Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa vid krig tillämpliga bestämmelser örn utländsk försäkringsanstalt, som här i riket driver försäkringsrörelse, och lag med vissa bestämmelser örn inländsk försäkringsrörelse vid krig.
1939-05-26 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1939:43, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa vid krig tillämpliga bestämmelser örn utländsk försäkringsanstalt, som här i riket driver försäkringsrörelse, och lag med vissa bestämmelser örn inländsk försäkringsrörelse vid krig.
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande Nr 43.
1
Nr 43.
Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1939 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag med vissa vid krig tillämpliga bestämmelser örn
utländsk försäkringsanstalt, som här i riket driver
försäkringsrörelse, och lag med vissa bestämmelser
örn inländsk försäkringsrörelse vid krig.
Genom en den 5 maj 1939 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 287, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Majit under åberopande
av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade förslag till
1) Lag
med vissa vid krig tillämpliga bestämmelser om utländsk försäkringsanstalt,
som här i riket driver försäkringsrörelse.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Vid krig, vari riket befinner sig, äger Konungen, när riksdagen ej är samlad,
förordna, att vad i 2—5 §§ denna lag stadgas skall äga tillämpning. Varder
ej meddelat förordnande av nästföljande riksdag inom trettio dagar från
riksdagens början gillat, skall detsamma efter utgången av nämnda tid upphöra
att lända till efterrättelse.
Befinner sig riket i krig och är riksdagen samlad, äger Konungen med riksdagens
samtycke meddela förordnande som i första stycket sägs.
2 §.
Kan med hänsyn till kriget befaras, att utländsk försäkringsanstalt, som
jämlikt lagen örn utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse
här i riket driver sådan rörelse och med vars hemland riket befinner
sig i krig, icke kommer att under kriget infria härstädes ingångna förbindelser
till försäkringstagare, äger Konungen förbjuda anstalten att under
kriget fortsätta verksamheten här i riket.
Bihang till riksdagens protokoll 19.19. 9 sami. 1 avd. Nr 43.
1
2 Första lagutskottets utlåtande Nr 43.
3 §.
Har på sätt i 2 § sägs förbud meddelats utländsk försäkringsanstalt att
fortsätta verksamheten här i riket, skall, där verksamheten omfattar livförsäkring,
för tillvaratagande av livförsäkringstagarnas rätt en särskild administration
inträda. Med avseende å denna skall i tillämpliga delar gälla
vad i 231—233 §§ och 234 § 1—4 mom. lagen örn försäkringsrörelse finnes
stadgat. I fall som här avses må överlåtelse av livförsäkringarna ske,
förutom till inländskt försäkringsbolag, jämväl till utländsk anstalt, som
äger tillstånd att driva livförsäkringsrörelse här i riket.
Där vid försäkringarnas överlåtande uppstått överskott, skall ur detta i
första hand gäldas kostnaden för administrationen och oguldet sådant bidrag,
varom i 16 § lagen om utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse
här i riket förmäles, varefter återstoden skall, där ej Konungen
annorlunda föreskriver, efter krigets slut överlämnas till den anstalt,
vars försäkringar varit föremål för administration.
4 §•
Har utländsk försäkringsanstalt, med vars hemland riket befinner sig i
krig, i annat fall än i 3 § avses upphört att driva livförsäkringsrörelse här
i riket, äger Konungen, under förutsättning som i 2 § sägs, besluta, att
administration på sätt i 3 § förmäles skall inträda. Konungen äger ock med
avseende å sådan anstalt besluta, att i denna lag föreskrivet administrationsförfarande
helt eller delvis skall tillämpas jämväl vid administration,
som inträtt på grund av bestämmelserna i lagen om utländsk försäkringsanstalts
rätt att driva försäkringsrörelse här i riket.
5 §•
Kan icke i den ordning, som avses i 3 §, överlåtelse komma till stånd,
skall, där ej Konungen annorlunda bestämmer, administrationen fortsättas
till krigets slut eller tills dessförinnan samtliga livförsäkringar upphört.
