Sök i Ratio Lex

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7

1939-04-14 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 2TU 1939:7, Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

1

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 21 april 1939 kl. 3 e. m.

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 7, i

anledning av väckta motioner angående utredning rörande

byggnadskostnadema på landsbygden.

1 en inom riksdagens andra kammare väckt motion, nr 7, har herr An- Motionerna,

dersson i Rasjön m. fl. hemställt, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.

Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte låta verkställa en ingående och allsidig

utredning angående möjligheterna att nedbringa byggnadskostnadema

särskilt med hänsyn till landsbygdens och i synnerhet jordbrukets förhållanden,

med beaktande av de synpunkter, som i motionen framhållits, samt

för riksdagen framlägga de förslag, vartill denna utredning kan föranleda.

Vidare har herr Jonsson i Skedsbygd m. fl. i en inom andra kammaren

väckt motion, nr 105, hemställt, att riksdagen måtte besluta i skrivelse till

Kungl. Majit hemställa, att Kungl. Majit måtte föranstalta om en utredning,

syftande till att åstadkomma sådana åtgärder, att byggnadskostnaderna

på landsbygden hållas inom sådana gränser, att ett fortgående underhålls-

och nybyggnadsarbete kan äga rum.

Slutligen har herr Bagge m. fl. i en inom samma kammare väckt motion,

nr 176, hemställt, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit hemställa

örn skyndsam allsidig utredning rörande byggnadskostnadema på landsbygden

och därmed sammanhängande faktorer, samt om framläggande för

riksdagen av de förslag, vartill utredningen föranleder.

Samtliga tre motioner hava av andra kammaren hänvisats till dess andra

tillfälliga utskott.

Beträffande motiven får utskottet hänvisa, beträffande motion nr 105 till

denna motion samt beträffande motionerna nr 7 resp. nr 176 till de med

ifrågavarande motioner likalydande, inom första kammaren väckta motionerna

nr 5 resp. nr 107.

Med hänsyn till innehållet i de tre till utskottet hänvisade motionerna har

utskottet funnit dem lämpligen böra behandlas i ett sammanhang och över

dem i vederbörlig ordning inhämtat gemensamma utlåtanden från socialstyrelsen,

statens egnahemsstyrelse och statens jordbruksnämnd, varjämte

utskottet berett hushållningsällskapens ombud, landsorganisationen i Sverige,

Sveriges allmänna lantbrukssällskap, svenska lantarbetsgivareföreningen,

.svenska byggnadsindustriförbundet, riksförbundet Landsbygdens folk, samverkande

byggnadsfackförbunden samt småbrukarnas riksförbund (genom

Bihang till riksdagens protokoll 193!). 13 sami. 2 avd. Nr 7.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

Utskottet.

ordföranden Alfred Andersson i Bussjö). Den sålunda sammanbragta utredningen

återfinnes såsom bilagor (Bil. 1—11) till detta utlåtande.

Samtliga utlåtanden gå i tillstyrkande riktning.

För egen del får utskottet anföra följande.

Av samtliga uttalanden i frågan framgår otvetydigt den stora sociala betydelse,

som av de hörda myndigheterna och sammanslutningarna tillmätes

den fråga, vilken med de remitterade motionerna nu framlagts för riksdagen.

Härtill kan utskottet också för egen del obetingat ansluta sig.

Av den inkomna utredningen har utskottet också känt sig övertygat örn

angelägenheten av att spörsmålet örn landsbygdens byggnadskostnader

göres till föremål för en allsidig och förutsättningslös undersökning i syfte

att utfinna framkomliga vägar till deras nedbringande.

Från skilda håll har framhållits hurusom jordbrukets byggnadsförsörjning

i mångt och mycket ännu är otillfredsställande trots ingripande i olika

former från det allmännas sida. Detta förhållande torde hava sin grund i

huvudsakligen två faktorer, nämligen höjda materialpriser och stegrade arbetslöner.

Till denna första gruppen vill utskottet hänföra jämväl den påtagligt

högre standarden under senare år i fråga om byggnader över huvud

taget, men i alldeles särskilt hög grad beträffande bostäder. Så har t. ex.

som ett villkor för erhållande av stöd från det allmänna för vissa byggnadsåtgärder

av bostadssocial innebörd uppställts införande av centraluppvärmning,

vilket givetvis föranleder högre kostnader för såväl materialanskaffning

som specialutbildad arbetskraft, vilken ofta måste hämtas från annan

ort. För erhållande av fördelaktigare materialinköp har rekommenderats

en organiserad samverkan mellan olika intresserade parter i syfte att på

landsbygden befrämja och förbilliga husbyggande bland annat genom konstruktion

av för landsbygden lämpliga standardiserade byggnadstyper. Ett

annat spörsmål av vikt är på vilket sätt en bättre byggnadsteknisk vägledning

skulle kunna erbjudas landets jordbrukare.

En standardisering av gängse byggnadstyper torde vara möjlig att åstadkomma

såväl då det gäller bostadshus som lantbrukets ekonomibyggnader.

Vid planläggning samt val av bygnadsmaterial skulle säkerligen en god och,

eventuellt genom statens ingripande, förbilligad teknisk vägledning vara av

stort värde för nedbringandet av byggnadskostnaderna. Jämväl de ovan omtalade

kraven på höjd standard beträffande sanitär utrustning, modern eldnings-

och köksutrustning synas lättare kunna tillfredsställas med tillhjälp

av en klok standardisering och enhetliga inköp.

Byggnadskostnadernas stegring under senare år på landsbygden lia också

obestridligt till en del sin rot i stegrade arbetslöner för såväl fackligt organiserad

som oorganiserad arbetskraft, om än denna grund av motionärerna

förlänats en större betydelse än som svarar mot verkligheten. Detta sammanhänger

emellertid med byggnadsarbetets säsongkaraktär. Kunde en

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

3

jämnare sysselsättning beredas byggnadsarbetare torde detta helt visst även

inverka på den enskilde lantbrukarens byggnadskostnader. Sedan arbetskraften

på landsbygden i allt större omfattning organiserats, ha även gällande

kollektivavtal inom byggnadsbranschen börjat tillämpas i stigande

omfattning på landet. Såsom byggnadsindustriförbundet också framhållit,

torde det böra ifrågasättas, huruvida nu tillämpade byggnadsavtal äro nöjaktigt

avpassade för landsbygdens förhållanden trots att en differentiering

av kollektivavtalens lönesatser förekommer och särskilt ifrågasättes örn

ackordsprislistorna äro utformade även med hänsyn till byggnadsarbeten på

landsbygden.

Såsom socialstyrelsen framhåller lärer kunna antagas, att man jämväl

inom den fackliga arbetarrörelsen har uppmärksamheten riktad på det

socialt betydelsefulla löneproblem, som tager sikte på en mera smidig lönesättning

för landsbygdens byggnadsarbeten inom ramen av byggnadsarbetarnas

kollektivavtalsväsen. Vad motionärerna anfört om systemet med ackordsavtal

jämte tillhörande mätningsförfarande synes emellertid representera

en väl ensidig inställning. Det torde ej vara obekant, att även andra kollektivavtal

än byggnadsarbetarnas utgå från ackordsförfarande och att detta i

sin tur förutsätter mätning för bestämmandet av den slutliga ersättningen,

oavsett huruvida lönen under arbetets gång förskottsvis utgått efter timlöneprincipen.

Man torde ej heller vara berättigad antaga att ackordsarbete

i och för sig medför högre kostnader. Systemet avser i stället att stimulera

till ökad arbetsintensitet.

Möjligheterna att inom byggnadsfacket åvägabringa avtalsbestämmelser

med för landsbygdens förhållanden avpassade lönesatser böra beaktas vid

den kommande utredningen. De i motionerna framförda önskemålen örn

tillförsäkrande av större frihet åt landsbygdens byggnadsföretagare att obehindrat

använda utanför den organiserade arbetarrörelsen stående arbetskraft

kan givetvis även i detta sammanhang upptagas till prövning. Att

reglera dessa problem genom lagstiftning lärer likväl näppeligen låta sig,

göra utan synnerliga svårigheter. Det skall utan tvivel befinnas lämpligast,

att parterna även på här förevarande område söka en frivillig lösning på

överenskommelsens väg. Initiativ har ock, såsom ovan antytts, redan tagits

till förhandlingar i dylikt syfte.

Utskottet utgår från att vid utredningsarbetet samtliga intresserade parter

komma att bliva representerade.

Under åberopande av det ovan anförda samt med beaktande av innehållet

i de över motionerna avgivna yttrandena får utskottet hemställa,

att andra kammaren för sin del måtte besluta, att riksdagen

i anledning av här förevarande motioner nr 7, 105

och 176 ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl.

Majit måtte låta verkställa en allsidig och förutsättningslös

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

utredning om möjligheterna att nedbringa landsbygdens

byggnadskostnader samt till riksdagen inkomma med de förslag,

vartill berörda utredning kan giva anledning.

Stockholm den 14 april 1939.

