Skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om att landshövdingeämbetena i riket få i uppdrag att i sina län taga initiativ till frivilliga förhandlingar mellan representanter för olika myndigheter och olika parter på arbetsmarknaden samt för husmödrarna i syfte att genom frivilliga överenskommelser uppnå en större enhetlighet i fråga örn måltidstiderna än den, som för närvarande råder.
1939-04-17 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 5TU 1939:4, Skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om att landshövdingeämbetena i riket få i uppdrag att i sina län taga initiativ till frivilliga förhandlingar mellan representanter för olika myndigheter och olika parter på arbetsmarknaden samt för husmödrarna i syfte att genom frivilliga överenskommelser uppnå en större enhetlighet i fråga örn måltidstiderna än den, som för närvarande råder.
Dokumentets text
Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr A.
1
Nr 4.
Ankom till riksdagens kansli den 20 april 1939 kl. 2 e. m.
Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande, nr A, i
anledning av väckt motion angående åvägabringande av
större enhetlighet i fråga örn måltidstider.
I en inom riksdagens andra kammare vackt, till dess femte tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 268, har fröken Andersson m. fl. föreslagit, att
riksdagen i en skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om att landshövdingeämbetena
i riket få i uppdrag att i sina län taga initiativ till frivilliga förhandlingar
mellan representanter för olika myndigheter och olika parter på
arbetsmarknaden samt för husmödrarna i syfte att genom frivilliga överenskommelser
uppnå en större enhetlighet i fråga örn måltidstiderna än den,
som för närvarande råder.
I fråga om motiveringen får utskottet hänvisa till den inom riksdagens
första kammare väckta likalydande motionen nr 182.
över motionen har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat utlåtanden
från skolöverstyrelsen och socialstyrelsen, varjämte utskottet berett Sveriges
industriförbund, landsorganisationen i Sverige, Sveriges köpmannaförbund,
Sveriges kontoristförening, Sveriges husmodersföreningars riksförbund och
Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund tillfälle att yttra sig. Den sålunda
sammanbragta utredningen återfinnes såsom bilagor (A—H) till detta
utlåtande.
Sedan första kammaren för sin del i enlighet med sitt första tillfälliga
utskotts i ämnet avgivna utlåtande, nr 4, bifallit motionen 1: 182, har andra
kammaren, som jämlikt 63 § riksdagsordningen erhållit del av detta beslut,
hänvisat jämväl detta ärende till utskottet.
Första kammarens utskott har för sin del anfört bl. a. följande: »Givetvis
är det ur skilda synpunkter synnerligen önskvärt, att större enhetlighet i
fråga örn måltidstimmarna kan uppnås. Frågan härom är dock komplicerad.
I den mån framkomliga vägar erbjuda sig bör emellertid det allmänna låta
sig angeläget vara att genom sina organ medverka till en lösning av denna
fråga. Motionärerna hava för sin del förordat, att problemet löses lokalt för
olika platser genom frivilliga överenskommelser, till vilka länsstyrelserna
skulle taga initiativ. Enligt utskottets mening är detta ett praktiskt uppslag,
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 13 sami. 5 avd. Nr A. 1
Motion 11:
268.
Yttranden.
Motion I:
182.
2
Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr i.
Tidigare
gärder.
som i många fall antagligen skulle leda till att önskemålet om gemensamma
måltidstimmar bleve bättre tillgodosett än för närvarande är fallet. Utskottet
anser sig med hänsyn till vad som sålunda kan vinnas böra förorda bifall
till motionen och hemställer alltså, att första kammaren ville för sin del besluta,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla örn att Överståthållarämbetet
och länsstyrelserna måtte få i uppdrag att taga initiativ
till frivilliga förhandlingar mellan representanter för olika myndigheter
och olika parter på arbetsmarknaden samt för husmödrarna i syfte att
genom frivilliga överenskommelser uppnå en större enhetlighet i fråga örn
måltidstiderna än den som för närvarande råder.»
>- Förevarande spörsmål har, såsom i motionen framhålles, redan tidigare
varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet.
Redan den 14 juni 1917 anbefallde Kungl. Majit Överståthållarämbetet
och samtliga länsstyrelser att söka verka för införande av liktidiga måltidsraster
å de orter, där sådana icke redan funnes. Jämväl ämbetsverken mottogo
uppmaningar i liknande riktning.
Sedan det visat sig, att något positivt resultat i regel ej uppnåtts, uppdrog
Kungl. Majit åt skolöverstyrelsen att verkställa undersökning av hur frågan
om anordnande av gemensamma måltidstimmar ditintills utvecklat sig samt
på grundval av undersökningen och efter samråd med socialstyrelsen inkomma
med yttrande och de förslag till frågans främjande, vartill utredningen
kunde föranleda. I cirkulär till skolöverstyrelsen och länsstyrelserna
den 21 december 1923 meddelade därefter Kungl. Majit närmare anvisningar
beträffande åtgärder för uppnående av ett önskat resultat.
Vid 1935 års riksdag fördes frågan åter fram, sedan det visat sig, att
med jämförelsevis få undantag de anbefallda åtgärderna icke lett till några
positiva resultat. Andra kammarens andra tillfälliga utskott anförde i sitt
utlåtande (nr 4) i anledning av en vid samma riksdag väckt motion i ämnet
(nr 248) följande:
»Frågan om anordnande av gemensamma måltidstimmar har tidigare i
olika sammanhang varit föremål för övervägande. Först upptogs den till
behandling ur den mera begränsade synpunkten att söka förebygga det
besvär och den omgång, som förorsakades av att ämbetsmän samt industrioch
affärsmän m. fl. intogo sina luncher vid varierande tidpunkter. Denna
synpunkt torde numera sakna större reell betydelse. Därefter aktualiserades
frågan ånyo under kristiden på grund av såväl då rådande knapphet på
livsmedel och bränsle som önskvärdheten att genom rationaliseringsåtgärder
inom hushållets område motverka denna knapphet. Även sedan kristiden
upphört, bibehöll frågan sin aktualitet, ehuru den därefter bedömdes närmast
med hänsyn till hemmens synpunkter och åsyftade att få till stånd
lättnader i hushållsbestyret.
