Sök i Ratio Lex

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4

1939-03-09 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 3TU 1939:4, Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 10 mars 1939 kl. 9 f. m.

Aitdra kammarens t r e d j e tillfälliga utskotts utlåtande, nr U,

i anledning av väckt motion angående beredande av

ökad trygghet åt ensamt boende lärarinnor.

I en inom andra kammaren väckt och till dess tredje tillfälliga utskott Mononen.

hänvisad motion, nr 267, har fröken Andersson m. fl. hemställt, att riksdagen

ville besluta att hemställa hos Kungl. Majit, att Kungl. Majit snarast

måtte föranstalta örn en allsidig utredning örn åtgärder i syfte att bereda

ökad trygghet åt ensamt boende lärarinnor.

Inom första kammaren har herr Rahmn m. fl. väckt en med förevarande

motion likalydande motion, nr 187.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Vid 1938 års riksdag väcktes inom båda kamrarna likalydande motioner, Frdgans beli

206 och 11:204, däri motionärerna påyrkade utredning om vidtagande ntjg

av åtgärder i syfte att bereda ökad trygghet åt ensamt boende lärarinnor

med särskilt beaktande av möjligheten till statsbidrag för framdragande

av telefonledningar till .sagda lärarinnors tjänstebostäder.

över motionerna, som hänvisades, den förra till första kammarens andra

tillfälliga utskott och den senare till andra kammarens tredje tillfälliga utskott,

inhämtade dessa utskott yttranden från skolöverstyrelsen, socialstyrelsen,

telegrafstyrelsen och Sveriges allmänna folkskollärarförening.

Första kammarens utskott (utlåtande nr 8) och majoriteten i andra kammarens

utskott (utlåtande nr 6) tillstyrkte »utredning om åtgärder i syfte

att bereda ökad trygghet åt ensamt boende lärarinnor med beaktande jämväl

av möjligheten lill statsbidrag för framdragande av telefonledningar

till sagda lärarinnors tjänstebostäder», under det att motionen avstyrktes

av tre reservanter i sistnämnda utskott.

Frågan upptogs till avgörande i första kammaren den 18 maj 1938 och

i andra kammaren den 21 i samma månad, därvid utskottsförslaget i första

kammaren godkändes utan debatt men i andra kammaren avslogs med 73

röster mot 65.

1 samband med behandlingen av ifrågavarande ärende vid 1938 års riksdag

avlät domkapitlet i Härnösand, efter särskild utredning, en skrivelse till

skolöverstyrelsen, däri domkapitlet till skydd för hithörande lärarinnekategorier

påyrkade sådana anordningar som »effektiv tillsyn av tillhandahållna

bostäder, skoitomtens inhägnad samt bidrag av allmänna medel till lön åt

linning .ill riksdagens lunt Ökull 1939. 13 sami. 3 aud. Nr 4.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Yttranden

över föreliggande

motion.

Utskottet.

2 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr i.

hembiträde och kostnad för framdragning av telefon». Sedan frågan fallit

i riksdagen, gjorde Fredrika-Bremerförbundet samma år hos Kungl. Maj:t i

ecklesiastikdepartementet en framställning angående allsidig utredning av

frågan örn beredande av ökad trygghet åt ensamt boende lärarinnor. I samband

med yttrande över denna framställning har skolöverstyrelsen till ecklesiastikdepartementet

överlämnat även den från domkapitlet i Härnösand inkomna

skrivelsen under uttalande, att de två framställningarna borde behandlas

i ett sammanhang. Framställningarna äro alltjämt vilande i sagda

departement.

Över nu ifrågavarande motion har utskottet — som jämväl erhållit del

av förenämnda, i ecklesiastikdepartementet föreliggande framställningar —

inlörskaffat yttranden från medicinalstyrelsen och Fredrika-Bremerförbundet,

varjämte utskottet från styrelsen för Sveriges småskollärarinneförening

lätt mottaga en skrivelse i ämnet.

Medicinalstyrelsen anför, att det ur medicinsk synpunkt måste anses klart,

att en isolerat liggande bostad för lärarinna liksom för mången annan måste

under vissa förhållanden innebära en påtaglig psykisk påfrestning. Detta

förhållande kunde visserligen å ena sidan knappast i och för sig orsaka

sjukliga symptom hos ett i övrigt friskt psyke, men det kunde å andra sidan

ingalunda förnekas, att hos mindre motståndskraftiga naturer isolerad bostad

kunde framkalla psykisk sjukdom och giva påtagligt ångestbetonade

symptom. Medicinalstyrelsen holle därför före, att vid uppförandet av nya

skolhus hänsyn till deras läge ur förevarande synpunkt alltid borde tagas,

och att de åtgärder, som kunde vidtagas för att häva påtagliga missförhållanden

beroende på isolerat läge, icke borde underlåtas. Måhända skulle därigenom

den enligt medicinsk erfarenhet höga sjukligheten inom vissa lärargrupper

kunna gynnsamt påverkas.

