Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om utbytande av vissa helgdagar mot andra ledighetsdagar.

1939-02-10 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1939:5, Utlåtande i anledning av väckt motion om utbytande av vissa helgdagar mot andra ledighetsdagar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.

1

Nr 5.

Ankom till riksdagens kansli den 10 februari 1939 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om utbytande av vissa

helgdagar mot andra ledighetsdagar.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 46,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr De Geer i Lesjöfors hemställt,

att riksdagen måtte besluta utredning angående »sådan ändring av

kalenderreformen, att vissa enkla helgdagar indragas och utbytas mot ledighetsdagar

i anslutning till söndagar under andra halvåret».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet

hänvisa till motionen.

Det nuvarande antalet helgdagar i vårt land är bestämt genom förordningen

den 4 november 1772, vilken innefattade ändring av bestämmelserna

i 1686 års kyrkolag. Av helgdagarna infalla vissa alltid å söndag, medan

andra ej med nödvändighet eller aldrig infalla å söndag. Till den senare

gruppen höra 10 helgdagar, nämligen nyårsdagen, trettondagen, Marie bebådelsedag,

långfredagen, annandag påsk, Kristi himmelsfärdsdag, annandag

pingst, midsommardagen, juldagen och annandag jul. Enligt lag den 8

april 1938 skall vidare den 1 maj i vissa hänseenden likställas med allmän

helgdag.

Frågan om indragning av några kyrkliga helgdagar har vid åtskilliga

tillfällen varit föremål för statsmakternas behandling. I sammanhang därmed

har spörsmålet örn införande av vissa arbetsfria söckendagar stundom

tagits under övervägande. Förslag om en dylik indragning ha behandlats och

avslagits av 1878, 1910 och 1915 års kyrkomöten. Vidare ha motioner i

dessa ämnen väckts vid 1815, 1828—1830, 1859—1860, 1867, 1868, 1885 och

1903 års riksdagar samt vid 1914 års tidigare riksdag. Såväl vid 1885 som

vid 1903 års riksdag tillstyrkte lagutskottet en sådan indragning. Vid 1885

års riksdag vann förslaget även andra kammarens bifall. En redogörelse

för vad därefter i sådant hänseende förekommit lämnas här nedan.

Vid 1915 års riksdag hemställdes i en motion (II: 125), att riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn utredning och förslag angående införande

i vårt land av bestämmelser örn helgdagar utan kyrklig karaktär i

syfte att bereda särskilt den å kontor samt i handelsbutiker och fabriker

sysselsatta delen av befolkningen tillfälle till vila och rekreation under den

ljusa och varma årstiden. — Lagutskottet (uti. nr 24) gav sin anslutning till

motionens syfte och erinrade i detta sammanhang, att alltjämt endast ett jämförelsevis

ringa antal personer åtnjöte förmånen av semesterledighet. Därest

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 2 avd. Nr 5.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.

med hänsyn till vissa betänkligheter av national- och privatekonomisk natur

en ökning av de arbetsfria dagarnas antal icke läte sig genomföras, syntes

det utskottet böra tagas under övervägande, huruvida icke nämnda syfte

kunde nås genom att samtidigt med införandet av arbetsfria vardagar, förlagda

till sommaren, avlysa ett par av de kyrkliga helgdagar, som infölle

under en i rekreationsliänseende mindre lämplig årstid. — På förslag av

utskottet beslöt riksdagen härefter avlåta skrivelse till Kungl. Majit (nr 125)

i huvudsaklig överensstämmelse med den i motionen gjorda hemställan.

över riksdagens skrivelse avgåvos utlåtanden av åtskilliga myndigheter.

Ärendet överlämnades därefter till arbetstidskommittén. Skrivelsen slutbehandlades

sedermera, på sätt framgår i det följande, år 1931.

Vid 1924 års riksdag yrkades i en motion (I: 20), att riksdagen måtte uttala

sig för allhelgonadagens upptagande såsom kyrklig eller borgerlig helgdag

samt hos Kungl. Majit anhålla örn därför erforderliga åtgärder. Efter

hemställan av första lagutskottet (uti. nr 11), som bland annat hänvisade till

1915 års riksdagsskrivelse, blev motionen avslagen av kamrarna.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 27 april 1926 föreslog kamreraren J. W.

