Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lant arbet stid slag, dels ock i ämnet väckta motioner.
1939-05-26 · 21 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 20 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1939:36, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lant arbet stid slag, dels ock i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.
1
Nr 36.
Ankom till riksdagens kansli den 26 maj 1939 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lant arbet stid slag, dels ock i ämnet väckta
motioner.
Genom en den 31 mars 1939 dagtecknad proposition, nr 244, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lantarbetstidslag.
Härigenom förordnas som följer:
Lagens tillämpningsområde.
1 §•
Denna lag äger tillämpning:
1) å jordbruk jämte därtill hörande binäringar, vilka icke bedrivas såsom
självständiga företag, samt å byggnadsarbete för jordbruk eller sådan dess
binäring som nu nämnts, allt för såvitt i företaget till arbete för arbetsgivares
räkning i regel användas minst tre arbetare, häri icke inräknad arbetare,
som användes till arbete, vilket avses under a)—f) här nedan; samt
2) å trädgårdsskötsel, bedriven såsom självständigt företag, för såvitt däri
till arbete för arbetsgivares räkning i regel användes minst en arbetare enligt
samma beräkning.
Från lagens tillämpning undantagas:
a) arbete, som utföres under sådana förhållanden, att det ej kan anses tillkomma
arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande;
b) kolning i mila;
c) mjölkning, skötsel och upptagning av rotfrukter, dikning, skogsarbete,
upptagning av torv samt tillverkning av bränntorv och torvströ, allt i
den mån dessa arbeten utföras mot ackordsersättning;
d) husligt arbete;
e) arbete, som bedrives av staten; samt
f) arbete, varå arbetstidslagen för detaljhandeln äger tillämpning.
2 §.
Såsom arbetare skall vid tillämpning av denna lag ej räknas:
a) medlem av arbetsgivarens familj;
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 2 avd. Nr 36.
1
2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 36-
b) lantbruksinspektor eller annan befattningshavare i överordnad ställning;
eller
c) bokhållare eller annat kontorsbiträde.
3 §.
På begäran av domstol, allmän åklagare, yrkesinspektör eller den, vars
rätt därav beröres, åligger det arbetsrådet att avgöra, huruvida visst arbete
är att hänföra till sådant, varå denna lag äger tillämpning, eller huruvida
viss arbetstagare är att enligt lagen räkna såsom arbetare.
Är mål, som handlägges vid domstol, beroende av fråga, varom i första
stycket förmäles, skall domstolen hänskjuta frågan till arbetsrådet, när part
sådant äskar eller domstolen finner det nödigt, och må slutligt utslag av
domstolen ej meddelas, förrän arbetsrådets beslut kommit domstolen tillhanda.
I annan fråga rörande lagens tillämpning än som i första stycket avses
har arbetsrådet att på begäran av domstol, allmän åklagare, yrkesinspektör
eller den, vars rätt av frågan beröres, avgiva utlåtande.
Ordinarie arbetstid.
4 §.
1 mom. Till arbete, som avses i 1 § första stycket under 1), må arbetsgivare
icke använda arbetare under längre tid, raster oräknade, än för dygn
10 timmar samt för arbetsvecka
under januari, februari och december 41 timmar,
under mars, oktober och november 46 timmar samt
under tiden april—september 54 timmar.
Från vad sålunda stadgats skola gälla följande undantag:
a) För varje brukningsdel må en arbetare, som i regel användes till såväl
djurskötsel som annat arbete (arbetare med blandat arbete), utöver den i
första stycket angivna tiden för arbetsvecka användas till djurskötsel under
januari, februari och december högst 12 timmar för två arbetsveckor i följd
samt under mars, oktober och november högst 10 timmar för samma tid.
Vad nu sagts gäde ock den, som ersätter arbetare med blandat arbete under
ledighet.
b) För arbetare, som huvudsakligen användes till djurskötsel (djurskötare),
må arbetstiden icke överstiga för dygn nio timmar och för två arbetsveckor
i följd 108 timmar.
För att ersätta djurskötare under ledighet må annan arbetare användas
till djurskötsel utöver den i första stycket angivna tiden för arbetsvecka,
dock att den sammanlagda arbetstiden icke må överstiga 54 timmar för arbetsvecka.
2 mom. Till arbete, som avses i 1 § första stycket under 2), må arbetsgivare
icke använda arbetare under längre tid, raster oräknade, än för dygn
10 timmar samt för arbetsvecka
Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.
3
antingen 48 timmar
eller ock under januari, februari, november och december 42 timmar,
under mars och oktober 45 timmar samt under tiden april—september 53
timmar.
3 mom. Med arbetsvecka förstås i fall, som avses i 1 morn., tiden från
och med måndag till och med söndag samt i fall, som avses i 2 morn., tiden
från och med fredag till och med torsdag. Vad i 1 mom. föreskrivits beträffande
två arbetsveckor i följd skall gälla för perioder om två arbetsveckor,
räknade från första måndagen i november månad varje år.
För viss månad given föreskrift om arbetstid skall tillämpas under arbetsvecka
eller tvåveckorsperiod, som nyss sagts, vars första dag infaller
under månaden.
5 §.
1 mom. Arbetsrådet må, när skäl därtill äro, medgiva, att den i 4 § angivna
arbetstiden, utan att förlängas för år räknat, fördelas på annat sätt
än i nämnda paragraf sägs.
2 mom. Finnes i visst fall av särskilda skäl påkallat, att arbetstiden utsträckes
längre än i 4 § sägs, äger arbetsrådet lämna medgivande därtill.
3 mom. Undantag från de i 4 § angivna begränsningarna må ock av arbetsrådet
medgivas, då det av uttalande av arbetarnas sammanslutning eller
sammanslutningar eller annorledes framgår, att det stora flertalet av de arbetare,
som skulle beröras av undantaget, finner detsamma önskvärt och
arbetstiden ej därigenom kommer att oskäligt utsträckas.
Arbete å övertid.
6 §.
1 mom. Har natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej
kunnat förutses, vållat avbrott i ett företags drift eller ock medfört överhängande
fara för sådant avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egendom,
må arbetare, i den mån så är nödigt med hänsyn till berörda förhållande,
användas till arbete å övertid. Örn sådant arbete samt dess anledning, omfattning
och varaktighet åligger det arbetsgivaren att senast inom två dygn
från dess början göra anmälan till arbetsrådet.
Arbetet må icke fortsättas utöver sist angivna tid, utan att tillstånd därtill
sökts hos nämnda myndighet. Angående sådan ansökan har arbetsrådet
att ofördröjligen meddela beslut.
Anmälan eller ansökan, varom här är sagt, må anses gjord, när densamma
i betalt brev avlämnats till allmänna posten.
2 mom. Arbetare må utan sådan anmälan eller ansökan, som i 1 mom.
sägs, användas till arbete å övertid, som föranledes av födelser, sjukdomsfall
eller olycksfall bland djuren.
7 §•
/ mom. Erfordras för driftens ohindrade gång nödvändigtvis att förberedelse-
eller avslutningsarbeten utföras före eller efter den allmänna ar
-
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.
betstiden eller såvitt angår trädgårdsskötsel att så kallad vakttjänst utföres
utom den allmänna arbetstiden, må nödigt antal arbetare därtill användas å
övertid under högst sju timmar för arbetsvecka.
2 mom. Finner arbetsgivare i annat fall än som avses i 6 § påkallat att
för brådskande arbete under sådd eller skörd, för att ersätta arbetare under
ledighet eller för att tillgodose annat tillfälligt behov av ökad arbetstid använda
arbetare till arbete å övertid, vare därtill berättigad för högst 48
timmar under loppet av fyra arbetsveckor och 200 timmar under en tidrymd
av 12 månader i följd.
