Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om att landshövdingeämbetena i riket få i uppdrag att i sina län taga initiativ till frivilliga förhandlingar mellan representanter för olika myndigheter och olika parter på arbetsmarknaden samt för husmödrarna i syfte att genom frivilliga överenskommelser uppnå en större enhetlighet i fråga örn måltidstiderna än den, som för närvarande råder.

1939-04-17 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 5TU 1939:4, Skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om att landshövdingeämbetena i riket få i uppdrag att i sina län taga initiativ till frivilliga förhandlingar mellan representanter för olika myndigheter och olika parter på arbetsmarknaden samt för husmödrarna i syfte att genom frivilliga överenskommelser uppnå en större enhetlighet i fråga örn måltidstiderna än den, som för närvarande råder.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr A.

1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 20 april 1939 kl. 2 e. m.

Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande, nr A, i

anledning av väckt motion angående åvägabringande av

större enhetlighet i fråga örn måltidstider.

I en inom riksdagens andra kammare vackt, till dess femte tillfälliga utskott

hänvisad motion, nr 268, har fröken Andersson m. fl. föreslagit, att

riksdagen i en skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om att landshövdingeämbetena

i riket få i uppdrag att i sina län taga initiativ till frivilliga förhandlingar

mellan representanter för olika myndigheter och olika parter på

arbetsmarknaden samt för husmödrarna i syfte att genom frivilliga överenskommelser

uppnå en större enhetlighet i fråga örn måltidstiderna än den,

som för närvarande råder.

I fråga om motiveringen får utskottet hänvisa till den inom riksdagens

första kammare väckta likalydande motionen nr 182.

över motionen har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat utlåtanden

från skolöverstyrelsen och socialstyrelsen, varjämte utskottet berett Sveriges

industriförbund, landsorganisationen i Sverige, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges kontoristförening, Sveriges husmodersföreningars riksförbund och

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund tillfälle att yttra sig. Den sålunda

sammanbragta utredningen återfinnes såsom bilagor (A—H) till detta

utlåtande.

Sedan första kammaren för sin del i enlighet med sitt första tillfälliga

utskotts i ämnet avgivna utlåtande, nr 4, bifallit motionen 1: 182, har andra

kammaren, som jämlikt 63 § riksdagsordningen erhållit del av detta beslut,

hänvisat jämväl detta ärende till utskottet.

Första kammarens utskott har för sin del anfört bl. a. följande: »Givetvis

är det ur skilda synpunkter synnerligen önskvärt, att större enhetlighet i

fråga örn måltidstimmarna kan uppnås. Frågan härom är dock komplicerad.

I den mån framkomliga vägar erbjuda sig bör emellertid det allmänna låta

sig angeläget vara att genom sina organ medverka till en lösning av denna

fråga. Motionärerna hava för sin del förordat, att problemet löses lokalt för

olika platser genom frivilliga överenskommelser, till vilka länsstyrelserna

skulle taga initiativ. Enligt utskottets mening är detta ett praktiskt uppslag,

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 13 sami. 5 avd. Nr A. 1

Motion 11:

268.

Yttranden.

Motion I:

182.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr i.

Tidigare

gärder.

som i många fall antagligen skulle leda till att önskemålet om gemensamma

måltidstimmar bleve bättre tillgodosett än för närvarande är fallet. Utskottet

anser sig med hänsyn till vad som sålunda kan vinnas böra förorda bifall

till motionen och hemställer alltså, att första kammaren ville för sin del besluta,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla örn att Överståthållarämbetet

och länsstyrelserna måtte få i uppdrag att taga initiativ

till frivilliga förhandlingar mellan representanter för olika myndigheter

och olika parter på arbetsmarknaden samt för husmödrarna i syfte att

genom frivilliga överenskommelser uppnå en större enhetlighet i fråga örn

måltidstiderna än den som för närvarande råder.»

>- Förevarande spörsmål har, såsom i motionen framhålles, redan tidigare

varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet.

Redan den 14 juni 1917 anbefallde Kungl. Majit Överståthållarämbetet

och samtliga länsstyrelser att söka verka för införande av liktidiga måltidsraster

å de orter, där sådana icke redan funnes. Jämväl ämbetsverken mottogo

uppmaningar i liknande riktning.

Sedan det visat sig, att något positivt resultat i regel ej uppnåtts, uppdrog

Kungl. Majit åt skolöverstyrelsen att verkställa undersökning av hur frågan

om anordnande av gemensamma måltidstimmar ditintills utvecklat sig samt

på grundval av undersökningen och efter samråd med socialstyrelsen inkomma

med yttrande och de förslag till frågans främjande, vartill utredningen

kunde föranleda. I cirkulär till skolöverstyrelsen och länsstyrelserna

den 21 december 1923 meddelade därefter Kungl. Majit närmare anvisningar

beträffande åtgärder för uppnående av ett önskat resultat.

Vid 1935 års riksdag fördes frågan åter fram, sedan det visat sig, att

med jämförelsevis få undantag de anbefallda åtgärderna icke lett till några

positiva resultat. Andra kammarens andra tillfälliga utskott anförde i sitt

utlåtande (nr 4) i anledning av en vid samma riksdag väckt motion i ämnet

(nr 248) följande:

»Frågan om anordnande av gemensamma måltidstimmar har tidigare i

olika sammanhang varit föremål för övervägande. Först upptogs den till

behandling ur den mera begränsade synpunkten att söka förebygga det

besvär och den omgång, som förorsakades av att ämbetsmän samt industrioch

affärsmän m. fl. intogo sina luncher vid varierande tidpunkter. Denna

synpunkt torde numera sakna större reell betydelse. Därefter aktualiserades

frågan ånyo under kristiden på grund av såväl då rådande knapphet på

livsmedel och bränsle som önskvärdheten att genom rationaliseringsåtgärder

inom hushållets område motverka denna knapphet. Även sedan kristiden

upphört, bibehöll frågan sin aktualitet, ehuru den därefter bedömdes närmast

med hänsyn till hemmens synpunkter och åsyftade att få till stånd

lättnader i hushållsbestyret.

