Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående hotelloch restaurangpersonalens inordnande i full utsträckning under lagen den 16 maj 1930 om arbetstidens begränsning.

1939-02-17 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1939:14, Utlåtande i anledning av väckt motion angående hotelloch restaurangpersonalens inordnande i full utsträckning under lagen den 16 maj 1930 om arbetstidens begränsning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

1

Nr 14.

Ankom till riksdagens kansli den 17 februari 1939 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående hotell- och

restaurangpersonalens inordnande i full utsträckning

under lagen den 16 maj 1930 om arbetstidens begränsning.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr

162, vilken behandlats av andra lagutskottet, har fru Rönn-Ckristiansson

m. fl. hemställt, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit anhåller örn förslag

till sådan ändring av allmänna arbetstidslagen, som möjliggör restaurang-

och hotellpersonalens inordnande under densamma.»

I fråga örn de skäl, som anförts till stöd för berörda hemställan, får utskottet

hänvisa till motionen.

Lagen den 16 maj 1930 örn arbetstidens begränsning äger enligt sin 1 §

tillämpning å varje rörelse eller arbetsföretag, för såvitt i rörelsen eller företaget

till arbete för arbetsgivares räkning i regel användes flera än fyra arbetare,

häri icke inräknad arbetare, som användes till arbete, vilket enligt

1 § andra stycket a)—1) undantag^ från lagens tillämpning. Enligt punkten

k) faller ej under arbetstidslagen sådant arbete i hotell-, restauranger

kaférörelse, som är att hänföra till allmänhetens direkta betjänande.

Detta undantag, som i enahanda formulering återfanns i 1919, 1921, 1923

och 1926 års arbetstidslagar, motiverades av arbetstidskommittén i dess

den 25 januari 1919 framlagda betänkande med de betydande olägenheter

en lagstadgad reglering av arbetstiden skulle medföra för sådana personalgrupper,

som hade att tillhandagå publiken, i synnerhet som dessas arbetsförtjänst

väsentligen utginge i form av drickspengar.

Enligt 4 § i lagen gäller som huvudregel, att arbetsgivare icke må använda

arbetare till arbete under längre tid, raster oräknade, än 8 timmar

av dygnet eller 48 timmar i veckan. Därest den nyssnämnda begränsningen

av arbetstiden för vecka icke därigenom över skr ides, må dock arbetstiden

under något eller några av veckans dygn utsträckas till högst 9 timmar. I

lagen medges åtskilliga undantag från denna huvudregel. Av särskilt intresse

i förevarande sammanhang torde vara stadgandet i 10 § 1 mom. i

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 2 avd. Nr lif. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr llh

lagen, enligt vilket Kungl. Majit på framställning av arbetsrådet eller efter

dess hörande äger beträffande annat arbete i hotell-, restaurang- eller kaférörelse

än sådant, som avses il § k), föreskriva annan begränsning av tiden

för arbetares användande, därest tillämpningen av 4 § prövas medföra synnerliga

svårigheter.

I socialstyrelsens den 9 april 1921 avgivna betänkande med förslag till

reviderad lag om arbetstidens begränsning förordades bland annat att utesluta

undantaget för hotell-, restaurang- och kaférörelse samt att åt detta

slag av verksamhet giva en särställning, kännetecknad därav, att arbetsrådet

skulle få fria händer att, i den mån så påkallades för verksamhetens

ändamålsenliga bedrivande, reglera arbetstiden. Detta förslag godtogs av

Kungl. Majit och förelädes 1921 års riksdag i proposition nr 359 med förslag

till lag om arbetstidens begränsning. Andra lagutskottet (utlåtande nr 32)

avstyrkte emellertid förslaget i denna del och förordade, att det gällande

undantaget skulle bibehållas. Riksdagen anslöt sig till utskottets uppfattning.

Vid 1928 års riksdag hemställdes i två likalydande motioner, I: 166 av

herr Möller m. fl. och II: 318 av herr Hansson i Stockholm m. fl. att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit

ville låta verkställa snar undersökning om, bland annat, hotell- och restaurangpersonalens

arbetsförhållanden samt på grundval av denna undersökning

vidtaga eller för riksdagen föreslå nödiga åtgärder för undanröjande

av konstaterade missförhållanden.