Wahlström i Stockholm, att utredning måtte verkställas rörande, bland

annat, inrättandet av fem s. k. borgerliga helgdagar (ingen dock å den 1

maj), likställda med söndagar men utan kyrklig eller religiös karaktär, i

.stället för fem av de nuvarande helgdagarna. Vid ärendets remissbehandling

voro meningarna om förslaget delade.

Genom lag den 12 juni 1931 (nr 288) infördes i 5 § lagen den 29 juni

1912 om arbetarskydd en bestämmelse av innehåll, att åt arbetare, som utan

avsevärt uppehåll användes till arbete året runt och varit anställd hos arbetsgivaren

eller företaget någon längre tid, borde, i allmänhet under den varmare

årstiden, beredas semesterledighet under minst fyra söckendagar, vilken

ledighet i regel borde vara sammanhängande och förlagd i omedelbar anslutning

till sön- eller helgdag. I den proposition (nr 40) till 1931 års riksdag,

som låg till grund för denna lagändring, framhöll föredragande departementschefen,

statsrådet Larsson, att genom den föreslagna bestämmelsen om

arbetarsemester det syftemål, som legat till grund för 1915 års riksdagsskrivelse,

syntes vara i väsentlig mån tillgodosett, varför han ej ansett vidare

åtgärd böra vidtagas i anledning av skrivelsen.

Vid 1934 års riksdag hemställdes i en motion (11:298) om utredning angående

införande i Sverige av motsvarighet till Englands »bank holidays»

och Tysklands »Bankfeiertage». Motionen behandlades av andra lagutskottet,

som inhämtade yttrande över densamma från svenska bankföreningen,

svenska bankmannaföreningen och Sveriges köpmannaförbund.

Därvid anfördes, bland annat, av bankmannaföreningen, att, enär huvudparten

av kalenderhelgdagarna vore samlad inom den mörkaste tiden av året,

då arbetstagarna sällan hade möjlighet att effektivt utnyttja dem, det vore

ett rimligt önskemål, att ett antal extra helgdagar gjordes obligatoriska och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 5. o

inplacerades på helgfria eller eljest lämpliga delar av året. Följande dagar

föreslogos, nämligen den 1 maj, första helgfria måndagen efter den 15 juli,

andra måndagen i oktober, påskafton och midsommarafton. Andra lagutskottet

erinrade i utlåtande (nr 16) över motionen därom, att förefintliga

strävanden att bereda allt bredare lager av vårt folk utsträckt ledighet vid

helger i viss mån försvårades av särskilda stadganden i svensk lagstiftning

angående bestämd tid för företagande av rättshandlingar inom affärslivet.

— På hemställan av utskottet anhöll riksdagen i skrivelse, den 7 april 1934,

nr 134, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning rörande lämpligheten

av en sådan ändring i gällande lagstiftning rörande bestämd tid för utförande

av vissa rättshandlingar inom affärslivet, att hinder ej mötte att hålla bankerna

stängda påskafton, midsommarafton och julafton, då dessa dagar infölle

å söckendag, samt möjligen ytterligare någon helgfri dag i anslutning

till söndag under den .senare hälften av året.

I anledning av riksdagens skrivelse utarbetades en promemoria inom

justitiedepartementet jämte utkast till bestämmelser i ämnet. Enligt dessa

skulle dels i 72 § växellagen och 55 § checklagen införas stadganden, att

påskafton, midsommarafton, andra lördagen i november och julafton vöre

likställda med allmän helgdag enligt sagda lagar, dels ock 2 § lagen om beräkning

av lagstadgad tid så ändras, att vad där funnes stadgat om fatalietids

infallande å söndag eller annan allmän helgdag komme att avse jämväl

nyssnämnda fyra dagar, över promemorian och lagutkasten avgåvos efter

remiss utlåtanden av vissa myndigheter och sammanslutningar. Beträffande

förslagets huvudgrunder gjorde sig delade meningar gällande. Tanken att

genom en lagstiftning efter angivna linjer bereda möjlighet för införande

av vissa arbetsfria dagar vann dock anslutning i flertalet utlåtanden. I fråga

om valet av fridagar avgåvos gensagor huvudsakligen allenast mot förslaget

att göra andra lördagen i november till fridag. I åtskilliga utlåtanden ifrågasattes,

att i stället den 1 maj skulle erhålla karaktär av fridag.

