Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition nr 225, såvitt angår förslag till förordning om ändring i vissa delar av motorfordonsförordningen den 23 oktober 1936

1939-05-25 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bev2LU 1939:4, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition nr 225, såvitt angår förslag till förordning om ändring i vissa delar av motorfordonsförordningen den 23 oktober 1936

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och andra lagutskotts utlåtande Nr 4.

1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 26 maj 1939 kl. 9 f. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition nr 225,

såvitt angår förslag till förordning om ändring i vissa

delar av motorfordonsförordningen den 23 oktober

1936 (nr 561) samt till förordning örn ändring i vissa

delar av vägtrafikstadgan den 23 oktober 1936 (nr

562) dels ock en inom riksdagen väckt motion, i vad

avser nämnda författningsförslag.

Genom en den 3 mars 1939 dagtecknad proposition, nr 225, har Kungl.

Maj:t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

inhämtat riksdagens yttrande över följande förslag till

1) Förordning om ändring i vissa delar av motorfordonsförordningen

den 23 oktober 1936 (nr 561).

Kungl. Maj:t har funnit gott förordna, att 1 § 1 morn., 5 §, 18 § 1 morn.,

19 §,( 20 § 1 och 2 mom. samt 30 § motorfordonsförordningen den 23 oktober

1936 skola erhålla den ändrade lydelse, som framgår av det följande,

ävensom att 18 § 3 mom. och 32 § i samma förordning skola upphöra

att gälla.

1 §•

1 mom. I denna förordning förstås med

motorfordon:---fordon (chassi);

automobil:---såsom motorcykel;

personautomobil:---högst nio;

omnibus:---eller icke;

last automobil:--— till omnibus;

motorcykel: motorfordon, som, bortsett från bivagn, är försett med endast

två hjul;

lättviktsmotorcykel: motorcykel utan bivagn, som är så inrättad, att den

med en belastning av 65 kilogram icke kan på horisontell väg framföras med

högre hastighet än 40 kilometer i timmen och endast med svårighet kan

ändras för högre hastighet;

motorredskap:---på skenor;

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 7 sami. 2 avd. Nr 4. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatt bevillnings- och andra lagutskotts utlåtande Nr 4.

släpfordon:---medar (släpsläde);

traktortåg:---sammankopplat släpfordon.

Föreligger särskild---därtill förordnar.

Med polismyndighet---i orten.

5 §.

För motorcykel gäller i tillämpliga delar vad i 4 § 1 mom. a), c), d), f),

g) och h) samt 2, 3 och 4 mom. är stadgat, dock att lättviktsmotorcykel icke

behöver vara försedd med backspegel.

Motorcykel skall vara försedd med minst en snabbt och säkert verkande

broms.

18 §.

1 mom. Motorfordon må föras allenast av den, som genom av länsstyrelsen

utfärdat tillstånd (körkort) berättigats till förande av fordonet.

Körkort utfärdas för förande av automobil eller av motorcykel, dock att

beträffande sistnämnda slag av körkort särskilt skall angivas, huruvida körkortet

gäller endast för förande av lättviktsmotorcykel. Körkort, som gäller

för förande av automobil, berättigar även till förande av motorcykel.

Traktortåg må---av automobil.

Utan hinder---av fordonet.

19 §■

1 mom. Den, som---han vistas.

Förarprov för erhållande av körkort för lättviktsmotorcykel må, där Konungen

för särskilt område så föreskriver och enligt av Konungen meddelade

bestämmelser, avläggas inför annan än besiktningsman.

2 mom. Vid anmälan---meddelat denna.

För provet skall lämpligt motorfordon tillhandahållas den, inför vilken

provet avlägges. Under provet anses sökanden såsom förare av fordonet.

3 mom. Befinnes sökande, efter prov under olika trafikförhållanden samt

förhör, dels besitta ur trafiksäkerhetssynpunkt erforderlig körskicklighet,

sinnesnärvaro och omdömesförmåga, dels ock äga nödig kännedom om

verkningssättet hos det slag av motorfordon, varom fråga är, om gällande

trafikföreskrifter ävensom örn alkoholhaltiga dryckers inverkan ur trafiksäkerhetssynpunkt

å den mänskliga organismen, skall den, som verkställt

provet, inom två dagar efter provets undergående meddela sökanden bevis,

att han avlagt godkänt prov som förare av automobil eller av motorcykel

(lättviktsmotorcykel). Detta bevis bör angiva den person eller körskola, som

utbildat sökanden.

20 §.

1 mom. För erhållande---ansökningen foga:

a) de i — — — omförmälda handlingarna;

b) sådant bevis, som i 19 § 3 mom. avses;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och andra lagutskotts utlåtande Nr 4. 3

c) intyg, utfärdat---prövning; samt

d) av sökanden undertecknad uppgift, huruvida han tidigare sökt eller erhållit

körkort för automobil eller motorcykel (lättviktsmotorcykel).

Sökande vare---sin mantalsskrivningsort.

Innan intyg---sökandens nykterhetsförhållanden.

Intyg, som---till denne.

Polismyndigheten skall---sökandens nykterhetsförhållanden.

Med polismyndighet---i orten.

2 mom. Finnes sökanden hava vederbörligen fullgjort vad i 1 mom. föreskrivits,

må länsstyrelsen, sedan nykterhetsnämndens yttrande kommit länsstyrelsen

tillhanda och efter den ytterligare utredning, som må finnas erforderlig,

för honom utfärda körkort, innefattande tillstånd att föra automobil

eller motorcykel (lättviktsmotorcykel). Där sökanden icke utan användande

av glas innehar erforderlig synskärpa, skall å körkortet anmärkas, att han

är skyldig att vid framförande av motorfordon bära nödiga glas.

Körkort gäller---hela riket.

Har körkort tilldelats någon, som förut innehar körkort av annat slag,

åligger det honom att efter anmaning överlämna det tidigare erhållna körkortet

till den länsstyrelse, som utfärdat det nya körkortet.

Har körkort---till länsstyrelsen.

Ändrar innehavare---till länsstyrelsen.

Formulär till---av Konungen.