På utskottets vägnar:

GUSTAF NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristinehamn, Persson i Norrby, Silfwerbrand, Söderdahl,

Lindholm, Ryling, fru Alvén, herr Nilson i Eskilstuna, Näsström och Hansson

i Hönö*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) dels av herrar Silfwerbrand, Ryling och Janson i Frändesta, vilka

ansett, att utskottets utlåtande borde hava haft följande lydelse:

»Reservanterna, vilka instämma i utskottets yttrande kunna icke ansluta

sig till motiveringen, vilken de anse borde ha haft följande lydelse:

För egen del får utskottet anföra följande.

Av samtliga uttalanden i frågan framgår otvetydigt den stora sociala betydelse,

som av de hörda myndigheterna och sammanslutningarna tillmätes

den fråga, vilken med de remitterade motionerna nu framlagts för riksdagen.

Härtill kan utskottet också för egen del obetingat ansluta sig.

Av den inkomna utredningen har utskottet också känt sig övertygat örn

angelägenheten av att spörsmålet om landsbygdens byggnadskostnader göres

till föremål för en allsidig och förutsättningslös undersökning i syfte att utfinna

framkomliga vägar till deras nedbringande.

Jordbrukets, över huvud taget landsbygdens, byggnadsbestånd är i stor

utsträckning av otillfredsställande beskaffenhet. På grund av de ekonomiska

påfrestningarna under en följd av år i de successivt stegrade byggnadskostnaderna

har en stor eftersläpning uppstått även då det gällt det sena byggnadsunderhållet.

Moderniseringar, om- och nybyggnader ha fått ställas på

framtiden. Följden har blivit att landsbygdens under många år ackumulerade

byggnadsbehov nu gör sig påmint med stor kraft.

I städerna pågår, som bekant, en synnerligen livlig byggnadsverksamhet,

vilken, baserad på det bättre ekonomiska underlaget därstädes, förmår att

bära byggnadsarbetarelöner, vilka för landsbygdens vidkommande i många

fall visat sig rent prohibitiva. Genom konkurrensen mellan stad och land

örn den på många orter alltför knappa arbetskraften och genom den fackliga

organisationens ingripande har i allt större omfattning städernas byggnadsarbetarlöner

kommit att tillämpas även på den rena landsbygden. Vad

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7. 5

vi härvid särskilt vilja påpeka är att det s. k. »niätningsförfarandet» tillämpat

på t. ex. landsbygdens ekonomibyggnader kan ge rent av orimliga resultat.

En uppnådd timlön av kr. 4:--siffran nämndes i årets remissdebatt

och lämnades där oemotsagd — är här ett exempel. Detta måste för deni,

som behöva bygga på landet, vilket ofta själva få arbeta för en dapsinkomst,

som ej så avsevärt överstiger ovan nämnda timpenning, framstå såsom

orimligt.

Till ovan nämnda förhållanden kommer, att beträffande bostadsstandarden,

ett visst närmande mellan stad och land börjat äga rum. Allt fortfarande

innebär städernas bostäder i fråga örn inredning för landsbygden

en ouppnåelig lyx; men sådana elementära anordningar då det gäller bostadsinredning

som värme, vatten och avlopp börja även tränga ut på landsbygden.

Detta innebär ju i och för sig ökade byggnadskostnader och även

ökad arbetsåtgång. Så mycket viktigare är det därför att arbetslönerna inställas

på ett rimligt plan.

Utskottet vill ej uttala sig om ackordsförfarandet som sådant, men vad vi

ej kunna godtaga, är mätningsprincipernas för landsbygdens vidkommande

olämpliga utformning. Vid bedömandet av byggnadsarbetslönens höjd bör

hänsyn tagas till arbetets delvis säsongbetonade karaktär, men vi vilja dock

understryka att en ej oväsentlig ändring i detta avseende under senare tid

ägt rum.

Möjligheterna att inom byggnadsfacket åvägabringa avtalsbestämmelser

med för landsbygdens förhållanden avpassade lönesatser böra beaktas vid

den kommande utredningen. De i motionerna framförda önskemålen örn

tillförsäkrande av större frihet åt landsbygdens byggnadsföretagare att obehindrat

använda utanför den organiserade arbetarrörelsen stående arbetskraft

kan givetvis även i detta sammanhang upptagas till prövning. Att reglera

dessa problem genom lagstiftning lärer likväl näppeligen låta sig göra

utan synnerliga svårigheter. Det skall utan tvivel befinnas lämpligast, att

parterna även på här förevarande område söka en frivillig lösning på överenskommelsens

väg. Initiativ bar ock, såsom ovan antytts, redan tagits till

förhandlingar i dylikt syfte.

Beträffande de i motionen nr 176 föreslagna kurserna för byggnadsarbetare,

anser utskottet denna tanke vara värd en välvillig prövning.

Innehavare av ofullständiga jordbruk, hemmasöner och andra lia tidigare

kunnat erhålla en behövlig biinkomst genom annat arbete t. ex. vägarbete.

Genom den allt mera markerade specialiseringen lia dessa möjligheter undan

för undan minskats.

Det rör sig här ofta örn folk, som redan från barndomen lärt sig alt hantera

en yxa och såg. En relativt enkel kurs skulle kunna bibringa dessa

människor en ej så litet ökad möjlighet att biträda vid enklare byggnadsarbeten.

Utskottet påpekar, hurusom nu på grund av bristen på yrkeskunnig

arbetskraft, många gånger belt olärda arbetare tagas in vid byggnadsföretagen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

Det förhåller sig ju även så, att särskilt vid de mindre jordbruken, ägaren

själv med hjälp av söner och grannar utför enklare byggnadsarbeten. Även

i dessa fall skulle en kortare utbildningskurs kunna vara av stor betydelse.

Utskottet anser, att en utredning av dessa kursers planläggning och det eventuella

behovet av stipendier av en kommande utredning bör beaktas.

Materialkostnadernas prisstegring har naturligtvis även starkt bidragit till

byggnadskostnadsökningen, dock mer i staden än på landsbygden. Huruvida

materialkostnaderna i vissa fall äro oskäligt höga, har utskottet ej möjlighet

att bestämt yttra sig örn. Dock synes det ej vara uteslutet att så är fallet.

Även detta bör av en kommande utredning klarläggas.

Standardiseringen av byggnadsmaterial torde ha viss betydelse för byggnadskostnadernas

nedbringande. Utskottet är däremot tveksamt huruvida

landsbygden i någon större omfattning skulle hjälpas genom standardiserade

byggnadstyper. Härför äro förhållandena alltför växlande. Utskottet anser

att byggnadssakkunnig rådgivning t. ex. på sätt som i motionen nr 176 föreskrivits

vara ett steg i rätt riktning.

Utskottet utgår från att vid utredningsarbetet samtliga intresserade parter

komma att bliva representerade.

Under åberopande av det ovan anförda samt med beaktande av innehållet

i de över motionerna avgivna yttrandena får utskottet hemställa,

att andra kammaren för sin del måtte besluta, att riksdagen

i anledning av här förevarande motioner nr 7, 105

och 176 ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn föranstaltande

av en allsidig och förutsättningslös utredning

örn möjligheterna att nedbringa landsbygdens byggnadskostnader

samt till riksdagen inkomma med de förslag, vartill

berörda utredning kan giva anledning.

2) dels av hr Näsström, som anfört:

»Undertecknad, som i övrigt delar utskottets mening, vill dock framhålla

följande: I yttrande över ifrågavarande motioner har såväl Landsorganisationen

i Sverige, Samverkande Byggnadsfackförbunden, som ock Riksförbundet

Landsbygdens Folk m. fl. uttalat sig i tillstyrkande riktning för att

tillförsäkra landsbygden skäliga byggnadskostnader. Då således dessa organisationer

synas vara beredda att på förhandlingsvägen uppnå överenskommelse

beträffande löneförhållandena, anser jag, att nedanstående stycke i

andra kammarens andra tillfälliga utskotts motivering i dess utlåtande

nr 7 bör utgå:

»De i motionerna framförda önskemålen om tillförsäkrande av större

frihet åt landsbygdens bvggnadsföretagare att obehindrat använda utanför

den organiserade arbetarrörelsen stående arbetskraft kan givetvis även i

detta sammanhang upptagas till prövning.»

3) dels ock av hr Nilson i Eskilstuna ifråga om motiveringen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

7

Bilaga 1.

Stockholm den 28 februari 1939.

Till Riksdagens andra kammares andra tillfälliga

utskott.

Genom remiss den 3 februari 1939 har Kungl. Maj:t anbefallt socialstyrelsen

att till riksdagens andra kammares andra tillfälliga utskott avgiva

yttrande över de inom kammaren väckta motionerna nr 7, 105 och 176 angående

utredning rörande byggnadskostnaderna på landsbygden ävensom

att till jordbruksdepartementet insända avskrift av samma yttrande. I anledning

härav får styrelsen anföra följande.

