Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående lika personell beredskap för män och kvinnor i statstjänst till Sveriges försvar m. m.

1939-05-30 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1939:40, Utlåtande i anledning av väckt motion angående lika personell beredskap för män och kvinnor i statstjänst till Sveriges försvar m. m.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr AO.

11

Nr 40.

Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1939 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående lika personell

beredskap för män och kvinnor i statstjänst till Sveriges

försvar m. m.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 221,

vilken behandlats av andra lagutskottet, hava herrar Pettersson i Rosta och

Andersson i Vigelsbo hemställt, »att riksdagen ville hos Kungl. Majit begära

utredning avseende att under beaktande av riksförsvarets intresse bereda

lika skyldighet för män och kvinnor i statstjänst att offra tid och möda

till Sveriges försvar samt att undanröja orättvisor att den, som icke fullgjort

värnpliktstjänst, i statens tjänst erhåller ett försteg i förhållande till

i övrigt likställd, som fullgjort denna skyldighet».

I motiveringen till motionen har anförts:

Omsorgen om fosterlandets fred och frihet ålägger svenska män i stor

utsträckning en värnpliktstjänstgöring till rikets försvar, som för manga innebär

en icke obetydlig uppoffring. En annan sak är, att den värnpliktige,

som avser att inträda i statens tjänst, alltid måste räkna med att senare nå

anställning och därför alltid erhålla kortare tjänstetid än den, som icke behöver

sätta till tid för utbildning i försvarets tjänst.

De senaste årens löneregleringar ha genomgående verkat i riktning att ge

kvinnor i statens tjänst lika lön som männen. Rättvisa grunder kunna under

sådana förhållanden anföras för att kvinnor i statstjänst även få göra

fäderneslandet tjänst i samma utsträckning, exempelvis inom sjukvården.

Friheten från värnpliktsövningar medför annars en privilegieställning, som

möjliggör för den, som åtnjuter sådan frihet, att vid befordran med tjänstetidens

rätt gå före en jämnårig med motsvarande utbildning, vars tid tagits

i anspråk för fullgörande av övningstid och repetitionsmöten.

Riskerna för ofred äro nu så stora att man enligt mångas uppfattning icke

bör försumma de möjligheter som kunna förefinnas att för ernående av

förbättrad försvarsberedskap tillvaratagas. Om denna uppfattning är riktig

borde anledning föreligga att taga under övervägande i vad mån kvinnorna

i statstjänst på vissa områden skulle vara särskilt skickade att fylla riksförsvarets

behov.

Vid våra sjukvårds- och andra allmänna inrättningar förefinnes för närvarande

stor brist på så väl sjuksköterskor som annan personal. Här skulle

otvivelaktigt efter inhämtande av nödig utbildning många kvinnor under

fortsatt »övningstid» kunna göra god nytta. Den kunskap om sjukvård

m. m. som de inhämta kunde vara till gagn i livet. Vid krigsutbrott skulle

den vara av ovärderlig betydelse.

Möjligen skulle en rättvisare sakernas ordning även kunna ernås örn de,

som fullgjort sin värnpliktstjänst, vid statsanställning på olika områden

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.

finge tillgodoräkna sig den tid de sålunda uppoffrat för staten såsom

tjänstetid.

En annan möjlig tanke vore örn man från de statsanställdas tjänstetid,

som icke fullgjort värnpliktsövning, frånräknade viss såsom rättvis beräknad

tid. Så skulle man kunna undgå att ge dem handikap före andra, som fullgjort

sin värnplikt i fosterlandets tjänst.

I vissa motioner vid innevarande års riksdag har ifrågasatts inrättande

av en frivillig kvinnlig samhällstjänst. Sålunda har i likalydande motionerna

I: lil av herr Tamm m. fl. och II: 128 av fröken Andersson m. fl.

hemställts, att riksdagen i anslutning till vissa i motionen anförda synpunkter

ville i skrivelse till Kungl. Majit begära utredning och förslag om lämpligaste

formen för en statsunderstödd frivillig samhällstjänst för kvinnlig

ungdom. I likalydande motionerna I: 183 av herr Ohlin m. fl. samt II: 269

av herrar Nyblom och Barnekow har yrkats, att riksdagen ville i skrivelse

till Kungl. Majit anhålla om utredning rörande formerna och uppgifterna

för en frivillig kvinnlig samhällstjänst och rörande dess finansiering under

statens medverkan.

