Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående revision av lagstiftningen om kvinnas behörighet att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag.

1939-02-16 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1939:8, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående revision av lagstiftningen om kvinnas behörighet att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 8.

1

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 16 febrnari 1939 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående revision

av lagstiftningen om kvinnas behörighet att

innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag.

I två likalydande, till lagutskott hänvisade motioner, nr 1 i första kammaren

av herrar Nils Andersson och Karl Johan Olsson samt nr 4 i andra

kammaren av herr C. P. Olsson i Mellerud, vilka motioner behandlats av

första lagutskottet, har yrkats, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse

till Kungl. Maj:t hemställa att Kungl. Majit måtte låta verkställa en översyn

av den s. k. behörighetslagen i dess helhet, varvid även frågan örn beköriglietslagstiftningens

slopande blir föremål för prövning, samt för riksdagen

framlägga förslag, som denna utredning kan föranleda.

I fråga örn de skäl som ligga till grund för motionärernas yrkanden får

utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till

motionerna.

Lagen den 22 juni 1923 innefattande bestämmelser angående kvinnas behörighet

att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag — den s. k. behörighetslagen

—- trädde i kraft den 1 juli 1925 och har, efter en den 20 maj

1932 i 2 § 1 mom. punkt 7 vidtagen ändring, följande lydelse:

1 §. I fråga örn behörighet att innehava statstjänst skall med de undantag,

i denna lag angivas, kvinna vara likställd med man.

Angående kvinnas behörighet att innehava prästerlig eller annan kyrklig

tjänst gäller vad därom särskilt stadgas.

2 §. 1 mom. Följande statstjänster må ej innehavas av kvinna:

1. militära och civilmilitära tjänster ävensom sådana tjänster utom krigsmakten,

med vilka är förenad skyldighet att tjänstgöra vid armén eller marinen

;

2. tjänster vid fångvårdsanstalt, allmän uppfostringsanstalt, allmän alkoholistanstalt

eller annan dylik inrättning, såvida med tjänsten är förenad

skyldighet att inom anstalten utöva ledning eller bevakning huvudsakligen

av män eller manliga minderåriga; dock må utan hinder härav kvinna kunna,

där särskilda omständigheter därtill föranleda, innehava befattning såsom

lärare vid anstalt, som nu sagts;

3. tjänster vid anstalt för sinnessjuka, med vilka tjänster är förenad skyldighet

att handhava sådan vård av sinnessjuka, vilken icke skall handhavas

av kvinna;

4. tjänster, med vilka är förenad skyldighet att ansvara för eller biträda

vid upprätthållande av allmän ordning och säkerhet; dock må utan kinder

härav kvinna kunna för särskild uppgift innehava anställning vid poliskår;

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 1 avd. Nr 8. aaa as

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första lagutskottets utlåtande Nr 8.

5. tjänster vid tullverket, med vilka är förenad skyldighet att fullgöra bevakning;
6.

tjänster vid skogsstaten, med vilka är förenad skyldighet att fullgöra

bevakning;

7. tjänster, med vilka är förenad skyldighet att vid högre gossläroverk,

realskola för gossar eller folkskoleseminarium för endast manliga lärjungar

meddela undervisning i gymnastik med lek och idrott eller att vid högre

samläroverk å gymnasiet eller vid samseminarium meddela sådan undervisning

åt manliga lärjungar.

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av vad sålunda

stadgats, utfärdar Konungen.

2 mom. Konungen äger meddela särskilda bestämmelser angående villkoren

för kvinnas tillträde till domartjänst, med vilken är förenad skyldighet

att föra ordet i underrätt å landet.

3 §. I fråga örn behörighet att innehava allmänt uppdrag, vilket icke är

att hänföra till statstjänst, skall kvinna vara likställd med man; dock må,

där med sådant uppdrag är förenat åliggande, vilket enligt 2 § utgör hinder

för kvinna att innehava statstjänst, uppdraget icke innehavas av kvinna.

Beträffande behörighetslagens tillkomst må anföras följande.

För utredning av frågan om vidgad behörighet för kvinnor att innehava

statstjänst tillkallades den 27 maj 1919 särskilda sakkunniga inom justitiedepartementet.

