Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. May.ts proposition med förslag till lag örn ändring i vissa delar av luftskyddslagen den 11 juni 1937

1939-05-26 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1939:44, Utlåtande i anledning av dels Kungl. May.ts proposition med förslag till lag örn ändring i vissa delar av luftskyddslagen den 11 juni 1937

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 44.

1

Jfr 44.

Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1939 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. May.ts proposition

med förslag till lag örn ändring i vissa delar av

luftskyddslagen den 11 juni 1937 (nr 504), dels

ock i ämnet väckt motion.

Genom en den 28 april 1939 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 274, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Majit under

åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll

föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade förslag till

Lag

om ändring i vissa delar av luftskyddslagen den 11 juni 1937 (ur 504).

Härigenom förordnas, att 10, 11 samt 14—17 §§ luftskyddslagen den 11

juni 1937 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

10 §.

1 mom. Het åligger kommun med avseende å planläggningen av luftskyddet

inom kommunen:

att ställa erforderlig personal till luftskyddschefens förfogande;

att tillhandahålla lokal, som erfordras för planläggningsarbetet;

att i övrigt lämna luftskyddschefen erforderligt biträde; samt

att tillhandahålla luftskyddschefen medel för nödvändiga expenser.

Ägare eller innehavare av anläggning, inrättning, fastighet eller annan

egendom, som beröres av luftskyddets planläggning, vare skyldig att därvid

lämna erforderligt biträde.

2 mom. Ägare eller innehavare av egendom, som i 1 mom. andra stycket

sägs, vare pliktig att med avseende å egendomen tåla åtgärd, som av länsstyrelsen

prövas erforderlig för beredande av luftskydd, såvida åtgärden

för honom medför allenast ringa kostnad eller olägenhet.

11 §•

1 mom. Kan med utförandet av luftskyddsåtgärd, som nedan sägs, icke

utan äventyrande av luftskyddet anstå och betingar åtgärden icke oskälig

kostnad, må länsstyrelsen ålägga kommun:

att inom kommunens anläggningar och inrättningar vidtaga erforderliga

åtgärder för att varna personalen, då luftanfall hotar;

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 1 avd. Nr 44.

1284 39

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första lagutskottets utlåtande Nr 44.

att verkställa sådana anordningar beträffande gatubelysningen, som erfordras

för att åstadkomma mörkläggning inom kommunen;

att i den mån så lämpligen kan ske genomföra nödiga skydds- och reservanordningar

för att säkerställa driften vid kommunens tekniska verk;

att vidtaga erforderliga skyddsanordningar för driftspersonalen vid nämnda

verk; samt

att sörja för utbildning och övning av sådan hos kommunen anställd

personal, som i följd av sin anställning är avsedd att fullgöra luftskyddstjänst.

Därjämte aligger det kommun att tillhandahålla lokaler för förvaring av

den för vederbörande luftskyddsområde avsedda gasskyddsmaterielen.

2 mom. Annan ägare eller innehavare av viss anläggning eller inrättning

än kommun må av Konungen åläggas att med avseende å driften vid anläggningen

eller inrättningen vidtaga sådan åtgärd, som icke utan äventyrande

av luftskyddet kan anstå och icke för ägaren eller innehavaren medför

oskälig kostnad.

3 mom. Ägare eller innehavare av fastighet eller annan egendom, för

vilken luftskyddsplan uppgjorts, vare skyldig att anskaffa och underhålla

sådan brandredskap, som länsstyrelsen prövar erforderlig för fastighetens

eller egendomens behov.

14 §.

Den, som åsidosätter bestämmelse i 10 § eller åläggande, som meddelats

enligt 11 §, må av länsstyrelsen föreläggas lämpligt vite. Fullgöres ej åläggande,

som nyss är sagt, äger länsstyrelsen ock ombesörja åtgärden samt

uttaga kostnaden för densamma av den försumlige.

15 §.

Bryter någon mot föreskrift, som meddelats med stöd av 12 § första

stycket, eller mot stadgandet i 12 § andra stycket, straffes med dagsböter

eller fängelse i högst sex månader.

16 §.

Böter och vitén, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

17 §.

Klagan över beslut, som enligt denna lag meddelas av länsstyrelse, må

föras hos Konungen i vederbörande statsdepartement i den ordning, som

för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är

bestämd.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppsåt utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första lagutskottets utlåtande Nr 44.

I samband med propositionen har utskottet förehaft en i anledning av densamma

inom andra kammaren vackt motion, nr 504, av herr Brädefors m. fl.,

i vilken motion hemställes att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts förslag

med följande ändrade lydelse av 11 § 1 mom. luftskyddslagen:

1 mom. Kan med — -— —- ålägga kommun:

att inom kommunens — — —- luftanfall hotar;

att verkställa---inom kommunen;

att planlägga allmänna skyddsrum och söka statsanslag för deras uppförande;
att

i den mån---tekniska verk;

att vidtaga---—- vid nämnda verk; samt

att sörja —- —- -— luftskyddstjänst.

Därjämte —---gasskyddsmaterielen.

