Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om skyddskoppympning m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

1939-05-23 · 34 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 32 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1939:35, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om skyddskoppympning m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

1

Nr 35.

Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1939 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till förordning om skyddskoppympning m. m.,

dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 10 mars 1939 dagtecknad proposition, nr 182, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet hållna

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade, här nedan

införda förslag till förordning örn skyddskoppympning samt lag om upphävande

av 128 § strafflagen för krigsmakten.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft två i

andra kammaren väckta motioner, nämligen motionerna nr 410 av herr

Eriksson i Sandby och nr 411 av herr Lundqvist.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för propositionen, får utskottet, i

den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Jämlikt bemyndigande den 23 februari 1934 tillkallade dåvarande chefen

för socialdepartementet, statsrådet Möller, den 26 i samma månad landshövdingen

K. E. Tiselius, tillika ordförande, förste provinsialläkaren G. A. L.

Halldén, dåvarande professorn vid karolinska mediko-kirurgiska institutet

I. F:son Holmgren, föreståndaren för statens bakteriologiska laboratorium

professorn C. A. Kling samt ledamoten av riksdagens andra kammare redaktören

O. E. Olovson att inom socialdepartementet såsom sakkunniga biträ

da med behandling av frågan om den nuvarande obligatoriska barnvaccinationens

bibehållande. De sakkunniga, som antogo benämningen »Vaccinationsutredningen»,

avgåvo år 1937 betänkande med förslag till lag om skyddskoppympning

m. m. (statens offentliga utredningar 1937:28). Betänkandet

var icke enhälligt, i det att två av utredningens ledamöter (herrar

Kling och Halldén) avgåvo särskilt yttrande, innefattande ett av dem utarbetat

förslag till lag örn skyddskoppympning jämte motivering för detsamma.

Det genom propositionen framlagda förslaget grundar sig på det förslag,

som avgivits av majoriteten inom vaccinationsutredningen (herrar Tiselius,

Holmgren och Olovson).

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 2 avd. Nr 35.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

För de i motionen II: 410 framställda yrkandena, vilka avse vissa ändringar

i propositionens förslag, kommer redogörelse att lämnas vid behandlingen

av de särskilda paragraferna.

I motionen II: 411 yrkas, att riksdagen i anledning av propositionen måtte

besluta att antaga förordning om skyddskoppympning i enlighet med det av

utredningsminoriteten avgivna lagförslaget.

Sistnämnda förslag, vilket såsom bilaga E finnes fogat vid propositionen,

är av följande lydelse:

Förslag

till

Lag

om skyddskoppympning.

Om ympningsplikt.

1 §•

Till förekommande av smittkoppsjukdom och sådan sjukdoms spridning

är envar pliktig att, i enlighet med vad i denna lag stadgas, undergå ympning

med skyddskoppor.

2 §•

Barn skall undergå skyddskoppympning senast under det kalenderår, då

det fyller två år.

Är på grund av förordnande, som i 6 § sista stycket sägs, ympningsplikt,

som här ovan stadgas, icke gällande å barnets boningsort under någon del

av det år, då ympning enligt vad ovan sagts senast skall äga rum, må med

ympningen anstå till det år då ympningsplikt ånyo blir för boningsorten

gällande.

3 §.

Oberoende av skyddskoppympning, som äger rum enligt 2 §, åligger ympningsplikt
a)

dem, som börja tjänstgöring på grund av fast anställning vid försvarsmakten;
b)

värnpliktiga, som börja första tjänstgöring under fredstid;

c) dem, som inkallas till tjänstgöring för rikets försvar eller säkerhet, i

den omfattning Konungen så förordnar;

d) den, som intages på tvångsarbetsanstalt;

e) från utrikes ort inkommande person, därest det finnes anledning att

befara, att smittkoppsjukdom genom denne kan införas i riket; samt

f) den, som kan antagas hava kommit i beröring med koppsmittad elier

av särskild anledning kan väntas komma i beröring med sådan.

4 §•

Vid inträffad eller hotande smittkoppsepidemi må ympning påbjudas i

den omfattning, som prövas erforderligt. Beslut härom meddelas av länsstyrelsen.

I beslutet skall angivas den ort eller det område, där ympningsplikt

skall inträda, jämte ympningspliktens omfattning i övrigt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35. 3

Beträffande försvarsmakten eller enhet därav meddelas sådant beslut av

vederbörande chef.

Det åligger tjänsteläkare att, när anledning därtill uppkommer, skyndsamt

göra framställning angående meddelande av beslut, varom i denna

paragraf sägs.

5 §•

Ympningsplikt enligt denna lag föreligger icke beträffande den, som haft

smittkoppor eller som under de närmast föregående fem kalenderåren här i

riket bevisligen undergått verksam skyddskoppympning.

6 §•

Från skyddskoppympning skall den undantagas, som till följd av sjukdom

eller sjukdomsanlag eller allmän svaghet kan komma att erhålla men av

vmpningen.

Föreligger på grund av sjukdom eller sjukdomsanlag hos någon i den

ympningspliktiges omgivning anledning antaga, att hälsofara för den ympningspliktige

eller annan skulle uppstå genom ympningen, må ock undantagande

från ympning medgivas.

Sådant undantagande meddelas av den, som enligt 9 § utsetts eller förordnats

att vara offentlig ympare, och skall avse viss tid, högst tre år för

varje gång.

Har barn under minst tre år i följd varit jämlikt första stycket undantaget

från ympning och kan det av anledning, som där sägs, fortfarande antagas

erhålla men av ympningen, må medicinalstyrelsen efter framställning av den,

som är ansvarig för barnets befordran till ympning, för framtiden undantaga

barnet från ympning som avses i 2 §.

Säger sig någon, som är ansvarig för barns befordran till ympning enligt

2 § hysa farhågor för att ympningen skall för barnet medföra ohälsa, som

ej blott är tillfällig, och har undantagande icke kunnat ske i enlighet med

vad ovan i första eller andra stycket sägs, har han att till medicinalstyrelsen

ingiva ansökan om barnets fritagande från ympning. Skulle det av den av

medicinalstyrelsen i ärendet förebragta utredningen framgå, att skäl föreligga

för antagandet, att ympningen kan medföra ej blott tillfällig ohälsa, skall medicinalstyrelsen

fritaga barnet från ympning. Finner styrelsen, att framställningen

icke kan bifallas, har den att underställa ärendet Kungl. Maj:ts prövning.

Om undantagande från ympning, som ovan i denna paragraf avses och örn

anledningen därtill, skall vederbörande hälsovårdsnämnd underrättas.

Vid inträffad eller hotande epidemi av annan sjukdom än smittkoppor eller

då så eljest prövas nödvändigt ur hälsovårdssynpunkt, äge Konungen förordna,

att ympningsplikt enligt 2 § första stycket skall under viss bestämd

tid icke vara gällande beträffande landet i dess helhet eller viss del därav,

samt att ympningsplikt enligt 3 § a), b) och d) skall under sådan tid föreligga

allenast i den omfattning Konungen bestämmer.

7 §•

Den, som icke efter början av de närmast föregående fem kalenderåren

här i riket undergått skyddskoppympning och som icke haft smittkoppor,

må icke vinna anställning eller för egen utbildning börja tjänstgöring vid

sjukvårdsanstalt, vid den allmänna hälsovården i egenskap av tillsyningsman,

vid lots- eller tullstaten, vid luftfart, i civil tjänst vid militär förläggning,

i polistjänst eller inskrivas å sjömanshus.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

Om behörighet att utöva ympning och om offentlig ympare.

8 §.

Skyddskoppympning må icke verkställas av annan än den, som äger behörighet

att utöva läkarkonsten.

Utan hinder av vad sålunda stadgats må för verkställande av ympning

enligt 4 § förordnas medicine kandidat, som undergått föreskriven kurs i

skyddskoppympning. Sådant förordnande meddelas av medicinalstyrelsen.

9 §.

Med offentlig ympare förstås i denna lag den, som jämlikt 14 § utsetts

att verkställa ympning eller som av medicinalstyrelsen därtill förordnats.

Civil tjänsteläkare är skyldig att verkställa ympning inom sitt tjänstgöringsdistrikt,

såframt icke medicinalstyrelsen helt eller delvis befriat honom

därifrån och utsett annan offentlig ympare. Sådan skyldighet åligge dock

ej förste provinsialläkare.

För område, inom vilket skyddskoppympning enligt 4 § påbjudits, må på

därom gjord framställning medicinalstyrelsen tillfälligt förordna offentlig

ympare.

Om förordnande av sådan ympare samt om hans tjänstgöringsområde och

tjänstgöringstid meddelar medicinalstyrelsen underrättelse till länsstyrelsen,

tjänsteläkaren och hälsovårdsnämnden.

Om ympare inom försvarsmakten föreskriver vederbörande sjukvårdsmyndighet.

Om ympämne.

10 §.

Skyddskoppympning skall ske med animalt ympämne (animal vaccin).

På Konungen ankommer att rörande framställning, handhavande, tillhandahållande

och försäljning av ympämne meddela de allmänna föreskrifter,

som kunna befinnas erforderliga.

Om skyddskoppympningens verkställande och anordnande.

11 §.

Det åligger hälsovårdsnämnden inom kommunen samt inom försvarsmakten

vederbörande chef att vaka över, att skyddskoppympningen utföres

i enlighet med gällande lag.

Föräldrar, förmyndare eller annan, som det åligger att hava vård om person

för vilken plikt att undergå ympning föreligger, svare för att denne befordras

till föreskriven ympning.

12 §.

Efter verkställd ympning skall, för utrönandet av dess utfall, den ympade

besiktigas av ymparen eller annan läkare, som därtill förordnats. Särskilt

förordnad besiktningsförrättare skall ofördröjligen till ymparen insända bevis

om besiktningen och vad därvid framgått.

Visar sig vid besiktning, att ymp ningen icke slagit an, och bliver vid förnyad

ympning inom ett år därefter resultatet enahanda, anses verksam ympning

ändock hava ägt rum.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

5

Den, som ympats med stöd av bestämmelser i 4 § första stycket, vare ej

pliktig undergå besiktning. För försvarsmakten gäller vad den högsta sjukvårdsmyndigheten

därom bestämmer.

13 §.

Då ympning verkställts med stöd av bestämmelserna i 3 § a), b) eller c)

eller på grund av beslut enligt 4 § andra stycket, skall anteckning om ympningen

och dess utfall göras i den ympades inskrivningsbok eller däremot

svarande handling.

Då i annat fall än nu sagts ympning anordnats av offentlig myndighet

och besiktning verkställts, åligge det ymparen att för varje ympad person på

begäran kostnadsfritt utfärda intyg om ympningen och dess utfall.

Jämväl beträffande uppskov med ympning, som meddelats enligt 6 § första

eller andra stycket skall offentlig ympare kostnadsfritt utfärda intyg enligt

föreskrivet formulär, i vilket skall angivas anledningen till uppskovet.

14 §.

I stad, köping eller municipalsamhälle med egen tjänsteläkare åligger det

hälsovårdsnämnden attt på lämpligt sätt anordna ympning för allmänheten

och utse ympare.

För befolkningen å andra orter samt på landsbygden böra anordnas ympnings-

och besiktningsmöten. Plan för dylika möten uppgöres av kommunens

hälsovårdsnämnd i samråd med vederbörande tjänsteläkare och underställes

för fastställelse förste provinsialläkaren, som förordnar ympare, där sådan ej

förordnats av medicinalstyrelsen, samt i fall av behov särskild besiktningsförrättare.

Hälsovårdsnämnden har att för mötet upplåta lämplig lokal, där så erfordras

belyst och uppvärmd.

Skyddskoppympning enligt 3 § a), b) och c) ävensom ympning, som påbjudits

enligt 4 § andra stycket, anordnas av vederbörande chef. Om ympning

enligt 3 § d) föranstaltar direktören för anstalten och örn ympning enligt

3 § e) och f) vederbörande hälsovårdsnämnd.

15 §.