I samtliga de remitterade motionerna erinras örn det från åtskilliga

håll vitsordade sakförhållandet, att landsbygdens och enkannerligen jordbrukets

byggnadsförsörjning, i trots av stödjande åtgärder från samhällets

sida, alltjämt är i stor utsträckning otillfredsställande. Det framhålles

vidare, att oskäligt höga byggnadskostnader till väsentlig del ha varit

orsak till detta förhållande. I en av de remitterade framställningarna

ifrågasättes i detta sammanhang en särskild undersökning av frågan örn

byggnadsmaterialprisernas utveckling, ett spörsmål, som enligt vederbörande

motionärs uppfattning av 1934 års byggnadssakkunniga har behandlats

med alltför mycken varsamhet. Därjämte har i de framförda motionerna

frågan örn den andra stora posten i byggnadskostnaderna, nämligen

arbetspriserna, ägnats synnerlig uppmärksamhet. Det konstateras,

att byggnadsarbetarfackföreningarnas verksamhet från att lia varit begränsad

väsentligen till städerna och deras närmaste omgivningar efterhand

har utvidgats och fått en allt större omfattning. Timlönerna på landsbygden

ha härigenom kraftigt stegrats, vartill komma de arbetsprisstegrande

verkningarna av ett ursprungligen för stadssamhällenas förhållanden

anpassat ackordslönesystem.

Såsom i motionerna nämnts, har socialstyrelsen i yttrande över 1934

års byggnadsindustrisakkunnigas betänkande för sin del givit uttryck åt

betänkligheter beträffande den snabba och olikformiga stegring av timlöner

och ackordspriser, vilken av tillgängliga uppgifter att döma synes

försiggå åtminstone inom vissa delar av landsbygden. Det Ilar därvid även

från styrelsens sida framhållits, att en tillämpning på landsbygdens och

särskilt jordbrukets byggnadsarbeten av i städer och stadsliknande samhällen

gällande lönesatser kan försvåra och t. o. m. omintetgöra nödvändiga

statsåtgärder till höjande av bostadsstandarden för den mindre bemedlade

landsbygdsbefolkningen. I nyligen avlämnat yttrande över bostadssociala

utredningens förslag till förbättring av bostäder för lantarbetare

har styrelsen ytterligare betonat, att effekten av de där ifrågasätta

bostadsförbättringsåtgärderna allvarligt skulle äventyras vid en fortsatt

tendens till stegring av landsbygdens byggnadsarbetarlöner upp emot den

nivå, som nåtts i städer och liknande samhällen. Bostadssociala utredningen

har i sitt här berörda betänkande för egen del starkt hävdat en

sådan synpunkt.

Med en erinran om dessa tidigare uttalanden vill styrelsen ånyo understryka

den stora sociala betydelse, som måste tillmätas den fråga, vilken

med de remitterade motionerna har framlagts inför riksdagen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

Ett viktigt spörsmål är, huruvida det låter sig göra att upphäva byggnadsarbetets

säsongkaraktär och i vad mån en minskning av byggnadskostnaderna

kan vinnas på denna väg. Genomgripande organisatoriska

och tekniska åtgärder torde erfordras för att det skall bli möjligt att få

en jämnare fördelning av arbetet över olika årstider. Av allt att döma komme?

det att taga lång tid, innan förhållandena i nu berörda hänseende

skola bliva nämnvärt förändrade. Det torde därför ännu så länge icke

kunna undgås, att byggnadsarbetarnas dagsinkomster komma att bestämmas

med viss hänsyn till arbetets säsongkaraktär. Detta orsakssammanhang

har måhända icke beaktats i vederbörlig grad av den jordbrukande

befolkningen.

Emellertid kvarstår såsom synnerligen befogat denna befolknings krav

på en bättre anpassning av för byggnadsarbetare på landsbygden gällande

lönesatser efter orternas levnadskostnader, befolkningens allmänna levnadsstandard

och andra förhållanden, t. ex. den i många fall enklare tekniska

beskaffenheten av ifrågakommande byggnadsarbeten, vilken kan

motivera en prissättning efter andra grunder än de för byggnadsarbeten i

stadssamhällen utslagsgivande.

I bostadssociala utredningens betänkande med förslag till förbättring

av bostäder för lantarbetare konstateras, att på grund av organisationsväsendets

utbredning inom bvggnadsträarbetarefacket på rena landsbygden

avtalsenliga timlöner av 1: 20, 1: 25 eller 1: 31 kronor börjat att tillämpas,

och att man nödgas räkna med ännu högre löner vid ackordsarbete. Efter

liknande grunder lia fackförbunden inom andra byggnadsyrken strävat

att utvidga sitt inflytande genom att bilda nya avdelningar utanför

stadsområdena. Denna expansion har brutit sig mot landsbygdens närmast

av lant- och skogsarbetarlönerna betingade — och i många fall likväl

av säsongförhållanden påverkade — arbetsprisnivå, som exempelvis för

byggnadssnickare har inneburit timlöner, vilka sällan överstigit 0: 75—

1:00 krona.

På grundvalen av löner av den sist angivna storleksgraden hade kollektivavtal

med lantbyggmästare, godsägare m. fl. i åtskilliga bygder tidigare

ingåtts av Riksförbundet landsbygdens folk (R. L. F.). Detta vållade emellertid

konflikter med byggnadsfackförbunden. I oktober 1937 träffades

slutligen en överenskommelse, enligt vilken R. L. F. förband sig att icke

vidare ingå några byggnadsavtal i södra och mellersta Sverige och ej heller

i Norrland på platser, där byggnadsarbetarfackförbunden lia lokalavdelningar.

Denna överenskommelse har numera uppsagts och nya förhandlingar

ha förts, dock utan att hittills lia lett till något resultat.

Senast ingångna lantarbetaravtal innehålla bestämmelser örn viss betalning

av byggnadsarbete efter en taxa, som är lägre än byggnadsarbetarfackförbundens

— i Södermanlandsföreningens avtal exempelvis utgörande

70 å 85 öre vid anställning utan naturaförmåner — men dessa avtal

synas egentligen vara av betydelse blott där byggnadskunnigt folk är mera

fast anställt, alltså endast beträffande ett relativt fåtal större gårdar.

I och för sig är byggnadsarbetarfackförbundens strävan att utvidga området

för sitt lönepolitiska inflytande naturlig. Det ligger i sakens natur,

att arbetarorganisationerna liksom arbetsgivarorganisationerna söka vinna

största möjliga anslutning bland deni, som utöva respektive yrken.

Det kan å andra sidan icke bestridas, att tämligen komplicerade spörsmål

likväl kunna yppa sig, örn man ser på den pågående organisationsrörelsen

ur arbetsfredens och arbetsfrihetens samt föreningsrättens synpunkter.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens andra .tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

9

Oavsett här berörda förhållanden, framställer sig emellertid den frågan,

huruvida icke en mera rimlig lönesättning för landsbygdens byggnadsarbeten

kunde ernås inom ramen av byggnadsarbetarfackförbundens

kollektivavtalsväsen. Det lär, att döma av på senare tid inför offentligheten

framkomna uttalanden, kunna antagas, att man även inom landsorganisationen

och vederbörande fackförbund har uppmärksamheten riktad

på det socialt betydelsefulla löneproblem, som bär föreligger, och som

måste få en ökad aktualitet, i den mån ifrågavarande organisationer vinna

ytterligare framgång i sina strävanden att bilda nya avdelningar på

landsbygden. Organisationerna måste genom utvecklingens egen makt

komma att ställas inför kravet på en differentiering i lönesättningen efter

jordbrukets betalningsförmåga.

Möjligheterna av att inom byggnadsarbetarfacken åvägabringa avtalsbestämmelser

med för landsbygdens förhållanden bättre avpassade lönesatser

kunna i vart fall efter styrelsens mening vara förtjänta av att göras

till föremål för en allsidig och ingående undersökning. Det i de remitterade

motionerna framförda önskemålet örn en utredning av frågan örn

tillförsäkrandet av större frihet åt landsbygdens byggnadsföretagare att

obehindrat använda arbetskraft utanför fackförbunden kan naturligtvis

samtidigt upptagas till prövning. Detta spörsmål synes i så fall lämpligen

böra omfattas av den undersökning i ett mera allmänt sammanhang av

de organisationsrättsliga frågorna, varom riksdagen redan bär gjort framställning

hos Kungl. Maj:t. Att reglera det ifrågavarande problemet medelst

lagstiftning torde likväl icke låta sig göra. Det skall säkerligen befinnas

lämpligast, att parterna även här söka en lösning på överenskommelsens

väg.

För att den föreslagna utredningen i de ovan angivna spörsmålen skall

kunna leda till några resultat av praktisk betydelse torde det vara nödvändigt,

att de direkt intresserade parterna beredas tillfälle att deltaga i

undersökningen.