I fråga örn de skäl, som ligga till grund för Kungl. Maj:ts förslag, får utskottet,

i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Beträffande motionens närmare innehåll hänvisas till motionen.

Gällande lagstiftning rörande luftskydd.

Gällande bestämmelser örn luftskydd återfinnas i luftskyddslagen den 11

juni 1937 (nr 504), lagen den 31 mars 1938 (nr 90) örn förfoganderätt för luftskyddets

behov samt luftskyddskungörelsen den 10 juni 1938 (nr 307). Till

grund för de nämnda båda lagarna låg ett av den s. k. civila luftskyddsutredningen

den 21 december 1936 avgivet betänkande angående det civila luft-)

skyddet med förslag till luftskyddslag, innehållande stadganden örn luftskyddets

organisation samt allmänna bestämmelser örn luftskyddets förberedande

och särskilda bestämmelser med avseende å krig och krigsfara

(statens off. utredn. 1936:57).

Enligt luftskyddslagen förstås med luftskydd åtgärder av icke militär

natur, vilka åsyfta att försvåra anfall från luften eller begränsa verkningarna

av sådant anfall (1 §).

I fråga örn luftslcyddsorganisation må nämnas, att tillsyn å luftskyddet

inom riket utövas av luftskyddsinspektionen (2 §). Inom varje län handhar

länsstyrelsen ledningen av luftskyddet (3 §). Riket indelas i luftskyddsområden,

därvid varje stad och landsfiskalsdistrikt i allmänhet utgör ett luftskyddsområde

(4§), där vederbörande polischef i regel är luftskyddschef med

uppgift att utöva den omedelbara ledningen av luftskyddet (5 §). Kommun äger

besluta, att luftskyddsnämnd skall tillsättas för att följa luftskyddets planläggning

och därvid företräda kommunens intressen. Länsstyrelsen och luftskyddschefen

äga kalla luftskyddsnämnd till sammanträde (6 §).

I fråga örn luftskyddets förberedande stadgas i lagen, att luftskyddsinspektionen

skall verka för att luftskyddets förberedande sker ändamålsenligt, planmässigt

och enhetligt. För sådant ändamål utfärdar inspektionen anvisningar

till ledning för myndigheter, enskilda sammanslutningar, vilka önska medverka

vid luftskyddet, samt allmänheten (7 §).

Länsstyrelsen är pliktig att med ledning av luftskyddsinspektionens anvis
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 44.

ningar meddela erforderliga bestämmelser örn planläggningen av luftskyddet

inom länets olika delar, att granska de för varje luftskyddsområde uppgjorda

planerna samt att i övrigt leda och övervaka förberedelsearbetet inom länet

(8 §)•

Luftskyddschefen uppgör plan för luftskyddet samt förbereder i övrigt

dess genomförande inom luftskyddsområdet (9 §).

Kommun är pliktig att lämna erforderligt biträde vid planläggningen av

luftskyddet inom kommunen. Ägare eller innehavare av anläggning, inrättning,

fastighet eller annan egendom, som beröres av luftskyddets planläggning, är

även skyldig att därvid lämna erforderligt biträde (10 §) samt att med avseende

å egendomen tåla åtgärd, som av länsstyrelsen prövas erforderlig för

beredande av luftskydd och som för honom icke medför kostnad eller olägenhet

(11 §).

Örn riket befinner sig i krig eller krigsfara, äger Konungen förordna, att

riket eller del därav skall försättas i luftskyddstillstånd och att planerna för

luftskyddet skola helt eller delvis verkställas (13 §).

Huvudbestämmelserna i lagen om förfoganderätt för luftskyddets behov

äro tillämpliga allenast då luftskyddstillstånd är rådande (1 §).

Även örn luftskyddstillstånd ej är rådande, äger emellertid Konungen enligt

lagen ålägga ägare eller innehavare av viss anläggning att med avseende å

driften vid anläggningen vidtaga sådan åtgärd, som icke utan äventyrande av

luftskyddet kan anstå och som icke för ägaren eller innehavaren medför

oskälig kostnad (20 §).

Luftskyddskungörelsen slutligen innehåller tillämpningsbestämmelser till

luftskyddslagen och luftskyddsförfogandelagen.

I 2 § av kungörelsen lämnas vissa detaljerade föreskrifter rörande planläggningen

av luftskyddet, vilka äro av intresse i nu förevarande sammanhang.

Paragrafen är av följande lydelse:

Vid luftskyddets förberedande bör övervägas i vad mån planläggningen

skall omfatta

1) befolkningens varnande, då luftanfall hotar,

2) åtgärder i syfte att försvåra fientliga flygares orientering,

3) utrymning av vissa områden eller byggnader samt undanförande av

egendom,

4) byggnadstekniska åtgärder ävensom andra åtgärder för beredande av

kollektivt skydd mot verkningar av bomber och stridsgaser,

5) anordnande av hjälpplatser och beredande av sjukhusutrymme för vård

av skadade, samt

6) organiserande av luftskyddstjänst, omfattande luftskyddets ledning, ordningstjänst,

brandtjänst, reparationstjänst, röjningstjänst samt gasskydds- och

sjukvårdstjänst.