I det yttrande till statsrådsprotokollet, som föregick de sakkunnigas

tillkallande, anförde föredragande departementschefen bland annat

följande:

Som bekant vore kvinnorna för närvarande på grund av bestämmelserna

i § 28 regeringsformen uteslutna från flertalet statstjänster, därå Konungen

utfärdade fullmakt. Men även andra tjänster än så kallade fullmaktstjänster

vore i regel på grund av föreskrifter i gällande avlöningsstater, reglementen

och instruktioner stängda för kvinnor. Principen örn könens likställighet i

förevarande avseende syntes emellertid icke i praktiken kunna genomföras

utan vissa inskränkningar. En del statstjänster syntes till sin natur vara

sådana, att de icke lämpligen kunde beklädas av kvinnor. Hit hörde uppenbarligen

åtminstone det övervägande flertalet militära befattningar. Men

även inom den civila förvaltningen syntes kunna finnas vissa tjänster, som

av särskilda skäl borde förbehållas männen, liksom å andra sidan vissa befattningar

enligt sakens natur lämpligen borde innehavas allenast av kvinnor.

De sakkunniga avlämnade den 20 februari 1920 del I av sitt betänkande.

Däri framlades förslag till grundlagsändringar i syfte att undanröja bestående

hinder för kvinnas tillträde till statstjänster. I övrigt innehöll betänkandet

yttrande angående kvinnors tillträde till fullmaktstjänster, i vilket hänseende

de sakkunniga förordade att genom bestämmelser av allmän lags natur kvinna

skulle erhålla tillträde till samtliga dylika tjänster med undantag av vissa

närmare angivna grupper.

I huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag avlät Kungl.

Majit till 1920 års riksdag proposition (nr 262) med förslag till vissa grundlagsändringar,

däribland till ändrad lydelse av 28 § regeringsformen. Propositionen

blev i allt väsentligt antagen av riksdagen, och de sålunda vilande

grundlagsändringarna blevo följande år slutligt godkända. Genom detta

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr S.

3

beslut avlägsnades, i stort sett, från grundlagarna de bestämmelser, vilka

förut utgjort hinder för kvinnors utnämnande och befordrande till statstjänster.

I januari 1921 avlämnades del II av de sakkunnigas betänkande, dagtecknad

den 27 december 1920. I betänkandet framlades bl. a. förslag till

lag innefattande bestämmelser angående kvinnas tillträde till statstjänst,

vilket förslag upptog flertalet av de i den sedermera genomförda lagen förekommande

inskränkningarna i kvinnas behörighet.

Lagförslag i ämnet framlades genom proposition (nr 241) till 1922 års

riksdag. På grund av att kamrarna stannade i olika beslut förföll lagstiftningsfrågan

vid den riksdagen.

Ny proposition (nr 40) i ärendet förelädes 1923 års riksdag. Det genom

propositionen framlagda förslaget överensstämde i sina huvuddrag med det

för 1922 års riksdag framlagda förslaget. Kamrarna antogo förslaget med

tillägg av det sedermera i 2 § 2 mom. upptagna stadgandet, varefter lagen

utfärdades i enlighet därmed.

Här må anmärkas att några inskränkande bestämmelser av den beskaffenhet

som åsyftas i 2 § 2 mom. i lagen numera icke gälla.

Frågan örn ändring i behörighetslagen har varit föremål för riksdagens

prövning senast vid 1938 års riksdag i anledning av två likalydande motioner,

nr I: 169 av herrar Myrdal och Gärde samt nr II: 285 av fröken Hesselgren

m. fl. Motionerna åsyftade att riksdagen måtte besluta att orden »ansvara

för eller» i 2 § 1 mom. fjärde punkten av behörighetslagen skulle utgå.

Första lagutskottet, som behandlade motionerna, anförde i utlåtande (nr 33),

att utskottet ansåge frågan örn en revision av behörighetslagen i den förevarande

delen icke för närvarande äga sådan aktualitet, att den borde

upptagas till särskild behandling, utan syntes nämnda fråga lämpligen

kunna anstå till den översyn av behörighetslagstiftningen i dess helhet,

som förr eller senare torde visa sig erforderlig. Utskottet hemställde att

motionerna icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Vid utskottsutlåtandet

var fogad bl. a. en reservation av herr Schlyter m. fl., vilka ansett

att utskottet med anledning av motionerna bort tillstyrka en skrivelse

till Kungl. Majit med begäran örn en allmän revision av behörighetslagen.

Utskottets hemställan bifölls av båda kamrarna.

Frågan örn en revision av behörighetslagstiftningen har sedermera framförts

i ett annat sammanhang. Efter det 1934 års riksdag i skrivelse till

Kungl. Majit anhållit, att Kungl. Majit måtte föranstalta om utredning rörande

möjligheterna att genom en ändamålsenligare fördelning av arbetstillfällena

motverka den rådande arbetslösheten, tillkallade chefen för finansdepartementet

den 27 juli 1935, efter Kungl. Majits bemyndigande, särskilda

sakkunniga att biträda med utredning rörande gifta kvinnors förvärvsarbete

och därmed sammanhängande spörsmål. De sakkunniga, som antogo benämningen

kvinnoar betskommittén y avlämnade den 23 november 1938 be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Forsta lagutskottets utlåtande Nr S.

tänkande angående gift kvinnas förvärvsarbete m. m. (S. O. U. 1938: 47).