30 §.

Den, som, utan att vara därtill berättigad, förer automobil, motorcykel

eller traktortåg eller företager övningskörning, straffes med dagsböter, minst

tio.

Till enahanda---därtill berättigad.

Om någon,---till dagsböter.

Åsidosätter den,---trehundra kronor.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1939.

2. Beträffande fordon, som vid förordningens ikraftträdande är i bruk

och enligt dessförinnan gällande bestämmelser är att anse såsom lättviktsmotorcykel,

skola nuvarande bestämmelser fortfarande äga giltighet intill

den 1 januari 1940.

3. Ägare av fordon, som under punkt 2 avses, må på därom före den 1

november 1939 gjord ansökning kunna erhålla registrering av fordonet från

och med den 1 januari 1940 utan företeende av sådant besiktningsinstrument

eller typintyg, varom i 14 § 2 mom. motorfordonsförordningen förmäles.

Vid ansökningen skall fogas av två trovärdiga personer utfärdat intyg, att

fordonet av sökanden tagits i bruk före den 1 juli 1939, ävensom vederbörligt

försäkringsbevis i två exemplar angående meddelad försäkring från och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatt bevillnings- och andra lagutskotts utlåtande Nr 4.

med den 1 januari 1940 samt av sökanden undertecknad uppgift, likaledes

i två exemplar, angående fordonets fabrikat, årsmodell, ramnummer och

motomummer, och skall sådan uppgift vara till riktigheten bestyrkt av polismyndigheten

i den ort, där sökanden är bosatt. Sedan registrering skett,

skall det ena exemplaret av omförmälda uppgift, försett med påteckning örn

den verkställda registreringen och örn det fordonet därvid tilldelade registreringsmärket,

av länsstyrelsen tillhandahållas sökanden.

Avgift för registrering skall i nu angivna fall utgå med två kronor. Bestyrkande

som ovan sagts skall verkställas kostnadsfritt.

Med polismyndighet förstås i denna punkt: för Stockholm vederbörande

poliskommissarie, för annan stad, där polismästare finnes, denne, för övriga

städer stadsfiskal eller, om stadsfiskalen är befriad från all befattning

med polisväsendet, den som närmast under polischefen har inseende över

polisväsendet samt för landet polischefen i orten.

4. Örn ägare av i punkt 2 avsett fordon förvärvar körkort för förande

av lättviktsmotorcykel, må länsstyrelsen på därom före den 1 november

1939 gjord ansökning och sedan registrering av fordonet skett medgiva, att

körkortet skall gälla även för förande av det av sökanden ägda fordonet.

Vid ansökningen skall fogas av två trovärdiga personer utfärdat intyg, att

fordonet av sökanden tagits i bruk före den 1 juli 1939. Medgivande som nu

sagts skall, jämte fordonets registreringsmärke, antecknas å körkortet.

5. Vad här ovan i punkterna 3 och 4 stadgas om ägare av fordon skall

beträffande fordon, som innehaves på grund av avbetalningsköp, i stället

hava avseende å innehavaren, ändå att äganderätten ännu icke å honom

övergått.

6. Vad i 5 § första stycket stadgas angående skyldighet att å motorcykel

föra backspegel skall icke äga tillämpning å fordon, som under punkt 2 avses.

7. Kungörelsen den 18 december 1936 (nr 642) med vissa bestämmelser

angående lättviktsmotorcyklar skall upphöra att gälla den 1 januari 1940,

dock att beträffande i § 4 av sagda kungörelse avsedd förseelse, vilken blivit

begången före sistnämnda dag, vad i berörda paragraf stadgas skall fortfarande

äga giltighet.

2) Förordning om ändring i vissa delar av vägtrafikstadgan den 23 oktober

1936 (nr 562).

Kungl. Majit har funnit gott förordna, dels att 1 § 2 morn., 26 § samt

38 § 2 och 3 mom. vägtrafikstadgan den 23 oktober 1936 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att 8 kap. i nämnda stadga skall

erhålla rubriken »Särskilda bestämmelser för motorcyklar», dels ock att 27

och 44 §§ i samma stadga skola upphöra att gälla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och andra lagutskotts utlåtande Nr 4. ö

1 §•

2 mom. I denna stadga förstås med

väg:---enskild väg;

vägfarande:---eller går;

fordon:---på skenor;

motorfordon:---fordon (chassi);

automobil:---såsom motorcykel;

personautomobil:---högst nio;

omnibus:---eller icke;

lastautomobil:---till omnibus;

motorcykel: motorfordon, som, bortsett från bivagn, är försett med endast

två hjul;

lättviktsmotorcykel: motorcykel utan bivagn, som är så inrättad, att den

med en belastning av 65 kilogram icke kan på horisontell väg framföras med

högre hastighet än 40 kilometer i timmen och endast med svårighet kan ändras

för högre hastighet;

motorredskap:---med motor;

släpfordon:---medar (släpsläde);

traktortåg:---sammankopplat släpfordon.

Föreligger särskild---därtill förordnar.

Med polismyndighet---i orten.

26 §.

1 fråga---gult sken.

Två eller flera personer må icke samtidigt färdas å motorcykel, vars

tjänstevikt, så beräknad som i 2 § 2 mom. motorfordonsförordningen den

23 oktober 1936 sägs, icke överstiger 75 kilogram. Å annan motorcykel må

förutom föraren icke färdas mer än en person. I till motorcykel hörande

bivagn må ej färdas personer till större antal än det, för vilket bivagnen

är avsedd, dock att i dylik vagn därjämte må medföras ett barn under tio år.

Beträffande rätten---för automobil.

38 §.

2 mom. Förseelse mot 8 § straffes med dagsböter; dock att där förseelsen

skett vid framförande av automobil, motorcykel eller traktortåg, straffet

skall bestämmas enligt lagen örn straff för vissa brott vid förande av

motorfordon.

3 mom. Den, som bryter mot föreskrifterna i 10 §, straffes med böter

från och med två till och med trehundra kronor.

Med böter---6 § 2 mom.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1939.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatt bevillnings- och andra lagutskotts utlåtande Nr 4.