Vid krigets slut skall, så vitt ej Konungen annorlunda bestämmer, försäkringsinspektionen
till den utländska försäkringsanstalten avgiva redovisning
för administrationen samt, om då finnas löpande livförsäkringar, erbjuda
anstalten att återtaga rörelsen och därvid övertaga samtliga till administrationsboet
hörande livförsäkringar. Sådant övertagande må ej ske,
med mindre vid övertagandet förefintlig brist i belopp, som jämlikt 4 eller
8 § lagen om utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse
här i riket skall vara nedsatt, blivit av anstalten fylld. Har ej anstalten inom
två månader från erbjudandet återtagit rörelsen och fyllt bristen, vare frågan
förfallen och skall, där ej i den ordning, som i 235 § lagen om försäkringsrörelse
sägs, nytt bolag kan komma till stånd eller samtliga försäkringstagare
överenskomma om administrationens fortsättande, fördelning av administrationsboets
tillgångar äga rum. För fördelning av boets tillgångar skall verkställas
beräkning av det belopp, vartill försäkringsfonden uppgår; och skall
Första lagutskottets utlåtande Nr 43.
3
vid föidelning av tillgångarna varje försäkringstagares fordran anses motsvara
hans andel i fonden.
Fortsattes administrationen, ankomme på försäkringsinspektionen, huruvida
ytterligare åtgärder böra vidtagas för livförsäkringarnas överlåtande eller,
där administrationen fortsättes enligt stadgandet i andra stycket tredje
punkten, för bildande av nytt bolag.
6 §•
Med livförsäkring förstås i denna lag jämväl livränteförsäkring och kapitalförsäkring
för livsfall.
Vad i denna lag särskilt stadgas angående livförsäkring skall äga motsvarande
tillämpning i fråga örn annan personförsäkring, som meddelas för
livstid eller för längre tid än tio år.
7 §•
Konungen bestämmer den dag, då med avseende å denna lag kriget skall
anses hava slutat.
8 §.
Har under tid, då förordnande enligt 1 § är gällande, på sätt i 2 § sägs
förbud meddelats utländsk försäkringsanstalt, som driver livförsäkringsrörelse
här i riket, att fortsätta verksamheten eller har under sådan tid beslut
meddelats jämlikt 4 §, skola, så vitt ej Konungen annorlunda förordnar,
bestämmelserna i denna lag jämväl efter utgången av nämnda tid äga giltighet
i fråga om administrationen.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
2) Lag
med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Vid krig, vari riket befinner sig, äger Konungen, när riksdagen ej är samlad,
förordna, att vad i 2—6 §§ denna lag stadgas skall äga tillämpning. Varder
ej meddelat förordnande av nästföljande riksdag inom trettio dagar från
4
Första lagutskottets utlåtande Nr 43.
riksdagens början gillat, skall detsamma efter utgången av nämnda tid upphöra
att lända till efterrättelse.
Befinner sig riket i krig och är riksdagen samlad, äger Konungen med
riksdagens samtycke meddela förordnande som i första stycket sägs.
2 §■
Försäkringsinspektionen äger beträffande brand- och transportförsäkring
medgiva inländskt försäkringsbolag, med undantag av bolag som avses i
265 § c) lagen örn försäkringsrörelse, att under iakttagande av de villkor, inspektionen
finner skäligt föreskriva, utan återförsäkring ikläda sig ansvarighet
på samma risk för högre belopp än som jämlikt bolagsordningen kunnat
ske. Har sådant medgivande lämnats, skall den påföljd, som eljest enligt
62, 113, 163, 208 och 228 §§ lagen om försäkringsrörelse är stadgad för överträdelse
av bolagsordningen, inträda, där villkor, som försäkringsinspektionen
sålunda må hava föreskrivit, åsidosättes.
3 §.
Inländskt försäkringsbolag, med undantag av bolag som avses i 262 § eller
265 § c) lagen om försäkringsrörelse, må, utan hinder av föreskrift i bolagsordningen
om begränsning av bolagets verksamhet till visst slag av egendom
eller till viss del av riket, meddela återförsäkring å brandförsäkring av egendom
av annat slag eller å annan ort inom riket än sålunda föreskrivits.
4 §•
Inländskt ömsesidigt försäkringsbolag må, utan hinder av stadgandet i
118 § lagen om försäkringsrörelse, vid meddelande åt annat bolag av återförsäkring
å brandförsäkring fritaga det bolag från att med egna tillgångar
ansvara för det förra bolagets förbindelser. Dock må ej återförsäkringar,
som meddelats under sådant villkor, överstiga en tiondel av brandförsäkringarnas
sammanlagda belopp.