Första kammarens andra tillfälliga utskott, som behandlade motionen

I: 166, uttalade i sitt utlåtande, nr 6, att utskottet funnit det önskvärt, att

arbetstiden för hotell- och restaurangpersonalen ordnades på ett bättre sätt

än som åtminstone vid vissa företag syntes vara fallet. De egenartade arbetsförhållandena

och de skilda arbetsgruppernas olikartade arbete gjorde

det dock enligt utskottets mening synnerligen vanskligt att föreslå de åtgärder,

som med lika hänsynstagande till företagarens och personalens berättigade

intressen kunde vara möjliga och lämpliga. En allsidig och förutsättningslös

utredning om de faktiska förhållandena i yrket syntes utskottet

vara av behovet påkallad, och utskottet tillstyrkte för sin del en sådan undersökning.

Denna syntes utskottet lämpligen böra begränsas till att söka

klarlägga de grundläggande fakta, som läge bakom de aktuella spörsmålen

angående, bland annat, arbetstidsförhållandena samt löne- och anställningsvillkoren.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott, som behandlade motionen

lii 318, anslöt sig i sitt utlåtande nr 7 i allt väsentligt till vad första kammarens

utskott anfört i frågan och tillstyrkte sålunda en utredning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14- 3

I skrivelse den 25 maj 1928, nr 243, hemställde riksdagen, att Kungl.

Maj:t måtte låta i av riksdagen angiven omfattning verkställa en allsidig

och förutsättningslös utredning av frågan örn arbetsvillkoren inom hotelloch

restaurangyrket samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen

kunde giva anledning.

I anledning härav uppdrog Kungl. Maj:t den 14 juni 1928 åt socialstyrelsen

att verkställa en dylik utredning ävensom att avgiva de förslag,

vartill utredningen kunde giva anledning.

Vid 1930 års riksdag framlades i proposition, nr 31, förslag till lag angående

fortsatt giltighet av lagen den 4 juni 1926 örn arbetstidens begränsning.

Någon ändring i de materiella bestämmelserna i lagstiftningen ifrågasattes

icke.

I flera motioner i anledning av propositionen hemställdes, att riksdagen

skulle för sin del antaga definitiv lag i ämnet i överensstämmelse med förslag,

som innefattades i motionerna. I det förslag, som i sådant hänseende

framlades i motionen II: 386 av herr Karlsson i Grängesberg m. fl., hade

arbete i hotell-, restaurang- och kaférörelse, som är att hänföra till allmänhetens

direkta betjänande, icke i någon mån undantagits från lagens tilllämpning.

Andra lagutskottet föreslog i sitt utlåtande nr 15 riksdagen att för sin del

antaga en definitiv lag örn arbetstidens begränsning, vari undantaget för

arbete i hotell-, restaurang- och kaférörelse erhöll den utformning, gällande

lag visar.

Riksdagen biföll utskottets förslag.

Vid 1931, 1932, 1933, 1934, 1935, 1936 och 1937 års riksdagar väcktes

motioner med yrkande, bland annat, att arbetstidslagen skulle utsträckas

att omfatta arbetargrupper, som icke voro inbegripna under lagens tillämpning

(motionerna II: 287 år 1931, II: 60 år 1932, II: 79 och II: 252 ar 1933,

II: 286 år 1934, II: 337 år 1935, II: 17 år 1936 samt II: 255 år 1937). På

hemställan av andra lagutskottet (utlåtanden 16/1931, 35/1932, 35/1933,

53/1934, 16/1935, 20/1936 och 37/1937) beslöt riksdagen, att motionerna

icke skulle föranleda till någon åtgärd.

Internationella arbetsorganisationens konferens antog ar 1930 en rekommendation

angående reglering av arbetstiden i hotell, restauranger och liknande

företag.

I proposition nr 32 till 1931 års riksdag anhöll Kungl. Maj:t örn riksdagens

yttrande angående bland annat nämnda rekommendation. Föredragande

departementschefen, statsrådet Sam Larsson, uttalade i propositionen,

att rekommendationen borde utgöra en ytterligare anledning att påskynda

och komplettera de utredningar, som redan verkställts eller paginge

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr l/{.

beträffande arbetstiden för sådana personalkategorier, som innefattades i

rekommendationen.

På förslag av andra lagutskottet (utlåtande nr 15) uttalade riksdagen,

att riksdagen icke haft något att erinra mot departementschefens uttalanden

beträffande rekommendationen.

Socialstyrelsen har i juni 1931 i Sveriges officiella statistik, avdelningen

Socialstatistik, offentliggjort sin »Undersökning rörande arbetsförhållandena

inom hotell- och restaurangnäringen 1929/1930». En kortfattad redogörelse

för undersökningens resultat i de hänseenden, om vilka nu är fråga,

har lämnats i andra lagutskottets utlåtande nr 12/1937. Därjämte hava

vissa från denna undersökning hämtade uppgifter intagits i den tabell, som

här nedan återgivits.

