då Skandia

vid Nordstjernan bolagsstämmor låtit en del av aktierna representeras av

Nordstjernan styrelseledamöter och Skandia närstående personer, har man

endast följt en allmänt utbredd praxis inom bolag, som ägas av annat företag.

Den i 1937 års styrelseberättelse redovisade årsbehållningen i Nordstjernan

har framkommit efter högst betydande extra avsättningar till premiereserven

och därmed följande motsvarande pantsättning av värdehandlingar till förmån

för bolagets försäkringstagare. Den av Kungl. Majit i grunderna fastställda

successiva förstärkningen av premiereserven, vilken skulle vara fullgjord

senast vid bokslutet för år 1945, kommer att vara helt fullgjord redan

i bokslutet för år 1938 och detta endast genom anlitandet av årliga överskottsmedel

och utan att bolagets fria fonder behöva tagas i anspråk. Det

är samtidigt vår avsikt att till förmån för försäkringstagarna ytterligare konsolidera

bolaget genom att påbörja en övergång till lägre räntefot för beräkning

av premiereserven för hela försäkringsbeståndet. Vi våga därför

påstå, att Nordstjernan tillfredsställer synnerligen höga anspråk på soliditet.

Mot motionärens sätt att jämföra Nordstjernan med »det för någon tid

sedan aktuella fallet Liv-Victoria» måste vi inlägga en bestämd gensaga. Såvitt

vi lia oss bekant har mot Nordstjernans sätt att sköta sin verksamhet

icke någon befogad anmärkning riktats. Nordstjernan arbetar med kostnader,

som ligga under genomsnittet. Med hänsyn till soliditeten torde Nordstjernan

höra till de allra starkaste av de svenska livförsäkringsbolagen,

vilket bl. a. kommer till uttryck i de fria fondernas storlek i förhållande till

bolagets rörelse.

I förbigående vilja vi framhålla, att motionären uppenbarligen misstolkat

vad som skedde ifråga örn Liv-Victoria hösten 1936. Aktiemajoriteten inköptes

av ett konsortium av fem försäkringsbolag. De nya ägarna genomförde

omedelbart sådana reformer i bolagets administration, att inga anmärkningar

av den art, som tidigare framställts mot bolaget, skulle kunna

göras av tillsynsmyndigheten.

Med anledning av vad ovan sagts angående Nordstjernans soliditet finnes

för närvarande enligt vårt förmenande icke något som helst skäl för Nordstjernan

att indraga aktieutdelningen. Beträffande Nordstjernans rätt att

giva utdelning vilja vi i övrigt endast understryka de rent principiella synpunkter

i denna fråga, som vi utgå ifrån komma att framföras i föreningens

yttrande.

Oaktat det icke kan av motionen direkt utläsas, att densamma åsyftar

även Skandia, anse vi oss böra framhålla följande.

Skandias livförsäkringsrörelse är skild från bolagets övriga rörelse. All å

livförsäkringsrörelsen uppkommande behållning med undantag för en garantränta

å 25 000 kr. tillfaller således de försäkrade. För fullgörande av

försäkringsförpliktelserna disponerar livförsäkringsrörelsen förutom över

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första lagutskottets utlåtande Nr 32.

lagstadgade fonder även över mycket betydande fria reserver. Enbart på

grund av dessa reserver torde därför Skandias livförsäkringsrörelse såsom

sådan få anses motsvara högt ställda krav på soliditet. Liksom Nordstjernan

kommer Skandia i 1938 års bokslut att redovisa premiereserven för hela

livförsäkringsrörelsen efter 3 % räntefot, och vi hava för avsikt att omedelbart

påbörja en övergång till lägre räntefot. Livförsäkringsförbindelsernas

fullgörande garanteras dock icke endast med livförsäkringsrörelsens egna

medel utan jämväl med aktieägarnas samtliga egna fonder, vilka för närvarande

uppgå till omkring 36 milj. kr. För utdelningen till Skandias aktieägare

spelar förenämnda garantränta å 25 000 kr. icke någon roll. Med

hänsyn till livförsäkringsrörelsens starka ställning finnes emellertid icke

någon anledning för Skandias aktieägare att icke uttaga denna garantränta.

Härtill vilja vi tillägga, att motionären med tanke på Skandias utdelning

till sina aktieägare väl näppeligen kan mena, att dessa skulle avstå från utdelning,

därför att deras fonder under givna förutsättningar utgöra en extra

reserv för bolagets livförsäkringsrörelse utöver den säkerhet, som denna

rörelses egna fria reserver erbjuda. Detta så mycket mindre som livförsäkringsrörelsen

på sätt ovan antytts får anses fullt solvent och det enligt

vår uppfattning i den situation, som i dag kan överblickas, icke finnes någon

anledning befara, att aktieägarnas medel skola behöva tillgripas för fullgörandet

av bolagets förpliktelser. Avgörande för utdelningsfrågan är bolagets

ställning och vi förmena, att den utdelningspolitik Skandia fört icke ger

anledning till någon befogad anmärkning.

Slutligen anse vi oss böra framhålla, att motionen och de tidningsskriverier,

vartill densamma givit anledning, vållat en märkbar oro på flera håll

bland Nordstjernan försäkringstagare samt för en del av Nordstjernan

inspektörer och ombud medfört svårigheter och avbräck i deras yrkesmässiga

verksamhet. Vad som härvid särskilt — och enligt vårt förmenande

med fullt fog — påtalats från fältmännens sida har varit dels motionärens

enligt egen uppgift på officiella siffror fotade placering av »ett tiotal av våra

nitton livförsäkringsföretag» på »minussidan av soliditetsgränsen», vilket

av allmänheten tolkats som liktydigt med insolvens, och dels hans ovan påtalade

sammanställning av Nordstjernan och Liv-Victoria. Vi beklaga, att

en person i den förtroendeställning — riksdagsman och sakkunnig vid försäkringsutredningen

— som herr Hermansson bekläder kan finna med sin

värdighet förenligt att genom dylika uttalanden skada svensk försäkringsverksamhet.

Vi hemställa, att föreningen måtte påyrka, att motionen lämnas utan avseende.

Stockholm den 4 mars 1939.

FÖRSÄKRINGSAKTIEBOLAGET SKANDIA

Ivar Sjögren.

X

LIFFÖRSÄKRINGS-AKTIEBOLAGET NORDSTJERNAN

W. Hemberg.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1939

916460

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.