Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till maximiprislag, dels ock i ämnet väckta motioner.

1939-05-26 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1939:37, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till maximiprislag, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

1

Nr 37.

Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1939 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till maximiprislag, dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 5 maj 1939 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 289, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Majit under åberopande

av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade förslag till

Maximiprislag.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden äger Konungen, när riksdagen ej

är samlad, förordna, att vad i 2—7 §§ stadgas skall äga tillämpning; dock må

förordnande, som nu sagts, ej meddelas med mindre Konungen låtit riksdagskallelse

utgå eller riksdagen ändock skall sammanträda inom trettio dagar.

Varder ej meddelat förordnande av nästföljande riksdag inom trettio

dagar från riksdagens början gillat, skall detsamma efter utgången av nämnda

tid upphöra att lända till efterrättelse.

Prövas under tid, då riksdagen är samlad, förhållanden vara för handen,

som i första stycket sägs, äger Konungen med riksdagens samtycke meddela

förordnande, som där avses.

2 §•

Örn priset å förnödenhet, som är av vikt för befolkningen eller produktionen,

kan förväntas visa en stegring, vilken, ensam eller i förening med

prisstegring å andra förnödenheter, kan medföra en fortgående försämring

av den svenska kronans inhemska köpkraft eller en avsevärd nedsättning av

befolkningens levnadsstandard, må Konungen, där så prövas nödigt, föreskriva,

att vid frivillig försäljning av sådan förnödenhet visst pris som av

Konungen funnits skäligt (maximipris) ej må överskridas.

Maximipris å förnödenhet må fastställas för riket eller för visst område

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 1 avd. Nr 37. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

av riket och må, om förhållandena därtill föranleda, bestämmas olika för

särskilda områden, så ock för olika slag av handel.

Från föreskrift, som i denna paragraf sägs, må Konungen medgiva de

undantag, som prövas skäliga.

3 §.

Vägrar den, som i avsevärd myckenhet äger eller innehar någon för honom

eller hans hushåll eller för annan av honom idkad näring än handel

uppenbarligen ej behövlig förnödenhet, för vilken maximipris gäller, att sälja

förnödenheten till sådant pris och finnes förnödenhetens försäljning vara

erforderlig för tillgodoseende av behovet av dylik förnödenhet, äger länsstyrelse

låta i lämplig ordning för ägarens eller innehavarens räkning och på

hans bekostnad sälja förnödenheten till det fastställda priset eller, där länsstyrelsen

på grund av särskilda omständigheter så finner skäligt, till nämnda

pris minskat med högst tio procent.

Vad sålunda är stadgat skall äga motsvarande tillämpning, där borgenär

såsom pant eller eljest under panträtt innehar förnödenhet, som i första

stycket avses, eller har rätt att kvarhålla sådan förnödenhet såsom säkerhet

för sin fordran; och njute borgenären rätt till betalning ur köpeskillingen.

Länsstyrelsens beslut örn förnödenhets försäljning skall gå i verkställighet,

ändå att det överklagas.

4 §.

Kan förväntas att kostnad för transport eller tillhandahållande av i 2 §

omförmäld förnödenhet ökas så, att priset på förnödenheten stegras på sätt

i nämnda paragraf avses, äger Konungen, där så prövas nödigt, bestämma

maximipris jämväl för kostnad som här avses; och skall vad i samma paragraf

stadgas äga motsvarande tillämpning.

5 §.

Gäller för förnödenhet maximipris eller har någon till offentlig myndighet

gjort särskild utfästelse beträffande högsta pris, till vilket förnödenhet må

av honom försäljas, må ej, i vidare mån än som överensstämmer med offentlig

myndighets anordning, såsom villkor för förnödenhetens försäljning fordras,

att jämväl annan förnödenhet inköpes.

6 §.

Det åligger en var att, vid förfrågan av länsstyrelse eller polismyndighet,

lämna upplysning, huruvida och i vilken myckenhet han innehar förnödenhet,

varom i 2 § förmäles.

Vägrar någon att lämna begärd upplysning eller finnes skälig anledning

misstänka, att han söker vilseleda myndighet i fråga örn sitt innehav av

förnödenheten, må undersökning verkställas av kontor, lagerlokal eller

annan lägenhet, varöver han förfogar, så ock granskning ske av hans han
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

3

delsböcker och affärshandlingar. I fråga om befogenhet att besluta angående

undersökning eller granskning, som nu nämnts, samt beträffande tid,

då undersökning må äga rum, och förfarandet därvid skola bestämmelserna

angående husrannsakan äga tillämpning.

7 §•

Länsstyrelse äger, därest så finnes av behovet påkallat, att beträffande

detaljhandel med förnödenhet, varom i 2 § förmäles, för kommun eller del av

kommun meddela särskilda bestämmelser angående skyldighet för handlande

att i eller vid försäljningslokalen hava anslag med prisuppgifter av viss beskaffenhet

samt angående skyldighet att sälja visst slags förnödenhet efter

vikt eller efter mått, så ock annan dylik bestämmelse, som må vara ägnad

att motverka oskälig prisstegring eller att ordna tillförsel, saluhållande eller

förbrukning av förnödenhet.

Bestämmelse, som nu avses, skall så snart ske kan införas i länskungörelserna

och en eller flera tidningar i orten ävensom delgivas den centrala

myndighet Konungen bestämmer. Vad sålunda stadgas skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om ändring i eller återkallelse av meddelad bestämmelse.

8 §•

Med dagsböter eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande,

med fängelse i högst ett år straffes

1) den, som med vetskap därom att för förnödenhet gäller maximipris

saluhållit förnödenheten för högre pris eller i återförsäljningssyfte för densamma

betalat eller förklarat sig villig att betala högre pris;

2) den, som med sådan vetskap, som under 1) sågs, för överlåtelse av förnödenhet

krävt eller i återförsäljningssyfte betalat eller förklarat sig villig

att betala i annat än penningar utgående vederlag till värde uppenbarligen

överstigande maximipriset;

3) den, som med vetskap om att maximipris är bestämt i fall som avses i

4 § för där avsedd kostnad gjort sig till godo högre belopp eller ock i annat

än penningar utgående vederlag, till värde uppenbarligen överstigande maximipriset;
4)

den, som handlat i strid mot sådan av honom avgiven utfästelse, som i

5 § avses, eller brutit mot det i samma paragraf stadgade förbudet;

5) den, som vid förfrågan enligt 6 § vägrat att lämna upplysning eller

ock vid sådan förfrågan eller i samband med undersökning eller granskning,

som avses i sistnämnda paragraf, sökt vilseleda myndighet om sitt innehav

av förnödenhet.