Om frågans vikt och betydelse ur sistnämnda synpunkter lära delade me
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens jemte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4. 3

ningar icke råda. Det ligger i sakens natur att tvånget för olika medlemmar

av en familj att nödgas förlägga sina måltider till olika tidpunkter vålla

husmödrar och hembiträden avsevärda olägenheter, och att denna splittring

av måltidstimmarna är beklaglig ur familjelivets synpunkt. Även av motionären

framförda näringsfysiologiska och nationalekonomiska synpunkter

förtjäna beaktande.

Också har spörsmålet örn gemensamma måltidstimmar ägnats livlig uppmärksamhet,

och åtskilliga åtgärder hava från det allmännas sida vidtagits

för frågans främjande. Verkställda undersökningar hava givit vid handen,

att det alltjämt föreligger stor splittring på området och att, även om den

allmänna opinionen i stort sett är gynnsamt inställd till frågan örn gemensamma

måltidstimmar, stor olikhet i uppfattningen råder rörande lämpliga

sättet för frågans ordnande och medlen härför.

Spörsmålet rör väsentligen ernåendet av samtidighet å en och samma

ort beträffande en måltidsrast mitt på dagen, medan frågan om samtidighet

beträffande arbetets avslutande för dagen och därmed möjliggörande

av gemensam middagsmåltid eller aftonmåltid, hur man nu vill kalla densamma,

ansetts kunna få en acceptabel lösning redan under nu rådande förhållanden

och intagit en mindre framträdande plats i den allmänna diskussionen.

De vägar, som för ernående av ett bättre sakernas tillstånd kunna tagas

i betraktande, synas vara antingen lagstiftning eller åtgärder, varigenom på

övertygelsens väg och genom propagandaåtgärder marken kan beredas för

ett frivilligt införande ort för ort av samtidig måltidsrast.

Enligt utskottets mening lämpar sig den föreliggande frågan på grund av

de vitt skilda hänsyn, som måste tagas till helt olikartade förhållanden,

knappast för enhetlig reglering, utan den torde till sin innebörd vara av

natur att bäst kunna lokalt ordnas. Man torde även i fortsättningen få lita

till strävanden att på frivillighetens väg söka få till stånd en önskvärd större

grad av samtidighet i fråga om måltidsraster å varje särskild ort. En allmän

utredning av den art, som av motionären påyrkats, synes därför ej

vara av förhållandena påkallad. För att jämna vägen för ett samarbete på

de olika platserna i vårt land synes det dock angeläget, att ett förnyat initiativ

tages från Kungl. Maj:ts sida av liknande art som år 1923. Då sedan

dess tiden själv otvivelaktigt arbetat för saken, och synpunkterna inom skilda

befolkningsgrupper numera torde vara vida mer förstående för en dylik

aktion, vågar utskottet hysa den övertygelsen, att praktiska resultat numera

skola betydligt lättare stå att vinna än tidigare för realiserandet av motionärens

behjärlansvärda syfte på den väg, här närmast angivits.

Under åberopande av vad utskottet här ovan anfört får utskottet hemställa,

att andra kammaren måtte för sin del besluta, att från riksdagen

framställning göres till Kungl. Majit örn förnyade åtgärder från Kungl. Majlis

sida för åvägabringande så långt omständigheterna medgiva av större en
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

4 Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr U.

helighet å skilda orter i fråga om raster för intagande mitt på dagen av

gemensam måltid i hemmet.»

Riksdagen biföll (skr. 267) motionen och anhöll om förnyade åtgärder i

ärendet.

I full anslutning till vad tidigare i framställningar till Kungl. Maj:t, däröver

avgivna utlåtanden, vid föregående riksdagsbehandling och nu senast

i föreliggande motion jämte däröver infordrade utlåtanden anförts i fråga

om önskvärdheten av införande, så långt sig göra låter, av liktidiga måltidsraster

åtminstone i vad avser ett huvudmål mitt på dagen — vill utskottet

för egen del understryka vikten av en dylik reform. Såväl från synpunkten

av husmödrarnas arbetsbörda som näringsfysiologiska och allmänt

ekonomiska synpunkter är spörsmålet värt synnerligt beaktande. Under de

senaste tjugo åren har också frågan varit föremål för nästan ständig uppmärksamhet.

Åtgärder av olika slag hava vidtagits och utredningar och samarbete

mellan intresserade parter anbefallts. Om ock -—• såsom av de nu

inkomna yttrandena framgår — förhållandena förbättrats i vissa samhällen,

i synnerhet sådana, vars ekonomiska liv präglats av någon eller några

större industrier, synes på det stora hela taget frågan icke kommit närmare

sin lösning. Av de nu åberopade yttrandena framgår ock, att några större

förhoppningar ej heller hysas av de institutioner, på vilka det närmast torde

ankomma att bringa frågan till lösning, nämligen skolväsendets målsmän.

Utskottet finner dessa synpunkter värda beaktande, grundade som de äro

på mångårig erfarenhet.

Utskottet är övertygat örn att vissa resultat kunna uppnås på frivillighetens

väg genom överenskommelser mellan myndigheter, skolväsendets och

näringslivets organisationer. Genom statsingripanden torde emellertid, på

grund av spörsmålets synnerligen mångsidiga karaktär näppeligen något

ytterligare stå att vinna.

Utskottet får därför, med fullt erkännande av motionens belijärtansvärda

syfte, samt under åberopande av vad skolöverstyrelsen med flera i de över

motionen avgivna utlåtandena anfört, föreslå,

1) att här ifrågavarande motion, nr 268, icke måtte till

någon andra kammarens åtgärd föranleda,

2) att andra kammaren icke måtte biträda första kammarens

beslut i anledning av motionen I: 182.

