Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av vattenlagen.
1939-03-09 · 38 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,0 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 34 av 38 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1939:20, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av vattenlagen.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
1
Nr 20.
Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1939 kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändring i vissa delar av vattenlagen.
Genom en den 3 november 1938 dagtecknad proposition, nr 9, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
om ändring i vissa delar av vattenlagen.
Härigenom förordnas, att 1, 2, 9, 10, 11, 12, 13 och 14 kap. vattenlagen
den 28 juni 1918 (nr 523)1 2 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angles:
-
1 KAP.
Om rätt till vatten.
13 §.
Där genom---gottgörelse vidkännas.
Örn jordägares rätt till vattnet under markens yta.
14 §.
Envar äger att med de inskränkningar, som omförmälas i 2 kap. eller
eljest äro lagligen gällande, å honom tillhörigt område tillgodogöra sig vatten
som finnes under markens yta (grundvatten).
Genom vad nu sagts göres ej rubbning i den rätt att å annans område tillgodogöra
grundvatten, som kan stödjas å dom, urminnes hävd eller annan
särskild rättsgrund.
1 Senaste lydelse, se beträffande 9 kap. 47 och 66 §§, 11 kap. 26, 35, 36, 60, 67, 98, 109 och
113 SS, 12 kap. 13 och 15 §§, 13 kap. 4 och 5 §§ samt 14 kap. 9 § SFS 1919: 425, beträffande
2 kap 38 S, 9 kap. 1 §, 10 kap. 52. 67, 76 och 82 §§, 11 kap. 17, 21. 27, 30, 33,37,46,50,62,
63, 68, 75, 83, 85 och 88 §§, 12 kap. 1 och 14 §§, 13 kap. 1, 11, 12 och 17 §§ samt 14 kap. 6 §
SFS 1920: 459 ävensom beträffande 11 kap. 32 § SFS 1932: 138.
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 2 avd. Nr 20.
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
2 KAP.
Om byggande i vatten och om vattentäkt.
Om byggande i vatten.
1 §•
Med byggande — — — läge därstädes.
38 §.
Där arbete, som ovan sägs, avser huvudsakligen anläggande av vattentäkt
eller utförande av vattenreglering eller inrättande, utvidgande eller förbättrande
av allmän farled eller av allmän flottled, torrläggning av mark
eller avledande av kloakvatten, skola stadgandena i 2—37 §§ av förevarande
kap. äga tillämpning endast, såvitt sådant finnes för varje fall i 42—
61 §§ av detta kap. eller i 3, 5, 6, 7 eller 8 kap. föreskrivet.
Är fråga--— för annat.
41 §.
Genom vad---fiskets befrämjande.
Om vattentäkt.
42 §.
Med vattentäkt förstås i denna lag anläggning för tillgodogörande av
grundvatten.
Vid tillämpning av vad nedan i detta kap. stadgas skola två eller flera,
samme ägare tillhöriga anläggningar för tillgodogörande av samma grundvattentillgång,
såframt de ej äro avsedda för helt skilda behov, betraktas
såsom en vattentäkt.
43 §.
Vattentäkt skall anläggas så, att ändamålet må utan oskälig kostnad vinnas
med minsta intrång och olägenhet för annan; och skall vid dess nyttjande
iakttagas nödig sparsamhet med vattnet.
44 §.
Ej må någon så anordna eller nyttja vattentäkt, att till följd därav fastighet
berövas vatten, som erfordras för fastighetens bruk, eller vattentäkt,
som är avsedd för annat ändamål än viss fastighets förseende med vatten,
icke kan utnyttjas i huvudsakligen samma omfattning som förut eller annan
eljest lider men av någon betydelse, med mindre det prövas ur allmän
och enskild synpunkt medföra fördel, som väsentligt överväger olägenheterna.
För skada och intrång skall ersättning givas efter ty i 9 kap. skils.
Vid tillämpning av vad i första stycket är stadgat skall iakttagas, att nyttjande
av vattentäkt ej må medföra, att ett flertal fastigheter berövas erfor
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
3
derligt vatten för husbehovsförbrukning eller att större fabrik eller annan anläggning,
varav många hava uppehälle, måste nedläggas eller dess drift väsentligt
minskas.
Prövas vattentäkt vara av synnerlig betydelse för någon orts förseende
med vatten eller för näringslivet eller eljest från allmän synpunkt, äge Konungen
utan hinder av vad i första och andra styckena sägs, efter hemställan
av vattendomstolen på sätt i 47 § 2 mom. stadgas, lämna medgivande till
vattentäkten.
Vad i denna § är stadgat gäller ej anordnande eller nyttjande av vattentäkt,
som är avsedd allenast för viss fastighets förseende med vatten till husbehovsförbrukning.
45 §.
Tarvas för ändamålsenligt tillgodogörande av grundvatten, att å annan
tillhörig fastighet framdrages ledning för vattnet eller tages väg eller utsättes
observationsrör eller utföres åtgärd till förebyggande eller minskande
av skada, vare ägare av fastighet, som sålunda tages i anspråk, pliktig att
tåla sådant intrång mot ersättning, som i 9 kap. skils. Om rätt att över annans
mark framdraga ledning för vatten till husbehovsförbrukning gälle vad
särskilt är stadgat.
Erfordras till skydd mot förorening av grundvatten, att å annan tillhörig
fastighet lägges besvär eller last, skall ock vad i första stycket är stadgat äga
tillämpning. Meddelas beslut härom, skall vattenrätlsdomaren ofördröjligen
göra anmälan om beslutet hos inskrivningsdomaren; och varde med anmälan
så förfaret, som om bevis angående verkställd utmätning av fast egendom
finnes föreskrivet.
46 §.
Ej må för ändamål, som i 45 § nämnts, tagas i anspråk tomtplats, trädgård
eller park, såframt därav uppkommer avsevärt men och ändamålet kan
utan synnerlig olägenhet vinnas på annat sätt.
47 §.
1 mom. Anläggande av vattentäkt, som är avsedd att användas för tillgodogörande
av större vattenmängd än 300 kubikmeter om dygnet, må ej
påbörjas, förrän efter ansökan i den ordning, som ill kap. sägs, vattendomstolen
meddelat besked, huru och under vilka villkor arbetet må utföras och
grundvatten tillgodogöras vid vattentäkten. Ej heller må någon annat än
för tillfälligt behov utan vattendomstolens prövning vid befintlig vattentäkt
tillgodogöra grundvatten i större omfattning än förut, såframt den vattenmängd,
som kommer att tillgodogöras vid vattentäkten, överstiger 300 kubikmeter
örn dygnet.
Äro i andra fall än nu nämnts sannolika skäl, att genom åtgärd för tillgodogörande
av grundvatten allmän eller enskild rätt förnärmas, erfordras
jämväl vattendomstolens prövning.
Vad ovan sagts gäller ej anläggande eller nyttjande av vattentäkt, som är
4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
avsedd allenast för viss fastighets förseende med vatten till husbehovsförbrukning.
Där någon ärnar vidtaga åtgärd för tillgodogörande av grundvatten, varför
ej erfordras vattendomstolens prövning, stånde honom ändock fritt, örn
han så önskar, att till beredande av trygghet för framtiden medelst ansökan
påkalla sådan prövning.
2 mom. Finner vattendomstolen vid prövning, som i 1 mom. sägs, anordnande
eller nyttjande av vattentäkt, varemot hinder skulle möta av bestämmelserna
i 44 § första och andra styckena, med hänsyn till stadgandet
i tredje stycket i samma § ändock böra tillåtas, skall frågan därom av domstolen
hemställas Konungens avgörande.
48 §.
Vad ovan i 38 § andra stycket stadgas om företräde mellan olika företag
skall äga motsvarande tillämpning, när fråga är om två eller flera vattentäkter,
som ej kunna jämte varandra nyttjas; dock skall vid sådan frågas
avgörande städse tillses, att ej någon ort berövas erforderligt vatten från
grundvattentillgång inom orten.
49 §.
Vid meddelande av tillstånd att vid vattentäkt tillgodogöra större vattenmängd
än 300 kubikmeter om dygnet må vattendomstolen, såframt det finnes
påkallat, ålägga vattentäktens ägare att av det vatten, som han på grund
av tillståndet må tillgodogöra, framdeles avstå vad som då kan prövas erforderligt
för någon orts förseende med vatten eller för tillgodoseende av annat
allmänt behov, som av domstolen angives. Finnes, när fråga om tillämpning
av sådant förbehåll uppkommer, att det för vattentäktens ägare skulle
vara uppenbart obilligt att nödgas utan ersättning avstå vatten, som för ändamålet
erfordras, åge vattendomstolen tillerkänna honom den ersättning, vartill
omständigheterna kunna anses giva anledning.
Om skyldighet att på grund av minskning i tillgången å grundvatten avstå
vatten, utan att förbehåll därom skett, stadgas i 52 §.
50 §.
Innefattar beslut, som meddelas i anledning av ansökan enligt 47 §, medgivande
att anlägga och nyttja vattentäkt eller att vid vattentäkt tillgodogöra
större vattenmängd än förut, vare sådant beslut, sedan det tagit åt sig laga
kraft, gällande mot envar, dock med de inskränkningar, som i 51 och 52 §§
omförmälas, samt med iakttagande av vad i 9 kap. finnes stadgat angående
förnyad prövning i vissa fall. Örn begränsad rättsverkan i visst fall av beslut,
som nu sagts, skils i 11 kap. 61 § andra stycket.
Har arbete för anläggande av vattentäkt ej utförts inom tid, som enligt
11 kap. 63 § av vattendomstolen bestämts, vare beslutet förfallet, såvitt det
avser sådan del av anläggningen, som ej kommit till stånd. Visas giltigt
skäl för dröjsmål eller skulle genom arbetets inställande synnerligt men upp
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
5
stå, åge dock vattendomstolen, på därom före nämnda tids utgång gjord ansökan,
bevilja anstånd med anläggningens fullbordande på högst tio år.
51 §.
Där genom anläggande av vattentäkt i enlighet med beslut, som i 50 §
sägs, eller genom tillgodogörande av grundvatten i överensstämmelse med
reglerna i sådant beslut vållas skada eller intrång, som vid beslutets meddelande
icke av vattendomstolen förutsetts, må utan hinder av bestämmelsen
i 50 § den, som lider skadan eller intrånget, framställa anspråk å ersättning
enligt reglerna i 9 kap.; dock skall sådant anspråk för att kunna
upptagas till prövning anmälas hos vattendomstolen inom fem år eller den
längre tid, högst tjugu år, som vattendomstolen i beslutet må hava föreskrivit,
räknat från utgången av den för vattentäktens fullbordande i beslutet eller
ock sedermera, i anledning av sökt anstånd bestämda tiden.
Är skada eller intrång, som i första stycket avses, av betydenhet, må inom
tid, som gäller för anmälan av anspråk enligt nämnda stycke, talan föras
örn meddelande av sådana ändrade föreskrifter rörande tillgodogörande av
grundvatten och vidtagande på ägarens bekostnad av sådana förändringar
i vattentäktens anordnande, som utan att förnärma tredje mans rätt eller
för ägaren medföra väsentlig olägenhet äro ägnade att förebygga eller i
största möjliga mån minska skadan eller intrånget för framtiden.
52 §.
Vållas genom långvarig torka eller inträder av annan, därmed jämförlig
orsak inom en ort avsevärd minskning i tillgången å grundvatten, vare ägare
av vattentäkt, ändå att tillstånd till vattentäkten meddelats utan att förbehåll
därom skett, skyldig att avstå vatten, som för ortens förseende därmed
eller för tillgodoseende av annat allmänt behov prövas oundgängligen erforderligt.
Angående ersättning för olägenhet, som därigenom åsamkas vattentäktens
ägare, gäde vad i 49 § för där avsett fall stadgas.
53 §.
Nyttjas vattentäkt utan att medgivande enligt denna lag därtill erhållits,
vare ägaren berättigad att medelst ansökan i den ordning, som i 11 kap. sägs,
påkalla prövning av vattentäktens laglighet. Beträffande verkan av vattendomstolens
beslut skall vad ovan i 50—52 §§ finnes stadgat i tillämpliga
delar lända till efterrättelse.
54 §.
Har efter ingången av år 1940 vattentäkt tagits i bruk utan föregående
prövning av vattendomstolen eller tillgodogöres efter nämnda tid utan sådan
prövning vid vattentäkt större vattenmängd än förut, vare vattentäktens
ägare bevisningsskyldig i avseende å tidigare rådande grundvattenstånd.