Om frågans vikt och betydelse ur sistnämnda synpunkter lära delade me
-
Andra kammarens jemte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4. 3
ningar icke råda. Det ligger i sakens natur att tvånget för olika medlemmar
av en familj att nödgas förlägga sina måltider till olika tidpunkter vålla
husmödrar och hembiträden avsevärda olägenheter, och att denna splittring
av måltidstimmarna är beklaglig ur familjelivets synpunkt. Även av motionären
framförda näringsfysiologiska och nationalekonomiska synpunkter
förtjäna beaktande.
Också har spörsmålet örn gemensamma måltidstimmar ägnats livlig uppmärksamhet,
och åtskilliga åtgärder hava från det allmännas sida vidtagits
för frågans främjande. Verkställda undersökningar hava givit vid handen,
att det alltjämt föreligger stor splittring på området och att, även om den
allmänna opinionen i stort sett är gynnsamt inställd till frågan örn gemensamma
måltidstimmar, stor olikhet i uppfattningen råder rörande lämpliga
sättet för frågans ordnande och medlen härför.
Spörsmålet rör väsentligen ernåendet av samtidighet å en och samma
ort beträffande en måltidsrast mitt på dagen, medan frågan om samtidighet
beträffande arbetets avslutande för dagen och därmed möjliggörande
av gemensam middagsmåltid eller aftonmåltid, hur man nu vill kalla densamma,
ansetts kunna få en acceptabel lösning redan under nu rådande förhållanden
och intagit en mindre framträdande plats i den allmänna diskussionen.
De vägar, som för ernående av ett bättre sakernas tillstånd kunna tagas
i betraktande, synas vara antingen lagstiftning eller åtgärder, varigenom på
övertygelsens väg och genom propagandaåtgärder marken kan beredas för
ett frivilligt införande ort för ort av samtidig måltidsrast.
Enligt utskottets mening lämpar sig den föreliggande frågan på grund av
de vitt skilda hänsyn, som måste tagas till helt olikartade förhållanden,
knappast för enhetlig reglering, utan den torde till sin innebörd vara av
natur att bäst kunna lokalt ordnas. Man torde även i fortsättningen få lita
till strävanden att på frivillighetens väg söka få till stånd en önskvärd större
grad av samtidighet i fråga om måltidsraster å varje särskild ort. En allmän
utredning av den art, som av motionären påyrkats, synes därför ej
vara av förhållandena påkallad. För att jämna vägen för ett samarbete på
de olika platserna i vårt land synes det dock angeläget, att ett förnyat initiativ
tages från Kungl. Maj:ts sida av liknande art som år 1923. Då sedan
dess tiden själv otvivelaktigt arbetat för saken, och synpunkterna inom skilda
befolkningsgrupper numera torde vara vida mer förstående för en dylik
aktion, vågar utskottet hysa den övertygelsen, att praktiska resultat numera
skola betydligt lättare stå att vinna än tidigare för realiserandet av motionärens
behjärlansvärda syfte på den väg, här närmast angivits.
Under åberopande av vad utskottet här ovan anfört får utskottet hemställa,
att andra kammaren måtte för sin del besluta, att från riksdagen
framställning göres till Kungl. Majit örn förnyade åtgärder från Kungl. Majlis
sida för åvägabringande så långt omständigheterna medgiva av större en
-
Utskottet.
4 Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr U.
helighet å skilda orter i fråga om raster för intagande mitt på dagen av
gemensam måltid i hemmet.»
Riksdagen biföll (skr. 267) motionen och anhöll om förnyade åtgärder i
ärendet.
I full anslutning till vad tidigare i framställningar till Kungl. Maj:t, däröver
avgivna utlåtanden, vid föregående riksdagsbehandling och nu senast
i föreliggande motion jämte däröver infordrade utlåtanden anförts i fråga
om önskvärdheten av införande, så långt sig göra låter, av liktidiga måltidsraster
åtminstone i vad avser ett huvudmål mitt på dagen — vill utskottet
för egen del understryka vikten av en dylik reform. Såväl från synpunkten
av husmödrarnas arbetsbörda som näringsfysiologiska och allmänt
ekonomiska synpunkter är spörsmålet värt synnerligt beaktande. Under de
senaste tjugo åren har också frågan varit föremål för nästan ständig uppmärksamhet.
Åtgärder av olika slag hava vidtagits och utredningar och samarbete
mellan intresserade parter anbefallts. Om ock -—• såsom av de nu
inkomna yttrandena framgår — förhållandena förbättrats i vissa samhällen,
i synnerhet sådana, vars ekonomiska liv präglats av någon eller några
större industrier, synes på det stora hela taget frågan icke kommit närmare
sin lösning. Av de nu åberopade yttrandena framgår ock, att några större
förhoppningar ej heller hysas av de institutioner, på vilka det närmast torde
ankomma att bringa frågan till lösning, nämligen skolväsendets målsmän.
Utskottet finner dessa synpunkter värda beaktande, grundade som de äro
på mångårig erfarenhet.
Utskottet är övertygat örn att vissa resultat kunna uppnås på frivillighetens
väg genom överenskommelser mellan myndigheter, skolväsendets och
näringslivets organisationer. Genom statsingripanden torde emellertid, på
grund av spörsmålets synnerligen mångsidiga karaktär näppeligen något
ytterligare stå att vinna.
Utskottet får därför, med fullt erkännande av motionens belijärtansvärda
syfte, samt under åberopande av vad skolöverstyrelsen med flera i de över
motionen avgivna utlåtandena anfört, föreslå,
1) att här ifrågavarande motion, nr 268, icke måtte till
någon andra kammarens åtgärd föranleda,
2) att andra kammaren icke måtte biträda första kammarens
beslut i anledning av motionen I: 182.