Återförsäkring, som i denna paragraf avses, må ej medföra rätt till andel
i uppkommen vinst.
5 §■
Försäkringsinspektionen äger medgiva inländskt försäkringsbolag, som
driver livförsäkringsrörelse, att för anskaffande av medel till bestridande
av återköp av eller förskott å livförsäkring, för vilken avsättning till försäkringsfonden
ägt rum, av de enligt lagen om försäkringsrörelse till försäkringstagarnas
säkerhet pantsatta värdehandlingarna utbekomma vad som
för ändamålet erfordras, i den mån det av försäkringsinspektionen prövas
kunna ske utan förfång för försäkringstagarnas säkerhet.
6 §•
Kan med hänsyn till kriget befaras, att utländsk försäkringsanstalt, med
vars hemland riket befinner sig i krig, icke kommer att under kriget full
-
Första lagutskottets utlåtande Nr 43.
5
följa avtal, varigenom det meddelat återförsäkring åt svenska försäkringsbolag,
äger Konungen förbjuda svenska försäkringsbolag att under kriget
fullfölja avtal, varigenom de meddelat återförsäkring åt försäkringsanstalter,
som tillhöra nämnda land, ävensom att sluta nya sådana avtal med
dem.
7 §•
Försäkring, som under tid då förordnande enligt 1 § är gällande meddelats
med tillämpning av 2, 3 eller 4 §, vare giltig utan hinder därav, att
nämnda tid gått till ända. Det ankommer på försäkringsinspektionen att
avgöra, i vad mån enligt 5 § lämnat medgivande må gälla jämväl efter
sagda tid.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
I fråga om de skäl, som ligga till grund för Kungl. Maj:ts förslag, får utskottet,
i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till
propositionen.
Nu förevarande lagstiftning avser vissa bestämmelser, ägnade i händelse
av krig att i görligaste mån bevara den inhemska försäkringsrörelsens
funktionsduglighet och att reglera förhållandena med avseende å de utländska
försäkringsanstalter, som driva verksamhet här i riket.
Bestämmelserna i fråga hava utformats i två inom rikskommissionen för
ekonomisk försvarsberedskap utarbetade och till Kungl. Maj:t överlämnade
förslag till lag med vissa bestämmelser vid krig örn utländsk försäkringsanstalt,
som här i riket driver försäkringsrörelse, och lag med vissa bestämmelser
örn inländsk försäkringsrörelse vid krig.
En ingående redogörelse för rikskommissionens förslag har lämnats å sid.
8—15 i propositionen, till vilken utskottet i denna del får hänvisa.
Försäkringsinspektionen har avgivit infordrat utlåtande över kommissionens
förslag samt därvid anfört, att desamma i väsentliga delar tillkommit
under samarbete nied inspektionen och icke föranledde någon erinran från
dennas sida.
De genom propositionen framlagda förslagen ansluta sig i allt väsentligt
till vad kommissionen förordat.
Beträffande huvudgrunderna för den föreslagna lagen med vissa vid krig
tillämpliga bestämmelser örn utländsk försäkringsanstalt anförde föredragande
departementschefen, statsrådet Möller, vid remissen till lagrådet:
»Genom de ändringar i lagen den 24 juli 1903 örn utländsk försäkringsanstalts
rätt att driva försäkringsrörelse här i riket, som vidtogos år 1934, till
-
6
Första lagutskottets utlåtande Nr 43.
försäkrades de svenska livförsäkringstagarna hos utländska anstalter en i
avsevärd grad ökad trygghet. Från att dylika anstalter tidigare allenast
varit pliktiga att, innan rörelsen här i landet började drivas, nedsätta vissa
fast bestämda belopp, blevo de genom lagändringen i fråga tvingade att
härstädes — utöver dessa fasta belopp — deponera tillgångar, i stort sett
motsvarande försäkringsfonden för livförsäkringar här i riket. Härigenom
kom således depositionens storlek att variera med omfånget av anstaltens
här bedrivna livförsäkringsrörelse. Tryggheten för försäkringstagarna ökades
ytterligare genom att försäkringstagarna till säkerhet för fullgörandet
av anstaltens på försäkringsavtalen grundade förbindelser tillerkändes panträtt
i den sålunda stadgade depositionen såsom i handfången pant, varjämte
ett statligt administrationsförfarande med avseende å depositionen föreskrevs
för vissa fall, då rörelsen här i riket upphörde.