Ej må köpare i andra fall än som ovan sagts dömas till ansvar enligt denna

paragraf; ej heller må den som betalat kostnad varom stadgas i 4 § på sådan

grund dömas för delaktighet i förseelse som avses under 3).

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

För förseelse mot bestämmelse, som i 7 § sägs, äger länsstyrelsen bestämma

böter från och med två till och med trehundra kronor.

9 §•

Vad som inhämtats genom svar å sådan förfrågan eller vid sådan undersökning

eller granskning, som i 6 § sägs, må ej yppas i vidare mån än som

erfordras för vinnande av det med förfrågningen, undersökningen eller

granskningen avsedda ändamålet. Bryter någon häremot, straffes med dagsböter

eller fängelse.

10 §.

Fälles någon till straff enligt 8 § första stycket, må domstolen, efter ty

skäligt finnes, förplikta honom att utgiva värdet av taget eller betingat vederlag

eller värdet av förnödenhet, som undanhållits.

11 §•

Förseelse, som i 9 § sägs, må av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse

av målsäganden. Åtal för förseelse, som avses i 8 § sista stycket,

anhängiggöres vid polisdomstol, där sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare

eller, där sådan icke finnes, vid allmän domstol. Förseelse, som

i övrigt i denna lag avses, åtalas vid allmän domstol.

12 §.

Böter, varom stadgas i denna lag, ävensom vad någon förpliktats utgiva

enligt 10 § tillfalla kronan.

13 §.

Konungen äger meddela de närmare bestämmelser, som erfordras för tilllämpning

av denna lag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit trän trycket i Svensk författningssamling, och gäller till

och med den 31 mars 1940. Förordnande, som meddelats jämlikt denna

lag, skall ej gälla längre än lagen äger giltighet. I 9 § meddelad föreskrift

om tystnadsplikt och vad i lagen stadgas rörande överträdelse av samma

föreskrift ävensom vad där stadgas i fråga om sådan under tiden för lagens

giltighet begången förseelse, som i lagen avses, skall äga tillämpning även

efter det lagen i övrigt upphört att gälla.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

5

I samband nied förevarande proposition har utskottet till behandling förebåd

fyra i anledning av densamma väckta motioner, nämligen

inom första kammaren:

nr 337 av herrar Linnér och Öman samt nr 338 av herrar Knut Petersson

och Albertsson; samt

inom andra kammaren:

nr 506 av herrar Hagberg i Malmö och Nylander samt nr 507 av herr

Bergvall m. fl.

Motionerna 1:337 och 11:506 äro likalydande ävensom motionerna 1:338

och II: 507. I samtliga motionerna yrkas avslag på propositionen.

I fråga örn de skäl som ligga till grund för Kungl. Maj:ts förslag får utskottet,

i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Beträffande motionärernas motivering hänvisas till motionerna.

Under världskriget 1914 —1918 visade det sig i folkförsörjningens

intresse nödvändigt att utrusta de statliga organen med vittgående extraordinära

befogenheter för reglering av produktion, omsättning och konsumtion.

Redan vid krigets början utfärdades den 9 oktober 1914 en lag örn

förfogande över vissa varor vid krig eller krigsfara. Genom denna lag erhöll

Konungen rätt att i fråga om de viktigaste förnödenheterna fastställa maximipris

och förordna om förnödenheternas avstående till kronan mot lösen.

Denna lag, som gällde till och med den 30 april 1915, förlängdes därefter

på ett år. År 1916 utbrötos bestämmelserna om maximipris till en särskild

lag, vilken liksom den nya förfogandelagen antogs på ett år och sedermera

förlängdes år från år till år 1921, då den upphörde att gälla. 1916 års

maximiprislag nådde sin slutliga utformning genom lagen den 30 april 1918

om fastställande av högsta pris å vissa varor under utomordentliga, av krig

föranledda förhållanden m. m. I denna lag stadgades bl. a., att örn vid

krig eller krigsfara, vari riket befunne sig, eller eljest under utomordentliga

av krig föranledda förhållanden funnes, att inom riket eller del därav pris

å livsmedel, foder för kreatur, vara som vore avsedd att genom sin förbränning

alstra värme, ljus eller kraft, beklädnadsvara eller annan dylik

förnödenhet stegrades väsentligt högre än förhållandena påkallade, ägde

Konungen, där så prövades nödigt, i erforderlig omfattning förordna, att

vid frivillig försäljning av sådan vara skäligt, av Konungen bestämt pris

ej finge överstigas. Sådant högsta pris kunde, ändå att varans beskaffenhet

vore lika, bestämmas olika för särskilda delar av riket samt för olika slag

av handel. Konungen finge medgiva skäliga undantag. Om Konungen

ej förordnat om högsta pris, ägde länsstyrelse på förslag av livsmedelsnämnd,

kommunalnämnd eller magistrat eller eljest förordna, att vid detaljhandel

med livsmedel m. m. inom viss kommun skäligt av länsstyrelsen

bestämt pris ej linge överstigas. Innan sådant förordnande örn lokalt

maximipris meddelades, skulle livsmedelsnämnd ha haft tillfälle att yttra sig

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

i ärendet. Länsstyrelsens förordnande skulle ofördröjligen underställas Konungens

prövning och fastställelse. Om den, som i avsevärd myckenhet innehade

någon för honom eller hans hushåll eller för annan av honom idkad

näring än handel uppenbarligen ej behövlig vara, för vilken gällde av Konungen

fastställt högsta pris, vägrade att sälja varan till sådant pris och örn

varans försäljning funnes erforderlig för tillgodoseende av behovet av dylik

vara, ägde länsstyrelsen låta genom livsmedelsnämnds försorg eller i annan

lämplig ordning sälja varan till fastställt pris. Om länsstyrelsen av särskilda

omständigheter funne skäligt, kunde priset vid sådan tvångsförsäljning

sänkas med högst tio procent. Syftet härmed var att framkalla frivillig

försäljning. Vidare ägde Konungen förordna om högsta kostnad för transport

eller tillhandahållande av sådana varor som avsågos i lagen. Gällde

för vara fastställt högsta pris eller hade någon till offentlig myndighet gjort

särskild utfästelse beträffande högsta pris, till vilket vara finge av honom försäljas,