Fredrika-Bremerförbundet tillstyrker motionen på det livligaste och erinrar

örn olika framkomna uppslag till åtgärder i motionens syfte, däribland tanken

att de ensamt boende lärarinnorna efter vissa år skulle kunna erhålla

förflyttning till tätare bebodda distrikt.

Styrelsen för Sveriges småskollärarinneförening tillstyrker likaledes den

begärda utredningen och anför i samband därmed bland annat: »En telefonledning

till bostaden så att hjälp kunde tillkallas vid sjukdoms- eller olycksfallstillfälle

skulle säkerligen bereda någon lättnad. Många andra utvägar

äro tänkbara. Bäst vore givetvis, om sådana förändringar kunde vidtagas

beträffande tjänstebostädernas kvalitet och belägenhet, att dess innehavare

kunde fullgöra sitt arbete under gynnsammare betingelser än de nuvarande.»

1 motionen avsedda spörsmål torde framförallt föreligga vid s. k. mindre

folkskolor, vilka enligt gällande undervisningsplan för rikets folkskolor skola

utgöra en undantagsform, som får förekomma endast där skolområde har så

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfålliga utskotts utlåtande. Nr A. 3

avskilt läge och så litet barnantal, att för dithörande barn ej skäligen kan

upprättas fullständig folkskola. Folkskolinspektörerna äro i sin instruktion

ålagda att, i den mån så är möjligt, övervaka efterlevnaden av denna föreskrift.

Förefintliga mindre folkskolor och därmed jämförliga skolor äro

också, enligt vad utskottet har sig bekant — såsom led i pågående rationaliseringssträvanden

— föremål för successiv indragning.

Åt den kategori lärarinnor, varom nu är fråga, torde, enligt vad utskottet

har anledning att antaga, bostaden såsom regel tillhandahållas av skoldistriktet.

Dylik bostad skall, enligt vad som föreskrives i 52 § folkskolestadgan,

lämna trygghet åt innehavaren. Jämlikt 4 § 4 mom. av boställsordningen

för lärare vid folk- och småskolor bör, där tjänstebostad, avsedd

för ensamt boende lärarinna, har ett avskilt läge, skoldistriktet lata sig

angeläget vara att genom särskilda åtgärder bereda lärarinnan trygghet i

tjänstebostaden, antingen genom att utöver det stadgade antalet rum i bostadshuset

åt lärarinnan upplåta ytterligare ett i förbindelse med de övriga

rummen stående boningsrum, tjänligt att användas av anhörig eller annan

lämplig person, eller ock genom andra ändamålsenliga anordningar. Utförliga

anvisningar å olika tänkbara anordningar av ifrågavarande slag finnas

meddelade i av folkskolöverstyrelsen år 1916 i anslutning till direktiv från

riksdagen utgivna tryckta cirkulär, vilka tillhandahållits samtliga folkskoleinspektörer,

skolråd och folkskolestyrelser. Det cirkulär, som på detta sätt

tillställts skolråden, har avtryckts såsom bilaga vid detta utlåtande.

Örn lärarinna fått sig anvisad tjänstebostad, som ej i väsentliga avseenden

uppfyller fordringarna i gällande boställsordning, äger hon jämlikt 14 §

avlöningsreglementet för lärare vid folk- och småskolor erhålla skälig ersättning

härför genom nedsättning i eljest utgående bostadsavdrag å avlöningen.

Folkskoleinspektörerna skola enligt sin instruktion övervaka, att

lärarbostäderna äro anordnade enligt gällande föreskrifter. De skola, enligt

särskild författning, vid granskning av ansökningar örn statsbidrag till lärarlöner

tillse bland annat, att distriktets skolväsen är anordnat i enlighet med

gällande föreskrifter. I detta sammanhang torde slutligen böra påpekas, att

möjligheter till ingripande mot otjänliga bostäder numera föreligga även

enligt föreskrifter i hälsovårdsstadgan.

Av det föregående framgår, att från statens sida genom författningsbestämmelser

och cirkulär m. m. under årens lopp åtskilliga föreskrifter meddelats

i syfte att avhjälpa de olägenheter i skilda avseenden, som kunna uppkomma,

då lärarinnor av tjänstgöringsförhållandena tvingas att bo ensligt.