3 mom. Är ytterligare eftergift av trängande behov påkallad, må sådan,
dock för högst 100 timmar under en tidrymd av 12 månader i följd, meddelas
av arbetsrådet.
4 mom. I fråga örn arbetares skyldighet att utföra arbete, som avses i
denna paragraf, gäller vad därom kan anses vara med arbetsgivaren överenskommet,
men åligger det arbetsgivaren tillse, att icke arbetaren genom
användande till dylikt arbete utsättes för överansträngning eller ohälsa.
8 §•
Rörande arbetares användande till arbete å övertid enligt 6 § 1 mom. eller
7 § åligger det arbetsgivaren att senast den första söckendagen i näst
därpå följande arbetsvecka eller, därest då icke kan avgöras, huruvida arbetstiden
är att hänföra till sådan, som avses i nämnda lagrum, så snart sådant
kan bedömas, göra anteckning i särskild journal, upprättad enligt formulär,
som fastställes av arbetsrådet. Nämnda myndighet äger dock föreskriva,
att anteckning örn arbete å övertid får verkställas å annan tid och på
annat sätt än nu angivits. I fråga örn sådant arbete å övertid, som avses i
7 § 1 morn., är arbetsgivaren icke pliktig att göra dylik anteckning, där
övertiden finnes behörigen upptagen å arbetstidsschema, anslaget å arbetsstället
och angivande tiden för det dagliga arbetets början och slut.
Arbetare äge rätt att själv eller genom utsedd representant på anfordran
erhålla del av övertidsjournalen såvitt honom rörer.
Beslut av arbetsrådet enligt 6 § 1 mom. eller 7 § 3 mom. skall biläggas
journal eller annan handling, däri anteckning enligt första stycket skall göras,
och skall journalen eller handlingen jämte bilagda beslut förvaras å
arbetsstället under minst tre år, räknat beträffande journalen eller handlingen
från den tid, då sista anteckningen gjordes däri, och beträffande beslutet
från detsammas datum.
Allmänna bestämmelser.
9 §■
För tjänstgöring i arbetsrådet vid handläggning av ärende, som avses i
denna lag, utser Konungen för viss tid två med jordbruksförhållanden förtrogna
ledamöter. En ledamot skall utses bland personer, föreslagna av
de svenska arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd, och vid tjänstgöring
Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.
5
i arbetsrådet ersätta en av dess ledamöter, som utsetts efter förslag av arbetsgivarsammanslutningar;
en ledamot skall utses bland personer, föreslagna av
landsorganisationen i Sverige, samt vid tjänstgöring i arbetsrådet ersätta
en av dess ledamöter, som utsetts efter förslag av arbetarsammanslutningar.
För var och en av ledamöterna utses i enahanda ordning minst två supp
kanter, av vilka en bör vara förtrogen med förhållandena inom trädgårdsskötseln.
Vid arbetsrådets behandling av ärende, som avses i denna lag, skola, med
iakttagande av vad i 9 § 6 mom. lagen den 16 maj 1930 om arbetstidens begränsning
stadgas, närvara båda de ledamöter, vilka utsetts i här nämnd ordning,
eller för dem utsedda suppleanter. I övrigt skola bestämmelserna i
nämnda paragraf i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet.
10 §.
1 mom. Äro sådana rikssammanslutningar av arbetsgivare och arbetare,
som kunna anses företräda flertalet arbetsgivare och arbetare inom visst
verksamhetsområde, som i denna lag avses, ense om viss eftergift i något avseende,
varom stadgas i 5 § eller 7 § 3 morn., må Konungen på framställning
av arbetsrådet eller efter dess hörande förordna, att eftergiften må inom verksamhetsområdet
i fråga allmänt tillgodonjutas.
2 mom. Skulle tillämpningen av denna lag medföra särskilda svårigheter
inom viss del av riket eller ock sådana svårigheter för visst arbete eller
företag, att dess fortsatta bedrivande därigenom äventyras, må Konungen
på framställning av arbetsrådet eller efter dess hörande medgiva av förhållandena
påkallat undantag från lagens tillämpning.
11 §•
Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av yrkesinspektionen. Därvid
skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad som finnes stadgat
rörande tillsyn å efterlevnaden av lagen den 29 juni 1912 om arbetarskydd.
12 §.
Använder arbetsgivare arbetare till arbete i strid mot vad i denna lag är
stadgat eller mot föreskrift, som meddelats med stöd av lagen, straffes med
dagsböter. Var arbetaren under 18 år, vare den, som har vårdnaden örn arbetaren,
där användandet skett med hans vetskap och vilja, förfallen till
böter från och med fem till och med femtio kronor.
13 §.
Försummar arbetsgivare att fullgöra anmälningsskyldighet, som föreskrives
i 6 § 1 morn., eller att iakttaga vad enligt 8 § åligger honom, straffes med
dagsböter.
Har arbetsgivare mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift i anteckning,
som avses i 8 §, straffes med dagsböter ej under fem.
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.
14 §.
Förseelse mot denna lag åtalas vid polisdomstol, där sådan är inrättad,
men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes, vid allmän domstol.
Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.
15 §.
Beträffande verksamhet, som bedrives av kommun eller hushållningssällskap,
skall vad i denna lag är stadgat angående arbetsgivare gälla arbetsföreståndaren.
Lag samma vare, där arbetsrådet efter framställning av arbetsgivare godtagit
viss person såsom arbetsföreståndare i arbetsgivarens ställe.
16 §.
Där i lag eller författning ytterligare begränsning stadgats beträffande användande
av minderårig eller kvinna till arbete, skall sådan begränsning
lända till efterrättelse.
Denna lag träder i kraft, såvitt den avser arbetsrådets befogenhet och verksamhet,
den 1 juli 1939, vad angår undantagsbestämmelsen i 1 § andra
stycket under f), den 1 januari 1940 och i övrigt den 1 november 1939 samt
gäller till och med den 31 oktober 1942. Beträffande förseelse mot lagen,
som begåtts under tiden för dess giltighet, skall dock vad i lagen är stadgat
fortfara att gälla efter sistnämnda dag.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft fyra
i anledning av densamma väckta motioner, nämligen motionerna i första
kammaren nr 325 av herrar Mannerskantz och Bondeson samt nr 326 av herr
Domö m. fl. ävensom motionerna i andra kammaren nr 478 av herr Lundell
m. fl. och nr 479 av herr Bagge m. fl.
I motionerna I: 325 och II: 478, vilka äro likalydande, har hemställts, att
riksdagen måtte besluta sådana ändringar i det genom propositionen framlagda
förslaget, att
dels arbetstiden enligt 4 § 1 mom. fastställes för mars och oktober till
högst 50 timmar för arbetsvecka och för februari till högst 46 timmar för
arbetsvecka,
dels att uttrycket »För varje brukningsdel---en arbetare» i 4 §
1 mom. a) ersättes med uttrycket »enstaka arbetare»
och dels »arbetare med blandat arbete» under tiden november—februari
utöver för honom eljest gällande arbetstid må användas till djurskötsel högst
12 timmar för två arbetsveckor i följd (därvid förutsättes att arbetstiden för
mars och oktober utsträckes till 50 timmar för vecka).
I likalydande motionerna I: 326 och II: 479 har hemställts, att riksdagen
måtte avslå förevarande proposition samt i stället för en tid av tre år antaga
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr 36. •
en lag av samma lydelse som lantarbetstidslagen av den 26 juni 1936 i dess
ursprungliga lydelse.
Lantarbetstidslagen hade enligt lagen den 26 juni 1936 följande lydelse:
Vi Gustaf, med Guds nåde, Sveriges, Götes och Vendes Konung, göra veterlig!:
att Vi, med riksdagen, funnit gott förordna som följer:
Om lagens tillämpningsområde.
1 §•
Denna lag äger tillämpning: .
