Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa vid krig tillämpliga bestämmelser örn utländsk försäkringsanstalt, som här i riket driver försäkringsrörelse, och lag med vissa bestämmelser örn inländsk försäkringsrörelse vid krig.

1939-05-26 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1939:43, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa vid krig tillämpliga bestämmelser örn utländsk försäkringsanstalt, som här i riket driver försäkringsrörelse, och lag med vissa bestämmelser örn inländsk försäkringsrörelse vid krig.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 43.

1

Nr 43.

Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1939 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag med vissa vid krig tillämpliga bestämmelser örn

utländsk försäkringsanstalt, som här i riket driver

försäkringsrörelse, och lag med vissa bestämmelser

örn inländsk försäkringsrörelse vid krig.

Genom en den 5 maj 1939 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 287, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Majit under åberopande

av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade förslag till

1) Lag

med vissa vid krig tillämpliga bestämmelser om utländsk försäkringsanstalt,

som här i riket driver försäkringsrörelse.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vid krig, vari riket befinner sig, äger Konungen, när riksdagen ej är samlad,

förordna, att vad i 2—5 §§ denna lag stadgas skall äga tillämpning. Varder

ej meddelat förordnande av nästföljande riksdag inom trettio dagar från

riksdagens början gillat, skall detsamma efter utgången av nämnda tid upphöra

att lända till efterrättelse.

Befinner sig riket i krig och är riksdagen samlad, äger Konungen med riksdagens

samtycke meddela förordnande som i första stycket sägs.

2 §.

Kan med hänsyn till kriget befaras, att utländsk försäkringsanstalt, som

jämlikt lagen örn utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse

här i riket driver sådan rörelse och med vars hemland riket befinner

sig i krig, icke kommer att under kriget infria härstädes ingångna förbindelser

till försäkringstagare, äger Konungen förbjuda anstalten att under

kriget fortsätta verksamheten här i riket.

Bihang till riksdagens protokoll 19.19. 9 sami. 1 avd. Nr 43.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första lagutskottets utlåtande Nr 43.

3 §.

Har på sätt i 2 § sägs förbud meddelats utländsk försäkringsanstalt att

fortsätta verksamheten här i riket, skall, där verksamheten omfattar livförsäkring,

för tillvaratagande av livförsäkringstagarnas rätt en särskild administration

inträda. Med avseende å denna skall i tillämpliga delar gälla

vad i 231—233 §§ och 234 § 1—4 mom. lagen örn försäkringsrörelse finnes

stadgat. I fall som här avses må överlåtelse av livförsäkringarna ske,

förutom till inländskt försäkringsbolag, jämväl till utländsk anstalt, som

äger tillstånd att driva livförsäkringsrörelse här i riket.

Där vid försäkringarnas överlåtande uppstått överskott, skall ur detta i

första hand gäldas kostnaden för administrationen och oguldet sådant bidrag,

varom i 16 § lagen om utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse

här i riket förmäles, varefter återstoden skall, där ej Konungen

annorlunda föreskriver, efter krigets slut överlämnas till den anstalt,

vars försäkringar varit föremål för administration.

4 §•

Har utländsk försäkringsanstalt, med vars hemland riket befinner sig i

krig, i annat fall än i 3 § avses upphört att driva livförsäkringsrörelse här

i riket, äger Konungen, under förutsättning som i 2 § sägs, besluta, att

administration på sätt i 3 § förmäles skall inträda. Konungen äger ock med

avseende å sådan anstalt besluta, att i denna lag föreskrivet administrationsförfarande

helt eller delvis skall tillämpas jämväl vid administration,

som inträtt på grund av bestämmelserna i lagen om utländsk försäkringsanstalts

rätt att driva försäkringsrörelse här i riket.

5 §•

Kan icke i den ordning, som avses i 3 §, överlåtelse komma till stånd,

skall, där ej Konungen annorlunda bestämmer, administrationen fortsättas

till krigets slut eller tills dessförinnan samtliga livförsäkringar upphört.