Stockholm den 17 april 1939.

På utskottets vägnar:

OTTO WALLÉN.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens jemte tillfälliga utskotts utlåtande Nr i.

5

Närvarande: herrar Wallén, Silfwerbrand, Ekdahl, Nilsson i Landskrona, Ohlsson

i Kastlösa, Magnusson i Tumhult, Andersson i Mölndal, Backman, Ericsson i Kinna*

och Pettersson i Norregård.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Wallén, Silfwerbrand, Ekdahl, Magnusson i Tumhult och Brockman,

vilka ansett, att utskottets utlåtande bort hava följande lydelse:

»Givetvis är det ur skilda synpunkter synnerligen önskvärt, att större

enhetlighet i fråga om måltidstimmarna kan uppnås. Frågan härom är dock

komplicerad. I den mån framkomliga vägar erbjuda sig bör emellertid det

allmänna låta sig angeläget vara att genom sina organ medverka till en

lösning av denna fråga.

Motionärerna hava för sin del förordat, att problemet löses lokalt för

olika platser genom frivilliga överenskommelser, till vilka länsstyrelserna

skulle taga initiativ. Enligt utskottets mening är detta ett praktiskt uppslag

som i många fall antagligen skulle leda till att önskemålet om gemensamma

måltidstimmar bleve bättre tillgodosett än för närvarande är fallet. Utskottet

anser sig med hänsyn till vad som sålunda kan vinnas böra förorda

bifall till här förevarande motion nr 268 och hemställer alltså,

att andra kammaren för sin del samt med biträdande av

första kammarens beslut i ärendet måtte besluta, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om att

Överståthållarämbetet och länsstyrelserna måtte få i uppdrag

att taga initiativ till frivilliga förhandlingar mellan

representanter för olika myndigheter och olika parter på

arbetsmarknaden samt för husmödrarna i syfte att genom

frivilliga överenskommelser uppnå en större enhetlighet i

fråga örn måltidstiderna än den, som för närvarande råder.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr A.

Bilaga A.

Till Riksdagens andra kammares femte tillfälliga

utskott.

Genom skrivelse den 3 februari 1939 har Kungl. Maj:t anbefallt skolöverstyrelsen

att till riksdagens andra kammares femte tillfälliga utskott inkomma

med yttrande över en av fröken Andersson m. fl. i kammaren väckt

motion, nr 268, angående åvägabringande av större enhetlighet i fråga om

måltidstider. Överstyrelsen får i anledning därav anföra följande.

Motionärerna synas vara fullt medvetna om de svårigheter, som stå hindrande

i vägen för en strängt enhetlig lösning av den gamla frågan örn gemensamma

måltidstimmar. Ue mena, att problemet bäst angripes lokalt genom

frivilliga överenskommelser mellan skolmyndigheter samt arbetsgivare, anställda,

ingenjörer, kontorister och arbetare inom industri och affärsvärld.

Även husmödrarnas synpunkter böra få göra sig gällande. Ett initiativ utifrån

är enligt motionärernas mening i regel av nöden, för att förhandlingar

skola komma till stånd. De föreslå, att det åt landshövdingeämbetena i

riket måtte uppdragas att taga erforderliga initiativ i syfte att genom frivilliga

överenskommelser uppnå större enhetlighet i fråga om måltidsrasterna

än den som för närvarande råder.

Överstyrelsen vill i anledning av remissen i korthet redogöra för denna

frågas läge i vad avser skolväsendet. Därvid kan överstyrelsen stödja sig

på uppgifter, som överstyrelsen under läsåret 1937—1938 inhämtat från

styrelserna vid ett stort antal läroanstalter, representerande såväl folkundervisningen

som de högre skolorna.

Det framgår av detta material, att inom skolväsendet, taget för sig, gemensamhet

i avseende på måltidstimmarna är i stor utsträckning genomförd.

Många undantag finnas dock. I åtskilliga fall hava icke ens lärjungarna

vid samma läroanstalt möjlighet att intaga måltiderna samtidigt. Någon

gång beror detta på att en mindre skola är hänvisad till att i något ämne

anlita lärare, som huvudsakligen tjänstgör vid annan läroanstalt och som

icke kan åtaga sig tjänstgöring på tider som sammanfalla med arbetstiden

vid den skola han tillhör. Vanligen är dock orsaken otillräckliga lokaler.

I folkskolan måste sålunda alltjämt på vissa orter duplicering i stor omfattning

förekomma, och vid läroanstalter av annat slag vållar ofta den

otillräckliga tillgången på gymnastiklokaler svårigheter. Här och där synes

situationen vara den, att man står i valet mellan att lägga lektioner på

frukostrasten och därigenom spoliera möjligheterna till gemensamma måltidstimmar

eller att lägga dem till aftonen, i vilket fall de resande lärjungarna

bleve nödsakade att flera timmar kvarstanna i staden. Överstyrelsen

vill i detta sammanhang erinra om att riksdagen i skrivelse den 18 april

1936 framhållit vikten av att vid fastställande av lästiden vid våra läroverk

hänsyn tages jämväl till å orten rådande kommunikationsförhållanden.

Efter att ha tagit del av förhållandena vid de skolor, där måltidstimmarna

för olika klasser icke sammanfalla, har överstyrelsen kommit till

den uppfattningen, att berörda missförhållande endast undantagsvis kan avhjälpas

genom åtgärder från skolledningens sida. Förutsättningen för en

bättre ordning är i regel, att kommunerna tillhandahålla ytterligare lokaler.

