Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 10 § lagen den 17 juni 1932

1939-02-17 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1939:12, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 10 § lagen den 17 juni 1932

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

1

Nr 12.

Ankom till riksdagens kansli den 17 februari 1939 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående ändrad lydelse av 10 § lagen den 17

juni 1932 (nr 223) med särskilda bestämmelser örn

delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs

län.

Genom en den 20 januari 1939 dagtecknad proposition, nr 29, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,

under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av 10 § lagen den 17 juni 1932 (nr 223) nied

särskilda bestämmelser örn delning av jord å landet inom vissa delar

av Kopparbergs län.

Härigenom förordnas, att 10 § lagen den 17 juni 1932 med särskilda bestämmelser

örn delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs

län skall erhålla följande ändrade lydelse:

10 §.

Ingå bys heminägor i skifte, skola, där laga hinder ej möter, till byn

hörande fastigheter så ock i skiftet ingående övriga fastigheter, som äro i

en ägares hand och av denne innehavas med samma rätt, i den uti 12 och

13 §§ stadgade ordning under skiftet sammanläggas till en fastighet; dock

må sammanläggning ej äga rum, saframt ägaren bestrider åtgärden och han

ej uppenbart saknar fog härför.

Under skiftet må ock, där laga hinder eljest icke möter, i enahanda ordning

fastigheter, som tillhöra makar var för sig eller innehavas med olika

rätt i äktenskapet, med makarnas samtycke sammanläggas till en fastighet,

såframt makarna träffa avtal, vari bestämmes, ifall genom sammanläggningen

en fastighet bildas av fastigheter som tillhöra ena maken enskilt och

såsom giflorättsgods, att fastigheten skall i sin helhet vara den makens enskilda

egendom eller giftorättsgods, eller ifall en fastighet bildas av fastigheter

som tillhöra makarna var för sig, att fastigheten skall utgöra egendom,

däri makarna äga var sin andel såsom enskild egendom eller giftorättsgods.

Vardera makens andel skall utgöra hälften, där ej annat be
Bihang

till riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 2 avd. Nr 12 13. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

stämts i avtalet. Innefattar avtalet gåva, äge vad i 8 kap. 5 § giftermålsbalken

är stadgat motsvarande tillämpning. Är äldre giftermålsbalken tillämplig

å makars förmögenhetsförhållanden, må fastighet hildas genom sammanläggning

av enskild egendom nied samfälld eller av vardera maken enskilt

tillhörig egendom, såframt genom avtal mellan makarna bestämmes, att

fastigheten skall utgöra samfälld egendom. Avtal, som i detta stycke sägs,

skall upprättas skriftligen och bestyrkas av lantmätaren samt i huvudskrift

biläggas protokollet.

Vad i andra stycket stadgas skall ej gälla i fråga örn fastighet, som make

erhållit i gåva av annan än andra maken med villkor att den skall vara hans

enskilda egendom, eller som make bekommit genom testamente med sådant

villkor, eller som tillfallit make i arv och om vilken arvlåtaren genom testamente

meddelat sådan föreskrift.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1939.

I fråga om de skäl, som ligga till grund för förslaget, får utskottet, i den

mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Enligt lagen den 17 juni 1932 med särskilda bestämmelser örn delning av

jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs län (datalagen) skola inom

de på bekostnad eller med understöd av staten storskiftade delarna av sagda

län bland annat beträffande laga skifte till rubbning av storskifte gälla vissa

bestämmelser, som avvika från vad lagen om delning av jord å landet och

lagen om sammanläggning av fastigheter å landet innehålla.