Slutligen synas jämväl de möjligheter, vilka kunna erbjuda sig att genom

en sänkning eller utjämning av priserna å byggnadsmaterial befrämja

byggnadsverksamheten på landsbygden, böra bliva föremål för en

förnyad omprövning i samband med en utredning av det slag, som här

ifrågasatts. Härvid torde den omständigheten böra särskilt beaktas, att

materialkostnaderna bliva betungande i synnerhet för den kategori av personer,

som bygga i mindre skala. De betydande prisrabatter, som pläga

erhållas vid storbyggen, kunna nämligen — såsom bland annat anmärkts

av bostadssociala utredningen i dess ovan berörda betänkande —

i regel icke påräknas i fråga örn de små byggnadsenheter, vilka

i allmänhet förekomma på landsbygden. Ifrågavarande förmåner borde

emellertid kunna tillförsäkras jämväl denna sistnämnda kategori, om för

dessas vidkommande åtgärder vidtagas för att möjliggöra gemensamma

inköp, llär synes en viktig uppgift anmäla sig för jordbrukarnas fackliga

oell kooperativa sammanslutningar. Stor vikt torde också böra läggas vid

en organiserad samverkan mellan olika intresserade parter i syfte alt på

landsbygden befrämja ett billigare husbyggande, bland annat genom konstruktion

av för landsbygden lämpliga standardiserade byggnadstyper.

Kn viss belysning av ämnet torde kunna erhållas även från den förundersökning

för 1941 års dyrortsgruppering, vilken av socialstyrelsen föreslagits

skola ske år 19.39, oell där vissa standardiserade egnahemsbostadstyper

förutsättas komma till användning. Det må likviil därvid observe
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

ras, att den ifrågavarande undersökningen endast åsyftar en jämförande

beräkning av byggnadskostnadernas storlek på olika orter för likvärdiga

egnahemsbyggnader men icke berör frågan örn orsakerna till prisvariationerna.

Med åberopande av vad här anförts, anser sig styrelsen kunna biträda

det i de remitterade motionerna framställda önskemålet om en allsidig utredning

rörande byggnadskostnaderna på landsbygden och därmed sammanhängande

frågor.

Ernst Bexelius.

SIGFRID HANSSON.

Bilaga 2.

Till Riksdagens andra kammares andra tillfälliga

utskott.

Genom ämbetsskrivelse den 3 februari 1939 har egnahemsstyrelsen anbefallts

att avgiva och före den 1 mars 1939 till riksdagens andra kammares

andra tillfälliga utskott överlämna yttrande över de inom riksdagen

väckta, till utskottet hänvisade motionerna II: 7 angående nedbringande

av byggnadskostnaderna inom landet särskilt i vad angår landsbygden och

jordbruket, II: 105 angående begränsning av byggnadskostnaderna på

landsbygden och II: 176 angående utredning rörande byggnadskostnaderna

på landsbygden och därmed sammanhängande faktorer.

I anledning härav får egnahemsstyrelsen anföra följande.

Styrelsen har hänvänt sig till vederbörande befattningshavare hos 14

hushållningssällskap för erhållande av svar å vissa uppställda frågor rörande

med byggnadskostnadernas stegring sammanhängande förhållanden.

Frågeformuläret ävensom det insamlade materialet överlämnas härjämte.

Så gott som samstämmigt hava uppgiftslämnarna uttalat den allmänna

uppfattningen, att en förhöjd byggnadsstandard under senare år

liksom ock höjda priser å byggnadsmaterial givetvis medverkat till byggnadskostnadernas

stegring men att den väsentligaste orsaken till de förhöjda

byggnadskostnaderna vore de starkt ökade arbetskostnaderna.

Vidare har styrelsen med ledning av tillgängliga uppgifter, hämtade

från arbetarsmåbruksverksamheten, undersökt i vad mån de ökade byggnadskostnaderna

inverkat på arbetarsmåbrukslånens storlek och lånefrekvensen.

Resultatet framgår av nedanstående uppställning.

Å r

Antal lån

Genomsnittligt

lånebelopp

kronor

1933..............

394

4 767

1934..............

1 007

4 975

1935..............

1 380

5 470

1936..............

1 489

5 866

1937..............

1 091

6 092

1938..............

739

6 495

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

11

Den minskade lånefrekvensen 1937—1938 torde i icke ringa mån bero

på svårigheten att få lånen att räcka till för de ökade byggnadskostnaderna.

Härvid inverkar givetvis, att kravet på kvalitetsarbete i fråga om byggnaderna

vuxit. Det må framhållas, att arbetarsmåbruksverksamheten har

sin största utbredning i norrlandslänen samt Värmlands och Kopparbergs

län.

I fråga örn byggnadskostnaderna inom egnahemsverksamheten och bostadsförbättringsverksamheten

får egnahemsstyrelsen hänvisa till ovanberörda

från vissa hushållningssällskap insamlade material.

Vad bostadsförbättringsverksamheten angår, torde kostnadsstegringen

medföra, att hittills beviljade bidrag å numera högst 1 200 kronor pr lägenhet

icke längre förslå. Därest ej byggnadskostnaderna kunna nedbringas,

torde sålunda — om bostadsförbättringsverksamheten skall fortsätta

i samma omfattning som hittills — väsentligen höjda årliga statsanslag

för ändamålet bliva nödvändiga.

En följd av de ökade byggnadskostnaderna torde ock i fråga örn jordbruksegnahem

bliva, att nybildning av lägenheter och förbättring av äldre

byggnader i avsevärd grad försvåras. Om från statsmakternas sida något

kan åtgöras för att tillrättalägga ifrågavarande förhållanden, kommer egnahemsverksamheten

att därigenom främjas. Skäl synas dock föreligga, att

samtliga hithörande faktorer undersökas. Styrelsen får sålunda för sin

del tillstyrka en ingående och allsidig utredning.

Detta ärende har handlagts av egnahemsstyrelsen i plenum. Stockholm

den 3 mars 1939.

O. AGERBERG.

/ E. Bring.

Bilaga 3.

Till Riksdagens andra kammares andra tillfälliga

utskott.

Sedan Kungl. Maj:t den 3 februari 1939 anbefallt statens jordbruksnämnd

att avgiva och före den 1 mars 1939 till riksdagens andra kammares andra

tillfälliga utskott överlämna yttrande över de inom riksdagen väckta motionerna

11:7 angående nedbringande av byggnadskostnaderna inom landet

särskilt i vad angår landsbygden och jordbruket, II: 105 angående begränsning

av byggnadskostnaderna på landsbygden och II: 176 angående utredning

rörande byggnadskostnaderna på landsbygden och därmed sammanhängande

frågor, får nämnden anföra följande.

I samtliga här omförmälda motioner vikas, att riksdagen skall hos Kungl.

Maj:t anhålla örn utredning i olika hänseenden rörande byggnadskostnaderna

å landsbygden, särskilt med hänsyn till möjligheterna alt nedbringa

desamma. Otvivelaktigt äro de i motionerna väckta spörsmålen av utomordentlig

betydelse för i första hand den jordbrukande befolkningen, detta ej

minst för närvarande, då av olika skäl ökade anspråk ställas pa jordbrukets

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

bostads- och ekonomibyggnader. Ur de synpunkter, som jordbruksnämnden

anser sig böra företräda, finner sig nämnden därför böra tillstyrka, att de

här berörda frågorna göras till föremål för en ingående och allsidig utredning.

I detta ärendes handläggning hava deltagit nämndens ordförande samt

ledamöterna herrar Börjesson och Cederlund ävensom suppleanten herr

Carlborn.

Stockholm den 8 februari 1939.

BO HAMMARSKJÖLD.

/ Erik Carlsson.

Bilaga A.

Till Riksdagens andra kammares andra tillfälliga

utskott.

Sedan hushållningssällskapens ombuds förvaltningsutskott beretts tillfälle

avgiva yttrande i anledning av de vid årets riksdag i andra kammaren

väckta motionerna nr 7, 105 och 176 — samtliga syftande till utredning angående

möjligheterna att nedbringa byggnadskostnaderna på landsbygden

och särskilt inom jordbruket — får förvaltningsutskottet i ärendet anföra

följande, därvid förvaltningsutskottet närmast tager sikte på förhållandena

inom jordbruksnäringen.

Det synes förvaltningsutskottet angeläget, att det pågående arbetet föl

åstadkommande av ett förbättrat byggnadsbestånd vid jordbruket i möjligaste

mån påskyndas. Detta gäller beträffande såväl bostadshus som ekonomibyggnader.

Det är allmänt omvittnat, att beträffande många av jordbrukets bostäder

— bostäder för jordbrukarfamiljer lika väl som för arbetsanställda — ganska

omfattande förbättringsarbeten äro redan ur allmän hälsovårdssynpunkt väl

motiverade. Härtill kommer, att berättigade krav på ökad bekvämlighet i

lanthemmen, icke minst för husmoderns del, allt starkare göra sig påminta.

Den pågående flykten från jordbruket belyser starkt aktualiteten hos sådana

krav. För jordbrukets del är sålunda en omfattande byggnadsverksamhet i

bostadsförbättrande syfte av behovet påkallad.