Stockholm den 17 april 1939.
På utskottets vägnar:
OTTO WALLÉN.
Andra kammarens jemte tillfälliga utskotts utlåtande Nr i.
5
Närvarande: herrar Wallén, Silfwerbrand, Ekdahl, Nilsson i Landskrona, Ohlsson
i Kastlösa, Magnusson i Tumhult, Andersson i Mölndal, Backman, Ericsson i Kinna*
och Pettersson i Norregård.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Wallén, Silfwerbrand, Ekdahl, Magnusson i Tumhult och Brockman,
vilka ansett, att utskottets utlåtande bort hava följande lydelse:
»Givetvis är det ur skilda synpunkter synnerligen önskvärt, att större
enhetlighet i fråga om måltidstimmarna kan uppnås. Frågan härom är dock
komplicerad. I den mån framkomliga vägar erbjuda sig bör emellertid det
allmänna låta sig angeläget vara att genom sina organ medverka till en
lösning av denna fråga.
Motionärerna hava för sin del förordat, att problemet löses lokalt för
olika platser genom frivilliga överenskommelser, till vilka länsstyrelserna
skulle taga initiativ. Enligt utskottets mening är detta ett praktiskt uppslag
som i många fall antagligen skulle leda till att önskemålet om gemensamma
måltidstimmar bleve bättre tillgodosett än för närvarande är fallet. Utskottet
anser sig med hänsyn till vad som sålunda kan vinnas böra förorda
bifall till här förevarande motion nr 268 och hemställer alltså,
att andra kammaren för sin del samt med biträdande av
första kammarens beslut i ärendet måtte besluta, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om att
Överståthållarämbetet och länsstyrelserna måtte få i uppdrag
att taga initiativ till frivilliga förhandlingar mellan
representanter för olika myndigheter och olika parter på
arbetsmarknaden samt för husmödrarna i syfte att genom
frivilliga överenskommelser uppnå en större enhetlighet i
fråga örn måltidstiderna än den, som för närvarande råder.
6
Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr A.
Bilaga A.
Till Riksdagens andra kammares femte tillfälliga
utskott.
Genom skrivelse den 3 februari 1939 har Kungl. Maj:t anbefallt skolöverstyrelsen
att till riksdagens andra kammares femte tillfälliga utskott inkomma
med yttrande över en av fröken Andersson m. fl. i kammaren väckt
motion, nr 268, angående åvägabringande av större enhetlighet i fråga om
måltidstider. Överstyrelsen får i anledning därav anföra följande.
Motionärerna synas vara fullt medvetna om de svårigheter, som stå hindrande
i vägen för en strängt enhetlig lösning av den gamla frågan örn gemensamma
måltidstimmar. Ue mena, att problemet bäst angripes lokalt genom
frivilliga överenskommelser mellan skolmyndigheter samt arbetsgivare, anställda,
ingenjörer, kontorister och arbetare inom industri och affärsvärld.
Även husmödrarnas synpunkter böra få göra sig gällande. Ett initiativ utifrån
är enligt motionärernas mening i regel av nöden, för att förhandlingar
skola komma till stånd. De föreslå, att det åt landshövdingeämbetena i
riket måtte uppdragas att taga erforderliga initiativ i syfte att genom frivilliga
överenskommelser uppnå större enhetlighet i fråga om måltidsrasterna
än den som för närvarande råder.
Överstyrelsen vill i anledning av remissen i korthet redogöra för denna
frågas läge i vad avser skolväsendet. Därvid kan överstyrelsen stödja sig
på uppgifter, som överstyrelsen under läsåret 1937—1938 inhämtat från
styrelserna vid ett stort antal läroanstalter, representerande såväl folkundervisningen
som de högre skolorna.
Det framgår av detta material, att inom skolväsendet, taget för sig, gemensamhet
i avseende på måltidstimmarna är i stor utsträckning genomförd.
Många undantag finnas dock. I åtskilliga fall hava icke ens lärjungarna
vid samma läroanstalt möjlighet att intaga måltiderna samtidigt. Någon
gång beror detta på att en mindre skola är hänvisad till att i något ämne
anlita lärare, som huvudsakligen tjänstgör vid annan läroanstalt och som
icke kan åtaga sig tjänstgöring på tider som sammanfalla med arbetstiden
vid den skola han tillhör. Vanligen är dock orsaken otillräckliga lokaler.
I folkskolan måste sålunda alltjämt på vissa orter duplicering i stor omfattning
förekomma, och vid läroanstalter av annat slag vållar ofta den
otillräckliga tillgången på gymnastiklokaler svårigheter. Här och där synes
situationen vara den, att man står i valet mellan att lägga lektioner på
frukostrasten och därigenom spoliera möjligheterna till gemensamma måltidstimmar
eller att lägga dem till aftonen, i vilket fall de resande lärjungarna
bleve nödsakade att flera timmar kvarstanna i staden. Överstyrelsen
vill i detta sammanhang erinra om att riksdagen i skrivelse den 18 april
1936 framhållit vikten av att vid fastställande av lästiden vid våra läroverk
hänsyn tages jämväl till å orten rådande kommunikationsförhållanden.
Efter att ha tagit del av förhållandena vid de skolor, där måltidstimmarna
för olika klasser icke sammanfalla, har överstyrelsen kommit till
den uppfattningen, att berörda missförhållande endast undantagsvis kan avhjälpas
genom åtgärder från skolledningens sida. Förutsättningen för en
bättre ordning är i regel, att kommunerna tillhandahålla ytterligare lokaler.