I fråga om sammanläggning av fastigheter vid laga skifte som nu sagts

stadgas i 10 § i dalalagen, att, om bys heminägor ingå i skiftet, skola, där

laga hinder ej möter, till byn hörande fastigheter så ock i skiftet ingående

övriga fastigheter, som äro i en ägares hand, i den ordning, som stadgas

i 12 och 13 §§ i lagen, under skiftet sammanläggas till en fastighet; dock

må sammanläggning ej äga rum, såframt ägaren bestrider åtgärden och han

ej uppenbart saknar fog därför. — Enligt 12 § skall lantmätaren, sedan

äganderättsförhållandena blivit utredda och erforderliga handlingar införskaffats,

för delägarna föredraga frågan örn sammanläggning och därvid

redogöra för innebörden och verkan av sådan åtgärd. Efter det delägarna

lämnats tillfälle uttala sin mening, skola förrättningsmännen enligt lagrummet

avgiva yttrande, vari för varje särskilt fall angives, huruvida sammanläggning

anses böra äga rum eller ej och skälen härför. Härjämte meddelas

i samma paragraf visst stadgande för det fall att fastigheter, vilka avses

skola ingå i sammanläggning, äro sådana att lagen angående uppsikt å vissa

jordbruk därå äger tillämpning. — I 13 § stadgas, att förrättningsmännens

yttrande i sammanläggningsfrågan jämte övriga handlingar i ärendet skola

av lantmätaren insändas till ägodelningsdomaren. Sedan denne införskaffat

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

3

utlåtande från överlantmätaren och den ytterligare utredning, vartill omständigheterna

må föranleda, ävensom vidtagit de övriga åtgärder, som enligt

lagen om sammanläggning av fastigheter å landet ankomma å ägodelningsdomaren

före ärendets slutgiltiga avgörande, skall han överlämna detsamma

till ägodelningsrätten. Inställes skifte enligt dalalagen, skall dessförinnan

meddelat beslut om sammanläggning förfalla. — Vidare må nämnas,

att i 11 § i dalalagen meddelats vissa särskilda föreskrifter med avseende

å villkoren för sammanläggning enligt 10 §. Därvid har icke meddelats

någon särskild bestämmelse i fråga örn sammanläggning av fastigheter, som

tillhöra makar var för sig eller innehavas med olika rätt i äktenskapet.

Enligt 1 § lagen den 18 juni 1926 om sammanläggning av fastigheter på

landet (allmänna sammanläggningslagen) må sammanläggning äga rum allenast

av fastigheter, som äro i en ägares hand. Makar var för sig tillhöriga

fastigheter må sålunda icke sammanläggas. Vidare stadgas i 5 § bland annat,

att sammanläggning enligt lagen — även örn fastigheterna i fråga tillhöra

samme ägare — icke är tillåten, om fastigheterna icke innehavas med samma

rätt. Makes enskilda egendom torde sålunda icke få sammanläggas med hans

giftorättsgods eller, om äldre giftermålsbalken är tillämplig, med samfälld

egendom. Då, såsom förut nämnts, dalalagen icke innehåller någon särskild

bestämmelse i förevarande avseende, äro nu berörda stadganden i allmänna

sammanläggningslagen tillämpliga jämväl vid sammanläggning enligt

dalalagen.

I sitt utlåtande nr 40 vid 1932 års riksdag i anledning av propositionen nr

5 med förslag till lag med särskilda bestämmelser om delning av jord å landet

inom vissa delar av Kopparbergs län m. m. erinrade andra lagutskottet

om de svårigheter, som i olika hänseenden uppkomme till följd av hindren

mot sammanläggning av fastigheter, som av makar innehades var för sig

eller med olika rätt i äktenskapet. Utskottet framhöll därvid bland annat,

att angelägenheten av att i sådana fall kunna genomföra sammanläggning

med särskild skärpa framträdde i de storskiftade dalaorterna, där de redan

i och för sig synnerligen små jordbruken regelmässigt vore uppdelade på ett

flertal fastigheter eller fastighetsdelar. Spörsmålet var emellertid enligt utskottets

mening ingalunda begränsat till enbart Dalarne.