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
55 §.
Skall enligt vattendomstolens beslut vid nyttjande av vattentäkt iakttagas,
att visst grundvattenstånd ej underskrides, vare vattentäktens ägare skyldig
att, i vad på hans åtgärd ankommer, så förfara, att grundvattenståndet
ej sjunker under föreskriven höjd.
56 §.
Ändå att vattendomstol meddelat tillstånd att vid vattentäkt tillgodogöra
grundvatten, må ägare av annan vattentäkt, som är beroende av samma
grundvattentillgång, eller den, som söker tillstånd att anlägga sådan vattentäkt,
söka fastställande av ändrade eller nya bestämmelser angående den
omfattning, i vilken vatten må tillgodogöras vid förstnämnda vattentäkt.
Ärende, som nu sagts, prövas i enlighet med de för anläggande av vattentäkt
stadgade grunder, och gälle om verkan av vattendomstolens beslut i
tillämpliga delar vad ovan i 50—52 §§ finnes stadgat.
Har vattentäkt, som är avsedd för annat ändamål än viss fastighets förseende
med vatten till husbehovsförbrukning, ej varit föremål för vattendomstolens
prövning eller äro meddelade bestämmelser ofullständiga, må
på talan av någon, som av vattentäktens nyttjande åsamkas olägenhet, vattendomstolen,
där det kan ske utan förnärmande av tredje mans rätt, till
efterrättelse mellan parterna i målet och deras rättsinnehavare fastställa sådana
bestämmelser, som utan att ändra vad lagligen må gälla äro ägnade att
för framtiden förebygga olägenheten.
57 §.
Äro två eller flera fastigheter för husbehovsförbrukning beroende av samma
grundvattentillgång, skall, där fastigheternas behov ej kan till fullo täckas,
vattnet fördelas mellan dem efter ty prövas skäligt. Härvid skall iakttagas,
att fastighet ej må berövas vatten, vartill den med hänsyn till läge och
naturlig beskaffenhet, äldre bebyggelse eller andra omständigheter bör anses
äga företräde.
Fördelning, som med stöd av första stycket ägt rum, må, när ändrade förhållanden
inträtt, jämkas därefter.
58 §.
Vill någon utföra grävning eller sprängning eller anordna upplag eller
vidtaga annan åtgärd, som kan befaras medföra menlig inverkan å grundvattentillgång,
vare han skyldig iakttaga de försiktighetsmått, som skäligen
föranledas av omständigheterna.
Konungens befallningshavande äger, där ansvar ej finnes särskilt stadgat,
vid vite tillhålla den, som ämnar vidtaga åtgärd, varom i första stycket sägs,
att iakttaga vad honom åligger ävensom, i den händelse försummelse i sådant
hänseende förelupit, förordna örn rättelse på den försumliges bekostnad
efter ty tjänligast finnes.
Konungens befallningshavandes beslut skall omedelbart lända till efterrättelse
och gälla intill dess annorlunda varder förordnat.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
7
59 §.
Ägare av vattentäkt vare, där försummelse i underhållet av anläggningen
kan föranleda fara för allmän eller enskild rätt, pliktig underhålla den så,
att dylik fara förebygges.
Vill vattentäkts ägare taga den ur bruk, vare därtill berättigad. Har vattendomstolen
jämlikt 9 kap. 46 § meddelat föreskrift örn skyldighet för vattentäktens
ägare att tillhandahålla vatten, skall dock inhämtas föreskrift av
vattendomstolen, under vilka villkor vattentäkten må tagas ur bruk.
60 §.
Har Konungen för någon orts förseende med vatten eller för annat allmänt
ändamål prövat nödigt, att vattentäkt anlägges å annan tillhörig fastighet,
ankomme på vattendomstolen att, efter ansökan i den ordning, som ill
kap. sägs, enligt vad i denna lag är stadgat pröva, huru och under vilka
villkor sådan vattentäkt må anordnas och nyttjas, ävensom efter ty i 9 kap.
sägs bestämma ersättning för det område, som för ändamålet tages i anspråk.
61 §.
Vad i denna lag är stadgat örn anordnande och nyttjande av vattentäkt
skall ock i tillämpliga delar gälla, där för erhållande av grundvatten i tillräcklig
mängd tarvas, att vatten tillföres grunden genom särskild åtgärd;
dock skall fråga om bortledande för sådant ändamål av vatten ur sjö eller
vattendrag prövas efter vad om byggande i vatten är föreskrivet.
9 KAP.
Om ersättning.
Om ersättningsskyldighet i allmänhet.
1 §•
Där jämlikt denna lag rätt medgives någon att tillösa sig samfällt strömfall
med eller utan utmål eller att eljest lösa eller taga i anspråk annan tillhörigt
område eller att tillgodogöra sig vattenmängd eller vattenkraft, som tillhör
annan, eller att vidtaga åtgärd, varigenom eljest annans egendom lider skada
eller intrång, varde, såvitt ej i 1, 2, 5 eller 6 kap. annorledes stadgas, honom
ålagt att efter ty nedan sägs gälda ersättning för egendom, som avstås, eller
för förlust, skada eller intrång, som förorsakas.
Ersättning skall, där den ej enligt vad i detta kap. är stadgat bör utgå
medelst kraftöverföring eller genom tillhandahållande av vatten, bestämmas
i penningar; dock vare överenskommelse mellan parterna, att ersättning skall
utgå på annat sätt, gällande, såframt den av vattendomstolen finnes lämplig
och varder genom dess beslut fastställd.
8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
11 §•
Ersättning för---lösen ersättningstagaren.
Med vattenverksbyggnader---och dylikt.
Ersättning för vattenkraft, som icke är tillgodogjord vid befintlig anläggning,
skall bestämmas med hänsyn till värdet av vattenkraften i tillgodogjort
skick.
45 §.
Hava parterna---sitt beslut.
Om ersättning genom tillhandahållande av vatten.
46 §.
1 mom. Där någon enligt denna lag berättigas att tillgodogöra grundvatten,
skall, i händelse annan därigenom går förlustig möjlighet att vid egen
vattentäkt tillgodogöra erforderligt vatten, ersättning därför utgå genom tillhandahållande
av motsvarande vattenmängd, såframt och i den mån ej ersättningens
utgörande på sådant sätt prövas medföra olägenheter av betydenhet
för ena eller andra parten. Vattendomstolen må ock eljest, där det finnes
lämpligen kunna ske, föreskriva, att ersättning för skada eller intrång
genom nyttjande av vattentäkt skall utgå medelst tillhandahållande av vatten.
Vatten, som lämnas i ersättning efter ty i första stycket sägs, skall tillhandahållas
från den vattentäkt, som medför att annan lider skada eller intrång,
eller från annan därför lämpad vattentäkt. Skyldigheten att tillhandahålla
vatten åvilar den fastighet, med vilken vattentäkten är förenad, och skall,
oberoende av avyttring eller exekutiv försäljning av fastigheten, äga bestånd,
i vems hand fastigheten kommer.
Vattentäktens ägare vare pliktig att anlägga och för framtiden underhålla
samt i fall av behov ombygga för vattnets tillhandahållande erforderlig ledning
med tillbehör.
Tillhandahållandet av vatten skall taga sin början å tid, som vattendomstolen
bestämmer.
2 mom. Rättighet till vatten, som skall givas såsom ersättning till ägare
av fastighet, skall vara förenad med denna eller annan fastighet, till vilken
rättigheten i laga ordning överflyttats.
Prövas rättigheten helt eller delvis kunna utan förfång för inteckningshavare
eller andra rättsägare avhändas den fastighet, varmed den är förenad,
må vattendomstolen på ansökan av fastighetens ägare besluta örn rättighetens
överflyttning, dock allenast till fastighet i närheten av förstnämnda fastighet
eller av den vattentäkt, från vilken vatten skall tillhandahållas.
3 mom. För vatten, som jämlikt 1 mom. skall tillhandahållas ersättningstagare,
vare denne, i den mån han genom vattnets tillhandahållande vinner
förmån av någon betydelse, pliktig att gälda skäligt bidrag till kostnaden
för underhåll och drift av ersättningsgivarens vattentäkt. Har ersättningstagaren
ej kunnat vid redan befintlig vattentäkt tillgodogöra vatten till den
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20. 9
myckenhet, som av ersättningsgivaren skall tillhandahållas honom, vare han
tillika skyldig gälda skäligt bidrag till ersättningsgivarens anläggningskostnad.
Överflyttas enligt vad i 2 mom. sägs rättigheten till vatten från en fastighet
till annan, skall ersättningstagaren vidkännas därav föranledd ökning
av kostnaden för vattnets tillhandahållande.
Bidrag till ersättningsgivarens underhålls- och driftkostnad skall erläggas
genom ständig avgäld med visst belopp antingen för år eller annan tidsperiod
eller ock för varje kubikmeter vatten, som ersättningstagaren förbrukar. Beloppet
av sådan avgäld må, när tio år förflutit sedan det var föremål för
vattendomstolens prövning, på talan av någondera parten höjas eller sänkas
efter vad då finnes skäligt.
Bidrag till ersättningsgivarens anläggningskostnad skall gäldas i den ordning
vattendomstolen bestämmer. På yrkande av ersättningsgivaren må vattendomstolen
förelägga ersättningstagaren att ställa pant eller borgen för
bidrag, som nu nämnts.
A mom. Avstår ersättningstagaren, sedan ersättning till honom blivit bestämd
att utgå genom tillhandahållande av vatten, från rätt därtill, äge han
vinna befrielse från avgäld, som belöper å tid efter det han anhängiggjort
talan om sådan befrielse. Bidrag till ersättningsgivarens anläggningskostnad,
som ersättningstagaren förpliktats att utgiva, vare denne likväl skyldig
att gälda, i den mån ersättningsgivaren för att kunna tillhandahålla vatten
fått vidkännas kostnad, som för framtiden varder utan nytta.
5 mom. Brister ersättningsgivaren i fullgörande av honom åliggande skyldighet
att tillhandahålla vatten, skall ej för den tid, avbrottet varar, utgå avgäld,
som ersättningstagaren eljest varit pliktig att erlägga. Ersättningstagaren
må ock innehålla stadgat bidrag till ersättningsgivarens anläggningskostnad.
Har ersättningsgivaren genom vårdslöshet eller försummelse vållat avbrott,
som nu sagts, eller underlåter han att skyndsamt vidtaga erforderliga
åtgärder för att åter tillhandahålla vatten, vare ersättningstagaren tillika berättigad
till skadestånd.
Visar ersättningsgivaren fortgående försumlighet i fullgörandet av honom
åliggande skyldighet att tillhandahålla vatten, vare ersättningstagaren fri
från de skyldigheter, som må hava ålagts honom mot ersättningsgivaren,
och äge, där så kan ske, på hans bekostnad åter komma i åtnjutande av möjlighet
att vid egen vattentäkt tillgodogöra grundvatten.
6 mom. Brister ersättningstagare i betalning av avgäld, som han förpliktats
utgiva, vare ersättningsgivaren befriad från skyldighet att tillhandahålla
vatten, intill dess avgälden guldits. Vad nu sagts skall dock ej gälla,
där avgälden stått inne längre än ett år efter förfallodagen.
7 mom. För skadestånd, varom i 5 mom. sägs, njute ersättningstagaren
i den fastighet, som skyldigheten att tillhandahålla vatten avilar, förmånsrätt,
som i 17 kap. 6 § handelsbaden stadgas för avgäld av fast egendom.
8 mom. Hava parterna träffat överenskommelse i fråga, som i denna §
avses, vare sådan överenskommelse gällande, safrand vattendomstolen finner
den lämplig och därå grundar sitt beslut.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
Om ersättning i penningar.
47 §.
Ersättning i---böra angivas.
66 §.
Skall i andra fall än i 58—60 §§ sägs ersättning, bestämd att utgå på en
gång, gäldas för skada, förlust eller intrång, som tillskyndas någon genom
företag eller åtgärd enligt denna lag; då må ej arbete å annans mark verkställas
eller åtgärd eljest till förfång för annan vidtagas, innan föreskriven ersättning
guldits. Vattendomstolen äge ock, när så finnes erforderligt, föreskriva,
att arbete eller åtgärd, som nyss sagts, ej må utföras, förrän viss tid
förflutit från det ersättningen guldits.