1) å jordbruk jämte därtill hörande binäringar, vilka icke bedrivas såsom
självständiga företag, samt å byggnadsarbete för jordbruk eller sådan dess
binäring som nu nämnts, allt för såvitt i rörelsen till arbete för arbetsgivares
räkning i regel användas flera än fyra arbetare, häri icke inräknad
arbetare som användes till arbete vilket avses under a)—d) här nedan, varemot
hänsyn i här berört hänseende skall tagas till arbetare, som uteslutande
eller huvudsakligen användes till arbete med djurskötsel,
2) å trädgårdsskötsel, bedriven såsom självständigt företag, för såvitt i
rörelsen till arbete för arbetsgivares räkning i regel användas flera än fyra
arbetare enligt samma beräkning.
Från lagens tillämpning undantagas:
a) arbete som utföres under sådana förhållanden att det ej kan anses tilL
komma arbetsgivaren att vaka över dess anordnande;
b) arbete med skötsel och upptagning av rott rukter, dikning samt skogsarbete,
i den mån dessa arbeten utföras mot ackordsersättning;
c) husligt arbete;
d) arbete som hedlives av staten;
e) arbete som innefattar djurskötsel.
2 §•
Såsom arbetare skall vid tillämpning av denna lag ej räknas medlem av
arbetsgivarens familj; samt ej heller
lantbruksinspektor eller annan befattningshavare i överordnad ställning,
bokhållare eller annat kontorsbiträde.
3 §•
På begäran av domstol, allmän åklagare, yrkesinspektör eller den vars
rätt därav beröres åligger det arbetsrådet att avgöra huruvida visst arbete
är att hänföra till sådant varå denna lag äger tillämpning, huruvida viss
arbetstagare är att enligt lagen räkna såsom arbetare eller huruvida arbetare,
som sysselsättes med djurskötsel, skall, jämlikt vad i 1 § under 1) stadgas,
inräknas i det antal arbetare, som där sägs.
Är mål som handlägges vid domstol beroende av fråga varom i törsta
stycket förmäles, skall domstolen hänskjuta frågan till arbetsrådet när part
sådant äskar eller domstolen finner det nödigt, och må slutligt utslag av
domstolen ej meddelas förrän arbetsrådets beslut kommit domstolen tillhanda.
I annan fråga rörande lagens tillämpning än som i första stycket avses
har arbetsrådet att på begäran av domstol, allmän åklagare, yrkesinspektör
eller den vars rätt av frågan beröres avgiva utlåtande.
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.
Om ordinarie arbetstid.
4 §•
1 mom. I arbete som avses i 1 § under 1) må arbetsgivare icke använda
arbetare till arbete under längre tid, raster oräknade, än för dygn 10 timmar
samt för vecka,
om första söckendagen i veckan infaller i januari, februari eller december,
46 timmar,
om första söckendagen i veckan infaller i mars, oktober eller november,
51 timmar och
örn första söckendagen i veckan infaller under tiden april—september, 56
timmar;
dock må beträffande högst tolv sådana veckor, som sist nämnts, veckoarbetstiden
utsträckas till 58 timmar.
2 mom. I arbete som avses i 1 § under 2) må arbetsgivare icke använda
arbetare till arbete under längre tid, raster oräknade, än för dygn 10 timmar
samt för två veckor i följd 106 timmar eller ock vad angår veckor, vilkas
första söckendag infaller under tiden april—september, 112 timmar, därest
arbetstiden under året i övrigt begränsas till högst 100 timmar för två veckor
i följd.
5 §•
1 mom. Därest den längsta arbetstid, som jämlikt 4 § 1 mom. eller endera
bestämmelsen i 2 mom. av samma paragraf må uttagas under veckor,
vilkas första söckendag infaller i februari eller mars, å någon ort eller i något
företag skulle finnas icke vara tillfyllest, må arbetsgivare under högst tre perioder,
vardera perioden omfattande två veckor, förlänga denna arbetstid med
21/» eller 5 timmar i veckan under förutsättning att motsvarande förkortning
av arbetstiden ägt rum under de veckor, vilkas första söckendag infallit i november
eller december året förut.
2 mom. Finnes i annat fall av synnerliga skäl påkallat att arbetstiden anordnas
på annat sätt eller utsträckes längre, för år räknat, är i 4 § sägs, äger
arbetsrådet lämna medgivande därtill.
3 mom. Undantag från de i 4 § angivna begränsningarna må ock av arbetsrådet
medgivas, då det av uttalande av arbetarnas sammanslutning eller
sammanslutningar eller annorledes framgår att det stora flertalet av de arbetare
som skulle beröras av undantaget finner detsamma önskvärt och arbetstiden
ej därigenom kommer att oskäligt utsträckas.
Om arbete utöver ordinarie arbetstid (arbete å övertid).
6 §•
Har natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej kunnat
förutses, vållat avbrott i ett företags drift eller ock medfört överhängande fara
för sådant avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egendom, må arbetare,
i den mån så är nödigt med hänsyn till berörda förhållande, användas till
arbete å övertid. Om sådant arbete samt dess anledning, omfattning och varaktighet
åligger det arbetsgivaren att senast inom två dygn från dess början
göra anmälan till arbetsrådet.
Arbetet må icke fortsättas utöver sist angivna tid utan att tillstånd därtill
sökts hos nämnda myndighet. Angående sådan ansökan har arbetsrådet att
ofördröjligen meddela beslut.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.
9
Anmälan eller ansökan varom här är sagt må anses gjord, när densamma
i betalt brev avlämnats till allmänna posten.
7 §■
1 mom. Erfordras för driftens ohindrade gång nödvändigtvis att förberedelse-
eller avslutningsarbeten utföras före eller efter den allmänna arbetstiden
eller såvitt angår trädgårdsskötsel att vakt-, vattnings- eller andra underhållsarbeten
eljest utföras utom den allmänna arbetstiden, må nödigt antal arbetare
därtill användas å övertid under högst 7 timmar i veckan.
2 mom. Finner arbetsgivare i annat fall än som avses i 6 § med hänsyn
till särskilt förhållande påkallat att använda arbetare till arbete å övertid,
vare därtill berättigad för högst 48 timmar under loppet av fyra veckor och
200 timmar under en tidrymd av tolv månader i följd.
3 mom. I fråga om arbetares skyldighet att utföra arbete som avses i denna
paragraf gäller vad därom kan anses vara med arbetsgivaren överenskommet,
men åligger det arbetsgivaren att tillse att icke arbetaren genom användande
till dylikt arbete utsättes för överansträngning eller ohälsa.
8 §•
Rörande arbetares användande till arbete å övertid enligt 6 eller 7 § åligger
det arbetsgivaren att senast den första söckendagen i näst därpå följande kalendervecka
eller, därest då icke kan avgöras huruvida arbetstiden är att hänföra
till sådan som avses i nämnda lagrum, så snart sådant kan bedömas,
göra anteckning i särskild journal, upprättad enligt formulär som fastställes
av arbetsrådet. Nämnda myndighet äger dock föreskriva att anteckning om
arbete å övertid får verkställas å annan tid och på annat sätt än nu angivits.
I fråga om sådant arbete å övertid som avses i 7 § 1 mom. är arbetsgivaren
icke pliktig att göra dylik anteckning, där övertiden finnes behörigen upptagen
å arbetstidsschema, anslaget å arbetsstället och angivande tiden för det
dagliga arbetets början och slut.
Arbetare äge rätt att själv eller genom utsedd representant på anfordran
erhålla del av övertidsjournalen såvitt honom rörer.
Beslut av arbetsrådet enligt 6 § skall biläggas journal eller annan handling,
däri anteckning enligt första stycket skall göras, och skall journalen eller
handlingen jämte bilagda beslut förvaras å arbetsstället under minst tre
år, räknat beträffande journalen eller handlingen från den tid då sista anteckningen
gjordes däri och beträffande beslutet från detsammas datum.