skulle ej, i vidare mån än som överensstämde med offentlig myndighets

anordning, såsom villkor för varans försäljning få fordras, att jämväl

annan vara inköptes. Länsstyrelsen ägde meddela föreskrifter rörande detaljhandel

med varor, som i lagen avsåges, m. m. Envar hade skyldighet att

på förfrågan av länsstyrelse eller dess ombud lämna upplysning angående

sitt innehav av varor av ifrågavarande slag. Vägrade någon vid sådan förfrågan

att lämna den begärda upplysningen eller funnes skälig anledning

misstänka, att han sökt vilseleda örn sitt innehav av varan, ägde länsstyrelsen

låta verkställa undersökning av salubod, magasin, kontor eller annan lägenhet,

varöver han förfogade, samt taga del av hans handelsböcker och andra

dylika handlingar. Vad vid sådan undersökning inhämtades skulle ej få

yppas i vidare mån än som erfordrades för vinnande av det med undersökningen

avsedda ändamålet, överträdelse av förordningen straffades med böter,

eller, därest omständigheterna vöre synnerligen försvårande, fängelse i

högst sex månader.

Frågan om en maximiprislagstiftning, avsedd att träda i tillämpning under

utomordentliga förhållanden, har behandlats i en inom justitiedepartementet,

efter samråd med finansdepartementet, upprättad promemoria, vid

vilken fogats förslag till lag i ämnet. Detta förslag bygger i princip på 1918

års maximiprislag. Lagen skulle träda i tillämpning vid krig eller krigsfara

eller eljest av krig föranledda utomordentliga förhållanden samt hava temporär

giltighet. Emellertid ha förutsättningarna för åsättande av maximipris

samt föremålen för en eventuell prisreglering utvidgats och närmare preciserats.

Maximipris skulle enligt förslaget kunna åsättas även för produktionen

viktiga förnödenheter. Förutsättningarna för åsättande av maximipris voro

enligt 1 § i förslaget antingen att utbudet av förnödenheten inom riket eller

del därav företedde sådan nedgång, att därigenom priset å förnödenheten

kunde förväntas visa en stegring, vilken, ensam eller i förening med dylik

prisstegring å andra förnödenheter, skulle medföra en fortgående försämring

av den svenska kronans inhemska köpkraft, eller ock att priset å förnöden
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

1

heten stegrades i sådan grad, att genom prisstegringen, ensam eller i förening

med dylik prisstegring å andra förnödenheter, en avsevärd nedsättning av

förbrukarnas levnadsstandard framkallades. Bestämmelsen i 1918 års lag

om i-ätt för länsstyrelsen att fastställa maximipris för viss kommun hade ersatts

med ett stadgande om skyldighet för länsstyrelse att göra anmälan

till Konungen om inom visst område inträffad prisstegring. I fråga om de

avvikelser som förslaget i övrigt företer i förhållande till 1918 års maximiprislag

hänvisas till propositionen.

över promemorian och det därvid fogade förslaget ha efter remiss utlåtanden

avgivits av kommerskollegium, lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd,

domänstyrelsen, Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Malmöhus

samt Göteborgs och Bohus län ävensom rikskommissionen för ekonomisk

försvarsberedskap. Vid kommerskollegiets yttrande ha fogats utlåtanden

från samtliga handelskamrar i riket, utom dem i Borås och Gävle,

samt från Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund

och kooperativa förbundet. I det övervägande antalet yttranden

har tillstyrkts, att förslaget lägges till grund för lagstiftning. Angående

innehållet av yttrandena hänvisas till propositionen.

Med utgångspunkt från det utremitterade förslaget till maximiprislag och

med beaktande av under remissen framkomna erinringar har inom finansdepartementet

upprättats ett i vissa hänseenden reviderat förslag till

sådan lag. Förslaget har därvid givits karaktär av en fullmaktslag, som

skall gälla temporärt till och med den 31 mars 1940 och skall kunna sättas

i tillämpning genom förordnande av Kungl. Maj:t med riksdagens samtycke.

Sådant förordnande skall emellertid under tid då riksdagen icke är samlad

även få meddelas av Konungen, om riksdagskallelse utfärdats eller riksdagen

skall sammanträda inom trettio dagar. Örn sålunda meddelat förordnande

ej blir av nästföljande riksdag inom trettio dagar från riksdagens början

gillat, skall detsamma efter utgången av nämnda tid upphöra att lända

till efterrättelse. Bestämmelsen örn skyldighet för länsstyrelse att göra anmälan

till Konungen om inom visst område inträffad prisstegring har ansetts

lämpligen böra meddelas i administrativ ordning, varför någon sådan bestämmelse

icke upptagits i förslaget. Jämväl vissa andra jämkningar ha vidtagits

däri.

Vid förslagets remittering till lagrådet anförde föredragande departementschefen

såsom allmän motivering för detsamma:

»Som ett av huvudproblemen i krigstider framstår frågan, hur man skall

kunna undvika den snabbt fortgående prisstegring som då erfarenhetsmässigt

brukar framträda och vars olyckliga konsekvenser äro väl kända. Prispolitiken

är icke ett isolerat spörsmål utan utgör en integrerande del av samhällets

politik överhuvud. Den är icke heller bunden vid vissa specifika

åtgärder. Bäst synes den kunna karakteriseras såsom sammanfattningen av

de modifikationer och kompletteringar av det allmännas åtgärder på olika

områden, som betingas av ett ständigt hänsynstagande till kravet på skydd

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

för penningvärdet nied vederbörligt beaktande av vissa befolkningsgruppers

konsumentintressen. I en enstaka författning av prispolitisk syftning får man

därför icke se annat eller mera än ett medel att på någon viss punkt nå en

för det samlade resultatet av politiken gynnsam verkan. Den ifrågasatta

maximiprislagstiftningen bör tydligen under angivna förhållanden insättas i

ett större sammanhang för att en riktig uppfattning skall erhållas örn dess

betydelse. Det kan därför vara motiverat att utan anspråk på fullständighet

söka angiva huvudlinjerna i det problem som krigstiden ställer för prispolitiken

för att på detta sätt motivera lagförslaget och samtidigt avgränsa dess

betydelse; av iver att bevisa det självklara förhållandet, att en maximiprissättning

ej erbjuder en lösning på krigstidens prispolitiska problem, har man

stundom i den allmänna diskussionen letts till att förneka även dess nödvändighet

för vissa speciella fall, vilka kräva rättslig reglering.