Varder ersättning, som i första stycket sägs, ej gulden inom tid, som genom
avtal eller eljest i laga ordning blivit bestämd, eller, om sådan bestämmelse
saknas, inom fem år efter det ersättningens belopp blivit fastställt
genom utslag, som vunnit laga kraft, vare den då väckta frågan förfallen,
i vad sådan ersättningstagares rätt angår.
Vad i---lider intrång.
74 §.
Har fast---motsvarande tillämpning.
10 KAP.
Om syneförrättning.
52 §.
Ingår i planen för företag, som avses i 32 §, anordnande eller ändrande
av vattenavlopp genom järnväg, åligge förrättningsmannen att insända planen
i denna del till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller, i fråga örn statens
järnväg, till vederbörande distriktschef, som har att skyndsamt till förrättningsmannen
avgiva yttrande, huru arbetet lämpligast bör verkställas.
Vad nu sagts äge motsvarande tillämpning, där eljest företag, som nu nämnts,
berör bro, trumma eller annan anläggning för järnväg och särskild åtgärd
kan komma i fråga till skydd för sådan anläggning.
Har i---vattendomstolens prövning.
Ingår i planen för företag, som i första stycket sägs, anordnande eller ändrande
av vattenavlopp genom allmän väg eller berör företaget eljest sådan
väg, åligge förrättningsmannen att insända planen i denna del till vederbö
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20. H
rande vägingenjör, som har att skyndsamt till förrättningsmannen avgiva
yttrande, huru arbetet lämpligast bör verkställas.
Har i synemännens utlåtande gjorts avvikelse från vad vägingenjören föreslagit,
skall utlåtandet i denna del underställas vattendomstolens prövning.
Är avvikelsen ringa och berör den icke sättet för anordnande av avlopp genom
bro, vare underställning dock ej erforderlig. I stället åligge förrättningsmannen
att ofördröjligen medelst rekommenderade brev underrätta
vägingenjören och vederbörande vägstyrelse örn avvikelsen.
67 §.
Sedan erforderliga--—- angående företaget.
Utlåtandet skall---dylik avgift.
Skola två---därom gjord.
Innehåller utlåtandet föreskrift om anordnande eller ändrande av vattenavlopp
genom allmän väg, skall, där arbetets utförande åligger annan än
vägens ägare, tillika meddelas bestämmelse, att, innan sadant arbete påbörjas,
vederbörande vägingenjör skall underrättas om tiden därför. Vad nu
sagts örn anordnande eller ändrande av vattenavlopp genom allmän väg skall
äga motsvarande tillämpning i fråga om åtgärd till skydd för sadan väg.
76 §.
Föres ej---vederbörande vattendomstol.
Är fråga allenast örn dikningsföretag enligt 7 kap., skola handlingarna i
stället insändas till lantbruksstyrelsen eller till annan myndighet, som Konungen
bestämmer.
82 §.
Som sökande---sökanden äskat.
11 KAP.
Om domstolar och rättegång i vattenmål.
Om vad till vattenmål är att hänföra.
17 §.
Till vattenmål hänföras följande mål:
A. anstiknlngsmål:
1. ansökan örn prövning jämlikt 2 kap. 20 §, huruvida och under vilka
villkor byggande i vatten må ske;
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
2. ansökan om godkännande jämlikt tredje stycket i nyssnämnda lagrum
av verkställt ändrings- eller reparationsarbete å byggnad i vatten;
3. ansökan örn prövning jämlikt 2 kap. 25 § av befintlig vattenbyggnads
laglighet;
4. ansökan jämlikt 2 kap. 31 § första stycket om meddelande av bestämmelser
rörande hushållning med vatten;
5. ansökan jämlikt 2 kap. 34 § om rätt att utriva byggnad i vatten;
6. ansökan örn prövning jämlikt 2 kap. 47 §, huruvida och under vilka
villkor vattentäkt må anläggas eller nyttjas;
7. ansökan om prövning jämlikt 2 kap. 53 § av lagligheten av befintlig
vattentäkt;
8. ansökan jämlikt 2 kap. 56 § första stycket om meddelande av bestämmelser
angående den omfattning, i vilken grundvatten må tillgodogöras vid
annan tillhörig vattentäkt;
9. ansökan jämlikt 2 kap. 59 § andra stycket om prövning, under vilka
villkor vattentäkt må tagas ur bruk;
10. ansökan jämlikt 3 kap. 11 § örn prövning, utan förutgången syneförrättning
enligt 10 kap., rörande sättet och villkoren för verkställande av vattenreglering,
som avses i 3 kap. 1 §, så ock angående delaktigheten i kostnaden
för företaget;
11. ansökan om prövning jämlikt 4 kap. 1 §, huruvida och i vilken utsträckning
skyldighet må åläggas ägare av strömfall att tillhandahålla kraft
åt kringliggande bygd, så ock ansökan jämlikt 4 kap. 4 § att komma i åtnjutande
av kraft, som på grund av dylikt åläggande skall tillhandahållas;
12. ansökan örn nyprövning enligt 4 kap. 5 eller 16 § så ock örn bestämmande
av avgift enligt 14 § i nämnda kap.;
13. ansökan jämlikt 5 kap. 2 eller 7 § om inrättande, utvidgande eller förbättrande
av allmän farled eller örn nya eller ändrade föreskrifter rörande
hushållningen med vattnet eller annat för sjöfartens underlättande eller till
förebyggande eller minskande av skada eller om godkännande av anläggning
eller åtgärd för allmän farled;
14. ansökan jämlikt 6 kap. 12 § om ändrade anordningar med avseende
å beslutade flottledsarbeten;
15. ansökan jämlikt 6 kap. 21 § om prövning, utan förutgången syneförrättning
enligt 10 kap., av fråga om anläggning eller åtgärd för befintlig allmän
flottleds utvidgande eller förbättrande eller om nya eller ändrade föreskrifter
rörande hushållningen med vatten eller annat för flottningens underlättande
eller om bestämmelser rörande virkes barkning eller fiskeavgift;
16. ansökan jämlikt 6 kap. 27 § första stycket örn avlysande av allmän
flottled;
17. ansökan jämlikt 6 kap. 28 § om tillåtelse att bortskaffa flottledsanläggning;
18.
ansökan om anstånd med fullbordande av företag, vartill medgivande
enligt denna lag lämnats, så ock om tillämpning av de i 7 kap. 58 § andra
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
13
stycket och 59 § meddelade bestämmelser eller om sådan ny uppskattning,
som avses i 69 § här nedan;
19. ansökan jämlikt 9 kap. 17 § om överflyttning från en fastighet till en
annan av rättighet till kraftbelopp, vilket utgår i ersättning för förlorad vattenkraft;
20.
ansökan jämlikt 9 kap. 46 § örn överflyttning från en fastighet till en
annan av rättighet till vatten, vilket skall tillhandahållas i ersättning för förlust
av grundvatten.
B. stämningsmål:
21. talan örn borttagande eller ändrande av annan tillhörig byggnad i vatten
för uttagande av vattenkraft eller vattnets tillgodogörande annorledes i
industriellt syfte, för vattenreglering, för fiske eller fiskens framkomst, för
bevattning, för allmän farled eller för ändamål, som avses i 2 kap. 40 § andra
stycket, eller för järnvägsbro eller allmän vägbro, såframt talan grundas därå,
att byggnaden icke tillkommit i laga ordning eller icke är av laga beskaffenhet;
22.
talan örn ersättning för skada eller intrång av sådan byggnad i vatten,
som under 21 sägs;
23. talan örn ansvar för det sådan byggnad utförts eller ändrats i strid mot
stadgande i denna lag eller mot föreskrift, som meddelats i sammanhang
med arbetets medgivande, eller för det någon mot stadgandet i 2 kap. 20 §
tredje stycket underlåtit att söka vattendomstolens godkännande av verkställd
ändring å dylik byggnad;
24. talan jämlikt 2 kap. 24 § om ändrande av byggnad i vatten, vartdl
vattendomstolen meddelat tillstånd, eller om ändrade föreskrifter rörande
hushållningen med vattnet vid sådan byggnad;
25. talan, beträffande andra företag enligt denna lag än de i 6 kap. avsedda,
örn ansvar eller skadestånd för hushållning med eller framsläppande
av vattnet i strid mot lag eller givna föreskrifter så ock talan jämlikt 2 kap.
31 § andra stycket örn meddelande av dylika föreskrifter eller ändrande av
förut givna sådana i fråga örn annan tillhörig byggnad i vatten,
26. talan, som grundas därå, att den, vilken är skyldig att underhålla så
dan
byggnad i vatten, som under 21 sägs, brister i fullgörande av denna
skyldighet, eller därå, att någon utan erhållet medgivande, där sådant erfordras,
utriver dylik byggnad; ..... „
27. talan, som utan samband med ansökningsmal föres jämlikt - kap. IA g
om gottgörelse för damm eller annan vattenbyggnad eller om fortsatt tillgodogörande
av annan tillhörigt vatten och bestämmande av ersättning därför,
jämlikt 2 kap. 10 § om bestämmande av fiskeavgift, jämlikt 2 kap. 14 §
örn’rätt till intrång å annans fastighet i vissa avseenden, jämlikt 2 kap. 15 §
örn rätt att begagna annan tillhörig byggnad i vatten eller jämlikt 2 kap.
16 § örn rätt till utmål å annans fastighet;
28. talan utan samband med ansöknings- eller underställningsmål om till
lämpning
av stadgandena i 1 kap. 6 13 §§;
14
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
29. talan om borttagande eller ändrande av annan tillhörig vattentäkt, som
ej är avsedd allenast för viss fastighets förseende med vatten till husbehovsförbrukning,
eller om förbud mot tillgodogörande av grundvatten vid sådan
vattentäkt, såframt talan grundas därå att vattentäkten icke tillkommit i laga
ordning eller icke är av laga beskaffenhet eller att grundvatten vid vattentäkten
tillgodogöres till större myckenhet än lagligen är tillåten;
30. talan örn ersättning för skada eller intrång av sådan vattentäkt, som
under 29 sägs;
31. talan om ansvar för det sådan vattentäkt anlagts eller ändrats eller
nyttjats i strid mot stadgande i denna lag eller mot föreskrift, som med stöd
av denna lag meddelats;
32. talan jämlikt 2 kap. 51 § om ändrande av vattentäkt, vartill vattendomstolen
meddelat tillstånd, eller om ändrade föreskrifter rörande tillgodogörande
av grundvatten vid sådan vattentäkt;
33. talan jämlikt 2 kap. 56 § andra stycket örn meddelande av föreskrifter
rörande tillgodogörande av grundvatten vid annan tillhörig vattentäkt
eller ändrande av förut givna sådana föreskrifter;
34. talan, som utan samband med ansökningsmål föres jämlikt 2 kap.
45 § om rätt till intrång å annans fastighet i vissa avseenden;
35. talan utan samband med ansökningsmål om tillämpning av stadgandena
i 2 kap. 49 och 52 §§;
36. talan jämlikt 3 kap. 6 § om skyldighet för delägare i regleringssamfällighet
att deltaga i kostnaden för vattenreglering och om beräkning av den
kostnad, vari sådan delägare har att taga del, så ock talan jämlikt 3 kap. 9 §
om skyldighet för den, som av vattenreglering tillskyndas båtnad i annat
hänseende än som omförmäles i 3 § av nämnda kap., att lämna bidrag till
företaget;
37. talan jämlikt 5 kap. 10 § om vidtagande av sådana anordningar vid
allmän farled, som erfordras till förebyggande av skada genom vågsvall eller
dylikt;
38. talan beträffande allmän flottled örn vidtagande av sådana anordningar
eller åtgärder eller meddelande av sådana föreskrifter, som i 6 kap. 17 §
första stycket eller 18 § sägs;
39. talan om borttagande eller ändrande av anläggning eller om rättelse
i åtgärd, som skett för allmän flottled, såframt talan grundas därå, att anläggningen
eller åtgärden icke tillkommit i laga ordning eller icke är av laga
beskaffenhet, så ock talan örn ansvar för vidtagande av dylik anläggning
eller åtgärd eller för olovligt hushållande med eller framsläppande av vattnet
i allmän flottled;
40. talan jämlikt 6 kap. 13 § första stycket om förverkande av rätten till
flottledsarbetes vidare utförande;
41. talan jämlikt 7 kap. 29 § örn skyldighet för ägare av mark att deltaga
i kostnaden för diknings-, vattenavlednings- eller invallningsföretag så ock
om sådan jämkning av bidragsskyldigheten, som i nämnda lagrum omförmäles;
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
15
42. talan jämlikt 7 kap. 54 § om skyldighet att lösa mark, som ingår i invallningssamf
ällighet;
43. talan, som grundas därå, att genom vattenavledning eller invallning
vattenförhållandena ändrats i strid mot stadgande i denna lag eller mot föreskrift,
som meddelats i samband med arbetets medgivande;
44. talan om tillämpning av stadgandena i 7 kap. 57 § andra stycket;
45. talan jämlikt 8 kap. 11 § om ändrade föreskrifter rörande delaktigheten
i underhåll och skötsel av gemensam kloakledning eller kostnaderna
därför;
46. talan jämlikt 9 kap. 25, 29, 31 eller 42 § om ändrade föreskrifter rörande
kraftbelopp, som utgår i ersättning för förlorad vattenkraft, samt
om ändring i vad förut bestämts angående uttagningskostnadens storlek och
dess gäldande, så ock talan om förnyad prövning av sådan ständig avgälds
belopp, som omförmäles i 9 kap. 23 §;
47. talan örn fördelning av uppburen penningersättning, varom i 9 kap.
