Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 65 § lagen den 14 juni 1918
1939-02-17 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1939:13, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 65 § lagen den 14 juni 1918
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
7
Nr 13.
Ankom till riksdagens kansli den 17 februari 1939 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse av 65 § lagen den 14
juni 1918 (nr 422) om fattigvården m. m.
Genom en den 20 januari 1939 dagtecknad proposition, nr 45, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
l) Lag
angående ändrad lydelse av 65 § lagen den 14 juni 1918 (nr 422) om
fattigvården.
Härigenom förordnas, att 65 § lagen den 14 juni 1918 örn fattigvården
skall erhålla följande ändrade lydelse:
65 §.
Anspråk på ersättning för fattigvårdskostnad av understödstagare eller av
försörjningspliktig, som i 3 § sägs, må icke bifallas, där den ersättningsskyldige
genom att återbetala kostnaden eller någon del därav kan antagas komma
att sakna nödiga medel till underhåll för sig och de sina eller eljest synnerliga
skäl tala mot bifall till ersättningsanspråket.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1939.
Fråga om skyldighet att utgiva ersättning för fattigvårdskostnad, vilken
belöper å tid efter nämnda dag, må utan hinder av beslut, som meddelats
före samma dag, upptagas till ny prövning samt avgöras med tillämpning
av bestämmelserna i 65 § i dess lydelse enligt denna lag.
2) Lag
angående ändrad lydelse av 68 § 2 moni. lagen den 6 juni 1924 (nr 361)
örn samhällets barnavård och ungdomsskydd (barnavårdslag).
Härigenom förordnas, att 68 § 2 mom. lagen den 6 juni 1924 örn samhällets
barnavård och ungdomsskydd (barnavårdslag) skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives:
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
68 §.
2 mom. För kostnaden---barnets föräldrar.
Anspråk på ersättning för kostnad, som här sägs, må ej bifallas, där den
ersättningsskyldige genom att återbetala kostnaden eller någon del därav
kan antagas komma att sakna nödiga medel till underhåll för sig och de sina
eller eljest synnerliga skäl tala mot bifall till ersättningsanspråket.
Make, som---ersätta kostnaden för barnet.
Har barn---för barnet.
Anspråk pa ersättning för kostnad, som i tredje och fjärde styckena sägs,
må ej bifallas, där synnerliga skäl tala mot bifall till ersättningsanspråket.
I fråga---örn fattigvården.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1939.
Fråga om skyldighet att utgiva ersättning för kostnad, vilken belöper å
tid efter nämnda dag, må utan hinder av beslut, som meddelats före samma
dag, upptagas till ny prövning samt avgöras med tillämpning av bestämmelserna
i 68 § 2 mom. i dess lydelse enligt denna lag.
3) Lag
angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 18 juni 1937 (nr 383) om
förskottering av underhållsbidrag till barn.
Härigenom förordnas, att 17 § lagen den 18 juni 1937 om förskottering av
underhållsbidrag till barn skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
17 §.
För lämnat---gentemot fadern.
Rätten att återkräva bidragsförskott må av barnavårdsnämnden eftergivas,
där den underhållsskyldige genom att återbetala förskottet eller någon del
därav kan antagas komma att sakna nödiga medel till underhåll för sig och
de sina eller eljest synnerliga skäl tala mot återkrävande av förskottet.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1939.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i propositionen framlagda
lagförslagen, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas
här nedan, hänvisa till propositionen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13. y
Civilrättsliga stadganden rörande barns underhållsskyldighet
mot föräldrar återfinnas i 16 § lagen den 11 juni 1920 om barn i
äktenskap och 6 § lagen den 14 juni 1917 örn barn utom äktenskap. Enligt
håda dessa lagbud åligger det barn att i mån av förmåga giva skäligt underhåll
till fader eller moder, som av sjukdom eller annan dylik orsak är ur
stånd att själv försörja sig. Jämlikt 13 § lagen den 14 juni 1917 om adoption
har adoptivbarn samma plikt att underhålla adoptant som barn i äktenskap
har i förhållande till föräldrar.