Vidare bör övervägas, i vilken utsträckning planläggningen bör omfatta

åtgärder, som avse ett samhälle i dess helhet (allmänt luftskydd), åtgärder

beträffande särskilda anläggningar och företag (industriluftskydd) samt åtgärder

i övrigt för beredande av luftskydd (enskilt luftskydd).

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 44.

5

Propositionens förslag.

Det nu framlagda förslaget Ilar till huvudsakligt syfte att närmare bestämma

kommuners oell enskildas skyldighet att medverka vid luftskyddets

planläggning och dess förberedande i övrigt.

Förslaget har föranletts av en av luftskyddsinspektionen den 16 december

1938 överlämnad promemoria med utkast till dels lag om ändrad lydelse av

10, 11 och 14 §§ luftskyddslagen, dels ock lag örn upphävande av 20 § luftskyddsförfogandelagen.

Sedan luftskyddsinspektionen i promemorian lämnat en redogörelse för

gällande bestämmelser örn skyldighet för kommuner och enskilda att medverka

vid luftskyddets förberedande i fredstid, har inspektionen-anfört bland

annat följande:

Kommuns direkta åliggande i förevarande hänseende inskränker sig till

den i 10 § luftskyddslagen stadgade skyldigheten att lämna erforderligt biträde

vid planläggningen av luftskyddet inom kommunen. De skyldigheter,

som sålunda ålagts kommunerna, motsvara ingalunda omfattningen av den

verksamhet från deras sida, som de, i enlighet med vad statsmakterna förutsatt,

frivilligt böra åtaga sig. Denna brist på uttryckliga bestämmelser ifråga

örn kommunernas skyldigheter sammanhänger otvivelaktigt med den försiktighet,

som präglar luftskyddsutredningens förslag och statsmakternas

beslut på detta område. Det bär uppenbarligen ansetts lämpligt att till en

början iakttaga återhållsamhet i fråga örn detaljbestämmelser för att man

framdeles, när praktiska erfarenheter från planläggnings- och förberedelsearbetet

i övrigt vunnits, skulle hava friare händer. Följden har emellertid

blivit, att på många punkter stor oklarhet råder örn kommunernas skyldighet

att medverka vid luftskyddets förberedande i fredstid och örn den rätta fördelningen

av kostnaderna mellan stat och kommun. ----Ehuru kom
munerna

över lag visat förståelse för luftskyddet och dess förberedande,

har — — — bristen på närmare bestämmelser i fråga örn kommunernas

åligganden på vissa håll ansetts utgöra hinder för kommunernas medverkan,

på sätt som förutsatts, eller för beviljande av de anslag, som

vederbörande luftskyddsmyndigheter för olika ändamål begärt. Förberedelsearbetet

har sålunda blivit lidande på de svävande bestämmelserna, och de

för organiserandet av luftskyddet ansvariga myndigheterna hava hämmats i

sitt arbete. Det synes därför angeläget, att en lagstiftning inom den snaraste

framtiden kommer till stånd, som så klart som möjligt utsäger, vilka skyldigheter

som åvila kommunerna i fråga örn luftskyddets förberedande. De

hittills under förberedelsearbetets gång vunna praktiska erfarenheterna hava

jämväl ådagalagt behovet av att stadga skyldighet för ägare eller innehavare

av fastighet eller annan egendom att sörja för viss ur luftskyddets synpunkt

nödig brandberedskap med avseende å fastigheten eller egendomen.

I samband med att kommunernas och enskildas skyldighet att medverka

vid luftskyddets förberedande blir föremål för en mera utförlig lagstiftning,

synes lämpligt, att erforderliga bestämmelser å förevarande område sammanföras

i luftskyddslagen, varest eljest bestämmelserna i fråga om luftskyddets

förberedande i fredstid erhållit sin plats. Bestämmelserna i 20 § luftskyddsförfogandelagen

— vilka bestämmelser i första hand hava avseende å fredstid

— torde därför böra överflyttas till luftskyddslagen och nämnda lagrum

således upphävas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande Nr 44.

Föredragande departementschefen, statsrådet Forslund, anförde vid

remissen till lagrådet bland annat:

»I samband med ändringar i lagen örn förfoganderätt för luftskyddets behov,

vilka föranledas av det inom justitiedepartementet utarbetade förslaget till

allmän förfogandelag, har i enlighet med mitt tillstyrkande —• — —

framlagts förslag, att 20 § i förstnämnda lag skall upphävas. Paragrafen innehåller

dels bestämmelser örn rätt för Konungen att, ändå att luftskyddstillstånd

ej är rådande, ålägga ägare eller innehavare — såväl kommuner som enskilda

— av viss anläggning att med avseende å driften vid anläggningen vidtaga

sådan åtgärd, som icke utan äventyrande av luftskyddet kan anstå och icke

för ägaren eller innehavaren medför oskälig kostnad, dels ock vissa stadganden

rörande påföljderna av underlåtenhet att ställa sig sådant åläggande till efterrättelse.