Genom propositionen har Kungl. Majit vidare föreslagit riksdagen att antaga

förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen

den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt.

I anledning av propositionen har inom andra kammaren av herr Hagberg

i Malmö m. fl. väckts en motion, nr 406, i vilken yrkats bland annat, att

riksdagen ville i sitt yttrande över förevarande förslag till ändringar av motorf

ordonsförordningen och vägtrafikstadgan anhålla, att Kungl. Majit måtte

intaga bestämmelse därom, att lättviktsmotorcykel skall ha en högsta tjänstevikt

av 50 kilogram.

Såsom motivering för nämnda yrkande har i motionen anförts bland annat

följande:

En fri fordonsvikt skulle---enligt vår mening komma att medföra

icke önskvärda konsekvenser för den svenska tillverkningen av lättviktsmotorcyklar.

Ifrågavarande tillverkning bedrives numera vid åtskilliga företag och har

nått en betydande omfattning. Importen av färdiga lättviktsmotorcyklar är

f. n. synnerligen obetydlig. De svenska företagen ha nedlagt stora kostnader

för tillverkningen och ett icke ringa antal arbetare har sin utkomst därav.

Av väsentlig betydelse för denna tillverknings storartade uppsving har emellertid

varit, att hittills såsom lättviktsmotorcyklar betecknade fordon —

d. v. s. fordon med en maximivikt av 45 resp. 50 kilogram — icke varit

föremål för nämnvärd tillverkning i utlandet. Där tillverkade motorcyklar

lia nämligen sällan en vikt, som mycket understiger 60 kilogram, och äro

därför enligt gällande svenska bestämmelser i regel att hänföra till vanliga

motorcyklar med den avsevärt strängare behandling i avgifts- och andra

hänseenden, som dylika cyklar äro underkastade.

Borttages nu, såsom i propositionen föreslås, ifrågavarande viktbegränsning,

så att även cyklar om 60 kilogram eller mera kunna hänföras till

lättviktsmotorcyklar, försvinner därmed det viktigaste skyddet för den svenska

tillverkningen på området. Kvar står då endast ett mindre tullskydd,

som i och för sig är alldeles otillräckligt för att i nämnvärd mån försvåra

konkurrensen från utlandet. Till följd av lägre omkostnader, stor avsättning

på hemmamarknaden, exportsubsidier o. s. v. komme den utländska

konkurrensen säkerligen att äventyra utkomstmöjligheterna för ett stort antal

svenska arbetare och företagare, som äro beroende av denna bransch.

Att märka är att utländska tillverkare av lättare motorcyklar icke skulle

lia någon svårighet att med den av dem vanligen tillämpade vikten, omkring

60 kilogram, förena en högsta hastighet, som överensstämmer med

den nu föreslagna maximihastigheten, 40 kilometer i timmen. De motorer,

som begagnas för lättare motorcyklar, äro nämligen här och i utlandet av

ungefär samma konstruktion, även om fordonen äro inrättade för olika

hastigheter.

För att förebygga sådana konsekvenser av de föreslagna bestämmelserna

anse vi det nödvändigt, att principen örn en viktsbegränsning för lättviktsmotorcyklar

bibehålies.

I motionen har vidare framställts visst yrkande avseende förslaget till

förordning angående ändrad lydelse av 2 § automobilskatteförordningen.

Propositionen och motionen hava, såvitt angår förslaget till ändring av

automobilskatteförordningen, hävisats till bevillningsutskottet. I övrigt hava

propositionen och motionen hänvisats till lagutskott och tilldelats andra lagutskottet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och andra lagutskotts utlåtande Nr å.

7

Enligt överenskommelse mellan bevillningsutskottet och andra lagutskottet

hava propositionen och motionen hänskjutits till behandling i sammansatt

bevillnings- och andra lagutskott.

I förevarande utlåtande behandlas propositionen och motionen, såvitt angår

ändringarna i motorfordonsförordningen och vägtrafikstadgan. Ändringarna

i automobilskatteförordningen komma att behandlas i utskottets

utlåtande nr 5.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för de i förevarande utlåtande behandlade

förslagen, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas

i utlåtandet, hänvisa till propositionen och motionen.

Medan i vårt land automobilerna redan tidigt i trafiksäkerhetens intresse

underkastades ganska stränga bestämmelser — bland annat avseende besiktning

och registrering av fordonet samt kompetensbevis och en åldersgräns av

18 år för föraren — ansågos motorcyklarna länge såsom tämligen ofarliga fordon,

vilka utan risk kunde lämnas i stort sett fria. Med tiden gjorde sig emellertid

behovet av en strängare reglering även för motorcyklarnas vidkommande

starkt gällande. Genom 1916 års förordning om automobiltrafik blevo

till en början motorcyklar med en vikt överstigande 150 kilogram (d. v. s.

trehjulingar och liknande fordon) underkastade samma bestämmelser, som

gällde för automobiler. Genom en förordning av år 1920 jämställdes sedermera

med automobiler alla motorcyklar, vilkas vikt översteg 50 kilogram.

Med denna viktsbestämning avsågs att draga en gräns mellan å ena sidan

»motorcyklar i egentlig mening» och å andra sidan »velocipeder med hjälpmotor».

1920 års bestämmelser rörande motorcyklar bibehöllos i allt väsentligt

oförändrade i 1923 års förordning om motorfordon.

Medan de lättare motorcyklarna tidigare till övervägande del utgjorts av

vanliga velocipeder med hjälpmotor och icke kunnat uppnå någon högre

hastighet, kommo så småningom och särskilt från och med år 1925 nya typer

av motorcyklar i marknaden. Dessa lätta motorcyklar, som saknade pedaler

och hade en vikt något understigande 50 kilogram, kunde uppnå nära

nog samma hastighet som de tyngre motorcyklarna. De nya fordonen kommo

genast i bruk i stor omfattning. Genom en år 1927 utfärdad förordning

blevo jämväl de lätta motorcyklarna underkastade motorfordonsförordningens

bestämmelser om besiktning, registrering och körkort. Från tillämpningen

av de skärpta bestämmelserna undantags emellertid velociped med

hjälpmotor, vilket fordon i förordningen definierades såsom »velociped, som

ursprungligen är avsedd och inrättad för framdrivning uteslutande medelst

trampning men som sedermera utan ändring i övrigt försetts med hjälpmotor».