Den fråga, som därnäst tilldrager sig uppmärksamheten, gäller i vad mån
gemensamhet i avseende på måltidstimmarna är genomförd vid skolor av
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr A. /
olika slag å samma ort, folkskolor och högre skolor. Det av överstyrelsen
insamlade materialet belyser förhållandena i 167 städer och större samhällen
i olika delar av landet. Från 79 städer och 45 andra tätbebyggda
orter rapporteras, att sådan gemensamhet är genomlärd i den utsträckning,
att åtminstone en halv timme av frukostrasten är för alla olika läroanstalter
gemensam. Enhetssträvandena torde alltså ha lett till åtminstone partiella
resultat på ungefär tre fjärdedelar av orterna. Bäst är överensstämmelsen
i Norrland, där enhetlighet uppgives vara uppnådd å 84 % av de berörda
orterna, sämre i Svealand med 75 % och ännu något sämre i Götaland med
71 %. Dessa siffror torde — förutom av de redan anförda omständigheterna
— betingas av att det på sina håll för någon av ortens skolor, t. ex. en
skola med kortare daglig lästid, befunnits möjligt att förlägga måltidsrasten
till en tid, som med hänsyn till måltidspraxis vid viktigare industrier och
andra företag å orten är lämplig, medan detta för en annan skolform med
längre läsdag eller starkare beroende av kommunikationerna befunnits
omöjligt.
Överstyrelsen har visserligen vid studiet av de avgivna yttrandena icke
kunnat värja sig för intrycket, att i några fall orsaken till den dåliga överensstämmelsen
i olika skolformers praxis är att söka i en viss oföretagsamhet
eller en alltför långt gående traditionsbundenhet, och överstyrelsen håller
således för troligt, att vissa ytterligare förbättringar på spridda ställen stå
att vinna. Dessa orter torde dock vara relativt få. Överstyrelsen vill därför hålla
före, att man i varje fall icke kan ha att motse större resultat av ytterligare
ingripanden för att åstadkomma enhetlighet mellan olika skolor inbördes.
Vidgar nian slutligen spörsmålet till att avse icke blott skolväsendet utan
hela ortens måltidstimmar, så måste man konstatera, att resultaten av de
mångåriga strävandena på området hittills varit påfallande klena. Bedömd
ur denna vidsträcktare aspekt ter sig frågan även i sina detaljer väsentligt
annorlunda än örn man begränsar sig till skolvärlden. I de sydligaste delarna
av vårt land, där gemensamheten i måltidstimmar för skolorna inbördes
är minst, synes sålunda den hela samhället omfattande gemensamheten
i tiderna vara genomförd i ett relativd större antal fall än i andra
landsdelar. Detta torde sammanhänga med att måltidsrasten för skolorna i
Sydsverige relativt ofta framflyttats till tiden omkring klockan 12. Procenten
samhällen med genomförd enhetlighet är emellertid icke synnerligen
stor. Inom den krets av samhällen i olika delar av vart land, som aro
representerade i överstyrelsens material, synes det röra sig örn högst 20 % ■
Som exempel på orter med tämligen god samstämmighet i fråga örn måltidstimmarna
kunna nämnas Landskrona, Karlskrona, Ronneby, Höganäs
och Västerås.
På många håll, särskilt i de största städerna, äro de samhällsförhållanden,
som bestämma måltidstimmarna, ytterligt komplicerade, och utsikterna för
den föreslagna reformen te sig i dessa fall icke synnerligen ljusa. På andra
ställen äro förhållandena lättare att överskada och behärska. Särskilt har
överstyrelsen intrycket, alt det icke bör vara omöjligt att komma till resultat
på en del mindre orter, där eli samhälle bildats kring en viss industri eller
annan förvärvskälla och där problemet i huvudsak vore solverat, redan örn
praxis inom denna industri och inom ortens skolväsen kunde bringas att
sammanfalla. Mea åter är del uppenbart, att man icke har rätt alt spänna
förhoppningarna alltför högt. De eventuella resultaten av en aktion, sadan
som den motionärerna föreslagit, komme etter all sannolikhet alt begränsa
sig lill en tämligen liten procent av de orter, där problemet är aktuellt.
8
Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr i.
Genom en tidigare kunglig remiss i anledning av en riksdagsskrivelse av
år 1935 har skolöverstyrelsen mottagit Kungl. Maj:ts uppdrag att i denna
fråga inkomma med förslag till ytterligare åtgärder, såvitt angår skolväsendet.
Denna väg synes emellertid svårframkomlig. I de stadgor, som reglera
olika läroanstalters arbete, är frågan redan uppmärksammad. Vid de allmänna
läroverken ligger avgörandet i fråga örn den dagliga arbetstidens
förläggning hos lokalstyrelserna, vilka genom sin sammansättning i regel
äga erfarenhet örn samhälls- och förvärvsarbetets olika grenar. Beslutet
skall enligt stadgans uttryckliga föreskrift föregås av samråd med övriga
läroanstalter på orten. Slutligen anbefaller stadgan, att vid själva beslutet
— så långt möjligt — hänsyn skall tagas till de tider, då flertalet samhällsmedlemmar
i orten hava ledighet för måltid i hemmet. Liknande bestämmelser
gälla för kommunala mellanskolor, kommunala flickskolor, högre
folkskolor och folkskoleseminarier. Beträffande folkskolorna saknas visserligen
direkta motsvarigheter till de anförda bestämmelserna. Måhända äro
sådana ock vid dessa skolor icke lika behövliga som inom det högre skolväsendet,
emedan en mycket stor del av skoldistrikten äro rena landsbygdsdistrikt.
Då emellertid fastställandet av arbetsordning för folkskolorna ankommer
på skolrådet eller folkskolestyrelsen, är det även här sörjt för att
lekmannaelementen kunna utöva ett avgörande inflytande på dessa frågors
behandling. Finnes på en ort ett någorlunda starkt intresse för ett positivt
resultat i fråga om måltidstimmarnas gemensamhet, saknas det sålunda i
varje fall icke organ att göra detta intresse gällande i vad avser skolväsendet.