Nämnda bestämmelser, vilka nära ansluta sig till de redan dessförinnan
befintliga motsvarande bestämmelserna för svenska livförsäkringsbolag, lända
uppenbarligen försäkringstagarna till nytta såväl under fredsförhållanden
som vid krig. För sistnämnda eventualitet torde de emellertid i visst
avseende vara otillräckliga. Härvidlag är nämligen att märka, att bestämmelserna
i fråga, såsom de utformats, endast medgiva befogenhet för vederbörande
myndighet att under vissa särskilt angivna förutsättningar, såsom
om avvikelse skulle ske från lagen eller förändring inträda i de förhållanden,
som vörö bestämmande för meddelande av tillstånd att här i riket driva
försäkringsrörelse, återkalla detta tillstånd, varvid, om tillståndet avsett
livförsäkring, berörda administration skall inträda. I händelse av krig tillkommer
emellertid den omständigheten, att de utländska försäkringsanstalter,
vilkas hemland befinner sig i fiendeställning gentemot Sverige, med slör
sannolikhet i större eller mindre utsträckning icke komma att fullgöra sina
skyldigheter mot svenska undersåtar. Till skydd för försäkringstagarna
synes det därför erforderligt, att en utvidgning under krigstid av myndigheternas
nyssnämnda befogenhet kommer till stånd. Sålunda torde böra
gälla, att utländska försäkringsanstalters verksamhet här i landet vid krig
skall kunna förhindras — förutom under de i fredstid gällande förutsättningarna
— även örn det med hänsyn till kriget kan befaras, att vederbörande
anstalt icke skall komma att infria härstädes ingångna förbindelser
till försäkringstagare.
Jag anser det välbetänkt, att bestämmelse av dylikt innehåll, på sätt rikskommissionen
för ekonomisk försvarsberedskap föreslagit, redan nu meddelas
och att i samband härmed vissa av krigsförhållandena motiverade jämkningar
vidtagas i de för de utländska livförsäkringsanstalterna eljest gällande
administrationsreglerna.
Beträffande dessa jämkningar och övriga detaljer i rikskommissionens
förslag till lag med vissa bestämmelser vid krig om utländsk försäkringsanstalt,
som här i riket driver försäkringsrörelse, är jag, liksom i huvudfrågan,
ense med kommissionen. Sålunda finner jag det naturligt, att det
för ifrågavarande speciella förhållanden bör ankomma på Konungen i stål
-
Första lagutskottets utlåtande Nr 43.
7
let för på försäkringsinspektionen att förbjuda anstaltens rörelse. Likaså
synes det vara riktigt att, örn under administrationen någon överlåtelse
av livförsäkringsstocken icke kommer till stånd, administrationen kan fortsättas
till krigets slut eller tills dessförinnan samtliga livförsäkringar upphört.
Först vid krigets slut och sedan vederbörande anstalt, trots erbjudande
örn rörelsens återtagande, försummat att göra detta eller att fylla
förefintlig brist, bör sålunda den åtgärd vidtagas, som eljest förekommer i
administrationsförfarandet, då ett ömsesidigt bolag med livförsäkringstagarna
såsom intressenter icke kunnat bildas, nämligen att fördela administrationsboets
tillgångar.»
I fråga örn förslaget till lag med vissa bestämmelser örn inländsk försäkringsrörelse
vid krig åberopade departementschefen vissa uttalanden av statens
krigsberedskapskommission i dess år 1918 avgivna betänkande, del III,
angående försäkringsväsendet vid krig.
Krigsberedskapskommissionen hade i sitt nämnda betänkande anfört bland
annat:
Om vid ett krigsutbrott någon större del av i utlandet tagna återförsäkringar
sättes ur funktion och samtidigt ett flertal av de här verkande utländska
anstalterna tvingas att avbryta förbindelsen med hemlandet och
därigenom praktiskt taget sin självständiga verksamhet, torde utsikterna att
få samtliga inhemska risker täckta vara mörka. De åtgärder, som få vidtagas,
bliva i första hand att söka överföra de avbrutna reassuranserna på
neutrala eller med Sverige förbundna stater, varjämte de inländska bolagen
få stå ökad risk. Den största olägenheten i detta hänseende är landets relativa
litenhet och de därigenom hopade stora riskerna på de inländska bolagen.