De genom 1927 års förordning genomförda ändringarna i 1923 års

förordning om motorfordon bibehöllos i huvudsak oförändrade i den nya

motorfordonsförordning, som utfärdades år 1930.

1 motorfordonsförordningen den 23 oktober 1936 göres i terminologiskt

hänseende en bestämd skillnad mellan motorcyklar och lättviktsmotorcyklar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatt bevillnings- och andra lagutskotts utlåtande Nr 4.

Begreppet motorcykel omfattar de egentliga motorcyklarna, vilka äro underkastade

bestämmelserna om besiktning, registrering — och därmed även

skatt och trafikförsäkring -— samt körkort, medan uttrycket lättviktsmotorcykel

avser de fordon, vilka tidigare betecknats såsom velocipeder med hjälpmotor.

Beträffande de senare skola fortfarande gälla i huvudsak samma

bestämmelser som förut, frånsett att i förordningen införts en föreskrift

att lättviktsmotorcykel må föras allenast av den, som fyllt 16 år.

Enligt motorfordonsförordningen förstås med lättviktsmotorcykel »tvåfaldigt

motorfordon, bestående av en för framdrivande uteslutande medelst

trampning inrättad cykel, som försetts med hjälpmotor, med fullständig utrustning

vägande högst 20 kilogram, och vars tjänstevikt, så beräknad som

i 2 § 2 mom. sägs» -—• d. v. s. med inräknande av verktyg, bränsle, smörjolja

och vatten — »icke överstiger 45 kilogram». En motsvarande bestämmelse

finnes intagen i vägtrafikstadgan den 23 oktober 1936.

1934 års vägtrafiksakkunniga, vilka utarbetade förslag till nu gällande

motorfordonsförordning och vägtrafikstadga, anförde, att hastigheten å då

befintliga cyklar med påhängsmotor i allmänhet under normala förhållanden

kunde uppdrivas till 35—45 kilometer i timmen. Enligt de sakkunnigas

mening borde det, om särskilda regler med avseende å framförandet av

dessa fordon skulle kunna undvaras, i varje fall icke ifrågakomma, att de

skulle få framföras med nämnvärt större hastigheter än de sålunda angivna.

I sitt av 1936 års riksdag godkända utlåtande (nr 55) över förslaget till

motorfordonsförordning och vägtrafikstadga gjorde andra lagutskottet i anledning

av bestämmelserna angående lättviktsmotorcyklar följande utfå

lande:

Ifrågavarande fordon hava en ingalunda oväsentlig uppgift att fylla såsom

ett billigt och lättskött fortskaffningsmedel, i synnerhet å landsbygden.

De lära i stor utsträckning begagnas av arbetare, som hava sina bostäder

långt från arbetsplatserna, men även av lantbrevbärare m. fl. Utskottet har

ansett befogat att såvitt möjligt söka undvika åtgärder, som skulle kunna

motverka bruket av desamma. Utskottet vill emellertid framhålla, att, därest

genom teknikens utveckling dylika fordon skulle kunna uppdrivas till

mera avsevärda hastigheter och med hänsyn härtill bliva mera farliga för

trafiksäkerheten, statsmakterna böra taga under övervägande, huruvida tillräckliga

skäl förefinnas att låta dylika cyklar intaga en gynnad särställning

i olika hänseenden i förhållande till andra motorcyklar.

I förevarande sammanhang må vidare erinras, att Kungl. Maj:t genom en

den 18 december 1936 utfärdad kungörelse (nr 642) medgivit, att cyklar med

en hjälpmotor vägande mer än 20 men högst 25 kilogram och med en

tjänstevikt överstigande 45 men icke 50 kilogram finge under vissa i kungörelsen

angivna villkor för tiden till och med den 30 juni 1942 anses såsom

lättviktsmotorcyklar.

I ett år 1938 avgivet betänkande framlade 1937 års sakkunniga rörande

trafiksäkerheten förslag till ändrade bestämmelser rörande lättviktsmotor
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och andra lagutskotts utlåtande Nr 4.

9

cyklar. Beträffande resultatet av de år 1936 genomförda författningsändringarna

rörande lättviktsmotorcyklar anförde de sakkunniga följande:

Medan tillverkningen av lättviktsmotorcyklar i vårt land tidigare alltsedan

år 1927 varit skäligen obetydlig, tillverkades redan under år 1937

i runt tal 20,000 dylika fordon, och för år 1938 torde tillverkningen komma

att stiga till 35,000 lättviktsmotorcyklar. Den fordonstyp, som tillverkas och

saluföres, är till det yttre alltjämt lik en trampcykel och är bland annat försedd

med pedaler. Fordonet är emellertid ingalunda avsett för framdrivande

medelst trampning och torde i själva verket på grund av sadelns låga placering,

utväxlingsförhållandet m. m. icke lämpligen annat än rent tillfälligtvis

och på kortare sträckor kunna framdrivas på angivna sätt. Den föreskrivna

begränsningen av motorns vikt har självfallet iakttagits, men genom användning

av s. k. lättmetall har det icke desto mindre blivit möjligt att framställa

en motor, som i förening med fordonets låga vikt möjliggör topphastigheter

på över 70 kilometer i timmen och en normal hastighet, som överstiger 50

kilometer i timmen och alltså är två å tre gånger större än den normala

hastigheten hos en vanlig trampcykel. Med hänsyn till dessa förhållanden

torde det med skäl kunna påstås, att den nuvarande lättviktsmotorcykeln

icke längre kan anses utgöra en trampcykel med hjälpmotor utan snarare

måste betecknas såsom en motorcykel, vilken till uppfyllande av författningens

bokstav utrustats med pedaler. Å andra sidan har den föreskrivna begränsningen

av fordonets tjänstevikt gjort det nödvändigt att vid konstruktionen

av Tamar, gafflar, fälgar och däck, bromsar, ljuddämpare m. fl. detaljer

använda klenare dimensioner än som varit önskvärt och sålunda avstå

från åtskilliga förstärknings- och säkerhetsanordningar, som kommit till användning

på de större motorcyklarna.