Allmänna bestämmelser.
9 §•
För tjänstgöring i arbetsrådet vid handläggning av ärende som avses i denna
lag skola med jordbruksförhållanden förtrogna ledamöter utses av Konungen
för viss tid. En ledamot skall utses bland personer, föreslagna av de
svenska arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd, och vid tjänstgöring i arbetsrådet
ersätta en av dess ledamöter som utsetts efter förslag av arbetsgivarsammanslutningar;
en ledamot skall utses bland personer, föreslagna av
landsorganisationen i Sverige, samt vid tjänstgöring i arbetsrådet ersätta en
av dess ledamöter som utsetts efter förslag av arbetarsammanslutningar. För
var och en av de sålunda utsedda ledamöterna skola i enahanda ordning utses
minst två suppleanter av vilka en bör vara förtrogen med förhållandena
inom trädgårdsskötseln. Vid arbetsrådets behandling av ärende som avses i
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.
denna lag skola, med iakttagande av vad i 9 § 6 mom. lagen den 16 maj 1930
om arbetstidens begränsning stadgas, närvara båda de ledamöter vilka utsetts
i här nämnd ordning eller för dem utsedda suppleanter. I övrigt skola
bestämmelserna i nämnda paragraf i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet.
10 §.
1 moni. Äro sådana rikssammanslutningar av arbetsgivare och arbetare,
som kunna anses företräda flertalet arbetsgivare och arbetare inom visst verksamhetsområde
som i denna lag avses, ense örn viss eftergift som i 5 § sägs,
må Konungen på framställning av arbetsrådet eller efter dess hörande förordna
att eftergiften må inom verksamhetsområdet i fråga allmänt tillgodonjutas.
2 mom. Skulle tillämpningen av denna lag medföra särskilda svårigheter
inom viss del av riket eller ock sådana svårigheter för visst arbete eller företag
att dess fortsatta bedrivande därigenom äventyras, må Konungen på framställning
av arbetsrådet eller efter dess hörande medgiva av förhållandena
påkallat undantag från lagens tillämpning.
11 §.
Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av yrkesinspektionens befattningshavare.
Därvid skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad som
finnes stadgat rörande tillsyn å efterlevnaden av lagen den 29 juni 1912 örn
arbetarskydd.
12 §.
Använder arbetsgivare arbetare till arbete i strid mot vad i denna lag är
stadgat eller mot föreskrift, som meddelats med stöd av lagen, straffes med
dagsböter. Var arbetaren under aderton år och har användandet skett med
faders eller målsmans vetskap och vilja, vare fadern eller målsmannen förfallen
till böter från och med fem till och med femtio kronor.
Den som under tid då han är ställd under åtal för förseelse varom i denna
paragraf förmäles fortsätter samma förseelse skall, när han varder därtill
lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits
fällas till det ansvar som är bestämt för sådan förseelse.
13 §.
Försummar arbetsgivare att fullgöra anmälningsskyldighet som föreskrives
i 6 § eller att iakttaga vad enligt 8 § åligger honom, straffes med dagsböter.
Har arbetsgivare mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift i anteckning
som avses i 8 §, straffes med dagsböter ej under fem.
14 §.
Förseelse mot denna lag åtalas vid polisdomstol där särskild sådan är inrättad
men eljest hos poliskammare eller där sådan ej finnes vid allmän domstol.
Böter som ådömas enligt denna lag tillfalla kronan. Saknas tillgång till
böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.
15 §.
Beträffande verksamhet som bedrives av kommun eller hushållningssällskap
skall vad i denna lag är stadgat angående arbetsgivare gälla arbetsföreståndare.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.
11
Lag samma vare där arbetsrådet efter framställning av arbetsgivare godtagit
viss person såsom arbetsföreståndare i arbetsgivarens ställe.
16 §.
Där i lag eller författning ytterligare begränsning stadgats beträffande
användande av minderårig eller kvinna till arbete, skall sådan begränsning
lända till efterrättelse.
Denna lag träder i kraft, såvitt den avser arbetsrådets befogenhet och
verksamhet, den 1 juli 1936 och i övrigt den 1 november 1936 samt gäller
till och med den 31 oktober 1939. Beträffande sådan under tiden för lagens
giltighet begången förseelse som avses i 12 eller 13 § skall dock vad i
lagen är stadgat fortfara att gälla efter sistnämnda dag.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i propositionen framlagda
lagförslaget, ävensom i fråga örn de skäl, som motionärerna andragit
till stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke
lämnas här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.
För den nu gällande lantarbetstidslagen av den 26 juni 1936 (SFS 1936:
333 med ändringar 1937:399) utlöper giltighetstiden den 31 oktober 1939,
varför statsmakterna dessförinnan böra taga ståndpunkt till frågan, huruvida
och i vilken form lagen skall förnyas.
Till utredning av hithörande frågor har Kungl. Maj:t den 21 juli 1938 uppdragit
åt arbetsrådet att inkomma med dels en allmän redogörelse för lantarbetstidslagens
verkningar, dels en redogörelse för den omfattning, i vilken
arbetsrådets rätt enligt lagen att medgiva dispens från dess bestämmelser
kommit till användning, dels uppgift huruvida och eventuellt i vilken omfattning
dispensmöjligheter, som för närvarande icke funnes, enligt arbetsrådets
åsikt kunde hava varit lämpliga, dels ock förslag till de ändringar av
lagens nuvarande bestämmelser, vilka arbetsrådet i nyss angivna eller andra
avseenden med hänsyn till dittills vunnen erfarenhet ansåge böra vidtagas i
samband med att åt lagen gåves fortsatt giltighet efter den 31 oktober 1939.
Till fullgörande av det sålunda meddelade uppdraget har arbetsrådet med
skrivelse den 11 oktober 1938 avlämnat de begärda redogörelserna samt
uppgift rörande de avseenden, i fråga om vilka arbetsrådet funnit behov av
utökade dispensmöjligheter föreligga, ävensom förslag till de lagändringar,
vilka arbetsrådet ansett böra vidtagas, sammanfattade med övriga erforderliga
bestämmelser i ett förslag till reviderad lantarbetstidslag.
För ytterligare utredning i frågan har därefter, med Kungl. Maj:ts bemyndigande,
dåvarande chefen för socialdepartementet den 17 november
1938 tillkallat nio sakkunniga* 1 med uppdrag att på grundval av arbetsrådets
1 Till sakkunniga utsågos generaldirektören Konrad Persson, ordförande, ledamöterna av riksdagens
första kammare friherre Carl Beck-Friis å Harg, lantbrukaren Elof Andersson i Fältenborg
och lantbrukaren Axel Löfvander i Södra Sallerup, ledamöterna av riksdagens andra kammare
småbrukaren Allan Andersson i Tungelsta, lantbrukaren C. G. Närlinge, lantarbetaren
Gustaf Larsson i Julita och lantarbetaren A. L. Johansson i Djursnäs samt andre ordföranden
i landsorganisationen i Sverige Gunnar Andersson.
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.
utredning och med tillgodogörande av egna erfarenheter undersöka, huruvida
och eventuellt i vad mån ändringar borde vidtagas i de rättsregler, som
gällande lantarbetstidslag innehåller, ävensom framlägga de förslag, till vilka
denna undersökning kunde föranleda.
De sakkunniga hava därefter med skrivelse den 11 januari 1939 inkommit
med förslag till ny lantarbetstidlag jämte motiv. Förslaget med motiv bar
såsom bilaga (Bilaga B) fogats till förevarande proposition.
Över sakkunnigförslaget hava yttranden avgivits av vissa myndigheter och
sammanslutningar, varefter inom socialdepartementet upprättats förslag till
lantarbetstidslag, vilket innefattar allenast smärre avvikelser från de sakkunnigas
förslag.