Det synes utskottet knappast antagligt, att genom den av motionärerna

påyrkade utredningen några mera väsentliga uppslag i dylik riktning skulle

kunna framkomma utöver dem, som på detta sätt redan uppmärksammats.

I den måll förtydligande eller kompletterande föreskrifter i hithörande

hänseende befinnas påkallade, synas dylika kunna komma att utfärdas av

Kungl. Majit eller vederbörande myndighet, även ulan att skrivelse i ämnet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr i.

avlåtes från riksdagens sida, särskilt som förevarande fråga nu kommit

mera i förgrunden än tidigare. Med hänsyn härtill förväntar utskottet också,

att vederbörande statliga och kommunala myndigheter nu i möjligaste mån

skola vidtaga snabba och effektiva åtgärder för genomförandet av till bilds

stående möjligheter att bereda ökad trygghet åt ensamt boende lärarinnor.

Vid anförda förhållanden har utskottet ansett anledning för riksdagen

icke föreligga att hos Kungl. Maj:t göra framställning i det av motionärerna

angivna syftet.

Utskottet får därför hemställa,

att motionen II: 267, i vad den icke kan anses besvarad

genom vad utskottet ovan anfört, icke måtte till någon andra

kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 9 mars 1939.

På utskottets vägnar:

C. G. TENGSTRÖM.

Närvarande: herrar Tengström, Lindén, Karlsson i Granebo, Åkerström, Andersson

i Vigelsbo, Viklund, Lindberg i Stockholm, Thorell, Andersson i Munka-Ljungby och

Pettersson i Norregård.

f:

XI

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr i.

5

Bilaga.

KUNGL.

FOLKSKOLÖVERSTYRELSEN.

Till Skolrådet i

skoldistrikt.

I skrivelse till Kungl. Majit har Riksdagen anhållit, att Kungl. Majit täcktes

genom bestämmelser, som kunde befinnas lämpliga, vidtaga åtgärder för

beredande av ökad trygghet åt de folk- och småskollärarinnor, som hava

sin bostad i ensamt liggande skolhus, över denna Riksdagens framställning

hava yttranden avgivits av rikets domkapitel och länsstyrelser samt av

statens folkskolinspektörer. I sagda yttranden framhålles i allmänhet med

styrka, att den av Riksdagen sålunda framförda angelägenheten måste anses

vara i hög grad behjärtansvärd och att åtgärder i den av Riksdagen antydda

riktningen vore av behovet synnerligen påkallade.

Riksdagens skrivelse och över densamma avgivna yttranden överlämnades

sedermera till Kungl. Folkskolöverstyrelsen, som anbefalldes att avgiva underdånigt

utlåtande i ärendet. I det utlåtande, som överstyrelsen i anledning

härav avgivit, har Överstyrelsen, under betonande av sakens stora vikt,

redogjort för de olika utvägar till beredande av skydd åt ensamboende lärarinnor,

som blivit förordade, samt framställt förslag om vissa åtgärders vidtagande.

Nu har Kungl. Majit anbefallt överstyrelsen dels att, med ledning av den

förebragta utredningen, hos vederbörande folkskoleinspektörer, skolråd och

skolstyrelser inskärpa nödvändigheten av att sådana åtgärder för främjande

av det i Riksdagens skrivelse angivna syftet, som skoldistrikten enligt nu

gällande föreskrifter kunna anses vara skyldiga vidtaga, bliva utan dröjsmål

verkställda, samt därvid tillika giva nämnda skolmyndigheter anvisning

å andra anordningar, som kunna vara lämpade att befordra samma syfte,

dels ock att vid fullgörande av det genom nådigt brev den 12 maj 1916 överstyrelsen

givna uppdraget att inkomma med underdånigt förslag till ändringar

i folkskolestadgan den 10 december 1897 m. fl. författningar föreslå

de nya eller ändrade bestämmelser, som kunde föranledas av Riksdagens

ovanberörda skrivelse och vad i övrigt i detta ärende förekommit, eller, därest

sådant skulle för skyndsam behandling av nu förevarande fråga vara erforderligt,

inkomma med särskilt underdånigt förslag till dylika bestämmelser.

Då Överstyrelsen nu fullgör det överstyrelsen av Kungl. Majit sålunda

lämnade uppdraget, i vad detsamma avser hänvändelse lill skolråd och skolstyrelser,

anser sig överstyrelsen först och främst böra erinra, hurusom den

i författningsväg redan givna bestämmelsen, att folkskolans och småskolans

lärare och lärarinnor skola av vederbörande skoldistrikt förses med tjänlig

bostad, med allt skäl kan anses i sig inbegripa förpliktelse för skoldistrikten

att draga försorg därom, att bostäder, som upplåtas åt sagda lärare och

lärarinnor, äro så belägna och i övrigt så beskaffade, att de tillförsäkra dem

sådan trygghet, som i Riksdagens skrivelse avses.