Allmänna utgångspunkter för prispolitiken.

Prisutvecklingen påverkas i krigstider i stigande riktning av en rad olika

faktorer på både utbuds- och efterfrågesidan. Jag torde först få lämna en

kort översikt över de viktigaste av dessa faktorer till stöd för den följande

diskussionen av prispolitikens utformning. Jag vill därvid förutskicka, att

den uppdelning i utbudsfaktorer och efterfrågefaktorer, som synes nödvändig

för överskådlighetens skull, icke kan ge en fullständig bild av hur prisutvecklingen

bestämmes, eftersom avgörande betydelse tillkommer en delvis automatisk

växelverkan mellan dessa olika faktorer.

Prisstegrande faktorer på utbudssidan. I krigstider måste man räkna med

ett icke oväsentligt prisstegrande inflytande av omläggningarna inom utrikeshandeln.

Importbegränsningarna äro härvid av den största betydelsen,

men i vissa fall kan också en relativt sett ökad export föranleda en väsentligt

minskad tillförsel av vissa varor, som konsumeras på hemmamarknaden.

Den prisstegrande tendensen blir särskilt märkbar, i den mån

man ej genom växelkursförändringar eller på annat sätt neutraliserar inflytandet

av den internationella prishöjningen å dessa varor, som

står i samband med den sannolikt inflationsartade utvecklingen på de stora

utländska varumarknaderna och vars verkan kan förstärkas genom en betydande

höjning av frakterna.

I prisstegrande riktning verkar även den minskade tillgång på

ravaror och arbetskraft för den normala produktionen för hemmamarknaden,

som uppkommer när en väsentlig del av den produktiva verksamheten

måste inriktas direkt på ett tillgodoseende av försvarets behov.

Här berörda prisstegrande faktorer på utbudssidan äro ofrånkomligt förbundna

med de av kriget orsakade förändringarna i marknadsläget. Man

har därjämte att räkna med vissa lika betydelsefulla faktorer, som förklaras

av näringslivets sätt att reagera inför utvecklingen.

Från producenternas sida är sålunda i vissa fall att förvänta ett minskat

utbud till följd av sådana produktionsbegränsningar som äro

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 37-

9

motiverade av de ökade riskerna. Dessutom måste man erfarenhetsmässigt

räkna med att prisförväntningarna locka fram nya spekulativt inriktade

företag inom varudistributionen, som på kort sikt

— och detta är i förevarande sammanhang tillräckligt — bidraga till att det

normala varuflödet från producent till konsument hämmas.

Slutligen tillkommer en tendens att hålla tillbaka varuutbudet

i förväntan på en prisstegring och en tendens att höja produktpriserna

nied föregripande av en förutsedd allmän prisstegring. I synnerhet

när konkurrensen är på något sätt begränsad, torde dylika tendenser göra sig

gällande. Och i den mån utvecklingen ger stöd åt prisförväntningarna, kan

man vänta sig att tendenserna förstärkas. Ett föregripande av en allmän

prisstegring blir därigenom självt ägnat att driva fram en sådan. Här möta

för det ekonomiska livet i vissa lägen normala och välkända företeelser som

emellertid kunna få en olycklig verkan, när de — som i krigstider måste bliva

fallet — samverka med en rad andra prisstegrande faktorer. Att prisutvecklingen

i väsentlig utsträckning bestämmes av förväntade prisförändringar betyder

icke endast att priserna kunna överstiga den nivå, som skulle ge balans

mellan tillgång och förbrukning, utan även att de kunna drivas allt längre

från denna nivå. Man har med andra ord icke rätt att räkna med att prisutvecklingen

skall bli självreglerande och tendera mot jämvikt vid ett läge, vid

vilket prishöjningen begränsas till vad som kan anses motiverat av den

ofrånkomliga inskränkningen av varuutbudet.

Prisstegrande faktorer på efterf rågesidan. Den företeelse som brukar skjutas

i förgrunden vid diskussionen av prisutvecklingen i krigstider är den betydande

köpkraftsökning som framkallas av statens utlägg för försvarsberedskapen.

Därvid förutsättes, att dessa utlägg icke täckas

av verkliga inkomster. En grundläggande förutsättning för att statsutgifternas

ökning skall framkalla en »inflation» är vidare att köpkraftsökningen

icke neutraliseras genom ett motsvarande sparande från inkomsttagarnas sida

utan föranleder ökad konsumtionsvaruefterfrågan och att den icke heller

förbindes med en nedgång i den enskilda investeringsverksamheten.

Mot erfarenheterna från det senaste världskriget och — i synnerhet — åren

närmast därefter, då dessa förutsättningar voro uppfyllda, stå senare erfarenheter

av motsatt innebörd. Det förbises ofta, att den svenska valutapolitiken

efter år 1933 i förening med den förda finanspolitiken tillfört marknaden

mycket betydande köpkraftstillskott, vilka visserligen måste ha verkat i prisstegrande

riktning men icke fått någon inflatorisk effekt på grund av att förutsättningarna

saknats för en sådan utveckling; sparandet har ökats och

tillkommande produktion kunnat baseras på outnyttjade produktiva tillgångar.

Än tydligare är utvecklingen i Tyskland, där till följd av en effektiv

marknadsreglering, omfattande bland annat arbetslönerna, en fortsatt kraftig

underskottsbudgetering av den typ som eljest brukar möta under krig, icke

lett till de effekter som man med en ytlig tolkning av erfarenheterna från

världskriget hade haft anledning vänta. Även Englands och Förenta Stater
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

nas ekonomiska utveckling under senare år kan åberopas till stöd för den

här hävdade uppfattningen.

Om än statsutgifternas ökning sålunda icke i och för sig är en tillräcklig

orsak till inflation, är det dock givet, att den måste kraftigt bidraga till en

prisstegring, om omständigheterna i övrigt äro gynnsamma för en sådan. Och

för den händelse man ej kan förebygga de reaktioner hos producenter och

konsumenter som av anförda skäl till sist bli avgörande, är detta otvivelaktigt

fallet vid krig eller krigsfara, när produktionskapaciteten på en rad punkter

får antagas vara fullt utnyttjad och även i övrigt ett flertal faktorer på utbudssidan

tendera att driva priserna i höjden.