Det synes överstyrelsen med hänsyn till anförda omständigheter uppenbart,
att man i fråga örn centralt dirigerade åtgärder redan gått ungefär så
långt, som man överhuvud taget kan komma, örn skolstyrelsernas fria prövningsrätt
skall bibehållas, överstyrelsens utredning angående ytterligare
åtgärder, i vad avser skolväsendet, kommer säkerligen att ytterligare belysa
de från tidigare utredningar redan väl kända svårigheterna att genom till
skolväsendet begränsade åtgärder främja denna frågas lösning. Huruvida
överstyrelsen likväl kan föreslå någon åtgärd, som på ett eller annat sätt
skulle kringskära de lokala styrelsernas rörelsefrihet, är ett spörsmål, som
överstyrelsen ännu någon tid måste lämna öppet. I varje fall är det att
vänta, att sådana åtgärder bleve impopulära. På olika orter anställda omröstningar
bland målsmän och lärjungar ha i stort sett givit ett bestämt
utslag för ett bibehållande i huvudsak av de nuvarande arbetstiderna vid
skolorna. På vissa håll har detta utslag varit så tydligt, att även de, som
lörut i högsta grad visat sig intresserade av frågans positiva lösning, inför
en sådan opinion synas benägna att låta frågan falla.
Under sådana förhållanden återstår väl slutligen endast den utväg, som
motionärerna utvisat. Den är försökt tidigare med av allt att döma tämligen
obetydliga resultat, men det är dock icke uteslutet, att den skall kunna medföra
någon förbättring. Då det dessutom icke är att vänta, att den utredning
efter andra linjer, som överstyrelsen påbörjat, skall i avsevärd grad påverka
lösningen av det mycket allmännare problem, som i motionen beröres, saknar
överstyrelsen anledning att från sina utgångspunkter uttala någon erinran
mot ett bifall till motionen.
Stockholm den-23 februari 1939.
OTTO HOLMDAHL.
Ragnar Lundblad. / Ena Hammar.
9
Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
Bilaga B.
Stockholm elen 24 februari 1939.
Till Riksdagens andra kammares femte tillfälliga
utskott.
Genom Kungl. Maj:ts beslut den 3 februari 1939 har socialstyrelsen anbefallts
att senast den 25 februari 1939 till Riksdagens andra kammares
femte tillfälliga utskott avgiva begärt yttrande — varav avskrift skall av
styrelsen samtidigt insändas till socialdepartementet — över en inom kammaren
av fröken Andersson m. fl. väckt motion (nr 268) angående åvägabringande
av större enhetlighet i fråga om måltidstider. Med anledning
härav får styrelsen, vilken denna dag till Riksdagens första kammares första
tillfälliga utskott avgivit begärt yttrande över en inom kammaren av herrar
Andrénmch Domö väckt likalydande motion (nr 182), anföra följande.
Först må erinras örn att socialstyrelsen i skrivelse den 14 mars 1935
avgivit yttrande till Riksdagens andra kammares andra tillfälliga utskott
över en vid 1935 års riksdag inom kammaren väckt motion angående införande
av gemensamma måltidstimmar. I detta yttrande framhöll styrelsen
— efter att hava konstaterat, att frågan örn anordnande av gemensamma
måltidstimmar tidigare gjorts till föremål för ingående undersökningar -—
att något nämnvärt utrymme för ytterligare åtgärder från det allmännas
sida till åvägabringande av en mera enhetlig reglering av måltidsrasterna
på särskilda orter och inom olika arbetsområden knappast finge anses föreligga
utan att man i stort sett hade att lita till ett lokalt bedrivet arbete för
beredande av marken för frivilliga överenskommelser om införande av samtidighet
i fråga om måltidsraster å särskilda orter, där förutsättningar härför
kunde vara för handen.
I anledning av nämnda motion uppdrog Kungl. Maj:t åt skolöverstyrelsen
att verkställa utredning örn möjligheten att införa gemensam måltidstid
på skolväsendets område. Denna utredning har ännu icke slutförts.
Frågan är aktuell särskilt i städer och större samhällen med industrier
och affärsverksamhet av mera avsevärd omfattning och spörsmålet har
under de senaste åren ägnats livligt intresse från såväl offentliga myndigheters
som allmänhetens sida. De diskussioner, som förts, hava givit vid
handen, att en lösning icke bör sökas genom lagstiftning på området utan
genom överenskommelser på frivillighetens väg. Denna uppfattning har
länge varit rådande och kom senast till uttryck i de sakkunnigas år 1937
framlagda förslag till arbetstidslag för detaljhandeln och butikstängningslag.
I ett flertal städer och samhällen hava mölen anordnats flir utrönande
av möjligheten att enas om en allmän måltidstimme mitt på dagen. Initiativ
till dessa överläggningar hava tagits av läroverksstyrelser, hantverks- och
husmodersföreningar m. fl. korporationer. Vid överläggningarna hava skolmyndigheterna,
barnens föräldrar, affärsvärlden, industrien och den allmänna
verksamheten varit representerade. På några orter har enighet uppnåtts,
under det att på andra gemensam måltidstid kunnat genomföras endast
för vissa kategorier av samhällsmedlemmarna.
Enhetlighet i målstidstid torde i första hand böra eftersträvas på två olika
områden, inom skolväsendet och förvärvsverksamheten. Hava gemensamma
10 Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
måltidstider införts på vart och ett av dessa båda områden, böra därefter
lörsök göras att träffa överenskommelse om en för alla gemensam måltidstimme.
Därvid torde förändringarna bliva mest genomgripande för skolväsendet,
i det att den tidigare till tiden omkring kl. 11 förlagda frukostrasten
i regel måste framflyttas en timme. Lämpligheten av att låta skolornas
elever ofta först efter fyra lektionstimmar och i varje fall icke tidigare
än kl. 12 erhålla sin i regel första lagade måltid för dagen, torde kunna
ifrågasättas. Folkskole- och läroverksstadgorna hindra emellertid icke en
sådan anordning. En möjlighet, som också begagnas på några platser, är
att framflytta undervisningens början till en senare tidpunkt än kl. 8, varigenom
alltså arbetstiden före måltidsrasten avkortas.