Den fråga, som därnäst tilldrager sig uppmärksamheten, gäller i vad mån

gemensamhet i avseende på måltidstimmarna är genomförd vid skolor av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr A. /

olika slag å samma ort, folkskolor och högre skolor. Det av överstyrelsen

insamlade materialet belyser förhållandena i 167 städer och större samhällen

i olika delar av landet. Från 79 städer och 45 andra tätbebyggda

orter rapporteras, att sådan gemensamhet är genomlärd i den utsträckning,

att åtminstone en halv timme av frukostrasten är för alla olika läroanstalter

gemensam. Enhetssträvandena torde alltså ha lett till åtminstone partiella

resultat på ungefär tre fjärdedelar av orterna. Bäst är överensstämmelsen

i Norrland, där enhetlighet uppgives vara uppnådd å 84 % av de berörda

orterna, sämre i Svealand med 75 % och ännu något sämre i Götaland med

71 %. Dessa siffror torde — förutom av de redan anförda omständigheterna

— betingas av att det på sina håll för någon av ortens skolor, t. ex. en

skola med kortare daglig lästid, befunnits möjligt att förlägga måltidsrasten

till en tid, som med hänsyn till måltidspraxis vid viktigare industrier och

andra företag å orten är lämplig, medan detta för en annan skolform med

längre läsdag eller starkare beroende av kommunikationerna befunnits

omöjligt.

Överstyrelsen har visserligen vid studiet av de avgivna yttrandena icke

kunnat värja sig för intrycket, att i några fall orsaken till den dåliga överensstämmelsen

i olika skolformers praxis är att söka i en viss oföretagsamhet

eller en alltför långt gående traditionsbundenhet, och överstyrelsen håller

således för troligt, att vissa ytterligare förbättringar på spridda ställen stå

att vinna. Dessa orter torde dock vara relativt få. Överstyrelsen vill därför hålla

före, att man i varje fall icke kan ha att motse större resultat av ytterligare

ingripanden för att åstadkomma enhetlighet mellan olika skolor inbördes.

Vidgar nian slutligen spörsmålet till att avse icke blott skolväsendet utan

hela ortens måltidstimmar, så måste man konstatera, att resultaten av de

mångåriga strävandena på området hittills varit påfallande klena. Bedömd

ur denna vidsträcktare aspekt ter sig frågan även i sina detaljer väsentligt

annorlunda än örn man begränsar sig till skolvärlden. I de sydligaste delarna

av vårt land, där gemensamheten i måltidstimmar för skolorna inbördes

är minst, synes sålunda den hela samhället omfattande gemensamheten

i tiderna vara genomförd i ett relativd större antal fall än i andra

landsdelar. Detta torde sammanhänga med att måltidsrasten för skolorna i

Sydsverige relativt ofta framflyttats till tiden omkring klockan 12. Procenten

samhällen med genomförd enhetlighet är emellertid icke synnerligen

stor. Inom den krets av samhällen i olika delar av vart land, som aro

representerade i överstyrelsens material, synes det röra sig örn högst 20 % ■

Som exempel på orter med tämligen god samstämmighet i fråga örn måltidstimmarna

kunna nämnas Landskrona, Karlskrona, Ronneby, Höganäs

och Västerås.

På många håll, särskilt i de största städerna, äro de samhällsförhållanden,

som bestämma måltidstimmarna, ytterligt komplicerade, och utsikterna för

den föreslagna reformen te sig i dessa fall icke synnerligen ljusa. På andra

ställen äro förhållandena lättare att överskada och behärska. Särskilt har

överstyrelsen intrycket, alt det icke bör vara omöjligt att komma till resultat

på en del mindre orter, där eli samhälle bildats kring en viss industri eller

annan förvärvskälla och där problemet i huvudsak vore solverat, redan örn

praxis inom denna industri och inom ortens skolväsen kunde bringas att

sammanfalla. Mea åter är del uppenbart, att man icke har rätt alt spänna

förhoppningarna alltför högt. De eventuella resultaten av en aktion, sadan

som den motionärerna föreslagit, komme etter all sannolikhet alt begränsa

sig lill en tämligen liten procent av de orter, där problemet är aktuellt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr i.

Genom en tidigare kunglig remiss i anledning av en riksdagsskrivelse av

år 1935 har skolöverstyrelsen mottagit Kungl. Maj:ts uppdrag att i denna

fråga inkomma med förslag till ytterligare åtgärder, såvitt angår skolväsendet.

Denna väg synes emellertid svårframkomlig. I de stadgor, som reglera

olika läroanstalters arbete, är frågan redan uppmärksammad. Vid de allmänna

läroverken ligger avgörandet i fråga örn den dagliga arbetstidens

förläggning hos lokalstyrelserna, vilka genom sin sammansättning i regel

äga erfarenhet örn samhälls- och förvärvsarbetets olika grenar. Beslutet

skall enligt stadgans uttryckliga föreskrift föregås av samråd med övriga

läroanstalter på orten. Slutligen anbefaller stadgan, att vid själva beslutet

— så långt möjligt — hänsyn skall tagas till de tider, då flertalet samhällsmedlemmar

i orten hava ledighet för måltid i hemmet. Liknande bestämmelser

gälla för kommunala mellanskolor, kommunala flickskolor, högre

folkskolor och folkskoleseminarier. Beträffande folkskolorna saknas visserligen

direkta motsvarigheter till de anförda bestämmelserna. Måhända äro

sådana ock vid dessa skolor icke lika behövliga som inom det högre skolväsendet,

emedan en mycket stor del av skoldistrikten äro rena landsbygdsdistrikt.

Då emellertid fastställandet av arbetsordning för folkskolorna ankommer

på skolrådet eller folkskolestyrelsen, är det även här sörjt för att

lekmannaelementen kunna utöva ett avgörande inflytande på dessa frågors

behandling. Finnes på en ort ett någorlunda starkt intresse för ett positivt

resultat i fråga om måltidstimmarnas gemensamhet, saknas det sålunda i

varje fall icke organ att göra detta intresse gällande i vad avser skolväsendet.