Köpkraften ökas emellertid i en krigssituation icke endast och — vid början

av utvecklingen — säkerligen icke i främsta rummet genom statsutgifternas

stegring utan genom att enskilda i stor utsträckning söka överföra sina

likvida tillgångar i sakvärden genom varuköp. Härvidlag är

det återigen framtidsförväntningarna som fälla utslaget: man fruktar varubrist

och räknar med prisstegring som man vill skydda sig mot efter måttet

av sin förmåga. Härigenom erhåller marknaden ett plötsligt tillskott av

medel, som tidigare legat steriliserade i kassor eller representerat ett outnyttjat

kreditunderlag i bankerna.

Sedan en viss prisstegring av dessa och andra orsaker kommit till stånd,

måste man såsom en följd av denna även räkna med en högre inkomstnivå,

vilken underbygger den höjda prisnivån och ger upphov till en ytterligare

ökad varuefterfrågan, i den mån ej köpkraftstillskotten neutraliseras

antingen genom höjda skatter eller ökat sparande. Man kan kanske förutsätta,

att det sistnämnda i viss utsträckning blir fallet beträffande de inkomster,

som uppbäras av företagsägarna, då företagen antagligen se sig

föranlåtna att bedriva en försiktig utdelningspolitik under de ovissa förhållanden

som råda i en krigssituation. En ökning i dessa gruppers varuefterfrågan

förefaller dock trolig. Vad åter angår arbetarklassens efterfrågan

på konsumtionsvaror, kommer denna givetvis att bli beroende av utvecklingen

av de sammanlagda löneutbetalningarna, vilken sannolikt kommer

att gå i stigande riktning både på grund av ökad sysselsättning och till

följd av en höjning av lönenivån. Redan fruktan för prisstegringar kan väntas

framkalla löneaktioner som sannolikt skulle möta ett tämligen svagt motstånd,

om även företagarna förutse stigande priser. I den mån en prisstegring

redan hunnit framträda, ökas givetvis trycket på arbetsmarknaden.

När varutillgången minskats, blir en inskränkning av den totala reguljära

konsumtionen inom landet ofrånkomlig. Försök från stora befolkningsgruppers

sida att hålla sig skadeslösa genom inkomstökningar kunna då icke få

någon annan verkan än att de driva den allmänna prisnivån allt högre. Lönestegringar

— och detsamma gäller även andra former för kompensatorisk inkomstökning

såsom exempelvis en höjning av priserna på jordbrukets produkter

— kunna sålunda omöjliggöra en ny jämviktsbildning på basis av en

knappare varuförsörjning och en mera begränsad tillgång på produktionsmedel.

Risk föreligger uppenbarligen i ett sådant läge för en fortgående prisstegring

som, sedan den väl kommit igång, knappast låter sig hejda.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

11

Prispolitikens utformning.

Andra prispolitiska åtgärder än prisregleringar. Jag torde nu få övergå

till frågan om statsmakternas möjligheter att behärska den prisstegring som

här skildrade förhållanden tendera att driva fram. Utgångspunkten för varje

diskussion om utformningen av en på skydd för penningvärdet inriktad prispolitik

är prisernas betydelse för utbudets och efterfrågans inbördes anpassning.

Vid minskad varutillgång eller ökad efterfrågan kan ett oförändrat

pris icke vidmakthållas. Prispolitiska åtgärder, som åsyfta att förhindra en

prisstegring, måste därför baseras på antingen en ökning av utbudet eller en

begränsning av efterfrågan. De möjligheter som i detta hänseende stå till

förfogande utan tillgripande av prisreglering torde först böra behandlas.

I första hand komma härvid de rent penningpolitiska åtgärderna

i betraktande. Jag har redan berört möjligheten att genom en sänkning av

växelkurserna i viss utsträckning motverka inflytandet av de utländska prisstegringarna.

Vid sidan härav torde en viss höjning av ränteläget och en

mera restriktiv kreditpolitik från bankväsendets sida vara att förorda. Även

örn dessa åtgärder äro av grundläggande betydelse, torde man i en krigssituation

ej kunna hoppas att endast genom dem nå det åsyftade resultatet.

Begränsade äro även möjligheterna att hålla nere de köpkraftstillskott,

som tillföras marknaden genom finanspolitiken. Erforderliga åtgärder

för landets försvar vid krig eller krigsfara få icke underlåtas, därför att

kostnaderna härför ej till hela beloppet kunna täckas genom omedelbar uttaxering.

Man har sålunda att räkna med sannolikheten av att en underbalansering

av budgeten i angivna lägen ej kan undvikas. Penningpolitiska

överväganden kunna icke föranleda annat än att denna underbalansering begränsas

till minsta möjliga belopp och att sådana finansieringsformer för

budgetunderskottet väljas, som medföra den minsta samlade ökningen av

varuefterfrågan. En upplåning i den fria marknaden bör exempelvis föredragas

framför en utgiftstäckning med medel förskotterade från riksbanken.

I praktiken blir i detta hänseende riksbankens politik bestämmande, eftersom

riksbanken genom sina operationer på marknaden (köp och försäljningar

av obligationer, skattkammarväxlar etc.) helt kan avgöra den utsträckning

i vilken statens skuldbevis inläggas i riksbankens portfölj respektive

tillföras marknaden eller förbliva utestående på denna. En närmare

diskussion om hur finansieringen bör utformas ger föga av intresse, när man

inte känner den allmänna utvecklingen. Valet mellan olika utvägar får

träffas från fall till fall.

På det lönepolitiska området möta än större svårigheter att nu uppdraga

riktlinjer för statsmakternas framtida handlande, önskvärdheten av

att så att säga förankra prisutvecklingen i en relativt fast lönenivå är ställd

utom diskussion. Det får emellertid icke förbises, att en viss varuprisstegring

knappast kan undvikas och att det kan visa sig nödvändigt att arbetarna

erhålla viss kompensation för denna. I vad mån detta blir fallet,

måste bero på prisstegringens fördelning på olika utgiftsposter och på

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

möjligheten att oavsett prisstegringarna skydda arbetarna mot en större

sänkning av levnadsstandarden än den minskade konsumtionsvaruförsörjningen

inom samhället vid jämn fördelning nödvändiggör.