Genom proposition (nr 127) framlades för 1935 års riksdag förslag om de

i nyssnämnda promemoria omförmälda ändringarna i växel- och checklagarna

samt lagen örn beräkning av lagstadgad tid, dock endast såvitt angick

påskafton, midsommarafton och julafton. I det vid propositionen fogade

statsrådsprotokollet uttalade dåvarande chefen för justitiedepartementet,

statsrådet Schlyter, att då den föreslagna lagstiftningen inskränkts till att

avse påskafton, midsommarafton och julafton, indragning av någon av de

nuvarande allmänna helgdagarna ansåges icke motiverad.

De i propositionen framlagda förslagen godkändes på andra lagutskottets

hemställan (utlåtande nr 21) av riksdagen. Författningar i ämnet utfärdades

den 12 april 1935 (Sv. förf.-saml. 98—100).

Det i förevarande motion framlagda spörsmålet har även i andra sammanhang

varit föremål för uppmärksamhet, bl. a. vid behandlingen av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.

frågan om den 1 majs likställande i vissa hänseenden nied allmän helgdag.

Det berördes redan i en skrivelse till Kungl. Maj.t den 16 april 1926, i vilken

generalpoststyrelsen hemställde, att Kungl. Majit ville vidtaga åtgärder för

att den 1 maj, da denna dag infölle å söckendag, måtte göras till en arbetsfri

dag utan kyrklig karaktär. I yttranden över denna framställning förklarade

järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen och svenska arbetsgivareföreningen,

att om förslaget skulle genomföras, någon kyrklig helgdag i stället borde

indragas. Den sistnämnda framhöll, att den lagligen tillåtna produktionstiden

redan vore sa inskränkt, att ytterligare minskning av densamma ej

borde ske. Sveriges allmänna lantbrukssällskap yttrade, att därest i utbyte

mot den 1 maj någon helgdag skulle indragas, Marie bebådelsedag borde

väljas. Å andra sidan uttalade landsorganisationen i Sverige, att frågan om

fastställande av den 1 maj såsom allmän fridag borde behandlas fristående

och ej sammankopplas med frågan om avskaffande eller förflyttning av

de s. k. lätthelgdagarna.

I en under hösten 1937 inom socialdepartementet upprättad »promemoria

angående införande av lagbestämmelser rörande den 1 maj såsom arbetsfri

dag» anfördes, att enär den 1 maj redan i mycket stor utsträckning vore

ärbetsfri, anledning icke syntes föreligga att i då förevarande sammanhang

upptaga till övervägande frågan om indragning av någon av de nuvarande

allmänna helgdagarna. I utlåtanden över promemorian framställde kommerskollegium

och åtta handelskamrar, vattenfallsstyrelsen, svenska bankföreningen,

svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund förslag

eller ifrågasatte, att någon helgdag — i första hand trettondagen, Marie

bebådelsedag eller Kristi himmelsfärdsdag — skulle indragas eller att spörsmålet

därom skulle tagas under omprövning.

Genom proposition (nr 93) till 1938 års riksdag framlades förslag till lag

om den 1 majs likställande i vissa hänseenden med allmän helgdag. I det

vid propositionen fogade statsrådsprotokollet anförde dåvarande chefen för

socialdepartementet, statsrådet Möller, att han stödde sig på det förhållandet,

att den 1 maj redan då i avsevärd utsträckning vore arbetsfri, då han

ansåge sig kunna förklara, att legaliserandet av denna dag såsom likställd

med allmän helgdag icke såsom kompensation påkallade indragning av någon

av de s. k. lätthelgdagarna. Sistnämnda spörsmål syntes honom vara

av den natur, att, därest det skulle upptagas, detta borde ske i annat sammanhang.

Att på sätt i några yttranden föreslagits uppskjuta det föreliggande

spörsmålet i avvaktan å en kalenderreform, om vars öden man för

närvarande icke torde hava möjlighet att med någon grad av bestämdhet

uttala sig, syntes honom icke böra ifrågakomma.

I anledning av nyssnämnda proposition väcktes en motion, II: 365, av herr

De Geer i Lesjöfors, i vilken yrkades, att riksdagen icke måtte bifalla propositionen

med mindre samtidigt sådan lagändring genomfördes, att Marie

bebådelsedag upphörde att vara helgdag.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.

Andra lagutskottet, som i ett sammanhang behandlade propositionen och

de i anledning därav väckta motionerna, hemställde i sitt över dem avgivna

utlåtande (nr 27), att propositionen icke måtte bifallas och att motionen

11:365, i den mån den icke blivit besvarad genom vad utskottet sålunda

hemställt, icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Riksdagen biföll propositionen.

