Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående privilegierad inkomst enligt lagen örn folkpensionering.

1939-02-14 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1939:8, Utlåtande i anledning av väckt motion angående privilegierad inkomst enligt lagen örn folkpensionering.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

1

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 14 februari 1939 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående privilegierad

inkomst enligt lagen örn folkpensionering.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 160,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Gustafsson i Bogla m. fl.

hemställt, »att riksdagen må besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att förslag rörande sådan ändring av 7 § av lagen örn folkpension, att det

avdragsfria beloppet i de fall, då årsinkomsten beror av pension eller understöd

på grund av arbetsanställning, höjes med 300 kronor i samtliga ortsgrupper,

måtte föreläggas riksdagen».

I fråga om de skäl, som anförts till stöd för detta yrkande, får utskottet

hänvisa till motionen.

Enligt 6 § 2 mom. i lagen den 28 juni 1935 örn folkpensionering utgår

jämte gfundpension tilläggspension med 250, 350 och 450 kronor i resp.

första, andra och tredje ortsgruppen med avdrag av sju tiondelar av den

pensionsberättigades årsinkomst i vad den må överstiga 100 kronor.

7 § första och sista styckena i nämnda lag äro av följande lydelse:

Årsinkomst, som i 6 § avses, utgör med nedan nämnda avvikelser all den

inkomst, som någon skäligen kan antagas komma att tillsvidare årligen åtnjuta.

Såsom inkomst räknas icke folkpension och ej understöd, som någon

på grund av skyldskap eller svågerlag må vara föranledd att utgiva, i den

mån det icke överstiger en med hänsyn till understödstagarens behov skälig

försörjning. Pension eller understöd, som utgår på grund av gåva, testamente

eller försäkring, vilken icke är i lag föreskriven, eller ock, utan samband med

olycksfall i arbetet, på grund av egen eller anhörigs förutvarande arbetsanställning,

räknas ej heller såsom inkomst, i den mån beloppet sammanlagt

icke överstiger

i ortsgrupp 1 ............................ 300 kronor,

» » 2 350 »

» » 3 400 » .

I fråga om äkta makar skall årsinkomsten för envar av dem beräknas utgöra

hälften av deras sammanlagda årsinkomst och värdet av fastighet eller

kapital beräknas utgöra hälften av sammanlagda behållna värdet av makarnas

fastighetsinnchav eller kapital, där ej i särskilda fall pensionsstyrelsen

lutning till riksdagens protokoll 1039. 9 samt. 2 nöd. Nr 8.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

med hänsyn till föreliggande omständigheter finner beräkning tillsvidare

böra ske såsom för ogift person.

Enligt lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring skulle pension,

som utginge på grund av frivillig försäkring hos pensionsstyrelsen, intill

ett belopp av 300 kronor örn året vara undantagen från inkomstuppskattningen

vid bedömandet av rätt till pensionstillägg. Understöd från Vadstena

krigsmanshuskassa m. fl. likartade inrättningar skulle helt lämnas ur räkningen

vid inkomstuppskattningen.

1928 ars pensions!örsäkringskommitté föreslog, att dylikt privilegierande

av vissa inkomstslag skulle äga rum i ökad omfattning, nämligen så att pension

eller understöd utgående på grund av 1) förutvarande arbetsanställning,

2) gåva eller testamente, eller 3) försäkring, som icke är i lag föreskriven,

skulle intill ett sammanlagt belopp av 300, 350 eller 400 kronor, allt efter

ortsgrupp, undantagas från inkomstuppskattningen.

I proposition nr 217 till 1935 års riksdag med förslag till lag om folkpensionering

m. m. följdes kommittéförslaget i denna punkt. I nämnda proposition

anförde föredragande departementschefen, statsrådet Möller, bl. a.:

I fråga om arbetsgivarpensioner är det----allmänt omvittnat, att de nu
varande

bestämmelserna om avdrag för inkomst visat sig mycket besvärande.

Den omständigheten, att pensioner som en arbetsgivare tillförsäkrar sina anställda

föranleda avdrag å dessas pensionstillägg, orsakar icke allenast missnöje

utan motverkar även arbetsgivarnas benägenhet att ordna sina anställdas

pensionsfråga. I stor utsträckning torde nämligen arbetsgivarna vara

ovilliga att lämna bidrag till de anställdas pensionering, om bidraget har till

följd att därmed det allmännas bidrag till de anställdas försörjning på ålderdomen

eller vid invaliditet minskas eller uteblir. Erfarenheten har visat, att

nuvarande ordning förhindrar tillkomsten av pensionsanordningar som eljest

skulle lia kommit till stånd. Detta resonemang leder i och för sig icke längre

än till att en särställning synes motiverad för pensionsbelopp, som äro tillkomna

genom arbetsgivares åtgörande. Då det emellertid i praktiken mycket

ofta torde vara ogörligt att särskilja vissa pensionsbelopp, som skulle

vara att tillskriva arbetsgivarnas åtgöranden, från andra, som de anställda

själva åstadkommit, torde den undantagsställning, som på grund av det anförda

må finnas böra tillkomma s. k. arbetsgivarpensioner, böra medgivas åt

alla pensioner, som grunda sig a förutvarande arbetsanställning. — — —

I själva verket är den starkaste grunden för förslaget att privilegiera arbetsgivarpensioner

och benefika understöd just förhoppningen att därmed

kunna stimulera till anordnande i större omfattning än hittills av pensiominrättningar

och understödskassor av skilda slag.