Ympning, som verkställes å ympnings- eller besiktningsmöte eller eljest

på föranstaltande av offentlig myndighet, är avgiftsfri. Till ymparen eller

besiktningsförrältaren utgår för varje ympad eller besiktigad person eller för

person, som undersökts för ympning men ej ympats, ersättning av statsmedel

med belopp, som Konungen bestämmer. Där ymparen eller besiktningsförrättaren

icke är bosatt å orten, äger han därjämte rätt till resekostnads- och

traktamentsersättning av statsmedel enligt av Konungen fastställda grunder.

Olli kontroll över skyddskoppympning!!.

16 §.

Om ympning och dess utfall enligt verkställd besiktning skall ymparen

göra anteckning i en särskild ympningsjournal enligt av medicinalstyrelsen

fastställt formulär.

Har hälsovårdsnämnd jämlikt 17 § andra stycket tillställt offentlig ympare

förteckning över personer, som ej inom i 2 § nämnd tid undergått skyddskoppympning,

skall ymparen dessutom i densamma göra anteckning örn var
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

je av honom å dessa personer verkställd ympning genom angivande av dagen

för ympningen och därefter återsända förteckningen till hälsovårdsnämnden.

Före den 10 januari skall uppgift om ympning, som under nästföregående

kalenderår verkställts på förut icke verksamt ympad person, av ymparen

genom utdrag av ympningsjournalen insändas till vederbörande pastorsämbete,

som har att ofördröjligen i församlingsboken göra anteckning örn

ympningen och sist den 31 januari insända utdraget till vederbörande tjänsteläkare.

Före den 31 januari skall dessutom till vederbörande tjänsteläkare insändas

uppgift om antalet ympningar, som under det föregående kalenderåret

utförts på förut ympade personer (revaccination).

17 §.

Före januari månads utgång skall pastorsämbete till hälsovårdsnämnden

i kommunen översända förteckning över de barn, som under nästföregående

kalenderår fyllt två år, men ej undergått föreskriven skyddskoppympning.

Efter mottagandet av sådan förteckning, som i föregående stycke sägs,

skall hälsovårdsnämnden tillställa målsmannen till barn, som vistas inom

kommunen, en skriftlig anmaning enligt fastställt formulär att inom angiven

tid låta ympa barnet eller att styrka att ympning redan skett eller att barnet

undantagits från ympning samt meddela tid och plats för ympningsmöte.

Beträffande barn, som vistas på annan ort, skall hälsovårdsnämnden göra anmälan

hos hälsovårdsmyndigheten därstädes, som därefter har att tillse, att

skyddskoppympning behörigen äger rum. Förteckningen skall därefter översändas

till den offentliga ymparen, som jämlikt 16 § andra stycket har att

däri göra anteckning örn av honom ympade barn.

I allmän eller enskild skola eller läro- eller uppfostringsanstalt må icke

till undervisning eller vård mottagas lärjunge, som icke undergått skyddskoppympning.

Vad nu stadgats, äger dock icke tillämpning, där lärjunge

jämlikt bestämmelse i 6 § är från ympning undantagen. Ej heller må lärjunge

förmenas inträde i folkskola, dövstumskola eller anstalt för blinda eller för

sinnesslöa på grund av att han icke undergått skyddskoppympning eller intagande

i uppfostringsanstalt av sådan grund förvägras.

När årligen förteckning upprättas över de barn inom skoldistriktet, vilka

under året inträda i den för skolgång bestämda åldern, åligger det pastorsämbete

att om dem, som ej undergått föreskriven skyddskoppympning underrätta

vederbörande hälsovårdsnämnd, som i avseende å de ej skyddskoppympade

har att vidtaga på nämnden ankommande åtgärder.

Hälsovårdsnämnden har att i årsberättelsen över sin verksamhet lämna

redogörelse för vad den under året åtgjort jämlikt bestämmelserna i denna

paragraf.

18 §.

Föreligger för stad anledning till avvikelse från i 16 eller 17 § givna

kontrollbestämmelser, må medicinalstyrelsen, på framställning av hälsovårdsnämnden,

medgiva de ändringar eller undantag, som finnas påkallade

och icke försvåra kontrollen över skyddskoppympningen i övrigt.

Örn tillsyn över skyddskoppympningen.

19 g.

Högsta tillsynen över skyddskoppympningen i riket tillkommer medicinalstyrelsen

i enlighet med den för styrelsen gällande instruktionen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

7

Tillsynen över skyddskoppympningen av värnpliktiga eller vid krigsmakten

fast anställda tillkommer i samråd med medicinalstyrelsen försvarsväsendets

högsta sjukvårdsmyndigheter.

20 §.

Länsstyrelsen har att vaka däröver, att hälsovårdsnämnderna fullgöra

vad dem åligger med hänsyn till skyddskoppympningen, för vilket ändamål

länsstyrelsen, då sådant finnes av nöden, äger förelägga lämpliga vitén.

21 §.

Beträffande förste provinsialläkares, provinsial- eller extra provinsial-,

stads-, köpings- och municipalläkares åligganden med avseende å skyddskoppympningen

stadgas i gällande läkarinstruktion.

Om ersättning för skada till följd av ympning.

22 §.

Har till följd av ympning uppkommit sjukdom eller skada och varar denna

längre än tre veckor efter ympningen, må, där Konungen finner förhållandena

därtill föranleda, ersättning utgå av allmänna medel. Rörande ersättningens

bestämmande skola föreskrifterna i lagen den 17 juni 1916 om

försäkring för olycksfall i arbete i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Om ersättning för sjukdom eller skada till följd av ympning, som verkställts

under militär tjänstgöring, är särskilt stadgat.

Föreskrifter i avseende å lagens efterlevnad.

23 §.

Underlåter någon, som jämlikt 11 § andra stycket är ansvarig för fullgörande

av den i 2 § omförmälda ympningsplikt, att uppfylla vad honom sålunda

åligger, äger hälsovårdsnämnden att medelst föreläggande av vite, som

ej må överstiga tjugo kronor, tillhålla den försumlige att fullgöra sin

skyldighet. Tredskas han ändock, må hälsovårdsnämnden anmäla förhållandet

hos länsstyrelsen, som äger att vid förhöjda vitén giva enahanda föreläggande.

24 §.

Underlåter ympningspliktig som i 3 § a) eller b) eller i 4 § omförmäles

att fullgöra sin ympningsplikt, straffas med böter från och med 5 till och med

50 kronor.

Lag samma vare, om ledamot av styrelse för skola eller läro- eller uppfostringsanstalt

eller, där sådan styrelse ej finnes, vederbörande föreståndare

i strid mot vad i 17 § tredje stycket stadgas i skolan eller anstalten intager

lärjunge, vilken icke må där intagas, eller örn någon i strid mot vad i 7 §

stadgas anställer eller mottager eller å sjömanshus inskriver person, som där

omförmäles.

Ej må straff enligt denna paragraf tillämpas, där förseelsen enligt allmänna

strafflagen bör beläggas med strängare straff. Den, som är i tjänstgöring

vid mobiliserad avdelning av krigsmakten eller eljest inkallats till

tjänstgöring för rikets försvar, är för underlåtenhet att fullgöra honom

åliggande ympningsplikt underkastad straff efter strafflagen för krigsmakten,

varom är i nämnda lag stadgat.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

25 §.

Till dagsböter dömes, där förseelsen ej är belagd med strängare straff

enligt allmänna strafflagen,

a) den som verkställer skyddskoppympning utan att vara därtill behörig;

samt

b) ympare eller besiktningsförrättare, som vid ympning eller besiktning

eller eljest vid fullgörande av vad honom enligt denna lag åligger visar vårdslöshet,

oförstånd eller oskicklighet.

Den som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse, varom under

a) sägs, fortsätter samma förseelse, skall för var gång åtal därför anhängiggöres

fällas till särskilt ansvar.

26 §.

Förseelse mot denna lag åtalas av allmän åklagare vid polisdomstol, där

särskild sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare och, där sådan icke

finnes, vid allmän domstol. Åtal för fel, som i 25 § b) avses, skall dock alltid

anhängiggöras vid allmän domstol.

27 §.

Böter och vitén, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas

tillgång till deras gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får

utskottet hänvisa till motionerna.

Vid redogörelsen för de nu till behandling föreliggande förslagen kommer

utskottet att följa den indelning av ämnet, som iakttagits i propositionen.

Huvuddragen av gällande svensk skyddskoppympningslagstiftning.

Gällande lag örn skyddskoppympning av den 2 juni 1916, vilken lag åren

1926, 1930 och 1934 undergått vissa ändringar, förpliktar (1 §) envar att till

förekommande av smittkoppsjukdom och sådan sjukdoms spridning undergå

ympning med skyddskoppor (vaccination eller revaccination). Barn skall

i regel undergå sådan ympning senast under det kalenderår, då det fyller

sex år (2 §).

Utöver och oberoende av denna allmänna ympningsplikt beträffande barn

föreligger enligt 3 § skyldighet att undergå ympning (revaccinering) jämväl

i vissa andra fall. Omedelbart på grund av lagens stadgande gäller detta beträffande

1) dem, som börja fullgöra tjänstgöring på grund av fast anställning

bland manskapet vid hären eller marinen [3 § a)]; 2) värnpliktiga, som

börja första tjänstgöring under fredstid för sin utbildning [3 § b)]; samt 3)

den, som intages å tvångsarbetsanstalt [3 § e)]. Härutöver äger emellertid

dels Konungen att i den omfattning, som prövas nödvändig, påbjuda ympningsplikt

för värnpliktiga, som inkallas till tjänstgöring för rikets försvar [3 § c) ];

dels ock vederbörande hälsovårdsmyndighet att förordna om ympning av ut
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

9

länningar, som inkomma i riket för att söka arbetsanställning, därest myndigheten

finner anledning befara, att smittkoppsjukdom genom dem kan införas

i riket [3 § d)].

Enligt 6 § är vidare revaccinering föreskriven såsom villkor för vinnande

av anställning i vissa yrken, där behovet av skydd mot smittkoppor är särskilt

framträdande. Sålunda må icke någon, för såvitt han ej förut haft

smittkoppor, inskrivas å sjömanshus, vinna anställning vid tullverket eller

vid den allmänna sjukvården eller vid hälsopolis, efter avlagd medicine kandidatexamen

börja tjänstgöring vid sjukvårdsanstalt eller antagas till elev vid

undervisningsanstalt för barnmorskor eller vid sjuksköterskekurs utan att

hava i riket undergått vederbörlig skyddskoppympning tre gånger eller någon

gång efter början av de närmast föregående fem kalenderåren.

Vid inträffad eller hotande smittkoppepidemi må slutligen ympningsplikt

påbjudas i den omfattning, som finnes erforderlig. Beslut i sådant avseende

meddelas av länsstyrelsen efter framställning av vederbörande tjänsteläkare

eller hälsovårdsmyndighet, dock att i fråga om truppförband eller del därav

eller flottans station eller flottavdelning beslut meddelas av vederbörande

chef (4 §).

Emellertid upptagas i lagen vissa undantag i fråga om den föreskrivna ympningsskyldigheten.

För den, som förut haft smittkoppor eller vilken undergått

vederbörlig skyddskoppympning här i riket tre gånger eller någon gång efter

början av de senast förflutna fem kalenderåren, föreligger sålunda icke i något

fall ympningsplikt (5 § 1 morn.).

Härutöver föreligga enligt lagen möjligheter dels till individuellt undantagande

från ympning antingen för viss bestämd tid eller över huvud, dels ock

till tillfällig men mera generellt gällande suspendering av ympningsplikten.

Vad beträffar det individuella undantagandet från ympning, så kan detta

i första hand grundas å medicinska skäl (5 § 2 morn.). Undantagande från

ympning kail ock ske av andra skäl. Gällande lag innehåller nämligen i

5 g 3 mom. en s. k. samvetsklausul. Enligt denna kan barn undantagas

från ympning enligt 2 §, därest den, som är ansvarig för barnets befordran

till ympning, säger sig hysa farhåga för att ympningen skall för barnet medföra

ohälsa, som ej är blott tillfällig, samt det tillika med hänsyn till av

sökanden förebragta omständigheter måste antagas, att sådan farhåga har

sin grund i personlig erfarenhet örn något fall av dylik ohälsa, som han

haft skälig anledning anse hava inträffat i samband med ympning av harn.