Men även i fråga om jordbrukets ekonomibyggnader ställer vår tid stora

krav på förbättringsarbeten. Det högst betydande byggnadsbestånd det här

gäller medför i och för sig avsevärda anspråk på underhålls- och ersättningsarbeten.

Härtill kommer emellertid, att de numera ändrade produktions- och

arbetsförhållandena vid jordbruket innebära väsentligt ökade fordringar på

ekonomibyggnadernas ändamålsenlighet, därvid särskild vikt får läggas såväl

vid arbetsbesparande anordningar som beträffande ladugårdarna vid

hygienens stegrade krav. Vid det övervägande antalet jordbruk i vårt land

måste det anses vara ett viktigt led i rationaliseringssträvandena, att ekonomibyggnaderna

genom olika slags förbättringsarbeten göras till mera effektiva

organ i jordbrukets produktionsprocess.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

13

I föreliggande motioner har framhållits, att byggnadskostnaderna på landsbygden

hava under senare tid avsevärt stigit, att tendensen till fortsatt kostnadsstegring

är påtaglig samt att jordbrukets ekonomiska villkor icke äro

och knappast kunna väntas bliva sådana, att jordbruket kan bära ifrågavarande

kostnadsökning. På grund härav blir, framhålles det, den väl behövliga

förbättringen i jordbrukets byggnadsbestånd försvårad, försenad och

mången gång helt omöjliggjord.

Förvaltningsutskottet kan vitsorda riktigheten av vad sålunda anförts och

har för sin del intet att tillägga i detta stycke. Såvitt förvaltningsutskottet kan

finna, är det nödvändigt att den stora börda för jordbruket, som ett vidmakthållande

och en erforderlig förbättring av byggnadsbeståndet för närvarande

innebär, göres mindre tyngande. Härvid synes man få söka sig fram på

olika vägar.

Närmast till hands synes ligga, att möjliga åtgärder vidtagas i syfte att

byggnadskostnaderna såsom sådana så långt möjligt förbilligas. Därvid bör

givetvis hänsyn tagas till såväl materialkostnad som arbetslöner. Beträffande

båda är nödvändigt att hålla monopolistiska tendenser tillbaka. Det är vidare

av vikt, att försäljnings- och distributionsapparaten för byggnadsmaterialier

fyller berättigade anspråk på effektivitet. Även torde vara av betydelse,

att den inom jordbrukets byggnadsverksamhet använda arbetskraften

är så långt möjligt knuten till bygden, helst med möjlighet till annan förvärvsverksamhet

under för byggnadsarbete död period. För vinnande av sistnämnda

syfte synes viss kursverksamhet inom byggnadsfacket för småbrukare

m. fl. vara förtjänt av uppmärksamhet. Utbildningen av lantbyggmästare

torde jämväl böra ytterligare främjas.

Standardiseringsfrågan har betydelse för såväl materialåtgång som arbetskostnader.

Även om jordbrukets byggnader icke så väl lämpa sig för

standardisering som exempelvis bostadshus i större samhällen, lärer emellertid

standardutförande med fördel kunna tillämpas för en mångfald mer

eller mindre betydelsefulla detaljer även i lantmannabyggnader — såväl bostadshus

som ekonomibyggnader. Denna fråga bör därför ingående över

vägas.

Ett annat område, där ekonomiska fördelar synas stå att vinna, omfattar

själva byggnadssättet inom jordbruket. Det är antagligt, att för närvarande

i många fall den för byggnadsföretaget utarbetade planlösningen ej är den

lämpligaste, och att de använda konstruktionerna ej alltid äro de bästa. Ett

ändamålsenligare byggnadssätt bör i åtskilliga sådana fall direkt kunna resultera

i besparing i materialåtgång och kanske också i arbetskostnader.

Skola större framsteg kunna nås på sistnämnda område, måste emellertid

tvenne viktiga förutsättningar vara uppfyllda. Den ena är, att en tillfredsställande

forsknings- och försöksverksamhet kommer till stånd på området

för jordbrukets bostads- och ekonomibyggnader. För en sådan verksamhet

föreligga stora och viktiga uppgifter, såväl i fråga örn den ekonomiska

planlösningen som de tekniska konstruktionsdetaljerna. Den andra

förutsättningen är att dugliga arkitekter och byggnadskonsulenter stå till

jordbrukets förfogande. Denna fråga tränger alltjämt till sin lösning. Hushållningssällskapens

ombud vill erinra örn sin hösten 1937 gjorda hemställan

hos Kungl. Majit örn statsunderstöd till byggnadskonst!!lerande verksamhet

hos hushållningssällskapen. Framställningen har tyvärr ännu icke

föranlett någon åtgärd.

I anslutning till vad ovan anförts får hushållningssällskapens ombuds för
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

valtningsutskott tillstyrka, att allsidig utredning snarast verkställes angående

byggnadskostnaderna på landsbygden och vad därmed har samband.

Stockholm den 20 februari 1939.

På hushållningssällskapens ombuds förvaltningsutskotts vägnar:

AXEL VON SNEIDERN.

Thure Björkman.

Bilaga 5.

Till Riksdagens andra kammares andra tillfälliga

utskott.

Med anledning av remiss av den 10 februari med hemställan om yttrande

över i riksdagen väckta motioner nr 7, 105 och 176 får landssekretariatet å

landsorganisationens vägnar anföra:

Frågan om förhållandena för byggnadsverksamheten på landsbygden har

vid upprepade tillfällen varit aktuell. Det har framhållits från flera håll, att

de ekonomiska betingelserna för byggnadsverksamhet på landsbygden icke

äro jämförbara med betingelserna i städer och stadsliknande samhällen. I

den mån byggnadskostnaderna äro att betrakta som onormalt höga i anledning

av dels att fabrikanterna av byggnadsmaterial bedriva en oskälig prispolitik,

dels beroende på att byggnadsarbetet icke är i önskvärd omfattning

rationaliserat, så är detta emellertid frågor som beröra byggnadsverksamheten

över huvud taget.

Sekretariatet anser sig därför böra framhålla, att en utredning, som omfattar

endast byggnadsverksamheten på landsbygden, kommer att blott omfatta

en detalj av ett stort problem. Emellertid finner sekretariatet icke anledning

att på grund härav motsätta sig utredning på ifrågavarande område.

Beträffande vad som i motionerna anföres angående arbetsprisernas inverkan

på byggnadskostnaderna, är sekretariatet på väsentliga punkter av

annan mening än motionärerna. Utan att ingå på en detaljkritik av motiveringarna

till motionerna vill sekretariatet dock framföra ett par synpunkter

i anledning av vad som i motionerna anföres.

Det kan enligt sekretariatets mening icke riktas klander mot att byggnadsarbetarnas

fackliga organisationer organisera byggnadsarbetarna på

landsbygden och att dessa fordra betalning för arbetet enligt gällande kollektivavtal.

Beträffande ackordssystemet är vad som anföres av motionärerna i

hög grad tendentiöst. Det borde icke vara främmande för vederbörande, att

detta s. k. mätningsförfarande är betingat av att byggnadsarbetet utföres på

ackord. Den omständigheten att ackordsarbete förekommer betyder icke i

och för sig, att byggnadskostnaderna bliva högre än vid tidlönsarbete. Även

från andra näringsområden giva erfarenheterna vid handen, att ackordsarbetet

t. o. m. kan förbilliga kostnaderna och icke fördyra desamma.

Sekretariatet anser sig icke kunna underlåta framhålla, att en utredning

på detta område måste taga hänsyn till den kår av arbetare, som är hänvisad

till att förtjäna sitt uppehälle genom arbete inom byggnadsindustrin

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

15

med beaktande av byggnadsarbetets säsongkaraktär. Ett sådant hänsynstagande

är lika påkallat som hänsyn till de av motionärerna påtalade förhållandena.

Till sist må erinras örn, att sekretariatet tidigare, senast år 1937, i yttrande

över förslag till lagstiftning örn minimilöner för lantarbetare, hävdat den

principiella uppfattningen, att löne- och avtalsfrågor lämpligast regleras genom

fria överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter, och att dessa

frågor icke må regleras genom lagstiftningsingripanden. Sekretariatet finner

anledning att i detta sammanhang ytterligare understryka denna sin principiella

uppfattning.

Ovan framförda synpunkter utgöra dock icke anledning för sekretariatet

att motsätta sig en allsidig och objektiv utredning av frågan om byggnadskostnaderna

på landsbygden. Därest en sådan utredning kommer till stånd,

bör ges tillfälle för de fackligt organiserade arbetarna att med representant

deltaga i utredningsarbetet.

Stockholm den 28 februari 1939.

Landsorganisationen i Sverige

GUNNAR ANDERSSON.

Gust. Dahlberg.

Bilaga 6.

Till Riksdagens andra kammares andra tillfälliga

utskott.