Den avgjort största delen av utlandsreassuransen faller på brandförsäkringsaktiebolagen.
Utan tvivel kunna avsevärda svårigheter uppstå vid
krigsutbrottet, men enligt uttalande från bolagens sida hyser man gott hopp,
att saken skall småningom ordnas. Emellertid gäller enligt lagen om försäkringsrörelse,
att bolagsordning för försäkringsanstalt skall innehålla bestämmelse
örn det högsta belopp, varför bolaget må utan återförsäkring
ikläda sig ansvarighet på samma risk. Då detta belopp ifråga om brandförsäkring
sättes lika för alla olika slag av risker och därför endast undantagsvis
medför någon reell begränsning, torde denna bolagsordningens maximalbestämmelse
under normala förhållanden i det närmaste vara utan all
praktisk betydelse. Däremot skulle bestämmelsen, i den situation som ett
krig kan medföra, klavbinda brandförsäkringsrörelsen på ett sätt, som kunde
göra det hart när omöjligt för bolagen att fylla den försäkringssökande
allmänhetens berättigade krav. Det bör nämligen ihågkommas, att överträdelse
av dylik föreskrift skall av försäkringsinspektionen beivras och kan
föranleda skyldighet för bolaget att träda i likvidation, varjämte viss skadeståndsplikt
för dem, som medverkat till överträdelsen, är fastställd i lagen.
I den mån genom kriget återförsäkringen i utlandet försvåras, kan faktiskt
berörda bestämmelse i bolagsordningen komma att överträdas. För
den skull måste man ordna det så, att nämnda omständighet ej utgör hinder
för bolagens fortsatta verksamhet. För de ömsesidiga brandförsäkringsbolagen
blir återförsäkringen betydligt mera svårlöst än för aktiebolagen.
Reassuransmarknaden för de förra är avsevärt mera begränsad. Här finnes
ju alltid möjligheten att täcka förlusten genom uttaxering hos delägarna,
8
Första lagutskottets utlåtande Nr 43.
men detta sätt bör under en kris tillgripas endast i sista hand. För att avhjälpa
dessa svårigheter skulle det ligga närmast till hands att bilda ett
inhemskt återförsäkringsinstitut för de ömsesidiga brandbolagen, men enligt
sakkunnigas uttalanden är olikheten mellan de särskilda bolagen för
stor och deras verksamhetsområden för vilt skilda, för att ett gemensamt
institut skulle kunna tillfredsställa reassuransbehovet. Från aktiebolagens
sida torde man vid en svårare kris kunna vänta en viss hjälp åt de ömsesidiga
bolagen, men det ligger i sakens natur, att de förra ej på förhand vilja
lämna någon garanti för att vid behov stödja de bolag, som för närvarande
arbeta som deras konkurrenter, varför man ej nu torde kunna planera
något på en sådan grundval. Då man givetvis endast i sista hand
vill använda ett eventuellt erbjudande från statens sida att träda in såsom
återförsäkrare, återstår alltså för de ömsesidiga bolagen endast att söka
ordna saken på egen hand. Av konkurrenshänsyn äro ej heller i detta avseende
direkta förberedelser under fredstid ändamålsenliga. Emellertid
måste genomförandet vid krig möjliggöras, och därvid står samma utväg
öppen, som nyss angivits i fråga om brandförsäkringsaktiebolagen, nämligen
alt förebygga legala påföljder av ett överskridande av maximalbestämmelsen
i respektive bolagsordningar. Vidare måste emellertid, för att de ömsesidiga
bolagens reassurans inbördes skall bliva möjlig, andra bestämmelser
frångås, som pläga finnas intagna i bolagsordningen för dessa bolag men
ej för aktiebolagen, nämligen angående begränsning av bolagens verksamhet
till visst slag av egendom (exempelvis allenast fast egendom) eller viss
del av riket. Bolag borde sålunda erhålla rätt att meddela återförsäkring
även åt bolag, i vars verksamhet försäkring av annan slags egendom ingår
eller som har sin verksamhet utom dess distrikt. Genom dylikt förfaringssätt,
tillämpat i större utsträckning, skulle en riskfördelning över hela landet
bolagen emellan bliva möjlig. Även inom bolagens distrikt, där reassurans i
och för sig är tillåten, stöter den emellertid på svårigheter, enär bolag, som
tager återförsäkring, enligt hittills gällande lag måste ingå som delägare i
det återförsäkrande bolaget och med egna tillgångar blir delaktig i uttaxeringsrisken.