Önskas undantagande å nu angivna grund, skall därom göras skriftlig ansökning

hos medicinalstyrelsen. Finner medicinalstyrelsen vid prövning

av ansökning, som rätteligen skett, sådana skäl icke vara förebragta, att

undantagande från ympning må meddelas, har styrelsen att underställa

ärendet Kungl. Majlis prövning.

Möjlighet att tillfälligt men mera generellt suspendera eljest bestående ympningsplikt

infördes genom elt år 1930 beslutat tillägg till lagstiftningen (5 §

4 morn.). Tillägget var i första liand föranlett av de erfarenheter, som under

de närmast föregående åren gjorts rörande en viss komplikation till skydds
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

koppympningen, den s. k. postvaccinala encefaliten. För att i görligaste mån

förekomma denna komplikations uppträdande ansågs det bland annat vara

erforderligt, att möjlighet bereddes till inställande av den offentliga skyddskoppympningen

i den utsträckning, som i särskilda fall kunde prövas nödvändigt

ur hälsovårdssynpunkt. Enligt tilläggsstadgandet äger Konungen att

vid inträffad eller hotande epidemi av annan sjukdom än smittkoppor eller

då så eljest prövas nödvändigt ur hälsovårdssynpunkt förordna, att ympningsplikt

enligt 2 § — som avser den allmänna barnympningen —- skall under

viss bestämd tid icke vara gällande beträffande landet i dess helhet eller

viss del därav samt att revaccinationsplikt för militärpersoner och dem som

intagas å tvångsarbetsanstalt skall föreligga allenast i den omfattning Konungen

bestämmer. Det är att märka, att sådant förordnande allenast medför ett

framskjutande av tiden för ympningspliktens fullgörande. Sedan förordnandet

upphört att gälla, inträder åter skyldighet för dem, som i följd av

detsamma icke ympats, att undergå ympning.

Skyddskoppympning får verkställas endast av legitimerad läkare, dock att

ympning, som påbjudes vid inträffad eller hotande epidemi, må, därest möjlighet

eljest saknas att på ett tillfredsställande sätt ordna densamma, verkställas

av medicine kandidat, som genomgått kurs i ympning (7 §).

I stad, köping eller municipalsamhälle med egen tjänsteläkare åligger det

hälsovårdsnämnden att på lämpligaste sätt ordna offentlig ympning. Å den

egentliga landsbygden skall ympning, i den omfattning, som befinnes möjlig,

företagas å ympnings- och besiktningsmöten. Dylika möten skola i regel

hållas vartannat år och ympning, som företages vid dem, är kostnadsfri

(12 § och 13 § 1 morn.). Efter verkställd ympning skall den ympade besiktigas.

Slår ympningen ej an, skall den upprepas senast inom ett år därefter.

Uppnås ej heller då positivt resultat, anses vederbörlig ympning ändock

hava ägt rum (11 §). Anmälan örn verkställd ympning å förut ej ympad

person skall inom viss tid översändas till vederbörande pastorsämbete (15 §).

Kontrollen med avseende å ympningspliktens fullgörande, såvitt angår

barn, är förlagd till inträdet i skolorna. I allmän eller enskild skola eller

läro- eller uppfostringsanstalt må icke till undervisning eller vård mottagas

lärjunge, som icke undergått skyddskoppympning elier är därifrån undantagen

(16 §). Angivna förbud gäller givetvis icke i det fall, att tillfällig

suspendering av ympningsplikten påbjudits för orten och det har icke

heller avseende å folkskolor eller vissa andra skolor, beträffande vilka

intagningsplikt föreligger. Här utövas emellertid kontroll på annat sätt (16 §).

Det åligger vederbörande pastorsämbete att i den förteckning över skolpliktiga

barn, som ämbetet har att varje år uppgöra, införa anteckning, huruvida

barn ympats. Med ledning av denna förteckning skall skolrådet (folkskolestyrelsen)

sist inom en månad efter det barnen intagits i skolan anmana

föräldrar till eller vårdare av barn, vilka ej ympats, att ombesörja, att

ympning sker inom en månad från anmaningen. Därefter skall skolrådet

snarast möjligt till hälsovårdsnämnden överlämna en förteckning å dels

i skolan intagna barn, vilka trots anmaning icke undergått ympning, och

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

11

dels sådana skolpliktiga, icke ympade barn, vilka ej intagits i skolan. Hälsovårdsnämnden

har sedermera att övervaka, att ifrågavarande barn befordras

till ympning. — Beträffande inom kommunen bosatta barn äger hälsovårdsnämnden

att medelst föreläggande av vitén, vilka dock ej tillhopa må

överstiga 20 kronor, tillhålla föräldrar eller andra, som äro ansvariga för

barnets befordran till ympning, att fullgöra sin skyldighet. Leder ej detta

till någon påföljd, kan hälsovårdsnämnden anmäla förhållandet till länsstyrelsen,

som äger att utsätta höjda vitén (21 §). I fråga om barn, som vistas

utom kommunen, äger hälsovårdsnämnden göra anmälan om förhållandet

till motsvarande myndighet å vistelseorten. Av hälsovårdsnämnd eller länsstyrelse

ålagda vitén, varom nyss nämnts, må i händelse av bristande tillgång

till deras gäldande ej förvandlas (26 §). Slutligen innehåller lagen ytterligare

vissa straffbestämmelser — bland annat bötesansvar för ympningspliktig,

som i 3 § a), b) eller d) omförmäles, vilken underlåter att fullgöra

sin ympningsplikt — föreskrift att förseelse mot lagen hör under allmänt

åtal m. m.

Utredningar rörande ändring av gällande lag om skyddskoppympning.

1930 års riksdag hemställde (i skrivelse nr 317), att Kungl. Majit måtte

låta verkställa en allsidig och förutsättningslös utredning, huruvida och i

vilken mån utan äventyrande av folkhälsan undantag från ympning enligt

2 § och 3 § a) och b) i 1916 års lag skulle kunna medgivas i större utsträckning

än för det dåvarande vore fallet, samt för riksdagen framlägga det

förslag, vartill utredningen kunde föranleda. I anledning härav tillkallades

inom socialdepartementet särskilda sakkunniga, vilka den 8 november 1932

avlämnade betänkande angående skyddskoppympningen (statens off. utredn.

1932: 37).

Yttranden över betänkandet avgåvos av åtskilliga myndigheter och korporationer.

I flera av yttrandena framställdes krav på förnyad, allsidig utredning

angående tvångsvaccinering av barn. År 1934 tillsattes därefter vaccinationsutredningen,

vars majoritetsförslag, såsom ovan nämnts, ligger till

grund för propositionen.

Departementsförslaget till förordning om skyddskoppympning.

Det dominerande principspörsmålet vid förevarande lagstiftningsarbete är,

huruvida den obligatoriska barnvaccinationen bör bibehållas eller icke.

Vaccinationens skyddsvorkan mot smittkoppor.

Utredningens majoritet har till en början konstaterat, att det inom den

medicinska vetenskapen rådde en praktiskt taget enhällig mening om att

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

en med framgång utförd vaccination lämnade ett till en början starkt, småningom

avtagande skydd mot smittkopporna.

Majoriteten har sammanfattat huvudpunkterna av vår kunskap örn vaccinationsskyddet

sålunda:

yaccinationen lämnar med ganska få undantag ett effektivt skydd mot

smittkoppor i 10—15 år. Även därefter äro ganska talrika individer kortare

eller längre tid mer eller mindre starkt skyddade. Om skyddet ej är tillräckligt

för att hindra, att den vaccinerade vid kontakt med en koppsjuk

angripes av sjukdomen, får han densamma i en form, som under i övrigt

lika omständigheter är i samma mån lindrigare som den kvarstående immunitetsresten

är större.

Utredningens minoritet däremot har ansett, att de resultat, som erhållits

vid undersökningar enligt olika metoder, berättigade till uttalandet, att en

befolkning, som genomgått framgångsrik vaccination i barndomen, vore till

omkring två tredjedelar skyddad mot insjuknande i klinisk form av smittkoppor

och att betydligt större del vore skyddad mot dödsfall i denna sjukdom.

En redogörelse för yttrandena, såvitt däri berörts frågan örn vaccinationens

skyddsverkan, lämnas å sid. 18—19 i propositionen.

Vaccinationens risker.

Utredningens majoritet har påpekat, att vissa, ehuru utomordentligt små

risker åtföljde vaccinationen. Den enda komplikationen av egentlig betydelse

vore den s. k. postvaccinala encefaliten, en akut inflammation i centrala

nervsystemet. Majoriteten har konstaterat, att i Sverige under perioden

1924—1936 inträffat 54 fall av encefalit efter vaccination och att under

samma tid utförts över 1 1/2 miljon vaccinationer. Detta betyder ett encefalitfall

på över 29,000 vaccinationer. Encefalitrisken i samband med vaccination

hade sålunda hittills i vårt land visat sig försvinnande liten. Emellertid

måste man också taga hänsyn till att encefaliten för den som drabbades

därav, vore en mycket allvarlig sjukdom. Av de 54 insjuknade hade 10 dött.

Angående storleken av faran för encefalitkomplikation i olika åldrar har

utredningsmajoriteten åberopat en undersökning, som synes giva till resultat,

att encefalitfallen i förhållande till vaccinationerna varit något talrikare bland

barn under tre år än över denna ålder. Emellertid har majoriteten framhållit,

att det på grund av det ringa antal fall av denna komplikation, som

inträffat i Sverige, icke vore möjligt att draga ens något så när bestämda

slutsatser.

Utredningens minoritet har kritiserat den av majoriteten åberopade undersökningen

om risken för postvaccinal encefalit i olika åldrar och den

slutsats, som dragits därav, samt förklarat, att de svenska observationerna

angående denna komplikation — liksom de holländska, vilka grundade sig

på ett betydligt större material — vore av det slag, att de utgjorde ett skäl

för tillrådandet av en tidig vaccination (under de två första levnadsåren).

I detta sammanhang må omnämnas, att vid årsskiftet 1937—38 dåvarande

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

13

chefen för socialdepartementet gjorde en förfrågan hos professorerna i allmän

patologi och patologisk anatomi vid rikets tre medicinska fakulteter

samt hos professorn i allmän hälsovårdslära vid karolinska institutet, huruvida

en eventuellt till 20-årsåldern uppskjuten primovaccination kunde tänkas

medföra större risk för encefalit än en primovaccination i barnaåldern.

Del visade sig, att något bestämt svar på denna fråga icke kunde givas. Dock

syntes sannolikt, att primovaccination av vuxna i varje fall icke innebure

större encefalitrisk än sådan vaccination av barn.

Å sid. 20—21 i propositionen lämnas en redogörelse för vad yttrandena i

förevarande hänseende innehålla.

Vaccinationens och övriga skyddsåtgärders roll vid bekämpandet av

smittkopporna.

Utredningens majoritet har till en början fastslagit, att det för avvärjandet

av en i ett land utbruten smiltkoppepidemi otvivelaktigt vore till betydande

fördel, om landets befolkning vore allmänt vaccinerad.

Majoriteten har därefter berört den nu föreliggande faran för import av

smittkoppor till vårt land. Gentemot den från vissa håll anförda ökade

risk i detta avseende, som de tätare och allt snabbare kommunikationerna

mellan Sverige och andra länder medförde, har majoriteten framhållit,

att kommunikationerna sedan många år varit så snabba, att resande kunnat

komma till Sverige från länder, där smittkoppsjukdomen ständigt eller

ofta funnes, på kortare tid än 10—14 dagar, som vöre koppornas inkubationstid.

Trots detta hade någon ökning av smittkoppimporten till vårt land icke

förmärkts. Detta finge sin förklaring främst därav, att samtidigt med kommunikationernas

utveckling energiska åtgärder vidtagits för vaccinationens

utbredning i de länder, där smittkopporna tidigare förekommit i större omfattning.

Ur vår synpunkt gällde detta särskilt Ryssland, varifrån sedan

gammalt den största faran för smittkoppor hotat oss.