Dessa motioner hava behandlats av första kammarens första tillfälliga utskott

(utlåtande nr 13) och andra kammarens fjärde tillfälliga utskott (utlåtande

nr 7). Utskotten hava i sina utlåtanden i ämnet yttrat, att det i fråga

om en frivillig kvinnlig samhällstjänsts betydelse för försvaret redan i motionerna

I: lil och II: 128 understrukits, att problemet här till stor del vore

rent militärt och måste lösas oberoende av samhällstjänsten i den mening

den i motionen fattats. Det vore också utskottens uppfattning. I den mån

medborgarnas och då även kvinnornas tjänster i händelse av krig, krigsfara

eller eljest av krig föranledda förhållanden kunde vara behövliga ville utskotten

erinra därom, att frågan örn tjänsteplikt och därmed sammanhängande

spörsmål vore föremål för utredning av särskilda nyligen tillkallade

sakkunniga och att inom rikskommissionen utredning påginge angående

möjligheterna att på olika områden inom samhällslivet finna ersättning torvid

mobilisering uppkommen avgång på personal. Att innan dessa utredningar

slutförts begära utredning örn frivillig kvinnlig samhällstjänst, vilken

åtminstone i väsentliga stycken torde komma att sammanfalla med

dessa redan pågående utredningar, syntes utskotten icke påkallat.

På hemställan av utskotten hava riksdagens båda kamrar beslutit, att

motionerna i fråga icke skulle föranleda till någon åtgärd.

Med en den 21 september 1938 dagtecknad, inom rikskommissionen för

ekonomisk försvarsberedskap upprättad promemoria har till chefen för socialdepartementet

överlämnats utkast till bland annat lag örn tjänsteplikt

m. m., innefattande bestämmelser om en skyldighet för medborgarna i gemen

i åldern 18—70 år att under av krig föranledda utomordentliga förhållanden

fullgöra arbete, som utan att vara att hänföra till militär tjänst
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.

13

göring är av betydelse för tillgodoseende av krigsmaktens behov eller ock

erfordras för folkförsörjningen eller annat ändamål av synnerlig vikt för det

allmänna. I promemorian har härom anförts bland annat följande:

I vårt jämförelsevis glest befolkade land är kvinnornas medverkan i det

för krigshushållningen erforderliga produktionsarbetet — såväl vid industrien

som inom jordbruket — nödvändig icke blott för att ersätta de vid

mobiliseringen inkallade männen utan även för att under krigets fortgång

möjliggöra uttagandet av större delen av den vapenföra manliga befolkningen

till direkt krigstjänst. Den kvinnliga arbetskraften torde dessutom

i stor utsträckning behöva tagas i anspråk för sociala ändamål. En garanti

måste därvid finnas för att kvinnornas arbetskraft kan tillvaratagas i de

för krigsläget behövligaste och för dem lämpligaste sysselsättningarna.

Tjänsteplikt synes därför vara lika nödvändig för kvinnor som för män.

Sedermera har chefen för socialdepartementet efter Kungl. Maj:ts den

24 mars 1939 givna bemyndigande utsett vissa sakkunniga för att verkställa

utredning rörande behovet av en lagstiftning om tjänsteplikt och därmed

sammanhängande spörsmål. De sakkunniga hava antagit benämningen

sakkunniga rörande arbetsmarknadens försvarsberedskap. En redogörelse

för huvudpunkterna i direktiven för de sakkunniga har lämnats i utskottets

denna dag avgivna utlåtande nr 39. Till denna redogörelse får utskottet

hänvisa.