Vid krigets slut skall, så vitt ej Konungen annorlunda bestämmer, försäkringsinspektionen

till den utländska försäkringsanstalten avgiva redovisning

för administrationen samt, om då finnas löpande livförsäkringar, erbjuda

anstalten att återtaga rörelsen och därvid övertaga samtliga till administrationsboet

hörande livförsäkringar. Sådant övertagande må ej ske,

med mindre vid övertagandet förefintlig brist i belopp, som jämlikt 4 eller

8 § lagen om utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse

här i riket skall vara nedsatt, blivit av anstalten fylld. Har ej anstalten inom

två månader från erbjudandet återtagit rörelsen och fyllt bristen, vare frågan

förfallen och skall, där ej i den ordning, som i 235 § lagen om försäkringsrörelse

sägs, nytt bolag kan komma till stånd eller samtliga försäkringstagare

överenskomma om administrationens fortsättande, fördelning av administrationsboets

tillgångar äga rum. För fördelning av boets tillgångar skall verkställas

beräkning av det belopp, vartill försäkringsfonden uppgår; och skall

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 43.

3

vid föidelning av tillgångarna varje försäkringstagares fordran anses motsvara

hans andel i fonden.

Fortsattes administrationen, ankomme på försäkringsinspektionen, huruvida

ytterligare åtgärder böra vidtagas för livförsäkringarnas överlåtande eller,

där administrationen fortsättes enligt stadgandet i andra stycket tredje

punkten, för bildande av nytt bolag.

6 §•

Med livförsäkring förstås i denna lag jämväl livränteförsäkring och kapitalförsäkring

för livsfall.

Vad i denna lag särskilt stadgas angående livförsäkring skall äga motsvarande

tillämpning i fråga örn annan personförsäkring, som meddelas för

livstid eller för längre tid än tio år.

7 §•

Konungen bestämmer den dag, då med avseende å denna lag kriget skall

anses hava slutat.

8 §.

Har under tid, då förordnande enligt 1 § är gällande, på sätt i 2 § sägs

förbud meddelats utländsk försäkringsanstalt, som driver livförsäkringsrörelse

här i riket, att fortsätta verksamheten eller har under sådan tid beslut

meddelats jämlikt 4 §, skola, så vitt ej Konungen annorlunda förordnar,

bestämmelserna i denna lag jämväl efter utgången av nämnda tid äga giltighet

i fråga om administrationen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

2) Lag

med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vid krig, vari riket befinner sig, äger Konungen, när riksdagen ej är samlad,

förordna, att vad i 2—6 §§ denna lag stadgas skall äga tillämpning. Varder

ej meddelat förordnande av nästföljande riksdag inom trettio dagar från

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 43.

riksdagens början gillat, skall detsamma efter utgången av nämnda tid upphöra

att lända till efterrättelse.

Befinner sig riket i krig och är riksdagen samlad, äger Konungen med

riksdagens samtycke meddela förordnande som i första stycket sägs.

2 §■

Försäkringsinspektionen äger beträffande brand- och transportförsäkring

medgiva inländskt försäkringsbolag, med undantag av bolag som avses i

265 § c) lagen örn försäkringsrörelse, att under iakttagande av de villkor, inspektionen

finner skäligt föreskriva, utan återförsäkring ikläda sig ansvarighet

på samma risk för högre belopp än som jämlikt bolagsordningen kunnat

ske. Har sådant medgivande lämnats, skall den påföljd, som eljest enligt

62, 113, 163, 208 och 228 §§ lagen om försäkringsrörelse är stadgad för överträdelse

av bolagsordningen, inträda, där villkor, som försäkringsinspektionen

sålunda må hava föreskrivit, åsidosättes.

3 §.

Inländskt försäkringsbolag, med undantag av bolag som avses i 262 § eller

265 § c) lagen om försäkringsrörelse, må, utan hinder av föreskrift i bolagsordningen

om begränsning av bolagets verksamhet till visst slag av egendom

eller till viss del av riket, meddela återförsäkring å brandförsäkring av egendom

av annat slag eller å annan ort inom riket än sålunda föreskrivits.

4 §•

Inländskt ömsesidigt försäkringsbolag må, utan hinder av stadgandet i

118 § lagen om försäkringsrörelse, vid meddelande åt annat bolag av återförsäkring

å brandförsäkring fritaga det bolag från att med egna tillgångar

ansvara för det förra bolagets förbindelser. Dock må ej återförsäkringar,

som meddelats under sådant villkor, överstiga en tiondel av brandförsäkringarnas

sammanlagda belopp.