Det första förslaget till arbetstidslagstiftning för jordbruket och trädgårdsskötseln
framlades år 1935 av den s. k. lantarbetstidsutredningen (statens
offentliga utredningar 1935:48). Proposition i ämnet förelädes 1936 års
riksdag (prop. nr 230), varvid föreslogs en betydligt längre gående arbetstidsbegränsning
än vad lantarbetstidsutredningens majoritet föreslagit. Förslaget
underkastades under riksdagsbehandlingen genomgripande förändringar
(andra lagutsk. uti. nr 52), och den därpå av riksdagen antagna lantarbetstidslagen
(SFS 1936: 333) anslöt sig i väsentliga stycken till lantarbetstidsutredningens
majoritetsförslag.
Lantarbetstidslagen i 1936 års lydelse omfattade endast företag, i vilka i
regel användes flera än fyra arbetare. Bland arbeten, som voro helt undantagna
från lagens tillämpning, märktes framför allt djurskötseln. Arbetstiden
för vecka begränsades för jordbrukets del under olika delar av året till
46 å 58 timmar, i genomsnitt till omkring 52 3/4 timmar, och för trädgårdsskötseln
till i genomsnitt 53 timmar. För att tillgodose växlande arbetstidsbehov
på olika orter föreskrevs rätt till överflyttning av arbetstid från november—december
till februari—mars. Dispens från lagens regler kunde
medgivas av arbetsrådet efter samtycke av de därav berörda arbetarna, eljest
på synnerliga skäl. Övertid fick uttagas dels särskilt vid olyckshändelser och
liknande, dels för nödvändiga förberedelsearbeten m. m. intill sju timmar i
veckan, dels ock eljest intill 48 timmar under fyra veckor och 200 timmar
under 12 månader i följd.
I proposition till 1937 års riksdag (prop. nr 94) föreslogos betydande skärpningar
i lagen, närmast anknytande till 1936 års proposition. Förslagen godtogos
i huvudsak av riksdagen (andra lagutsk. uti. nr 48; SFS 1937: 399).
Efter 1937 års ändringar omfattar lantarbetstidslagen alla jordbruksföretag,
vilka i regel sysselsätta minst tre arbetare, samt trädgårdsföretag, vid vilka
i regel användes minst en arbetare. Djurskötsel med undantag för mjölkning
på ackord inbegripes under lagen. Veckoarbetstiden har begränsats
inom jordbruket till 41 å 54 timmar under olika årstider, i genomsnitt till
48 3/4 timmar, beträffande djurskötsel dock i genomsnitt 54 timmar (108
timmar för 2 veckor), samt för trädgårdsskötseln till i genomsnitt 48 timmar
(för tvåveckorsperioder alternativt 96 timmar under hela året eller 86
Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.
13
timmar under vinterhalvåret och 106 timmar under sommarhalvåret). Möjligheten
till överflyttning av arbetstid från hösten till våren finnes icke längre,
men i gengäld må dispens, som innefattar endast en omgruppering av arbetstid
under året, medgivas av arbetsrådet så snart »skäl därtill äro». Det för
12 månader tillåtna antalet övertidstimmar har ökats till 260.
Frågan örn ändring av lantarbetstidslagens bestämmelser har även vid 1938
års riksdag varit föremål för uppmärksamhet. I likalydande motioner av
herr Domö m. fl. och herr Bagge m. fl. (I: 178 och II: 288) hemställdes, att
riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t begära allsidig utredning av frågan örn
lantarbetstidslagens revidering. Motionärerna erinrade bland annat om
lagens i 1 § givna föreskrift om att från lagens tillämpning undantoges vissa
ackordsarbeten, därav skogsarbete och dikning endast i den mån desamma
utfördes av tillfälligt anställda arbetare, och anförde, att denna åtskillnad
mellan fast och tillfälligt anställda ledde till synnerligen otillfredsställande
konsekvenser. Vidare anfördes, att lagens bestämmelser örn arbetstid
för djurskötsel vore praktiskt olämpliga och otillräckliga, enär dels den
särskilda regeln för djurskötsel inskränkts att gälla dem, som uteslutande
sysslade med sådant arbete, och dels en särskild regel vore behövlig för en
i praktiken förekommande kategori arbetare med både djurskötsel och annat
arbete till uppgift.
Andra lagutskottet infordrade över motionerna vissa yttranden (tryckta
som bilagor till andra lagutsk. uti. nr 49). Arbetsrådet anförde därvid, att
tiden ännu icke kunde anses vara inne för en så genomgripande revision, som
motionärerna syntes åsyfta, varemot en viss överarbetning av lagtexten sannolikt
borde ske i samband med lagens prolongation. Svenska lantarbetsgivareföreningen
tillstyrkte motionärernas hemställan och framhöll vissa särskilda
önskemål med avseende å lagens behandling av djurskötseln. Utom
de av motionärerna i detta hänseende nämnda önskemålen föreslog föreningen
möjlighet att räkna arbetstiden för djurskötare i perioder om sex veckor
ävensom att skötsel av dragare skulle undantagas från lagens tillämpning, i
den mån densamma icke ombesörjdes av särskilda djurskötare. Svenska
lantarbetareförbundet fann, utan att vilja biträda motionärernas synpunkter,
intet vara att erinra mot en utredning i ämnet.
Andra lagutskottet yttrade, att utskottet icke ansåge tiden vara inne för den
i motionerna ifrågasatta utredningen. I vissa hänseenden borde emellertid
sådana erfarenheter av lagstiftningen hava vunnits, bland annat i fråga om
arbetare, som i regel användes till både djurskötsel och annat arbete, att det
kunde upptagas till övervägande, om icke lagen, utan att dess grunder rubbades,
kunde bringas i bättre överensstämmelse med vad som befunnits praktiskt
och lämpligt. Emellertid kunde förslag till ny lantarbetstidslag förväntas
till 1939 års riksdag. Utskottet förutsatte, att Kungl. Majit vid utarbetandet
av förslag i ämnet uppmärksammade vunna erfarenheter och föresloge
därav påkallade jämkningar. På grund härav funne utskottet icke skäl föreslå
någon framställning till Kungl. Majit. — Motionerna föranledde icke någon
riksdagens åtgärd.
14
Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.
Utskottet.
Under förarbetena till det nu framlagda lagförslaget hava gjorts vissa allmänna
uttalanden om lantarbetstidslagens verkningar, beträffande vilkas innehåll
utskottet får hänvisa till sid. 11 i propositionen.
Arbetsrådet har enligt egen uppgift under tiden den 1 november 1937 (då
den reviderade lantarbetstidslagen trädde i kraft) — den 31 augusti 1938
handlagt omkring 1,200 ansökningar om dispens enligt 5 § 1 mom. i gällande
lantarbetstidslag, avseende cirka 4,100 arbetare. Det största antalet,
cirka 1,000 ärenden, avsåg fördelning av djurskötares arbetstid på sex veckor
i stället för två veckor. Cirka 200 ärenden avsågo överflyttning av arbetstid
från en årstid till en annan. Aven i fråga om dispenser enligt 5 §
3 mom. har arbetsrådet meddelat vissa statistiska uppgifter. Under lagens
första giltighetsår var dispensantalet tämligen ringa. Under de tio första
månaderna av andra giltighetsåret, tiden den 1 november 1937— den 31
augusti 1938, hade antalet sprungit upp till nära 1,200 ärenden, avseende
cirka 2,250 arbetare. Till ojämförligt största delen, 1,059 ärenden, hade
fråga varit örn sådan utsträckning av arbetstiden för arbetare med såväl
djurskötsel som annat arbete, varom arbetsrådet talat i det föregående. Till
största delen hade dispens medgivits på grundval av då gällande kollektivavtal
för jordbruket. En mera ingående redogörelse för dispensfrekvensen
har lämnats å sid. 11—13 i propositionen.