Socialstyrelsen har sedermera i skrivelse till Kungl. Majit den 3 september

1932 till fullgörande av sitt ovannämnda uppdrag och under hänvisning

till sin undersökning anfört, bland annat:

Beträffande arbetstidsförhållandena framgår av utredningen, att desamma

betydligt förbättrats från tiden för styrelsens föregående undersökning

på området eller åren 1914 och 1915. Sålunda hade den genomsnittliga

bruttoarbetstiden per vecka, beräknad med hänsyn till alla slag av ifrågavarande

företag och alla inom dem sysselsatta personalgrupper, nedgått

från 81 till 64 timmar enligt arbetsgivarnas och från 89 till 73 enligt personalens

uppgifter. Härtill har givetvis den ar 1919 införda lagstiftningen

angående arbetstidens begränsning kraftigt bidragit, ehuru den gäller allenast

för ungefär en fjärdedel av hotell- och restaurangpersonalen, d. v. s.

den s. k. ekonomipersonalen. Arbetstidslagstiftningen, vars tillämpning

inom förevarande verksamhetsområde mött stora svårigheter och endast

småningom kunnat genomföras, har emellertid jämväl efter tiden för socialstyrelsens

senare undersökning verkat förkortande på arbetstiden. Givetvis

har nämnda lagstiftning utövat inflytande i enahanda riktning jämväl

beträffande övriga personalgrupper inom ifrågavarande näringsgrenar. Härtill

kommer, att kollektivavtalen, som först under de senaste åren fått någon

större anslutning inom hotell- och restaurangfacket, haft liknande verkningar.

Jämväl i fråga om arbetstidens förläggning och rätten till semester

torde kollektivavtalen lia medfört för personalen gynnsamma förändringar.

Arbetstidsförhållandena för arbetstagarna inom hotell- och restaurangbranschen

lära sålunda ej blott under den senare tiden ha avsevärt förbättrats,

utan torde denna utveckling i stort sett alltjämt fortgå. En annan omständighet

av betydelse i förevarande avseende utgör de nya bestämmelserna

i 5 § i)—m), rörande resp. raster, nattvila, veckoledighet och

semester, i den reviderade lagen om arbetarskydd.-------

Man har sålunda här i landet en lagstiftning rörande arbetstidsförhållandena,

vars genomförande, ehuru betydande framsteg gjorts och alltjämt

göras, dock ännu lämnar åtskilligt övrigt att önska i fråga om hotellen och

restaurangerna. I detta sakernas läge förefaller det, oberoende av vilken

mening man än hyser om behovet av förbättrade arbetstidsförhållanden för

hotell- och restaurangpersonalen, vara tvivelaktigt, om man f. n. bör påkalla

vidtagande av ytterligare lagstiftningsåtgärder på området. Enligt styrel
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande Nr lösens

förmenande talar i stället åtskilligt för att man först borde söka att

påskynda och intensifiera tillämpningen av den nu gällande lagstiftningen.

---------------------

Socialstyrelsen anser sig alltså, åtminstone f. n., sakna skäl att med anledning

av förut omförmäla, den 14 juni 1928 meddelade uppdrag föreslå

annan åtgärd än någon förstärkning av den yrkesinspektrisen underordnade

personalen.

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

Vid 1937 års riksdag väcktes en motion, II: 165, i vilken herr Persson i

Tidaholm m. fl. yrkade, att riksdagen måtte för sin del besluta att utesluta

det under 1 § lagen örn arbetstidens begränsning upptagna undantaget

»k) sådant arbete i hotell-, restaurang- eller kaférörelse, som är att hänföra

till allmänhetens direkta betjänande», ävensom att i samband därmed måtte

med det näst föregående och näst efterföljande undantaget företagas av den

föreslagna uteslutningen påkallade ändringar.

