Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 18 juni 1925

1939-02-10 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1939:6, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 18 juni 1925

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 6.

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli den 10 februari 1939 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående ändring i vissa delar av lagen den

18 juni 1925 (nr 334) om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare

att inlösa under nyttjanderätt upplåtet

område.

Genom en den 30 december 1938 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 14, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t

under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda

protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade

förslag till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 18 juni 1925 (nr 334) om

rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt

upplåtet område.

Härigenom förordnas, dels att i lagen den 18 juni 1925 om rätt i vissa fall

för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område skall

införas en ny paragraf, betecknad 1 a §, av nedan angiven lydelse, dels ock

att 2, 6, 8, 13, 18 och 19 §§ samma lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives:

1 a §.

Ingår mark, varom i 1 § förmäles, i stadsplan eller byggnadsplan, må lösningsrätt

ej utövas med mindre nyttjanderättshavarens boningshus i sin helhet

är beläget å mark, som enligt stadsplanen eller byggnadsplanen är avsedd

för enskilt bebyggande; och skall i ty fall lösningsrätt föreligga allenast

till mark som sist sagts inom det kvarter varest boningshuset ligger.

Är marken tomtindelad, gäde såsom förutsättning för lösningsrätt därjämte,

att boningshuset i sin helhet skall vara beläget å en tomt; och skab

i ty fall lösningsrätt äga rum till tomten eller, där jordägaren ej äger hela

tomten, den del därav som tillhör denne. Avser nyttjanderätten endast del

av tomten, äge lösningsrätt ej rum, om värdet av denna del jämte värdet av

byggnaderna understiger värdet av varje annan tomtdel, som är i en ägares

hand.

2 §•

Lösningsrätt äger---sådan påföljd.

Ej heller--— av lösningsrätt.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 6.

5

Är fråga om mark, som ingår i stadsplan eller byggnadsplan, må lösningsrätt

ej äga rum, därest planens genomförande eller lämplig tomtindelning

därigenom försvåras.

'' 6 §.

Har ansökan — — — eller samhället.

I fråga om--— sin rätt. Rörer ansökan mark som ingår i stadsplan

eller byggnadsplan, skall kallelsen jämväl tillställas byggnadsnämnden eller

sakkunnig enligt 101 § byggnadsstadgan. Rörer ansökan mark, som är samfälld

för flera fastigheter med skilda ägare,---inom kommunen.

Besväras marken---allmänna tidningarna.

8 §•

Vill jordägaren —---emellertid förrättningen.

Jordägaren och nyttjanderättsliavaren äga, där fråga ej är örn tomtindelad

mark, överenskomma örn jämkning av gränserna för det område, som

skall lösas.

Förrättningsmännen skola tillse, att området, såvitt möjligt, varder sålunda

bestämt, att hinder för meddelande av fastställelse å förrättningen ej

möter; och äga förrättningsmännen förordna örn sådan jämkning av områdets

gränser, som härav kan föranledas. Är fråga om område, som ingår i

stadsplan eiler byggnadsplan, skola förrättningsmännen under förrättningen

underställa Konungens befallningshavandes prövning, huruvida planens genomförande

eller lämplig tomtindelning försvåras genom områdets inlösen.

Rätt att överklaga Konungens befallningshavandes beslut tillkommer ock

byggnadsnämnden eller sakkunnig enligt 101 § byggnadsstadgan.

Vid bestämmandet---avsedda ändamålet.

Utgör område som skall lösas tomt eller del av tomt och har mätning av

tomten eller den tomt vari området ingår icke ägt rum på sätt stadgas i

2 kap. lagen om fastighetsbildning i stad, skall byggnadsnämnden på ansökan

av nyttjanderättshavaren förordna om sådan åtgärd; och vile emellertid

förrättningen. Kostnad för tomtmätningen skall gäldas av nyttjanderättshavaren.

Är fråga väckt örn ändring i tomtindelningen, skall förrättningen

ock vila till dess frågan slutligen prövats.

Då fråga är örn icke tomtindelad mark, åligger det lantmätaren att avfatta

det område, som skall lösas, å karta samt upprätta noggrann beskrivning

över detsamma; skolande därvid i tillämpliga delar lända till efterrättelse

vad örn karta och beskrivning vid avstyckning är stadgat. Finnes karta, som

nu sagts, tillgänglig, vare upprättande av särskild karta vid förrättningen ej

erforderligt. I fråga om bestämmande av gräns mot fastighet, som ej ingår

i förrättningen, gällö vad örn avstyckning är för motsvarande fall stadgat.

13 §.

Finnes område som skall lösas ej utgöra särskild fastighet, skall, där fråga

ej är örn tomtindelad mark, i den ordning i 18 § sägs prövning äga rum,

huruvida fastställelse å områdets avskiljande må meddelas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande Nr 6.