De tendenser att i förväntan örn en allmän prisstegring hålla

tillbaka varuutbudet och öka lagerhållningen samt att höja produktpriserna,

varmed man såsom förut angivits måste räkna, kunna bekämpas på olika

sätt. Genom överenskommelser med större producent- eller distributörsgrupper

torde mycket stå att vinna, i synnerhet om staten med stöd av en

allmän förfogandelag kan garantera att varuströmmarna till distributionen

flyta normalt. Andra utvägar äro statligt organiserad varuförmedling inom

den nuvarande distributionsapparatens ram eller en vinstbeskattning så utformad,

att den i främsta rummet drabbar spekulation i lagerhållning. Jag

vill i detta sammanhang nämna, att förslag till en förordning om krigsvinstbeskattning

med denna syftning är under utarbetande inom finansdepartementet.

När varutillgången är otillräcklig, kan man emellertid knappast hoppas

nå ett tillfredsställande resultat enbart genom de nyss angivna åtgärderna.

Konsumenternas handlande kan då sannolikt påverkas blott genom att vissa

prisgarantier lämnas från statens sida. Producenternas politik kan, när marknaden

är organiserad, påverkas genom överenskommelser men i andra fall

knappast med lull effektivitet, om ej de för utvecklingen avgörande förväntningarna

örn en fortgående prisstegring hållas tillbaka eller prishöjningarna

direkt förhindras genom statliga ingripanden i den fria prisbildningen. Fråga

uppkommer därför här om tillgripande av en prisreglering.

Prisregleringar utan ransonering. Såsom tidigare angivits kan det pris som

uppkommer på marknaden som resultat av samspelet mellan utbud och efterfrågan

väsentligt avvika från det pris som på längre sikt skulle möjliggöra balans

mellan den faktiska av utrikeshandeln och produktionen betingade varutillgången

å ena sidan samt den vid olika pris framkommande verkliga varuförbrukningen

å andra sidan. Detta förklaras främst av att utbudet och

efterfrågan, sådana de framträda på marknaden, på ett avgörande sätt påverkas

av säljarnas och köparnas förväntningar örn den framtida prisutvecklingen.

Dessa kunna pressa ned utbudet under tillgången och driva

upp efterfrågan över förbrukningen. Den förstnämnda tendensen kan särskilt

väntas göra sig gällande i sådana fall, då begränsningar i den fria konkurrensen

möjliggöra en reduktion av utbudet under dess möjliga höjd.

Om man inskränker sig till att genom prisreglering motverka försök från

producenternas sida att föregripa en väntad prisstegring eller en efterfrågeökning

som har sin grund i konsumenternas önskan att skydda sig mot

en befarad prisstegring, bör åsyftat resultat under angivna omständigheter

kunna ernås utan samtidigt tillgripande av ransonering av ifrågavarande

nyttigheter, eftersom prisregleringen får antagas ägnad att bryta prisförväntningarna

och därigenom kommer att öka utbudet och minska efterfrågan.

Beträffande möjligheten av en sådan prisreglering utan stöd av ransonering

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

13

ha starkt delade meningar tidigare varit rådande. I denna fråga torde dock

de senare årens ekonomiska diskussion få anses lia bragt önskad klarhet.

Anledning att ingripa finnes endast beträffande varor, vilkas behandling

i prishänseende kan tänkas efter i det föregående angivna linjer bliva av särskild

betydelse för den allmänna prisutvecklingen. Då en prisreglering av

här angiven inriktning icke åsyftar att pressa ned priserna under den nivå

som skulle etableras vid fri konkurrens och om ingen prisstegring föregripes,

behöver man vid bestämmandet av regleringens tillämpningsområde icke taga

hänsyn till varuproduktionens elasticitet, som berörts i vissa yttranden över

det remitterade förslaget till maximiprislag. Den risk för investerings- och

produktionsminskning som kan tänkas föreligga sammanhänger icke direkt

med prisregleringen men bör eventuellt mötas genom överenskommelser eller

produktionsstödjande åtgärder.

Det låter sig ej göra att nu närmare angiva vilka varor etc., som under

angivna förutsättningar kunna behöva inbegripas under en prisreglering. Här

föreligger en betydelsefull utredningsuppgift för rikskommissionen för ekonomisk

försvarsberedskap. Väsentligen bör det bliva fråga om varor, av vilka

tillgången kan komma att begränsas genom viss avspärrning av importen

respektive genom att för varuproduktionen nödvändiga naturtillgångar

eller erforderlig arbetskraft måste disponeras för andra ändamål. I båda

fallen måste förhandsantaganden örn utvecklingen bygga på en bedömning av

det försvarspolitiska läget för vilken detta icke är platsen.

En reglering behöver i förevarande sammanhang ej taga formen av en

fixering av vissa bestämda högsta priser. Andra möjligheter kunna stå till

buds. Utan att gå in på de komplicerade frågor som här uppkomma och

som böra göras till föremål för utredning av på området sakkunniga vill jag

här såsom exempel på alternativt tänkbara former för reglering nämna förbud

mot priser som med mera än ett visst procenttal överstiga försäljarens

återanskaffningskostnader (reproduktionspriser) eller fastställande av normalpriser

i förening med skyldighet för producent och distributör att dels

offentligt angiva tillämpade försäljningspriser, dels eventuellt också inför

statlig myndighet motivera avvikelser från normalpriser med risk att få erlägga

prisskillnaden till det allmänna. Sådana normalpriser böra tydligen

bestämmas med hänsyn till rådande produktionskostnader inklusive normal

vinstprocent.

En prisreglering av här ifrågavarande slag måste vid krig eller krigsfara

kunna genomföras med sådan snabbhet, att prishöjningar av den art mot

vilken man vänder sig icke ha hunnit skjuta fart. Den måste därför baseras

på en fullmaktslagstiftning, vilken lämpligen bör innefatta rätt att fastställa

visst högsta pris.