Återförsäkring, som i denna paragraf avses, må ej medföra rätt till andel

i uppkommen vinst.

5 §■

Försäkringsinspektionen äger medgiva inländskt försäkringsbolag, som

driver livförsäkringsrörelse, att för anskaffande av medel till bestridande

av återköp av eller förskott å livförsäkring, för vilken avsättning till försäkringsfonden

ägt rum, av de enligt lagen om försäkringsrörelse till försäkringstagarnas

säkerhet pantsatta värdehandlingarna utbekomma vad som

för ändamålet erfordras, i den mån det av försäkringsinspektionen prövas

kunna ske utan förfång för försäkringstagarnas säkerhet.

6 §•

Kan med hänsyn till kriget befaras, att utländsk försäkringsanstalt, med

vars hemland riket befinner sig i krig, icke kommer att under kriget full
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 43.

5

följa avtal, varigenom det meddelat återförsäkring åt svenska försäkringsbolag,

äger Konungen förbjuda svenska försäkringsbolag att under kriget

fullfölja avtal, varigenom de meddelat återförsäkring åt försäkringsanstalter,

som tillhöra nämnda land, ävensom att sluta nya sådana avtal med

dem.

7 §•

Försäkring, som under tid då förordnande enligt 1 § är gällande meddelats

med tillämpning av 2, 3 eller 4 §, vare giltig utan hinder därav, att

nämnda tid gått till ända. Det ankommer på försäkringsinspektionen att

avgöra, i vad mån enligt 5 § lämnat medgivande må gälla jämväl efter

sagda tid.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

I fråga om de skäl, som ligga till grund för Kungl. Maj:ts förslag, får utskottet,

i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till

propositionen.

Nu förevarande lagstiftning avser vissa bestämmelser, ägnade i händelse

av krig att i görligaste mån bevara den inhemska försäkringsrörelsens

funktionsduglighet och att reglera förhållandena med avseende å de utländska

försäkringsanstalter, som driva verksamhet här i riket.

Bestämmelserna i fråga hava utformats i två inom rikskommissionen för

ekonomisk försvarsberedskap utarbetade och till Kungl. Maj:t överlämnade

förslag till lag med vissa bestämmelser vid krig örn utländsk försäkringsanstalt,

som här i riket driver försäkringsrörelse, och lag med vissa bestämmelser

örn inländsk försäkringsrörelse vid krig.

En ingående redogörelse för rikskommissionens förslag har lämnats å sid.

8—15 i propositionen, till vilken utskottet i denna del får hänvisa.

Försäkringsinspektionen har avgivit infordrat utlåtande över kommissionens

förslag samt därvid anfört, att desamma i väsentliga delar tillkommit

under samarbete nied inspektionen och icke föranledde någon erinran från

dennas sida.

De genom propositionen framlagda förslagen ansluta sig i allt väsentligt

till vad kommissionen förordat.

Beträffande huvudgrunderna för den föreslagna lagen med vissa vid krig

tillämpliga bestämmelser örn utländsk försäkringsanstalt anförde föredragande

departementschefen, statsrådet Möller, vid remissen till lagrådet:

»Genom de ändringar i lagen den 24 juli 1903 örn utländsk försäkringsanstalts

rätt att driva försäkringsrörelse här i riket, som vidtogos år 1934, till
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande Nr 43.

försäkrades de svenska livförsäkringstagarna hos utländska anstalter en i

avsevärd grad ökad trygghet. Från att dylika anstalter tidigare allenast

varit pliktiga att, innan rörelsen här i landet började drivas, nedsätta vissa

fast bestämda belopp, blevo de genom lagändringen i fråga tvingade att

härstädes — utöver dessa fasta belopp — deponera tillgångar, i stort sett

motsvarande försäkringsfonden för livförsäkringar här i riket. Härigenom

kom således depositionens storlek att variera med omfånget av anstaltens

här bedrivna livförsäkringsrörelse. Tryggheten för försäkringstagarna ökades

ytterligare genom att försäkringstagarna till säkerhet för fullgörandet

av anstaltens på försäkringsavtalen grundade förbindelser tillerkändes panträtt

i den sålunda stadgade depositionen såsom i handfången pant, varjämte

ett statligt administrationsförfarande med avseende å depositionen föreskrevs

för vissa fall, då rörelsen här i riket upphörde.