Det torde icke behövas någon ingående utredning för att påvisa det ofrånkomliga

behovet av snara och kraftiga åtgärder för beredande av skydd

opaginerad Kontrollera mot PDF

b Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

åt lärarinnor, som hava sin bostad i avskilt liggande skolhus. Om detta

behov hava allbekanta händelser, vilka upprört befolkningen i hela vårt

land, såväl tidigare vid skilda till tällén som helt nyligen på ett ohyggligt

sätt givit den eftertryckligaste påminnelse. Det kan ej råda mer än en

mening örn samhällets plikt att så långt som möjligt bereda verksamt skydd

åt kvinnor, vilka på grund av sin gärning i det allmännas tjänst äro tvingade

att leva under förhållanden, som utsätta dem för stora faror, ja till och med

för den svåraste kränkning, som kan drabba en kvinna. Visserligen kan

det sagås, att sådana mot lärarinnor begångna våldsdåd, på vilka tanken

Ilar närmast töres, lyckligtvis äro sällsynta. Det förhållandet, att sådana

lörekomma och alt faran föreligger, innebär dock i och för sig ett avgörande

skäl för att så betryggande skyddsåtgärder som möjligt böra vidtagas. Därtill

kommer, att blotta medvetandet örn faran helt naturligt fyller alla dessa

lärarinnor, som bo ensamma och avskilda, med ständig oro och ängslan.

Därigenom icke blott förorsakas dem svårt personligt lidande, utan därigenom

sättas de också ofta ur stånd att med tillräckliga krafter och med

den sinnesro och det lugn, som kräves, utföra det betydelsefulla arbete samhället

anförtrott deni. De åtgärder, örn vilka här är fråga, påkallas därför

icke endast av en tillbörlig hänsyn till lärarinnans personliga trygghet utan

jämväl av omsorgen örn de harn, som hon är satt att undervisa.

Nu förhåller det sig emellertid så, att det icke är möjligt att anvisa någon

åtgärd, som med fullkomlig visshet kan under alia omständigheter tillförsäkra

en ensamboende lärarinna ett fullt betryggande skydd. Därför framträder

ock med synnerlig styrka det önskemålet, att det genom ändamålsenlig

anordning av skolförhallandena i allmänhet måtte undvikas, att en

lärarinna för utövande av sin verksamhet blir hänvisad till att bo avskild

från andra människor. Ur denna synpunkt måste det därför framstå såsom

högeligen angeläget, att örn möjligt vid varje skola, där en lärarinna skall

tjänstgöra, mera än en lärarkraft anställes och att de olika lärarna eller

lärarinnorna erhålla bostäder antingen i en och samma byggnad eller ock i

byggnader, som ligga i omedelbar närhet av varandra.

Fordrar emellertid skolväsendets anordning med nödvändighet, att en

lärarinna får sin verksamhet förlagd till ett skolhus, i vilket annan lärarkraft

icke tillika tjänstgör, är det givetvis av största vikt, att hon ändock

icke måtte behöva bo avskild från andra människor.

Är det i dylikt tall fråga örn uppförande av nytt skolhus, måste det framgå

som en bjudande nödvändighet, att vid bestämmande av läget för detssunma

särskild hänsyn tages till lärarinnans trygghet. I sådant avseende

hör i första hand tillses, att skolhuset, om ej oöverstigliga hinder förefinnas,

mätte bliva förlagt så nära annan människoboning, att lärarinnan kan i

möjligaste grad känna trygghet för sin person.

Finner man sig dock i ett skoldistrikt oundgängligen nödsakad att anlinda

ett skolhus, som ligger mera avskilt från andra människoboningar,

och att där låta en kvinna tjänstgöra som enda lärarkraft, ökas tydligen

svårigheterna att bereda lärarinnan tillbörligt skydd. Men i samma mån

växer också förpliktelsen att tillse, att åtgärder i sådant syfte vidtagas.

Ftt i detta hänseende framkommet lörslag innebär, att i skolhuset skulle

anordnas hyreslägenhet för någon familj. Denna utväg har dock av lätt

insedda skäl i allmänhet såväl av myndigheterna som av lärarinnorna själva

mött bestämda gensagor. Mera sympati har den tanken vunnit, att i skolhuset

skulle inredas bostad för en skolstäderska. I detta avseende har vidare

såsom en synnerligen lämplig åtgärd framhållits, att lärarinnans bostad

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

7

måtte erhålla sådana utrymmen, att det bleve möjligt för henne att hos sig

hysa någon anförvant eller en tjänarinna. Här kan dock tydligen uppstå

den svårigheten, att det kan bliva fråga om ekonomiska uppoffringar för

lärarinnan, som hon med sin blygsamma avlöning icke förmår komma ut

med. I dylikt fall torde emellertid skoldistriktet hava anledning att träda

emellan.