Andra lagutskottet, som behandlade motionen, yttrade i sitt däröver

avgivna utlåtande (nr 12) med anknytning till socialstyrelsens undersökning

rörande förhållandena inom näringen 1929/1930 bland annat följande:

Socialstyrelsens undersökning gav vid handen, att arbetsvillkoren inom

hotell-, restaurang- och kaféyrket icke oväsentligt förbättrats under de då

närmast förflutna femton åren. Undersökningen blottade emellertid, att arbetstiden

för åtskilliga kategorier av den personal, som icke faller under

arbetstidslagen, var mycket lång. Förhållandena inom yrket torde därefter i

stort sett lia undergått en fortsatt förändring till det bättre.---Det är

emellertid utskottet bekant, att arbetstiden på många ställen och för olika

grupper av ifrågavarande personal fortfarande är avsevärt längre än inom

åtskilliga andra yrken, och enligt utskottets mening saknas tillräcklig anledning

förvänta, att arbetstidsförhållandena _ skola utan laglig reglering

inom en nära framtid bliva ordnade på ett tillfredsställande sätt. Under

sådana omständigheter kunna statsmakterna knappast undgå att taga ställning

till frågan örn en utsträckt laglig reglering av arbetstiden på detta

område. Såsom första kammarens andra tillfälliga utskott vid 1928 års

riksdag uttalat göra de egenartade arbetsförhållandena och de skilda personalgruppernas

olikartade arbete det synnerligen vanskligt att föreslå de

åtgärder, som med lika hänsynstagande till företagarens och personalens

berättigade intressen av olika slag kunna vara möjliga och lämpliga. Det

later sig kanske icke göra att, såsom motionärerna tänka sig, under arbetstidslagen

införa de kategorier av ifrågavarande personal, som för närvarande

äro undantagna från lagens tillämpning. Det torde måhända visa sig

erforderligt att genom en särlagstiftning reglera förhållandena på området.

Fm sådan särskild lagstiftning synes förutsättas i den i utskottets redogörelse

omförmälda rekommendationen angående reglering av arbetstiden i

hotell, restauranger och liknande företag. Huruvida en dylik särlagstiftning

bör omfatta all hotell-, restaurang- och kafépersonal år en fråga, som

givetvis måste tågås under grundligt övervägande. Fm allsidig utredning

av ifrågavarande spörsmål synes utskottet vara av behovet påkallad.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

På hemställan av utskottet anhöll riksdagen i anledning av motionen i

skrivelse (nr 54) till Kungl. Majit, att Kungl. Majit ville låta verkställa

fortsatt utredning rörande lämpligheten av en laglig reglering av arbetstiden

för sådan hotell-, restaurang- och kafépersonal, som icke faller under

lagen örn arbetstidens begränsning, samt för riksdagen framlägga de förslag,

vartill utredningen kunde giva anledning.

Kungl. Majit uppdrog den 18 juni 1937 åt socialstyrelsen att verkställa

den begärda utredningen samt inkomma med förslag i ämnet. Med anledning

därav igångsattes inom socialstyrelsen en statistisk undersökning angående

tjänstgöringstider och därmed sammanhörande arbetsvillkor för

ifrågavarande personalgrupper. Enligt arbetsplanen avsågs härigenom huvudsakligen

en komplettering av de tidigare uppgifter, som föreligga. Resultatet

av undersökningen har framlagts i en publikation: »Undersökningar

rörande vissa arbetstidsförhållanden inom bagerinäringen samt hotell- och

restaurangnäringen». En sammanfattning har intagits i Sociala meddelanden

1938 häftet 5 (sid. 320—322).

I socialstyrelsens undersökning har i nedan återgivna tabell redovisats

tjänstgöringstidernas förändringar under åren 1914—1937.

Genomsnittlig tjänstgöringstid per vecka i timmar inkl. raster. (Årsföretag.)

Enligt up

arbetsgivare

sgifter från

personal

—

1914

1929

1937

1914

1929

1937

a) Företagsgrupper

Restauranger med spriträttigheter.....

75

59

60

81

63

64

Folkrestauranger med spriträttigheter . . .

76

58

56

84

61

58

Ölkaféer..................

83

61

58

88

67

59

Andra kaféer, kafékonditorier o. d. ...

88

68

61

96

78

65

Hotell med spriträttigheter.......

79

63

62

88

72

67

Övriga hotell och pensionat........

87

70

63

99

87

81

b) Ortsgrupper

Städer med över 10,000 invånare ....

80

63

60

89

66

62

därav Stockholm..............

80

61

58

84

Mindre städer och landsbygd.......

84

68

63

96

88

77

c) Yrkesgrupper

Kökspersonal...............

84

64

58

93

73

62

Serveringspersonal .............

80

65

60

85

70

63

Hotellpersonal, som betjänar allmänheten ....

84

66

62

95

80

77

Samtliga företag

81

64

60

89

73

63 1

Da pa grund av arbetets art inom hotell- och restaurangnäringen den

effektiva arbetstiden svårligen kan bestämmas, har man i undersökningen

använt begreppet tjänstgöringstid, varmed betecknats hela den tid, under

vilken personalen är skyldig uppehålla sig på arbetsplatsen.