Utskottet hemställde — jämte det utskottet tillstyrkte propositionen —

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Majit

ville låta verkställa utredning, huruvida och i vad mån bestämmelser borde

utfärdas för undanröjande av nu förefintliga hinder mot sammanläggning

av makar tillhöriga fastigheter, samt för riksdagen framlägga det förslag,

vartill utredningen kunde föranleda.

I enlighet med denna hemställan av utskottet avlät riksdagen skrivelse till

Kungl. Majit (nr 348).

Den i riksdagens skrivelse upptagna frågan har sedermera varit föremål

för överväganden inom justitiedepartementet. Därvid har upprättats en

promemoria i ämnet jämte lagutkast. I promemorian har till en början upptagits

till omprövning, huruvida en lagstiftning i syfte att underlätta sam
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

manläggning av makar tillhöriga fastigheter borde utsträckas att omfatta

hela riket eller tills vidare omfatta allenast den del av Kopparbergs län för

vilken dalalagen är gällande. Härvid har i promemorian framhållits, att

behovet av ändrade regler om sammanläggning vore särskilt framträdande

inom ifrågavarande del av Kopparbergs län. I detta hänseende vore att erinra

att i länet regelmässigt förekomme att makar innehade fastigheter var

för sig eller med olika rätt. Så gott som hela befolkningen vore nämligen

jordägande, och vid arvfall vore det regel, att boets fastigheter skiftades mellan

samtliga arvingar i olika delar. Ett annat skäl att tills vidare inskränka

en reform i förevarande avseende till det område, där datalagen gällde, vore,

att dalalagen i fråga om sammanläggningsinstitutet redan nu innefattade

långt gående avvikelser från de principer, varpå den allmänna sammanläggningslagen

uppbyggts, och att möjligheten att sammanlägga makars fastigheter

i sagda län vore av större betydelse för vinnande av ett förbättrat fastighetsväsen

än i övriga delar av landet. Beträffande övriga delar av landet

syntes ändrade bestämmelser örn sammanläggning av makars fastigheter

lämpligen kunna meddelas i samband med en mera omfattande översyn av

allmänna sammanläggningslagen.

Över promemorian jämte ovannämnda lagutkast hava yttranden inhämtats

från ett flertal myndigheter. I samtliga yttranden har utkastet tillstyrkts

eller, med undantag för vissa detaljanmärkningar, lämnats utan erinran i

sak. De framställda erinringarna hava vunnit beaktande vid den fortsatta

överarbetningen av lagutkastet.

Angående den föreslagna lagstiftningens räckvidd har departementschefen

uttalat, att han funne det vara väl motiverat att söka lösa frågan örn ökade

möjligheter att sammanlägga makar tillhöriga fastigheter i första hand beträffande

de delar av Kopparbergs län, där datalagen är gällande.

Enligt det genom propositionen framlagda förslaget kunna under skifte enligt

dalalagen fastigheter, som tillhöra makar var för sig eller innehavas med

olika rätt i äktenskapet, med vissa i tredje stycket av 10 § angivna undantag

sammanläggas till en fastighet, om makarna därtill lämna sitt samtycke.

Angående verkningarna av sammanläggningen skola makarna träffa

ett skriftligt avtal av innehåll, som närmare regleras i paragrafens andra

stycke. Sålunda skall, om genom sammanläggningen en fastighet bildas av

fastigheter, som tillhöra ena maken enskilt och såsom giftorättsgods, i avtalet

bestämmas, att fastigheten i sin helhet skall vara den makens enskilda

egendom eller giftorättsgods. örn en fastighet skall bildas av fastigheter,

som tillhöra makarna var för sig, skall i avtalet bestämmas, att fastigheten

skall utgöra egendom, däri makarna äga var sin andel såsom enskild egendom

eller såsom giftorättsgods. Vardera makens andel skall i sådant fall

utgöra hälften, om ej annat bestämts i avtalet. Innefattar avtalet gåva, skall

vad i 8 kap. 5 § giftermålsbalken stadgas med avseende å äktenskapsförord

äga motsvarande tillämpning, örn äldre giftermålsbalken är tillämplig å

makars förmögenhetsförhållanden, må fastighet bildas genom sammanlägg
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12. 5

ning av enskild egendom med samfälld eller av vardera maken enskilt tillhörig

egendom, såframt genom avtal mellan makarna bestämmes, att fastigheten

skall utgöra samfälld egendom.