Nämnda bestämmelser, vilka nära ansluta sig till de redan dessförinnan

befintliga motsvarande bestämmelserna för svenska livförsäkringsbolag, lända

uppenbarligen försäkringstagarna till nytta såväl under fredsförhållanden

som vid krig. För sistnämnda eventualitet torde de emellertid i visst

avseende vara otillräckliga. Härvidlag är nämligen att märka, att bestämmelserna

i fråga, såsom de utformats, endast medgiva befogenhet för vederbörande

myndighet att under vissa särskilt angivna förutsättningar, såsom

om avvikelse skulle ske från lagen eller förändring inträda i de förhållanden,

som vörö bestämmande för meddelande av tillstånd att här i riket driva

försäkringsrörelse, återkalla detta tillstånd, varvid, om tillståndet avsett

livförsäkring, berörda administration skall inträda. I händelse av krig tillkommer

emellertid den omständigheten, att de utländska försäkringsanstalter,

vilkas hemland befinner sig i fiendeställning gentemot Sverige, med slör

sannolikhet i större eller mindre utsträckning icke komma att fullgöra sina

skyldigheter mot svenska undersåtar. Till skydd för försäkringstagarna

synes det därför erforderligt, att en utvidgning under krigstid av myndigheternas

nyssnämnda befogenhet kommer till stånd. Sålunda torde böra

gälla, att utländska försäkringsanstalters verksamhet här i landet vid krig

skall kunna förhindras — förutom under de i fredstid gällande förutsättningarna

— även örn det med hänsyn till kriget kan befaras, att vederbörande

anstalt icke skall komma att infria härstädes ingångna förbindelser

till försäkringstagare.

Jag anser det välbetänkt, att bestämmelse av dylikt innehåll, på sätt rikskommissionen

för ekonomisk försvarsberedskap föreslagit, redan nu meddelas

och att i samband härmed vissa av krigsförhållandena motiverade jämkningar

vidtagas i de för de utländska livförsäkringsanstalterna eljest gällande

administrationsreglerna.

Beträffande dessa jämkningar och övriga detaljer i rikskommissionens

förslag till lag med vissa bestämmelser vid krig om utländsk försäkringsanstalt,

som här i riket driver försäkringsrörelse, är jag, liksom i huvudfrågan,

ense med kommissionen. Sålunda finner jag det naturligt, att det

för ifrågavarande speciella förhållanden bör ankomma på Konungen i stål
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 43.

7

let för på försäkringsinspektionen att förbjuda anstaltens rörelse. Likaså

synes det vara riktigt att, örn under administrationen någon överlåtelse

av livförsäkringsstocken icke kommer till stånd, administrationen kan fortsättas

till krigets slut eller tills dessförinnan samtliga livförsäkringar upphört.

Först vid krigets slut och sedan vederbörande anstalt, trots erbjudande

örn rörelsens återtagande, försummat att göra detta eller att fylla

förefintlig brist, bör sålunda den åtgärd vidtagas, som eljest förekommer i

administrationsförfarandet, då ett ömsesidigt bolag med livförsäkringstagarna

såsom intressenter icke kunnat bildas, nämligen att fördela administrationsboets

tillgångar.»

I fråga örn förslaget till lag med vissa bestämmelser örn inländsk försäkringsrörelse

vid krig åberopade departementschefen vissa uttalanden av statens

krigsberedskapskommission i dess år 1918 avgivna betänkande, del III,

angående försäkringsväsendet vid krig.

Krigsberedskapskommissionen hade i sitt nämnda betänkande anfört bland

annat:

Om vid ett krigsutbrott någon större del av i utlandet tagna återförsäkringar

sättes ur funktion och samtidigt ett flertal av de här verkande utländska

anstalterna tvingas att avbryta förbindelsen med hemlandet och

därigenom praktiskt taget sin självständiga verksamhet, torde utsikterna att

få samtliga inhemska risker täckta vara mörka. De åtgärder, som få vidtagas,

bliva i första hand att söka överföra de avbrutna reassuranserna på

neutrala eller med Sverige förbundna stater, varjämte de inländska bolagen

få stå ökad risk. Den största olägenheten i detta hänseende är landets relativa

litenhet och de därigenom hopade stora riskerna på de inländska bolagen.