De sakkunniga framhöllo härefter, att med den starka ökningen av antalet

lättviktsmotorcyklar följt en kraftig stegring av antalet olyckor vid trafik

med dylika fordon. Härom anförde de sakkunniga, alt enligt vederbörande

polischefers rapporter till statistiska centralbyrån under år 1936 inträffade

sammanlagt 162 sådana trafikolyckor, vid vilka dödades 16 personer, därav

14 lättviktsmotorcyklister. Enligt en preliminär granskning av motsvarande

rapporter för år 1937 inträffade under nämnda år 365 olyckor med lättviktsmotorcyklar,

vid vilka dödades 27 personer, därav 25 lättviktsmotorcykelförare.

Vidare anförde de sakkunniga, att de i sami-åd med vederbörande fabrikanter

undersökt, huruvida möjlighet funnes att skapa en långsammare och

följaktligen ofarligare lättviktsmotorcykel, med eller utan pedaler, vilken

skulle närmare motsvara den fordonstyp, som statsmakterna vid tillkomsten

av 1936 års bestämmelser åsyftade, och som alltjämt skulle kunna lämnas i

huvudsak fri från eljest gällande bestämmelser. Under dessa överläggningar

hade emellertid av det övervägande flertalet fabrikanter med styrka hävdats,

att den av de sakkunniga ifrågasatta vägen icke vore framkomlig. Med anledning

härav ville det synas, som om erforderliga tekniska och kommersiella

förutsättningar för närvarande icke skulle föreligga för framställande

av en ny typ av lättviktsmotorcykel, väsentligt långsammare än den

nuvarande typen.

De sakkunniga föreslogo, att de särskilda bestämmelserna för lättviktsmotorcyklar

skulle upphävas och att de föreskrifter, som vore meddelade i

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatt bevillnings- och andra lagutskotts utlåtande Nr 4.

fråga om motorcyklar, skulle utsträckas att gälla beträffande alla tvåhjuliga

motorfordon.

över de sakkunnigas förslag hava yttranden avgivits av myndigheter och

organisationer. En närmare redogörelse för innehållet i yttrandena finnes

intagen å sid. 26—39 i propositionen. I detta sammanhang må emellertid anföras,

att flertalet av de hörda myndigheterna och organisationerna vitsordat,

att nu rådande förhållanden å ifrågavarande område ur olika synpunkter

icke äro tillfredsställande och att därför ändrade bestämmelser rörande lättviktsmotorcyklar

äro av behovet påkallade.

Möjligheten att skapa en långsammare och följaktligen ofarligare motorcykel

än den nu vanligen förekommande lättviktsmotorcykeln upptages till

behandling i yttranden, som avgivits av vederbörande fabrikanter. Av dessa

yttranden framgår, att olika meningar äro rådande angående de tekniska

möjligheterna att framställa en för sitt ändamål lämplig lättviktsmotorcykel

av nu ifrågasatt slag. Det övervägande antalet fabrikanter, som uttalat sig

i frågan, hava emellertid ansett detta kunna ske. Sålunda hava Husqvarna

vapenfabriks aktiebolag, aktiebolaget maskinfabriken Rex, aktiebolaget Ernst

O. Jönsson, M. Berlin & Co. aktiebolag, Industrikompaniet, svenska CykelMagasinet,

aktiebolaget Nymans Verkstäder, Gefle velocipedfabrik och velocipedaktiebolaget

Lindblad uttalat, att de efter ingående undersökningar

funnit det möjligt att tillverka en ändamålsenlig lättviktsmotorcykel med så

låg maximihastighet, att den skulle såsom hittills kunna vara körkorts-, registrerings-

och skattefri. Förevarande motorcykel skulle hava en cylindervolym

av högst 80 kubikcentimeter samt en maximihastighet av 35 kilometer

per timme.

Aktiebolaget A. Wiklunds maskin- och velocipedfabrik har däremot ifrågasatt

värdet av en teknisk fartbegränsning för lättviktsmotorcyklarna.

Svenska cykelfabriken Monark ställer sig helt avvisande till förslaget örn

en begränsning av den högsta tillåtna hastigheten för en lättviktsmotorcykel.

Bolaget anför bland annat, att en sådan motorcykel med 35 km hastighet

skulle bliva otillfredsställande beträffande såväl hållbarhet som prestationsförmåga

och icke giva köparen full valuta för hans pengar. På en vanlig

trampcykel kunde uppnås en hastighet av 35 km/tim. En tävlingsåkare holle

en fart på ungefär 40 till 50 km/tim., och det torde icke vara rimligt, att

maximihastigheten för en lättviktsmotorcykel skulle vara lägre än för en

trampcykel.

Föredragande departementschefen har angående förslagen till ändringar

i motorfordonsförordningen och vägtrafikstadgan anfört bland annat följande:
Av

den förut lämnade redogörelsen framgår, att lättviktsmotorcyklarna under

de senaste två åren utvecklats i en riktning, som statsmakterna icke torde

hava förutsatt vid bestämmelsernas avfattning. Antalet lättviktsmotorcyklar

har därjämte ökats synnerligen hastigt, så att för närvarande antalet i bruk

varande dylika fordon torde kunna beräknas uppgå till omkring 75,000. Den

typ, som nu framkommit, överensstämmer visserligen formellt med den upp
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatt beuitlnings- och andra lagutskotts utlåtande Nr 4. 11

ställda definitionen på lättviktsmotorcykel men utgör i realiteten en mindre

motorcykel, vilken för uppfyllande av de uppställda fordringarna utrustats

med pedaler och i övrigt till det yttre i stort sett liknar en trampcykel. Såsom

sådan torde den emellertid på grund av sin konstruktion kunna användas

endast mera tillfälligtvis. 1 stället för att utgöra, såsom avsågs, ett

långsamt gående och relativt ofarligt fortskaffningsmedel har lättviktsmotorcykeln

blivit ett snabbgående och trafikfarligt motorfordon. Dess hastighet

har visat sig kunna uppgå till över 70 kilometer i timmen eller sålunda avsevärt

mer än vad som torde hava förutsatts vid bestämmelsernas avfattning.