Införandet av en för alla gemensam måltidstid torde helt säkert komma
att stöta på stora hinder, men erfarenheten från de platser i landet, där
reformen genomförts, visar, att dessa hinder icke äro oöverstigliga. Enligt
uppgifter, som .förekommit i dagspressen, har allmän måltidstid införts bland
annat i Västerås, Eskilstuna, Katrineholm, Landskrona, Karlskrona, Nybro
och Sandviken. På det övervägande antalet platser i landet föreligger dock
alltjämt stor splittring på området och även örn den allmänna opinionen i
stort sett är gynnsamt inställd till frågan om gemensamma måltidstimmar,
torde stor olikhet i uppfattningen fortfarande vara rådande rörande lämpliga
sättet för frågans ordnande och medlen härför.
Styrelsen vill såsom sin mening framhålla, att problemet angående åvägabringande
av större enhetlighet i fråga örn måltidstider är förtjänt av fortsatt
uppmärksamhet. Det synes lämpligt, att fortsatta överläggningar i frågan
äga rum samt att initiativ därtill i mån av behov tages av länsstyrelserna.
SIGFRID HANSSON.
Ernst Bexelius.
Bilaga C.
Till Andra Kammarens femte tillfälliga utskott.
Genom remiss den 30 sistlidne januari har utskottet anhållit om Sveriges
industriförbunds yttrande över en vid innevarande riksdag väckt motion
(II: 268), vari hemställts om vissa åtgärder till åvägabringande av större
enhetlighet i fråga örn måltidstiderna än den som f. m råder. I anledning av
remissen får Förbundet anföra följande.
Motionärerna erinra om de betydande olägenheter såväl med hänsyn till
hemmens ekonomi som även ur hygienisk, psykologisk och social synpunkt,
vilka äro förenade med den nuvarande, ofta synnerligen avsevärda splittringen
av måltidsrasterna, särskilt inom näringsföretagen och i skolorna.
Även om full enhetlighet över hela riket i detta avseende icke kan uppnås,
böra dock enligt motionärernas mening vissa förbättringar kunna vinnas,
därest en lösning av problemet eftersträvas för varje särskild ort. Motionärerna
föreslå i sådant syfte, att landshövdingeämbetena få i uppdrag att
taga initiativ till frivilliga förhandlingar mellan representanter för myndig
-
Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4. 11
heter, parterna på arbetsmarknaden samt husmödrarna i syfte att ernå överenskommelser
om en ökad enhetlighet i nu förevarande avseende.
Föreliggande fråga har länge varit föremål för Förbundets livliga intresse.
Då frågan 1935 senast behandlades av riksdagen i anledning av ett motionsvis
väckt yrkande om utredning i saken, redogjorde Förbundet i avgivet
yttrande till vederbörande utskott för av Förbundet vidtagna åtgärder och
för sin ståndpunkt i denna angelägenhet; och tillåter sig Förbundet här
hänvisa till bilagda avskrift av detta yttrande. Däri framhöll Förbundet
bl. a., att en reglering på lagstiftningens väg enligt Förbundets mening vore
olämplig redan med hänsyn till de starkt växlande lokala förhållandena
men att samförstånd och samverkan i saken mellan skola, administration
och näringsliv syntes desto angelägnare. Förbundet framhöll i anslutning
härtill önskvärdheten av att Kungl. Majit, såsom redan tidigare skett, genom
cirkulär till Skolöverstyrelsen och länsstyrelserna ånyo fäste vederbörandes
uppmärksamhet på vikten av att å de särskilda orterna en större enhetlighet
i fråga örn måltidstimmar kom till stånd. Förbundet uttalade slutligen som
sin mening, att de största svårigheterna för en tillfredsställande lösning
av denna betydelsefulla fråga torde sammanhänga med förläggningen av
skolornas måltidsraster.
Sedan 1935 års riksdag i anledning av motionen begärt, att Kungl. Majit
måtte föranstalta örn utredning i frågan, uppdrogs åt Skolöverstyrelsen att
verkställa densamma. Enligt vad Förbundet erfarit är denna utredning ännu
icke slutförd.
Även om den föreliggande frågan, såvitt Förbundet har sig bekant, fått
en relativt tillfredsställande lösning på vissa orter, framstår onekligen en
ökad enhetlighet i fråga örn måltidstimmar alltjämt såsom ett önskemål.
Möjligheterna att åstadkomma en förbättring i detta avseende torde dock,
såvitt industrien angår, i vissa fall vara tämligen begränsade. Detta gäller
exempelvis sådana industrier, där arbetet bedrives i skift. Vidare är påtagligt,
att förutsättningarna för en ökad enhetlighet ställa sig ganska olika
i å ena sidan mindre och medelstora orter, som inrymma ett eller ett fåtal
industriföretag, och å andra sidan Stockholm och de största städerna i övrigt.
1 dessa senare, där avståndet mellan arbetsplatsen och hemmet ofta är betydande,
försvåras införandet av en gemensam måltidrast redan därav, att
tillgängliga kommunikationsmedel sannolikt skulle visa sig otillräckliga för
att på vissa, för alla anställda gemensamma tider transportera dessa till och
från hemmet.
Oaktat de svårigheter, som i nu antydda och andra hänseenden föreligga
för ett tillgodoseende av motionärernas önskemål, torde emellertid vissa
förbättringar fortfarande stå att vinna, åtminstone försåvitt man i likhet
med motionärerna endast åsyftar en större enhetlighet på varje särskild ort.
Den utväg, som motionärerna härvid anvisat, synes Förbundet vara den
lämpligaste för ändamålet. Förbundet vill fördenskull tillstyrka motionärernas
hemställan.
Stockholm den 24 februari 1939.