31 § förmäles;
48. talan om fastställande av vite, som i 9 kap. 37 § sägs, eller om höjning
eller sänkning av redan bestämt sådant vite;
49. talan jämlikt 9 kap. 39 § örn rätt att åter komma i åtnjutande av vattenkraft,
som strömfallsägare till följd av företag enligt denna lag gått förlustig;
50.
talan jämlikt 9 kap. 46 § örn ändring i vad förut bestämts angående
vederlag för vatten, som skall tillhandahållas i ersättning för förlust av
grundvatten, eller om rätt att åter komma i åtnjutande av möjlighet att vid
egen vattentäkt tillgodogöra grundvatten;
51. talan jämlikt 9 kap. 73 § av innehavare av fordran, varför fast egendom
häftar, om högre ersättning för egendomen eller för därifrån förlorad
vattenkraft eller för skada eller intrång därå;
52. talan jämlikt 9 kap. 74 § om rätt att få återlösa fast egendom, som på
grund av stadgande i denna lag blivit av annan löst.
C. besvärsmål:
53. besvär mot synemäns beslut, varigenom vid syneförrättning enligt 10
kap. jävsinvändning ogillats, ävensom klagan över synemännens åtgöranden
eller utlåtande i fall, då utlåtande ej underställes.
D. underställningsmål:
54. underställning av samt besvär mot utlåtande vid syneförrättning enligt
10 kap. i fall, då underställning av utlåtandet äger rum.
Hurusom, efter -— — •— i 68 §.
21 §.
Finnes vid -----beslut förbliva.
Där någon, mot vilken vid allmän domstol föres talan örn borttagande eller
ändrande av annan byggnad i vatten än som avses i 17 § 21 och 39, förrän
16
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
målet blivit vid underrätten avgjort, visar, att han hos vederbörande vattendomstol
gjort ansökan om sådan prövning beträffande byggnaden, som i
17 § 3 sägs, skall, såframt ej frågan rör tvist om äganderätt till fastighet eller
omfattningen av fastighets ägoområde, den allmänna underrätten hänvisa
det där anhängiga målet till handläggning och avdömande vid vattendomstolen
i sammanhang med ansökningsmålet. Varder den hos vattendomstolen
gjorda ansökningen avvisad eller återkallas densamma eller förklaras den
hava förfallit, skall på anmälan av någondera parten den allmänna underrätten
ånyo upptaga det där anhängiggjorda målet och detsamma slutligen
avdöma.
Om förfarandet vid vattendomstol i ansökningsmål.
26 §.
Ansökan, som i 17 § 1—20 sägs, skall göras skriftligen och ingivas till
vattenrättsdomaren i det antal exemplar, som finnes nedan för varje fall
föreskrivet.
27 §.
1 mom. Ansökan enligt — ---anläggningen, uppgiven.
1 fråga om ansökan enligt 17 § 2, 3, 4, 6, 7, 8 och 10 skall vad i första
stycket stadgas i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
2 mom. Ansökan, som i 17 § 5 och 17 sägs, skall vara åtföljd av den beskrivning
å byggnadens eller anläggningens läge och beskaffenhet samt innehålla
de upplysningar i övrigt, som erfordras för bedömande av verkningarna
utav byggnadens utrivande eller anläggningens bortskaffande.
Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning beträffande ansökan, som
i 17 § 9 sägs.
3 mom. I ansökan jämlikt 17 § 13, 14 och 15 skall uppgivas, såvitt möjligt,
vilka bebyggda strömfall eller med fast fiskebyggnad försedda fisken
saken må angå samt, då ansökningen avser utförande eller godkännande
av visst arbete, å vilken fastighet arbetet skall utföras eller är utfört, så ock
beträffande egendom, som nu nämnts, ägares och nyttjanderättshavares
namn och hemvist.
4 mom. Då ansökan göres enligt 17 § 19, skall sökanden förete bevis därom,
huruvida den fastighet, varifrån rättigheten till överförd kraft skall överflyttas,
är besvärad med inteckning, ävensom de överenskommelser, som i
ärendet må hava träffats med inteckningshavare. Ansökningen skall därjämte
innehålla uppgift å den plats, dit kraften önskas för framtiden överförd,
samt vara åtföljd av plan för den erforderliga ledningens sträckning.
Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning beträffande ansökan enligt
17 § 20 om överflyttning av rättighet till vatten.
17
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
30 §.
Avses med ansökan enligt 17 § 1, 2, 13 eller 15 ändring av befintlig anläggning
i vatten, må, där ej enligt denna eller äldre lag medgivande erhållits
till anläggningen i dess skick före vidtagande av den ändring, varom
fråga är, eller jämlikt 12 kap. 11 § första stycket ägarens rätt att bibehålla
anläggningen är fri från klander, ansökningen icke upptagas, med mindre
jämväl prövning av anläggningens laglighet påkallas.
Är i fall, som i 17 § 6 avses, fråga om ändring av befintlig vattentäkt eller
örn tillgodogörande av grundvatten i större omfattning än förut, må, där
vattentäkten ej tidigare varit föremål för vattendomstolens prövning, ansökningen
icke upptagas, med mindre vattentäktens ägare jämväl påkallar prövning
rörande lagligheten av vattentäkten.
32 §.
Äro ansökningshandlingarna--— utfärda kungörelse.
Kungörelsen skall — --skola ingivas.
I mål, som avses i 17 § 1—12, 17, 19 och 20, skola i kungörelsen de fastigheter,
som saken förmenas angå, namngivas eller, i den mån det kan ske på
oförtydbart sätt, utmärkas medelst gemensam geografisk eller annan beteckning,
varjämte, där sökanden vill med tillärnad byggnad tillgodogöra sig annan
tillhörig vattenkraft, särskild uppgift därom skall lämnas. I mål, som
avses i 17 § 13, 14 och 15, skaili kungörelsen uppgivas, vilka bebyggda strömfall
eller med fast fiskebyggnad försedda fisken saken må angå, så ock, då
ansökningen avser utförande eller godkännande av visst arbete, å vilken fastighet
arbetet skall utföras eller är utfört.
Innefattar ansökan---i företaget.
Om kungörelsens---finnes stadgat.
Är fråga örn ansökan, varom i 17 § 14 och 18 förmäles, skall kungörelse
enligt denna § eller 61 § första stycket utfärdas allenast, då vattenrättsdomaren
prövar det nödigt. Utfärdas ej sådan kungörelse, skall dock tiden och
stället för vattendomstolens sammanträde sist å tjuguförsta dagen förut kungöras
på sätt i 33 § första stycket sägs.
Huruledes mål---andra stycket.
33 §.
Kungörelse, som i 32 § sägs, skall genom vattenrättsdomarens försorg dels
för uppläsande så snart ske kan i kyrkan genast avsändas, i mål, som i 17 §
1—12 samt 17, 19 och 20 avses, till pastorsämbetet i den eller de församlingar,
där fastigheter, som saken förmenas angå, äro belägna, i mål, som
avses i 17 § 13, 14, 15 och 16, till pastorsämbetet i den eller de församlingar,
där den del av farleden eller flottleden, varom fråga är, framgår, samt i mål,
som avses i 17 § 18, till pastorsämbetet i den eller de församlingar, i vilka
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 2 avd. Nr 20. "
18
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
ansökan om företaget förut kungjorts, dels ock inom tio dagar införas i en
eller flera av ortens tidningar så ock i allmänna tidningarna. Ett exemplar
av kungörelsen skall tillika med ett exemplar av ansökningshandlingarna
ofördröjligen sändas till det eller de ställen, som i kungörelsen angivits.
Vattenrättsdomaren skall därjämte, såframt i målet är fråga om ansökan
enligt 17 § 1, 2, 3, 4, 6, 7, 8, 9, 10, 13, 14 eller 15, utan dröjsmål i betalt
öppet brev eller brevkort å posten avlämna underrättelse örn kungörelsens
utfärdande, om det eller de ställen, varest handlingarna i målet hållas för
parterna tillgängliga, samt om den för erinringars avgivande bestämda tiden
till envar i ansökningen uppgiven eller eljest för honom känd ägare av
fastighet, som i kungörelsen omförmäles, så ock till de kända nyttjanderättshavare,
vilkas rätt beröres i saken. Underrättelsen skall adresseras till den
fastighet, varom fråga är, såvitt ej säker kunskap vinnes örn annan adress
inom landet för mottagaren. Varder efter ty i 37 § sägs sökanden ålagt att
delgiva viss sakägare kungörelsen, erfordras ej underrättelse, som nu sagts,
till sådan sakägare.
Där sakägare---nu sagts.
Är jord---sätt underrättad.
Ägare av---fastighetens ägare.
34 §.
Finnes fastighet---den myndighet.
Är fråga om ansökan om tillstånd att tillgodogöra grundvatten, skall vattenrättsdomaren
jämväl underrätta kommun, inom vars område tillgången å
grundvatten kan påverkas.
35 §.
1 mom. Där fråga är om ansökan, varom i 17 § 1—5 och 10 förmäles, skall
vattenrättsdomaren utan dröjmål insända ett exemplar av ansökningshandlingarna
jämte kungörelsen till kammarkollegiet, som har att, där det prövas
nödigt, föra talan för tillgodoseende av de allmänna intressen, som kunna
vara i fråga.
Föres efter---biträda dem.
Örn allmänt---parternas kännedom.
2 mom. Finnes i---den myndighet.
36 §.
I mål, som avses i 27 § 1 morn., skall, där fråga ej allenast är om vattentäkt,
ett exemplar av ansökningshandlingarna jämte kungörelsen utan dröjsmål
av vattenrättsdomaren översändas till lantbruksstyrelsen. Finner denna--
— till vattenrättsdomaren.
Vad nu---röna inverkan.
Kan yttrande---45 § sägs.
19
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
37 §.
Kan inverkan---nu nämnts.
Är fråga---vid anläggningen.
Vad i andra stycket är stadgat skall äga motsvarande tillämpning, där
fråga är om meddelande av bestämmelser angående den omfattning, i vilken
vatten må tillgodogöras vid annans vattentäkt.
Där fråga är om ansökan, som i 17 § 19 avses, förelägge vattenrättsdomaren
sökanden att inom tid, som vattenrättsdomaren bestämmer, och vid nedan
stadgat äventyr ingiva bevis örn kungörelsens delgivning med ägaren av
det strömfall, från vilket kraftbelopp, varom fråga är, tillhandahålles. Vad
nu sagts åge motsvarande tillämpning beträffande ansökan enligt 17 § 11
eller 12.
Är fråga om ansökan, som i 17 § 20 avses, skall vattenrättsdomaren ålägga
sökanden att inom tid, som vattenrättsdomaren bestämmer, och vid nedan
stadgat äventyr ingiva bevis om kungörelsens delgivning med ägaren av den
vattentäkt, från vilken vatten, varom fråga är, tillhandahålles.
Försummar sökanden---stadgade ordning.
46 §.
I mål, som i 17 § 6, 13 och 15 omförmälas, må vattenrättsdomaren, där sökanden
därom anhåller och ärendet finnes brådskande, medgiva vidtagande
av erforderliga provisoriska åtgärder. Omfattar sådan åtgärd vidlyftigare
arbete eller är avsevärt intrång på allmän eller enskild rätt därav att befara,
må sådant förordnande av vattenrättsdomaren lämnas, allenast såframt sökanden
hos Konungens befallningshavande ställer pant eller borgen för skadestånd,
som han kan kännas skyldig utgiva till följd av arbetet i fråga.