1936 års semestersakkunniga meddelade i sitt betänkande med förslag till

lag om semester (statens offentliga utredningar 1937:49), att representanter

för vissa arbetsgivarorganisationer vid överläggningar med de sakkunniga

angående tillämpningen av den föreslagna semesterlagstiftningen inom olika

näringsområden som ett önskemål uttalat, att vissa av de nuvarande helgdagarna

borde avskaffas. De helgdagar, som man därvid främst haft i

åtanke, vore trettondagen, Marie bebådelsedag, annandag påsk, Kristi himmelsfärdsdag

och annandag pingst. Det hade anförts, att en dylik reform

i viss utsträckning skulle kompensera industrien för den ökade belastning,

som den lagstadgade semestern om tolv arbetsdagar komme att innebära.

De sakkunniga framhöllo för egen del, att en lagstiftning om avskaffande

av vissa helgdagar naturligtvis förutsatte en särskild utredning, varvid hänsyn

måste tagas till faktorer av religiös och psykologisk natur.

En av de sakkunniga, direktören Ivar O. Larson, anförde i ett särskilt,

vid betänkandet fogat yttrande, att de nämnda helgdagarna numera utan

tvivel icke hade samma kyrkliga betydelse som tidigare. Enligt hans mening

torde man utan att behöva åsidosätta det religiösa intresset kunna fira

det kyrkliga minne, som vore förbundet med dem, å intilliggande söndag.

Helgdagarna vore också alla förlagda till det första halvåret, da det även

efter en sådan indragning av helgdagar skulle kvarstå flera dylika. För

skolbarn skulle man vid en indragning av helgdagar kunna erhålla ett

sammanhängande sportlov av motsvarande antal dagar. Den lagstiftning,

som erfordrades härför, måste givetvis föregås av en härå inriktad särskild

utredning, som med det snaraste borde komma till stånd.

Ytterligare två av de sakkunniga gingo i särskilda uttalanden in på samma

fråga. Av dem förklarade sig den ene, ombudsmannen Helge Rydberg,

övertygad att en allmän folkmening funnes bakom kravet att bibehålla

nämnda helgdagar, medan den andre, ledamoten av riksdagens första kammare,

jägmästaren Gustaf Tamm, sade sig anse, att frågan om indragning

av vissa helgdagar i främsta rummet måste betraktas som en kyrklig angelägenhet,

vilken ej borde bedömas ur enbart krassa materialistiska synpunkter.

Förslag till lag örn semester förelädes 1938 års riksdag genom propositionen

nr 286. I det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet framhöll

föredragande departementschefen, statsrådet Möller, att frågan örn borttagande

av vissa helgdagar för sin lösning krävde en längre tids utredning

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottet.

med hänsynstagande till skilda faktorer och att ett sådant borttagande

krävde medverkan av kyrkomötet. Skäl syntes icke förefinnas att låta en

lagstiftning örn semester avvakta lösandet av den nu berörda frågan.

I anledning av sistnämnda proposition väcktes en motion, 11:491, av

herr De Geer i Lesjöfors, i vilken hemställdes, att riksdagen hos Kungl.

Maj:t anhölle, att skyndsam utredning verkställdes i fråga örn en kalenderreform

i syfte att minska antalet av de nuvarande helgdagarna.

Andra lagutskottet uttalade i sitt utlåtande nr 58, att den i motionen behandlade

frågan otvivelaktigt vore förtjänt av uppmärksamhet. Då det emellertid

icke kunde anses vara lämpligt att i det förevarande sammanhanget

upptaga frågan till närmare undersökning, ansåg utskottet skäl icke föreligga

för riksdagen att i skrivelse till Kungl. Majit hemställa om utredning i

ämnet. Utskottet avstyrkte därför bifall till motionen.

Reservation anfördes av herrar Norman och Wistrand, vilka ansågo, att

tanken på en kalenderreform icke borde utan vidare undanskjutas. Viktiga

såväl sociala som produktionsintressen skulle enligt reservanternas mening

därigenom kunna bliva tillgodosedda. Reservanterna tillstyrkte därför en

allsidig utredning rörande detta spörsmål med beaktande av jämväl kyrkans

och kyrkofolkets intressen och hemställde, att riksdagen, med bifall till

motionen 11:491, måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att skyndsam

utredning verkställdes i fråga om en kalenderreform i syfte att minska

antalet av de nuvarande helgdagarna.