Prisregleringar med ransonering. För vissa varor, särskilt livsförnödenheter,

kan det prisläge som kan bevaras med hittills angivna medel ur försörjningspolitiska

synpunkter framstå såsom otillfredsställande. Utöver den

förut motiverade prisregleringen kan därför böra övervägas en reglering till

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

skydd för de mindre bemedlade befolkningsgruppernas levnadsstandard; av

det anförda följer, att en sådan ytterligare på lagstiftningsväg genomförd

prisreduktion måste underbyggas genom konsumtionsreglerande åtgärder.

Angelägenheten av en sådan prisreglering i vissa situationer torde icke behöva

närmare utvecklas, örn den än i diskussionen om maximiprislagstiftningens

berättigande icke alltid tillräckligt beaktats. Jag vill dock erinra örn

att den försörjningspolitiskt motiverade prisregleringen till följd av sin betydelse

för lönepolitiken även den till slut blir en förutsättning för ett effektivt

skydd för penningvärdet.

Tillämpningsområdet för en försörjningspolitiskt motiverad prisreglering

bestämmes även det i första hand av den väntade tillgången på olika varor.

Men det allt avgörande blir inom denna ram vilken betydelse varorna ha

för upprätthållandet av en godtagbar levnadsstandard eller — statistiskt sett

— vilken roll de spela inom hushållsbudgeten för befolkningsgrupper med

mindre inkomster. Möjligheten att nå fram till betryggande överenskommelser

är i detta sammanhang ringa och marknadens organisationsgrad framstår

därför som relativt betydelselös. Jag har redan framhållit, att en reglering

med här angiven syftning måste kompletteras med konsumtionsreglerande

åtgärder. Närmast ifrågakommer en direkt ransonering; en efterfrågebegränsning

genom reduktion av de mera bemedlade befolkningsgruppernas

köpkraft exempelvis skattevägen är knappast att betrakta såsom mera än

en teoretisk möjlighet.

Vid en prisreglering av här ifrågavarande inriktning måste man i regel

räkna med fastställande av visst högsta pris. I den mån smidigare regleringslormer

synas möjliga att tillämpa, äro de dock givetvis att föredraga. Detta

kan tänkas bli fallet närmast för sådana varor som ur tillgångssynpunkt ligga

förhållandevis gynnsamt till.

Här diskuterade åtgärder kunna i olika avseenden inverka på produktionens

omfattning och inriktning. I den situation som tänkes föreligga är

det givetvis i högsta grad önskvärt, att prisregleringarna ej lägga hinder i

vägen för ett effektivt utnyttjande av landets produktiva resurser. När andra

regleringsformer än maximipris tillämpas, torde emellertid ej något avbräck

behöva befaras för den normala produktionsverksamheten. Och även i de

fall då maximipris anses nödvändiga, behöva företagarnas motiv för fortsatt

produktion ej tas bort, om prisen fastställas på en i förhållande till kostnaderna

avpassad höjd och alltså endast eliminera en vid fria marknadsförhållanden

på kort sikt möjlig vinst utöver normal avkastning. Om det

på grund av försörjningspolitiska hänsyn vid en redan starkt reducerad

marginal mellan kostnader och pris ej låter sig göra att vid prissättningen

bereda producenterna och distributörerna en skälig vinst, torde frågan om

statliga subventioner och andra produktionsstödjande åtgärder få upptagas

till övervägande.

Ur ren försörjningssynpunkt är angelägenheten av att kunna ingripa redan

på ett tidigt stadium av en prisstegring, orsakad av krig eller krigsfara, mindre

framträdande. Icke minst med tanke på regleringens betydelse för löne
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

15

politiken och konsumenternas inköpsvanor samt därmed ytterst på den allmänna

prisutvecklingen bör dock en möjlighet till snabbt ingripande stå

öppen. Även av försörjningspolitiska skäl är därför en fullmaktslagstiftning

önskvärd. Någon anledning att arbeta med skilda fullmaktslagar för de här

och i föregående avsnitt behandlade båda grupperna av prisreglerande ingripanden

finnes icke trots den olika utformning av åtgärderna som är sannolik;

i båda fallen bör ju fullmakten avse rätt att åsätta visst högsta pris.

Av vad jag anfört framgår att prisreglerande åtgärder enligt min mening

böra komma ifråga endast när så av angivna skäl är oundgängligen nödvändigt

samt att tillämpningsområdet i så fall bör kunna bli relativt begränsat

och tillämpningsformerna i många fall förhållandevis mjuka. I den mån

överenskommelser om prissättningen icke kunna träffas eller staten icke kan

garantera en normal varutillförsel till marknaden, framstå dock regleringsåtgärder

av de slag som här diskuterats såsom nödvändiga, örn ej de organisatoriska,

lönepolitiska och finanspolitiska strävandena att hålla tillbaka

den prisstegring, som vid krig eller krigsfara drives fram både av ökad varuknapphet

och kraftigt ökade statsutgifter, skola bli i det väsentliga förfelade.

Jag förordar därför, att förslag till fullmaktslag angående maximipriser,

utformad enligt de tankegångar jag här utvecklat, förelägges riksdagen.»

Vid förslagets slutliga utformning ha vissa av lagrådet framställda erinringar

blivit beaktade.

Föreliggande förslag till maximiprislag bygger, såsom av den föregående

redogörelsen framgår, i stort sett på den under världskriget gällande maximiprislagstiftningen.

Enligt förslaget skall för lagens sättande i tillämpning

i princip fordras riksdagens samtycke, dock att möjlighet beredes för Kungl.

Majit att provisoriskt förordna härom efter riksdagskallelse eller örn riksdagen

skall sammanträda inom trettio dagar. I detta hänseende överensstämmer

förslaget med det förslag till allmän förfogandelag, som denna dag

tillstyrkts av utskottet.

1 de med anledning av propositionen väckta motionerna bar yrkats avslag

å propositionen under åberopande bland annat, att riksdagens medverkan

borde äga rum för att lagen skulle kunna sättas i tillämpning. Däremot

bestrides icke i motionerna, att i ett svårt krisläge en maximiprislagstiftning

kan bliva nödvändig.

Utskottet vill med anledning härav framhålla, att olika förutsättningar

icke torde böra stadgas för tillämpning av maximiprislagen och den allmänna

förfogandelagen. Dessa lagar stå i ett nära samband med varandra.