Frågan om införande av tjänsteplikt för tillgodoseende av luftskyddets

behov av personal i fredstid har på senaste tid i olika sammanhang varit

föremål för statsmakternas uppmärksamhet. Även härutinnan tillåter sig

utskottet att hänvisa till den redogörelse, som lämnats i utskottets nyssnämnda

utlåtande.

För närvarande finnas vissa bestämmelser med syfte att inom skäliga

gränser bereda den, som undergår värnplikt, skydd mot avbräck i hans civila

verksamhet. Sålunda gäller enligt lagen den 16 oktober 1914 örn förbud i

vissa fall mot värnpliktigs skiljande från tjänst eller arbete, att värnpliktig,

som är anställd »i annans tjänst eller arbete», ej må skiljas från anställningen

i anledning därav, att han har alt fullgöra i värnpliktslagen stadgad

övning om högst sextio dagar eller mobiliseringsövning, som kan bliva föreskriven

i särskild lag. Detta stadgande skall dock ej gälla, där den värnpliktige

vid anställandet avsiktligt bibragt husbonden eller arbetsgivaren en

oriktig uppfattning örn sina värnpliktsförhållanden. I lagen är ytterligare

föreskrivet, att örn värnpliktig lider skada därigenom att, i strid mot de nu

återgivna bestämmelserna, husbonde eller arbetsgivare ej fullgör vad honom

till följd av den värnpliktiges anställning i hans tjänst eller arbete åligger,

husbonden eller arbetsgivaren skall utgiva ersättning. Avtal, som .strider mot

lagens bestämmelser, är ogillt.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr AO.

En liknande grundsats har kommit till uttryck även i vissa föreskrifter

rörande studerande vid universitet och högskolor. Sålunda innehåller § 11 i

Kungl. Maj:ts stadga angående filosofiska examina den 1 november 1907

bestämmelsen, att örn studerande undergått värnpliktsövningar eller fullgjort

annan militär tjänstgöring, dessförinnan avlagda tentamina härvid skola beräknas

vara avlagda så många dagar senare som detta studiehinder tillförlitligen

styrkes hava varat. Motsvarande stadganden finnas i de av universitetskanslern

fastställda studieplanerna inom de teologiska och juridiska fakulteterna.

I detta sammanhang må erinras, att 1937 års riksdag i anledning av tre

motioner (II: 269, II: 272 och II: 353) i skrivelse till Kungl. Majit anhöll, att

Kungl. Majit ville låta verkställa utredning beträffande frågan huruvida och

i vad mån värnpliktig tillkommande rätt att efter fullgjord värnpliktsövning

återfå sin anställning kunde utsträckas att gälla även för det fall,

att övningens längd överstiger sextio dagar, ävensom rörande därmed sammanhängande

spörsmål, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill

utredningen kunde föranleda. I sitt av riksdagen godkända utlåtarfde (nr 10)

i ämnet uttalade andra lagutskottet bland annat, att vissa skäl talade för

att i lag fastslå vad som redan då i annan ordning gällde beträffande vissa

studerande.

Utredning rörande de spörsmål, som åsyftas i riksdagens nyssnämnda

skrivelse, har sedermera igångsatts inom justitiedepartementet.

I avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr A51) för befattningshavare vid

statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,

stadgas såsom ett av villkoren för tjänstemans uppflyttning till

högre löneklass, att han under minst fyra femtedelar av den tjänstetid, som

erfordras för vinnande av uppflyttning, skall hava bestritt sin egen eller på

grund av förordnande annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt

uppdrag, dock att härvid icke skall föras honom till last bland annat den

tid, han åtnjutit ledighet för fullgörande av honom åliggande militär tjänstgöring

(10 § 3 morn.). Vidare gäller, att örn den, som från icke-ordinarie

befattning vinner befordran till ordinarie tjänst, innehar sådan anställning

i statens tjänst, som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning finnes

svara mot, vara jämförbar med eller högre än den ifrågavarande ordinarie

tjänsten, så må för bestämmandet av hans begynnelselön i denna tjänst

och sedermera för hans uppflyttning till högre löneklass tillgodoräknas

honom den tid utöver tre år, under vilken han efter fyllda 18 år i en

följd innehaft dylik anställning.