Tarvas till skydd mot förorening av grundvatten, att besvär eller last lägges
å annan tillhörig fastighet, åge ock vattenrättsdomaren, där sökanden det
begär och ärendet finnes brådskande, meddela provisoriska bestämmelser
därom; och skall i sådant fall vad i första stycket är stadgat om ställande av
säkerhet för skadestånd äga motsvarande tillämpning.
Beslut, som i denna § avses, skall utan hinder av däröver anförda besvär
lända till efterrättelse, såframt ej vattendomstolen eller vattenöverdomstolen
annorlunda förordnar.
50 §.
För målets---parterna välbelägen.
Tiden och — — — bestämda ordning.
Har sökanden begärt syn på stället, och avser ej målet företag enligt 5 eller
6 kap., må dess avdömande ej ske utan syn. Äskas i mål örn byggnad för
vattens tillgodogörande eller örn vattentäkt syn av någon, som förmenar sig,
20
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
lida skada av anläggningen, vare lag samma, såframt ej syn finnes uppenbar
ligen icke vara erforderlig för tillgodoseende av parternas rätt.
60 §.
Finner vattendomstolen---må föranledas.
I mål---särskild talan.
Där i---ansökningen föreslagit.
Har särskild---till men.
I fråga örn vattentäkt skall vattendomstolen, ändå att yrkande därom ej
göres, ingå i prövning, huruvida förbehåll, varom i 2 kap. 49 § sägs, erfordras.
62 §.
1 mom. Där genom---under byggnadstiden.
2 mom. Är fråga---äga tillämpning.
3 mom. Vad i 1 mom. stadgats skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse
beträffande vattendomstols utslag i andra ansökningsmål.
I mål rörande vattentäkt skall, såframt medgivande att vid vattentäkten
tillgodogöra grundvatten lämnas, utslaget tillika, där ersättning skall utgå
genom tillhandahållande av vatten eller det eljest kan anses erforderligt, angiva
fastighet, med vilken rätten till tillgodogörandet skall för framtiden vara
förenad (vattentäktsfastighet). Vattenrättsdomaren bör fördenskull, när omständigheterna
därtill föranleda, i mål, som nu nämnts, tillse att, såvitt möjligt,
en för ändamålet lämpad fastighet varder under målets handläggning
bildad.
I utslag, varigenom lämnas medgivande till utförande av vattenreglering,
varde angivet, örn regleringsföretaget är av beskaffenhet, att stadgandena i 4
kap. om nyprövning och om avgifter därå äga tillämpning. I fråga om meddelande
av bestämmelser rörande delaktigheten i företaget skola i tillämpliga
delar gälla föreskrifterna i 10 kap. 67 §.
63 §.
I sammanhang med beslut, varigenom ifrågasatt byggande i vatten eller
anläggande av vattentäkt eller utförande av vattenreglering medgives, bestämme
vattendomstolen viss tid, i regel ej överstigande tio år eller, där fråga
är om anläggning för allmän flottled, två år, inom vilken arbetet skall vara
fullbordat.
Vad i---nämnda lagrum.
64 §.
Meddelas av vattendomstolen bestämmelse om vattenmärke, som ej finnes
utsatt, föreskrive ock domstolen, när och av vem vattenmärket skall på sökandens
bekostnad utsättas.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
21
Vattenmärke skall på ett för dess orubbade bestånd betryggande sätt anbringas
å ett för envar lätt skönjbart ställe invid det vatten, varom fråga är,
samt i noggrant bestämt höjdförhållande till en eller flera i berg, jordfast
sten eller annat fast föremål inhuggna fixpunkter.
Vad i första stycket är stadgat örn vattenmärke skall äga motsvarande tillämpning
i fråga om observationsrör, som enligt vattendomstolens beslut
skall utsättas för iakttagelser rörande grundvattenstånd.
67 §.
Vattendomstolen åge, när skäl därtill äro, förordna, att dess beslut må
verkställas utan hinder därav, att det icke äger laga kraft; dock allenast såframt,
innan medgivet arbete påbörjas eller, där fråga är om ändrade bestämmelser
angående hushållning med vatten eller nyttjande av vattentäkt, dessa
tillämpas, hos Konungens befallningshavande ställes pant eller borgen för
den ersättning i penningar, som högre rätt kan ålägga sökanden eller anläggaren
att utgiva utöver vad vattendomstolen i sådant avseende bestämt, så
ock för det skadestånd, vartill han kan kännas skyldig, om vattendomstolens
beslut eljest ändras.
Är sådant---äga rum.
68 §.
Anmälan om ersättningsanspråk, som avses i 2 kap. 24 och 51 §§, så ock
motsvarande anspråk vid företag enligt 3, 5, 7 eller 8 kap. skall göras skriftligen
och i två exemplar ingivas till vattenrättsdomaren. Ena exemplaret
varde genom vattenrättsdomarens försorg i rekommenderat brev tillsänt ägaren
av den vattenbyggnad eller anläggning, varom fråga är.
Efter utgången av den tid, inom vilken ersättningsanspråk, som nu sagts,
må anmälas, skall vattendomstolen sammanträda för prövning av anspråk,
som inom behörig tid anmälts. Sådant anspråk må dock, när skäl därtill
äro, av vattendomstolen prövas före utgången av nämnda tid. Angående
hållande av syn skall vad i 50 § är stadgat äga motsvarande tillämpning.
Örn tiden och stället för vattendomstolens sammanträde skall sist å fjortonde
dagen förut till parterna avsändas underrättelse i rekommenderat brev
så ock, där det kan anses erforderligt, kungörelse införas i en eller flera
av ortens tidningar.
Angående skyldighet---fått vidkännas.
Om förfarandet vid vattendomstol i stämningsmål.
75 §.
Vill någon mot annan föra talan, som i 17 § 21—52 avses, ingive till vattenrättsdomaren
skriftlig inlaga, innehållande uppgift å svarandens namn
22
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
och hemvist så ock å kärandens påståenden jämte skälen därtill; bifoge ock
de handlingar käranden vill åberopa till stöd för sin talan.
Inlaga, som---denna skyldighet.
Beträffande mål---finnes stadgat.
83 §.
Där någon, mot vilken talan föres i stämningsmål, till bemötande därav
hos vattenrättsdomaren gör ansökan, som i 17 § 2, 3, 4, 6, 7, 13, 14 eller 15
avses, varde målet i dess helhet handlagt i den för ansökningsmål stadgade
ordning, där det ej är av beskaffenhet att jämlikt 61 § andra stycket ändock
böra behandlas som stämningsmål.
Har i stämningsmål vattendomstolen eller har allmän domstol eller överexekutor
förordnat örn borttagande eller ändrande av byggnad eller annan
anläggning i vatten eller av vattentäkt, och göres därefter ansökan, som nyss
nämnts, åge vattenrättsdomaren, örn skäl därtill äro och sökanden ställer
pant eller borgen för kostnad och skada, förordna, att utslaget ej må verkställas,
innan ansökningsmålet blivit slutligen avgjort eller ock vattendomstolen
annorlunda förordnar.
Om förfarandet vid vattendomstol i besvärs- och underställningsmål.
85 §.
Är sakägare---allmän flottled.
88 §.
Angående offentliggörande av kungörelse, som i 87 § sägs, gälle beträffande
mål, som avse företag enligt 6 kap., vad i 33 § första stycket finnes stadgat
i fråga om mål enligt 17 § 13, 14, 15 och 16 men i andra fall vad nämnda
lagrum föreskriver beträffande mål, som omförmälas i 17 § 1—12 samt 17,
19 och 20; dock vare i fråga om företag enligt 7 eller 8 kap. ej erforderligt,
att kungörelsen införes i allmänna tidningarna. Är sådant företag av mindre
omfattning och berör det allenast viss eller vissa sakägare, må kungörelsen,
i stället för att införas i en eller flera ortstidningar, i rekommenderat
brev avsändas till envar sakägare.
Kungörelsen varde — — — mottaga förrättningshandlingarna.
Angå besvär---nämnda intressen.
Där i---motsvarande tillämpning.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
23
Om fullföljd av talan mot vattendomstols och vattenrättsdomares beslut
98 §.
I fråga---om vattenrättsdomaren.
109 §.
Har talan i vattenmål av vattenrättsdomaren avvisats eller förklarats hava
förfallit eller har vattenrättsdomaren förklarat vadeanmälan ej kunna upptagas,
må klagan däröver föras hos vattenöverdomstolen i enahanda ordning,
som ovan finnes stadgad med avseende å besvär mot vattendomstolens
utslag eller beslut. Lag samma vare beträffande vattenrättsdomares beslut
om medgivande av provisoriska åtgärders vidtagande eller om provisoriska
bestämmelser, som i 46 § avses, om inskrivning i vattenbok, som i 12 kap.
förmäles, angående besiktning, varom i 13 kap. sägs, samt i fråga, som i
14 kap. 7 § avses.
Mot vattenrättsdomares---ej föras.
över annat---slutligt besked.
113 §.
Vad i —--Konungens prövning.
12 KAP.
Om vattenbok.
1 §■
För varje vattendomstols område skall förås bok för antecknande av de
uppgifter rörande företag enligt denna lag, varom här nedan stadgas. Denna
bok kallas vattenbok.
Vattenboken föres i fyra avdelningar:
första avdelningen:---än dammbyggnader;
andra avdelningen:---i vattenboken;
tredje avdelningen: för förtecknande av alla efter den 1 januari 1921 i
laga ordning beslutade torrläggningsföretag, med undantag av dikningsföretag,
ävensom andra till första, andra och fjärde avdelningarna ej hänförliga
anläggningar med avseende å vatten; samt
fjärde avdelningen: för inskrivning av vattentäkter, som varit föremål för
vattendomstolens prövning.
I vattenboken---myndighet utarbetade.
24 Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
13 §.
När efter den 1 januari 1920 vattendomstol eller annan myndighet meddelat
sådant beslut i flottledsmål, varom anteckning bör göras i vattenbokens
andra avdelning, åligge det vattenrättsdomaren, sedan beslutet vunnit
laga kraft, att utan särskild ansökan i sagda avdelning göra anteckning därom,
med angivande av dagen för beslutet, det vatten, som därav beröres,
samt företagets eller anläggningens huvudsakliga beskaffenhet. Har annat
beslut, varom anteckning bör ske i vattenbokens andra avdelning, eller beslut
rörande företag eller anläggning, som skall förtecknas i vattenbokens tredje
avdelning, meddelats efter den 1 januari 1921, skall i avseende å sådant beslut
vad nu sagts äga motsvarande tillämpning.
Har beslutet meddelats av annan domstol eller myndighet än vattendomstolen,
skall underrättelse örn beslutet jämte erforderliga handlingar och
upplysningar genom den beslutande myndighetens försorg så snart sig göra
låter tillsändas vattenrättsdomaren.
14 §.
När beslut av vattendomstol meddelats rörande anläggande av vattentäkt
eller beträffande tillgodogörande av grundvatten vid vattentäkt, åligge det vattenrättsdomaren,
sedan beslutet vunnit laga kraft, att utan särskild ansökan
med ledning av beslutet i fjärde avdelningen av vattenboken verkställa inskrivning
av de huvudsakliga förhållanden, som äro av vikt för kännedom örn
vattentäkten. Vad nu sagts gälle ock i fråga om beslut, som innefattar prövning
jämlikt 2 kap. 53 § av vattentäkts laglighet, så ock beträffande beslut,
varigenom ändring göres i förhållande, som förut inskrivits.
15 §.
Har enligt förordnande efter ty i 13 kap. 1 § sägs besiktning hållits å
anläggning, varom inskrivning bör ske, eller av vattenmärke eller observationsrör,
om vars utsättande vattendomstolen meddelat föreskrift enligt 11
kap. 64 §, skall besiktningsprotokollet ingivas till vattenrättsdomaren och
anteckning om dess huvudsakliga innehåll göras i vattenboken.
16 §.
Närmare föreskrifter om vattenbokens inrättande och förande meddelas
av Konungen.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
25
13 KAP.
Om besiktning och handräckning så ock om ansvar för överträdelse av
denna lag.
1 §•
I sammanhang med beslut, varigenom byggande i vatten eller anläggande
av vattentäkt eller utförande av annat företag enligt denna lag medgives,
äge vattendomstolen, eller, om medgivandet lämnas vid syneförrättning i
den ordning 10 kap. stadgar, synemännen, när skäl därtill äro, föreskriva
att, sedan arbetet fullbordats eller den för fullbordandet bestämda tid gått
till ända, besiktning å arbetet skall verkställas av sakkunnig person. Innehåller
beslutet rörande företaget, att vattenmärke eller observationsrör jämlikt
11 kap. 64 § skall utsättas, skall samtidigt meddelas föreskrift örn besiktning
av märket eller röret.