I betänkandet behandlas även spörsmålet om upphävande av undantagsbestämmelserna

i fråga om kvinnors behörighet till statstjänst. Härutinnan

anföres av de sakkunniga bland annat följande.

Yad gällde de befattningar, från vilka kvinnor icke enligt behörighetslagen

vore utestängda men vilka möjligtvis enligt regeringsformens ordalydelse

fortfarande skulle vara undantagna från likställighetsbestämmelsen,

nämligen befattningarna såsom justitie- och regeringsråd, justitiekansler

samt justitie- och militieombudsman, syntes det vara önskvärt, att en revision

av lagbestämmelserna genomfördes för att garantera kvinnorna full likställighet

även för dessa tjänster, då de icke vore av väsentligen annan art

än de rikets övriga högre tjänster, som formellt vore öppna för alla medborgare

efter förtjänst och skicklighet.

En grundlagsändring, som generellt ersatte uttrycket »män» med ordet

»medborgare», torde ävenledes bäst vara ägnad att återspegla den allmänna

uppfattningen i närvarande tid. I den mån särbestämmelser för speciella

fall därefter ansåges lämpliga, torde de böra ges annan än grundlagsform.

Emellertid torde en dylik ändring av regeringsformens ordalydelse icke

vara helt tillfyllest. Jämte de särskilda befattningar, som i olika paragrafer

nämndes, reglerades nämligen enligt dess 28 § endast fullmaktstjänsterna,

medan däremot behörighetslagen enligt sitt första, principiella moment bekräftade

kvinnornas behörighet till samtliga tjänster. Med hänsyn härtill

torde det icke vara tillräckligt att endast företaga en sådan omarbetning av

grundlagsbestämmelserna att ordet »medborgare» insattes i stället för ordet

»män» samt att därjämte behörighetslagen helt skulle slopas. De sakkunniga

önskade därför utan att vilja på förhand binda formerna för den slutliga

lagrevisionen föreslå en allmän revision av samtliga hithörande lagbestämmelser.

Örn det vid en dylik revision visade sig mest ändamålsenligt att bibehålla

en särskild behörighetslag, bomme emellertid frågan örn dess olika

undantagsbestämmelser i ett annat läge. De sakkunniga hade därför, under

principiellt framhävande av att den mest önskvärda reformen vore ett grundlagfästande

av kvinnornas lika väl som männens allmänna behörighet, även

tagit under övervägande, i vilken olika mån behörighetslagens undantagsbestämmelser

torde kunna undvaras.

De farhågor, som yppats vid denna lags tillkomst, att kvinnor skulle

tränga in på för dem mindre lämpade områden, hade visat sig sakna fog.

Det hade sålunda ådagalagts, att vissa yrken utanför lagens kompetensområde,

för vilka man haft anledning förvänta att kvinnor i allmänhet skulle

visa sig mindre lämpade, aldrig eller praktiskt taget aldrig kommit att utövas

av kvinnor, trots att inga lagbestämmelser hindrat dessas tillträde.

De sakkunniga hade med hänsyn till dessa förhållanden ansett det framgå,

att laginskränkningarna saknade praktisk nödvändighet samt att den offentliga

tjänsten, även örn förhållandena finge utveckla sig under friare konkurrens,

innehölle tillräckligt många moment, som borgade för att en utveckling

i olämplig riktning icke komme till stånd. Det rekryterings- och

befordringsförfarande, som vid den offentliga tjänsten komme till användning,

måste i och för sig anses vara tillräcklig garanti för att för ämbetsutövningen

mindervärdig arbetskraft icke skulle komma att föredragas framför

bättre kvalificerad. Skulle ytterligare försiktighetsmått vara behövliga, torde

föreskrifter i särskilda instruktioner och reglementen hellre böra övervägas

än att i lagform vissa särskilda, efter kön bestämda kompetenskrav fastlädes.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 8.

5

De sakkunniga hava därefter i tur och ordning till granskning upptagit

de på grund av behörighetslagen ännu kvarstående undantagsbestämmelserna

och hemställa slutligen, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta örn en

revision av samtliga de lagbestämmelser, som beröra frågan örn kvinnors

behörighet att innehava offentlig tjänst och uppdrag, i syfte att uppnå en

fullständigare likställighet mellan könen och en bättre anpassning till de

förändrade förhållandena.