Angående de åtgärder, som måste vidtagas vid inträffat smittkoppfall, har

majoriteten framhållit, att man i första hand måste vaccinera dem, som

varit i beröring med den sjuke, de s. k. kontakterna. Risken för att de koppsmittade

redan innan sjukdomen utbrutit sprede smitta till andra kunde vidare

nödvändiggöra vaccination av kontakternas kontakter. Då det många

gånger vore oklart, vilka som varit utsatta för smitta, kunde det slutligen

för säkerhets skull bliva lämpligt att anordna massvaccination. Vaccinationen

måste under alla förhållanden kombineras med isolering av smittkällorna.

Som vid andra epidemiska sjukdomar vore isoleringen även vid

smittkoppepidemier utomordentligt betydelsefull. Om isoleringen kunde utföras

tillräckligt snabbt efter ett smittkoppfall, minskades sålunda risken

för en smittkoppepidemi till ett minimum.

Slutligen har majoriteten framhållit att den högre personliga renlighetsstandard,

den bättre förståelsen för innebörden hos och nyttan av samhällshygieniska

åtgärder och den därav ökade beredvilligheten att rätta sig

efter föreskrifter i dylikt syfte, som varit en följd av arbetarklassens hö
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

jande i ekonomiskt avseende under den sista mansåldern, haft det gynnsammaste

inflytande pa samhällets hälsotillstånd och för mötandet av uppkommen

smiltkoppepidemi spelade en roll, som knappast kunde överskattas.

Utredningens minoritet har angående risken för smittkoppornas införande

i vårt land anmält från majoritetens mening avvikande uppfattning samt

uttalat, att risken för import av smittkoppor till följd av kommunikationernas

utveckling, handelns internationalisering och reselivets intensifiering,

ingalunda minskat utan i stället i hög grad ökat.

En redogörelse för yttrandena i förevarande del lämnas å sid. 23 i propositionen.

Olägenheter och risker örn tvåiigsvaccinationen av barn upphäves.

Utredningens majoritet har påpekat, att det allmänt ansåges vara en fördel,

att vaccinationen skedde i första levnadsåret eller åtminstone före slutet

av det andra, enär vaccinationsreaktionen då bleve så lindrig som möjligt.

Majoriteten har emellertid påvisat, att en betydande och fortskridande

minskning av barnvaccinationens frekvens på senare år inträtt i vårt land.

Majoriteten har vidare framhållit, att det vid införande av frivillig barnvaccination

läge nära till hands att vänta att antalet vaccinationer på barn

i skolåldern skulle minskas, vadan riskerna och olägenheterna härav borde

övervägas. Då det långt övervägande antalet barnvaccinationer ägde rum

i skolåldern, skulle en minskning i vaccination av dessa åldersgrupper utan

tvivel betyda en minskning av vaccinationsprocenten, vilken under förutsättning

att vaccinationen av de värnpliktiga, såsom vaccinationsutredningen

föresloge, behölles, skulle gälla hela den kvinnliga befolkningen och den

manliga befolkningen nedanför värnpliktsåldern. Härigenom skulle samhällets

immunitetsskydd mot kopporna försämras.

Majoriteten har vidare erinrat örn att man i förevarande sammanhang

plägade framhålla de häftiga reaktionerna efter en primovaccination vid

vuxen ålder, vare sig denna företoges i samband med värnpliktens fullgörande

eller på grund av inträffad koppepidemi. Detta moment hade tillmätts

så stor betydelse, att man ansett det i och för sig motivera bibehållande av

tvångsvis genomförd barnvaccination. Erfarenheten visade emellertid, att

dessa reaktioner ofta vore starka men ingalunda i den grad, att betänkligheter

mot primovaccination på vuxna föranleddes därav. För frågans bedömande

vore det av vikt att erinra sig, att olika teknik vid utförande av vaccinationen

hade ett betydligt inflytande på reaktionens större eller mindre

styrka. Det vore vidare anledning påminna om, huru jämväl''vid revaccination

vissa personer finge starka reaktioner, fullt jämförliga med primoreaktioner,

både i fråga om de lokala hudförändringarnas intensitet och feberns

höjd.

I detta sammanhang har majoriteten även berört frågan, huru ett upphävande

av den obligatoriska barnvaccinationen skulle inverka på arméns

krigsberedskap. Då samtliga årsklasser, som varit inkallade till värnplikts
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

15

tjänstgöring, alltjämt skulle vara vaccinerade, syntes det majoriteten uppenbart,

att borttagande av tvångsvaccination av barn icke skulle innebära någon

förändring i förevarande avseende.

I anledning av vad som brukade framhållas därom, att bristande vaccinimmunitet

hos en befolkning vid utbrott av en smittkoppepidemi nödvändiggjorde

massvaccination, har majoriteten förklarat det vara oriktigt att säga,

att upphävandet av tvånget till barnvaccination skulle medföra behov av

massvaccination vid inträffad smittkoppfara. Sådant behov funnes även

med vår nuvarande vaccinationslagstiftning och vore helt beroende av kontrollen

över kontakterna. Hade man förlorat denna kontroll, vilket lätt inträffade,

örn ett smittkoppfall länge förbleve odiagnosticerat i ett tätt befolkat

samhälle, måste massvaccination företagas, hur det än vore med befolkningens

vaccinationstillstånd. Hade man däremot haft full kontroll över

kontakterna och isolerat dessa, så behövdes ingen massvaccination, även örn

procenten vaccinerade bland befolkningen vore låg.

Slutligen har majoriteten behandlat frågan, örn svårare karaktär hos kopporna

kunde vara att vänta, därest den obligatoriska barnvaccinationen upphörde.

Angående den olika mottagligheten för koppsmitta har majoriteten

funnit uppenbart, att ovaccinerade smittades lättare än vaccinerade, men velat

påpeka, att ju längre tid som förflutit efter vaccinationen desto mindre

bleve skillnaden i detta avseende. Störst bleve skillnaden naturligtvis mellan

de ovaccinerade och dem, som vaccinerats under epidemin. Beträffande

sjukdomens mer eller mindre svårartade karaktär har majoriteten framhållit,

att den bästa mätaren härpå torde vara antalet dödsfall i förhållande till

antalet insjuknade. Av majoriteten förebragt statistisk utredning gåve ej stöd

för uppfattningen, att de förut ovaccinerade, vilkas vaccination skett som ett

led i bekämpandet av en utbruten smittkoppepidemi, löpte större risk för

dödlig utgång av koppsjukdomen än de förut vaccinerade, respektive revaccinerade.

Angående vad utredningens minoritet i förevarande hänseende anfört, får

utskottet hänvisa till sid. 26—27 i propositionen.

En redogörelse för yttrandena i denna del lämnas i propositionen å sid.

28—31.

Bör tvångsvaccination av barn bibehållas oller ej?

Utredningens majoritet har — under hänvisning till sina uttalanden under

närmast föregående rubrik — förklarat, att man med fullt erkännande

av de ökade svårigheter för bekämpandet av en smittkoppepidemi,

som en mindre genomförd allmän vaccination utgjorde, dock måste bestämt

avvisa den förenkling av problemen, som toge sitt uttryck i meningen, att

möjligheterna att bekämpa en smittkoppepidemi vore proportionella mot

procenten vaccinerade personer bland befolkningen. Det hade visat sig, att

även den bäst genomförda vaccination icke räckte till, örn åtgärderna för

isolering och vaccination av kontakter m. m. i epidemins början icke genomfördes

med tillräcklig omsorg och kraft, samt att däremot, örn detta skedde,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

man även i en dåligt vaccinerad befolkning kunde hastigt nog behärska epidemin.

Majoriteten har för sin del kommit till den uppfattningen, att det

icke mot den obligatoriska barnvaccinationens avskaffande, även om detta

skulle medföra ett avtagande av vaccinationsindex bland befolkningen, kunde

åberopas avgörande medicinska skäl.

Majoriteten har emellertid påpekat, att det vid bedömandet av denna

vanskliga fråga ej finge förbises, att densamma icke uteslutande vöre av

medicinsk natur. Även de som vore övertygade om den rent medicinska

nyttan av en allmän vaccination måste överväga, om det särdeles ömtåliga

ingripande i den personliga friheten, som tvångsvaccination av barn innebure,

alltjämt vore påkallat av tillräckligt vägande skäl samt om ifrågavarande

tvång överhuvud taget för närvarande kunde genomföras i vårt land.

Efter övervägande av alla de synpunkter, som kunde läggas på frågan,

har majoriteten funnit skäl föreslå upphävande av tvånget att vaccinera

barn. Majoriteten hänvisar härvid till att åtskilliga av Europas främsta

kulturländer, nämligen England, Holland och de tyska delarna av Schweiz,

icke hava tvångsvis genomförd barnvaccination, samt att detta förhållande

ej lett till oroande följder. I England hade väl vissa år antalet koppfall varit

betydligt, men deras karaktär hade varit så lindrig och dödligheten så

ringa, att man icke funnit sig därav föranledd till ändring i kopplagstiftningen.

Majoriteten har emellertid förklarat, att med hänsyn till den obestridliga

nytta vaccinationen medförde genom underlättande av bekämpandet av importerad

koppsmitta, allt borde göras för att uppmuntra till frivillig barnvaccination.

Härvidlag torde mödra- och barnavårdscentraler kunna uträtta

mycket i fråga om ympningen av småbarn. Därjämte torde det vara nödvändigt

att också genom lämpliga anordningar uppmuntra till allmän ympning

i skolorna av de barn, som icke förut vaccinerats. Ehuru lämpligaste tidpunkten

för ympning vöre, innan barnet fyllt två år, funnes enligt majoritetens

mening ingenting att invända mot ympning i skolåldern.

Majoriteten har vidare anfört, att den nuvarande vaccinationslagstiftningen

vore otillfredsställande i rättsligt hänseende. Såsom en allvarlig oegentlighet

måste anmärkas det förhållandet, att lagen i princip stadgade skyldighet att

vaccinera barn men icke tillhandahölle erforderliga tvångsmedel för genomförande

av detta bud. Nuvarande tvångsmedel vore böter i vissa fall, varom

stadgades i 16 § 1 mom. och 22 §, samt vite för vårdnadshavare för barn,

som underläte att vaccinera barnet. I händelse av bristande tillgång till gäldande

av sådant vite kunde detsamma emellertid icke förvandlas. Enligt

majoritetens åsikt hade genom detta förbud mot vitesförvandling det lagliga

tvångsmedlet både principiellt och praktiskt försvagats på ett sätt, som icke

vore förenligt med bibehållande av den obligatoriska vaccinationen av barn.

Utredningens minoritet har ägnat majoritetens förslag att borttaga den

obligatoriska barnvaccinationen ingående granskning. Angående vad minoriteten

därvid framhållit får utskottet hänvisa till sid. 34—35 i propositionen.

För egen del har minoriteten föreslagit, att tvångsvaccination av barn

skall bibehållas.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

17

Majoritetens förslag att tvångsvaccinationen av barn skall upphävas tillstyrkes

eller lämnas utan erinran i åtskilliga yttranden. I flertalet yttranden

tillstyrkes emellertid utredningsminoritetens förslag att gällande barnympningstvång

skall bibehållas. En närmare redogörelse för innehållet i yttrandena

i förevarande hänseende finnes intagen å sid. 36—39 i propositionen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Forslund, har anfört bland

annat följande:

Huvudspörsmålet i nu förevarande lagstiftning är givetvis frågan, örn obligatorisk

barnvaccination skall bibehållas eller icke.

Praktiskt taget fullständig enighet synes råda därom, att en med framgång

utförd vaccination med få undantag lämnar ett effektivt skydd mot smittkoppor

för avsevärd tid framåt samt att ett gott ympskydd hos befolkningen

är av stor betydelse för bekämpandet av en utbruten smittkoppepidemi. Redan

vid besvarandet av frågan, om den obligatoriska barnvaccinationens ersättande

med frivillig skulle försvaga det allmänna ympskyddet, gå emellertid

åsikterna isär.

För egen del är jag fullt på det klara med, att ett borttagande av tvånget

att vaccinera barn komme —- i varje fall till en början — att medföra nedgång

i antalet vaccinationer. Emellertid är jag av den övertygelsen, att —

på grund av andra bestämmelser i den ifrågasatta nya författningen och till

följd av väl organiserad upplysningsverksamhet — barnvaccinering dock

alltjämt kommer att företagas i stor utsträckning.