Korta sammanfattningar av innehållet i de av arbetsrådet och de sakkunniga
framlagda förslagen återfinnas å sid. 13—14 i propositionen.
Föredragande departementschefen, statsrådet Forslund, har beträffande
propositionsförslaget i dess helhet anfört följande:
Av de föreliggande uppgifterna om lantarbetstidslagens verkningar och
av förslagen till ändringar i densamma synes framgå, att en förnyad lagstiftning
i ämnet bör genomföras med bibehållande av den nu gällande
lagens huvudgrunder. Det inom departementet i sådant syfte utarbetade
förslaget åsyftar endast en ökad anpassning av lagens regler efter de praktiska
förhållandenas krav och efter den utformning, som genomförts i rättstillämpning
och kollektivavtalspraxis. I allt väsentligt bygger departementsförslaget
på de sakkunnigas förslag. Viktigare ändringar föreslås endast beträffande
utformningen av den särskilda regeln för arbetare med såväl djurskötsel
som annat arbete, där förslaget närmare anknyter till kollektivavtalets
utformning, samt beträffande arbetsrådets befogenhet att medgiva
övertid vid trängande behov, vilken föreslagits till 100 timmar för 12 månader.
I jämförelse med nu gällande lantarbetstidslag upptager departementsförslaget
i 1 §, 4 §, 5 § 2 morn., 7 § och 8 § ändringar av saklig betydelse.
I övrigt hava i lagtexten föreslagits en del ändringar av huvudsakligen redaktionell
innebörd.
Den reviderade lantarbetstidslagen har endast en förhållandevis kort tid
varit gällande. Med hänsyn därtill har den myndighet, arbetsrådet, som i
första hand haft att svara för lagens genomförande i praktiken, funnit sig
ännu icke kunna uttala något allmänt omdöme om lagens verkningar. Även
enligt utskottets mening bör med ett sådant omdöme få anstå, till dess ytterligare
erfarenheter av lagens tillämpning vunnits. Att lagen i sin nuvaran
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.
15
de utformning medfört vissa svårigheter framgår emellertid av det stora antal
dispensansökningar, som arbetsrådet efter den reviderade lagens ikraftträdande
haft att handlägga. Utskottet anser dock, att dessa svårigheter
icke äro av den betydenhet, att de kunna motivera bifall till yrkandet i motionerna
I: 326 och II: 479 örn en återgång till lantarbetstidslagen i dess ursprungliga
lydelse. Svårigheterna synas utan rubbning av den gällande lagens
huvudgrunder kunna avhjälpas genom de jämkningar i lagtexten, som
nu föreslagits. Utskottet vill sålunda för sin del med de erinringar, som i
det följande göras, ansluta sig till det genom propositionen framlagda lagförslaget.
Utskottet övergår härefter till att under de olika paragraferna verkställa
detaljgranskning av nyssnämnda lagförslag. I den mån de särskilda bestämmelserna
i förslaget icke i det följande beröras, hava de av utskottet lämnats
utan erinran.
t §■
Förevarande paragraf innehåller de allmänna reglerna om lagens tillämpningsområde.
Vidare göras i densamma undantag för vissa slag av arbete.
I propositionen hava, jämfört med gällande lantarbetstidslag, föreslagits en
del ändringar av undantagsbestämmelserna i 1 §, innebärande bland annat
att vissa arbeten, som utföras mot ackordsersättning, skola uttryckligen undantagas
i större omfattning än hittills varit fallet. I detta sammanhang har
uppmärksamhet ägnats åt spörsmålet, i vad mån en utvidgning av nämnda
undantag kan komma att inverka vid beräkningen av det antal arbetare i
företaget, som utgör förutsättning för lagens tillämpning å detsamma. En
närmare redogörelse för hithörande spörsmål har lämnats a sid. 17 23 i
propositionen. Till denna redogörelse får utskottet hänvisa.
Föredragande departementschefen har i propositionen anfört bland annat
följande:
Till frågan örn inverkan av undantagsbestämmelsernas ändring på lagens
tillämplighet med hänsyn till företagens arbetarantal förtjänar framhållas,
att denna gränsdragning av tillämpningsområdet beror av flera varierande
och stundom svårbedömda förhållanden i fråga örn anställningsformer och
dylikt, varför densamma till stor del måste överlämnas åt rättstillämpningen.
Vid avgöranden härutinnan bör det vara möjligt att i de hänseenden
de sakkunniga anfört tillse, att de nu föreslagna utvidgningarna av undantagsbestämmelserna
icke utnyttjas i syfte att från lagens tillämpning undandraga
ett företag, som nu faller därunder. Det kan även framhållas, att utvidgningarna
avse arbeten, vilka till största delen torde vara hänförliga under
det redan gällande undantaget under a), ehuru tvekan därom rått i praktiken,
då sistnämnda undantagsbestämmelse enligt sin natur är svårtillämpad.
Såsom föredragande departementschefen framhållit avse de nu föreslagna utskottet.
undantagsbestämmelserna arbeten, vilka till största delen torde kunna hänföras
under det redan gällande undantaget för arbete, som utföres under så
-
16
Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.
dana förhållanden, att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka
över dess anordnande. Genom de nya bestämmelserna kommer den tvekan,
som i praktiken varit rådande på denna punkt, att bliva undanröjd, men
även vissa utvidgningar av undantagen göras. Av betydelse är bland annat,
att vissa ackordsarbeten skola uttryckligen undantagas, oavsett om de utföras
av fast eller tillfälligt anställd arbetskraft. Utskottet finner i detta
sammanhang angeläget understryka, att tillfälliga dispositioner med avlöningsformen
i syfte att inverka på frågan om lagens tillämplighet på visst
företag icke få påverka bedömningen härav.
2 §■
I förevarande lagrum i Kungl. Maj:ts förslag göres liksom i motsvarande
paragraf i gällande lag undantag vid tillämpningen av lagen för medlem av
arbetsgivarens familj, för lantbruksinspektor eller annan befattningshavare
i överordnad ställning samt för bokhållare eller annat kontorsbiträde.
Enligt uppgift i ett av chefen för arbetsrådet John Nordin år 1938 utgivet
arbete, »Arbetsrådet och lantarbetstidslageny> har arbetsrådet vid sina avgöranden,
huruvida viss arbetstagare skall enligt lantarbetstidslagen anses såsom
befattningshavare i överordnad ställning eller såsom arbetare, följt i
huvudsak följande riktlinjer.
Såsom befattningshavare i överordnad ställning och därmed undantagna
från lagens tillämpning hava ansetts:
1) Förvaltare, inspektor, rättare, trädgårdsmästare, trädgårdsförman, som
icke alls eller endast undantagsvis deltager i det egentliga jordbruks- eller
trädgårdsarbetet.
Dylik befattningshavare har ansetts undantagen från lagtillämpningen
jämväl vid de enstaka tillfällen, då han av särskilda anledningar tillfälligt
deltager i det egentliga arbetet.
2) Lantbruks- och trädgårdsbefäl, som regelbundet deltager i arbetet men
därjämte självständigt handhar skötseln av jordbruk eller trädgård.
För att en befattningshavare skall anses självständigt sköta en jordbrukselev
trädgårdsrörelse torde enligt utgivarens mening i allmänhet böra fordras,
att han äger befogenhet att leda och fördela arbetet, att bestämma när
sådd och skörd skall företagas, att verkställa inköp och försäljningar, för
vilka redovisningar lämnas endast periodvis o. s. v.
I förevarande sammanhang må erinras, att vid 1937 års riksdag i motionen
II: 438 av herr Sjögren hemställdes, att 2 § i lantarbetstidslagen skulle
ändras därhän, att såsom arbetare enligt lagen icke skulle räknas lantbruksinspektor,
rättare eller annan befattningshavare i överordnad ställning, som
hade att leda och fördela arbetet, övervaka dess utförande eller bokföra detsamma.