Att märka är, att nu omförmälda tre stadganden även innehålla bestämmelser
om skyldighet för föräldrar och adoptant att giva underhåll till barn
och adoptivbarn.
På den civilrättsliga underhållsskyldigheten grunda sig vissa i lagen den
14 juni 1918 om fattigvården intagna stadganden av offentligrättslig natur.
Enligt 3 § åligger det sålunda barn att i mån av behov, å ena, samt förmåga,
å andra sidan, försörja sina föräldrar, så att de ej falla fattigvården till
last. Samma skyldighet åligger adoptivbarn i förhållande till adoptant.
Paragrafen innehåller även bestämmelser om skyldighet för föräldrar att försörja
sina barn, för make att försörja andra maken samt för adoptant att
försörja adoptivbarn. I 63 § första stycket stadgas, att, där fattigvårdssamhälle
tillskyndats kostnad för fattigvård, som enligt 1 § lämnats någon, för
vilkens försörjning skyldeman eller annan enligt 3 § bort ansvara, fattigvårdsstyrelsen
äger att av den, vilken ansvarigheten åligger, uttaga ersättning
för denna kostnad, i den mån styrelsen icke finner skäl till eftergift.
Jämlikt 65 § må anspråk på ersättning för fattigvårdskostnad av försörjningspliktig,
som i 3 § sägs, icke bifallas av de dömande myndigheterna, där
den ersättningsskyldige genom att återbetala kostnaden eller någon del därav
kan antagas komma att sakna nödiga medel till underhåll för sig och
de sina.
Svärson är formellt icke försörjningsskyldig mot svärföräldrar, men en
man, som ingått äktenskap före den 1 januari 1921, anses, därest gamla
giftermålsbalken alltjämt är tillämplig å hans äktenskap, kunna åläggas att
i egenskap av målsman i ekonomiskt avseende för sin hustru bidraga till
underhåll av hustruns föräldrar (se kammarrättens årsbok 1927, avd. II,
ref. nr 9). Då för äktenskap enligt äldre rätt samt för äktenskap, å vilka
nya giftermålsbalken äger tillämpning, olika regler gälla i fråga om makars
egendom, ansvarigheten för gäld samt rätt att vid utmätning undantaga
egendom, gestaltar sig i praktiken gift dotters underhållsskyldighet mot föräldrar
i allmänhet annorlunda, om hon ingått äktenskap före 1921 års ingång
än örn hon gift sig efter denna tidpunkt. Enligt 5 kap. 2 § nya giftermålsbalken
äro makar pliktiga att var efter sin förmåga bidraga till familjens
underhåll. I ett fattigvårdsmål (referat i kammarrättens årsbok 1925,
avd. II, ref. nr 8) har vid bedömandet av den ena makens förmåga att betala
viss fattigvårdskostnad, flir vilken denne make ensamt skulle svara, hänsyn
tagits till den andra makens skyldighet och förmåga att lämna bidrag till
makarnas underhåll.
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
Beträffande makes underhållsskyldighet mot andra makens
barn finnas civilrättsliga bestämmelser i lag av den 11 juni 1920.
Däri stadgas, att, örn make under sin vårdnad har barn i tidigare gifte eller
utom äktenskap, den andra maken så länge äktenskapet består är jämte
förstnämnda make skyldig att efter sin förmåga bidraga till barnets underhåll.
Enligt 13 § lagen om adoption har adoptants make den underhållsskyldighet
mot adoptivbarnet, som åligger make mot andra makens barn.
Offentligrättsliga bestämmelser i förevarande ämne finnas i 3 § fattigvårdslagen,
vari föreslcrives, att make under de i nyssnämnda lag av år 1920 angivna
förutsättningarna är skyldig att efter sin förmåga försörja barnet, så
att det ej faller fattigvården till last. Är adoptant gift, har hans make den
försörjningsplikt gentemot adoptivbarnet, som, på sätt nyss omförmälts,
åligger make gentemot andra makens barn.