Genom skrivelse den 28 januari 1939 har Utskottet berett tillfälle för

Sveriges Allmänna Lantbrukssällskap att avgiva yttrande i anledning^ av

motionerna nr 7, 105 och 176 vid årets riksdag. Lantbrukssällskapet får i

anledning härav anföra följande.

Det är allmänt känt och omvittnat, att stora anspråk nu göra sig gällande

med avseende på förbättring och förnyelse av byggnadsbeståndet på

landsbygden och i synnerhet vid jordbruket. I ett yttrande över bostadssociala

utredningens förslag till förbättring av bostäder för lantarbetare anförde

Sällskapet härom bland annat. »Man torde kunna säga, att bostadsförhållandena

inte blott för lantarbetare utan även för jordbrukare i stor

utsträckning äro sämre än för befolkningen inom städer och andra tätt bebyggda

samhällen. Detta torde bland annat sammanhänga med att bostäderna

i de mera tätbebyggda samhällena till stor del tillkommit under senare

år och alt bostadsbeståndet där sålunda är ganska ungt jämfört med den

egentliga landsbygdens. Icke heller har landsbygden kunnat i samina. utsträckning

införa moderna bekvämligheter och sanitära anordningar, vilka

lättare låta sig ordna i tätare samhällen genom .samfällda företag. De ekonomiska

förhållandena vid jordbruket ha dessutom under lång tid lagt hin
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

der i vägen för vidtagande av mera kostsamma förbättringsåtgärder, varjämte

förståelse för deras betydelse samt teknisk insikt om deras genomförande

mångenstädes saknats. Emellertid har under de senare åren en stark

önskan och strävan till vidtagande av dylika förbättringar framträtt bland

jordbruksbefolkningen.»

Även i fråga örn ekonomibyggnader gäller, att stort behov av förbättringar,

örn- och nybyggnader förefinnes, detta icke minst på grund av ändrade

arbetsförhållanden och hygieniska krav.

Likaså är det otvivelaktigt riktigt att byggnadskostnaderna på landsbygden

under de senaste åren stegrats på ett sätt, som medför mycket betänkliga

konsekvenser och hotar att väsentligt förhindra eller i varje fall fördröja

den välbehövliga förbättringen respektive förnyelsen av byggnaderna.

Vad i motionerna anförts härom är uttryck för verkliga missförhållanden,

som det är angeläget att söka rätta till.

Statsmakternas strävanden under de senaste åren att bereda hjälp åt jordbruket

lia huvudsakligen åsyftat att förbättra priserna å produkterna för

att därigenom öka jordbrukets inkomster, något som också varit av största

betydelse. Emellertid kan man icke på denna väg avhjälpa jordbrukets svårigheter,

örn kostnaderna samtidigt stiga lika mycket eller mera. Möjligheten

till höjning av produktpriserna har för övrigt av olika skäl sin begränsning.

Den prisnivå å produkterna, som riksdagen ansett böra eftersträvas,

har ju i stor utsträckning icke kunnat nås. Det framstår under sådana

förhållanden såsom synnerligen angeläget att söka förhindra en stark

stegring av jordbrukets kostnader, och för närvarande torde ur dessa synpunkter

särskild uppmärksamhet böra ägnas åt byggnadskostnaderna. Att

så sker är av vikt icke blott med hänsyn till jordbruket och jordbruksbefolkningens

möjlighet att skaffa sig bättre bostäder utan även med tanke

på näringslivet i övrigt. Byggnadsverksamheten och bostadsförbättringen för

jordbruksbefolkningen bör nämligen under många år framåt kunna bli ett

arbetsfält, som ger sysselsättning åt ett stort antal personer och kan absorbera

betydande materialleveranser. Men detta endast under förutsättning,

att kostnaderna ej bli för höga, så att denna verksamhet hämmas. Åtgärder

för tillhandahållande av sakkunnig hjälp för planering av byggnads- och

förbättringsföretag samt för anskaffande av standardutrustningar på billigaste

villkor liksom för alt hålla byggnadskostnaderna på rimlig nivå torde

vara av betydligt större betydelse för förbättrandet av såväl lantarbetarnas

som lantbrukarnas bostadsstandard än lån och bidrag till byggnadsförbättrande

åtgärder.

Enligt Lantbrukssällskapets mening är det därför synnerligen önskvärt,

att statsmakterna undersöka vilka åtgärder som från deras sida lämpligen

kunna vidtagas för att hålla byggnadskostnaderna nere på en rimlig nivå.

Sorn olika faktorer, vilka påverka dessa kostnader, berörts i motionerna,

finner Sällskapet icke anledning ingå härpå. Det skall emellertid påpekas,

att den strävan, som på senaste tiden framträtt bland jordbrukarna att

genom bildandet av byggnadsföreningar själva skaffa sig hjälporgan på

byggnadsområdet, i delta sammanhang torde böra uppmärksammas. Dessa

föreningar kunna få avsevärd betydelse för att hjälpa jordbrukarna med

anskaffning av material och utrustningsdetaljer på fördelaktiga villkor —

bland annat genom att inrikta efterfrågan på standardtyper av utrustningsföremål

och genom att träffa avtal med leverantörer. Ävenså kunna de hjälpa

jordbrukarna med planläggningen av byggnadsföretag och byggnadsförbättrande

åtgärder, ordnandet av uppgörelser med lämpliga byggmästare, kon
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

17

troll av byggnadsarbetet m. m. Det synes böra övervägas, om icke dylika

föreningars tillkomst och verksamhet kan förtjäna stödjas från statens sida.

Stockholm den 16 mars 1939.

Sveriges Allmänna Lantbrukssällskap

JOH. NILSSON.

/ A. H. Stensgård.

Bilaga 7.

Till Riksdagens andra kammares andra tillfälliga

utskott.

Utskottet har berett Svenska Lantarbetsgivareföreningen tillfälle att avgiva

yttrande över motionerna 7, 105 och 176 i Andra Kammaren angående

åtgärder till nedbringande av landsbygdens byggnadskostnader. Föreningen

får i anledning härav anföra följande.

Den fråga, som genom de angivna motionerna blivit upptagen till granskning

inom Riksdagen, ligger obestridligen inom föreningens intressesfär.

Frågan om landsbygdens byggnadskostnader är nämligen i vidsträckt mening

en jordbrukets lönefråga; detta ej blott med hänsyn till storleken av

byggnadslönen såsom sådan och dess inverkan på jordbrukets lönsamhet

utan också på grund av dess mer eller mindre direkta samband med lantarbetarnas

allmänna lönestandard.

I fråga om landsbygdens byggnadskostnader ha jordbrukarna och deras

arbetare gemensamma intressen. För båda parter är det av vikt att byggnadskostnaderna

ej stegras i sådan mån att jordbrukets räntabilitet och lantarbetarnas

löneförmåner försämras. Det är emellertid just denna dubbla

verkan som landsbygdens på senare tid avsevärt stegrade byggnadskostnader

medföra.

Jordbruket befinner sig f. n. i ett sådant ekonomiskt läge, att det blott

behövs en ringa ökning av driftskostnaderna för att näringens räntabilitet

skall äventyras. Arbetskostnaden utgör i allmänhet nära hälften av jordbrukets

driftskostnad. I arbetskostnaden ingår som en icke oväsentlig del tillhandahållande

av bostäder åt arbetarna. Då vinstmarginalen, där sådan

finnes, i allmänhet är obetydlig, kan en avsevärd ökning av byggnadskostnaden

ej föranleda annat än antingen att lantarbetarna få avstå från behövliga

bostadsförbättringar eller -—- örn sådana trots de ökade kostnaderna

genomföras — alt jordbrukets förmåga att bära lantarbetarnas höjda lönestandard

undergräves. Det är svårt att säga vilket av dessa båda alternativ

som vore mest olyckligt.

Sociala hänsyn och en alltmera vidgad blick för betydelsen av goda, trivsamma,

hygieniska bostäder ha föranlett jordbrukarna alt planera och delvis

redan igångsätta omfattande byggnadsföretag. Viljan alt förbättra lant
Bihang

till riksdagens protokoll 1939. 13 sami. 2 avd. Nr 7. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

arbetarnas bostäder går sedan flera år tillbaka som en våg över landet.

En sådan inställning hos jordbrukarna är utomordentligt värdefull; den bör

tillvaratagas och stödjas. Förbättras bostäderna, kan man bl. a. räkna med

att jordbruket bättre än vad hittills varit fallet kan hos sig kvarhålla nödig

arbetskraft. Men förutsättningen för att så skall kunna ske är att byggnadskostnaderna

hållas vid en sådan nivå att byggenskap ej omöjliggöres.

Den del av driftskostnaderna, som utgöres av arbetskostnader, påverkas

sålunda i hög grad av byggpriserna. I betydande mån är så fallet även med

återstående delen av driftskostnaderna. Det på senare år snabbt framträngande

kravet på rationalisering av jordbruksdriften fordrar örn- och nybyggnad

av ekonomihusen. Örn jordbruket skall kunna hålla sig något så när

i konkurrensen med andra näringar, är det nödvändigt att bvggnadsrationaliseringen

underlättas genom att byggande till rimliga priser möjliggöres.