Detta motiv för privilegierande av arbetsgivarpensioner och benefika understöd

synes mig tungt vägande. Det kan icke anses rimligt, att folkpensioneringen

anordnas så, att den motverkar pensionering genom enskilt initiativ.

Inför angelägenheten av en ändring därutinnan synas de betänkligheter,

vilka kunna resas mot de ifrågavarande inkomstarternas privilegierande,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

3

främst med hänsyn till den därmed införda olikheten i behandlingen av

skilda pensionstagare, icke böra tillmätas avgörande betydelse.

Särskilda utskottet yttrade i sitt utlåtande över propositionen:

Den av föredragande departementschefen i propositionen (sid. 134 ff.) lämnade

motiveringen för förslaget att åt vissa slag av inkomst inrymma en privilegierad

ställning vid den ekonomiska behovsprövningen synes utskottet

bärande. Då en mera betydande allmän böjning av det avdragsfria inkomstbeloppet

av kostnadsskäl är ogenomförbar, torde det endast genom ett inslående

på den väg propositionen anvisar vara möjligt alt med rimliga kostnader

undanröja det hinder, som den nuvarande folkpensioneringen genom sina

regler om ekonomisk beliovsprövning visat sig utgöra för pensionering av anställda

genom arbetsgivarnas försorg eller genom deras medverkan. Vid sidan

av arbetsgivarpensionerna synas de övriga föreslagna kategorierna av privilegierad

inkomst icke lika starkt grundade, men mellan de tre i propositionen

såsom privilegierade upptagna grupperna av inkomst består enligt utskottets

mening ett sådant samband, att det är väl försvarligt att låta dem röna enahanda

behandling. Vad beträffar det belopp, intill vilket inkomst av privilegierat

slag skall vara undantagen från inkomstuppskattningen, bör enligt

utskottets uppfattning fästas vikt vid att detta belopp måste tilltagas någorlunda

rundligt, om införandet av regler om privilegierad inkomst skall lia

åsyftad effekt, men att å andra sidan ett undantagande av alltför stora inkomstbelopp

från behovsprövningen kunde medföra stötande olikhet i behandlingen

av skilda inkomsttagare. Med stöd av dessa överväganden finner

utskottet sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag i förevarande del med den

inskränkning, som följer av att utskottet avböjt införandet av särskilda regler

för dyrorter.

Särskilda utskottet föreslog, att inkomst av privilegierat slag intill ett belopp

av 300 kronor skulle vara undantagen från inkomstuppskattningen.

Riksdagen anslöt sig till utskottets förslag.

Genom lag den 23 april 1937, varigenom dyrortsgradering av folkpensionerna

infördes, erhöll 7 § i 1935 års folkpensioneringslag sin gällande lydelse.

Till närmare belysning av bestämmelserna örn privilegierad inkomst, såvitt

angår gift pensionstagare, må bär i vissa delar återgivas ett i tidskritten

»Folkpensioneringen» för år 1937 (häfte 5) intaget meddelande från

pensionsstyrelsen till pensionsnämnder och ombud rörande privilegiering

av vissa inkomster. I detta meddelande erinras örn innehållet i 7 § i folkpensioneringslagen,

varefter det beter bl. a.:

I fråga om gifta personer skall nämnda bestämmelse, oavsett örn folkpension

beviljas båda makarna eller endera av dem, tolkas så, att för vardera

maken denne tillkommande privilegierad inkomst intill ett sammanlagt belopp

av 300 kronor ej skall räknas sorn inkomst i lagens mening.

Där äkta makar på grund av mannens förutvarande arbetsanställning av

mannens arbetsgivare åtnjuta iri bostad, eventuellt jämte vedbrand och lyse,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

betraktas även vad hustrun angår den för henne beräknade inkomsten av

dylik förmån som privilegierad inkomst för henne.

I övrigt må pension eller understöd på grund av mannens förutvarande

arbetsanställning privilegieras endast för mannen. Detta gäller som regel.

Har emellertid arbetsgivaren genom utfästelse eller på annat sätt, som kan

anses tillfredsställande, givit tillkänna sin vilja att i anledning av mannens

förutvarande arbetsanställning visst belopp skall som pension eller understöd

tillkomma hustrun, må beloppet i denna del betraktas som privilegierad

inkomst för henne.