63 och 65 §§ fattigvårdslagen äga tillämpning jämväl i fråga om fattigvårdssamhälles
rätt att utfå ersättning i nyss omförmälda fall.
Jämlikt 68 § 2 mom. tredje stycket lagen den 6 juni 1924 om samhällets
barnavård och ungdomsskydd (barnavårdslag) är make, som enligt lag är
underhållsskyldig mot andra makens barn eller adoptivbarn, då barnavårdsnämnd
omhändertagit barnet, skyldig att efter sin förmåga ersätta kostnaden
för barnet. Härvid säges, i motsats till vad fallet är i 63 § fattigvardslagen,
intet därom, att anspråk på dylik ersättning kan eftergivas,
men hinder lärer icke föreligga mot att så sker.
Enligt första stycket i 68 § 2 mom. äger barnavårdsnämnden uttaga ersättning
för kostnaden för omhändertaget barn under sexton år av barnets
föräldrar och jämlikt andra stycket i samma moment må anspråk på ersättning
för sådan kostnad ej bifallas, där den ersättningsskyldige genom
att återbetala kostnaden eller någon del därav kan antagas komma att sakna
nödiga medel till underhåll för sig och de sina. I fjärde stycket av 2
mom. föreskrives slutligen, att, då barn, som omhändertagits för skyddsuppfostran,
åtnjutit sådan efter fyllda sexton år, föräldrarna äro skyldiga
att efter sin förmåga utgiva ersättning för kostnaden för barnet.
I anledning av tre vid 1936 års riksdag väckta motioner (II: 188 och II:
350 av fru Nordgren m. fl. samt 11:370 av herr Nyblom) hemställde riksdagen
på förslag av andra lagutskottet (utlåtande nr 36) i skrivelse den 25
april 1936 (nr 186), att Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning dels
angående möjligheten och lämpligheten att vidtaga sådan ändring i 65 §
fattigvardslagen, att anspråk pa ersättning av barn för fattigvård, som lämnats
deras föräldrar, icke matte bifallas, då synnerliga skäl talade mot bifall
till ersättningsanspråket, dels ock angående möjligheten och lämpligheten
att vidtaga sådana ändringar i 65 § fattigvårdslagen och 68 § 2 mom.
harna vardslagen, att anspråk pa ersättning av make för vård, som lämnats
den andra makens barn, icke måtte bifallas, då synnerliga skäl talade mot
bifall till ersättningsanspråket.
11
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
Vid 1937 års riksdag väcktes ett flertal motioner angående översyn av bestämmelserna
rörande samhällets hjälpverksamhet m. m. I en av dessa motioner,
II: 171 av herr Nordström i Kramfors m. fl., påyrkades bl. a. att
återbetalningsskyldigheten i fråga örn fattigvården i allmänhet skulle slopas
samt att i fattigvårdslagen skulle intagas konkreta stadganden örn de ekonomiska
betingelser, under vilka en försörjningspliktig skall leva för att kunna
åläggas fullgörandet av sin försörjningsplikt.
På hemställan av andra lagutskottet (utlåtande nr 50) beslöt riksdagen
dels i anledning av vissa motioner, bland dem motionen II: 171 i förstnämnda
del, att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta
verkställa en översyn av lagstiftningen rörande samhällets hjälpverksamhet,
dels ock att motionen II: 171 i sistnämnda del icke skulle föranleda till någon
riksdagens åtgärd.
Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t den 17 december 1937 har chefen
för socialdepartementet den 3 januari 1938 utsett en kommitté, socialvårdskommittén,
med uppdrag att verkställa en översyn av socialvården.
Den 10 juli 1936 uppdrog Kungl. Maj:t åt statens inspektör för fattigvård
och barnavård att i anledning av 1936 års riksdagsskrivelse verkställa erforderlig
utredning samt inkomma med förslag till de ändrade bestämmelser,
vartill utredningen kunde giva anledning.