Tidigare ha jordbrukarna kunnat bebygga sina gårdar för kostnader, som

stått i något så när rimlig proportion till jordbrukets ekonomiska förmåga.

Under senare år, särskilt under de senaste, lia byggnadskostnaderna emellertid

stegrats avsevärt, på sina håll oerhört.

Örn nian bortser från den omständigheten att byggnadsstandarden höjts,

är anledningen till kostnadsstegringen tvåfaldig: materialpriserna lia ökats

och arbetslönerna lia sprungit orimligt i höjden.

Sedan jordbrukarna på sina håll nödgats betala timlöner, som fastställts

med hänsyn till förhållandena i städer och stadsliknande samhällen, och

därtill ackordspriser enligt det vid stadsbyggnader tillämpade mätningsförfarandet,

ha även vid jordbruket byggnadsarbetarnas dagsförtjänster gått

upp till 15 å 20 kr. och därutöver. För jordbrukets förhållanden äro dylika

belopp oerhört höga. Alldeles särskilt orimligt är det f. ö. att beträffande

jordbrukets byggnader med deras stora släta ytor och enkla utförande tilllämpa

ett mätningsförfarande, som avselts för stadsbyggnadernas mera invecklade

och påkostade byggnadsdetaljer.

Dylika löner ha på sistone i alltmera ökad utsträckning framtvungits på

rena landsbygden. Städernas byggen och jordbrukets lia skurits över en

kam. Det bör emellertid göras klart att jordbruket ej kan tåla en sådan

lönenivå blott därför att den visat sig genomförbar inom andra näringar.

Stadsbyggmästarna kunna inom vissa gränser övervältra sina byggnadskostnader

på hyresgäster och köpare av fastigheterna. Jordbrukarna leva under

helt andra förhållanden. De sakna möjlighet att på grund av ökade byggnadskostnader

få sina produktpriser höjda eller att eljest övervältra sina

utgifter för husbyggnad på någon annan. Jordbruksnäringens utövare få

själva bära kostnaderna och detta dessutom under en tid då jordbruket är

hårt trängt av den nyligen genomförda arbetstidsminskningen och de senaste

årens kraftiga lönehöjningar.

Det förtjänar i detta sammanhang anmärkas alt industrien, särskilt järnverken,

i stor utsträckning har särskilda byggnadslöner, som ligga vida lägre

än de egentliga byggnadsarbetarnas löner och som ej äro förenade med mätningsförfarande.

Jordbrukets kollektivavtal innehåller sedan förra hösten en särskild timlön

för byggnadsarbete, utfört av gårdens för längre eller kortare tid anställda

arbetare. Ännu är det visserligen för tidigt att bedöma vilken betydelse

den nya lönebestämmelsen kommer att få; det torde emellertid få

antagas att lösandet av landsbygdens bvggnadsfråga till en betydande del

är beroende av hur försöket med en särskild byggnadslön i jordbruksavtalen

faller ut.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

19

Till avhjälpande av de misshälligheter, som här ovan påtalats, vill föreningen

föreslå:

1) att jordbrukarna, eventuellt med stöd av statsmedel, uppmuntras att

kooperativt anskaffa billigare byggnadsmaterial, vidtaga åtgärder för

standardisering av dylikt material m. m.;

2) att statsmakterna främja anordnandet av byggnadskurser för landsbygdsbefolkningen

så att tillskapandet av en landsbygdens byggnadsarbetarekår,

som mot skälig lön är tillgänglig för jordbrukets bvggnadsbehov,

underlättas;

3) samt att utnyttjandet av jordbruksavtalens bvggnadsarbetarlön icke

hindras.

Samtliga motionärer ha yrkat på utredning av landsbygdens byggnadsfråga.

Föreningen anser att missförhållandena äro så påtagliga och så

allmänt kända att åtgärder snarast böra vidtagas, örn ej betydande värden

skola gå förlorade. Därest kungl, proposition ej kan avlåtas utan föregående

utredning, anser föreningen att utredning ofördröjligen bör igångsättas.

Stockholm den 4 mars 1939.

Svenska Lantarbetsgivareföreningen

G. SIMUND.

Bilaga 8.

Till Riksdagens andra kammares andra tillfälliga

utskott.

Genom skrivelse den 28 januari 1939 hava vi bereus tillfälle avgiva yttrande

i anledning av inom kammaren väckta motioner nr 7, 105 och 176,

och få vi med anledning härav anföra följande.

I samtliga motioner föreslås utredning angående möjligheterna att nedbringa

byggnadskostnaderna på landsbygden med särskilt avseende fästat

vid jordbrukets förhållanden. I sina motiveringar framhålla motionärerna

med skärpa, att en starkt bidragande orsak till de stegrade byggnadskostnaderna

på landsbygden är att söka däri, att de för städer och stadsliknande

samhällen upprättade bvggnadsavtalen överförts på landsbygden. Sålunda

framhålles, att byggnadsarbetarnas fackorganisationer hava såsom

medlemmar upptagit arbetare, vilka sysselsättas med lantbyggnadsarbete, och

för dessa begärt och även genomfört tillämpning av arbetslöner, fastställda

för städer och stadsliknande samhällen. Det är riktigt, att de senare avtalen,

vilka till större delen upprättats under vår medverkan, icke äro utformade

med särskild hänsyn tagen till byggnadsförhållandena på landsbygden.

Detta gäller såväl i tekniskt som ekonomiskt avseende. Att så icke

skett förklaras därav, att vår organisation icke varit representativ för verksamheten

på landsbygden. Visserligen äro lönerna i de av oss ingångna

avtalen differentierade på orter med olika dyrortsförhållanden, men lönerna

i lägsta lönegrupp ligga likväl på ett plan, som icke korresponderar med

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

löneläget på landsbygden. Alldeles särskilt framträder detta förhållande vid

arbete, som utföres på ackord. Vi hava emellertid ställt oss tveksamma i fråga

om lämpligheten att inom vår organisation upptaga egentliga lantbyggmästare,

enär vi varit medvetna om svårigheterna att vid sammankoppling av

avtalsförhållandena i städerna och på landsbygden ernå för den senare

lämpliga villkor. Härtill kommer, att väl fortfarande en väsentlig del av

byggnadsarbetet inom jordbruket utföres av jordbrukarna i egen regi. Det

synes oss ligga nära till hands, att sistnämnda verksamhet regleras genom

kollektivavtal mellan vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer

inom jordbruket. Ett första steg i denna riktning har också tagits vid den

senaste avtalsuppgörelsen mellan Lantarbetsgivareföreningen och Lantarbetareförbundet,

då särskilda timlöner för byggnadsarbete infördes i jordhrukets

avtal.

Ehuru vi bestämt vilja avråda från varje tanke på att genom lagstiftning

reglera löneutvecklingen även inom här ifrågavarande område, anse vi oss

dock icke böra göra någon erinran mot förslaget örn utredning rörande

byggnadskostnaderna på landsbygden, synnerligast som utredningen är avsedd

att gälla icke endast löneförhållanden utan även frågor beträffande

materialanskaffning, standardisering, teknisk planläggning m. m.

Stockholm den 28 februari 1939.

Svenska Byggnadsindustriförbundet

G. HOLMÉN.

Bilaga 9.

Till Riksdagens andra kammares andra tillfälliga

utskott.

Genom remiss av den 28 januari 1939 har utskottet berett undertecknat

förbund, Riksförbundet Landsbygdens Folk, tillfälle att yttra sig över motionerna

nr 7, 105 och 176, allt berörande byggnadskostnaderna på landsbygden

och åtgärder för deras nedbringande. Förbundet får med anledning

därav anföra följande.

Det torde vara ett livsvillkor för jordbruket, att flykten från landsbygden

och den därmed sammanhängande bristen på arbetskraft till jordbruket blir

hejdad. De två faktorer, som därvidlag spela en hart när avgörande roll, äro

dels jordbrukets förmåga att betala skäliga löner, både till sina företagare

och sina arbetare, och dels en tillfredsställande standard å jordbrukets byggnader.

Det gives endast en lösning på dessa två spörsmål, nämligen ett sådant

höjande av jordbrukets nettoavkastning, att jordbruket kan betala skäliga

löner och kan täcka de merkostnader, som uppstå vid en förbättring av

bostadsstandarden.

En fråga av sekundär men dock icke oviktig betydelse är givetvis storleksgraden

av de kostnader, som uppstå vid en förbättring av bostadsstandarden.

Intresset för förbättrade bostäder är numera så stort, att det näppeligen

torde behöva ytterligare stimulans. Frågan är endast, hur de ekonomiska

s. 21 Kontrollera mot PDF

Ancha kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7. 21

förutsättningarna skola skapas. De bostadsförbättringar, som äro behövliga,

böra givetvis utföras på sådant sätt, att bostaden får bästa möjliga planläggning

och uppförande samt att man når detta resultat med minsta möjliga

kostnader. Man måste därför konstatera det önskvärda i, att sakkunnigt bistånd

i möjligaste mån lämnas för planläggning av bostäders uppförande

och reparationer liksom även informationer rörande nya byggnadsmateriel,

nya byggnadsmetoder, lämpliga värmeanläggningar m. m. dylikt. Förbundet

vill understryka önskvärdheten av att konsultativ sådan verksamhet upprät

tas i betydligt vidare omfattning än hittills varit fallet.