Det torde här jämväl böra framhållas, att den föreskrivna begränsningen av

fordonets tjänstevikt i vissa fall åstadkommit ett eftersättande av förstärknings-

och säkerhetsanordningarna å fordonet, vilket i sin tur medverkat till

att öka fordonets farlighet.

Såsom de sakkunniga påvisat hava olycksfallen i samband med framförande

av lättviktsmotorcykel under senare år nått.mycket höga siffror. De

sakkunnigas uppgifter i detta hänseende kunna numera kompletteras med

preliminära siffror för år 1938. Under nämnda år inträffade omkring 850

trafikolyckor, i vilka lättviktsmotorcyklar vörö delaktiga, och vid dessa

olyckor dödades icke mindre än 75 personer, därav 69 förare av lättviktsmotorcykel.

Någon anledning att förvänta, att utan ingripande från statsmakternas

sida någon förbättring i rådande förhållanden skall inträda, torde

ej föreligga. Snarare torde kunna antagas, att i den mån den tekniska utvecklingen

fortskrider och antalet lättviktsmotorcyklar ytterligare ökas, trafikolyckornas

antal kommer att stiga i minst motsvarande grad.

Med hänsyn till nu berörda förhållanden föreligger enligt min mening ett

starkt behov av ändrade bestämmelser på förevarande område, innebärande

ökad kontroll över lättviktsmotorcyklar och förare av dylika fordon.

Vad först angår den nuvarande typen av lättviktsmotorcyklar hava de

sakkunniga uttalat, att ifrågavarande fordon böra i allt väsentligt jämställas

med motorcyklar. Till denna uppfattning vill jag helt ansluta mig.

De sakkunniga hava till behandling upptagit frågan örn möjligheten att,

samtidigt som de nuvarande lättviktsmotorcyklarna jämställas med motorcyklar,

framställa en långsammare och därigenom ofarligare lättviktsmotorcykel,

vilken skulle närmare motsvara den av statsmakterna vid tillkomsten

av 1936 års bestämmelser åsyftade fordonstypen och vilken alltjämt skulle

kunna lämnas i huvudsak fri från eljest gällande bestämmelser. Enligt de

sakkunnigas mening vore en hastighet av 35 kilometer i timmen den högsta,

som borde ifrågakomma för en dylik fordonstyp.

För att en viss typ av lättviktsmotorcyklar skall kunna lämnas i huvudsak

fri från förut angivna bestämmelser måste det enligt min mening krävas,

att fordonets hastighet begränsats genom anordningar, som icke utan svårighet

kunna ändras. Såvitt jag vid prövning av hithörande förhållanden

och efter samråd med representanter för vissa företag, sorn tillverka lättviktsmotorcyklar,

kunnat finna, synes möjlighet icke för närvarande föreligga

att konstruera en tekniskt tillfredsställande lättviktsmotorcykel, vars

maximihastighet nämnvärt understiger 40 kilometer i timmen. Det är även

att märka, att en alltför långt gående begränsning av hastigheten måste menligt

inverka på fordonets praktiska användbarhet och därmed på dess möjlighet

alt i konkurrens med snabbare fordonstyper göra sig gällande. En

lättviktsmotorcykel med nyss angivna hastighet torde emellertid enligt min

mening alltjämt medföra sådana risker i trafiken, att någon eftergift från

av mig förut angivna bestämmelser icke bör ifrågakomma.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansatt bevillnings- och andra lagutskotts utlåtande Nr 4.

I enlighet med de riktlinjer jag i det föregående angivit har jag låtit inom

kommunikationsdepartementet utarbeta förslag till erforderliga ändringar i

motorfordonsförordningen och vägtrafikstadgan.

De föreslagna ändringarna innebära i huvudsak följande. I motorfordonsförordningen

och vägtrafikstadgan vidtagas sådan ändringar i definitionerna,

att lättviktsmotorcykel betecknas såsom ett särskilt slag av motorcykel

och icke, såsom för närvarande är fallet, behandlas såsom en med motorcykeln

sidoordnad fordonstyp. Härigenom vinnes ur författningsteknisk synpunkt

den förenklingen, att föreskrifterna rörande besiktning, registrering,

körkort, föraransvar m. m. automatiskt bliva tillämpliga jämväl å lättviktsmotorcyklar.

Samtidigt ändras definitionen på lättviktsmotorcykel därhän,

att såsom sådan betecknas allenast den förordade hastighetsbegränsade fordonstypen,

medan de nuvarande, snabba lättviktsmotorcyklarna i fortsättningen

komma att betraktas såsom jämställda med de nuvarande motorcyklarna.

Särbestämmelser för lättviktsmotorcyklar meddelas rörande vissa detaljfrågor,

varjämte ett nytt slag av körkort införes, gällande allenast för förande

av sådana fordon. Tidpunkten för ikraftträdandet av de föreslagna

författningsändringarna torde böra bestämmas till den 1 juli 1939. För lättviktsmotorcykel

av nuvarande typ, som vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande

är i bruk, synes anstånd beträffande bestämmelsernas tillämpning

böra medgivas till den 1 januari 1940 samt särskilda lättnader beviljas beträffande

registrering och körkort.

Angående möjligheten att stimulera intresset för den i propositionen föreslagna

typen av lättviktsmotorcykel har departementschefen anfört bland

annat följande:

Det skulle — — — enligt min mening vara i hög grad önskvärt, om

tillverkningen och användningen av lättviktsmotorcyklar i fortsättningen

komme att inrikta sig på en dylik långsammare fordonstyp. Ehuru det,

såsom jag nyss antydde, icke synes försvarligt att stimulera intresset

för ett sådant fordon genom eftergift från de bestämmelser, som äro

meddelade i trafiksäkerhetens intresse, vill det synas mig, som om möjlighet

likväl skulle föreligga att befrämja dess användning på annat sätt, nämligen

genom beredande av lättnad i fråga om vissa av de besvär och kostnader,

som eljest äro förenade med förvärvandet eller innehavet av motorfordon.