Fattigvårds- och barnavårdsinspektören överlämnade därefter den 8 februari
1937 utredning i ämnet jämte förslag till vissa ändringar i 65 § fattigvårdslagen
och 68 § 2 mom. barnavårdslagen. Såsom mönster för inspektionens
förslag hade tjänat ett förslag, som framställts av svenska landskommunernas
förbund i yttrande till andra lagutskottet över de år 1936 väckta
motionerna. I detta yttrande hade föreslagits ett tillägg till 65 § fattigvårdslagen
av t. ex. följande lydelse: »eller där synnerliga skäl tala mot bifall till
ersättningsanspråket», eventuellt med angivande dessutom av några exempel
på sådana »synnerliga skäl». En lagändring av denna innebörd syntes
hade det anförts i yttrandet — väl ansluta sig till uttrycket i 63 § fattigvårdslagen:
»i den mån styrelsen icke finner skäl till eftergift» och resultatet
av en sådan lagändring komme sannolikt att i stort sett motsvara vad man
redan med sistnämnda stadgande förmodligen avsett att vinna. I yttrandet
hade dessutom ifrågasatts en övergångsbestämmelse, som möjliggjorde folden
försörjningspliktige att utan binder av tidigare meddelat utslag få sin
betalningsskyldighet för framtiden ånyo prövad enligt lagens nya lydelse.
Ehuru något därom icke sagts i yttrandet, torde — framhöll inspektören —
en sådan ändring av 65 § fattigvårdslagen nödvändiggöra en motsvarande
ändring av 68 § 2 mom. andra stycket barnavårdslagen. Vad anginge avfattningen
av de ifrågasatta tilläggen lill sistnämnda lagsladganden vore fragan,
huruvida det kunde anses tillräckligt alt införa bestämmelse örn »synnerliga
skill» såsom hinder för bifall lill ett framställt ersättningsanspråk
eller örn dessutom även skulle angivas exempel på sådana skid. Inspektören
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
erinrade örn några fall, i vilka han ansåge synnerliga skäl föreligga till varsamhet
vid utkrävande av ersättning för lämnad vård. Ett närmare studium
av dessa fall syntes honom giva vid handen, att det skulle möta rätt stora
svårigheter att i lagtext angiva, under vilka förutsättningar ett i sådant fall
framställt ersättningsanspråk icke borde bifallas. Å andra sidan syntes honom
risken av ett sa allmänt hållet stadgande som det föreslagna icke vara
av betydelse att få hindra en önskvärd lagändring. Vid en framtida tilllämpning
torde alltid vad som under det förberedande arbetet anförts i fråga
om stadgandets innebörd komma att tjäna till ledning och förhindra ett alltför
starkt beskärande av försörjningspliktigs ersättningsskyldighet.
Beträffande innehållet i övrigt i fattigvårds- och barnavårdsinspektörens
utredning får utskottet hänvisa till den redogörelse, som lämnats i propositionen
(sid. 7—11).
De av fattigvårds- och barnavårdsinspektören föreslagna lagändringarna
tillstyrktes i princip av flertalet hörda myndigheter och sammanslutningar.
I vissa av de yttranden, som inhämtades över förslaget, gjordes emellertid
erinringar mot avfattningen av de föreslagna lagtilläggen. Sålunda ifrågasatte
svenska fattigvårds- och barnavärdsförbundet, att det måhända borde
angivas, att »synnerliga skäl av social eller personlig art» skulle utgöra hinder
för ersättnings uttagande. Med anledning av framställda förslag, att
innebörden av orden »synnerliga skäl» skulle förtydligas genom exemplifiering,
förklarade förbundet — liksom även socialvårdskommittén — att det
kunde befaras, att en i lagen införd exemplifiering snarast skulle begränsa
myndigheternas frihet att i särskilt ömmande fall eftergiva ersättningskrav.
