Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning av stat eller landsting till kommun för barns omhändertagande till skgddsuppfostran. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 203 i första kammaren av herr Bror Nilsson m. fl. och nr 62 i andra kammaren av herrar Pettersson i Dahl och Wolgast.

1939-02-23 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1939:16, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning av stat eller landsting till kommun för barns omhändertagande till skgddsuppfostran. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 203 i första kammaren av herr Bror Nilsson m. fl. och nr 62 i andra kammaren av herrar Pettersson i Dahl och Wolgast.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

1

Nr 16.

Ankom till riksdagens kansli den 23 februari 1939 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning av stat

eller landsting till kommun för barns omhändertagande

till skgddsuppfostran.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två

inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr

203 i första kammaren av herr Bror Nilsson m. fl. och nr 62 i andra kammaren

av herrar Pettersson i Dahl och Wolgast.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, »att riksdagen ville i

skrivelse till Kungl. Majit hemställa örn ändringar i gällande författning

så att kommunerna av stat eller landsting erhålla ersättning för kostnader

för omhändertagande av barn till skyddsuppfostran».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet

hänvisa till motionerna.

Enligt 22 § i lagen den 6 juni 1924 örn samhällets barnavård och ungdomsskgdd

(barnavårdslagen) åligger det barnavårdsnämnd att vidtaga åtgärder

beträffande

a) barn under sexton år, som i föräldrahemmet misshandlas eller utsättes

för allvarlig vanvård eller annan fara till liv eller hälsa;

b) barn i sagda ålder, som på grund av föräldrarnas lastbarhet, vårdslöshet

eller oförmåga att fostra barnet är i fara att bliva vanartat;

c) barn under aderton år, som befinnes vara så vanartat, att särskilda

uppfostringsåtgärder krävas för dess tillrättaförande; samt

d) person i åldern mellan aderton och tjuguett år, som befinnes vara

hemfallen åt ett oordentligt, lättjefullt eller lastbart levnadssätt och beträffande

vilken särskilda åtgärder från samhällets sida krävas för hans

tillrättaförande.

Finner barnavårdsnämnden sådant förhållande föreligga, som i 22 § a) —

c) sägs, äger nämnden, i den mån omständigheterna därtill föranleda, vidtaga

en eller flera av vissa, i 23 § 1 mom. angivna åtgärder, bland annat

tilldela föräldrarna en allvarlig förmaning att bättre uppfylla sina plikter

mot barnet samt erinra dem örn de påföljder, vilka, där rättelse ej vinnes,

kunna inträda enligt lagen.

Enligt 23 § 2 mom. hör barnavårdsnämnd, som beslutat åtgärd, varom

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 2 aud. Nr 16. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

lalas i 1 morn., förordna om övervakning av den, mot vilken åtgärden skall

riktas. Nämnden äger emellertid förordna örn övervakning även utan'' att

åtgärd enligt 1 mom. vidtagits.

Örn barnavårdsnämnden finner de i 23 § anvisade åtgärderna vara gagnlösa

eller örn sådana åtgärder vidtagits utan att rättelse vunnits, bör nämnden,

enligt 24 § 1 morn., omhändertaga den, varom är fråga, för att bereda

honom en efter hans egenskaper och utveckling lämpad behandling (skyddsuppfostran)

enligt i 4 kap. meddelade bestämmelser.

Enligt 29 § 1 mom. äger barnavårdsnämnd, efter medgivande av föräldrarna,

för samhällsvård omhändertaga barn under sexton år, som vistas

hos föräldrarna och på grund av deras sjukdom, liknöjdhet eller oförmåga

eller eljest i hemmet rådande förhållanden är utsatt för nöd, utan att likväl

sådant fall föreligger som i 22 § avses, dock endast under den förutsättning,

att nödtillståndet icke annorledes avhjälpes.

Enligt 40—42 §§ i lagen den 1A juni 1918 om fattigvården gottgör landstinget

vederbörande hemortskommun helt eller delvis dess kostnader för

vissa sjuka och abnorma understödstagares vård å anstalt m. m. I 60 §

1 och 2 mom. samma lag stadgas rätt för kommunen till ersättning av

staten för fattigvård, som lämnats till utlänning, lill den vilkens hemortsrätt

ej kunnat utrönas samt till den som under minst tre år vistats utom

hemortskommunen. I 2 mom. av 60 § föreskrives vidare, att rätt till

gottgörelse av staten för fattigvård till den, som minst tre år vistats utom

hemortssamhället, ej föreligger, då vederbörande understödstagare eller

någon av vissa honom närstående personer under nämnda lid erhållit

fattigvård av samhället. I fråga om inverkan på rätt att erhålla sådan gottgörelse