En nedsättning av kostnaderna är vidare önskvärd ur synpunkten,

att flertalet av dem, som komma att förvärva ett fordon av nu ifrågavarande

slag, torde befinna sig i relativt små ekonomiska omständigheter och vara

i behov av fordonen för färd till och från sitt arbete. Med hänsyn till nu

angivna förhållanden vill jag till en början ifrågasätta, att möjlighet hålles

öppen för Kungl. Maj:t att beträffande visst område föreskriva, att förarprov

för erhållande av körkort för lättviktsmotorcykel må enligt av Konungen

meddelade bestämmelser avläggas inför annan än besiktningsman. Vidare

synes det mig lämpligt, att avgiften för registrering av en till en hastighet

av 40 kilometer i timmen begränsad lättviktsmotorcykel nedsättes från 5

till 2 kronor (vartill komma 2 kronor för stämpel och lösen) samt att körkort

för förande av sådant fordon blir fritt från stämpel och lösen (för närvarande

10 kronor). Därjämte förutsätter jag, att gottgörelsen för läkarintyg

för erhållande av körkort, då intyget ufärdas av tjänsteläkare, skall

kunna nedsättas från det nuvarande beloppet, som är 8 kronor, till förslagsvis

4 kronor. Den till besiktningsmannen utgående avgiften för undergående

av förarprov, för närvarande 10 kronor, torde för motorcykelförarnas

vidkommande kunna i enlighet med vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

ifrågasatt sänkas till 5 kronor. Enahanda avgift torde böra utgå, när fö
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och andra lagutskotts utlåtande Nr 4. 13

rarprov för lättviktsmotorcykel verkställes av annan person än besiktningsman,

på Kungl. Maj:t torde det få ankomma att meddela de bestämmelser

om inleverans till statsverket av uppburna avgifter, som i dessa fall må befinnas

erforderliga. Sammanlagda kostnaden för registrering, läkarintyg,

förarprov och körkort skulle sålunda nedbringas från det nuvarande

beloppet, 35 kronor, till allenast 13 kronor. Besiktningen skulle självfallet

i regel verkställas såsom typbesiktning och följaktligen icke medföra någon

kostnad för den enskilde fordonsägaren.

De av mig förut berörda frågorna örn frihet från stämpel och lösen beträffande

körkort för förande av lättviktsmotorcykel — av vilka den förra

torde böra underställas riksdagens prövning — torde komma att i annat

sammanhang anmälas av chefen för finansdepartementet.

Beträffande den ifrågasatta sänkningen av avgifterna för registrering, läkarintyg

och förarprov torde det böra ankomma på Kungl. Majit att framdeles

meddela bestämmelser genom ändringar i respektive författningar.

I detta sammanhang får utskottet erinra, att bestämmelser angående avgifter

för registrering av motorfordon ävensom för andra anmälningar till

automobilregistret finnas intagna i kungörelsen den 19 februari 1937 angående

automobilregisters förande m. m. (nr 48). Enligt ifrågavarande kungörelse

utgår avgiften för ansökan om registrering av motorcykel med 5

kronor och avgiften för vissa andra anmälningar med 3 kronor. Storleken

av den gottgörelse, som läkare anställd i statens eller kommunens tjänst

äger betinga sig för utfärdande av läkarintyg för erhållande av körkort, är

bestämd i kungörelsen den 19 februari 1937 angående läkarintyg för erhållande

av körkort (nr 50). Bestämmelse angående storleken av avgiften

för undergående av förarprov är meddelad i en bilaga till instruktionen för

besiktningsmän den 23 oktober 1936 (nr 564).

I propositionen nr 214 har föreslagits sådan ändring av lagen den 7 juni

1934 om straff för vissa brott vid förande av motorfordon, att bestämmelserna

i nämnda lag bliva tillämpliga jämväl med avseende å förare av lättviktsmotorcykel.

Ifrågavarande proposition kommer att behandlas i utskottets

utlåtande nr 6. I proposition nr 189 har vidare föreslagits, bland annat,

ändring av lagen den 10 maj 1929 örn trafikförsäkring å motorfordon i

syfte att införa trafikförsäkringsplikt beträffande lättviktsmotorcyklar. Denna

proposition har hänvisats till lagutskott och tilldelats första lagutskottet.

Slutligen har i propositionen nr 208 föreslagits sådan ändring av förordningen

den 19 november 1914 angående stämpelavgiften att körkort, innefattande

tillstånd allenast till förande av lättviktsmotorcykel, skall vara fritt

från stämpel. Sistnämnda proposition har hänvisats till bevillningsutskottet.

De i gällande motorfordonsförordning och vägtrafikstadga intagna definitionerna

å lättviktsmotorcykel hava tillkommit i syfte att erhålla ett fordon

med låg maximihastighet, vilket till följd av sin relativa ofarlighet i trafiken

kunde lämnas fritt från eljest gällande bestämmelser rörande motorfordon.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har detta syfte icke uppnåtts.

Till följd av teknikens framsteg hava lättviktsmotorcyklarna alltmera

U t8lcoltel.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Sammansatt bevillnings- och andra lagutskotts utlåtande Nr 4.

utvecklats till ej blott snabba utan även ofta trafikfarliga fordon. Denna

utveckling har medfört, att antalet olyckshändelser vid trafik med lättviktsmotorcyklar

och antalet vid dessa olyckor dödade och skadade personer undergått

en oroväckande stegring. Enligt utskottets mening har till denna utveckling

jämväl bidragit det förhållandet, att någon kontroll från samhällets

sida icke kunnat utövas i syfte att hindra uppenbart olämpliga personer att

uppträda som förare av lättviktsmotorcyklar. I propositionen föreslås, att

de nu allmänt förekommande snabba lättviktsmotorcyklarna skola jämställas

med vanliga motorcyklar och sålunda bliva underkastade bestämmelser

örn besiktning, registrering och körkort. Mot propositionens innehåll i denna

del har utskottet icke funnit anledning till erinran.