— Länsstyrelsen i örebro län föreslog, att tillägget måtte avfattas sålunda:
»eller eljest i särskilt undantagsfall ett bifall till ersättningsanspråket måste
anses uppenbart obilligt». — Länsstyrelsen i Malmöhus län framhöll bl. a.,
att det av fattigvårds- och barnavårdsinspektören föreslagna tillägget måste
omformuleras så att garantier skapades för en enhetlig tillämpning. — Länsstyrelsen
i Uppsala län avstyrkte på anförda skäl ändring och ansåg för övrigt
avfattningen av det föreslagna tillägget så oklar, att ojämnhet i praxis
därav torde framkallas. Skulle man söka förtydliga stadgandet genom
exemplifiering, kunde detta icke ske utan en mera ingående undersökning
än den föreliggande. Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet har vidare
påpekat, att den föreslagna uppmjukningen av 65 § fattigvårdslagen
och 68 § 2 mom. barnavårdslagen borde få till konsekvens en motsvarande
åtgärd beträffande 17 § lagen om förskottering av underhållsbidrag till
barn, vilket stadgande mycket nära anslöte sig till förstnämnda båda bestämmelser.
I fråga örn innehållet i övrigt i yttrandena finnes en redogörelse i propositionen
(sid. 12—17).
Föredragande departementschefen, statsrådet Forslund, har i yttrande till
statsrådsprotokollet i samband med propositionens avlåtande anfört bl. a.
följande:
13
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
Av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, att en kommitté
av särskilda sakkunniga — socialvårdskommittén — under år 1938 blivit
tillsatt med det omfattande uppdraget att verkställa en översyn av den
svenska socialvården och framlägga därav föranledda förslag. Det synes
mig uppenbart, att under den tid, då denna kommittés utredningsarbete pågår,
lagstiftningsåtgärder rörande till fattigvårds- och barnavårdslagstiftningen
hörande spörsmål böra undvikas, därest ej särskilt starka skäl motivera
desamma samt möjlighet förefinnes att genomföra ändringarna utan
att föregripa den pågående utredningen. I fråga örn de av fattigvårds- och
barnavårdsinspektören framlagda förslagen till ändringar av 65 § fattigvårdslagen
och 68 § 2 mom. barnavårdslagen har socialvårdskommittén ansel t
skälen för desamma så starka, att de kunde anses motivera ett omedelbart
genomförande. Detsamma är förhållandet beträffande den av svenska fattigvårds-
och barnavårdsförbundet föreslagna ändringen av 17 § lagen örn
förskotlering av underhållsbidrag till barn.---Efter övervägande av
de skilda lagändringsförslagen finner jag mig kunna i princip giva min anslutning
till den uppfattning, åt vilken socialvårdskommittén givit uttryck.
På sätt som anförts av fattigvårds- och barnavårdsinspektören, vars uppfattning
därutinnan delats i flertalet yttranden, bland annat av socialvårdskommittén,
synas i mål angående ersättningsskyldighet för utgiven fattigvård
eller barnavård sådana omständigheter av social eller personlig art i
vissa fall föreligga, att framställt ersättningsanspråk borde av myndigheterna
ogillas. Möjlighet härtill förefinnes emellertid ej enligt gällande lagregler.
Andra lagutskottet har i sitt av 1936 års riksdag godkända utlåtande påvisat
några sådana fall, avseende förhållandet mellan barn och föräldrar, svärson
och svärföräldrar samt make och andra makens barn. Aven andra sådana
fall kunna emellertid tänkas förekomma, t. ex. i förhållandet nidian föräldrar
och vuxna barn, och jag finner med hänsyn därtill lämpligt, att
i överensstämmelse med föreliggande förslag till ändring av 65 § fattigvårdslagen
och 68 § 2 mom. barnavårdslagen — en allmän möjlighet lämnas att
i samtliga de fall, å vilka dessa lagrum äro tillämpliga, taga hänsyn till ej
blott rent ekonomiska skäl utan även synnerliga skäl av annan art.
I enlighet med fattigvårds- och barnavårdsinspektörens förslag, vilket utan
ändring tillstyrkts av socialvårdskommittén, finner jag lämpligt, att tillägg
göras till 65 § fattigvårdslagen och 68 § 2 mom. andra stycket barnavårdslagen.