Ej vare----såsom fideikommiss.

Då beslut —--för lösningsrätten.

Inlöst område---särskilt stadgat.

18 §.

I fråga----annorlunda stadgat.

Fullföljes talan---är stadgat.

Den i —---beslut avgjord.

Skall med---12 § förmäles.

Är fråga om område----särskilt namn.

Är fråga om annat område än i nästföregående stycke sägs, skall fastställelse

meddelas, därest områdets avskiljande överensstämmer med vad i 19

kap. 2 §, 12 § första och tredje styckena, 13 § andra, tredje, fjärde och femte

styckena samt 20 § lagen om delning av jord å landet är stadgat. Har marken

före den 1 januari 1928 tillagts fastighet genom sämjedelning, må den

dock avskiljas, såframt densamma jämte annan mark, som avstyckats eller

avsöndrats från fastigheten, ej överstiger hälften av fastighetens ägovidd.

Inom de på bekostnad eller med understöd av staten storskiftade delarna

av Kopparbergs län må i nämnda fall, när skäl därtill äro, fastställelse meddelas,

ändå att mera än hälften av ägovidden varder avskild.

Om beslut---Konungens befallningshavande.

19 §.

Denna lag----hälften däri.

Vad i denna lag stadgas åge ej heller tillämpning å mark som innehaves

med tomträtt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1939.

I fråga om de skäl som ligga till grund för förslaget får utskottet, i den

mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Lagen den 18 juni 1925 örn rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa

under nyttjanderätt upplåtet område (den s. k. ensittarlagen) avser att i

viss utsträckning bereda ägare av boningshus å ofri grund en mera tryggad

ställning genom friköp av marken. Enligt denna lag är den, som med nyttjanderätt

för brukande eller bostadsändamål innehar annan tillhörig mark

samt därå äger boningshus, under vissa betingelser berättigad att efter värdering,

företagen av lantmätare och två gode män, tillösa sig marken, även

om jordägaren skulle motsätta sig det. En förutsättning för denna lösningsrätt

är, bland andra, att minst en fjärdedel av det värde, som marken med

därå befintliga bygnader äger, belöper på nyttjanderättshavarens byggnader.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 6.

7

Lagen äger enligt vad i 19 § första stycket stadgas icke tillämpning beträffande

mark, som tillhör kronan, stad, köping eller municipalsamhälle; dock

må utan hinder av detta stadgande inlösen ske av mark, som är samfälld för

flera fastigheter med skilda ägare, för såvitt kronan eller samhället icke äger

mer än hälften däri. Enligt andra stycket i nämnda paragraf skall lagen ej

heller äga tillämpning å mark som ingår i stadsplan eller byggnadsplan.

Före år 1931 undanlogs i 19 § andra stycket allenast mark som inginge i

stadsplan.

Till 1931 års riksdag avläts proposition (nr 79) med förslag till stadsplanelag

m. m., därvid föreslogs även sådan ändring av 19 § ensittarlagen att jämväl

mark som inginge i byggnadsplan undantoges från lagens tillämpningsområde.

I en motion (II: 392) föreslogs att riksdagen måtte avslå Kungl.

Maj:ts förslag i vad det avsåge ändring i ensittarlagen. På hemställan av

första lagutskottet (utlåtande nr 27) biföll emellertid riksdagen propositionen.

I sitt förenämnda utlåtande gjorde första lagutskottet följande uttalande:

Sådan stadsplan på den egentliga landsbygden, varom förmäles i 1 kap.

42 § fastighetsbildningslagen, motsvaras uti förslaget till stadsplanen av

byggnadsplan. De skäl, som föranlett stadsplanelagt områdes undantagande

från ensittarlagen, äga giltighet jämväl beträffande mark, som ingår i byggnadsplan.

Det i propositionen föreslagna tillägget till 19 § ensittarlagen är

därför att anse såsom en ändring av redaktionell art och innebär i sak ingen

rubbning av gällande rätt.

Emellertid kan ifrågasättas, huruvida ett ovillkorligt förbud mot inlösen

av mark inom planlagt område bör upprätthållas. Onekligen tala vissa skäl

för en utvidgning av ensittarlagens tillämplighetsområde i förevarande hänseende.

Och i princip synes intet vara att erinra mot lösningsrätt, åtminstone

i sådana fall då planens genomförande icke därigenom försvåras. Huruvida

en lagändring av denna innebörd skulle äga praktisk betydelse, lärer icke

kunna bedömas förrän efter ytterligare utredning. Utskottet anser emellertid

frågan vara av den vikt, att en sådan utredning bör komma till stånd.