Det synes överstyrelsen med hänsyn till anförda omständigheter uppenbart,

att man i fråga örn centralt dirigerade åtgärder redan gått ungefär så

långt, som man överhuvud taget kan komma, örn skolstyrelsernas fria prövningsrätt

skall bibehållas, överstyrelsens utredning angående ytterligare

åtgärder, i vad avser skolväsendet, kommer säkerligen att ytterligare belysa

de från tidigare utredningar redan väl kända svårigheterna att genom till

skolväsendet begränsade åtgärder främja denna frågas lösning. Huruvida

överstyrelsen likväl kan föreslå någon åtgärd, som på ett eller annat sätt

skulle kringskära de lokala styrelsernas rörelsefrihet, är ett spörsmål, som

överstyrelsen ännu någon tid måste lämna öppet. I varje fall är det att

vänta, att sådana åtgärder bleve impopulära. På olika orter anställda omröstningar

bland målsmän och lärjungar ha i stort sett givit ett bestämt

utslag för ett bibehållande i huvudsak av de nuvarande arbetstiderna vid

skolorna. På vissa håll har detta utslag varit så tydligt, att även de, som

lörut i högsta grad visat sig intresserade av frågans positiva lösning, inför

en sådan opinion synas benägna att låta frågan falla.

Under sådana förhållanden återstår väl slutligen endast den utväg, som

motionärerna utvisat. Den är försökt tidigare med av allt att döma tämligen

obetydliga resultat, men det är dock icke uteslutet, att den skall kunna medföra

någon förbättring. Då det dessutom icke är att vänta, att den utredning

efter andra linjer, som överstyrelsen påbörjat, skall i avsevärd grad påverka

lösningen av det mycket allmännare problem, som i motionen beröres, saknar

överstyrelsen anledning att från sina utgångspunkter uttala någon erinran

mot ett bifall till motionen.

Stockholm den-23 februari 1939.

OTTO HOLMDAHL.

Ragnar Lundblad. / Ena Hammar.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

Bilaga B.

Stockholm elen 24 februari 1939.

Till Riksdagens andra kammares femte tillfälliga

utskott.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 3 februari 1939 har socialstyrelsen anbefallts

att senast den 25 februari 1939 till Riksdagens andra kammares

femte tillfälliga utskott avgiva begärt yttrande — varav avskrift skall av

styrelsen samtidigt insändas till socialdepartementet — över en inom kammaren

av fröken Andersson m. fl. väckt motion (nr 268) angående åvägabringande

av större enhetlighet i fråga om måltidstider. Med anledning

härav får styrelsen, vilken denna dag till Riksdagens första kammares första

tillfälliga utskott avgivit begärt yttrande över en inom kammaren av herrar

Andrénmch Domö väckt likalydande motion (nr 182), anföra följande.

Först må erinras örn att socialstyrelsen i skrivelse den 14 mars 1935

avgivit yttrande till Riksdagens andra kammares andra tillfälliga utskott

över en vid 1935 års riksdag inom kammaren väckt motion angående införande

av gemensamma måltidstimmar. I detta yttrande framhöll styrelsen

— efter att hava konstaterat, att frågan örn anordnande av gemensamma

måltidstimmar tidigare gjorts till föremål för ingående undersökningar -—

att något nämnvärt utrymme för ytterligare åtgärder från det allmännas

sida till åvägabringande av en mera enhetlig reglering av måltidsrasterna

på särskilda orter och inom olika arbetsområden knappast finge anses föreligga

utan att man i stort sett hade att lita till ett lokalt bedrivet arbete för

beredande av marken för frivilliga överenskommelser om införande av samtidighet

i fråga om måltidsraster å särskilda orter, där förutsättningar härför

kunde vara för handen.

I anledning av nämnda motion uppdrog Kungl. Maj:t åt skolöverstyrelsen

att verkställa utredning örn möjligheten att införa gemensam måltidstid

på skolväsendets område. Denna utredning har ännu icke slutförts.

Frågan är aktuell särskilt i städer och större samhällen med industrier

och affärsverksamhet av mera avsevärd omfattning och spörsmålet har

under de senaste åren ägnats livligt intresse från såväl offentliga myndigheters

som allmänhetens sida. De diskussioner, som förts, hava givit vid

handen, att en lösning icke bör sökas genom lagstiftning på området utan

genom överenskommelser på frivillighetens väg. Denna uppfattning har

länge varit rådande och kom senast till uttryck i de sakkunnigas år 1937

framlagda förslag till arbetstidslag för detaljhandeln och butikstängningslag.

I ett flertal städer och samhällen hava mölen anordnats flir utrönande

av möjligheten att enas om en allmän måltidstimme mitt på dagen. Initiativ

till dessa överläggningar hava tagits av läroverksstyrelser, hantverks- och

husmodersföreningar m. fl. korporationer. Vid överläggningarna hava skolmyndigheterna,

barnens föräldrar, affärsvärlden, industrien och den allmänna

verksamheten varit representerade. På några orter har enighet uppnåtts,

under det att på andra gemensam måltidstid kunnat genomföras endast

för vissa kategorier av samhällsmedlemmarna.

Enhetlighet i målstidstid torde i första hand böra eftersträvas på två olika

områden, inom skolväsendet och förvärvsverksamheten. Hava gemensamma

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

måltidstider införts på vart och ett av dessa båda områden, böra därefter

lörsök göras att träffa överenskommelse om en för alla gemensam måltidstimme.

Därvid torde förändringarna bliva mest genomgripande för skolväsendet,

i det att den tidigare till tiden omkring kl. 11 förlagda frukostrasten

i regel måste framflyttas en timme. Lämpligheten av att låta skolornas

elever ofta först efter fyra lektionstimmar och i varje fall icke tidigare

än kl. 12 erhålla sin i regel första lagade måltid för dagen, torde kunna

ifrågasättas. Folkskole- och läroverksstadgorna hindra emellertid icke en

sådan anordning. En möjlighet, som också begagnas på några platser, är

att framflytta undervisningens början till en senare tidpunkt än kl. 8, varigenom

alltså arbetstiden före måltidsrasten avkortas.

