Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående sambandet mellan mödrahjälp och fattigvård.

1939-05-23 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1939:33, Utlåtande i anledning av väckt motion angående sambandet mellan mödrahjälp och fattigvård.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

1

Nr 33.

Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1939 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående sambandet mellan

mödrahjälp och fattigvård.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 47,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har fru Rönn-Christiansson m. fl.

hemställt, att riksdagen måtte besluta i skrivelse till Kungl. Majit hemställa

örn förslag till nästa års riksdag angående förtydligande bestämmelser i fattigvårdslagen

med syfte att erhållen mödrahjälp ej får innebära minskning

eller indragning av fattigvårdsunderstöd.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet

hänvisa till motionen.

Gällande bestämmelser örn mödrahjälp återfinnas i förordningen den 11

juni 1937 i delta ämne. Enligt denna förordning må kvinna, som i anledning

av havandeskap eller barnsbörd är i uppenbart behov av understöd, där

ej i förordningen annorlunda stadgas, tillerkännas mödrahjälp av statsmedel.

Mödrahjälp lämnas i den form, som för varje särskilt fall finnes lämpligast,

i en eller flera poster, dock högst till ett sammanlagt värde av trehundra

kronor. Då anledning därtill finnes, må mödrahjälp helt eller delvis

lämnas såsom räntefritt lån. Mödrahjälp må ej avse tid, som infaller senare

än sex månader efter nedkomsten (1 §). Mödrahjälp må icke lämnas

bland annat till kvinna, som av fattigvården mottagits till stadigvarande försörjning

(2 §). För behandling av frågor rörande mödrahjälp skall i varje

landstingsområde och i varje stad, som icke deltager i landsting, finnas en

nämnd (mödrahjälpsnämnd), bestående av en ordförande och två ledamöter

(3 §). Ansökan örn mödrahjälp skall ingivas till barnavårdsnämnden i den

kommun, där kvinnan vistas (4 §). Det åligger barnavårdsnämnden att snarast

möjligt till mödrahjälpsnämnden i orten avgiva yttrande över ansökningen

samt därvid översända handlingarna i ärendet och, om skiljaktiga

meningar förekommit, utdrag av protokollet. Tillstyrkan av mödrahjälp

skall tillika innefatta förslag till lämpliga hjälpåtgärder (5§). Sedan handlingarna

inkommit till mödrahjälpsnämnden, beslutar nämnden i ärendet. I

beslut, varigenom mödrahjälp beviljas, skall angivas vilka huvudsakliga behov

hjälpen avser att täcka (6 §).

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 2 and. Nr 33—54.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

Förordningen om mödrahjälp grundar sig på ett av befolkningskommissionen

år 1936 avgivet betänkande (statens off. utredn. 1936:15). I betänkandet

berörde kommissionen frågan örn förhållandet mellan mödrahjälp

och fattigvård. Kommissionen anförde därom bland annat följande:

Upphovet till den ekonomiska nödsituation, vilken skulle medföra möjlighet

att erhålla mödrahjälp, skulle enligt kommissionens allmänna motivering

vara att söka i havandeskap och barnsbörd. Givetvis kan emellertid

i samband med havandeskap och barnsbörd förekomma ett ekonomiskt nödläge,

som icke alls eller endast delvis har sin grund i själva havandeskapet

eller barnsbörden. En ensamstående kvinna, som kommit i grossess, har

exempelvis redan under tiden före havandeskapet åtnjutit understöd från

fattigvården till följd av oförmåga att tillfredsställande försörja sig, och samma

oförmåga består under den lid, varunder hon enligt kommissionens förslag

skulle äga åtnjuta mödrahjälp. I ett dylikt fall härrör tydligen hjälpbehovet

under nämnda tid antingen icke alls eller, om hjälpbehovet ökats,

endast till den del, som motsvarar ökningen, från havandeskapet och barnsbörden.