I stället för att, såsom nu nämnts, söka bereda plats till bostad för flera

personer i det ensamt liggande skolhuset kan det böra tagas i övervägande,

huruvida icke genom skoldistriktets försorg lämpligen bör åt lärarinnan förskaffas

tillfälle att erhålla förhyrd bostad, vilken, på samma gång den ligger

så nära skolhuset som möjligt, är så beskaffad, att lärarinnan i densamma

kan känna trygghet. Denna anordning torde i många fall få anses som

den bästa.

Att på något av nu antydda sätt skydd genom andra personer beredes

lärarinnan är enligt överstyrelsens mening av sådan vikt, att det knappast

borde få förekomma, att en lärarinna nödgas att bo alldeles ensam.

Vad beträffar själva den åt lärarinnan upplåtna bostaden, bör det tydligen

framstå som en oavvislig plikt att i fråga örn densammas inredning

och utrustning alla de åtgärder vidtagas, som kunna vara ägnade att tillförsäkra

lärarinnan nödigt skydd. I detta avseende är bland annat bostadens

förläggning inom byggnaden av betydelse. Särskilt ina emellertid här

framhållas, att det uppenbarligen måste anses på det närmaste tillhöra

begreppet tjänlig bostad, att den så anordnas, att den erbjuder största möjliga

hinder mot obehörigas inträngande. Därför bör såväl bela huset som

särskilt bostaden förses med starka dörrar och fönster, som kunna ordentligen

tillstängas inifrån, samt med andra erforderliga skyddsanordningar,

såsom säkra och ändamålsenligt anbragta bommar oell luckor.

Det är uppenbart, att i samma mån som svårigheter yppa sig att genom

andra personer bereda lärarinnan skydd, det för skoldistriktet måste framstå

som desto angelägnare att sörja för att alla de yttre trygghetsåtgärder, som

äro möjliga, också bliva vidtagna. Utom de nyss nämnda anordningarna

i fråga om själva byggnaden för åstadkommande av skydd mot obehörigas

inträngande och annat, som i detta avseende kan vara att tänka på, synas

vissa signalanordningar, såsom telefon — vanlig eller lokal — eller elektrisk

ringledning, vara att anbefalla. Slutligen må erinras örn att såsom lämpliga

skyddsanordningar även rekommenderats anskaffande av gårdvar eller

skjutvapen eller andra försvarsmedel, med vilkas hjälp det skulle kunna

vara möjligt att skrämma eller betvinga hemfridsstörare.

Då överstyrelsen nu i det föregående angivit olika åtgärder för främjande

av det syfte, varom bär är fråga, bar överstyrelsen varit fullt medveten

därom, att de växlande förhållandena å skilda orter måste medföra, att allt

efter föreliggande omständigheter olika åtgärder måste komma lill användning.

överstyrelsen får till sist — under uttalande av sin tillförsikt, att Ni till

fullo behjärtar den viktiga angelägenhet, för vilken överstyrelsen nu enligt

Kungl. Maj:ts uppdrag härmed påkallar Eder uppmärksamhet — med styrka

framhålla nödvändigheten därav, att Ni, vad Edert skoldistrikt beträffar,

måtte sorgfälligt verka för alt alla sådana åtgärder träffas, som kunna tillförsäkra

de inom skoldistriktet anställda lärarinnorna all den trygghet, som

för deras personer och deras arbete erfordras, överstyrelsen vill ock, likaledes

i kraft av Kungl. Maj:ts uppdrag, lill Eder rikta en varm vädjan att utan

dröjsmål oell oberoende av de väntade författningsbestämmelserna taga i

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

noggrant övervägande, huruvida nu rådande förhållanden inom Edert skoldistrikt

verkligen erbjuda det skydd, som i nu förevarande avseende är av

nöden, och, därest icke så skulle vara fallet, omedelbart vidtaga de åtgärder

i sådant syfte, som kunna vara erforderliga.

Stockholm i december 1916.

B. J:SON BERGQVIST.

K. E. Sandberg.

Alfh. Dalin.

Harald Dahlgren.

N. O. Bruce.

I G. Hummerhielm.

Tullbergs, Esselte ab. Stockholm 1939

927499

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.