Utskottet hemställde, att riksdagen i anledning av motionen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla att Kungl. Maj:t ville föranstalta örn utredning,

huruvida och i vad mån ensittarlagen kunde göras tillämplig å mark som

ingår i stadsplan eller byggnadsplan, ävensom för riksdagen framlägga det

förslag, vartill en sådan utredning kunde giva anledning. Mot utskottets

utlåtande reserverade sig fem ledamöter med yrkande att utskottets hemställan

i denna del måtte avslås.

Riksdagen godkände utskottets utlåtande, varefter avläts skrivelse till

Kungl. Majit (nr 240) av det innehåll varom utskottet hemställt.

Därefter har frågan örn den föreslagna utvidgningen av lagens tillämplighetsområde

varit föremål för utredning inom justitiedepartementet. På grundval

av denna utredning har utarbetats ett utkast till lag örn ändring i vissa

delar av ensittarlagen i syfte att möjliggöra dess tillämpning även å områden

lagda under stadsplan eller byggnadsplan, över detta utkast jämte en

inom justitiedepartementet upprättad promemoria lia yttranden avgivits av

åtskilliga myndigheter.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första lagutskottets utlåtande Nr 6.

I propositionen anför departementschefen, efter att hava lämnat en redogörelse

för frågans tidigare behandling, bland annat följande.

»Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har frågan om ensittarlagens

tillämplighet å mark som ingår i stadsplan eller byggnadsplan vid upprepade

tillfällen varit föremål för övervägande. Att kraven på en sådan utsträckt

tillämpning icke lett till något resultat har tidigare varit beroende av bland

annat en då pågående revidering av stadsplanelagstiftningen. I samband

med antagandet av ny stadsplanen har emellertid riksdagen, såsom i det

föregående anmärkts, hemställt örn frågans förnyade upptagande.

Såsom skäl för undantaget från ensittarlagens tillämpning av mark varom

nyss nämnts ha åberopats två omständigheter. Dels har framhållits, att

behovet av inlösningsrätt till sådan mark vore mindre än när fråga vore

om annan mark. Dels har gjorts gällande, att det icke vore möjligt eller i

vart fall förenat med betydande svårigheter att tillgodose ensittarens önskan

att få friköpa den mark han brukade, enär därvid måste beaktas angelägenheten

av en ur plansynpunkt lämplig fastighetsbildning som icke lade hinder

i vägen för genomförandet av en redan uppgjord stadsplan eller byggnadsplan.

I förstnämnda hänseende framgår av den i detta ärende förebragta utredningen,

att antalet ensittarlägenheter å mark inom stadsplan eller byggnadsplan

är avsevärt och att del icke oväsentligt ökats efter den nya stadsplanelagens

ikraftträdande och alltjämt kan komma att ökas genom nya eller utvidgade

stadsplaner och genom fastställande av byggnadsplaner för områden

å landsbygden. Upphävandet av undantagsbestämmelsen skulle säkerligen

få icke ringa praktisk betydelse. Vad i de avgivna yttrandena anförts lärer

sålunda bekräfta att de sociala skäl, vilka man velat beakta genom ensittarlagstiftningen,

även göra sig gällande i fråga örn mark inom stadsplan eller

byggnadsplan.

Om alltså i stort sett enighet numera får anses råda därom att behov föreligger

att utsträcka lagens tillämplighetsområde, kan emellertid genomförandet

av ett sådant förslag -— såsom förut nämnts -— giva anledning till svårigheter

med hänsyn till stadsplanelagstiftningen. Att utan inskränkning giva

ensittarlagen tillämpning å mark inom stadsplan eller byggnadsplan kan

uppenbarligen icke komma i fråga. En fastställd stadsplan eller byggnadsplan

har till syfte att länka samhällets utveckling i önskad riktning i socialt,

ekonomiskt, hygieniskt och estetiskt avseende. Planen ingriper direkt i den

enskilde jordägarens rätt att förfoga över marken och ålägger honom vittgående

förpliktelser. De ömtåliga planproblemen motivera att inlösningar

icke igångsättas vilka ur plansynpunkt äro olämpliga. Vad nu sagts medför

en ej obetydlig begränsning i rörelsefriheten; bestämmelserna om lösningsrätt

inom dessa områden måste avfattas med aktgivande på deras återverkningar

på stadsplanen eller byggnadsplanen. Det är under sådana förhållanden

uppenbart, att lösningsrätt icke bör medgivas med mindre nödiga

garantier skapas till förhindrande av att lösningsrätten medför en ur plansynpunkt

olämplig fastighetsbildning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 6.