Då, i enlighet med vad nyss anförts, ett borttagande av vaccinationstvång

beträffande barn skulle — åtminstone till en början — medföra försämring

av ympskyddet hos landets befolkning, uppställer sig till besvarande frågan,

vilka risker för smittkoppepidemier som i närvarande tid kunna anses

hota vårt land. I likhet med utredningsmajoriteten anser jag, att smittkoppfaran

för oss är tämligen ringa, detta särskilt med hänsyn till våra jämförelsevis

goda hygieniska förhållanden och vårt hälso- och sjukvårdsväsendes

i så många avseenden tillfredsställande organisation. Skulle i något fall

smittkoppor bliva införda till riket, synes — på sätt jämväl utredningsmajoriteten

anfört — isolering och vaccination av smittkällor och kontakter

samt eventuellt massvaccination av befolkningen på särskilt utsatta orter

utgöra tillräckliga skyddsmedel mot en hotande smittkoppepidemi.

I sammanhang härmed blir emellertid det spörsmålet aktuellt, huruvida

primovaccination av personer ovanför barnaåldern föranleder alltför svårartade

ympningsreaktioner. Visserligen är det otvivelaktigt så, att vaccination

med största fördel utföres å helt små barn — i åldern upp till två år —

och att reaktionerna hos äldre äro starkare än hos småbarn. Om emellertid

lämplig moderation vid anläggandet av hudsnitten iakttages, torde obehagen

av primovaccination hos vuxna icke bliva av den storleksordning, att på

grund därav bibehållandet av tvång till barnvaccination kan anses motiverat.

Huru risken för postvaccinal encefalit förhåller sig till den ålder, i vilken

vaccination företages, är vidare ett viktigt spörsmål, som varit föremål för

olika meningar inom vaccinationsutredningen. Det för undersökning härav

tillgängliga materialet synes emellertid vara av alltför ringa omfattning för

att giva möjlighet till säkra slutsatser. Sannolikheten synes emellertid tala

för, alt primovaccination av vuxna icke innebär större risk för encefalit än

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 2 avd. Nr 35.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

Utelcottet.

sådan vaccination av barn. Vad nu anförts är av särskild betydelse av det

skälet, att — om tvångsvaccination av barn borttages men vaccinering av

till krigsmakten hörande personer föreskrives — ett avsevärt antal manliga

medborgare kommer att primovaccineras i 20-årsåldern.

Av redogörelsen för vad som i förevarande ärende framkommit framgår,

att den medicinska sakkunskapen är långt ifrån enig i sitt ståndpunkttagande

till frågan, huruvida tvångsvaccination av barn skall anses erforderlig

eller ej. Det vill ock förefalla, som örn man inom denna sakkunskap i

alltjämt växande utsträckning vore benägen att besvara denna fråga nekande.

Då härtill kommer, att vissa skäl av helt annan art, vilka beaktats av

bland andra åtskilliga länsstyrelser, starkt synas tala för ett upphävande

av tvångsvaccinationen av barn, har jag funnit mig böra giva min principiella

anslutning till det av utredningsmajoriteten framlagda författningsförslaget

De skäl jag nyss åsyftade äro av juridisk art. Utredningsmajoriteten

har påvisat, att bestämmelserna i gällande lag örn obligatorisk barnvaccination

i avsevärd utsträckning icke efterlevas, att överträdelser av desamma

mången gång icke föranleda åtgärd från myndigheternas sida samt att,

då ingripande sker mot vårdnadshavare, som tredskas att befordra barn

till ympning, lagen icke erbjuder tillräckligt verksamma tvångsmedel mot

honom. Det nuvarande tillståndet minskar i hög grad respekten för gällande

lag. En opinion av betydande styrka har uppstått inom vårt folk mot

den obligatoriska barnvaccinationen. Det synes mig icke tillrådligt att tillskapa

tvångsmedel av den art, att med stöd därav en effektiv barnvaccination

i strid mot denna opinion skulle kunna genomföras. Vid sådant förhållande

torde allenast återstå att upphäva tvånget och att söka genom andra

medel verka för en frivillig vaccination av så vidsträckt omfattning som

möjligt. Med denna åsikt rörande tvångsbestämmelser i ämnet saknar jag

anledning att diskutera frågan om samvetsklausul i den nya vaccinationsförfattningen.

Från olika håll hava uttalats farhågor för att följden av den obligatoriska

barnvaccinationens borttagande skulle bliva minskning av vår försvarsberedskap.

Vid det förhållande att jag ämnar föreslå vaccinationsplikt för

värnpliktiga synas dessa farhågor i huvudsak ogrundade. Däremot torde

vad de militära myndigheterna anfört därom, att ett upphävande av barnympningstvanget

komme att fa till följd ett större antal primoympningar

av värnpliktiga än för närvarande samt föranleda ett större antal sjukdagar

i anledning av vaccinationen äga sin riktighet. Att enbart av denna anledning

bibehålla sagda tvång låter sig dock icke försvara.

Enligt nu gällande lagstiftning skall barn i regel undergå skyddskoppympning

senast under det kalenderår, då det fyller sex år. Såsom av den ovan

lämnade redogörelsen framgår, har tillämpningen av detta stadgande icke

kunnat effektivt upprätthållas. Vaccinationsutredningens majoritet har påvisat,

att på senare år en betydande och fortskridande minskning i barnvaccinationens

frekvens inträtt i vårt land. Denna minskning har uppenbarligen

varit beroende därpå, att stadgandena örn sådan vaccination i viss utsträckning

förlorat sitt stöd i den allmänna uppfattningen ävensom att de tvångsmedel

vaccinationslagen erbjuder äro synnerligen ofullkomliga.

Inom den medicinska vetenskapen råder en praktiskt taget enhällig mening,

att en med framgång utförd vaccination lämnar ett till en början starkt, småningom

avtagande skydd mot smittkoppor. Det är med hänsyn härtill enligt

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

19

utskottets mening ett icke obetydligt samhällsintresse, att befolkningens genom

barnvaccination framkallade immunitetsskydd mot smittkoppor i görligaste

mån uppehälles. Å andra sidan måste beaktas, att obligatorisk barnympning

icke utgör det enda skyddsmedlet mot smittkoppor. 1 detta hänseende må

framhållas, att vid sådan sjukdom isolering av smittkällorna i förening med

vaccination av dem, som varit i beröring med insjuknad person, de s. k. kontakterna,

är av utomordentlig betydelse för förhindrande av smittans spridning.

Vaccinationsutredningens majoritet har framhållit, att om sådana åtgärder

vid inträffat smittkoppfall vidtoges med tillräcklig snabbhet, risken

för en epidemi bleve minskad till ett minimum. Om kontrollen över kontakterna

gått förlorad, utgör massvaccination av befolkningen ett verksamt medel

mot smittans utbredning. Denna åtgärd måste under sådana förhållanden

vidtagas, oavsett huru det förhåller sig med befolkningens vaccinationstillstånd.

Vad angår risken för införande av koppsmitta i vårt land finner utskottet

visserligen uppenbart, att den internationella samfärdselns ökade omfattning

i och för sig kan tänkas medföra ökad risk i detta hänseende. Detta riskmoment

motverkas emellertid av de omfattande åtgärder, som vidtagits för

vaccinationens utbredning i Ryssland och flera andra länder, där smittkoppor

tidigare förekommit i större omfattning. I detta sammanhang vill utskottet

jämväl framhålla, att vid inträffat smittkoppsfall den ökade samfärdseln

inom landet visserligen kan komma att bidraga till smittans spridning

men att å andra sidan de förbättrade kommunikationerna äro av synnerlig

betydelse för möjligheten att snabbt uppspåra misstänkta fall och kontakter

samt gent emot dem vidtaga erforderliga åtgärder.

Ett upphävande av den obligatoriska barnvaccinationen synes visserligen

med sannolikhet — åtminstone till en början — komma att medföra en sänkning

av antalet vaccinerade inom befolkningen. En utveckling i sådan riktning

torde emellertid med goda utsikter till framgång kunna motverkas genom

lämpliga åtgärder för uppmuntran till frivillig barnvaccination. Då enligt

propositionen ympningstvång alltjämt skall föreligga för värnpliktiga, som

börja sin första tjänstgöring under fredstid, kommer en eventuell minskning

av vaccinationsprocenten att gälla den kvinnliga befolkningen samt de delar

av den manliga befolkningen, som icke fullgjort värnpliktstjänstgöring. Någon

minskning av krigsmaktens immunitetsskydd mot smittkoppor kommer

sålunda icke att inträda. En minskad barnvaccination kommer emellertid

att få till följd, att ett större antal primoympningar å personer i vuxen ålder

måste företagas än vad för närvarande är fallet. Då vid sådan ympning

vuxna personer i allmänhet reagera kraftigare än barn i späd ålder, synas

ökade olägenheter i form av ett större antal sjukdagar vara att förvänta vid

vaccinationer å vuxna. Dessa olägenheter böra emellertid enligt utskottets

mening icke överdrivas.

Vid övervägande av samtliga på förevarande spörsmål inverkande omständigheter

har utskottet icke funnit den obligatoriska barnvaccinationen

vara av sådan betydelse, att utskottet skulle kunna tillstyrka skärpta tvångs
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35

åtgärder för densammas effektiva genomförande. Att under sådana förhållanden

i lagstiftningen fortfarande bibehålla stadgande om ympningstvång

beträffande barn : finner utskottet icke vara lämpligt. Utskottet anser sig

således böra förorda, att barnvaccinationen göres frivillig. Med denna uppfattning

får utskottet avstyrka det i motionen II: 411 framställda yrkandet.

De genom propositionen framlagda förslagen äro enligt utskottets mening

i stort sett ägnade att läggas till grund för lagstiftning i ämnet. Utskottet,

som icke har något att erinra beträffande förslaget till lag om upphävande

av 128 § strafflagen för krigsmakten, övergår härefter till att verkställa detaljgranskning

av förslaget till förordning örn skyddskoppympning. I den

mån de särskilda bestämmelserna i det följande icke beröras, hava de av

utskottet lämnats utan erinran.

2 §■

Förevarande paragraf i Kungl. Maj:ts förslag reglerar den allmänna ympningsskyldigheten

för militärer. Skyldiga att undergå skyddskoppympning

enligt denna paragraf äro: a) de, som börja tjänstgöring på grund av fast

anställning vid krigsmakten; b) värnpliktiga, som börja första tjänstgöring

under fredstid; samt c) de, som inkallas till tjänstgöring för rikets försvar eller

säkerhet, i den omfattning Konungen förordnar. Från ympningsskyldighet,

varom under a) och b) stadgas, äger Konungen föreskriva undantag, där det

prövas nödigt ur hälsovårdssynpunkt.

Utredningen har framhållit, att kravet på försvarsberedskap nödvändiggjorde

ympningstvång för militärer i fredstid, och att behovet av sådant tvång

bleve än mer trängande, örn barnympningsfrekvensen i fortsättningen komme

att sjunka ytterligare. Utredningen har vidare påpekat, att i 4 § av förslaget

undantag från ympning stadgades för den, som tidigare ympats eller haft

smittkoppor, samt att förbudet i 8 § mot ympning på grund av hälsoskäl

givetvis gällde även militärpersoner.

I yttranden, angivna av arméförvaltningen och chefen för lil arméfördelningen,

har framhållits önskvärdheten av att ympningsskyldigheten utsträcktes

jämväl till vissa kategorier i fredstid frikallade värnpliktiga. Förbundet

folkhälsans vänner har däremot ansett, att värnpliktiga borde hava rätt att

bliva undantagna från ympning, därest de förklarade sig icke vilja underkasta

sig sådan.

Föredragande departementschefen har angående denna paragraf anfört

bland annat:

Främsta syftet med den under a) och b) föreskrivna tvångsympningen

är, att i händelse av krigstillstånd de, som först skola gå i fält, redan på

förhand äro försedda med ett tillräckligt starkt immunitetsskydd mot smittkoppor.