Ehuru luftskyddsförfattningarna varit gällande blott kort tid, har det

visat sig, att de däri upptagna, tämligen kortfattade och allmänt hållna bestämmelserna

på vissa punkter tarva förtydliganden och jämväl tillägg. På sätt

luftskyddsinspektionen anfört synes så vara fallet bland annat beträffande

nyssnämnda 20 § i luftskyddsförfogandelagen. Ett ändamålsenligt förberedande

av luftskyddet har nämligen, uppenbarligen på grund av otydligheter

i gällande bestämmelser, stött på motstånd hos de kommunala myndigheterna

inom åtskilliga av våra viktigaste luftskyddsorter. I enlighet med

inspektionens förslag torde de mera utförliga bestämmelser, som härutinnan

äro erforderliga, lämpligen böra upptagas i luftskyddslagen —- 11 § — varav

följer, att 20 § i luftskyddsförfogandelagen måste upphävas.

I samband med att i luftskyddslagen upptagas bestämmelser av angivna

innehåll, vilka med vissa undantag i huvudsak överensstämma med förslag

av luftskyddsinspektionen, synas av samma skäl som nyss anförts beträffande

20 § luftskyddsförfogandelagen i enlighet med inspektionens i flertalet remissyttranden

tillstyrkta förslag ett förtydligande böra ske av stadgandena i 10 §

första stycket luftskyddslagen rörande skyldighet för kommun att biträda

vid planläggningen av luftskyddet. Därjämte torde i lagen böra stadgas skyldighet

för ägare eller innehavare av fastighet eller annan egendom, för vilken

luftskyddsplan uppgjorts, att anskaffa och underhålla sådan brandredskap för

fastighetens eller egendomens behov, som länsstyrelsen prövar erforderlig.

---- Tillräcklig anledning synes mig icke föreligga, att, såsom i några

yttranden ifrågasatts, i förevarande sammanhang göra ändring i eller tillägg

till de i luftskyddslagen upptagna bestämmelserna rörande luftskyddsnämnd.»

Efter att ha erinrat örn de av luftskyddsinspektionen föreslagna ändringarna

av 10, 11 och 14 §§ luftskyddslagen framhöll departementschefen, att de uppgifter,

som i berörda paragrafer åläggas kommuner och enskilda, borde bekostas

av dem utan bidrag av statsverket. Eör andra uppgifter än de sålunda

angivna torde, i den mån Konungen anser dem böra fullgöras samt kommuner

och enskilda icke frivilligt åtaga sig ekonomiskt ansvar därför, staten böra,

intill dess annorlunda bestämmes, gälda kostnaderna.

I detta sammanhang torde böra nämnas, att i en vid årets riksdag väckt

motion (II: 75), vilken hänvisats till konstitutionsutskottet, föreslagits, att

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 44.

7

riksdagen skulle antaga ett sådant tillägg till 3 § i lagen om kommunalstyrelse

på landet, 3 § i lagen om kommunalstyrelse i stad samt 3 § i lagen örn kommunalstyrelse

i Stockholm, att till gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter

må hänföras även anstalter för lokalt luftskydd.

Till närmare belysning av de i propositionen föreslagna ändringarna anser

sig utskottet böra lämna följande redogörelse.

10 §.

10 § första stycket i luftskyddslagen stadgar skyldighet för kommun att

lämna erforderligt biträde vid planläggningen av luftskyddet inom kommunen.

Enligt 10 § 1 mom. första stycket i det nu framlagda förslaget skall det

åligga kommun med avseende å planläggningen av luftskyddet inom kommunen

att ställa erforderlig personal till luftskyddschefens förfogande, att tillhandahålla

lokal, som erfordras för planläggningsarbete, att i övrigt lämna

luftskyddschefen erforderligt biträde samt att tillhandahålla luftskyddschefen

medel för nödiga expenser.

Luftskyddsinspektionen har framhållit, att olika meningar gjort sig gällande

angående tolkningen av 10 § första stycket luftskyddslagen, samt vidare

anfört:

Den allmänna meningen torde väl vara, att i uttrycket »lämna erforderligt

biträde» måste inläggas den tolkningen, att kommun är skyldig icke blott att

genom samtliga sina organ lämna upplysningar, uppgöra planer, ritningar

och beräkningar, besvara förfrågningar m. m. utan även att ställa erforderlig

personal till luftskyddschefens förfogande för planläggningsarbetet. På vissa

håll har emellertid gjorts gällande, att kommunen väl vore skyldig att genom

sina egna organ och sin egen personal medverka vid planläggningen, men

däremot ej att ställa särskild personal till luftskyddschefens förfogande.