Sveriges Industriförbund
VILHELM LUNDVIK.
I K. Söderberg.
12
Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
Bilaga D.
Till Riksdagens andra kammares femte tillfälliga
utskott.
Med anledning av utskottets hemställan av den 30 januari 1939 örn vtt
d9fi»Ver
1 an<!ra k^mmaren av fröken Andersson m. fl. väckt motion
n.r 268 örn upptagande av frivilliga förhandlingar mellan representanter
tor olika myndigheter och olika parter på arbetsmarknaden samt för hus
rmo°ndrrT
1 Syf!" attT uppnå större enhetlighet ifråga örn måltidstider får
Landssekretanatet a Landsorganisationens vägnar anföra följande:
Landssekretanatet finner de i motionen framförda synpunkterna värda
beaktande och ar villigt medverka till en ordning, som i görligaste mån
aviagsnar i motionens motivering omnämnda olägenheter. Emellertid torde
det vara förenat med stora praktiska svårigheter att kunna i större utsträckning
realisera fragan örn enhetliga måltidstider. Detta är fallet framförallt
tor orter dar skiftarbete förekommer i större utsträckning. Den arbetstidsomlaggmng,
som ar nödvändig för ordnandet av denna fråga, kan dessutom
komma att medföra betydande olägenheter ur andra för arbetarna viktiga
synpunkter. ö
Svårigheter att kunna ordna frågan i full utsträckning böra dock icke
enligt sekretariatets mening, utgöra hinder för, att frivilliga överläggningar
mellan berörda parter upptagas på sätt som motionärerna föreslå.
Stockholm den 14 februari 1939.
Landsorganisationen i Sverige
GUNNAR ANDERSSON.
Bilaga E.
Till riksdagens andra kammares femte tillfälliga
utskott.
, AledtSk"y,else av den 30 januari 1939 har Riksdagens andra kammares
lemte tillfälliga utskott berett Sveriges Köpmannaförbund tillfälle avgiva
ÖVoF av fröken Andersson m. fl. i andra kammaren väckt motion
nr. 268 angående åvägabringande av större enhetlighet i fråga om måltidstider.
Förbundet har med anledning härav äran anföra följande.
Då den i motionen berörda frågan år 1935 senast behandlades i riksdagen
i anslutning till en av hr Nilsson i Karlstad i andra kammaren väckt
motion nr. 248 angående införande av gemensamma måltidstimmar, hävdades
allmänt att man borde eftersträva större enhetlighet beträffande måltidstimmarna.
Förbundet ansluter sig till samma uppfattning. Att genom
en lagstiftning åstadkomma enhetliga måltidstimmar för hela landet torde
emellertid av flera skäl icke vara lämpligt eiler möjligt. Motionärerna påyrka
emellertid, att Kungl. Majit skall giva landshövdingeämbetena i riket
i uppdrag att i sina län taga initiativ till frivilliga förhandlingar mellan
representanter för olika myndigheter och olika parter på arbetsmarknaden
samt tor husmödrar i syfte att genom frivilliga överenskommelser uppnå
en större enhetlighet i fråga örn måltidstider än som f. n. råder. I likhet med
motionärerna anser förbundet att frågan bör överlåtas åt det lokala ini
-
Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
13
tiativet samt att överenskommelser angående större enhetlighet i fråga örn
måltidstimmar böra träffas på frivillighetens väg. Inom affärslivet torde
under senare år en strävan efter större enhetlighet beträffande måltidstimmar
ha framträtt och enligt vad förbundet har sig bekant är för detaljhandelns
vidkommande frågan under behandling inom en del lokala köpmannaorganisationer.
Av yttranden, som förbundet infordrat från till förbundet
anslutna länsförbund, framgår att man på en del platser beslutat
stänga butikerna under viss tid mitt på dagen för att bereda personalen
gemensam måltidsrast. I Skönsberg utanför Sundsvall har man sålunda infört
stängning av butikerna mellan 12.30—14 alla veckodagar utom lördagar
och dag före helgdag. I Uppsala lia järnhandlarna beslutat stängning mellan
kl. 12—13. I Skellefteå ha färg- och kemikalieaffärerna genomfört gemensam
stängning mellan kl. 12—13 och å ett antal platser inom VärmlandsDalslands
Köpmannaförbunds verksamhetsområde ha gemensamma måltidstimmar
införts. På de platser, där man genomfört den gemensamma stängningstiden,
har man i allmänhet goda erfarenheter. Å några platser såsom
Hällefors, Kopparberg och Surahammar har tidigare gemensam stängningstid
mitt på dagen genomförts, men har man nödgats återgå till den gamla
ordningen. Enligt förbundets mening ligger frågan för köpmännens vidkommande
olika till på olika platser. Å större orter, dit allmänheten från
landsbygden inreser för att göra uppköp, torde särskilda svårigheter möta
för köpmännen att genomföra en stängning av affärerna mitt på dagen.
Man kan nämligen befara, att allmänheten från den kringliggande landsbygden
beger sig till samhället för att göra inköp även under den tid, då
affärerna äro stängda. De köpmän, vilka driva sin rörelse å orter, där tillströmningen
av köpare från kringliggande landsbygd är mindre, torde lättare
kunna genomföra reformen. Av den utredning, förbundet verkställt,
framgår, att frivilliga, lokala överenskommelser är den enda framkomliga
vägen för att nå större enhetlighet beträffande måltidstimmarna. Att initiativ
från landshövdingeämbetena skulle befrämja ingåendet av dylika överenskommelser,
synes förbundet sannolikt.