Den avgjort största delen av utlandsreassuransen faller på brandförsäkringsaktiebolagen.

Utan tvivel kunna avsevärda svårigheter uppstå vid

krigsutbrottet, men enligt uttalande från bolagens sida hyser man gott hopp,

att saken skall småningom ordnas. Emellertid gäller enligt lagen om försäkringsrörelse,

att bolagsordning för försäkringsanstalt skall innehålla bestämmelse

örn det högsta belopp, varför bolaget må utan återförsäkring

ikläda sig ansvarighet på samma risk. Då detta belopp ifråga om brandförsäkring

sättes lika för alla olika slag av risker och därför endast undantagsvis

medför någon reell begränsning, torde denna bolagsordningens maximalbestämmelse

under normala förhållanden i det närmaste vara utan all

praktisk betydelse. Däremot skulle bestämmelsen, i den situation som ett

krig kan medföra, klavbinda brandförsäkringsrörelsen på ett sätt, som kunde

göra det hart när omöjligt för bolagen att fylla den försäkringssökande

allmänhetens berättigade krav. Det bör nämligen ihågkommas, att överträdelse

av dylik föreskrift skall av försäkringsinspektionen beivras och kan

föranleda skyldighet för bolaget att träda i likvidation, varjämte viss skadeståndsplikt

för dem, som medverkat till överträdelsen, är fastställd i lagen.

I den mån genom kriget återförsäkringen i utlandet försvåras, kan faktiskt

berörda bestämmelse i bolagsordningen komma att överträdas. För

den skull måste man ordna det så, att nämnda omständighet ej utgör hinder

för bolagens fortsatta verksamhet. För de ömsesidiga brandförsäkringsbolagen

blir återförsäkringen betydligt mera svårlöst än för aktiebolagen.

Reassuransmarknaden för de förra är avsevärt mera begränsad. Här finnes

ju alltid möjligheten att täcka förlusten genom uttaxering hos delägarna,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande Nr 43.

men detta sätt bör under en kris tillgripas endast i sista hand. För att avhjälpa

dessa svårigheter skulle det ligga närmast till hands att bilda ett

inhemskt återförsäkringsinstitut för de ömsesidiga brandbolagen, men enligt

sakkunnigas uttalanden är olikheten mellan de särskilda bolagen för

stor och deras verksamhetsområden för vilt skilda, för att ett gemensamt

institut skulle kunna tillfredsställa reassuransbehovet. Från aktiebolagens

sida torde man vid en svårare kris kunna vänta en viss hjälp åt de ömsesidiga

bolagen, men det ligger i sakens natur, att de förra ej på förhand vilja

lämna någon garanti för att vid behov stödja de bolag, som för närvarande

arbeta som deras konkurrenter, varför man ej nu torde kunna planera

något på en sådan grundval. Då man givetvis endast i sista hand

vill använda ett eventuellt erbjudande från statens sida att träda in såsom

återförsäkrare, återstår alltså för de ömsesidiga bolagen endast att söka

ordna saken på egen hand. Av konkurrenshänsyn äro ej heller i detta avseende

direkta förberedelser under fredstid ändamålsenliga. Emellertid

måste genomförandet vid krig möjliggöras, och därvid står samma utväg

öppen, som nyss angivits i fråga om brandförsäkringsaktiebolagen, nämligen

alt förebygga legala påföljder av ett överskridande av maximalbestämmelsen

i respektive bolagsordningar. Vidare måste emellertid, för att de ömsesidiga

bolagens reassurans inbördes skall bliva möjlig, andra bestämmelser

frångås, som pläga finnas intagna i bolagsordningen för dessa bolag men

ej för aktiebolagen, nämligen angående begränsning av bolagens verksamhet

till visst slag av egendom (exempelvis allenast fast egendom) eller viss

del av riket. Bolag borde sålunda erhålla rätt att meddela återförsäkring

även åt bolag, i vars verksamhet försäkring av annan slags egendom ingår

eller som har sin verksamhet utom dess distrikt. Genom dylikt förfaringssätt,

tillämpat i större utsträckning, skulle en riskfördelning över hela landet

bolagen emellan bliva möjlig. Även inom bolagens distrikt, där reassurans i

och för sig är tillåten, stöter den emellertid på svårigheter, enär bolag, som

tager återförsäkring, enligt hittills gällande lag måste ingå som delägare i

det återförsäkrande bolaget och med egna tillgångar blir delaktig i uttaxeringsrisken.