Denna uppfattning synes dock icke riktig. Man måste nämligen hålla i minne,

att luftskyddet väsentligen är en fråga om den allmänna ordningens och säkerhetens

upprätthållande och att det åligger kommunerna att bekosta den för

dessa uppgifter erforderliga polispersonalen. Vid luftskyddstillstånd eller

eljest i tider av krigsfara eller krig komma polismyndigheterna i fråga örn

säkerhetens tillvaratagande och ordningens upprätthållande att ställas på

utomordentligt svåra prov. I luftanfallets spår följer gärna panik, oordning

och osäkerhet till liv och egendom. Dessa luftanfallets verkningar är det den

kommunala säkerhetsvaktens och ordningsmaktens uppgift att bemästra. Det

planläggnings- och förberedelsearbete, som redan i fredstid måste företagas

för att säkerhets- och ordningsorganen i orostider skola kunna bestå provet,

har i de flesta större samhällen visat sig vara av den vidlyftiga samt arbetsoch

tidskrävande art, att särskild personal måst avdelas med uteslutande uppgift

att ägna sig åt detta arbete. Även örn principiellt kan göras gällande, att

åtgärder i fredstid för rikets sättande i försvarstillstånd böra ankomma på

staten, borde tvivel icke råda därom, att det är den kommunala polisens skyldighet

att förbereda den under krig erforderliga civila ordnings- och säkerhetstjänsten.

För att åstadkomma nödig klarhet i fråga om kommunens skyldighet att

ställa personal till förfogande för planläggning av luftskyddet har luftskyddsinspektionen

funnit lämpligt, att uttryckligt stadgande härom infördes i luft
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande Nr 44.

skyddslagen. Samtidigt därmed syntes böra i lagen upptagas en föreskrift

örn skyldighet för kommun att tillhandahålla lokal för planläggningsarbetet.

Departementschefen har i detta sammanhang yttrat bland annat: »Lokal

torde ej behöva tillhandahållas annat än då särskild sådan är erforderlig. Det

må tilläggas, att det utan uttryckligt stadgande därom i lagen torde vara

uppenbart, att den lokal, som ställes till förfogande för planläggningsarbetet,

skall vara lämplig för sitt ändamål, vartill hör, att den skall vara i erforderlig

utsträckning möblerad, uppvärmd och försedd med belysning. Slutligen synes

bestämmelse böra upptagas därom, att det skall åligga kommun att tillhandahålla

luftskyddschefen medel för nödvändiga expenser.»

Enligt andra stycket i 10 § luftskyddslagen är ägare eller innehavare av

anläggning, inrättning, fastighet eller annan egendom, som beröres av luftskyddets

planläggning, skyldig att därvid lämna erforderligt biträde. Denna

bestämmelse har upptagits i 10 § 1 mom. andra stycket i förslaget.

Enligt 11 § i den gällande luftskyddslagen är ägare eller innehavare av

egendom som nyss nämnts pliktig att med avseende å egendomen tåla åtgärd,

som av länsstyrelsen prövas erforderlig för beredande av luftskydd och som

för honom icke medför kostnad elier olägenhet. Motsvarande stadgande återfinnes

i 10 § 2 mom. i förslaget, dock med den jämkning, att ägare och innehavare

av egendom är skyldig att tåla sådana åtgärder som medföra allenast

ringa kostnad eller olägenhet. Angående denna jämkning anför departementschefen:
»11

§ i gällande lag angiver såsom förutsättning för skyldighet att tåla i

paragrafen omförmälda åtgärder, att desamma icke för ägaren eller innehavaren

av den egendom, varom fråga är, medföra kostnad eller olägenhet.

Då förslag till luftskyddslag framlades, uttalade föredragande departementschefen,

statsrådet Möller, att, även örn man vid tillämpning av 11 § icke toge i

betraktande hur ringa olägenhet som helst, de resultat, som med stadgandets

hjälp kunde vinnas utöver vad som genom frivillig överenskommelse kunde

uppnås, måhända komme att visa sig otillräckliga och att en utvidgning av

stadgandet därför kunde tänkas bliva behövlig. I överensstämmelse med vad

som yrkats av några remissmyndigheter föreslår jag nu, att bestämmelsens

tillämpningsområde skall på det sätt utvidgas, att åtgärd enligt densamma

skall få föreskrivas, örn den medför icke någon eller blott ringa kostnad eller

olägenhet. Härigenom torde luftskyddets behov bättre kunna tillgodoses utan

att enskilda intressen i otillbörlig utsträckning trädas för nära.»

U §■

I 20 § första stycket i luftskyddsförfogandelagen stadgas, att Konungen

må ålägga ägare eller innehavare av viss anläggning att med avseende å driften

vid anläggningen vidtaga sådan åtgärd, som icke utan äventyrande av luftskyddet

kan anstå och icke för ägaren eller innehavaren medför oskälig kostnad.

Denna paragraf är tillämplig även då förordnande örn luftskyddstillstånd

icke är gällande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Första lagutskottets utlåtande Nr 44.

Dessa föreskrifter ha ansetts böra överflyttas till luftskyddslagen och hava

med utvidgat innehåll upptagits i 11 § i förslaget. Därvid ha de skyldigheter,

som skola kunna åläggas kommun, införts i 1 morn., under det att 2 mom. innehåller

det stadgande, som skall gälla för andra ägare eller innehavare av viss

anläggning. 2 mom. överensstämmer i sak helt med 20 § första stycket luftskyddsförfogandelagen.

I 3 mom. har intagits föreskrift örn skyldighet för

ägare eller innehavare av fastighet eller annan egendom, för vilken luftskyddsplan

uppgjorts, att hålla för fastighetens eller egendomens behov erforderlig

brandredskap.