Införandet av en för alla gemensam måltidstid torde helt säkert komma

att stöta på stora hinder, men erfarenheten från de platser i landet, där

reformen genomförts, visar, att dessa hinder icke äro oöverstigliga. Enligt

uppgifter, som .förekommit i dagspressen, har allmän måltidstid införts bland

annat i Västerås, Eskilstuna, Katrineholm, Landskrona, Karlskrona, Nybro

och Sandviken. På det övervägande antalet platser i landet föreligger dock

alltjämt stor splittring på området och även örn den allmänna opinionen i

stort sett är gynnsamt inställd till frågan om gemensamma måltidstimmar,

torde stor olikhet i uppfattningen fortfarande vara rådande rörande lämpliga

sättet för frågans ordnande och medlen härför.

Styrelsen vill såsom sin mening framhålla, att problemet angående åvägabringande

av större enhetlighet i fråga örn måltidstider är förtjänt av fortsatt

uppmärksamhet. Det synes lämpligt, att fortsatta överläggningar i frågan

äga rum samt att initiativ därtill i mån av behov tages av länsstyrelserna.

SIGFRID HANSSON.

Ernst Bexelius.

Bilaga C.

Till Andra Kammarens femte tillfälliga utskott.

Genom remiss den 30 sistlidne januari har utskottet anhållit om Sveriges

industriförbunds yttrande över en vid innevarande riksdag väckt motion

(II: 268), vari hemställts om vissa åtgärder till åvägabringande av större

enhetlighet i fråga örn måltidstiderna än den som f. m råder. I anledning av

remissen får Förbundet anföra följande.

Motionärerna erinra om de betydande olägenheter såväl med hänsyn till

hemmens ekonomi som även ur hygienisk, psykologisk och social synpunkt,

vilka äro förenade med den nuvarande, ofta synnerligen avsevärda splittringen

av måltidsrasterna, särskilt inom näringsföretagen och i skolorna.

Även om full enhetlighet över hela riket i detta avseende icke kan uppnås,

böra dock enligt motionärernas mening vissa förbättringar kunna vinnas,

därest en lösning av problemet eftersträvas för varje särskild ort. Motionärerna

föreslå i sådant syfte, att landshövdingeämbetena få i uppdrag att

taga initiativ till frivilliga förhandlingar mellan representanter för myndig
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4. 11

heter, parterna på arbetsmarknaden samt husmödrarna i syfte att ernå överenskommelser

om en ökad enhetlighet i nu förevarande avseende.

Föreliggande fråga har länge varit föremål för Förbundets livliga intresse.

Då frågan 1935 senast behandlades av riksdagen i anledning av ett motionsvis

väckt yrkande om utredning i saken, redogjorde Förbundet i avgivet

yttrande till vederbörande utskott för av Förbundet vidtagna åtgärder och

för sin ståndpunkt i denna angelägenhet; och tillåter sig Förbundet här

hänvisa till bilagda avskrift av detta yttrande. Däri framhöll Förbundet

bl. a., att en reglering på lagstiftningens väg enligt Förbundets mening vore

olämplig redan med hänsyn till de starkt växlande lokala förhållandena

men att samförstånd och samverkan i saken mellan skola, administration

och näringsliv syntes desto angelägnare. Förbundet framhöll i anslutning

härtill önskvärdheten av att Kungl. Majit, såsom redan tidigare skett, genom

cirkulär till Skolöverstyrelsen och länsstyrelserna ånyo fäste vederbörandes

uppmärksamhet på vikten av att å de särskilda orterna en större enhetlighet

i fråga örn måltidstimmar kom till stånd. Förbundet uttalade slutligen som

sin mening, att de största svårigheterna för en tillfredsställande lösning

av denna betydelsefulla fråga torde sammanhänga med förläggningen av

skolornas måltidsraster.

Sedan 1935 års riksdag i anledning av motionen begärt, att Kungl. Majit

måtte föranstalta örn utredning i frågan, uppdrogs åt Skolöverstyrelsen att

verkställa densamma. Enligt vad Förbundet erfarit är denna utredning ännu

icke slutförd.

Även om den föreliggande frågan, såvitt Förbundet har sig bekant, fått

en relativt tillfredsställande lösning på vissa orter, framstår onekligen en

ökad enhetlighet i fråga örn måltidstimmar alltjämt såsom ett önskemål.

Möjligheterna att åstadkomma en förbättring i detta avseende torde dock,

såvitt industrien angår, i vissa fall vara tämligen begränsade. Detta gäller

exempelvis sådana industrier, där arbetet bedrives i skift. Vidare är påtagligt,

att förutsättningarna för en ökad enhetlighet ställa sig ganska olika

i å ena sidan mindre och medelstora orter, som inrymma ett eller ett fåtal

industriföretag, och å andra sidan Stockholm och de största städerna i övrigt.

1 dessa senare, där avståndet mellan arbetsplatsen och hemmet ofta är betydande,

försvåras införandet av en gemensam måltidrast redan därav, att

tillgängliga kommunikationsmedel sannolikt skulle visa sig otillräckliga för

att på vissa, för alla anställda gemensamma tider transportera dessa till och

från hemmet.

Oaktat de svårigheter, som i nu antydda och andra hänseenden föreligga

för ett tillgodoseende av motionärernas önskemål, torde emellertid vissa

förbättringar fortfarande stå att vinna, åtminstone försåvitt man i likhet

med motionärerna endast åsyftar en större enhetlighet på varje särskild ort.

Den utväg, som motionärerna härvid anvisat, synes Förbundet vara den

lämpligaste för ändamålet. Förbundet vill fördenskull tillstyrka motionärernas

hemställan.

Stockholm den 24 februari 1939.