skall utgift för av barnavårdsnämnd jämlikt lagen örn samhällets

barnavård omhändertaget barn anses såsom fattigvård. Enligt 63 § i barnavårdslagen

gäller nu, att kommun, som haft utgift för omhändertaget barns

vård, i fall som avses i nyssnämnda paragrafer i fattigvårdslagen under

samma förutsättningar äger rätt till ersättning av vederbörande landsting

eller staten. Vidare utsäges i 63 § barnavårdslagen, att kostnaderna för

skyddsuppfostran av personer, omhändertagna med stöd av 22 § d), ersättas

av staten, vare sig skyddsuppfostran äger rum i skyddshem eller

annan anstalt eller i enskilt hem.

I 67 § barnavårdslagen har intagits en hänvisning till de särskilda bestämmelserna

örn statsbidrag till bestridande av vissa kostnader enligt

nämnda lag samt örn skyddshemsavgift. Stadganden i det förra hänseendet

finnas i en den 2A september 1937 utfärdad kungörelse (nr 862). Enligt 1 §

i kungörelsen äger barnavårdsnämnd att för barn, som före fyllda 18 år

omhändertagits för skyddsuppfostran men ej är skyddshemselev, uppbära

årligt statsbidrag, om barnet överlämnats till enskilt hem, med 50 kronor

och, örn det överlämnats till barnhem, med 80 kronor, eller det lägre belopp,

vartill i någotdera fallet kostnaden uppgått. Enligt 15 § i stadgan den 2A

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

september 1937 för skyddshemmen (nr 860) skall vederbörande barnavårdsnämnd

för vård i annat skyddshem än ungdomshem (med sistnämnda beteckning

förstås skyddshem för personer, som avses i 22 § d) i barnavårdslagen)

erlägga en avgift av 300 kronor för år räknat. För varje nyintagen

elev skall dessutom av barnavårdsnämnden utgivas beklädnadsbidrag med

200 kronor. För villkorligt utskriven skyddshemselev utgår avgift med för

år räknat 75 kronor eller det lägre belopp, vartill kostnaden kan hava

uppgått.

Den 24 januari 1936 beslöt Kungl. Majit tillsätta en kommitté, benämnd

kommunalskatteberedningen, med uppdrag att i enlighet med vissa av föredragande

departementschefen, statsrådet Wigforss, i statsrådsprotokollet för

nämnda dag angivna riktlinjer verkställa utredning rörande den kommunala

beskattningen jämte därmed sammanhängande frågor. Enligt direktiven

skulle vid utredningen upptagas till övervägande frågan om erforderliga

jämkningar i den nuvarande fördelningen av samhällsuppgifterna mellan

.slaten och kommuner av olika ordning. Därvid borde uppmärksammas, att

icke en eventuell överflyttning av uppgifter komme att förorsaka minskad

effektivitet eller bristande sparsamhet vid deras handhavande; särskilt viktigt

vore detta, om i något fall beslutanderätten skulle befinnas icke lämpligen

kunna förbindas med skyldighet att till någon mera väsentlig del bära

de utgifter, som föranledas av besluten.

Inom beredningen har utarbetats ett utkast rörande fördelningen av kostnaderna

för fattigvården och barnavården. Beredningen har i detta utkast

förklarat sig icke ha kunnat undgå att finna, att åtgärder vore starkt av behovet

påkallade för att vinna lindring i särskilt de skattetyngda kommunernas

kostnader för fattigvård och barnavård. Att helt och hållet överflytta

primärkommunernas kostnader för sådana ändamål till stat eller landsting

hade beredningen ansett sig ej kunna förorda. Beredningen hade övervägt,

huruvida ett system, enligt vilket kommunerna tillerkändes bidrag till viss

del av berörda kostnader, skulle giva bättre resultat, därvid beredningen

diskuterat två alternativa möjligheter.

Utkastet har varit utremitterat till vissa myndigheter och sammanslutningar,

varefter spörsmålen varit föremål för ytterligare behandling inom

beredningen.

Vid 1936 års riksdag har frågan om ändrad fördelning mellan staten och

kommunerna av kostnaderna för fattigvård och barnavård motionsledes

upptagits.