Vid granskningen av lagförslaget hava tre ledamöter av lagrådet anfört

bland annat följande:

Vad angår makar, å vilkas förmögenhetsförhållanden äldre giftermålsbalken

äger tillämpning, kan den omständigheten att egendom från viss förmögenhetsmassa

i boet sammanblandas med egendom fran en förmögenhetsmassa

med annat gäldsansvar medföra ogynnsamma verkningar för den ena

eller den andra makens borgenärer. Uppenbart är ock, att en sammanläggning

av fastigheter i boet, grundad a avtal som här föreslås, kan till men

för borgenärer medföra rubbning i gäldsansvaret. Faran för missbruk av

den föreslagna anordningen torde emellertid vara ringa då den inskränkts

till att gälla sammanläggning i samband med laga skifte. Med hänsyn härtill

och då anledning saknas att ifrågasätta riktigheten av den tdl grund tor

förslaget liggande uppfattningen att dess genomförande icke kommer att tor

borgenärerna, praktiskt taget, innebära någon ökad risk, kan förslaget i denna

del lämnas utan anmärkning.

En ledamot av lagrådet har emellertid varit av annan mening och i förevarande

hänseende framställt vissa erinringar mot förslaget i anledning av

de betydelsefulla verkningar för borgenärerna, som enligt hans åsikt kunde

uppkomma av ett avtal mellan makar, å vilkas förmögenhetsförhållanden

äldre giftermålsbalken är tillämplig. Angående vad denne ledamot sålunda

och i övrigt anfört får utskottet hänvisa till sid. 24—26 i propositionen.

Det föreliggande lagförslaget avser att bereda ökade möjligheter till sammanläggning

av fastigheter vid skifte inom de delar av Kopparbergs län, föx

vilka den s. k. datalagen är gällande. De säregna fastighetsförhållanden, som

där äro rådande, hava medfört, att sammanläggning av fastigheter vid skifte

enligt nämnda lag framstår som ett viktigt led i arbetet på ett förbättrat

fastighetsväsende. I likhet med departementschefen har utskottet därföi

vid prövningen av förevarande lagförslag funnit det vara väl motiverat att

bereda ökade möjligheter till sammanläggning av makar tillhöriga fastigheter

eller av fastigheter, som innehavas med olika rätt i äktenskapet, i första

hand beträffande ifrågavarande del av landet. I detta sammanhang får utskottet

framhålla, att datalagen redan med nuvarande utformning innefattar

långt gående avvikelser från de stadganden angående sammanläggning, vilka

äro gällande beträffande landet i övrigt.

Utskottet har vid sin prövning av lagförslaget icke förbisett, att beträffande

makar, å vilkas förmögenhetsförhållanden äldre giftermålsbalken äger

tillämpning, vissa principiella betänkligheter kunna anföras mot förslaget.

Då emellertid de föreslagna bestämmelserna äro avsedda att gälla endast

sammanläggning vid skifte enligt dalalagen, har utskottet i likhet med lagrådets

majoritet ansett sig kunna lämna förslaget i förevarande hänseende

utan anmärkning.

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

Utskottet har icke heller eljest funnit anledning till erinran mot det föreliggande

förslaget.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen.

Stockholm den 17 februari 1939.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder*, Löfvander*, Knut Petersson*, Olof

Carlsson*, Sten, Wistrand och Ekströmer;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Skoglund, Pettersson i Hällbacken,

Sandström, Hermansson i Norrköping*, Gardell, Barnekow och Holm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:58 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslug till lag angående ändrad lydelse av 10 § lagen den 17 juni 1932 a1 i texten