Sveriges Industriförbund

VILHELM LUNDVIK.

I K. Söderberg.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

Bilaga D.

Till Riksdagens andra kammares femte tillfälliga

utskott.

Med anledning av utskottets hemställan av den 30 januari 1939 örn vtt
d9fi»Ver

1 an<!ra k^mmaren av fröken Andersson m. fl. väckt motion

n.r 268 örn upptagande av frivilliga förhandlingar mellan representanter

tor olika myndigheter och olika parter på arbetsmarknaden samt för hus
rmo°ndrrT

1 Syf!" attT uppnå större enhetlighet ifråga örn måltidstider får

Landssekretanatet a Landsorganisationens vägnar anföra följande:

Landssekretanatet finner de i motionen framförda synpunkterna värda

beaktande och ar villigt medverka till en ordning, som i görligaste mån

aviagsnar i motionens motivering omnämnda olägenheter. Emellertid torde

det vara förenat med stora praktiska svårigheter att kunna i större utsträckning

realisera fragan örn enhetliga måltidstider. Detta är fallet framförallt

tor orter dar skiftarbete förekommer i större utsträckning. Den arbetstidsomlaggmng,

som ar nödvändig för ordnandet av denna fråga, kan dessutom

komma att medföra betydande olägenheter ur andra för arbetarna viktiga

synpunkter. ö

Svårigheter att kunna ordna frågan i full utsträckning böra dock icke

enligt sekretariatets mening, utgöra hinder för, att frivilliga överläggningar

mellan berörda parter upptagas på sätt som motionärerna föreslå.

Stockholm den 14 februari 1939.

Landsorganisationen i Sverige

GUNNAR ANDERSSON.

Bilaga E.

Till riksdagens andra kammares femte tillfälliga

utskott.

, AledtSk"y,else av den 30 januari 1939 har Riksdagens andra kammares

lemte tillfälliga utskott berett Sveriges Köpmannaförbund tillfälle avgiva

ÖVoF av fröken Andersson m. fl. i andra kammaren väckt motion

nr. 268 angående åvägabringande av större enhetlighet i fråga om måltidstider.

Förbundet har med anledning härav äran anföra följande.

Då den i motionen berörda frågan år 1935 senast behandlades i riksdagen

i anslutning till en av hr Nilsson i Karlstad i andra kammaren väckt

motion nr. 248 angående införande av gemensamma måltidstimmar, hävdades

allmänt att man borde eftersträva större enhetlighet beträffande måltidstimmarna.

Förbundet ansluter sig till samma uppfattning. Att genom

en lagstiftning åstadkomma enhetliga måltidstimmar för hela landet torde

emellertid av flera skäl icke vara lämpligt eiler möjligt. Motionärerna påyrka

emellertid, att Kungl. Majit skall giva landshövdingeämbetena i riket

i uppdrag att i sina län taga initiativ till frivilliga förhandlingar mellan

representanter för olika myndigheter och olika parter på arbetsmarknaden

samt tor husmödrar i syfte att genom frivilliga överenskommelser uppnå

en större enhetlighet i fråga örn måltidstider än som f. n. råder. I likhet med

motionärerna anser förbundet att frågan bör överlåtas åt det lokala ini
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

13

tiativet samt att överenskommelser angående större enhetlighet i fråga örn

måltidstimmar böra träffas på frivillighetens väg. Inom affärslivet torde

under senare år en strävan efter större enhetlighet beträffande måltidstimmar

ha framträtt och enligt vad förbundet har sig bekant är för detaljhandelns

vidkommande frågan under behandling inom en del lokala köpmannaorganisationer.

Av yttranden, som förbundet infordrat från till förbundet

anslutna länsförbund, framgår att man på en del platser beslutat

stänga butikerna under viss tid mitt på dagen för att bereda personalen

gemensam måltidsrast. I Skönsberg utanför Sundsvall har man sålunda infört

stängning av butikerna mellan 12.30—14 alla veckodagar utom lördagar

och dag före helgdag. I Uppsala lia järnhandlarna beslutat stängning mellan

kl. 12—13. I Skellefteå ha färg- och kemikalieaffärerna genomfört gemensam

stängning mellan kl. 12—13 och å ett antal platser inom VärmlandsDalslands

Köpmannaförbunds verksamhetsområde ha gemensamma måltidstimmar

införts. På de platser, där man genomfört den gemensamma stängningstiden,

har man i allmänhet goda erfarenheter. Å några platser såsom

Hällefors, Kopparberg och Surahammar har tidigare gemensam stängningstid

mitt på dagen genomförts, men har man nödgats återgå till den gamla

ordningen. Enligt förbundets mening ligger frågan för köpmännens vidkommande

olika till på olika platser. Å större orter, dit allmänheten från

landsbygden inreser för att göra uppköp, torde särskilda svårigheter möta

för köpmännen att genomföra en stängning av affärerna mitt på dagen.

Man kan nämligen befara, att allmänheten från den kringliggande landsbygden

beger sig till samhället för att göra inköp även under den tid, då

affärerna äro stängda. De köpmän, vilka driva sin rörelse å orter, där tillströmningen

av köpare från kringliggande landsbygd är mindre, torde lättare

kunna genomföra reformen. Av den utredning, förbundet verkställt,

framgår, att frivilliga, lokala överenskommelser är den enda framkomliga

vägen för att nå större enhetlighet beträffande måltidstimmarna. Att initiativ

från landshövdingeämbetena skulle befrämja ingåendet av dylika överenskommelser,

synes förbundet sannolikt.