Sålunda yrkades dels i motionen 1:288 att utredning skulle ske bland

annat rörande hemortsrättens avskaffande samt helt elier delvis förstatligande

av fattigvården och dels i motionerna II: 58 och II: 59 att utiedning

.skulle ske och förslag framläggas till sådan ändring i fattigvårdslagen och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

Utskottet.

barnavårdslagen, att alla nuvarande hemortsbestämmelser slopades, att i

stället inskreves i lagen, att varje svensk medborgare hade hemortsrätt i

Sverige, utan angivande av någon särskild kommun, samt att staten betalade

75 % av alla fattigvårds- och barnavårdskostnader, som av därtill av staten

utsedd kontrollmyndighet godkänts.

Andra lagutskottet, som behandlade dessa motioner, erinrade i utlåtande

nr 35 örn de för kommunalskatteberedningen meddelade direktiven och framhöll,

att beredningen torde komma att taga ställning till frågorna om fattigvårdens

och barnavårdens fullständiga eller delvisa förstatligande. Vidare

erinrade utskottet om de s. k. organisationssakkunnigas betänkande, vari

frågan örn fattigvårdsprocesserna behandlats, samt örn det uppdrag, som

den 28 februari 1936 lämnats åt en särskild kommitté att verkställa revision

av, bland annat, lagstiftningen rörande mantalsskrivning, vilken lagstiftning

ägde betydelse för frågan om hemortsrättsförvärv i fattigvårdsliänseende.

Då de spörsmål, som berörts i motionerna, således på grund av utredningar

redan vore eller torde bliva föremål för Kungl. Maj:ts uppmärksamhet,

ansåg sig utskottet icke böra hemställa till riksdagen att hos Kungl. Majit

begära ytterligare utredning.

Motionerna föranledde ej heller någon riksdagens åtgärd i nu berörda

avseenden.

Vid 1937 års riksdag väcktes av herr Andersson i Dunker en motion,

11:271, i vilken hemställdes, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till

Kungl. Majit begära skyndsam utredning bl. a. rörande möjligheten och

lämpligheten av att staten i större utsträckning än nu bidrager till kostnaderna

för utackordering ay barn omhändertagna för skyddsuppfostran.

Motionen behandlades av andra lagutskottet, som i sitt av riksdagen godkända

utlåtande nr 33 under hänvisning till kommunalskatteberedningens

arbete hemställde, att motionen i nyssnämnda del icke måtte föranleda till

någon riksdagens åtgärd.

Efter bemyndigande av Kungl. Majit den 17 december 1937 har chefen

för socialdepartementet den 3 januari 1938 utsett en kommitté, socialvårdskommittén,

med uppdrag att verkställa en översyn av socialvården. Enligt

de för utredningen meddelade direktiven har behandlingen av frågan, huru

kostnaderna för socialvården böra fördelas mellan stat och kommun, överflyttats

från kommunalskatteberedningen till socialvårdskommittén.

Såsom i motionerna framhållits äger barnavårdsnämnd bland annat för

barn, som före fyllda aderton år omhändertagits för skyddsuppfostran men

ej är skyddshemselev, uppbära visst statsbidrag. Närmare bestämmelser

härom finnas intagna i en år 1937 utfärdad kungörelse. Motionärerna torde

syfta till sådana ändringar i gällande bestämmelser att kommunerna i samt
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

5

liga fall skulle av stat eller landsting få full ersättning för de kostnader, som

äro förenade med omhändertagande för skyddsuppfostran.

Det i motionerna berörda spörsmålet är otvivelaktigt förtjänt av noggrant

övervägande. Av vad utskottet ovan anfört framgår emellertid, att

socialvårdskommittén enligt de för denna gällande direktiven har att vid

fullgörandet av sitt uppdrag taga under omprövning bland annat det betydelsefulla

spörsmålet, huru kostnaderna för socialvården böra fördelas mellan

staten och kommuner av olika ordning. Då sålunda frågan om åtgärder i

den av motionärerna angivna riktningen i ett större sammanhang torde

bliva föremål för socialvårdskommitténs uppmärksamhet, har utskottet icke

funnit skäl föreslå riksdagen att i anledning av motionerna göra någon

framställning till Kungl. Maj:t.

Utskottet får därför hemställa,

att motionerna 1:203 och 11:62 icke måtte föranleda till

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 februari 1939.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Tamm, Hagman*, Löfvander, Knut

Petersson, Olof Carlsson, Sten och Wistrand;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Pettersson i Hällbacken,

Hallagård, Hermansson i Norrköping*, von Seth* och Barnekow, fröken Andersson''*

samt herr Holm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bihang lill riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 2 avd. Nr 16.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.