Ur försvarsberedskapssynpunkt anser jag det däremot icke vara

oundgängligen erforderligt, att de kategorier värnpliktiga, vilka, såsom arméförvaltningen

anfört, icke fullgöra tjänstgöring i fredstid, skyddskoppympas

under sådan tid. Då de icke utan föregående utbildning kunna skickas

i fält, synes tillfälle erbjudas till vaccinering, vilken kommer att verkställas

enligt punkten c) i förevarande paragraf.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35. ^

I motionen II: 410 har yrkats, att »riksdagen i yttrande över propositionen

måtte uttala», att skyldigheten att undergå skyddskoppympning enligt 2 §

a) och b) uteslutes ur förordningen.

Utskottet finner det uppenbart, att bestämmelserna om skyddskoppymp

ning måste hava sådant innehåll, att kravet pa krigsmaktens försvarsberedskap

tillgodoses. Ur denna synpunkt är det av synnerlig vikt, att värnpliktiga

redan i fredstid undergå ympning. Därigenom ernås, såsom jämväl

departementschefen framhållit, att de, som först skola gå i fält, redan

på förhand äro försedda med ett tillräckligt starkt immunitetsskydd mot

smittkoppor. Det allmännas intresse i detta hänseende är enligt utskottets

mening av sådan vikt, att varje värnpliktig mäste underordna sig detsamma.

Med hänsyn härtill finner sig utskottet icke kunna tillstyrka det

i motionen framställda yrkandet.

5 §.

Enligt 5 § första stycket i Kungl. Majus förslag är bland annat den, som

kan antagas hava kommit i beröring med viss koppsmittad, skyldig att undergå

ympning. Beslut därom meddelas av vederbörande hälsovårdsnämnd.

1 andra stycket stadgas, att sådan skyldighet även åligger utlänning, som

från främmande land inkommit i riket för att här söka eller tillträda arbetsanställning,

därest det finnes anledning befara, att smittkoppsjukdom

genom honom kan införas i riket.

Föredragande departementschefen har angående andra stycket i förevarande

paragraf anfört bland annat följande:

De i jämförelse med stadgandena i första stycket skärpta bestämmelserna

i andra stycket, vilka nära överensstämma med 3 § d) i gällande vaccinationslag,

hava ursprungligen tillkommit för att skydda landet mot den import

av smittkoppsjukdomen, som stundom ägt rum genom säsongarbetare,

vilka inkommit från länder, där smittkoppor varit ofta förekommande.

Gentemot den risk för import av koppor, som den från utlandet kommande

resandeströmmen i övrigt innebär, synas karantänskungörelsens bestämmelser

vara tillräckliga. Alt märka är att andra stycket skall bliva tillämpligt

så snart någon — örn än ringa — anledning är att befara införande av

smittkoppsjukdom i riket.

I detta sammanhang må anföras, att gällande karantänskungörelse den

4 maj 1934 i 1 § innehåller bestämmelse, att till skydd mot införande i riket

genom sjö- eller landtrafik av smittkoppor skall fartyg jämte passagerare,

besättning och last så ock den, som över landgränsen ankommer till

riket, underkastas besiktning, isolering, efterbesiktning eller annan behandling

i enlighet med vad i kungörelsen är stadgat. Förutsättning för inskridande

mot lill riket inkommande personer är beträffande sjötrafik (9 §) i

huvudsak, alt fartyget ankommit från utrikes ort och på grund av beröring

med område, vilket förklarats smittat av smittkoppor, eller annan närmare

angiven anledning medför risk lör sådan sjukdoms införande i riket

och således är besiktningspliktigt. Till skydd mot införande genom land
-

UtsJcoUet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

trafik av smittkoppor stadgas (46 §), att den som över landgräns ankommer

till riket, skall omedelbart inställa sig till besiktning, därest han avrest

från område, som förklarats smittat av sådan sjukdom. — I kungörelsen den

31 augusti 1938 örn sanitär kontroll över luftfarten liava bestämmelser meddelats,

vilka i huvudsak motsvara karantänskungörelsens ovannämnda stadganden

angående sjötrafik.

Utskottet. Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen träda bestämmelserna

i karantänskungörelsen och kungörelsen om sanitär kontroll över luftfarten i

tillämpning allenast under vissa angivna förutsättningar. Även örn sådana

förutsättningar icke föreligga är emellertid utlänning, som från främmande

land inkommit till riket för att här söka eller tillträda arbetsanställning, enligt

stadgande i förevarande paragrafs andra stycke skyldig att efter hälsovårdsnämndens

beslut undergå ympning, så snart anledning finnes att befara,

att smittkoppsjukdom genom honom kan införas i riket. Enligt utskottets

mening kan det icke anses uteslutet, att jämväl andra till riket inkomna

utlänningar än de sålunda nämnda under vissa förhållanden kunna

befaras införa koppsmitta. Denna risk kan även föreligga beträffande

svenska medborgare, som från utlandet ankomma till riket. Utskottet hyser

den uppfattningen, att varje person, beträffande vilken anledning finnes

afl befara, att sfnittkoppsjukdom genom honom kan hit införas, bör kunna

underkastas ympning. I överensstämmelse härmed torde stadgandet i andra

stycket böra ändras.

11 §■

I denna paragraf i Kungl. Maj:ts förslag stadgas bland annat, att hälsovårdsnämnd

skall tillställa den, som har vårdnaden om barn, vilket under

nästföregående kalenderår fyllt två år men icke undergått verksam ympning,

uppmaning att låta ympa barnet jämte uppgift om tid och plats för

ympning, som enligt stadgande i 14 § skall anordnas för allmänheten. Formulär

till sådan uppmaning skall fastställas av medicinalstyrelsen.

Föredragande departementschefen har i anslutning till denna paragraf uttalat,

att i sådant meddelande synes böra angivas, att plikt att verkställa

ympning dock icke föreligger.

I motionen II: 410 hemställes, »att riksdagen i yttrande angående propositionen

måtte uttala», att i 11 § intages föreskrift om skyldighet för hälsovårdsnämnd

att jämväl meddela barns målsmän uppgift om rätten att ej

tillåta ympning.

Utskottet. Då medicinalstyrelsen vid utarbetande av formuläret till uppmaningen

uppenbarligen kommer att beakta det av departementschefen gjorda uttalandet

rörande formulärets avfattning, finner sig utskottet böra avstyrka det

i motionen framställda yrkandet.

18 §.

I 18 § första stycket i Kungl. Maj:ts förslag stadgas, att örn till följd av

ympning uppkommit sjukdom eller skada, som medfört döden eller varat

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

23

längre än tre veckor efter dagen för ympningen, Konungen må, där synnerliga

skäl därtill föranleda, bestämma, att ersättning av allmänna medel skall

utgå till den sjuke eller skadade eller, om denne på grund av sjukdomen eller

skadan avlidit, till den som för sitt uppehälle varit av hans arbete väsentligen

beroende. Utan hinder av vad sålunda blivit bestämt, må Konungen annorledes

förordna, när väsentligt ändrade förhållanden påkalla det.

Vaccinationsutredningen har funnit uppenbart, att även örn ersättning av

allmänna medel för sjukdom i samband med vaccination under militär

tjänstgöring ansetts kunna utgå jämlikt förordningen den 18 juni 1927 örn

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

enligt i vårt land allmänt gällande rättsgrundsatser statsverket icke vore i

princip pliktigt att utgiva ersättning för ympskada. Ä andra sidan torde det

icke kunna förnekas, att skäligheten talade för att sådan ersättning utginge i

mera ömmande fall och detta icke blott, då den verkställda ympningen varit

obligatorisk, utan även då den skett frivilligt, ty jämväl i sistnämnda fall

finge den anses hava tjänat ett allmänt intresse. Då förslaget avsåge att befordra

frivillig ympning, hade det även ur sådan synpunkt ansetts lämpligt

att bereda möjlighet till erhållande av sagda ersättning. Men då denna, som

sagt, endast borde utgå i mera ömmande fall, hade avgörandet ansetts böra

ske i administrativ väg samt överlämnats åt Konungen.

Föredragande departementschefen har uttalat, att han i likhet med vaccinationsutredningen

ansåge, att Kungl. Majit i ömmande fall skulle kunna

bestämma örn ersättning av allmänna medel för sjukdom eller skada till följd

av ympning. Ersättning hade därför föreslagits skola kunna ifrågakomma,

där synnerliga skäl därtill föranledde.

Enligt förevarande paragraf skall ersättning för ympskada utgå allenast,

när synnerliga skäl därtill föranleda. Då skyddskoppympning i de flesta

fall får anses tjäna ett allmänt intresse, finner utskottet emellertid nyssnämnda

begränsning vara alltför snäv. Enligt utskottets mening bör ersättning

för ympskada kunna lämnas i alla fall, då skäl därtill föreligger. I enlighet

härmed föreslår utskottet en ändring i förevarande paragraf.

25 §.

I 24 § b) i Kungl. Maj :ts förslag stadgas straff för ympare eller besiktningsförrättare,

som vid ympning eller besiktning eller eljest vid fullgörande av

vad honom enligt denna förordning åligger visar vårdslöshet, oförstånd eller

oskicklighet.

Enligt 25 § skall förseelse mot förordningen örn skyddskoppympning höra

under allmänt åtal. Åtal skall, där ej målet hör till krigsdomstols behandling,

anhängiggöras vid polisdomstol, där sådan är inrättad, men eljest hos

poliskammare eller, där sådan ej finnes, vid allmän domstol. Åtal för förseelse,

som i 24 § b) avses, skall dock alltid anhängiggöras vid allmän domstol.

I förevarande sammanhang må erinras, alt enligt stadgande i 6 § strafflagen

för krigsmakten bland annat civil personal tillhörande fältläkarkåren

Utskottet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

Utskottet.

lyder under nämnda lag. I 132 § samma lag lämnas bestämmelser angående

straff för vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet i tjänstebefattning

av den, som utan att vara krigsman lyder under strafflagen för

krigsmakten. Enligt 39 § lagen om krigsdomstolar hör till krigsdomstols

handläggning bland annat åtal mot dem, som lyda under strafflagen för

krigsmakten, för brott, vilket omförmäles som straffbart i sistnämnda lag

och som icke skall handläggas i den för disciplinmål stadgade ordningen.

Då krigsdomstol i vissa fall är behörig domstol för åtal jämväl för förseelse

enligt 24 § b) i föreliggande författningsförslag, har utskottet ansett en

jämkning av ordalydelsen i 25 § sista punkten böra vidtagas.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående (sid. 18, 21, 22, 23 och 24) anförts

får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, med förklarande att det i propositionen

framlagda förslaget till förordning om skyddskoppympning

icke kunnat i oförändrat skick antagas, måtte för sin del

antaga följande förslag till

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Förordning

örn skyddskoppympning.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Till förekommande av smittkoppsjukdom och dess spridning bör barn ympas

med animalt ympämne (animal vaccin), helst innan det fyllt två år.

Det åligger hälsovårdsnämnder och tjänsteläkare att verka för genomförande

av skyddskoppympning i största möjliga utsträckning.

2 §•

Skyldiga att undergå skyddskoppympning äro:

a) de, som börja tjänstgöring på grund av fast anställning vid krigsmakten;
b)

värnpliktiga, som börja första tjänstgöring under fredstid; samt

c) de, som inkallas till tjänstgöring för rikets försvar eller säkerhet, i den

omfattning Konungen förordnar.

Från ympningsskyldighet, varom under a) och b) stadgas, äger Konungen

föreskriva undantag, där det prövas nödigt ur hälsovårdssynpunkt.

3 §■

Vid inträffad eller hotande smittkoppepidemi må ympningsplikt påbjudas

i den omfattning, som prövas erforderlig. Beslut därom meddelas av länssty
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

25

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

reisen efter medicinalstyrelsens hörande. I beslutet skall angivas den ort

eller det område, där ympningsplikt skall gälla, jämte ympningspliktens omfattning

i övrigt.

Beträffande krigsmakten eller del därav meddelas sådant beslut av vederbörande

chef efter den högsta militära sjukvårdsmyndighetens hörande.

Det åligger tjänsteläkare att, när anledning därtill yppas, skyndsamt göra

framställning angående meddelande av beslut, varom i denna paragraf sägs.