Förbundet vill till sist uttala, att därest riksdagen beslutar örn arbetstidslag
för inom detaljhandeln anställda samt ny butiksstängningslag i huvudsaklig
överensstämmelse med den f. n. till lagrådet remitterade kungl propositionen,
intresset för åstadkommandet av gemensamma måltidstimmar
torde komma att bliva större bland köpmännen. Enligt den kungl, propositionen
bestämmes nämligen, att arbetstiden för inom detaljhandeln anställda
i regel skall vara 48 timmar. Enligt den nya butiksstängningslagen medgives
öppethållande av butikerna intill 66 timmar per vecka med en ökning av
två timmar per vecka för mjölkbutiker. Den spänning, som härigenom uppstår
mellan arbetstidslagens och butiksstängningslagens tidsbestämmelser,
kan motverkas genom att butiken hålles stängd viss tid mitt på dagen. Detta
gäller särskilt örn livsmedelsbutiker och mjölkbutiker, vilkas rörelse mitt på
dagen är av mindre omfattning.
Under hänvisning till det anförda finner förbundet det önskvärt att motionen
bifalles av riksdagen.
Stockholm den 1 mars 1939.
Sveriges Köpmannaförbund
HARALD ALMSTRÖM.
/ Guslaf Borgström.
14
Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
Bilaga F.
Till riksdagens andra kammares femte tillfälliga
utskott, Riksdagshuset, Stockholm.
Med anledning av Eder skrivelse av 30 pto, få vi härmed avgiva följande
yttrande i anledning av oss tillsända motion nr 268.
Såsom redan i motionen utsäges, förefinnes uppenbarligen ej någon möjlighet
att genom lagstiftning genomföra några enhetliga måltidstider. Å
andra sidan måste det ju framstå såsom ett önskemål, att där möjligheter
så förefinnas införa mera enhetliga måltidstider. Detta torde emellertid,
såsom även av motionen framgår, endast kunna ordnas lokalt, och för detta
ändamål anser Sveriges Kontoristförening lämpligt, att Överståthållarämbetet
i Stockholm och vederbörande länsstyrelser i det övriga landet få i
uppdrag att med representanter för olika institutioner, i första hand handelskamrarna
samt olika parter på arbetsmarknaden, träda i förhandlingar för
att därmed söka uppnå den större enhetlighet i frågan om måltidstider, som
alla berörda parter på det livligaste torde eftersträva.
Oberoende av de resultat, vartill sagda förhandlingar kunna leda, anse
vi oss emellertid för vår del böra yrka, att icke sådana åtgärder vidtagas,
varigenom de nu till buds stående måltidsmöjligheterna försvåras eller försämras.
Stockholm den 24 februari 1939.
Sveriges Kontoristförening
AXEL JENNEL.
/ Birger Ernblad.
Bilaga G.
Till riksdagens andra kammares femte tillfälliga
utskott.
Riksdagens andra kammares femte tillfälliga utskott har berett Husmodersförbundet
tillfälle att avgiva yttrande över motion nr 268.
Då frågan örn gemensamma måltidstimmar i hög grad sammanhänger
med frågan örn hemarbetets rationalisering och dessutom är av stor näringshygienislc
och ekonomisk betydelse, har Husmodersförbundet givetvis med
största intresse tagit del i de strävanden, som gå ut på en större enhetlighet
i fråga om vårt folks måltidstimmar. Husmodersförbundet har även tidigare
igångsatt en undersökning i saken på ett 100-tal orter över liela landet,
vilken undersökning bidragit till ett klarläggande av de kaotiska förhållanden,
som råda i fråga örn måltidstimmar i vårt land.
Enligt riksdagens beslut med anledning av motion vid 1935 års riksdag
i denna fråga, har Skolöverstyrelsen fått i uppdrag att föranstalta en utredning
i saken. Något förslag till åtgärder, byggt på det material, som hittills
hopbragts, har dock ännu ej framkommit.
Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr i.
15
Den åtgärd, som av årets motionärer föreslås, anser förbundet endast kan
främja denna viktiga fråga. Vi äro även ense med motionärerna örn att
problemet lättast löses lokalt på olika platser genom frivilliga överenskommelser
mellan olika intressegrupper.
Husmodersförbundet ber därför att få tillstvrka motionen, då den torde
kunna påskynda en behövlig reformering på detta område och härmed bidra
till en rationalisering och förenkling av hemarbetet och till en bättre familjevård.
Stockholm den 16 februari 1939.
Sveriges Husmodersföreningars Riksförbund
ELEONOR LILLIEHÖÖK.
Bilaga H.
Till riksdagens andra kammares femte tillfälliga
utskott.
Med anledning av begärt yttrande över motion n:r 268 i andra kammaren
av fröken Ebon Andersson m. fl. (lika lydande med motion i första kammaren
n:r 182), angående åvägabringande av större enhetlighet i fråga örn
måltidstider, vill vi anföra följande:
Det behjärtansvärda syftet med motionen anges vara, att genom en mera
rationell organisation av måltidsrasterna i det svenska samhällslivet åstadkomma
främst lättnad för eller bättre användning av hemmens arbetskrafter
till båtnad för såväl dessa som för hemmens ekonomi och hälsa, ett syfte
som vi anser bör på alla ändamålsenliga sätt realiseras.
Motionärerna är medvetna örn de stora svårigheter som möter på olika
områden för en allmän och likartad reglering av frågan om gemensamma
måltidstimmar och förordar att problemet löses lokalt genom frivilliga överenskommelser
mellan skolmyndigheter, arbetsgivare och anställda samt husmödrar,
en metod som dock enligt motionärernas uppfattning förutsätter ett
initiativ genom respektive länsstyrelser.
Då vi även på denna punkt i huvudsak delar motionärernas mening örn
den framkomligaste vägen för alt nå resultat i frågan — man kunde ju
annars tycka att enskilda inlresserade organisationer för husmödrar och
anställda jämte de lokala skolmyndigheterna även utan länsstyrelsens initiativ
kunde ta upp problemet lill diskussion på respektive platser — Ira vi
ingenting att invända mot den av motionärerna begärda skrivelsen till Kungl.
Majit i motionens syfte.
Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund
Verkställande utskottet.
DISA VÄSTBERG.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.