Med ledning av tidigare uppgifter beräknade socialstyrelsen det totala

antalet företag ha ökats från omkring 14,000 år 1929 till omkring 17,000

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14-

år 1937 samt antalet anställda från c:a 43,000 till omkring 50,000 (varav

4/5 kvinnor). Antalet anställda utan lagstadgad arbetstid, d. v. s. personal

i kök och annan »inre tjänst» vid företag med mindre än fem anställda av

detta slag samt all serverings- och hotellpersonal, som direkt betjänar allmänheten,

beräknades utgöra 2/s av kökspersonalen samt 3/4 av hela den

egentliga hotell- och restaurangpersonalen. Antalet anställda, som fått sina

arbetsförhållanden reglerade genom kollektivavtal, hade ökats från c:a

11,000 personer år 1929 till minst 14,000 år 1937.

Socialstyrelsen har ännu icke avgivit de förslag, till vilka utredningen kan

föranleda.

I kollektivavtal den 12 mars 1938 mellan Sveriges Arbetsgivareförening

för Hotell och Restauranter ävensom Restauranternas Arbetsgivareförening,

å ena, samt Sveriges Hotell- & Restaurangpersonals Förbund, å andra

sidan, har den ordinarie arbetstiden för annan personal än den som faller

under arbetstidslagen och viss ekonomipersonal nedsatts från tidigare 189

timmar per tre arbetsveckor till 177 timmar under samma tid. Undantag

har dock gjorts för smärre hotellföretag (med i regel högst fem anställda i

hotellrörelsen), där den ordinarie arbetstiden skall vara 186 timmar. Skyldigheten

att utföra övertidsarbete omfattar enligt avtalet högst 10 timmar

mot tidigare högst 20 timmar, allt per månad. För personal vid kaféföretag

finnas särskilda bestämmelser. Enligt såväl nyssnämnda som vissa andra

under år 1938 träffade kollektivavtal gäller för dit hänförlig personal, som

ej faller under arbetstidslagen, att arbetstiden är för kökspersonal 114

timmar per två veckor, högst 60 timmar per vecka, samt för all annan

personal 120 timmar per två veckor, högst 63 timmar per vecka.

Genom skrivelse till Kungl. Majit hemställde 1928 års riksdag örn en Utskottet.

allsidig och förutsättningslös utredning av frågan örn arbetsvillkoren inom

hotell- och restaurangyrket. I anledning härav uppdrog Kungl. Majit åt

socialstyrelsen att verkställa en dylik undersökning samt avgiva de förslag,

till vilka denna kunde giva anledning. Sedan socialstyrelsen utfört

den anbefallda undersökningen, har styrelsen den 3 september 1932 till

Kungl. Majit inkommit med slutligt yttrande i ämnet. Styrelsen har däri

uttalat, bland annat, att styrelsen funnit det tvivelaktigt, örn man för

närvarande borde påkalla ytterligare lagstiftningsåtgärder på området.

Sedermera har 1937 års riksdag i skrivelse till Kungl. Majit anhållit, att

Kungl. Majit ville låta verkställa fortsatt utredning rörande lämpligheten

av en laglig reglering av arbetstiden för sådan hotell-, restaurang- och kafépersonal,

som icke faller under lagen om arbetstidens begränsning, samt

för riksdagen framlägga de förslag, till vilka utredningen kunde giva anledning.

Socialstyrelsen, som erhållit i uppdrag att verkställa den begärda

utredningen samt inkomma med förslag i ämnet, har under ai 1938 fram
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

lagt resultaten av en förnyad statistisk undersökning rörande arbetstidsförhållandena

inom ifrågavarande näring. Styrelsen har emellertid ännu

icke avgivit slutligt yttrande i ärendet.

Då sålunda det i motionen berörda spörsmålet för närvarande är under

utredning, finner utskottet icke skäl föreslå riksdagen att i anledning av

motionen göra någon framställning till Kungl. Majit.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 februari 1939.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

fran första kammaren: herrar NÖrman, Linder*, Tamm*, Löfvander*, Knut Petersson*,

Olof Carlsson*, Sten och Wistrand;

fran andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Pettersson i Hällbacken, Hallagård,

Sandström, Hermansson i Norrköping*, von Seth*, Barnekow och Holm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1939, Ivar Hagaströms Boktryckeri A. B.

390731

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.