Enligt 1 mom. i den föreslagna 11 § äger länsstyrelsen ålägga kommun att

vidtaga vissa luftskyddsåtgärder, vilka icke kunna utan äventyrande av luftskyddet

anstå och som icke betinga oskälig kostnad, nämligen att inom kommunens

anläggningar och inrättningar vidtaga erforderliga åtgärder för att

varna personalen, då luftanfall hotar, att verkställa sådana anordningar beträffande

gatubelysningen, som erfordras för att åstadkomma mörkläggning

inom kommunen, att i den mån så lämpligen kan ske genomföra nödiga skyddsoch

reservanordningar för att säkerställa driften vid kommunens tekniska

verk, att vidtaga erforderliga skyddsanordningar för driftspersonalen vid

nämnda verk samt att sörja för utbildning och övning av sådan hos kommunen

anställd personal, som i följd av sin anställning är avsedd att fullgöra

luftskyddstjänst. Därjämte åligger det enligt detta moment kommun att

tillhandahålla lokaler för förvaring av den för vederbörande luftskyddsområde

avsedda gasskyddsmaterielen.

Luftskyddsinspektionen har i sin ovannämnda promemoria, såvitt nu är i

fråga, anfört:

I fråga örn alarmeringen är avsett, att staten endast skall bekosta sirene!- för den yttre alarmeringen. De särskilda signalmedel, som ofta kunna vara

behövliga för att varsko personalen inom kommunala anläggningar och inrättningar,

bör det alltså åligga kommunen att bekosta. De luftskyddsåtgär•der,

som på grund av sambandet med kommunala förvaltningsgrenar böra

bekostas av vederbörande kommuner, hänföra sig i främsta rummet till kommunens

tekniska verk. Bland de åtgärder, som äga samband med driften vid

dessa verk och således böra bekostas av kommunerna, märkas anordningar,

som avse att möjliggöra mörkläggning av samhället, till vilka anordningar äro

att räkna såväl omläggningar i fråga örn ledningar och manövreringsanordningar

som anskaffande av färgade glas till lampor, som äro avsedda att

brinna, medan samhället är mörklagt. Vidtagande av sådana tekniska skyddsoch

reservanordningar för driftens säkerställande vid kommuns tekniska

verk, som äro praktiskt och ekonomiskt möjliga, lärer även få ankomma på

kommunerna. I fråga örn de tekniska verken måste det vidare åligga kommunerna

att sörja för driftspersonalens skydd. Då erforderlig gasskyddsutrustning

tillhandahålles av staten, är det huvudsakligen skyddsrum som kan

ifrågakomma. Vidare torde kommunerna hava att anordna skyddsrum för den

lokala luftskyddsledningen och övrig luftskyddspersonal ävensom för hjälpplatser.

Vad angår utbildning och övning av det allmänna luftskyddets aktiva

personal, har staten principiellt påtagit sig ansvaret för utbildning av personal

föi'' luftskyddets ledning samt av instruktörer och —• genom understöd

åt frivilliga sammanslutningar -— i viss män även av annan personal. Utbildningen

och övningen av sådan kommunalanställd personal, som i följd av sin

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande Nr 44.

anställning hos kommunen är avsedd att fullgöra luftskyddstjänst, såsom

poliskår, brandkår, tekniska verkens reparatörer, renhållningspersonal samt

sjukvårdspersonal, bör däremot ske genom vederbörande kommuners föranstaltande.

Huvudparten av kostnaderna för ifrågavarande utbildningsverksamhet

torde hänföra sig till de ersättningar i form av timpenning eller dylikt,

som kunna behöva utgivas till den för utbildning och övning uttagna personalen.

Ytterligare bör det åligga kommunerna att åtaga sig förvaringen av den

för krigsbruk avsedda gasskyddsmaterielen.

I sitt lagutkast har luftskyddsinspektionen föreslagit förpliktande för kommun

att efter framställning av luftskyddschefen i fredstid utföra de planlagda

luftskyddsåtgärder, som sålunda borde åvila kommunen.

Departementschefen har rörande nu ifrågavarande paragraf anfört bland

annat följande:

»Luftskyddsinspektionen har i sitt lagutkast uppräknat de åtgärder, som

borde kunna åläggas kommun. Bland dessa märkes anordnande av skyddsrum

för den lokala luftskyddsledningen och övrig för det allmänna luftskyddet

erforderlig personal ävensom för hjälpplatser. Såsom förutsättning för skyldighet

att anordna dylika skyddsrum har dock angivits, att staten bidroge med

två tredjedelar av kostnaden. Nu omförmälda bestämmelser synas mig vara av

den art, att de icke lämpligen kunna behandlas för sig utan i samband med

åtskilliga andra för närvarande aktuella spörsmål rörande anordningar för

tillskapandet av skyddsrum för olika ändamål. Då samtliga dessa spörsmål

tarva ytterligare överväganden, har jag funnit mig icke böra i nu förevarande

sammanhang upptaga till avgörande allenast den del av ifrågavarande spörsmål,

som behandlas i luftskyddsinspektionens framställning.