Likartade bestämmelser finnas även i andra nu gällande avlöningsreglementen.

I civila avlöningsreglementet den A januari 1939 (nr 8), som träder i kraft

den 1 juli 1939, föreskrives såsom ett av villkoren för tjänstemans uppflytt
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr iO.

15

ning till högre löneklass, att han under minst fyra femtedelar av den tid,

som erfordras för vinnande av uppflyttning, bestritt sin egen eller på grund

av förordnande annan statens tjänst, dock att härvid såsom tjänstetid skall

räknas bland annat tid, under vilken han är inkallad till värnpliktstjänstgöring

(7 § och 13 § 2 morn.). De nya bestämmelserna om lönetursberäkning

vid befordran m. m. (8 §) innebära, att de för närvarande gällande

reglerna angående tillgodoräkning av föregående tjänstetid för placering i

löneklass vid icke ordinarie tjänstemans övergång till ordinarie befattning

eller vid ordinarie tjänstemans befordran till högre ordinarie tjänst avföras

ur lönesystemet och ersättas med en vidgad tillämpning av de s. k. sneddningsreglerna.

Dessa innebära i huvudsak, att en tjänsteman, som från tjänst

inom viss lönegrad befordras till tjänst inom högre lönegrad med gemensamma

eller angränsande löneklasser, i den nya tjänsten överhoppar eller

sneddar förbi de löneklasser, han tillhört eller beräknas hava tillhört i den

lägre befattningen, och omedelbart erhåller lön enligt närmast högre löneklass

samt därjämte för bestämmande av tidpunkt för löneklassuppflyttning

i den nya tjänsten tillgodoföres den tid intill tre år, varunder han i den lägre

tjänsten tillhört eller beräknas hava tillhört löneklassen närmast under den,

till vilken han vid tillträdet till den högre tjänsten skall hänföras.

I några särskilda fall finnas bestämmelser örn rätt att vid anställning

inom ett civilt verksamhetsområde såsom tjänstetid tillgodoräkna sig viss

värnpliktstjänstgöring. Sålunda gäller enligt ett kungl, brev den 9 maj 1919

till medicinalstyrelsen, att vid fråga örn befordran på läkarbanan rätt till

tjänstårsberäkning må åtnjutas för den tid, värnpliktig medicine kandidat

fullgjort honom åliggande fackutbildning och facktjänstgöring. Ett annat

kungl, brev av samma dag innehåller motsvarande bestämmelser beträffande

farmacie kandidater. I ett kungl, brev den 13 juni 1919 stadgas, att

rätt att vid befordran räkna tjänstår lika med länsveterinär må åtnjutas

för den tid värnpliktig examinerad veterinär fullgjort honom åliggande

fackutbildning och facktjänstgöring. Annan utbildning och tjänstgöring

än nyss sagts får däremot ej tillgodoräknas vederbörande. Om alltså en

värnpliktig av någon av nyssnämnda kategorier uttages till utbildning i

vanlig ordning, sker beträffande honom intet tillgodoräknande.

Beträffande dem, som inneha eller innehaft fast anställning såsom manskap

vid försvarsväsendet och därvid undergått befälsutbildning, gälla vissa

bestämmelser, som i detta sammanhang kunna vara av intresse. Genom

ett cirkulär den 11 september 1936 (nr 505) till statsmyndigheterna angående

beredande av civilanställning dt visst militärmanskap har Kungl. Majit

meddelat bestämmelser innebärande bland annat, att vid tillsättande av

statlig civil befattning liksom vid förordnande av vikarie å dylik befattning

eller anställande av extra personal visst företräde skall beredas sökande

tillhörande nyssnämnda kategori. Beträffande statens jiirnvägar har genom

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.

Utskottet.

ett kungl, brev den 9 december 1938 i viss utsträckning medgivits undantag

från berörda bestämmelser.