Härigenom bliva emellertid de nya bestämmelserna icke tillämpliga
å de fall, som avses i tredje stycket av samma moment. För att uppnå sådant
resultat och för att tillika vinna, att föreskrifterna, vilka på sätt nyss
anförts synas böra vara allmängiltiga, bliva tillämpliga även å de fall, som
behandlas i fjärde stycket av momentet, hava särskilda bestämmelser härom
upptagits i ett nytt femte stycke. Ett motsvarande stadgande har införts i
17 § lagen örn förskottering av underhållsbidrag till barn, vilken paragraf
avfattats efter mönster av 65 § fattigvårdslagen och däremot svarande bestämmelse
i 68 § 2 mom. barnavårdslagen.
Ett närmare angivande av vad som skall förstås med »synnerliga skäl»
bär under utredningen i allmänhet avstyrkts, bland annat av socialvårdskommittén,
och lärer icke laira ifrågakomma.
Lagändringarna torde lämpligen kunna träda i kraft den 1 april 1939. Med
hänsyn till alt beslut, avseende fattigvård eller barnavård, belöpande å tid
efter nämnda dag, vid lagens ikraftträdande kunna hava dessförinnan fattats
av myndigheterna, föreslår jag, alt beträffande ändringarna av fattigvårdsoch
barnavårdslagarna upptagas övergångsbestämmelser, enligt vilka frågor
14
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
om skyldighet att utgiva ersättning för sådan vård skola få upptagas till ny
prövning samt avgöras med tillämpning av bestämmelserna i de ändrade
lagrummen i deras nya lydelse. Jag finner sålunda icke skäl föreslå bestämmelser,
vilka skulle möjliggöra ändring av beslut rörande ersättningsskyldighet,
som avser tid före de nya lagarnas trädande i kraft. Beträffande
ändringen av 17 § lagen örn förskottering av underhållsbidrag till barn torde
övergångsbestämmelser icke erfordras.
Utskottet. Enligt gällande lagstiftning må anspråk på ersättning för utgiven fattigvård
och barnavård icke bifallas av de dömande myndigheterna, där den ersättningsskyldige
genom att återbetala kostnaden eller någon del därav kan
antagas komma att sakna nödiga medel till underhåll för sig och de sina.
Däremot finnes ej någon möjlighet att, då särskilda omständigheter av social
eller personlig art föreligga, ogilla framställt ersättningsanspråk. Syftet med
förevarande proposition är att öppna en sådan möjlighet. Vidare föreslås
en ändring i lagen om förskottering av underhållsbidrag till barn, varigenom
barnavårdsnämnd skulle tillerkännas befogenhet att under enahanda omständigheter
eftergiva sin rätt att återkräva bidragsförskott.
De föreliggande ändringsförslagen hava erhållit sådan avfattning, att hänsyn
kan tagas även till »synnerliga skäl» av annan art än nyssnämnda rent
ekonomiska. Under förarbetena till lagförslagen har från vissa håll påpekats,
att lagtexten icke borde få en så allmän avfattning eller att däri till
ledning vid tillämpningen borde angivas vissa exempel på de skäl, som åsyftas.
Häremot har invänts, bland annat av socialvårdskommittén, att ett närmare
angivande av vad som skall förstås med »synnerliga skäl» skulle begränsa
myndigheternas frihet att i särskilt ömmande fall eftergiva ersättningskrav.
Enligt utskottets mening måste denna invändning anses befogad.
I likhet med föredragande departementschefen anser utskottet därför, att
de nya föreskrifterna böra erhålla en allmän avfattning och att någon
exemplifiering av fall, som omfattas av dem, icke bör göras i lagtexten.
På grund av vad sålunda anförts och då starka skäl tala för att ifrågavarande
lagändringar genomföras utan avbidan å slutförandet av den igångsatta
översynen av socialvården, får utskottet hemställa,
att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen.
Stockholm den 17 februari 1939.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
15
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Norman, Linder*, Löfvander*, Knut Petersson*, Olof
Carlsson*, Sten, Wistrand och Ekströmer;
från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Olovson i Västerås, Skoglund,
Pettersson i Hällbacken och Sandström, fru Nordgren samt herrar Gardell och Holm.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Wistrand.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1939:57 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 65 § lagen den 14 juni 1918 a1 i texten