I övrigt har behovet sin grund i samma omständighet, som föranledde

fattigvårdsunderstöd redan före havandeskapet. Det torde vara uppenbart,

att i praktiken avsevärda svårigheter kunna uppstå för en uppdelning

av understödsbehovet, allt eftersom det härrör av havandeskapet och barnsbörden

eller av andra omständigheter. Främst med hänsyn härtill synes

lämpligt, att under den tid, mödrahjälp utgår, denna skall täcka kvinnans

hela understödsbehov, sålunda utan avseende vid huruvida detta endast delvis

har sin grund i havandeskapet och barnsbörden. Härigenom komma

mödrahjälp och fattigvård aldrig att kunna utgå samtidigt till en och samma

kvinna.

Erinras bör om en situation, som kan inträffa, om kvinnan är gift och

sammanlever med sin man. Familjen åtnjuter i sin helhet fattigvårdsunderstöd

på grund av att mannen är sjuk. Hustrun råkar i grossess och kommer

i åtnjutande av mödrahjälp. Denna skall då enligt vad ovan anförts

täcka hela hennes understödsbehov men givetvis icke övriga familjemedlemmars.

Härav följer, att fattigvården kan minska sitt understöd till att allenast

avse mannen och i förekommande fall barnen. Hustrun kommer sålunda

att åtnjuta mödrahjälp och de övriga familjemedlemmarna fattigvård.

Någon olägenhet av en sådan kombination av understödsformema

torde dock icke behöva möta.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, anförde i proposition

nr 38 till 1937 års riksdag angående förslaget till mödrahjälp bland annat

följande:

Såsom av det sagda framgår, skulle härigenom tillgodoses ett hjälpbehov,

som för närvarande i huvudsak fylles av fattigvården. Det är under dessa

förhållanden av vikt att söka uppdraga en så markerad gräns som möjligt

de båda hjälpformerna emellan. Kommissionen har beaktat detta önskemål

på det sättet, att från rätt till mödrahjälp undantagits allenast kvinnor, som

av fattigvården omhändertagits för varaktig försörjning, men däremot icke

sådana, vilka själva eller jämte sin familj åtnjuta fattigvård i annan form.

Det har vidare föreslagits, att, så snart förutsättning i något fall föreligger

för beviljande av mödrahjälp, denna skall givas sådan storlek, att den täc
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

3

ker kvinnans hela understödsbehov, även om detta icke skulle kunna anses i

sin helhet vara förorsakat av havandeskap eller barnsbörd. Fattigvård

och mödrahjälp skulle sålunda aldrig kunna utgå samtidigt till samma

kvinna. Säkerligen kommer en dylik gränsdragning i vissa fall att erbjuda

svårigheter vid tillämpningen. Särskilt befarar jag, att detta skall bliva fallet,

då det gäller att i hemmet hjälpa en kvinna, vars familj redan åtnjuter fattigvård.

Jag har därför övervägt en sådan ordning, att från rätt till mödrahjälp

skulle undantagas samtliga kvinnor, som i en eller annan form redan

av annan anledning än havandeskap eller barnsbörd åtnjöte fattigvård. Därigenom

skulle otvivelaktigt undgås den risk, som med kommissionens förslag

föreligger, för att kommunerna till vinnande av lättnad i fattigvårdsutgifterna

i alltför stor utsträckning skola söka bereda sina barnaföderskor mödrahjälp.

Emellertid skulle en dylik begränsning innebära, att mödrarna uppdelades

i två kategorier, vilkas hjälpbehov tillgodosåges efter principiellt skilda

linjer — en grupp med mödrahjälp, en annan med fattigvård — samt att

de sämst ställda mödrarna berövades de förmåner, som mödrahjälpen kan

innebära. Jag anser mig därför icke kunna förorda en dylik lösning utan

ansluter mig till kommissionens förslag. Vid tillämpningen på de enskilda

fallen bör det emellertid vara vederbörande hjälporgan angeläget att tillse,

att missbruk av mödrahjälpen av nyss antydd innebörd undgås.