Vidare innehåller ett den 28 maj 1937 utfärdat cirkulär till statsmyndigheterna

bestämmelser angående rätt i vissa fall för extra ordinarie befattningshavare

att tillgodoräkna tid för militär anställning. Den, som innehaft

fast anställning såsom manskap och därvid undergått underbefälsutbildning,

må vid tillträdandet av extra ordinarie tjänst i högst 5 lönegraden enligt den

i 6 § kungörelsen den 15 juni 1935 (nr 398) med avlöningsbestämmelser för

icke-ordinarie befattningshavare vid kommunikationsverken intagna löneplanen

eller däremot svarande lönegrad vid annat nyreglerat verk tillgodoräknas

den tid utöver tre år, under vilken han efter fyllda 18 år i en följd

innehaft den militära anställningen. Anställningen skall anses hava innehafts

i en följd, även om avbrott av sammanlagt högst tre månader förekommit

mellan olika anställningsperioder; dock må tid för dylikt avbrott

icke inräknas i anställningstiden. I ovannämnda tid av tre år inbegripes

det år, som enligt gällande avlöningsbestämmelser skall avdragas vid tillgodoräknande

av förutvarande anställningstid. Är fråga om extra ordinarie

befattning i högre lönegrad än i punkt 1 sägs, må i gällande avlöningsbestämmelser

medgivet tillgodoräknande av föregående likvärdig anställning

i statens tjänst äga rum utan hinder av sådant avbrott.

I den föreliggande motionen har i första hand hemställts, att det måtte

tagas under övervägande, i vad mån kvinnorna i statstjänst kunna vara

särskilt skickade att på vissa områden fylla riksförsvarets behov. Motionärerna

synas närmast hava avsett att på denna väg fylla personalbristen

vid sjukvårds- och andra allmänna inrättningar.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har det ifrågasatts att

i fall av behov med stöd av en lagstiftning örn tjänsteplikt taga bl. a. kvinnornas

arbetskraft i anspråk för vissa allmänna ändamål. Fortsatt utredning

om behovet av en sådan lagstiftning jämte åtskilliga därmed sammanhängande

spörsmål pågår för närvarande. Det i motionen berörda spörsmålet

örn tillgodogörande av kvinnors arbetskraft för försvarsändamål är således

i ett större sammanhang föremål för de sakkunnigas uppmärksamhet.

Beaktas böra även de åtgärder i syfte att underlätta ett sådant tillgodogörande,

som under den senaste tiden på frivillighetens väg vidtagits.

Motionärerna hava vidare påyrkat utredning om åvägabringande av en

sådan ordning, att den, som icke fullgjort värnpliktstjänst, icke i statens

tjänst erhåller ett försteg i förhållande till i övrigt likställd, som fullgjort

denna skyldighet.

Av vad ovan anförts framgår, att statsmakterna på olika sätt sökt motverka

de olägenheter, som kunna vara förenade med fullgörandet av värnplikt.

Härvid har givetvis en avvägning mellan vissa mot varandra stridande

intressen måst äga rum. Föreskrifter om tillgodoräknande i det all
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.

17

männas tjänst av fullgjord värnpliktstjänstgöring hava i vissa fall meddelats,

ehuru endast i begränsad omfattning. Huruvida ett dylikt tillgodoräknande

bör kunna ske i mera vidsträckt omfattning är ett spörsmål

av ömtålig natur. Ett tillmötesgående av kraven på den antydda utvidgningen

skulle kunna inverka på anställningsvillkoren även för anställda i

enskild tjänst.

I det läge, vari hithörande spörsmål för närvarande befinna sig, har utskottet

icke funnit skäl föreslå riksdagen att i anledning av förevarande

motion göra någon framställning till Kungl. Maj:t. Utskottet får därför

hemställa,

att motionen 11:221 icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 30 maj 1939.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder*, Hagman, Löfvander*, Linnér,

Knut Petersson*, Sten och Wistrand;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Olovson i Västerås, Molander,

Sandström, Hermansson i Norrköping, Gardell* och Hansson i örebro samt fröken

Andersson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 2 avd. Nr 39—40.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.