Riksdagen godkände efter sammanjämkning utskottets utlåtande.

Redogörelser för bestämmelser angående helgdagar och andra legala fridagar

i vissa främmande länder hava lämnats i propositionen nr 93/1938

och i utskottets utlåtande nr 16/1934. Utskottet tillåter sig att hänvisa till

dessa redogörelser.

I förevarande sammanhang må även erinras om de vid innevarande års

riksdag väckta likalydande motionerna 1: 230 av herr Egnell och herr John

Gustavson samt II: 352 av herr Gustafsson i Lekåsa m. fl., i vilka hemställts

örn utredning syftande till att åtminstone de större helgdagarna måtte fredas

för offentliga nöjes- och idrottstillställningar.

Såsom framgår av den här ovan lämnade redogörelsen har spörsmålet

örn en indragning av vissa helgdagar och eventuellt deras ersättande med

andra ledighetsdagar sedan lång tid tillbaka vid åtskilliga tillfällen och

senast år 1938 varit föremål för riksdagens prövning. Vid frågans behandling

i äldre tid voro de religiösa synpunkterna utslagsgivande. På senare tid

har en reform i förevarande hänseende stundom påyrkats i syfte att bereda

särskilt den inom handel, industri och angränsande arbetsområden sysselsatta

delen av befolkningen tillfälle till vila och rekreation under den ljusa

och varma årstiden.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.

I den nu föreliggande motionen tiar förslagsställaren med viss anknytning

till sistnämnda synpunkt uttalat sig för en jämnare fördelning över året

av de extra ledighetsdagarna. Såsom exempel på lämpliga fridagar har motionären

nämnt första lördagen i var och en av manaderna augusti, september

och oktober. I motionen har vidare hänvisats till de svårigheter, som

kunna uppstå för vissa industrigrenar, särskilt järnindustrien och delar av

den kemiska industrien, om någon av de nuvarande helgdagarna infaller på

en tisdag eller fredag. Enligt vad motionären framhållit nödgas företagarna

i sådana fall ofta inställa driften även under den mellan helgdagen och

söndagen liggande söckendagen.

Hänsyn till religiös uppfattning och gammal sed kräver givetvis, att varsamhet

iakttages vid prövningen av förslag örn avlysande av vissa kyrkliga

helgdagar. Alltjämt torde den övervägande stämningen bland kyrkofolket

i vårt land vara för ett bevarande av de nuvarande helgdagarna. Ett

utbyte av några av dessa mot andra ledighetsdagar synes därför böra ifrågakomma

endast örn starka skäl kunna åberopas till stöd för en sådan åtgärd.

Enligt utskottets mening hava skälen för en flyttning av de åsyftade fridagarna

till annan årstid efter genomförandet av semesterreformen till väsentlig

grad förlorat i styrka. Ur vissa industriers synpunkt kan givetvis eh

ändrad förläggning av ifrågavarande ledighetsdagar synas innebära en fördel.

Därvid är dock att märka, att vissa av de s. k. lätthelgdagarna för närvarande

stundom infalla på en söndag och att ett utbyte av dessa mot arbetsfri

lördagar för dylika fall skulle medföra en minskning av antalet arbetsdagar.

En flyttning av vissa ledighetsdagar till senare halvåret på sätt

motionären ifrågasatt skulle vidare kunna vålla avbräck för jordbruket.

Med hänsyn till det anförda har utskottet icke funnit sådana skäl vara för

handen, som böra föranleda riksdagen att i anledning av motionen göra

någon framställning till Kungl. Majit eller eljest vidtaga någon åtgärd.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 februari 1939.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Tamm, Hagman*, Löfvander, Västberg*,

Knut Petersson, Sten och Wistrand;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Pettersson i Hällbacken,

Hallagård*, Sandström, Hermansson i Norrköping och Barnekow, fröken Andersson

samt herr Holm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Norman, Hagman, Knut Petersson, Wistrand och Pettersson i

Hällbacken, vilka ansett, att utskottet bort föreslå riksdagen att i anledning

av förevarande motion i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl.

Majit ville låta verkställa en allsidig utredning om borttagande av ett antal

helgdagar eller deras ersättande med andra ledighetsdagar.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1939

916206

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.