Har föreskrift---skall ske.
Där i —--nyss nämnts.
Kostnad för---arbetet utföres.
3 §•
Menar någon, vars rätt är beroende av annan tillhörig, helt eller delvis
uppförd byggnad i vatten eller av annan tillhörig vattentäkt, att byggnaden
eller vattentäkten icke tillkommit i laga ordning eller icke är av laga beskaffenhet,
äge på ansökan av honom vattenrättsdomaren förordna sakkunnig
person att hålla besiktning å anläggningen.
Kostnad för---besiktningen verkställes.
Där sökanden sedermera för talan örn byggnadens eller vattentäktens borttagande
eller ändrande eller om ersättning för skada genom anläggningen,
varde i det mål på sökandens begäran prövat, huruvida den förskjutna besiktningskostnaden
skall av ägaren gottgöras sökanden.
Vad i denna § sagts om besiktning å byggnad i vatten och å vattentäkt
äge motsvarande tillämpning beträffande vattenmärke eller observationsrör
eller särskilt anbragt fixpunkt, vartill domstols eller annan myndighets beslut
om byggande i vatten eller rörande hushållning med vatten eller nyttjande
av vattentäkt hänför sig.
4 §•
Ilar byggnad i vatten eller vattentäkt tillkommit efter prövning i laga
ordning, stånde ägaren fritt att bos vattenrättsdomaren påkalla besiktning
genom sakkunnig person till bevisning därom, att anläggningen utförts i överensstämmelse
med de därför givna föreskrifter eller att de avvikelser därifrån,
som må hava skett, icke äro av beskaffenhet att kränka allmän eller enskild
rätt. Ägare av byggnad i vatten eller vattentäkt må ock eljest på sätt nu
26
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
nämnts begära besiktning för erhållande av intyg angående anläggningens
beskaffenhet eller om lagligheten av vattenmärke eller observationsrör eller
särskilt anbragt fixpunkt, som avses i 3 § sista stycket.
Har jämlikt---utförda arbetet.
Om kostnad---finnes stadgat.
5 §•
över vad---föras protokoll.
Om besiktningsmans skyldighet att i vissa fall ingiva protokollet till
vattenrättsdomaren finnes i 12 kap. 15 § stadgat.
Protokoll över---denne bestämt.
Har besiktning---tillhandahållas sökanden.
8 §■
Bygger någon i vatten eller anlägger någon vattentäkt utan föregången
prövning i laga ordning, varigenom medgivande till arbetet erhållits, och
finnas förhållandena uppenbarligen vara sådana, att dylik prövning skolat
enligt stadgande i denna lag föregå, åge överexekutor förbjuda arbetets
fortsättande, intill dess sådan prövning ägt rum, så ock, när skäl därtill
äro, förordna örn handräckning till rättelse i vad olagligen skett.
Där byggande---rätt kränkes.
Vad ovan i första och andra styckena är stadgat skall äga motsvarande
tillämpning, där någon utan föregången prövning vid vattentäkt tillgodogör
grundvatten till myckenhet, som han icke utan medgivande i laga ordning
är berättigad att tillgodogöra, eller någon nyttjar vattentäkt, vartill medgivande
inhämtats, i strid mot därvid givna föreskrifter.
I fråga---avsedda fall.
11 §.
Den, som mot bestämmelserna i 2 kap. 20 § första eller andra stycket
Bygger i vatten utan därtill av vattendomstolen lämnat medgivande
eller mot nämnda bestämmelser eller stadgandet i 3 kap. 11 § verkställer
vattenreglering utan att medgivande därtill inhämtats i därför stadgad ordning
eller
mot föreskriften i 2 kap. 20 § tredje stycket underlåter att söka vattendomstolens
godkännande av verkställd ändring å byggnad i vatten
eller mot stadgandet i 2 kap. 34 § första stycket utan vattendomstolens
medgivande utriver byggnad i vatten
eller mot vad i 2 kap. 37 § finnes stadgat vidtager åtgärd för vattendrags
återställande utan medgivande av vattendomstolen
eller mot bestämmelserna i 2 kap. 47 § första eller andra stycket anlägger
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
27
eller nyttjar vattentäkt utan medgivande av vattendomstolen eller, där sådant
enligt 11 kap. 46 § är tillfyllest, av vattenrättsdomaren
eller mot bestämmelserna i 5 kap. 7 § utför anläggning eller åtgärd för allmän
farled utan medgivande av vattendomstolen eller, där sådant enligt 11
kap. 46 § är tillfyllest, av vattenrättsdomaren eller mot stadgandena i 2 kap.
34 § första stycket och 5 kap. 5 § utan vattendomstolens medgivande utriver
dylik anläggning
eller mot stadgandet i 6 kap. 20 § första stycket utför anläggning eiler
åtgärd för allmän flottled utan medgivande av vattendomstolen eller, där sådant
enligt 11 kap. 46 § är tillfyllest, av vattenrättsdomaren
eller mot föreskrifterna i 7 kap. 45 och 49 §§ utför vattenavledning eller
invallning utan att därtill inhämtats medgivande i den ordning, som i 45 §
omförmäles,
skall, där han insett eller skäligen bort inse, att jämlikt åberopade lagrum
medgivande eller godkännande, som nu nämnts, varit erforderligt, straffas
med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.
12 §.
Den, som efter erhållet medgivande till byggande i vatten eller till anläggande
av vattentäkt eller till verkställande av vattenreglering, vattenavledning
eller invallning från beslutet rörande arbetets verkställande gör avvikelse
av beskaffenhet att kränka allmän eller enskild rätt, straffes med
dagsböter eller fängelse i högst sex månader.
13 §.
Bryter någon mot de rörande hushållning med eller framsläppande av
vatten i denna lag stadgade föreskrifter eller av domstol eller annan myndighet
i laga ordning meddelade bestämmelser, straffes med dagsböter eller
fängelse i högst sex månader.
Lag samma vare, där någon åsidosätter av vattendomstolen meddelad
föreskrift, huru vattentäkt må nyttjas.
14 §.
Borttager eller fördärvar någon uppsåtligen vattenmärke eller observationsrör
eller särskilt anbragt fixpunkt, vartill domstols eller annan myndighets
beslut örn byggande i vatten eller anläggande av vattentäkt eller vattenreglering
eller rörande hushållning med eller tillgodogörande av vatten hänför
sig, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.
17 §.
Har efter--— den försumlige.
28
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
14 KAP.
Slutbestämmelser.
4 §■
Företag eller åtgärd enligt denna lag anses angå viss fastighet:
när påstående göres om förpliktande för fastighetens ägare att deltaga
i företaget;
när fastigheten eller dess vatten tages i anspråk för företaget eller för
anläggning i samband med detta;
när företaget kan menligt inverka på mark eller vattenområde, som tillhör
fastigheten, eller tillgången å grundvatten inom fastigheten eller någon å
fastigheten belägen byggnad eller annan fast anläggning eller på fastighetens
användningssätt.
5 §•
Vill någon för uppgörande av plan eller eljest såsom förberedelse till företag
enligt denna lag verkställa mätningar, avvägningar eller andra undersökningsarbeten
å fastighet, som äges eller innehaves av annan, åge Konungens
befallningshavande, när skäl därtill äro, föreskriva, att erforderligt tillträde
till fastigheten under viss tid skall lämnas. Konungens befallningshavande
må ock, där för utförande av undersökningsarbete erfordras, att ett eller flera
vattenmärken eller observationsrör utsättas, stadga förbud, vid vite, att rubba
eller skada sådant märke eller rör.
Vid undersökningsarbetets---ersättningens gäldande.
Konungen äger utfärda närmare föreskrifter angående utförande av undersökningsarbeten,
som i denna § avses, och vad därmed äger samband.
6 §•
Ej må den, vars rätt är beroende av hushållning med vattnet vid annan
tillhörig byggnad, förvägras tillträde till ställe, där vattenmärke (vattenståndsmätare,
pegel) är utsatt, eller att taga del av anteckningar, som det
ålagts byggnadens ägare att hålla över gjorda iakttagelser rörande vattenstånd
eller vattnets avrinning. Ej heller må den, vars rätt är beroende av
vattentäkts nyttjande, förvägras tillträde till ställe, där observationsrör är utsatt
eller vattenmätare finnes anbragt, eller att därstädes utföra erforderliga
undersökningar eller att taga del av anteckningar, som det ålagts vattentäktens
ägare att hålla över gjorda iakttagelser rörande grundvattenståndet eller
tillgodogjorda vattenmängder.
Vad i första stycket är stadgat om den, vars rätt är beroende av vattenhushållning
eller vattentäkts nyttjande, gäde ock beräffande allmän åklagare
samt tjänsteman vid statens meteorologisk-hydrografiska anstalt.
Tarvas för--— skälig ersättning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20. ^
9 §•
Där enligt---med posten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1940.
I fråga om vattentäkt, som tagits i bruk före nämnda dag och ej är avsedd
allenast för viss fastighets förseende med vatten till husbehovsförbrukning,
skall iakttagas följande:
1. Vad i 2 kap. 44 och 47 §§ är stadgat skall ej utgöra hinder för att
utan vattendomstolens prövning vid vattentäkten tillgodogöra grundvatten i
huvudsakligen samma omfattning som förut.
2. Fråga örn intrång genom vattentäkten varde, i den mån grundvatten
ej tillgodogöres i större omfattning än under 1 sägs, prövad enligt äldre lag.
3. Talan utan samband med ansökningsmål om intrång, varom under
2 sägs, skall anhängiggöras vid vattendomstol i den för stämningsmål i 11
kap. stadgade ordning. Vattendomstolen åge i målet förelägga part vid vite
att medverka till utredning om grundvattenförhållandena.
4. Vid ansökan om ändring av vattentäkten eller om rätt att vid densamma
tillgodogöra grundvatten i större omfattning än under 1 sägs skall vad
i 11 kap. 30 § andra stycket är stadgat om skyldighet att påkalla prövning
rörande lagligheten av vattentäkten ej äga tillämpning.
Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum, som
ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall denna i stället tillämpas.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för förslaget, får utskottet, i den
mån redogörelse för desamma icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
Genom förevarande proposition har framlagts förslag dels om lagstiftning
rörande tillgodogörande av grundvatten dels ock om vissa ändrade bestämmelser
rörande dikningsföretag m. m.
I.
Frågan om lagstiftning angående grundvatten.
1 skrivelse (nr 104) anhöll riksdagen år 1936, att Kungl. Majit ville låta
verkställa utredning angående lagstiftning om rätt att utnyttja underjordiska
vattentillgångar. Enligt bemyndigande den 11 september 1936 tillkallades
särskilda sakkunniga för utredning av nämnda fråga. De sakkunniga, åt
vilka jämväl uppdrogs att verkställa utredning i vissa andra hänseenden,
lia sedermera med skrivelse den 23 oktober 1937 avlämnat betänkande med
förslag till lagstiftning örn grundvatten m. m. (statens offentl. utredn. 1937:
35).
30
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
(Vilande rätt.
Vattenlagen av den 28 juni 1918 innehåller i 1 kap. åtskilliga bestämmelser
om rätt till vatten. Kapitlet avser dock endast vattnet å grunden d. v. s.
ytvatten. Under markytan förefintligt vatten — i det följande benämnt
grundvatten — beröres ej, och efterföljande kapitel i lagen, av vilka flera tillkommit
vid senare tidpunkt, innehålla icke heller något om rätt att tillgodogöra
sådant vatten.
Ehuru vattenlagen sålunda för närvarande icke innehåller några stadganden
örn tillgodogörande av grundvatten, medföra dock lagens bestämmelser,
att i vissa hänseenden skydd förefinnes för grundvattentillgångar. De företag,
som regleras av vattenlagen, medföra ej sällan, t. ex. genom sänkning av
vattenståndet i sjö, även sänkning av grundvattenståndet i angränsande markområden.
Till följd härav kunna brunnar sina liksom skador i andra hänseenden
uppstå. Härför skall utgå ersättning enligt bestämmelserna i 9 kap.