Det ligger i sakens natur att de former, vari arbetsgivare giva tillkänna

sin vilja att pension eller understöd skall utgå, äro skiftande.

I vissa fall kan sökande åberopa pensionsreglemente, cirkulär rörande

pensionering, bolagsstämmobeslut eller andra dylika handlingar. I sådana

fäll bör pensionsnämnd godtaga sökandens uppgifter, i den mån de stå i

överensstämmelse med den åberopade handlingen. Nödvändigt är emellertid

att nämnden angiver, på vilken handling nämnden grundar sitt beslut. Där

sa ej redan skett, bör nämnden vidare på lämpligt sätt bringa handlingens

innehåll till styrelsens kännedom.

I andra fall än de nyss berörda torde frågan i regel vara mera kompliccrad.

Vid tillämpning på dessa fall av föreskriften härovan om privilegieling

för hustrun av pension eller understöd, som utgår på grund av mannens

förutvarande arbetsanställning, måste pensionsnämnder och ombud

iakttaga särskild vaksamhet och försiktighet. Göres det i sådana fall gällande,

att visst belopp skall som pension eller understöd tillkomma hustrun,

abgger det pensionsnämnden att utreda, vilken utfästelse arbetsgivaren lämnat

eller, därest uttrycklig utfästelse ej lämnats, vilka omständigheter som

eljest kunna anses som ett uttryck för arbetsgivarens vilja att visst belopp

skall som pension eller understöd tillkomma hustrun. — För bedömande

av sistnämnda lråga kan det ofta vara av vikt att få utrönt örn pension

eller understöd i verkligheten utbetalas till hustrun. Av viss vikt för frågans

bedömande i tveksamma lall kan jämväl vara att få utrett örn arbetsgivaren

plägar luta en hustru behålla ett visst belopp som pension eller understöd

även efter mannens död. Något absolut villkor för privilegiering av pension

eller understöd för hustrun böra sistnämnda omständigheter emellertid ej

utgöra.

Ett spörsmål, som nära sammanhänger med frågan örn tolkningen av

stadgandena om privilegierad inkomst, var föremål för prövning av 1938 års

riksdag. Därvid väcktes nämligen en motion, II: 296, av herr Lindahl m. fl.,

i vilken yrkades att riksdagen måtte besluta ett tillägg till 7 § första stycket

i folkpensioneringslagen av innebörd, att viss del av gift mans arbetspension

skulle räknas tillkomma hustrun. Andra lagutskottet, som behandlade motionen,

yttrade i sitt utlåtande över densamma (nr 31):

Det i motionen berörda spörsmålet är otvivelaktigt förtjänt av uppmärksamhet.

Med hänsyn till den korta tid, som 1935 års lag om folkpensionenng

gällt, torde emellertid ytterligare erfarenheter av gällande bestämmelser

om privilegierad inkomst böra avvaktas. Utskottet får vidare erinra

därom, att den i början av innevarande år tillsatta socialvårdsutredningen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

5

har till uppgift bl. a. att verkställa granskning av lagstiftningen angående

socialförsäkringen. Av intresse i förevarande sammanhang torde jämväl

vara de förslag, som under detta år kunna väntas från kommittén angående

pensionering av i enskild tjänst anställda. Under föreliggande förhållanden

har utskottet sålunda icke funnit skäl föreslå riksdagen att i anledning av

motionen vare sig besluta ändring i gällande lag örn folkpensionering eller

göra någon framställning till Kungl. Maj:t.

Utskottet hemställde, att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd, och riksdagen biföll denna hemställan.

Kommittén angående pensionering av i enskild tjänst anställda har den

28 juni 1938 avgivit betänkande med förslag till lag örn frivillig pensionering

av i enskild tjänst anställda m. m. (statens offentliga utredningar

1938: 18). Ärendet är nu beroende på Kungl. Maj:ts prövning. I betänkandet

har kommittén uttalat, att hel ålderspension för att kunna bereda

skälig försörjning syntes icke böra bestämmas till lägre belopp än 50 procent

av pensionsunderlaget. Detta har föreslagits beräknat lika med medelvärdet

för år av arbetstagarens inkomst av anställningen under den tjänstetid, som

belöper å de tio sista åren före anställningens upphörande. Vid en dylik

avvägning av normalpensionens storlek hade kommittén utgått från, att

kostnaderna för pensioneringen lika fördelades mellan arbetsgivaren och

arbetstagaren. Hade arbetsgivaren att ensam bära kostnaderna, skulle i enlighet

härmed pensionen utgå med hälften av normalpensionens belopp

eller med 25 procent av pensionsunderlaget. Kommittén har vidare framhållit,

att medellönen under år 1936 utgjorde för arbetstagare av kategorien

förvaltningspersonal (teknisk personal, kontorspersonal och butikspersonal)