Jämväl härutinnan tarvas följaktligen ändrade bestämmelser.

De anspråk, som under ett krig komma att ställas på livförsäkringsbolagens

kredit, äro dels utbetalningar av förfallna försäkringsbelopp, dels återköp

av och förskott å livförsäkringar. Då man genom att tillägga försäkringen

ett belåningsvärde givit den försäkrade möjlighet att vid behov därå

erhålla kontanta medel, kunde det tänkas rubba förtroendet för bolagen, örn

denna möjlighet ej skulle kunna användas efter ett krigsutbrott. För att

fylla dessa krav kommer bolagens betalningsförmåga troligen att få vidkännas

en stark påfrestning, helst som man ej med visshet kan påräkna,

att utländska återförsäkrare skola fullgöra sina förbindelser. Emellertid

måste bolagens värdehandlingar göras tillgängliga för belåning, vilket ej för

närvarande är fallet, enär de till övervägande del äro fastlåsta såsom pant

för försäkringsfonden. Redan enligt nu gällande lag (217 §) kan visserligen

försäkringsbolag efter prövning av försäkringsinspektionen utbekomma

av bolaget deponerade värdehandlingar för anskaffande av medel till utbetalning

av förfallet försäkringsbelopp; men under krig torde denna rätt

behöva utvidgas därhän, att den kan tillfredsställa också ovannämnda stegrade

kreditanspråk. För ändamålet erfordras följaktligen bemyndigande

för försäkringsinspektionen att medgiva bolag rätt att utbekomma värdehandlingar

för att bestrida återköp av eller förskott å försäkring, för vilken

avsättning till försäkringsfonden ägt rum, i den mån det prövas kunna ske

utan förfång för försäkringstagarnas säkerhet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 43.

9

Departementschefen har i propositionen anfört:

»Vad angår rikskommissionens förslag till lag med vissa bestämmelser om

inländsk försäkringsrörelse vid krig torde krigsberedskapskommissionens bär

förut återgivna uttalanden i det år 1918 avgivna betänkandet om försäkringsväsendet

vid krig alltjämt äga giltighet. Jag ansluter mig till vad rikskommissionen

på denna grund föreslagit. Enär Sveriges återförsäkringsförbindelser

med utlandet i händelse av krig givetvis komma att storas, avser förslaget

i främsta rummet såväl att åvägabringa en minskning av återförsäkringsbehovet

i och för sig som också att öka möjligheterna för återförsäkring inom

riket. I fråga örn bestämmelsen i 6 § lagförslaget, enligt vilken Konungen

skall äga förbjuda svenska försäkringsbolag att fullfölja avtal, varigenom

de övertagit återförsäkring från utländska försäkringsanstalter, och att sluta

nya sådana avtal med dem, må understrykas, att bestämmelsen är avsedd

att komma till användning allenast såsom en motåtgärd vid befarade avtalsbrott

från ett annat lands sida.»

Utskottet har vid sin granskning av de framlagda lagförslagen icke funnit

anledning till erinran mot desamma och får alltså hemställa,

att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 26 maj 1939.

På första lagutskottets vägnar:

K. SCHLYTER.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Schlyter, Eskhult, Branting, Karl Johan Olsson, Emil

Andersson*, Theodor Magnusson*, Caap* och Roos;

från andra kammaren: herrar Lindqvist, Olsson i Mellerud, Larsson i Hede, Lindberg

i Slockholm och Werner i Höjen* fru Gustafson* samt herrar Hansson i Vännäsby* och

Björling.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Utskottet.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 1 avd. Nr 43.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:396 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa vid krig tilllämpliga bestämmelser örn utländsk försäkringsansta a1 i texten