De av de sakkunniga framförda förslagen äro beroende på Kungl. Maj:ts

prövning.

I förevarande motioner anföres bland annat:

Det kan ifrågasättas, om det över huvud taget behövs någon behörighetslagstiftning

av detta slag. Aven örn det finnes tjänster, för vilka kvinnor ej

lämpa sig, torde det icke föreligga anledning att principiellt utesluta kvinnan

från rätten att innehava sådana tjänster. Det tillkommer — vilket också

från flera håll framhölls i debatterna vid fjolårets riksdag — den myndighet,

som har att tillsätta tjänsten, att pröva vilka som kunna vara lämpliga

för densamma. Ett generellt förbud för drygt hälften av medborgarna att

innehava vissa tjänster är ett underkännande av dessa myndigheters kompetens

att verkställa en dylik prövning.

Att förekomsten av en dylik behönghetslagstiftning — frånsett dess praktiska

betydelse —• innebär en stor principiell orättvisa mot kvinnorna, torde

man icke behöva diskutera. Det måste framstå som en kränkning av medborgarvärdet,

att kvinnorna generellt förklaras ovärdiga att innehava tjänster,

vilka kunna innehavas och väl även ibland innehavas av män, som äro

mindre lämpliga eller vars lämplighet starkt kan sättas i fråga. Det enda

riktiga torde vara, att dugligheten och lämpligheten för tjänsten bli avgörande,

och icke könet.

En utredning av frågan örn revision av behörighetslagen i dess helhet

torde sålunda böra omfatta jämväl frågan örn huruvida behörighetslagstiftningen

över huvud taget bör upprätthållas.

När utskottet vid 1938 års riksdag behandlade väckta motioner rörande

ändring av viss detaljbestämmelse i behörighetslagen, fann utskottet det då

framförda begränsade spörsmålet icke äga sådan aktualitet att det borde

upptagas till särskild utredning. En allmän revision av behörighetslagen

synes emellertid med hänsyn till utvecklingen av samhällslivet motiverad.

Krav på en revision av lagstiftningen från rent principiella utgångspunkter

har, såsom i utskottets redogörelse omnämnts, numera även framförts av

den s. k. kvinnoarbetskommittén, som i sitt under hösten 1938 avgivna

betänkande bland annat hemställt att Kungl. Majit måtte föranstalta om

en revision av samtliga de lagbestämmelser som beröra frågan om kvinnors

behörighet att innehava offentlig tjänst och uppdrag i syfte att uppnå en

fullständigare likställighet mellan könen och en bättre anpassning till de

förändrade förhållandena. Nämnda fråga utgjorde dock allenast en detalj

i det större frågekomplex som kvinnoarbetskommittén upptog till behandling.

Kommitténs utredningsuppdrag avsåg frågan örn de gifta kvinnornas

frihet till förvärvsarbete i konkurrens med såväl männen som de ogifta

kvinnorna örn arbetstillfällena i samhället, och kommitténs betänkande ut
-

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första lagutskottets utlåtande Nr 8.

mynnar härutinnan i ett ståndpunktstagande till ett flertal betydelsefulla

spörsmål. Frågan örn en revision av behörighetslagstiftningen synes emellertid

vara av den art att densamma bör behandlas fristående utan att göras

beroende av de mycket omtvistade och ömtåliga problem som inrymmas i

frågan örn de gifta kvinnornas förvärvsarbete. Då utskottet ansluter sig till

det i förevarande motioner framförda kravet på en översyn av behörighetslagen,

anser utskottet att riksdagen bör genom framställning till Kungl. Majit

understryka önskvärdheten av att en revision av lagstiftningen på förevarande

område vidtages.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Majit

anhålla att Kungl. Majit ville låta verkställa en översyn av behörighetslagen

i dess helhet samt för riksdagen framlägga de

förslag som därav kunna föranledas.

Stockholm den 16 februari 1939.

På första lagutskottets vägnar:

K. SCHLYTER.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Schlyter, Karl Emil Johanson, Wagnsson, Ewerlöf,

Gärde, Karl Johan Olsson, Verner Andersson och Brandt;

från andra kammaren: herrar Bergguist och Lindqvist, fru Östlund, herrar

Olsson i Mellerud och Gezelius, fru Gustafson samt herrar Hansson i Vännäsby

och Gustafsson i Lekåsa*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1039. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:68 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående revision av lagstiftningen örn kvinnas behörighet att innehava statstjänst och annat allmänt upp a1 i texten