4 §•

Stadgandena i 2 § så ock beslut, vilket meddelats med stöd av 3 §, äga icke

tillämpning beträffande den, som efter början av de närmast föregående fem

kalenderåren här i riket undergått verksam skyddskoppympning, samt ej

heller i fråga örn den, som haft smittkoppor.

5 §•

Skyldig att undergå ympning vare, även om ympningsplikt enligt 3 § icke

föreligger, den, som kan antagas hava kommit i beröring med viss koppsmittad,

och den, som kommit eller av särskild anledning kan väntas komma i

beröring med någon, som enligt vad här stadgats är ympningspliktig. Beslut

örn ympning meddelas av hälsovårdsnämnden i den ort, där den ympningspliktige

vistas, efter hörande av tjänsteläkaren i orten.

Vad i första stycket stadgas gäller Vad i första stycket stadgas gäller

även utlänning, som från främmande även den, som från främmande land

land inkommit i riket för att här söka inkommit i riket, därest det finnes aneher

tillträda arbetsanställning, därest ledning befara, att smittkoppsjukdom

det finnes anledning befara, att smitt- genom honom kan hit införas.

koppsjukdom genom honom kan införas

i riket.

Angående observation och isolering av person, som är smittkoppsjuk eller

misstänkes föra koppsmitta, stadgas i epidemilagen.

6 §•

Den, som icke efter början av de närmast föregående fem kalenderåren

här i riket undergått verksam ympning och som icke haft smittkoppor, må

ej vinna anställning eller för egen utbildning börja tjänstgöring vid sjukvårdsanstalt,

vid den allmänna hälsovården i egenskap av tillsyningsman,

vid lots- eller tullstaten, vid luftfart, i civil tjänst vid krigsmakten eller i polistjänst

och må ej heller inskrivas å sjömanshus.

Ilar någon blivit anställd, inträtt i tjänstgöring eller blivit inskriven i strid

mot bestämmelserna i första stycket, iige länsstyrelsen, på framställning av

hälsovårdsnämnd eller tjänsteläkare, vid vite ålägga honom att inom viss

tid hava undergått ympning.

V §•

På skolplikt^ barn, som ej undergått verksam ympning, skall sådan

verkställas av skolläkare eller annan, för ändamålet förordnad läkare, där ej

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

(Kungl. Maj-.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

den, som har vårdnaden om barnet, meddelat förbud däremot. Förbud skall

för att vara gällande i skriftlig form tillställas skolrådet (folkskolestyrelsen),

skolans föreståndare, klassläraren eller ymparen.

Ympning, varom i första stycket sägs, skall, där hinder ej möter, anordnas

en gång varje läsår. Minst fjorton dagar innan ympningen är utsatt

att äga rum skall genom försorg av skolrådet (folkskolestyrelsen) eller föreståndaren

för annan skola än folkskola dels kungörelse därom uppläsas i

församlingens kyrka och intagas i ortstidning, dels ock skriftligt meddelande

lämnas den, som har vårdnaden om skolpliktigt barn, vilket ej undergått

verksam ympning.

8 §•

Ympning må ej verkställas, där det till följd av sjukdom, sjukdomsanlag

eller allmän svaghet hos den, vars ympande ifrågakommit, eller sjukdom

eller sjukdomsanlag i hans omgivning finnes anledning befara, att han eller

annan kommer att lida men därav.

9 §.

Vid verkställande av ympning skall, till utrönande av dess verkan, ymparen,

med iakttagande av vad i 14 § andra stycket sägs, utsätta tid och plats

för besiktning av den ympade. Besiktning verkställes av ymparen eller annan,

som förordnats att verkställa sådan besiktning. Särskilt förordnad besiktningsförrättare

skall ofördröjligen till ymparen insända bevis om besiktningen

och vad därvid framgått.

Visar sig vid besiktning, att ympningen icke slagit an, och bliver vid förnyad

ympning inom ett år från den förra ympningen verkan enahanda, anses

verksam ympning ändock hava ägt rum.

Den, som ympats med stöd av bestämmelserna i 3 § första stycket eller

5 § första stycket, vare ej pliktig att undergå besiktning.

10 §.

Örn ympning och dess verkan enligt företagen besiktning skall ymparen

göra anteckning i särskild ympningsjournal, upprättad enligt formulär, som

fastställes av medicinalstyrelsen.

Uppgift om ympning, som under ett kalenderår verkställts på förut icke

verksamt ympad person, skall före den 10 nästpåföljande januari av ymparen

genom utdrag av ympningsjournalen insändas till pastorsämbetet i den

församling, där den ympade är kyrkobokförd, och har pastorsämbetet att

ofördröjligen i församlingsboken göra anteckning om ympningen och sist

den 31 januari insända utdraget till tjänsteläkaren i orten.

11 §•

Före januari månads utgång skall pastorsämbete till hälsovårdsnämnd insända

förteckning över de barn, som under nästföregående kalenderår fyllt

två år men icke undergått verksam ympning. Hälsovårdsnämnden skall

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

27

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

därefter tillställa den, som har vårdnaden om sådant barn, uppmaning att

låta ympa barnet jämte uppgift om tid och plats för ympning, som enligt

vad i 14 § stadgas skall anordnas för allmänheten. Formulär till sådan

uppmaning fastställes av medicinalstyrelsen.

12 §.

När förteckning upprättas över de barn inom skoldistriktet, vilka under

året inträda i den för skolgång bestämda åldern, åligger det pastorsämbetet

att i förteckningen för varje barn göra anteckning, huruvida barnet undergått

verksam skyddskoppympning.

Sedan förteckningen översänts till skolrådet (folkskolestyrelsen), har detta

att tillställa skola, där i förteckningen angivet barn är intaget, erforderligt utdrag

av förteckningen.

13 §.

Då ympning verkställts enligt 2 § eller med stöd av bestämmelserna i 3 §

på någon tillhörande krigsmakten, skall anteckning örn ympningen och dess

verkan göras i den ympades inskrivningsbok eller däremot svarande handling.

Då i annat fall än nu sagts ympning anordnats av offentlig myndighet

och besiktning verkställts, åligger det ymparen att för varje ympad person

på begäran kostnadsfritt utfärda intyg om ympningen och dess verkan.

14 §.

I stad, köping eller municipalsamhälle med egen tjänsteläkare åligger

det hälsovårdsnämnden att på lämpligt sätt anordna ympning för allmänheten

och utse ympare.

För befolkningen å landsbygden böra anordnas ympnings- och besiktningsmöten.

Plan för dylika möten skall uppgöras av vederbörande tjänsteläkare

i samråd med hälsovårdsnämnderna och insändes för fastställelse till

förste provinsialläkaren, som förordnar ympare, där sådan ej förordnats

av medicinalstyrelsen, samt i fall av behov särskild besiktningsförrättare.

Hälsovårdsnämnden har att för mötet tillhandahålla lämplig lokal.

För verkställande av ympning å skolbarn enligt 7 § skall, där skolläkare

ej finnes, ympare förordnas beträffande skola i ort, varom i första stycket

här ovan sägs, av hälsovårdsnämnden samt beträffande annorstädes belägen

skola i den ordning, varom stadgas i andra stycket.

Hälsovårdsnämnds beslut enligt första eller tredje stycket skall, utom

såvitt angår Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping, genast meddelas

förste provinsialläkaren.

15 §.

Ympning må icke verkställas av annan än den, som äger behörighet att

utöva läkarkonsten.

Utan hinder av vad sålunda stadgats må, där det finnes nödigt för verkställande

av ympning enligt 3 §, till ympare förordnas medicine kandidat,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

som undergått föreskriven kurs i skyddskoppympning. Sådant förordnande

meddelas av medicinalstyrelsen.

16 §.

Tjänsteläkare är skyldig att verkställa ympning inom sitt tjänstgöringsdistrikt

eller huvudsakliga verksamhetsområde, såframt icke medicinalstyrelsen

helt eller delvis befriat honom därifrån och förordnat annan ympare.

Sådan skyldighet åligger dock ej förste provinsialläkare.

För område, inom vilket ympning påbjudits enligt 3 § första stycket, må

på därom gjord framställning medicinalstyrelsen tillfälligt förordna ympare.

Om förordnande av ympare samt om dennes tjänstgöringsområde och

tjänstgöringstid skall medicinalstyrelsen lämna länsstyrelsen, tjänsteläkaren

och hälsovårdsnämnden underrättelse.

17 §.

Ympning, som verkställes å ympnings- eller besiktningsmöte eller eljest

på föranstaltande av offentlig myndighet, är avgiftsfri. Till ymparen eller

besiktningsförrättaren utgår för varje ympad eller besiktigad person ävensom

för person, som undersökts för ympning men ej ympats, ersättning av

allmänna medel med belopp, som Konungen bestämmer. Där ymparen eller

besiktningsförrättaren icke är bosatt å orten, åge han därjämte rätt till resekostnads-

och traktamentsersättning av allmänna medel enligt av Konungen

fastställda grunder.

18 §.

Har till följd av ympning uppkommit

sjukdom eller skada, som medfört

döden eller varat längre än tre

veckor efter dagen för ympningen,

må Konungen, där synnerliga skäl

därtill föranleda, bestämma, att ersättning

av allmänna medel skall utgå

till den sjuke eller skadade eller,

örn denne på grund av sjukdomen eller

skadan avlidit, till den som för

sitt uppehälle varit av hans arbete väsentligen

beroende. Utan hinder av

vad sålunda blivit bestämt, må Konungen

annorledes förordna, när väsentligt

ändrade förhållanden påkalla

Har till följd av ympning uppkommit

sjukdom eller skada, som medfört

döden eller varat längre än tre

veckor efter dagen för ympningen,

må Konungen, när skäl därtill åro,

bestämma, att ersättning av allmänna

medel skall utgå till den sjuke eller

skadade eller, örn denne på grund av

sjukdomen eller skadan avlidit, till

den som för sitt uppehälle varit av

hans arbete väsentligen beroende.

Utan hinder av vad sålunda blivit bestämt,

må Konungen annorledes förordna,

när väsentligt ändrade förhållanden

påkalla det.

det.

Örn ersättning för sjukdom eller skada till följd av ympning, som verkställts

under militär tjänstgöring, är särskilt stadgat.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

(Kungl. Maj.-ts förslag.) (Utskottets förslag.)

19 §.

Beslut, varigenom ympning påbjudits enligt 3 eller 5 §, länder till efterrättelse

utan hinder av förd klagan.

20 §.

Vägrar den, som enligt 2 § eller 3 § andra stycket är ympningspliktig,

att undergå ympning, äger vederbörande chef det oaktat föranstalta om

ympningens verkställande.

Vid tredska av den, som skall ympas på grund av bestämmelserna i 3 §

första stycket eller 5 §, äger vederbörande ympare hos polismyndigheten

påkalla erforderlig handräckning.

Ympare äger påkalla biträde av polismyndighet för efterspanande av person,

varom i 5 § sägs.

21 §.

Länsstyrelsen har att vaka däröver, att hälsovårdsnämnderna och skolråden

(folkskolestyrelserna) i länet fullgöra vad dem åligger med hänsyn

till skyddskoppympningen, för vilket ändamål länsstyrelsen, där det finnes

av nöden, äger förelägga lämpliga vitén.

22 §.

Rörande tillverkning och tillhandahållande av vaccin samt beträffande

vad ympare och besiktningsförrättare hava att iakttaga skall medicinalstyrelsen

meddela de allmänna föreskrifter, som erfordras för en ur hälsovårdssynpunkt

betryggande anordning av skyddskoppympningen.

23 §.

Den, som anställer, till tjänstgöring mottager eller å sjömanshus inskriver

någon i strid mot bestämmelserna i 6 §, straffes med böter från och med

fem till och med trehundra kronor.

24 §.

Till dagsböter dömes

a) den, som verkställer skyddskoppympning utan att vara därtill behörig;

samt

b) ympare eller besiktningsförrättare, som vid ympning eller besiktning

eller eljest vid fullgörande av vad honom enligt denna förordning åligger visar

vårdslöshet, oförstånd eller oskicklighet.

25 §.