Andra lagutskottet yttrade i sitt av riksdagen härutinnan godkända utlåtande
nr 48 bland annat följande:
1 motionen II: 438 har framhållits, att arbetets ledning och fördelning
Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.
17
samt övervakningen av dess utförande ävensom erforderlig journalföring
vid åtskilliga medelstora och mindre jordbruk ombesörjas av rättare eller
med dem jämställda befattningshavare, vilka deltaga i arbetet i sådan utsträckning,
att de på grund av den nu gällande avfattningen av ifrågavarande
paragraf icke äro undantagna från lagens tillämpning.
De svårigheter, som möjligen i vissa fall kunna uppstå vid tillämpningen
av lantarbetstidslagen för sådana arbetstagare, varom här är fråga, böra enligt
utskottets uppfattning icke föranleda en utvidgning av undantagsbestämmelsen
i 2 §. Redan i gällande lag finnas vissa stadganden, som äro ägnade
att i avsevärd utsträckning tillgodose de i motionerna II: 438 och II: 440
framförda synpunkterna. Utskottet syftar närmast på bestämmelsen i 7 §
1 mom. Om det för driftens ohindrade gång nödvändigtvis erfordras, att
förberedelse- eller avslutningsarbeten utföras före eller efter den allmänna
arbetstiden, får enligt detta lagrum nödigt antal arbetare användas därtill å
övertid under högst sju timmar i veckan. Utskottet förmenar, att exempelvis
journalföring och till arbetsledning hörande tillsyningsarbeten före och
efter det egentliga arbetet kunna räknas till sådant arbete, varå berörda stadgande
är tillämpligt.
Såsom framgår av den här ovan lämnade redogörelsen har arbetsrådet givit
en efter förhållandena på nu ifrågavarande arbetsområden väl avpassad tilllämpning
åt undantaget för befattningshavare i överordnad ställning. Till
dylika befattningshavare hava sålunda räknats lantbruks- och trädgårdsbefäl,
även om vederbörande regelbundet deltagit i arbetet, dock allenast under
förutsättning att han därjämte självständigt handhaft skötseln av jordbruk
eller trädgård.
Utskottet har i förevarande sammanhang även velat erinra om sitt av riksdagen
godkända uttalande vid 1937 års riksdag, att exempelvis journalföring
och till arbetsledning hörande tillsyningsarbeten före och efter det egentliga
arbetet kunna räknas till sådant arbete, varå stadgandet i 7 § 1 mom. är
tillämpligt.
4 §.
1 mom. av förevarande paragraf innehåller huvudstadgandet om arbetstiden
i jordbruket med binäringar, vilka icke drivas såsom självständiga företag,
samt vid byggnadsarbete för jordbruk eller sådan dess binäring som nyss
sagts. I det föreslagna stadgandet, som i stort sett överensstämmer med motsvarande
bestämmelse i gällande lag, utsäges, att arbetsgivare icke må använda
arbetare till arbete, varom nu är fråga, under längre tid, raster oräknade,
än för dygn 10 timmar samt för arbetsvecka under januari, februari
och december 41 timmar, under mars, oktober och november 46 timmar
samt under tiden april—september 54 timmar.
Vidare innehåller 1 mom. i förslaget vissa undantag från huvudregeln. I
propositionen har föreslagits bland annat införande i lagen av särskilda bestämmelser
rörande arbetare, som i regel användes till såväl djurskötsel som
annat arbete (arbetare med blandat arbete). Härutinnan skulle gälla, alt för
varje brukningsdel en sådan arbetare utöver den i huvudregeln angivna tiden
för arbetsvecka finge användas till djurskötsel under januari, februari
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 2 avd. Nr 36.
Utskottet.
2
18
Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.
och december högst 12 timmar för två arbetsveckor i följd samt under mars,
oktober och november högst 10 timmar för samma tid. Detsamma skulle
gälla den, som ersätter arbetare med blandat arbete under ledighet.
En redogörelse för de överväganden, som ligga till grund för Kungl.
Maj:ts förslag rörande arbetare med blandat arbete, finnes å sid. 25—28 i
propositionen. Föredragande departementschefen har härom anfört:
Om det praktiska behovet av en särbestämmelse för den här ifrågavarande
arbetargruppen med blandat djurskötare- och annat arbete synes meningsskiljaktighet
icke råda. Olika åsikter hava hävdats endast i frågorna,
i vilken mån arbetstiden för denna grupp borde få utsträckas utöver huvudregeln
samt om eventuell begränsning av antalet arbetare vid varje företag,
för vilket arbetstiden finge sålunda utsträckas.
I förstnämnda hänseende finner jag lämpligast att, såsom skett i arbetsrådets
förslag, nära anknyta till den utformning, varom parterna enats i det
nu gällande riksavtalet för jordbruket, alltså för tvåveckorsperioder ett tilllägg
till huvudregelns arbetstid av 12 timmar under december—februari och
10 timmar under mars, oktober och november. De sakkunnigas förslag,
upptagande i detta hänseende 12 timmar under hela vinterhalvåret, synes
hava avsett att med minsta möjliga komplicerande av lagens system medgiva
inrymmande därunder av kollektivavtalets ifrågavarande särbestämmelse.
Ehuru arbetsrådets förslag något mera komplicerar lagtexten, synes detsamma
vara att föredraga ur den synpunkt, som enligt vad förut framhållits varit
vägledande för departementsförslaget i dess helhet, nämligen att åstadkomma
en anpassning av lagen efter rådande praxis.
Den av arbetsrådet påpekade möjligheten -— i varje fall utanför kollektivavtalens
verkningsområde — av en arbetsfördelning nied blandat arbete åt
ett onödigt stort antal arbetare torde icke kunna förbises, varför en begränsning
av antalet arbetare i denna kategori synes böra vidtagas. Under diskussionen
härom lär icke hava framkommit någon annan effektiv metod för
en sådan begränsning än att fixera antalet till en eller två för varje brukningsdel.
Av tillgängliga uppgifter att döma torde i det alldeles övervägande
flertalet fall vara tillräckligt med en sådan arbetare, och en lagändring
i syfte att i regel onödiggöra dispens i ämnet torde därför kunna med fördel
stanna vid denna begränsning. På grund härav finner jag mig kunna biträda
sakkunnigförslaget på denna punkt.
I motionerna I: 325 och II: 478 har, såsom ovan anmärkts, hemställts bland
annat om sådan ändring i huvudstadgandet, att arbetstiden enligt 4 § 1 mom.
skulle sättas till högst 46 timmar för arbetsvecka under februari samt till
högst 50 timmar för arbetsvecka under mars och oktober. Vidare har i dessa
motioner yrkats, att särbestämmelserna rörande arbetare med blandat arbete
skulle för varje brukningsdel gälla i fråga örn enstaka arbetare, ej såsom
i propositionen föreslagits en arbetare. Slutligen har i motionerna under viss
förutsättning föreslagits, att arbetare med blandat arbete jämväl under november
månad skulle, utöver den för honom eljest gällande arbetstiden, få
användas till djurskötsel högst 12 timmar för två arbetsveckor i följd.
Utskottet. I motionerna I: 325 och II: 478 har påyrkats utsträckning av de enligt huvudstadgandet
för jordbruket medgivna längsta arbetstiderna under vinterhalvåret.
Till stöd för sina yrkanden i förevarande hänseende hava motio
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.
19
närerna åberopat vissa svårigheter, som enligt deras mening skulle sammanhänga
med den nuvarande arbetstidsbegränsningen. De uppgivna svårigheterna
synas emellertid icke böra föranleda en allmän utsträckning av den
längsta medgivna ordinarie arbetstiden. Utskottet erinrar i detta sammanhang
örn de dispensmöjligheter, som regleras genom stadgandena i 5 och
12 §§.