Jämväl härutinnan tarvas följaktligen ändrade bestämmelser.
De anspråk, som under ett krig komma att ställas på livförsäkringsbolagens
kredit, äro dels utbetalningar av förfallna försäkringsbelopp, dels återköp
av och förskott å livförsäkringar. Då man genom att tillägga försäkringen
ett belåningsvärde givit den försäkrade möjlighet att vid behov därå
erhålla kontanta medel, kunde det tänkas rubba förtroendet för bolagen, örn
denna möjlighet ej skulle kunna användas efter ett krigsutbrott. För att
fylla dessa krav kommer bolagens betalningsförmåga troligen att få vidkännas
en stark påfrestning, helst som man ej med visshet kan påräkna,
att utländska återförsäkrare skola fullgöra sina förbindelser. Emellertid
måste bolagens värdehandlingar göras tillgängliga för belåning, vilket ej för
närvarande är fallet, enär de till övervägande del äro fastlåsta såsom pant
för försäkringsfonden. Redan enligt nu gällande lag (217 §) kan visserligen
försäkringsbolag efter prövning av försäkringsinspektionen utbekomma
av bolaget deponerade värdehandlingar för anskaffande av medel till utbetalning
av förfallet försäkringsbelopp; men under krig torde denna rätt
behöva utvidgas därhän, att den kan tillfredsställa också ovannämnda stegrade
kreditanspråk. För ändamålet erfordras följaktligen bemyndigande
för försäkringsinspektionen att medgiva bolag rätt att utbekomma värdehandlingar
för att bestrida återköp av eller förskott å försäkring, för vilken
avsättning till försäkringsfonden ägt rum, i den mån det prövas kunna ske
utan förfång för försäkringstagarnas säkerhet.
Första lagutskottets utlåtande Nr 43.
9
Departementschefen har i propositionen anfört:
»Vad angår rikskommissionens förslag till lag med vissa bestämmelser om
inländsk försäkringsrörelse vid krig torde krigsberedskapskommissionens bär
förut återgivna uttalanden i det år 1918 avgivna betänkandet om försäkringsväsendet
vid krig alltjämt äga giltighet. Jag ansluter mig till vad rikskommissionen
på denna grund föreslagit. Enär Sveriges återförsäkringsförbindelser
med utlandet i händelse av krig givetvis komma att storas, avser förslaget
i främsta rummet såväl att åvägabringa en minskning av återförsäkringsbehovet
i och för sig som också att öka möjligheterna för återförsäkring inom
riket. I fråga örn bestämmelsen i 6 § lagförslaget, enligt vilken Konungen
skall äga förbjuda svenska försäkringsbolag att fullfölja avtal, varigenom
de övertagit återförsäkring från utländska försäkringsanstalter, och att sluta
nya sådana avtal med dem, må understrykas, att bestämmelsen är avsedd
att komma till användning allenast såsom en motåtgärd vid befarade avtalsbrott
från ett annat lands sida.»
Utskottet har vid sin granskning av de framlagda lagförslagen icke funnit
anledning till erinran mot desamma och får alltså hemställa,
att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas.
Stockholm den 26 maj 1939.
På första lagutskottets vägnar:
K. SCHLYTER.
Vid detta ärendes behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Schlyter, Eskhult, Branting, Karl Johan Olsson, Emil
Andersson*, Theodor Magnusson*, Caap* och Roos;
från andra kammaren: herrar Lindqvist, Olsson i Mellerud, Larsson i Hede, Lindberg
i Slockholm och Werner i Höjen* fru Gustafson* samt herrar Hansson i Vännäsby* och
Björling.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Utskottet.
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 1 avd. Nr 43.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1939:396 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa vid krig tilllämpliga bestämmelser örn utländsk försäkringsansta a1 i texten