Ej heller synes anledning föreligga att hysa större tvekan, när det

gäller att ge Kungl. Majit fullmakt att fastställa maximipris, än när det är

fråga örn att ge Kungl. Majit rätt att förfoga över enskild egendom. Det

kan vidare icke lämnas ur räkningen, att behovet av en prisreglering av den

art som avses nied maximiprislagen giver sig tillkänna så överraskande, ali

Utskottet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

riksdagens medverkan icke utan olägenhet kan avvaktas. Redan möjligheten

till en maximiprissättning bör dessutom verka hämmande på osund

spekulation och illojal lagring. Utskottet anser sig följaktligen böra tillstyrka

förslaget i denna del.

I förhållande till den under världskriget gällande maximiprislagstiftningen

innebär det nu framlagda förslaget bland annat en utvidgning beträffande

omfattningen av de förnödenheter, som kunna åsättas maximipris, samt en

närmare precisering av förutsättningarna för att maximipris skola få åsättas.

Utskottet ansluter sig till förslaget jämväl i dessa hänseenden.

Mot förslagets detaljer i övrigt har utskottet icke funnit någon anledning

till erinran.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

A) att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas;

samt

B) att de i ärendet väckta motionerna, I: 337 och 338 samt

II: 506 och 507, måtte anses besvarade genom utskottets

hemställan under A).

Stockholm den 26 maj 1939.

På första lagutskottets vägnar:

K. SCHLYTER.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Schlyter, Karl Emil Johanson, Eskhult, Branting,

Ewerlöf, Karl Karlsson, Gärde och Brandt;

från andra kammaren: herrar Lindqvist, Hedlund i Östersund och Lindmark*, fru

Östlund* samt herrar Gezelius, Berg*, Werner i Höjen* och Olsson i Rimforsa,

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

17

Reservation

av herrar Karl Emil Johanson, Ewerlöf, Gärde, Lindmark, Gezelius och

Olsson i Rimforsa, vilka ansett att utskottets yttrande och utskottets hemställan

under A) bort hava följande lydelse:

»Föreliggande förslag---(se utskottets yttrande)---bliva nöd
vändig.

Även om tillgripandet av maximipris är förenat med vansklighet, torde

under de förhållanden, som kunna väntas uppkomma vid krig eller krigsfara,

en lag, som möjliggör införandet av maximipris, icke kunna undvaras. Utskottet

tillstyrker därför lagstiftning i ämnet. Beträffande den i propositionen

föreslagna anordningen, att lagen skulle kunna träda i tillämpning utan

riksdagens samtycke, hava olika åsikter framförts inom utskottet. Ä ena

sidan har framhållits, att olika förutsättningar icke borde stadgas för tilllämpning

av maximiprislagen och den allmänna förfogandelagen, varemot

å andra sidan gjorts gällande, att behovet av maximipris icke komme att

visa sig så trängande, att ej rådrum gåves för inkallande av riksdagen och

inhämtande av dess samtycke. Vid denna frågas bedömande har utskottet

funnit sig böra lägga särskild vikt vid att riksdagens medverkan i en fråga,

som för folkhushållningen är av så ingripande betydelse som införandet av

maximipris, icke bör uteslutas, om ej tvingande skäl kunna anföras för en

sådan anordning. Att denna väg mera allmänt beträdes, kan leda till ett

försvagande av den ställning, som författningsenligt tillkommer riksdagen.

Det är därför ur konstitutionell synpunkt angeläget, att den största varsamhet

iakttages, då det gäller att genom allmänna fullmaktslagar göra intrång

i riksdagens rättigheter.

Vad angår den allmänna förfogandelagen har utskottet funnit skäl kunna

anföras för att en dylik befogenhet bör tillkomma Kungl. Maj:t. De intressen,

som i detta fall kräva beaktande, äro av den beskaffeenhet, att ett omedelbart

ingripande kan visa sig nödvändigt. Enligt utskottets mening gestalta

sig förhållandena däremot annorlunda i fråga örn införande av maximipris.

Inom utskottet har framhållits, att de åtgärder, som i sistnämnda hänseende

kunna ifrågakomma, väsentligen äro av två slag: dels en prisreglering,

avsedd att bryta en i och för sig icke motiverad prisstegring, framkallad av

säljarnas och köparnas förväntningar örn den framtida prisutvecklingen,

dels en försörjningspolitiskt motiverad prisreglering i samband med ransonering

av vissa varor, särskilt livsförnödenheter.

I förra fallet torde man huvudsakligen avse att hindra, att säljare, särskilt

av importvaror, höja prisen med tanke på fördyrad eller försvårad anskaffning

eller att privatpersoner lagra varor för egen räkning av fruktan för

varubrist eller prisstegring. Även örn i en sådan situation möjligheten att

Bihang lill riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 1 avd. Nr 37.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

åsätta maximipris kan äga en viss betydelse, får man icke bortse från faran

att en sådan prissättning, om den icke är förenad med beslagtagande, kan

leda till att varorna undandragas den öppna marknaden och på ett tidigt

stadium övergå till smyghandeln. Användes däremot förfogandelagen erfordras

enligt tekniken i nämnda lag ingen maximiprissättning.

Vad det senare fallet åter beträffar, gäller det icke allenast att förebygga

illojal varudistribution och lagring utan framförallt att betrygga livsmedelsproduktionens

fortgång och inriktning på de för folkförsörjningen viktigaste

produktionsgrenarna.

I båda de här angivna fallen har man att göra med problem, som äro så

betydelsefulla för hela befolkningen samt så svårbedömliga och växlande efter

krisförhållandena, att det synes utskottet synnerligen angeläget, att den

erfarenhet, vilken är samlad i riksdagen, icke minst på jordbrukets område,

får tillfälle att göra sig gällande. Genom att riksdagens medverkan kräves

för lagens trädande i tillämpning, kan riksdagen i samband med prövningen

av den då föreliggande situationen utöva inflytande på den omfattning, i

vilken lagen bör bringas i tillämpning, och det sätt, på vilket detta sker.

De utredningar, som i detta hänseende erfordras, äro, enligt vad som meddelats

utskottet, ännu ej slutförda.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts förslag

icke kunnat av riksdagens i oförändrat skick antagas,

måtte för sin del antaga följande förslag till

Maximiprislag.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden äger Konungen med riksdagens

samtycke förordna, att vad i 2—7 §§ stadgas skall äga tillämpning.

2—13 §§ jämte övergångsbestämmelserna lika med Kungl. Majis förslag.»

398067. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:390 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till maximiprislag. a1 i texten