Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 52 § sinnessjuklagen den 19 september 1929

1939-02-07 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1939:1, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 52 § sinnessjuklagen den 19 september 1929

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

1

Nr 1.

Ankom till riksdagens kansli den 7 februari 1939 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag om ändrad lydelse av 52 § sinnessjuklagen

den 19 september 1929 (nr 321).

Genom en den 28 oktober 1938 dagtecknad proposition, nr 6, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,

under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse av 52 § sinnessjuk lagen den 19 september 1929

(nr 321).

Härigenom förordnas, att 52 § sinnessjuklagen den 19 september 1929

skall erhålla följande ändrade lydelse:

52 §.

Avviker å sinnessjukhus intagen därifrån eller avviker den, som jämlikt

47 § för vård förvaras å sinnessjukavdelning vid fångvården, skall, där sjukvårdsläkaren

eller, vad angår den, som varit förvarad å sinnessjukavdelning

vid fångvården, fångvårdsmyndighet det påkallar, för den sjukes återförande

till sinnessjukhuset eller sinnessjukavdelningen handräckning lämnas av

vederbörande polismyndighet.

Lag samma vare där den, som på försök utskrivits från sinnessjukhus eller

från sinnessjukavdelning vid fångvården, underlåter att, sedan förordnande

örn återintagning meddelats eller försökstiden gått till ända, på anmaning

åter där inställa sig.

Då särskilda omständigheter därtill föranleda, må i fall, som i andra

stycket avses, handräckning lämnas utan att anmaning föregått.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 2 avd. Nr 1.

191 39

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för förslaget, får utskottet, i den

mån redogörelse för desamma icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Enligt 19 och 50 §§ i sinnessjuklageh må sinnessjuk, som är för vård intagen

å sinnessjukhus eller förvaras å sinnessjukavdelning vid fångvården,

under vissa förutsättningar utskrivas på försök för en tid av högst ett år i

sänder. I allmänhet ankommer det å sjukvårdsläkaren att besluta örn utskrivning.

Åsidosätter den utskrivne föreskrifter, som han ålagts att iakttaga,

eller finnes eljest fortsatt vård erforderlig, må förordnande meddelas örn den

sjukes återintagande. Det tillkommer jämväl sjukvårdsläkaren att meddela

förordnande örn återintagning av sjuk, som utskrivits på försök.

I lagens 52 § föreskrives, bland annat, att örn den, som på försök utskrivits

från sinnessjukhus eller från sinnessjukavdelning vid fångvården, underlåter

att, sedan förordnande örn återintagning meddelats eller försökstiden gått till

ända, på anmaning åter inställa sig där, så skall handräckning för den sjukes

återförande till sinnessjukhuset eller sinnessjukavdelningen lämnas av vederbörande

polismyndighet, där sådan åtgärd påkallas av sjukvårdsläkaren eller,

vad angår den, som varit förvarad å sinnessjukavdelning vid fångvården, av

fångvårdsmyndigheten.

En förutsättning för att handräckning skall få ifrågakomma är sålunda, att

anmaning gjorts till den sjuke att inställa sig samt att denne underlåtit att

följa anmaningen.

I förevarande sammanhang må nämnas det i 10 § sinnessjuklagen intagna

stadgandet, att då ansökan örn sinnessjuks intagande å sinnessjukhus för vård

göres av annan än den sjuke själv, vid ansökningen skola fogas dels av läkare

utfärdat utlåtande, grundat på personlig undersökning, som verkställts högst

en månad före den dag, då ansökningen göres, samt innefattande förklaring,

att den sjuke är i behov av vård å sinnessjukhus (vårdattest), dels ock av

någon eller några trovärdiga personer meddelade uppgifter angående sådana

den sjukes förhållanden, som äro av betydelse för bedömande av hans sinnestillstånd

(levnadsberättelse).

Har i vårdattest intygats, att den sjuke är i trängande behov av vård å

sinnessjukhus, må jämlikt 11 § 1 mom. intagning ske, ändå att levnadsberättelse

ej bifogats ansökningen. Därest polismyndighet gjort ansökan örn intagande

å sinnessjukhus av någon, som enligt bifogat läkarintyg är på grund

av sinnessjukdom farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv, får

enligt 2 mom. i 11 § intagning ske utan hinder av att vårdattest och levnadsberättelse

ej bifogats ansökningen. Läkarintyg, som nyss omnämnts, skall

vara utfärdat efter personlig undersökning, som verkställts högst fjorton

dagar före den dag, då ansökningen göres.