Särskilda föreskrifter till skydd för vattnets beskaffenhet i brunnar m. m.
finnas i hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919. Enligt dess 9 § skall hälsovårdsnämnd
i stad hålla noggrann tillsyn över beskaffenheten av vattnet på
de ställen, där sådant hämtas för att användas till dryck, matlagning och
andra liushållsbehov. Särskilt skall hälsovårdsnämnden tillse, att brunnar
och källor, som äro belägna på allmänna platser eller inne på gårdar eller
tomter, äro ändamålsenligt överbyggda och i övrigt så inrättade, att ytvatten
eller orenlighet ej intränger i dem. Vidare stadgas, att vattnet i brunn, källa
eller vattenledning, vare sig dessa äro avsedda för allmänt eller enskilt begagnande,
ej må av någon förorenas, överträdelse härav straffas med böter.
Enligt 25 § må begravningsplats i stad icke läggas på sådant ställe eller anordnas
på sådant sätt, att vatten därifrån kan menligt inverka på källa, brunn
eller annat vattenhämtningsställe. 44 och 51 §§ hälsovårdsstadgan innehålla
motsvarande bestämmelser för landet.
Ett visst skydd för grundvattentillgångar torde även följa av allmänna
regler örn grannskapsförhållanden. Som bekant finnes hos oss i detta avseende
icke någon skriven lag. Det är emellertid i rättspraxis fastslaget, att
grannar även i de hänseenden, som ej regleras i hälsovårdsstadgan eller genom
andra speciella föreskrifter, äro skyldiga att taga hänsyn till varandra samt
att i händelse av underlåtenhet i sådant hänseende rättelse kan påkallas och
skadestånd fordras. Alltjämt är dock i viss mån svävande, hur långt skyldigheten
att taga hänsyn till en grannes intressen sträcker sig.
Begäran om utredning.
Vid riksdagen år 1936 framställdes i två likalydande motioner (I: 19 och
11:56) yrkande örn utredning angående lagstiftning om grundvatten. Till
stöd för yrkandet åberopades särskilt vissa förhållanden i Skåne som uppgåvos
vara förorsakade av Malmö stads vattenledningsverk. Andra lagutskottet,
som behandlade motionerna, framhöll i avgivet utlåtande (nr 21),
att saknaden av uttryckliga bestämmelser rörande skydd för underjordiska
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
31
vattentillgångar måste anses såsom en brist. Enligt utskottets mening borde
frågan örn lämpligheten av lagstiftning i ämnet bliva föremål för utredning.
Beträffande riktlinjerna för en sådan lagstiftning ville utskottet endast framhålla,
att starka skäl talade för att den genomgående principen måste bliva,
att vid avvägning av olika intressen det mindre intresset finge vika för det
större mot rätt till ersättning för skada. På hemställan av utskottet beslöt
riksdagen härefter att till Kungl. Maj:t avlåta förenämnda skrivelse (nr 104)
med anhållan, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning angående lagstiftning
örn rätt att utnyttja underjordiska vattentillgångar samt för riksdagen
framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Genom beslut den 17 april 1936 anbefallde Kungl. Majit lagberedningen
att avgiva yttrande över riksdagens skrivelse. I utlåtande den 2 september
samma år anförde beredningen, att den allt större betydelse som grundvattnet
fått för samhällenas och industriens förseende med vatten och de intressekollisioner
som därav blivit en följd talade för att förevarande fråga
bleve föremål för utredning. En lagstiftning i ämnet syntes böra grundas på
principen, att ett mindre intresse skulle vika för ett större mot rätt till ersättning
för skada. Denna princip syntes kunna leda till införande av ett
system med förprövning av särskild myndighet, möjligen vattendomstolarna.
Den 11 september 1936 anmälde chefen för justitiedepartementet, efter
gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet, förenämnda
skrivelse i statsrådet. Han framhöll därvid, att behov visat sig föreligga av
att rätten till grundvatten bleve föremål för reglering i lag och att tiden syntes
vara inne att hos oss — liksom i vissa främmande länder — söka erhålla
en lösning av frågan. Vid utredning i ämnet borde beaktas de synpunkter,
åt vilka lagberedningen givit uttryck i sitt utlåtande. Chefen för justitiedepartementet
föreslog samtidigt, att utredning även bolde ske av frågan
om lagstiftning rörande åtgärder för att förhindra förorening av vatten och
luft. Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallades härefter särskilda sakkunniga
för att biträda med verkställande av utredning i samtliga nu nämnda
hänseenden.
De sakkunniga ha såsom förut nämnts med skrivelse den 23 oktober 1937
avlämnat betänkande med förslag till lagstiftning örn grundvatten m. m.
Förslaget är utformat såsom lag om ändring i vissa delar av vattenlagen,
varigenom vattenlagen skulle komma att innehålla bestämmelser även om
tillgodogörande av grundvatten och vad därmed äger samband. Vid lagförslaget
äro fogade motiv ävensom en redogörelse för utländsk rätt rörande
grundvatten och en sammanställning av uppgifter, som införskaffats rörande
kommunala vattenledningsverk m. m. Härjämte har, efter det betänkandet
avlämnats, av en av de sakkunniga, majoren W. von Greyerz, utarbetats
en ingående framställning örn grundvattenundersökningar.
över betänkandet lia avgivits yttranden av vattenöverdomstolen och vattenrättsdomarna,
medicinalstyrelsen, kommerskollegium, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
lantbruksstyrelsen, Sveriges geologiska undersökning, sta
-
32
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
tens meteorologisk-hydrografiska anstalt, Överståthållarämbetet och länsstyrelserna.
Kommerskollegium har bilagt yttrande från Sveriges kemiska
industrikontor. Vissa länsstyrelser lia bifogat utlåtanden av förste provinsialläkaren,
statens lantbruksingenjör eller vägingenjören i länet. I ett fall
har bilagts yttrande av länets hushållningssällskaps förvaltningsutskott.
Länsstyrelsen i Malmöhus län har överlämnat yttrande från drätselkammaren
i Malmö. Yttranden lia även avgivits av svenska stadsförbundet, svenska
landskommunernas förbund, svenska landstingsförbundet och svenska kommunaltekniska
föreningen, Sveriges industriförbund, svenska cellulosaföreningen
oell svenska pappersbruksföreningen samt svenska teknologföreningen
och svenska konsulterande ingenjörers förening.
Behovet av lagstiftning:.
De sakkunniga lia framhållit, att enligt deras mening en reglering i lag
av rätten att utnyttja grundvatten vore synnerligen välbehövlig. Då tillgången
å grundvatten i vårt land syntes vara relativt begränsad, medan vattenförbrukningen
på senare tid varit snabbt stigande, vore det angeläget att snarast
giva regler, som kunde bidraga till en lämplig fördelning av tillgången å grundvatten.
De sakkunniga anföra vidare, att det vore av vikt, att den, som utan
otillbörligt intrång i annans rätt tillgodogjorde grundvatten, bereddes erforderlig
trygghet för att han finge fortsätta därmed. Såsom skäl för meddelande
av bestämmelser om tillgodogörande av grundvatten ha de sakkunniga också
åberopat, att det för kommuner och andra, som hade behov av sådant vatten
till större myckenhet, vöre nödvändigt, att erforderliga anläggningar kunde
utföras på ändamålsenligt sätt, även örn annan lede visst intrång t. ex. genom
framdragande av ledning för vattnet, tagande av väg eller andra dylika åtgärder.
I vissa fall kunde väl redan nu för ändamålet erforderlig mark tagas
i anspråk genom expropriation men i andra fall saknades denna möjlighet
och en praktisk lösning av sist berörda spörsmål över lag syntes vara
önskvärd. Härjämte vöre enligt vad de sakkunniga slutligen påpeka avstor
betydelse, att förorening av grundvatten såvitt möjligt förhindrades,
varjämte skydd för grundvattentillgångar även i övrigt borde eftersträvas.
Å andra sidan erinra de sakkunniga, att mot en närmare reglering av frågor,
som rörde grundvatten, kunde anföras, att tillämpningen av en lag i
ämnet bleve förenad med vissa särskilda svårigheter. De sakkunniga ha
emellertid uttalat, att giltig anledning att i vårt land ytterligare dröja med
lagstiftning om rätt till grundvatten ej syntes föreligga. En mer eller mindre
ingående lagstiftning rörande grundvatten hade genomförts i flera främmande
länder, bland annat år 1926 i Danmark. En delegation av de sakkunniga
hade ock vid studieresa i sistnämnda land inhämtat, att den danska lagen
i ämnet i allt väsentligt ansåges praktisk och lämpad för danska förhållanden.
Behovet av lagstiftning örn grundvatten vitsordas i ett stort antal yttranden
(se härom propositionen sid. 35—37).
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
33
Pen huvudsakliga innebörden av de sakkunnigas förslag.
De sakkunnigas förslag är på sätt förut nämnts utformat som lag örn
ändring av vattenlagen. Det utgår i princip från att rätten att å ett område
tillgodogöra grundvatten bör tillkomma markens ägare. Med grundvatten
förstås i förslaget vatten, som finnes under markens yta. Anläggning, som
är avsedd för tillgodogörande av grundvatten, benämnes i förslaget vattentäkt.
Beträffande huvudgrunderna i övrigt för lagstiftning i ämnet ha de sakkunniga
funnit tydligt, att anläggningar för tillgodogörande av grundvatten
under vissa förutsättningar borde få utföras även örn de medförde skada
eller intrång för annan. En intresseavvägning borde emellertid äga rum och
vattentäkt anses tillåten allenast såframt den prövades ur allmän och
enskild synpunkt medföra fördel, som väsentligt övervägde med vattentäkten
förenade olägenheter. Frågor om tillstånd till vattentäkt skola enligt
förslaget i regel prövas av vattendomstol och de sakkunniga lia föreslagit,
att sådan prövning städse skall föregå anläggandet av större vattentäkter,
vartill hänförts anläggningar för tillgodogörande av mera grundvatten
än 150 kubikmeter om dygnet. I vissa undantagsfall skall enligt förslaget
frågan örn tillstånd hänskjutås till Konungens avgörande. För skada
och intrång skall ersättning givas. Sådan ersättning kan enligt förslaget bestämmas
att utgå genom tillhandahållande av vatten.
Vattentäkt, som är avsedd allenast för viss fastighets förseende med vatten
till husbehovsförbrukning, intager enligt förslaget i vissa hänseenden en
undantagsställning, i det att erforderligt grundvatten må tillgodogöras vid
sådan vattentäkt utan att med anledning därav något ersättningsanspråk
kan resas. Förprövning är icke heller i något fall erforderlig. De sakkunniga
ha emellertid föreslagit ett stadgande, vilket möjliggör skälig fördelning
av grundvatten, som erfordras för husbehovsförbrukning, flera fastigheter
emellan. Fråga örn sådan fördelning skall enligt förslaget prövas av
allmän domstol.
För den händelse, att konkurrens örn en och samma grundvattentillgång
uppkommer t. ex. mellan två eller flera kommuner eller mellan en kommun
och en industri, skall enligt förslaget företräde givas åt den anläggning, som
ur allmän och enskild synpunkt kan antagas bliva till största gagn. Härvid
skall dock iakttagas, att en ort ej må berövas erforderligt vatten från grundvattentillgång
inom orten. Framhållas bör även, att förslaget medger möjlighet
att vid meddelande av tillstånd att tillgodogöra grundvatten uppställa
förbehåll till förmån för framtida behov av vatten inom en ort liksom för
annat framtida allmänt behov. De sakkunniga lia tillika föreslagit ett stadgande
av huvudsaklig innebörd, att vid särskilt framträdande brist å grundvatten
inom en ort företräde skall givas åt ortens behov och annat allmänt
behov.
Till skydd mot förorening av grundvatten kan vattendomstol enligt förslaget
besluta, att servitut skall åläggas annan tillhörig fastighet. I övrigt
Bihang lill riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 2 ani. Nr 20.
Utskottet.
34 Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
åligger det enligt förslaget den, som vill utföra åtgärd, vilken kan medföra
menlig inverkan å en grundvattentillgång, att taga hänsyn till denna risk.
I samband med föreskrifter i angivna hänseenden ha de sakkunniga i förslaget
upptagit vissa stadganden jämväl angående nödig sparsamhet med
grundvatten, om framdragande av ledningar och dylika åtgärder, örn underhåll
av vattentäkt och örn vattentäkts tagande ur bruk m. m.
föreslagits ett flertal mindre ändringar i de kapitel av vattenlagen, som innehålla
föreskrifter örn det processuella förfarandet, örn vattenbok samt örn
besiktning, handräckning och ansvar, ävensom beträffande vissa slutbestämmelser
i vattenlagen.