Förbundet vill till sist uttala, att därest riksdagen beslutar örn arbetstidslag

för inom detaljhandeln anställda samt ny butiksstängningslag i huvudsaklig

överensstämmelse med den f. n. till lagrådet remitterade kungl propositionen,

intresset för åstadkommandet av gemensamma måltidstimmar

torde komma att bliva större bland köpmännen. Enligt den kungl, propositionen

bestämmes nämligen, att arbetstiden för inom detaljhandeln anställda

i regel skall vara 48 timmar. Enligt den nya butiksstängningslagen medgives

öppethållande av butikerna intill 66 timmar per vecka med en ökning av

två timmar per vecka för mjölkbutiker. Den spänning, som härigenom uppstår

mellan arbetstidslagens och butiksstängningslagens tidsbestämmelser,

kan motverkas genom att butiken hålles stängd viss tid mitt på dagen. Detta

gäller särskilt örn livsmedelsbutiker och mjölkbutiker, vilkas rörelse mitt på

dagen är av mindre omfattning.

Under hänvisning till det anförda finner förbundet det önskvärt att motionen

bifalles av riksdagen.

Stockholm den 1 mars 1939.

Sveriges Köpmannaförbund

HARALD ALMSTRÖM.

/ Guslaf Borgström.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

Bilaga F.

Till riksdagens andra kammares femte tillfälliga

utskott, Riksdagshuset, Stockholm.

Med anledning av Eder skrivelse av 30 pto, få vi härmed avgiva följande

yttrande i anledning av oss tillsända motion nr 268.

Såsom redan i motionen utsäges, förefinnes uppenbarligen ej någon möjlighet

att genom lagstiftning genomföra några enhetliga måltidstider. Å

andra sidan måste det ju framstå såsom ett önskemål, att där möjligheter

så förefinnas införa mera enhetliga måltidstider. Detta torde emellertid,

såsom även av motionen framgår, endast kunna ordnas lokalt, och för detta

ändamål anser Sveriges Kontoristförening lämpligt, att Överståthållarämbetet

i Stockholm och vederbörande länsstyrelser i det övriga landet få i

uppdrag att med representanter för olika institutioner, i första hand handelskamrarna

samt olika parter på arbetsmarknaden, träda i förhandlingar för

att därmed söka uppnå den större enhetlighet i frågan om måltidstider, som

alla berörda parter på det livligaste torde eftersträva.

Oberoende av de resultat, vartill sagda förhandlingar kunna leda, anse

vi oss emellertid för vår del böra yrka, att icke sådana åtgärder vidtagas,

varigenom de nu till buds stående måltidsmöjligheterna försvåras eller försämras.

Stockholm den 24 februari 1939.

Sveriges Kontoristförening

AXEL JENNEL.

/ Birger Ernblad.

Bilaga G.

Till riksdagens andra kammares femte tillfälliga

utskott.

Riksdagens andra kammares femte tillfälliga utskott har berett Husmodersförbundet

tillfälle att avgiva yttrande över motion nr 268.

Då frågan örn gemensamma måltidstimmar i hög grad sammanhänger

med frågan örn hemarbetets rationalisering och dessutom är av stor näringshygienislc

och ekonomisk betydelse, har Husmodersförbundet givetvis med

största intresse tagit del i de strävanden, som gå ut på en större enhetlighet

i fråga om vårt folks måltidstimmar. Husmodersförbundet har även tidigare

igångsatt en undersökning i saken på ett 100-tal orter över liela landet,

vilken undersökning bidragit till ett klarläggande av de kaotiska förhållanden,

som råda i fråga örn måltidstimmar i vårt land.

Enligt riksdagens beslut med anledning av motion vid 1935 års riksdag

i denna fråga, har Skolöverstyrelsen fått i uppdrag att föranstalta en utredning

i saken. Något förslag till åtgärder, byggt på det material, som hittills

hopbragts, har dock ännu ej framkommit.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr i.

15

Den åtgärd, som av årets motionärer föreslås, anser förbundet endast kan

främja denna viktiga fråga. Vi äro även ense med motionärerna örn att

problemet lättast löses lokalt på olika platser genom frivilliga överenskommelser

mellan olika intressegrupper.

Husmodersförbundet ber därför att få tillstvrka motionen, då den torde

kunna påskynda en behövlig reformering på detta område och härmed bidra

till en rationalisering och förenkling av hemarbetet och till en bättre familjevård.

Stockholm den 16 februari 1939.

Sveriges Husmodersföreningars Riksförbund

ELEONOR LILLIEHÖÖK.

Bilaga H.

Till riksdagens andra kammares femte tillfälliga

utskott.

Med anledning av begärt yttrande över motion n:r 268 i andra kammaren

av fröken Ebon Andersson m. fl. (lika lydande med motion i första kammaren

n:r 182), angående åvägabringande av större enhetlighet i fråga örn

måltidstider, vill vi anföra följande:

Det behjärtansvärda syftet med motionen anges vara, att genom en mera

rationell organisation av måltidsrasterna i det svenska samhällslivet åstadkomma

främst lättnad för eller bättre användning av hemmens arbetskrafter

till båtnad för såväl dessa som för hemmens ekonomi och hälsa, ett syfte

som vi anser bör på alla ändamålsenliga sätt realiseras.

Motionärerna är medvetna örn de stora svårigheter som möter på olika

områden för en allmän och likartad reglering av frågan om gemensamma

måltidstimmar och förordar att problemet löses lokalt genom frivilliga överenskommelser

mellan skolmyndigheter, arbetsgivare och anställda samt husmödrar,

en metod som dock enligt motionärernas uppfattning förutsätter ett

initiativ genom respektive länsstyrelser.

Då vi även på denna punkt i huvudsak delar motionärernas mening örn

den framkomligaste vägen för alt nå resultat i frågan — man kunde ju

annars tycka att enskilda inlresserade organisationer för husmödrar och

anställda jämte de lokala skolmyndigheterna även utan länsstyrelsens initiativ

kunde ta upp problemet lill diskussion på respektive platser — Ira vi

ingenting att invända mot den av motionärerna begärda skrivelsen till Kungl.

Majit i motionens syfte.

Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund

Verkställande utskottet.

DISA VÄSTBERG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.