I propositionen har föreslagits ett nytt stadgande, avseende arbetare med
blandat arbete. För sådan arbetare medgives ett tillägg till den i huvudregeln
angivna arbetstiden. Tillägget omfattar för två arbetsveckor i följd
en tid av 12 timmar under december—februari samt 10 timmar under mars,
oktober och november. I de nyssnämnda motionerna har påyrkats, att tilllägget
även såvitt angår november månad skulle avse 12 timmar. Då Kungl.
Maj:ts förslag i detta hänseende ansluter sig till det nu gällande riksavtalet
för jordbruket och syftet att åstadkomma en anpassning av lagen efter rådande
praxis varit vägledande vid utformningen av förslaget i dess helhet,
finner utskottet ej skäl frångå detsamma på denna punkt.
Arbetsrådet har framhållit möjligheten av en arbetsfördelning med blandat
arbete åt ett onödigt stort antal arbetare. Med hänsyn härtill torde det vara
erforderligt att för varje brukningsdel begränsa antalet arbetare i denna
kategori. Såsom de sakkunniga och föredragande departementschefen framhållit
torde i flertalet fall endast en arbetare å varje brukningsdel hava sådant
arbete. Det synes utskottet lämpligt att på sätt i Kungl. Maj:ts förslag skett
anknyta begränsningen härtill. Fall, där tillämpning av särbestämmelserna
för blandat arbete kunna påkallas beträffande mer än en arbetare, torde
kunna tillgodoses genom dispens. Utskottet finner sålunda ej skäl att tillstyrka
den i motionerna I: 325 och II: 478 förordade utvidgning av nämnda
bestämmelser, som skulle ligga i att orden »en arbetare» ersattes med uttrycket
»enstaka arbetare».
I 2 mom. av 4 § regleras arbetstiden i trädgårdsskötsel, som bedrives såsom
självständigt företag. Beträffande trädgårdsskötsel, som ingår i jordbruk
eller drives såsom en osjälvständig binäring därtill, gäller däremot den för
jordbruket föreskrivna arbetstidsregleringen.
7 §■
Denna paragraf innehåller liksom motsvarande lagrum i gällande lag
bestämmelser örn annat övertidsarbete än s. k. nödfallsarbete. I 2 mom. hava
föreslagits vissa ändringar i förhållande till nuvarande lagregler, nämligen
såtillvida att den »fria» övertiden minskats från 260 till 200 timmar för en
tid av 12 månader i följd samt att föreskrift i allmänna drag meddelats, för
vilka ändamål densamma må uttagas. Därjämte har i 3 mom. föreslagits rätt
för arbetsrådet att vid trängande behov medgiva uttagande av ytterligare
övertid, dock för högst 100 timmar under samma tidrymd. Sistnämnda stadgande
saknar motsvarighet i gällande lag.
En redogörelse för vad som i dessa hänseenden förekommit vid förarbetena
till det nu framlagda lagförslaget återfinnes å sid. 40—44 i propositio
-
nen.
20 Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.
Föredragande departementschefen har rörande 7 § anfört bland annat följande:
Vad
till en början angår den enligt 7 § 2 inom. till arbetsgivarens fria förfogande
stående övertiden, synes det för ett genomförande av arbetstidsregleringens
princip inom detta arbetsområde vara erforderligt att uppställa
vissa restriktioner för övertidens användning för att förhindra dess utnyttjande
till kontinuerlig förlängning av den ordinarie arbetstiden. Tydligen
kan detta syfte endast ofullständigt genomföras enbart genom övertidens
kvantitativa nedskärning, såsom av arbetsrådet föreslagits, från 260 till 150
timmar. Därtill kommer, att detta skulle oförskyllt drabba arbetsgivare, som
hava ett lojalt behov av ytterligare övertid. -—■ •—- -—- Utan tvivel hava svårigheterna
att genomföra arbetstidsregleringen varit störst för det mindre
och medelstora jordbruket, och för företag av denna storleksordning — med
3—5 arbetare eller något mera •— torde den fria övertiden vara av särskild
betydelse; företag med större arbetarantal lära ha lättare att möta tillfälliga
påfrestningar. Det framgår även, att övertidens ökning till 260 timmar på
sin tid företogs framförallt med tanke på dessa företagsgrupper. För ifrågavarande
företag torde även möjligheten att efter arbetsrådets medgivande
uttaga ytterligare övertid icke framstå som en fullgod ersättning för rätten
till »fri» övertid; i vissa brådskande fall är denna möjlighet onekligen ej heller
användbar.
Av nu anförda skäl vill jag förorda en anordning sådan som de sakkunniga
föreslagit, nämligen att å ena sidan den fria övertiden utmätes till ett
högre timantal, 200 timmar för 12 månader, men å andra sidan föreskrift
i allmänna drag meddelas, för vilka ändamål densamma må uttagas. ----—
I anledning av vad därom i yttrandena förekommit, vill jag understryka vad
de sakkunniga framhållit därom, att exemplifieringen i detta sammanhang
icke får betraktas som ens i huvudsak uttömmande utan endast åsyftande att
i ett par hänseenden klargöra regelns innebörd.
Att såsom arbetsrådet föreslagit i lantarbetstidslagen liksom i allmänna
arbetstidslagen därjämte medgiva uttagande av ytterligare övertid efter arbetsrådets
beprövande synes vara befogat såväl för att möjliggöra överskridande
av gränsen för fyra veckor som för att kompensera beskärningen av
den fria övertiden.---Då det totala timantalet övertid för år i yttranden
från myndigheter och organisationerna å ömse sidor ansetts böra uppgå till
300 eller däröver, har jag ansett mig böra föreslå, att eftergift enligt 7 §
3 mom. må medgivas med intill 100 timmar för tolv månader.
Utskottet. I 2 inom. av förevarande paragraf har i allmänna drag föreskrivits, för
vilka ändamål den s. k. fria övertiden må uttagas. Utskottet vill i detta sammanhang
understryka föredragande departementschefens uttalande, att exemplifieringen
icke får betraktas såsom ens i huvudsak uttömmande utan
endast åsyftande att i ett pär hänseenden klargöra regelns innebörd.
8 §■
Förevarande paragraf, som i stort sett överensstämmer med motsvarande
stadgande i gällande lag, innehålla bestämmelser om antecknande av övertid
i journal eller därmed jämförlig handling m. m. samt om arbetstidsschema.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.
21
Utskottet förutsätter, att vid tillämpningen av bestämmelsen om arbetstidssehema
skälig hänsyn tages till den i vissa fall föreliggande svårigheten att
för längre tid framåt beräkna behovet av övertid, som avses i 7 § 1 mom. Även
vid antecknande av sådan övertid i övertidsjournal kunna vissa svårigheter
möta, om icke bestämmelserna i 8 § tillämpas med en viss smidighet.
På grund av vad sålunda (sid. 14, 15, 17, 18, 20 och 21) anförts får utskottet
hemställa,
A. att förevarande proposition måtte bifallas av riksdadagen;
samt
B. att motionerna 1:325 och 326 samt 11:478 och 479
måtte anses besvarade genom vad utskottet under A. hemställt.
Stockholm den 26 maj 1939.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Norman, Knut Petersson* Olof Carlsson, Sten, Wistrand,
Ekströmer,* Holstenson* och Wahlberg;
från andra kammaren: herrar Hage, Olovson i Västerås, Skoglund,* Sandström,
Hermansson i Norrköping,* Gardell* Barnekow och Holm.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer:
1) av herrar Wistrand, Skoglund och Sandström, vilka ansett, att en återgång
bort äga rum till lantarbetstidslagen av den 26 juni 1936 i dess ursprungliga
lydelse och för den skull yrkat bifall till motionerna 1:326 och
II: 479.
2) av herrar Ekströmer och Barnekow.
Utskottet.
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 2 avd. Nr 36.
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.