Beträffande kostnaderna för byggnaders uppförande bestå ju dessa av dels

materialkostnader och dels arbetslöner. Vad angår materialkostnaderna, lia

visa tendenser till monopol- och kartellsammanslutningars prisförhöjande

verkningar gjort sig gällande, och det vore därför av värde, örn en utredning

kan verkställas rörande de för jordbrukarna lämpligaste formerna för materialanskaffning.

Frågan örn arbetskostnaderna vid byggnaders uppförande måste betecknas

som synnerligen komplicerad. Undertecknat förbund har tidigare såsom

representant för inom jordbrukareleden yrkeskunniga byggnadsarbetare,

närmast småbrukare och andra mindre jordbrukare, träffat avtal rörande

byggnadsverksamhet, dels i sådana fall, där den byggande jordbrukaren varit

egen företagare, dels också med på landsbygden verksamma byggmästare.

Lönesatserna i dessa avtal stodo på en nivå, som kunde betecknas som skälig

för landsbygdens förhållanden. Denna avtalsverksamhet visade sig emellertid

vara behäftad med vissa brister och efterträddes sedermera av en överenskommelse

med byggnadsfackförbunden rörande rätten för olika förbund att

sluta kollektivavtal berörande byggnadsarbetet på landsbygden. I denna

överenskommelse avstod vårt förbund från denna rättighet i södra och mellersta

Sverige. Även denna överenskommelse visade sig mindre lämplig, varför

densamma uppsagts av oss och upphörde den från och med den 1 januari

1939. Under Landsorganisationens medverkan ha förhandlingar rörande en

ny överenskommelse förts, men ha dessa förhandlingar ännu icke lett till något

resultat. För södra och mellersta Sverige har ett nytt läge uppstått i och

med att i lantarbetareavtalet inarbetats prissatser för byggnadsarbete, utfört

i jordbrukarens egen regi. Konsekvensen av denna bestämmelse kan ännu

icke överblickas, men den ger uppslag till möjligheter att åtminstone i södra

och mellersta Sverige finnas förutsättningar att genomföra en prisnivå å

byggnadsarbete som motsvarar landsbygdens ekonomiska möjligheter.

Till belysning av läget och talet om byggnadsarbetarnas monopolsträvanden

på arbetsmarknaden vilja vi anföra, att de avtal, som byggnadsfackförbunden

träffat med Svenska Byggnadsindustriförbundet, icke innebära någon

officiell monopolställning för arbetareorganisationen. De byggmästare,

som äro verksamma på landsbygden, äro emellertid i allmänhet icke anslutna

lill Byggnadsindustriförbundet, utan äro oorganiserade och lia då att

själva lösa frågan örn avtal med byggnadsfackförbunden. Dessa framträda

alltid då med krav på alt avtalen skola innehålla bestämmelse örn att endast

hos respektive förbund organiserad personal får användas, ett krav som de

oorganiserade byggmästarna sällan eller så gott som aldrig kunna motsätta

sig. En följd härav är, alt de byggnadskunniga arbetarna på landsbygden

liro tvungna alt, örn de önska arbeta hos någon byggmästare, ovillkorligen

ansluta sig lill byggnadsfackförbunden, alldeles oberoende av huruvida dessa

förbund i övrigt representera deras intressen. Genom denna taktik få bygg
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

nadsfackförbunden ett grepp på arbetskraften långt utöver deras egentliga

verksamhetsfält.

Ännu en annan sak bör i detta sammanhang beaktas. För en bygd brukar

i allmänhet de avtal, som slutits i närmaste samhälle och framförallt stad

mellan Byggnadsindustriförbundet och Byggnadsträarbetareförbundets avdelningar,

vara prisnormerande. I avtalet är då intaget en viss rayon kring

samhället, inom vilken avtalet skall äga giltighet. De arbetsgivare, som haft

det avgörande inflytandet på dessa förhandlingar, äro emellertid i de allra

flesta fall arbetsgivare, vilka antingen uteslutande eller så gott som uteslutande

lia sin verksamhet i samhället eller staden, och därför icke ha anledning

att på prisnormerna lägga de synpunkter, till vilka landsbygdens förhållanden

motivera. Även denna faktor har bidragit till att landsbygdens intressen

icke i tillräcklig grad bevakats.

Som en sammanfattning vilja vi anföra, att enligt vår uppfattning är frågan

om byggnadskostnaderna på landsbygden och den stegring de varit

utsatta för under senare år en mycket omfattande och komplicerad fråga,

som troligen även i rätt stora avsnitt får lov att lösas på organisatorisk väg,

men dock är i behov av en sammanfattande utredning i hela sin vidd och av

denna anledning anse vi oss böra tillstyrka motionärernas förslag om att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om en sådan utredning.

Stockholm den 16 februari 1939.

Riksförbundet Landsbygdens Folk (R. L. F.)

C. G. JOHANSSON.

G. Lundgren.

Bilaga 10.

Till Riksdagens andra kammares andra tillfälliga

utskott.

Genom skrivelse från Andra Kammarens andra tillfälliga utskott av den

28 januari 1939 ha vi givits tillfälle att yttra oss i anledning av de i Kammaren

väckta motionerna nr 7, 105 och 176. Vi ha jämväl erfarit att även

landssekretariatet lämnats tillfälle att avgiva sådant yttrande och vilja vi,

sedan vi tagit del av landssekretariatets yttrande, meddela att vi instämma

i detsamma. Vi vilja understryka att man inom byggnadsfackförbunden

icke kan tänka sig att det skulle kunna resas hinder mot att arbetarna inom

resp. byggnadsfack organiseras inom vederbörande fackförbund. Vi kunna

heller icke avstå från att inom resp. fack söka genomföra enhetliga och för

de olika platserna jämförliga arbetsvillkor.

Det bör i detta samanhang påminnas örn att, på grund av Riksdagens

tidigare beslut, utredning av hithörande angelägenheter i sin helhet företagits

av »1934 års byggnadsindustrisakkunnige». Denna utredning är synnerligen

grundlig och det framlagda materialet är rikhaltigt. Det förefaller

oss därför att en förnyad utredning näppeligen skulle kunna anses erfor
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7. 23

derlig förrän Riksdagens beslut med anledning av byggnadsindustrisakkunniges

betänkande och förslag föreligger.

Därest en utredning skulle på grund av beslut inom Riksdagen komma

till stånd, förutsätta vi att såsom anförts i landssekretariatets yttrande

byggnadsfackens arbetarorganisationer komma att bli representerade i utredningen.

Stockholm den 28 februari 1939.

Samverkande Byggnadsfackförbunden.

NILS LINDE.

Bilaga 11.

Då jag beretts tillfälle att yttra mig över vissa motioner angående landsbygdens

bostadsförhållanden, ber jag att få anföra följande:

Det synes mig synnerligen önskvärt att efter landsbygdens speciella omständigheter

anpassade förhållanden åstadkommes ifråga örn byggnadsverksamheten.

Upplysningar jag erhållit från min ort angående byggnadsarbetarnas

årsinkomster för senaste kalenderår synes dock icke motivera

generella lönenedpressningar. Däremot förefaller det som örn vissa justeringar

på sina håll skulle vara påkallade. Mätningssystemets införande också

på landsbygden förefaller alldeles särskilt aktualisera detta påstående.

Enligt den erfarenhet som hittills föreligger torde systemet nämligen kunna

diskuteras både med hänsyn till innebörd och konsekvenser. Icke minst

med hänsyn till arbetarnas intressen är det nödvändigt att alla förhållanden

undanröjes, som ger plats ens för den minsta misstanke att byggnadslönerna

»trissas» upp.

För mig tillgängliga upplysningar klargör emellertid att den kraftiga stegringen

av landsbygdens byggnadskostnader i främsta hand är att återföra

till de stegrade priserna på byggnadsmaterial. En grundlig undersökning

av allt som står i samband härmed synes vara påkallad, önskvärt torde

också vara, att en eventuell utredning tar sikte på önskvärdheten av att

bereda de små jordbrukarna arbete inom byggnadsbranschen för att därigenom

bereda dem välbehövliga bättre försörjningsmöjligheter. Huruvida

detta skall föregås av speciell utbildningstid förefaller diskutabelt. Mångå

småbrukare torde redan utan specialutbildning besitta så stora insikter i

med byggnadsverksamhet förenade omständigheter, att de utan några som

helst skolkurser kunna åta sig mer eller mindre yrkesbetonad sysselsättning

vid byggen.

Stockholm i februari 1939.

ALFRED ANDERSSON.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.