De grundsatser, å vilka de sakkunnigas förslag är uppbyggt, lia i allmänhet
vunnit anslutning i yttrandena över förslaget. I några yttranden har
emellertid förslaget avstyrkts eller ytterligare utredning ansetts erforderlig
(se härom propositionen sid. 39—44).
Propositionen.
Föredragande departementschefen har uttalat, att han i huvudsak kunde
ansluta sig till de grundsatser, som utmärkte de sakkunnigas förslag till lagstiftning
örn grundvatten. Vid den inom justitiedepartementet verkställda
överarbetningen av de sakkunnigas förslag har i fråga örn huvudgiunderna
i detsamma ej vidtagits annan ändring än att den obligatoriska skyldigheten
att söka vattendomstols tillstånd för anläggande av vattentäkt inskränkts
till anläggningar för tillgodogörande av mera grundvatten än 300
kubikmeter om dygnet. Härjämte ha emellertid i anslutning till de avgivna
yttrandena vidtagits vissa smärre jämkningar av förslaget (se härom propositionen
sid. 48—96).
Det inom departementet överarbetade förslaget har i lagrådet i allt väsentligt
lämnats utan erinran. Av lagrådet framställda anmärkningar beträffande
vissa detaljer i förslaget ha, med några undantag, iakttagits i propositionen.
Utskottet finner det i hög grad önskvärt, att frågan örn rätten till den betydelsefulla
naturtillgång, som grundvattnet utgör, blir reglerad i lag. Då
konkurrensen om grundvattnet med all säkerhet kommer att bliva allt starkare,
är det icke minst ur allmän synpunkt behövligt, att en sådan reglering
sker.
Det ligger i sakens natur, att vid en lagstiftning på området möter ett
flertal svårlösta intressekollisioner. Såvitt utskottet kunnat finna ha emellertid
dessa spörsmål i föreliggande förslag lösts på ett sätt som tager tillbörlig
hänsyn till berättigade synpunkter å ömse sidor. Tillämpningen av
de föreslagna bestämmelserna torde dock understundom komma att erbjuda
vissa svårigheter, och förslaget ställer utan tvivel särskilda krav a de
myndigheter som i främsta rummet skola pröva däri behandlade frågor,
nämligen vattendomstolarna. Det har sålunda befunnits nödvändigt att åt
35
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
dessa domstolar i flera hänseenden inrymma befogenhet att inom vissa gränser
förfara efter vad med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall
är rättvist och lämpligt. Särskilt i fråga örn de fordringar som böra ställas
å utredningen i grundvattenmål kan möjligen på den grund praxis tänkas
bliva växlande. Utskottet vill i detta hänseende, i likhet med föredragande
departementschefen, framhålla vikten av att fordringarna ej ställas högre
än att därav föranledda kostnader motsvaras av det resultat som genom utredningen
kan vinnas.
Beträffande den närmare innebörden av förslaget har utskottet särskilt
uppmärksammat de bestämmelser, varigenom skydd mot förorening av
grundvattnet kan beredas. Förslaget upptager i detta hänseende i 2 kap.
45 § ett stadgande, enligt vilket för beredande av sådant skydd må läggas
servitut å annan tillhörig fastighet. Genom dylika servitut torde ock ett
ganska effektivt skydd kunna vinnas inom mera begränsade områden. Däremot
lärer det knappast vara praktiskt möjligt att i sagda ordning skydda
grundvattentillgångar med mera betydande utbredning. Förslaget innehåller
emellertid under 58 § i nämnda kap. även vissa allmänna bestämmelser,
som avse att meddela skydd mot åtgärder, vilka kunna befaras mediöra menlig
inverkan å grundvattentillgångar. Enligt denna paragraf är envar skyldig
att vid utförande av sådan åtgärd iakttaga de försiktighetsmått som skäligen
föranledas av omständigheterna, varjämte länsstyrelsen tillagts befogenhet
att vid behov meddela erforderlig handräckning. Såsom av motiven
till paragrafen framgår är denna tillämplig även när den menliga inverkan å
en grundvattentillgång, som kan befaras, består i att grundvattnet kan tänkas
bli förorenat. Utskottet finner det angeläget understryka, att stadgandet
sålunda även gäller åtgärd som kan medföra förorening av grundvatten.
Utskottet vill härefter erinra om vissa bestämmelser i förslaget som möjliggöra
att bestämma ersättning till den, som lider intrång genom en vattentäkt,
i form av skyldighet för vattentäktens ägare att leverera vatten. Enligt
nämnda bestämmelser, som återfinnas i 9 kap. 46 §, skall det åligga den sorn
får mottaga ersättning i dylik ordning att, i den mån han vinner förmån av
någon betydelse, utgiva skälig betalning för vattnet. Försummas det, kan
leverantören under vissa förutsättningar inställa tillhandahållandet av vatten.
Vad först angår rätten att avbryta tillhandahållandet av vatten förutsätter
utskottet, att denna rätt icke utövas så att den medför obilliga
verkningar. I fråga örn betalningen för vattnet ger nämnda lagrum tydligt
vid handen, att betalningen icke må bestämmas så att den överstiger värdet
av den förmån som vinnes — t. ex. därigenom att en fastighet kommer att
förses med vattenledningsvatten i .stället för att den förut endast haft en
vanlig brunn alt tillgå. Av vikt är även att betalningen icke fastställes enbart
med hänsyn till sagda förmån. Hänsyn måste ock tagas till övriga
omständigheter så att betalningen icke kolmin r att överstiga skäligt bidrag
till leverantörens kostnader för tillhandahållande av vatten. Utskottet föiutsätter
jämväl, att betalningen icke i något fall bestämmes till sadant belopp
all den blir betungande för den som får ersättning i forin av vatten.
36
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
II.
Frågan om vissa ändrade bestämmelser beträffande dikningsföretag iu.m.
I skrivelse (nr 334) anhöll riksdagen år 1932, att Kungl. Majit ville låta
verkställa skyndsam utredning rörande frågan om ett enklare förrättningsförfarande
beträffande statsunderstödda dikningsföretag av mindre omfattning.
Enligt bemyndigande den 15 juni 1934 har chefen för jordbruksdepartementet
tillkallat särskilda utredningsmän för att verkställa utredning
och avgiva förslag rörande den med understöd av statsmedel bedrivna avdiknings-
och täckdikningsverksamheten samt därmed sammanhängande
spörsmål. Sedan riksdagen år 1934 i skrivelse (nr 101) till Kungl. Majit anhållit,
att Kungl. Majit ville låta verkställa utredning om lämpligheten av
sådan ändring i vattenlagen, att vägingenjör erlrölle tillbörligt inflytande i
ärenden angående dikningsföretag, som berörde allmän väg, har jämväl
denna fråga överlämnats till utredningsmännen för övervägande vid fullgörande
av deras uppdrag. Utredningsmännen lia sedermera med skrivelse
den 28 december 1936 avlämnat betänkande med förslag i ämnet (statens
offentl. utredn. 1937:8). I betänkandet har bland annat framlagts förslag
till lag örn ändring i vissa delar av vattenlagen.
Utredningsmännens förslag.
Utredningsmännen lia beträffande förhållandet mellan torrläggningsföretag
och vägintresset anfört, att med den allt större betydelse, som de allmänna
vägarna erhållit för samfärdseln, vore den nuvarande lagstiftningen
icke tillfredsställande för det fall att torrläggningsarbete bomme att beröra
allmän väg.. Utredningsmännen ha fördenskull ansett, att vid syneförrättning
uppgjort förslag till arbete, som berör allmän väg, bör underställas
prövning av vederbörande vägingenjör. För detta ändamål ha utredningsmännen
föreslagit, att i 10 kap. 52 § vattenlagen skulle införas stadgande
att vägingenjörens yttrande skulle inhämtas när torrläggningsföretag eller
vissa andra företag berörde allmän väg. Utredningsmännen lia härjämte
föreslagit att i 10 kap. 67 § vattenlagen skulle införas bestämmelse, att, där
genom dikandes försorg vattenavlopp genom allmän väg skulle anordnas
eller ändras eller åtgärd vidtagas till skydd för sådan väg, i synemännens
utlåtande skulle föreskrivas skyldighet för de dikande att, innan sådant arbete
igångsattes, lämna vederbörande vägingenjör underrättelse örn tiden för
arbetets igångsättande.
Utredningsmännen lia i sitt betänkande även upptagit lill behandling frågan
om möjligheten att nedbringa antalet exemplar av förrättningsakten vid
torrläggningsföretag, som behandlas vid syneförrättning. Akten skall för
närvarande, därest statsunderstöd beviljats, upprättas i tre exemplar, varav
ett skall insändas till vattendomstolen, ett skall överlämnas lill sakägarna
och ett insändas till lantbruksstyrelsen eller ifråga örn skogsdikningsföretag
till vederbörande skogsvårdsstyrelse. Utredningsmännen lia föreslagit sådan
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
37
ändring av 10 kap. 76 § vattenlagen, att vad där stadgas om insändande av
förrättningsakt till vattendomstolen för det fall att talan ej förts mot förrättningen
och ej heller underställning av synemännens utlåtande ägt rum
i stället skall avse insändande till lantbruksstyrelsen. Härmed avsåge utredningsmännen
att ernå, att vid statsunderstödda torrläggningsföretag endast
två, i stället för tre exemplar, av handlingarna skulle behöva upprättas.
Utredningsmännen ha ock ansett, att vissa förenklingar böra vidtagas i
fråga om förfarandet vid vattendomstol i besvärs- och underställningsmål,
samt fördenskull föreslagit ändring av 11 kap. 87, 88 och 89 §§ vattenlagen.
Över utredningsmännens förslag ha avgivits yttranden av vattenöverdomstolen
och vattenrättsdomarna, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen,
lantbrukshögskolan, länsstyrelserna efter hörande av hushållningssällskapens
förvaltningsutskott, centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund,
föreningen statens lantbruksingenjörer samt vissa andra myndigheter
och sammanslutningar.
I yttrandena ha endast vissa detaljanmärkningar framställts mot utredningsmännens
förslag.
Propositionen.
I propositionen har i anslutning till utredningsmännens förslag i 10 kap.
52 § vattenlagen upptagits bestämmelse, att vägingenjörens yttrande skall inhämtas
när vattenreglerings-, torrläggnings- eller kloak! edningsföretag berör
allmän väg. Sker avvikelse från vägingenjörens förslag, skall som regel
ärendet underställas vattendomstolens prövning. Under 10 kap. 67 § vattenlagen
har intagits stadgande, som möjliggör för vederbörande vägingenjör
att kontrollera arbete som berör allmän väg. Vidare har i 76 § i samma kap.
intagits en ändring i fråga om skyldighet att redovisa handlingarna rörande
dikningsföretag, varav följer att, i fall då nu tre aktexemplar erfordras, det
hädanefter är tillräckligt med två.
Beträffande 11 kap. vattenlagen ha i fråga om 88 § vidtagits vissa ändringar
i syfte att förbilliga förfarandet i vissa besvärs- och underställningsmål.
Slutligen har i 12 kap. vattenlagen företagits den ändringen, att dikningsföretag
ej vidare skola redovisas i vattenboken.
De ändringar i vattenlagen, som i nu förevarande sammanhang föreslagits,
lia av lagrådet lämnats utan erinran.
De mindre ändringar i vattenlagen, för vilka utskottet nu redogjort, synas
lämpliga. Vad särskilt angår förhållandet mellan torrläggningsföretag och
vissa andra företag, som regleras i vattenlagen, å ena, samt vägintresset, å
andra sidan, synas de ändringar som i denna del föreslagits ägnade att medföra
erforderliga garantier, att vederbörande vägingenjör erhåller tillbörligt
inflytande, när allmän väg beröres. Såsom föredragande departementschefen
framhållit medföra de föreslagna ändringarna icke, att företagen förpliktas
att utföra åtgärd eller vidkännas kostnad som enligt gällande rätt
åvilar vederbörande vägstyrelse.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 9 sami. 2 avd. Nr 20.
Utskottet.
4
38
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
Utskottet får under åberopande av vad utskottet ovan under I och II anfört
hemställa,
att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas.
Stockholm den 9 mars 1939.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Norman, Linder, Hagman*, Löfvander, Sten, Wistrand*,
Ekströmer och Wahlberg;
från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Skoglund*, Pettersson i Hällbacken,
Sandström*, Hermansson i Norrköping, Gardell, Hansson i Örebro* och Barnekow.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1939. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
390972
(
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1939:119 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av vattenlagen. a1 i texten