Förseelse mot denna förordning Förseelse mot denna förordning

hör under allmänt åtal. Åtal skall, hör under allmänt åtal. Åtal skall,

där ej målet hör till krigsdomstols be- där ej målet hör till krigsdomstols behandling,

anhängiggöras vid polis- handling, anhängiggöras vid polisdomstol,

där sådan är inrättad, men domstol, där sådan är inrättad, men

eljest hos poliskammare eller, där så- eljest hos poliskammare eller, där sådan

ej finnes, vid allmän domstol, dan ej finnes, vid allmän domstol.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Åtal för förseelse, som i 24 § b) av- Åtal för förseelse, som i 24 § b) avses,

skall dock alltid anhängiggöras ses, md dock ej anhängiggöras vid

vid allmän domstol. polisdomstol eller poliskammare.

26 §.

Böter och vitén, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1940, då lagen den 2 juni

1916 om skyddskoppympning så ock vad eljest i lag eller särskild författning

är stridande mot den nya förordningens bestämmelser skall upphöra att

gälla.

Vitesföreläggande, som givits före den 1 januari 1940 i fall, då så icke må

ske enligt denna förordning, skall vara förfallet, därest vitet icke av underrätt

utdömts före nämnda dag.

B. att riksdagen måtte antaga Kungl. Maj:ts i propositionen

framlagda, nedan intagna förslag till

Lag

om upphävande av 128 § strafflagen för krigsmakten.

Härigenom förordnas, att 128 § strafflagen för krigsmakten skall upphöra

att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1940.

C. att motionerna II: 410 och 411 måtte anses besvarade

genom utskottets hemställan under A. och B. härovan.

Stockholm den 23 maj 1939.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

31

Vid ärendets slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Hagman, Löfvander, Sten, Wistrand,

Näslund* och Ekströmer;

från andra kammaren: herrar Hage, Olovson i Västerås, Sandström, Hansson i Örebro,

Barnekow, fröken Andersson samt herrar Holm och Nyblom*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herrar Wistrand, Ekströmer och Sandström samt fröken Andersson,

vilka anfört:

Enighet råder därom, att ett effektivt skydd mot smittkoppor ur folkhygienisk

synpunkt har synnerligen stor betydelse samt att vaccination är

det mest verksamma och till synes oumbärliga medlet i sådant syfte. Våra

svenska läkare torde också vara i det närmaste ense örn att de jämförelsevis

gynnsamma hygieniska förhållandena i vårt land icke innebära tillräcklig

säkerhet mot smittkoppepidemier, ifall det genom vaccinationen uppkommande

immunitetsskyddet avsevärt förminskas, I enlighet härmed anser man

jämväl, att den sålunda erhållna immuniteten icke kan ersättas genom isolering

av smittokällorna jämte efterföljande vaccination av dem, som varit

i beröring med de sjuka.

Uppenbarligen åstadkommes den mest omfattande vaccinationsfrekvensen

och det fullständigaste immunitetsskyddet, om barnvaccination är obligatorisk.

Tillika bestyrker läkareerfarenheten, att vaccinationen i spädbarnsåldern

medför den minsta olägenheten för barnet och således även för dess

vårdare. I de fall då förstagångsvaccinering måste utföras på vuxna, vare

sig å värnpliktiga eller vid epidemier, bli olägenheterna väsentligt större.

Erfarenheten från länder, där barnvaccination icke finnes genomförd, synes

giva vid handen, att antalet vaccinerade starkt nedgår. Det torde således

icke finnas något stöd för antagandet, att man genom uppmuntran till frivillig

barnvaccination skulle kunna erhålla samma eller liknande resultat som

genom den obligatoriska barnvaccineringen.

Att i strid mot en alldeles överväldigande mening inom den svenska läkarvetenskapen

och de praktiskt erfarna läkarna borttaga den obligatoriska

bamvaccinationen synes således utgöra en eftergift för en sakligt ogrundad

opinion. En sådan försämring av skyddet för befolkningen mot en allvarlig

sjukdom synes allra minst tillrådlig under nuvarande osäkra förhållanden.

Opinionen bör i stället bemötas genom en klok och omfattande upplysning,

befogade önskemål örn befrielse från vaccinationstvånget böra jämväl vinna

beaktande, i den mån det låter förena sig med det folkhygieniska intresset.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

De sålunda angivna synpunkterna tillgodoses i huvudsak genom det s. k.

minoritetsförslaget.

På grund av vad sålunda anförts hemställa vi,

1) att Kungl. Maj:ts proposition icke måtte av riksdagen bifallas;
2)

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

om utarbetande av nytt förslag i ämnet i enlighet med de

riktlinjer, som ovan angivits.

2) av herr Linder, som anfört:

Grundvalen för ifrågavarande Kungl, proposition utgör vaccinationsutredningens

betänkande. Av detta framgår, att meningarna i huvudfrågan —

principiell obligatorisk barnvaccinering eller ej — varit delade. Majoriteten,

bestående av en högre administrativ ämbetsman, en tidningsman, tillika politiker,

samt en läkare, har ansett barnvaccinationen böra vara frivillig. Minoriteten,

bestående av två läkare, har i princip bibehållit den obligatoriska

barnympningen.

Över vaccinationsutredningens betänkande hava en mängd yttranden blivit

infordrade. Resultatet därav bär blivit, att en överväldigande läkarmajoritet

ställt sig på utrednings/;sida. Sålunda hava medicinalstyrelsen,

medicinska fakulteten i Uppsala, medicinska fakulteten i Lund, svenska läkaresällskapet,

Sveriges läkarförbund, svenska stadsläkarföreningen, svenska

provinsialläkarföreningen samt karolinska institutets lärarkollegium

(dess majoritet) tillstyx-kt utredningsminoritetens förslag, att gällande barnympningstvång

skall bibehållas. — Vid en hänvändelse till troligen alla Sveriges

3,397 läkare ha till dags dato ej mindre än 2,888 uttalat sig för den

obligatoriska barnvaccinationens bibehållande. I mellanskillnaden, 491, ingå

till en mycket stor del sådana läkare, vilka redan förut å tjänstens vägnar

svarat.

Den fråga, som det här gäller att taga ståndpunkt till, har länge utgjort

ett starkt irritationsmoment bland stora delar av vårt lands befolkning. Tack

vare en i det hela med obestridligt lyckligt resultat sedan många år tillbaka

i vårt land genomförd ympning mot smittkoppor har det folkliga intrycket

av denna sjukdom så småningom kommit att förtona och faran för densamma

synts så overklig, att skyddskoppympningens betydelse börjat förlora

sitt fäste bland stora lager av vårt folk.

När en lekman nu går att taga ställning till denna fråga, förefaller det, som

om den enda säkra grunden för ett ställningstagande vore den medicinska

sakkunskapens omdöme. Sedan många år tillbaka och i alltjämt växande

omfattning har vårt folk med synnerlig aktning och respekt lyssnat till den

medicinska sakkunskapens råd och anvisningar samt funnit sig väl därav.

Det är under sådana omständigheter svårt att förstå, varför ej samma förtroende,

när det gäller vaccinationsfrågans bedömande, bör tillkomma läkarna

som det eljest är fallet, när det gäller medicinska frågor. Den svenska läkar
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

33

vetenskapens rykte och anseende över snart sagt hela den bildade världen

och ej minst hos vårt eget folk borde, tycker man, göra läkarnas omdöme i

vaccinationsfrågan förtjänt av det största beaktande och vara klart vägledande

för lagstiftaren.

Väl har framkommit det påståendet, att det lagförslag, som i den Kungl,

propositionen förelagts riksdagen, hade sin grund i folkpsykologiska synpunkter.

Väl är det också riktigt, att lekmannens praktiska omdöme ofta

gör sig gällande i förvaltningsfrågor eller i ekonomiska frågor gentemot läkarens

uppfattning. Men föga förtroendegivande torde allmänt anses vara att

låta en folkpsykologisk synpunkt vara avgörande vid bedömandet av möjligheterna

att förekomma sjukdomar. Utomordentligt bjärt sticker svagheten

hos en sådan folkpsykologisk synpunkt i dagen, då det gäller en sjukdom

av så allvarlig beskaffenhet som smittkopporna med en oerhörd smittsamhet

och en mycket hög dödlighetsprocent.

Att gällande lag på sina håll vunnit ringa efterlevnad bör ej tagas till

intäkt för obehövligheten av skyddskoppympning. Opinionen mot den obligatoriska

barnvaccinationen har vuxit sig stark på bekostnad av farans avlägsna

beskaffenhet. Denna opinion har aldrig på allvar stått ansikte mot

ansikte med sjukdomens härjningar och har glömt gångna släktens plågor

under sjukdomen. Opinionen har desslikes också så småningom kommit att

öva inflytande på övervakande myndigheter och kommit dessa att visa slapphet

och undfallenhet, något som fallit sig så mycket lättare, där det redan

förut funnits en bristande vilja att ställa sig nuvarande lag till efterrättelse.

Den inställning till saken, som vaccinationsutredningens minoritet intagit,

måste därför anses väga betydligt tyngre än det förslag, som framburits i

den Kungl, propositionen. Uppehållandet av befolkningens ympskydd mot

smittkoppor måste anses vara av sådan avgörande betydelse för möjligheten

att effektivt bekämpa en utbruten smittkoppepidemi, att kravet på obligatorisk

barnympning icke kan eftergivas. I enlighet härmed bör det av minoriteten

avgivna författningsförslaget läggas till grund för en ny lagstiftning

i förevarande ämne. Nämnda förslag ansluter sig närmare till nu gällande

lag, än vad fallet är beträffande den Kungl, propositionen, men innebär

på vissa punkter en effektivisering av den nuvarande lagstiftningen. 1

detta hänseende kan särskilt anföras, att nu gällande lag stadgar skyldighet

för vårdnadshavare att låta barn undergå ympning senast under det kalenderår,

då barnet fyller sex år. Enligt minoritetens förslag skall barn ympas

senast under det kalenderår, då det uppnår två års ålder. Därigenom ernås,

att barn i regel komma att ympas vid en ålder, då ympbesvären i allmänhet

äro synnerligen obetydliga. De fördelar, som därigenom vinnas, anses mycket

beaktansvärda. Minoriteten inom vaccinationsutredningen bar sålunda

framhållit, att den nuvarande lagstiftningen genom den möjlighet, den bereder

vårdnadshavare av barn att uppskjuta ympningen ända till sexårsåldern,

då ympbesvären äro mera uttalade, i icke ringa mån bidragit till att stegra

motståndet i vårt land mot den obligatoriska barnvaccinationen. Örn barnympningen

i enlighet med minoritetens förslag skulle komma att framflytBihang

till riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 2 avd. Nr 35. !>

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

tas till åldern före två år, vid vilken ålder ympbesvär anses mera sällan förekommande,

synes sålunda kunna förväntas, att motståndet mot barnvaccinationen

med tiden kommer att avtaga i styrka.

Även örn sålunda minoritetens förslag i huvudsak bör läggas till grund

för en ny lagstiftning i förevarande ämne, bör dock detta ej äga rum i ett

hänseende. Sålunda böra de vitén, som enligt förslaget kunna åläggas vårdnadshavare,

som underlåtit att vaccinera barn, ej kunna förvandlas till fängelse.

Det synes nämligen ej vara förenligt med nutida demokratisk åskådning

att i sådana fall, där en djup och fast rotad åskådning eller övertygelse

vunnit insteg hos en medborgare, emot honom tillgripa frihetsstraff.

På grund av vad sålunda anförts har jag inom utskottet ansett, att utskottet

bort hemställa:

1) att Kungl. Maj:ts förevarande proposition ej måtte av

riksdagen bifallas;

2) att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

om utarbetande av nytt förslag till lagstiftning i ämnet i närmare

anslutning på sätt ovan i huvudsak angivits till det förslag,

som avgivits av vaccinationsutredningens minoritet.

3) av herr Norman,

vilken ansett, att lagförslaget med bibehållande av övriga huvudgrunder

bort som allmän regel stadga, att ympning skall ske, innan barnet fyllt två

år, med rätt till uppskov efter skriftlig framställning därom från den, som

har vårdnaden örn barnet.

Stockholm 1939. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

392076

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.