Andra lagutskottet lämnade i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 38

departementschefens ifrågavarande uttalande utan erinran.

På kallelse av socialstyrelsen ägde i oktober 1938 en konferens rum i

Stockholm mellan representanter för mödrahjälpsnämnderna i riket. Ändamålet

med konferensen var att söka åstadkomma större enhetlighet vid behandling

av ansökningar om mödrahjälp. En redogörelse för konferensen

finnes intagen i Sociala meddelanden årg. 1938 sid. 763—766. Vid konferensen

blev jämväl frågan om sambandet mellan mödrahjälp och fattigvård

föremål för överläggning. Förenämnda redogörelse innehåller därom

följande:

Även frågan om mödrahjälpen i dess relation till andra hjälpformer blev

föremål för en ingående överläggning vid konferensen. Särskilt blev den

under förarbetena till förordningen fastslagna principen, att mödrahjälp

och fattigvård inte borde utgå samtidigt till samma kvinna, föremål för

kritik. Det anmärktes från flera håll, att ett strikt iakttagande av sagda

princip minskade mödrahjälpens effektivitet och väsentligen endast innebar

en överflyttning från kommunen till staten av utgifterna för vederbörande

kvinnas försörjning. Medan det stora flertalet mödrahjälpsnämnder

böjt sig för vad man uppfattat som statsmakternas direktiv i denna

punkt, visade det sig att några nämnder resolut frångått detsamma och såsom

villkor för beviljande av mödrahjälp uppställt att förut utgående fattigvårdsunderstöd

icke finge indragas eller minskas.

I skrivelse till Kungl. Majit den 1 december 1938 har socialstyrelsen —

efter att hava berört departementschefens ovannämnda yttrande angående

svårigheterna vid tillämpningen av en gränsdragning mellan fattigvård och

mödrahjälp — anfört följande:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

Vid den konferens, som mader sistlidne oktober månad hölls i Stockholm

mellan socialstyrelsen och representanter för rikets samtliga mödrahjälpsnämnder

blev bland annat frågan om mödrahjälpens förhållande till övriga

offentliga hjälpformer och då särskilt fattigvården föremål för överläggning.

Därvid framkom, att de av departementschefen befarade svårigheterna

allmänt gjort sig kännbara. Även framhölls från flera håll, att denna

gränsdragning, örn den strikt upprätthölles, komme att försätta de mödrar,

som vid tiden för sökande av mödrahjälp åtnjöte fattigvård, i en sämre ställning

än andra och i åtskilliga fall minska mödrahjälpsnämndernas möjligheter

att bringa en fullt effektiv hjälp. De försök, som inom de olika

mödrahjälpsnämnderna gjorts i syfte att övervinna de till följd av gränsdragningen

uppkomna svårigheterna, hade lett till en för olika mödrahjälpsområden

i hög grad skiftande praxis.

Socialstyrelsen vitsordade för sin del, att den i förutnämnda proposition

förordade gränsdragningen mellan mödrahjälp och fattigvård medfört svårigheter

och olägenheter av anmärkt beskaffenhet och sålunda icke syntes

ändamålsenlig. Styrelsen hemställde därför, att åtgärder måtte vidtagas i

syfte att möjliggöra en sådan tillämpning av mödrahjälpsförordningen, att

mödrahjälp till kvinna må kunna utgå jämsides med fattigvård till henne.