Yad därefter beträffar övriga åligganden, som kommunerna skulle kunna

förpliktas utföra, synas inspektionens förslag rörande åtgärder för personalens

varnande, då luftanfall hotar, anordningar beträffande gatubelysningen, som

erfordras för mörkläggning, skydds- och reservanordningar för driftens säkerställande

vid kommunens tekniska verk, skyddsanordningar för driftspersonal

vid nämnda verk samt tillhandahållande av lokaler för förvaring av gasskyddsmateriel

kunna utan saklig ändring godtagas. —---

Luftskyddsinspektionen har vidare föreslagit, att kommun skall kunna

förklaras pliktig att sörja för utbildning och övning av sådan hos kommunen

anställd personal, som i följd av sin anställning hos kommunen är avsedd att

fullgöra luftskyddstjänst. Åtskilliga remissmyndigheter anse, att kommunens

skyldighet borde utsträckas till att avse all aktiv luftskyddspersonal. Under

hänvisning till att i årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, medel

under olika anslagsrubriker föreslagits skola utgå för utbildning av luftskyddspersonal

anser jag, att kommunernas skyldigheter beträffande sådan

utbildning åtminstone för närvarande lämpligen böra begränsas till att avse

den personal, som luftskyddsinspektionen föreslagit.

I förevarande sammanhang må anmärkas, att såsom allmän förutsättning

för åläggande enligt 1 mom. synts mig böra angivas — liksom fallet är i 20 §

första stycket luftskyddsförfogandelagen — att föreskriven åtgärd icke utan

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Första lagutskottets utlåtande Nr 44.

äventyrande av luftskyddet kan anstå samt att den icke betingar oskälig

kostnad. Nämnda förutsättningar synas dock icke behöva uppställas såvitt

angår åläggande att tillhandahålla lokaler för förvaring av gasskyddsmateriel.

---

Samtliga de åtgärder, varom i det föregående varit fråga, skola enligt luft
skvddsinspektionens

lagutkast kunna åläggas kommun av luftskyddschef.---

Pbr egen del anser jag, att man utan risk kan överlåta åt länsstyrelserna att —

såvitt angår åläggande för kommun — fatta beslut. Förutsättningarna för och

omfattningen av ett beslut i ämnet äro ju tämligen noga angivna i författningstexten.

Härtill kommer, att rätt skall föreligga att hos Konungen överklaga

länsstyrelses beslut. Bestämmelser härom föreslår jag skola införas i lagen.

Initiativ till ett åläggande torde dock böra tagas av luftskyddschefen,

som —. örn kommun icke efter överenskommelse med luftskyddschefen frivilligt

vidtager erforderliga åtgärder — bör göra framställning till länsstyrelsen,

att åläggande skall givas kommunen. Innefattar ett länsstyrelsens

beslut örn vidtagande av vissa åtgärder ett för flera kommuner eller delar

därav gemensamt föreläggande, synes länsstyrelsen böra i beslutet angiva, på

vad sätt kostnaderna skola fördelas. Medbestämmanderätt för kommunerna

rörande åläggande enligt 11 § 1 mom. torde icke böra medgivas.---

I enlighet med vad luftskyddsinspektionen anfört synas särskilda bestämmelser

i luftskyddslagen icke erforderliga angående skyldighet för kommunerna

att i luftskyddets intresse sörja för nödig förstärkning av brandredskapen

samt åtgärder för vattentillgångens säkerställande. Däremot torde

ett stadgande böra införas, att länsstyrelse äger ålägga ägare eller innehavare

—- kommun eller annan -— av fastighet eller annan egendom, för vilken luftskyddsplan

uppgjorts, att anskaffa och underhålla sådan brandredskap, som

erfordras för fastighetens eller egendomens behov.»

Till ytterligare belysning av frågan örn inrättande av skyddsrum må

nämnas, att Kungl. Majit i årets statsverksproposition (femte huvudtiteln,

punkt 204) föreslagit riksdagen att dels till Civilt luftskydd: Bidrag till kommuner

för anordnande av vissa skyddsrum för budgetåret 1939/40 anvisa ett

reservationsanslag av 100,000 kronor, dels ock godkänna av departementschefen

förordade ändrade grunder för ifrågavarande anslags användning.

Detta anslag är i gällande riksstat upptaget med 100,000 kronor.

För erhållande av bidrag från anslaget gäller såsom villkor, att skyddsrummet

av kommunen anordnas i redan uppförd byggnad. Vidare är bidraget

i främsta rummet avsett att tillgodose behovet av ledningscentraler, skyddsrum

för aktiv personal och hjälpplatser. Endast i andra hand och i mån av

tillgång kunna bidrag lämnas till inrättande av skyddsrum för allmänheten.

Departementschefen har förordat, att bidrag till anordnande av skyddsrum

för ledningscentralerna och den aktiva personalen må kunna utgå till ur luftskyddssynpunkt

viktiga kommuner, oberoende av örn man därvid avser att

utnyttja äldre byggnader eller i annan ordning tillgodose behovet. Enahanda

jämkning föreslås i fråga om anordnande genom kommunernas försorg av

s. 12 Kontrollera mot PDF

Utskottet
-

12 Första lagutskottets utlåtande Nr 44.

skyddsrum för civilbefolkningen, i den män det gäller kommuner med svag

ekonomisk ställning.