3 343 kronor samt för andra arbetstagare 2 520 kronor. Den häremot svarande

ålderspensionen skulle enligt förslaget uppgå till 1 675 kronor respektive

1 260 kronor, därest kostnaderna fördelades lika å arbetsgivaren och

arbetstagaren, samt till 838 kronor respektive 630 kronor, därest arbetsgivaren

ensam hade att vidkännas kostnaderna. Kommittén har därjämte

erinrat, att det för närvarande i icke obetydlig utsträckning torde förekomma,

att ålderspensionen avväges i förhållande till den tilläggspension,

sorn utgår enligt lagen örn folkpensionering. I en av kommittén upprättad,

bär nedan återgiven tabell har angivits den tilläggspension, vartill arbetstagaren

enligt folkpensioneringslagen skulle vara berättigad, under förutsättning

att ålderspension utgår med nyssnämnda belopp. Vidare har pensionstagaren

förutsatts icke åtnjuta annan inkomst än iolkpension och ålderspension.

Örn pensionstagare!! är gift, har förutsatts, att hans hustru icke

åtnjuter annan inkomst än eventuell folkpension.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

Utskottet.

Ålderspension

Tilläggspension enligt folkpensionerings-

enligt för-

lagen kronor

slaget

kronor

Ortsgrupp 1

Ortsgrupp 2

Ortsgrupp 3

Ogift pensionstagare .........

1 675

1 260

—

_

_

838

—

78

213

630

89

224

359 !

Gift pensionstagare, om ingen del

1 675

74

av ålderspensionen skall privile-

1 260

_

102

219

gieras för hustrun

838

132

249

367

630

204

322

440

Gift pensionstagare, om största

1 675

79

214

möjliga del av ålderspensionen

1 260

89

224

359

skall privilegieras för hustrun

838

237

350

450

630

250

350

450

I detta sammanhang torde även böra erinras, att chefen för socialdepartementet

den 3 januari 1938 enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande utsett en

kommitté, den s. k. socialvardskommittén, vilken enligt direktiven för dess

arbete har såsom en huvuduppgift att göra lagstiftningen rörande socialförsäkringen

lill föremål för en granskning, varigenom avses att utröna bl. a.

huruvida denna försäkring bör underkastas förändringar i syfte att bättre

tillgodose föreliggande uppgifter.

Vid riksdagsbehandlingen av 1935 års förslag till lag örn folkpensionering

erinrade särskilda utskottet örn de däri intagna bestämmelserna rörande

privilegiering av vissa slags inkomster och yttrade, att det endast genom

införande av sådana bestämmelser syntes möjligt att med rimliga kostnader

undanröja det hinder, som den dittillsvarande folkpensioneringen visat sig

utgöra för pensionering av anställda genom arbetsgivarnas försorg eller

genom deras medverkan. Utskottet framhöll vidare, att det borde fästas

vikt vid att det belopp, intill vilket inkomst av privilegierat slag skulle vara

undantagen från inkomstuppskattningen, tilltoges någorlunda rundligt, örn

införandet av regler örn privilegierad inkomst skulle ha åsyftad effekt. Ä

andra sidan kunde ett undantagande av alltför stora inkomstbelopp från

behovsprövningen medföra stötande olikhet i behandlingen av skilda inkomsttagare.

Syftet med förevarande motion är enligt utskottets mening synnerligen

behjärtansvärt. Vad 1935 ars särskilda utskott i förevarande hänseende

uttalat torde emellertid alltjämt äga sin giltighet. En ytterligare belysning

har det föreliggande spörsmålet fatt i det betänkande, som kommittén angående

pensionering av i enskild tjänst anställda i juni 1938 avgivit. De

däri framlagda förslagen äro efter remissbehandling beroende på Kungl.

Maj:ts prövning. Vidare må erinras, att den förra året tillsatta socialvårds
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

7

kommittén har såsom en huvuduppgift att granska lagstiftningen rörande

socialförsäkringen. Denna granskning bör enligt direktiven för utredningen

avse att utröna huruvida socialförsäkringen bör underkastas förändringar

i syfte att den må bättre tillgodose föreliggande uppgifter. Enligt utskottets

mening böra resultaten av den fortsatta behandlingen av hithörande spörsmål

icke föregripas. Utskottet har därför ej funnit skäl föreslå riksdagen att

i anledning av motionen göra någon framställning till Kungl. Maj:t.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någor

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 14 februari 1939.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder*, Tamm, Löfvander, Knut

Petersson, Olof Carlsson, Sten och Wistrand;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Skoglund, Pettersson i Hällbacken,

Hallagård och Sandström, fru Nordgren samt herrar Barnekow och Holm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.