Med anledning av socialstyrelsens ifrågavarande skrivelse har statsrådet

och chefen för socialdepartementet under femte huvudtiteln i årets statsverksproposition

(punkt 13) gjort följande uttalande:

I anledning av socialstyrelsens nyssberörda framställning rörande sambandet

mellan mödrahjälp och fattigvård vill jag till en början erinra, att

min företrädare i ämbetet i sitt anförande till statsrådsprotokollet vid avlåtande

av proposition nr 38 till 1937 års riksdag förutsåg, att en markerad

gränsdragning mellan fattigvård och mödrahjälp skulle komma att erbjuda

betydande svårigheter vid tillämpningen. Då det nu upplyses, att de befarade

svårigheterna framträtt och då dessa enligt vunna erfarenheter torde

kunna undgås genom att mödrahjälp i vissa fall finge utgå samtidigt med

fattigvård, anser jag mig böra framhålla, att enär mödrahjälpsförordningen

allenast beträffande kvinnor, som av fattigvården mottagits till stadigvarande

försörjning, stadgar förbud mot den av socialstyrelsen föreslagna anordningen,

anledning saknas att för de angivna svårigheternas undanröjande

vidtaga någon förändring i de meddelade föreskrifterna.

Statsutskottet har i sitt av riksdagen i förevarande del godkända utlåtande

nr 5 lämnat departementschefens ifrågavarande yttrande utan erinran.

I detta sammanhang må slutligen omnämnas, att chefen för socialdepartementet

den 3 januari 1938 efter Kungl. Maj:ts bemyndigande utsett en kommitté,

socialvårdskommittén, med uppdrag att verkställa en allmän översyn

av socialvården. I direktiven för kommittén Ilar framhållits såsom två av

dess huvuduppgifter samordnande i görlig mån av socialvårdens olika grenar

samt omprövning av socialvårdsutgifternas fördelning mellan stat och

kommun.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33. 5

Det i föreliggande motion upptagna spörsmålet örn sambandet mellan utskottet.

mödrahjälp och fattigvård har alltsedan mödrahjälpens införande varit föremål

för statsmakternas uppmärksamhet. I sitt betänkande angående moderskapspenning

och mödrahjälp uttalade befolkningskommissionen, att mödrahjälpen

vore avsedd att täcka vederbörandes hela hjälpbehov, varför mödrahjälp

och fattigvård icke kunde utgå samtidigt till en och samma kvinna.

Detta uttalande biträddes av föredragande departementschefen. Häremot

gjorde riksdagen icke någon erinran. Den salunda tänkta gränsdragningen

har i tillämpningen visat sig medföra avsevärda svårigheter. Sedan riksdagen

lämnat det i förestående redogörelse omförmälda, av departementschefen

i årets statsverksproposition gjorda uttalandet utan erinran, synes

emellertid hinder icke vidare föreligga att, då särskilda skäl därtill föranleda,

låta mödrahjälp utgå samtidigt med fattigvård, som icke innebär stadigvarande

försörjning. Därigenom torde möjlighet hava bereus att med nu

bestående hjälpformer lämna en kvinna det bistånd i förevarande hänseende,

som i varje enskilt fall kan vara erforderligt. Utskottet vill emellertid

i detta sammanhang erinra om det at socialvårdskommittén lämnade

uppdraget. Enligt de kommittén givna direktiven skall det utgöra en av

dess huvuduppgifter att till granskning upptaga frågan örn samordnande i

görlig mån av socialvårdens olika grenar.

I den föreliggande motionen yrkas, att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Majit hemställa örn förslag angående förtydligande bestämmelser i

fattigvårdslagen i syfte att erhållen mödrahjälp icke får medföra minskning

eller indragning av utgående fattigvårdsunderstöd. Enligt utskottets mening

skulle en sådan reglering av förhållandet mellan ifrågavarande hjälpformer

komma att innebära ett avsteg från grundsatsen örn behovsprövning såsom

villkor för erhållande av fattigvård.

På grund av vad sålunda anförts har utskottet icke funnit skäl föreligga

för riksdagen att i anledning av motionen göra någon framställning till

Kungl. Majit. Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 maj 1939.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Hagman, Löfnander, Linnér, Sten,

Wistrand, Näslund* och Nils Svensson*;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Hage, Olovson i Västerås,

Skoglund*. Pettersson i Hällbacken*, Hallagård*, fru Nordgren och herr von Seth*.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.