Riksdagen Ilar anvisat det begärda anslaget samt godkänt de av departementschefen

förordade ändrade grunderna för anslagets användning. Riksdagen

har tillika i detta sammanhang i anledning av väckta motioner (I: 152

och 11:191) anhållit, att Kungl. Majit ville taga frågan örn fördelningen av

kostnaderna för anordnande av allmänna skyddsrum under förnyat övervägande

och för 1940 års riksdag framlägga det förslag, vartill prövningen

må föranleda.

Efter uppdrag av Kungl. Majit har byggnadsstyrelsen med skrivelse den

19 september 1938 överlämnat en inom styrelsen utarbetad, av luftskyddsinspektionen

biträdd promemoria med förslag till lag angående byggnadstekniskt

luftskydd m. m. Detta förslag upptager bland annat vissa bestämmelser

angående skyddsrum. Frågan är för närvarande beroende på Kungl.

Majits prövning.

övriga bestämmelser.

I 14 § i förslaget bemyndigas länsstyrelse bland annat att förelägga vite,

då någon åsidosätter bestämmelse i 10 § eller åläggande, som meddelats enligt

11 §. Stadgandet är avsett att ersätta den nuvarande bestämmelsen i 14 § luftskyddslagen

samt 20 § andra stycket luftskyddsförfogandelagen. Vid framläggande

av förslag till luftskyddslag för 1937 års riksdag uttalade departementschefen

i anslutning till 14 §, att utdömande av försuttet vite syntes böra

ankomma på domstol.

15—17 §§ upptaga vissa bestämmelser örn straff och besvärsrätt m. m.

Förevarande lagförslag avser i främsta rummet att närmare bestämma kommuners

och enskildas skyldighet att medverka vid luftskyddets förberedande.

Vad angår det i motionen lii 504 framställda yrkandet örn sådan ändring

i 11 § 1 mom. i Kungl. Majits förslag, att kommun skall under vissa förutsättningar

kunna åläggas att planlägga allmänna skyddsrum och söka statsanslag

för deras uppförande, vill utskottet erinra örn departementschefens uttalande

i propositionen, att åtskilliga för närvarande aktuella spörsmål rörande anordningar

för tillskapande av skyddsrum för olika ändamål tarva ytterligare överväganden.

Vidare har årets riksdag i skrivelse till Kungl. Majit anhållit, att

Kungl. Majit ville taga frågan om fördelningen av kostnaderna för anordnande

av allmänna skyddsrum under förnyat övervägande och för 1940 års riksdag

framlägga det förslag, vartill prövningen må föranleda. Frågan örn inrättande

av skyddsrum har även behandlats i ett av bj^ggnadsstyrelsen på hösten 1938

till Kungl. Majit överlämnat förslag till lag angående byggnadstekniskt luftskydd.

Då sålunda frågan örn inrättande av skyddsrum för olika ändamål är föremål

för Kungl. Majits prövning, har utskottet icke funnit skäl föreligga att

i anledning av motionen vare sig tillstyrka någon författningsändring eller

föreslå riksdagen att göra någon framställning till Kungl. Majit.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Första lagutskottets utlåtande Nr 44.

Utskottet har ej heller i övrigt funnit anledning till erinran mot Kungl.

Maj:ts förslag.

De särskilda spörsmålen örn luftskyddets organisation och förberedande

måste givetvis även i fortsättningen följas med den största uppmärksamhet.

I den mån erfarenheter vinnas, kunna sålunda jämkningar i olika delar av

luftskyddslagstiftningen visa sig påkallade. Utskottet har särskilt beaktat

frågan örn luftskyddsnämndernas ställning i systemet. Enligt 6 § luftskyddslagen

har kommun möjlighet att tillsätta sådan nämnd med uppgift att följa

luftskyddets planläggning och därvid företräda kommunens intresse. Enligt

utskottets mening ian en luftskyddsnämnd utgöra ett värdefullt led i luftskyddets

organisation. Då emellertid en viss osäkerhet synes råda beträffande

omfattningen av luftskyddsnämndernas befogenheter, torde det böra

övervägas, huruvida icke dessa befogenheter böra i olika hänseenden närmare

bestämmas.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas;

samt

B) att den i ärendet väckta motionen, II: 504, måtte anses besvarad

genom utskottets hemställan under A).

Stockholm den 26 maj 1939.

På första lagutskottets vägnar:

K. SCHLYTER.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Schlyter, Karl Emil Johanson, Eskhult, Branting,

Eiverlöf, Gärde, Karl Johan Olsson och Brandt;

från andra kammaren: herrar Bergguist, Lindgvist, Hedlund i Östersund,

Ryberg, Olsson i Mellerud, Larsson i Hede, Lindberg i Stockholm och Hansson i

Vännäsby*.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:397 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av luftskyddslagen den 11 juni 1937 a1 i texten