I skrivelse till medicinalstyrelsen den 5 november 1937 anförde poliskammaren

i Göteborg på given anledning, att i de fall, då fråga uppstod.e om

handräckning för att till sinnessjukhus återföra försöksutskriven patient, som

s. 3 Kontrollera mot PDF

V

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

vore omhändertagen av polismyndigheten, omständigheterna ofta vore sådana,

att en anmaning till vederbörande att inställa sig å sjukhuset skulle vara

meningslös på grund av patientens sinnesbeskaffenhet. Stundom skulle en

anmaning kunna hava den följden, att patienten skulle avvika och hans inställande

på sinnessjukhus därigenom ytterligare försvåras. Poliskammaren

erinrade, att återförandet visserligen torde gå att ordna, därest den sjuke

kunde intagas på sinnessjukhus på grund av bestämmelserna i 11 § 1 och 2

mom. sinnessjuklagen. I båda momenten förutsattes anskaffande av läkarintyg

rörande den sjuke. Kunde läkarintyg ej anskaffas och handräckningen

sålunda icke bifallas, kunde avsevärda vådor uppkomma, därest polismyndigheten

vore nödsakad att försätta vederbörande på fri fot. Poliskammaren

hemställde, att medicinalstyrelsen måtte söka få till stånd sådan ändring av

52 § sinnessjuklagen, att sedan förordnande örn återintagning av försöksutskriven

meddelats eller försökstiden gått till ända, handräckning kunde lämnas

utan att anmaning till den sjuke att inställa sig föregått.

över poliskammarens framställning infordrade medicinalstyrelsen yttranden

från vissa sjukhusdirektioner. Ändring av 52 § sinnessjuklagen i den

riktning poliskammaren föreslagit tillstyrktes av 23 men avstyrktes av 3

direktioner.

Medicinalstyrelsen framlade därefter i skrivelse den 20 januari 1938 till

Kungl. Majit förslag om ändring av nyssnämnda lagrum för undanröjande av

det i poliskammarens framställning påtalade missförhållandet. Enligt förslaget

skulle handräckning för på försök utskrivens återförande till sinnessjukhuset

(sinnessjukavdelningen vid fångvården) lämnas utan att anmaning

föregått. Medicinalstyrelsen förklarade sig emellertid förutsätta, att handräckning

för på försök utskrivens återförande till sinnessjukhuset efter den

föreslagna lagändringens genomförande icke komme att användas annat än

som en nödfallsåtgärd, när särskilda omständigheter sådant påkallade, och att

anmaning till försöksutskrivna komme att i allmänhet såsom hittills tillämpas.

Yttranden över medicinalstyrelsens framställning inhämtades från Överståthållarämbetet

samt vissa länsstyrelser. I samtliga inkomna yttranden tillstyrktes

ändring av 52 § sinnessjuklagen i huvudsaklig överensstämmelse med

vad medicinalstyrelsen föreslagit. Enligt vad som föreslogs i två av yttrandena

borde emellertid regeln att anmaning i allmänhet skulle användas intagas

i lagtexten.

Sistnämnda förslag har upptagits i prof>ositionen. Denna innefattar således

förslag till sådan ändring av 52 § sinnessjuklagen, att handräckning för återförande

till sinnessjukhus respektive sinnessjukavdelning vid fångvården av

den, som utskrivits på försök, må kunna lämnas utan att anmaning föregått,

örn särskilda omständigheter därtill föranleda. Bestämmelse härom har införts

i paragrafen såsom ett nytt stycke. I samband härmed hava vissa formella

ändringar vidtagits beträffande paragrafens text i övrigt.

52 § i sinnessjuklagen innehåller bland annat vissa bestämmelser rörande

den, som på försök utskrivits från sinnessjukhus eller från sinnessjukavdolning

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

vid fångvården. Därest förordnande om återintagning av den sjuke meddelats

eller försökstiden gått till ända, må handräckning för hans återförande lämnas

av vederbörande polismyndighet. Förutsättning härför är enligt lagrummets

nuvarande lydelse, att den sjuke fått en anmaning att inställa sig men underlåtit

att följa denna. I propositionen har föreslagits sådan ändring av stadgandet,

att då särskilda omständigheter därtill föranleda, handräckning i dylikt

fall må lämnas utan att anmaning föregått. Utskottet har icke funnit anledning

till erinran mot den föreslagna lagändringen. I likhet med medicinalstyrelsen

och flera av de myndigheter, som yttrat sig över dess förslag i

ämnet, vill utskottet emellertid understryka, att handräckning utan föregående

anmaning icke må komma till användning annat än som nödfallsåtgärd

och att förfarandet med anmaning såsom hittills i allmänhet skall

tillämpas.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen.

Stockholm den 7 februari 1939.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Tamm*), Hagman, Löfvander,

Lindhagen*), Wistrand*) och Näslund*);

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hallagård*), Sandström,

Hermansson i Norrköping, Barnekow och Holm samt fru Johansson*).

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Olovson i Västerås, som ansett, att utskottet bort avstyrka förevarandeproposition.

Stockholm 1939. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:36 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 52 § sinnessjuklagen den 19 september 1929 a1 i texten