9

Den i ärendet förebragta utredningen synes ge vid handen att en utsträckning

av lagens tillämplighetsområde icke behöver ur de sist berörda synpunkterna

väcka betänkligheter. Jag har därför ansett mig böra till närmare

övervägande upptaga frågan örn möjligheten att tillämpa ensittarlagen

även inom områden under stadsplan eller byggnadsplan. Såsom även yttrandena

utvisa, synes det remitterade lagutkastet lämpligen kunna läggas till

grund för en reform i ifrågavarande hänseende, ehuru i vissa avseenden avvikelser

från detsamma torde böra ske.»

Det nu framlagda förslaget innebär, att det i 19 § andra stycket ensittarlagen

upptagna stadgandet, att lagen icke äger tillämpning å mark som ingår

i stadsplan eller byggnadsplan, upphäves. Det föreslås att å stadgandets

plats intages uttrycklig föreskrift av innebörd att mark som innehaves

med tomträtt liksom hittills skall vara undantagen från lagens tillämplighetsområde.

Särskilda betingelser för lösningsrättens utövande i fråga örn mark som

ingår i stadsplan eller byggnadsplan upptagas i en ny paragraf, betecknad

1 a §. Sålunda uppställes såsom villkor, att nyttjanderättshavarens boningshus

i sin helhet är beläget å mark, som enligt stadsplanen eller byggnadsplanen

är avsedd för enskilt bebyggande. Lösningsrätt skall föreligga allenast

till mark som ligger inom samma kvarter som nyttjanderättshavarens

boningshus. För det fall att marken är tomtindelad uppställas ytterligare

betingelser. För att lösningsrätt skall föreligga förutsattes att boningshuset

i sin helhet skall vara beläget å en tomt. Lösningsrätten skall omfatta hela

tomten eller den del därav som tillhör den jordägare, från vilken inlösning

sker. Även mark som icke omfattas av nyttjanderätten skall således kunna

lösas. Syftet med bestämmelsen är att inom tomten någon uppdelning i

avseende å äganderätten till marken icke skall ske genom lösningsförrättningen.

Till mer än en tomt är lösningsrätt icke medgiven. Slutligen har

det, då nyttjanderätten avser endast del av tomt, uppställts den betingelsen,

att värdet av denna del jämte värdet av nyttjanderättshavarens byggnader

icke må understiga värdet av varje annan tomtdel, som är i en ägares hand.

Detta stadgande äger samband med bestämmelserna i 26 § stadsplanelagen

örn rätt för ägare av tomtdel att lösa annan del av samma tomt.

Såsom allmän förutsättning för lösningsrätt gäller därjämte enligt förslaget,

att den icke försvårar stadsplanens eller byggnadsplanens genomförande

eller lämplig tomtindelning. Avsikten är att lämna rum för prövning

från fall till fall huruvida inlösen bör medgivas. Bestämmelse härom har

intagits i 2 § i lagen.

I syfte att förebygga uppkomsten av en ur plansynpunkt olämplig fastighetsbildning

föreslås sådan ändring av 6 §, att kallelse till inlösningsförrättning

å mark, som ingår i stadsplan eller byggnadsplan, skall tillställas byggnadsnämnden

eller sakkunnig enligt 101 § byggnadsstadgan.

Någon jämkning av gränserna för det område som skall lösas, på sätt nu

enligt 8 § andra stycket är medgivet, skall enligt förslaget ej kunna äga rum

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet.

då fråga är om tomtindelad mark. I tredje stycket av 8 § har intagits bestämmelse

om obligatorisk förprövning av Konungens befallningshavande av frågan,

huruvida områdets inlösen försvårar genomförande av stadsplan eller

byggnadsplan eller lämplig tomtindelning. Då fråga är örn tomtindelad mark,

skall enligt förslaget, för att tomtens rätta gränser skola bliva tillförlitligen

bestämda redan i samband med inlösningsförrättningen, byggnadsnämnden

på ansökan av nyttjanderättshavaren förordna örn tomtmätning, örn sådan

icke tidigare ägt rum. Är fråga väckt om ändring i tomtindelningen, skall

förrättningen vila till dess frågan blivit slutligen avgjord.

I 13 och 18 §§ ha föreslagits vissa jämkningar, betingade av de nya bestämmelserna.

Utskottet har vid sin granskning av det framlagda lagförslaget icke funnit

anledning till erinran mot detsamma och får alltså hemställa,

att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 10 februari 1939.

På första lagutskottets vägnar:

K. SCHLYTER.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Schlyter, Eskhult, Ewerlöf, Gärde, Karl Johan Olsson,

Emil Andersson*, Brandt och Caap*;

från andra kammaren: herrar Bergquist, Lindqvist, Lindmark, Ryberg, Olsson i Mellerud,

Gezelius, Berg* och Landgren.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:66 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts pro position med förslag till lag om ändring i vissa delar av stadsplanen en den 29 maj 1931 s. 4 i texten