I syfte att leda tillverkningen in på åstadkommande av en ny och mera

ofarlig typ av lättviktsmotorcykel föreslås i propositionen införande i motorfordonsförordningen

och vägtrafikstadgan av nya definitioner å sådant

fordon. Enligt de sålunda föreslagna definitionerna skall lättviktsmotorcykel

vara så inrättad, att den med en belastning av 65 kilogram icke kan

på horisontell väg framföras med högre hastighet än 40 kilometer i timmen

och endast med svårighet kan ändras för högre hastighet.

Det synes utskottet angeläget, att de nya definitionerna å lättviktsmotorcykel

utformas på sådant sätt, att dessa fordon komma att utgöra ett fullgott

och under olika förhållanden användbart trafikmedel. Lättviktsmotorcyklar

hava en ingalunda oväsentlig uppgift att fylla såsom billiga och lättskötta

fordon, framför allt på landsbygden. De begagnas i stor utsträckning

av arbetare för färd till och från arbetsplatsen. Med hänsyn härtill

måste lättviktsmotorcyklarna besitta sådana egenskaper, att de kunna framföras

med önskvärd hastighet jämväl vid dåligt väglag och i branta uppförsbackar.

Den i propositionen föreslagna maximihastigheten för ifrågavarande

fordon synes utskottet på grund därav vara väl låg. Enär den nya typen

av lättviktsmotorcykel kommer att underkastas bestämmelser om besiktning,

registrering och körkort, kan enligt utskottets mening en viss höjning av den

högsta tillåtna hastigheten företagas utan att några vådor ur trafiksäkerhetens

synpunkt därigenom kunna befaras inträda. Med hänsyn härtill får utskottet

förorda, att maximihastigheten för lättviktsmotorcyklar höjes från

40 till 50 kilometer i timmen.

I motionen 11:406 har föreslagits, att i de nya definitionerna å lättviktsmotorcykel

borde införas en bestämmelse av innehåll, att sådant fordon

skulle hava en högsta tjänstevikt av 50 kilogram. Av förut anförda skäl har utskottet

föreslagit, att maximihastigheten för den nya lättviktsmotorcykeln

bör bestämmas till 50 kilometer i timmen. Enligt vad utskottet erfarit torde

en fullgod och stabil lättviktsmotorcykel med nämnda maximihastighet icke

kunna tillhandahållas med en så låg tjänstevikt som motionärerna föreslagit.

Däremot har det visat sig möjligt att konstruera ett sådant fordon med en

tjänstevikt icke överstigande 60 kilogram. Då i marknaden redan finnas

lättviktsmotorcyklar av utländskt fabrikat med en tjänstevikt av i runt tal

50 kilogram saknar sålunda ur skyddssynpunkt för den svenska tillverk
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och andra lagutskotts utlåtande Nr 4. 15

ningen på området den av motionärerna föreslagna viktgränsen betydelse.

På grund av det anförda och då det synes lämpligt, att i definitionerna å

lättviktsmotorcykel införes en bestämmelse om tjänstevikt, får utskottet föreslå,

att i nämnda definitioner intages ett stadgande av innehåll, att sådant

fordon skall hava en högsta tjänstevikt av 60 kilogram.

I propositionen föreslås i 18 § 1 mom. andra stycket motorfordonsförordningen

ett stadgande av innehåll bland annat, att körkort skall utfärdas för

förande av automobil eller av motorcykel, dock att beträffande sistnämnda

slag av körkort särskilt skall angivas, huruvida körkortet gäller endast för

förande av lättviktsmotorcykel. Enligt utskottets mening bör ordalydelsen

i förevarande stadgande underkastas en viss jämkning i syfte att utmärka,

att allenast i fall, då körkort för motorcykel skall gälla endast för förande

av lättviktsmotorcykel, detta skall särskilt angivas å körkortet.

Vad härefter angår det föreslagna stadgandet i 19 § 1 mom. andra stycket

motorfordonsförordningen öppnas genom detsamma möjlighet för Konungen

att beträffande särskilt område föreskriva, att förarprov för erhållande av

körkort för lättviktsmotorcykel må avläggas inför annan än besiktningsman.

Mot innehållet i förevarande stadgande finner utskottet icke anledning

till erinran. Utskottet vill emellertid uttala önskvärdheten av att personer,

som sålunda komma att erhålla behörighet att förrätta förarprov, icke äro

agenter för tillverkare eller försäljare av lättviktsmotorcyklar eller för försäkringsinrättningar,

som meddela trafikförsäkring beträffande sådana fordon.

Bland dem, som kunna tänkas vara lämpliga för erhållande av sådant

förordnande, må särskilt nämnas polischef samt för ändamålet kvalificerade

polismän och fjärdingsman.

I övrigt har utskottet icke beträffande förslagen till ändring av motorfordonsförordningen

och vägtrafikstadgan funnit anledning till erinran.

I propositionen har departementschefen uttalat, att möjlighet att befrämja

användningen av lättviktsmotorcyklar med begränsad hastighet syntes föreligga

bland annat genom att beträffande denna fordonstyp medgiva nedsättning

av de kostnader, som eljest äro förenade med förvärvandet eller innehavet

av motorfordon. Utskottet ansluter sig till vad departementschefen i

detta hänseende anfört beträffande kostnaden för registrering av lättviktsmotorcykel

samt avgifterna för läkarintyg och förarprov för erhållande av

körkort för sådant fordon. Utskottet ifrågasätter emellertid, huruvida icke

jämväl övriga avgifter för anmälningar till automobilregistret, såvitt angår

lättviktsmotorcyklar, böra nedsättas till samma belopp som den för sådana

fordon föreslagna registreringsavgiften.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anmäla,

att vid granskning av de vid ifrågavarande proposition

fogade förslagen till förordning örn ändring i vissa delar av

motorfordonsförordningen den 23 oktober 1936 samt till förordning

örn ändring i vissa delar av vägtrafikstadgan den

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sammansatt bevillnings- och andra lagutskotts utlåtande Nr 4.

23 oktober 1936 riksdagen ej funnit skäl att mot desamma

göra andra erinringar än utskottet i förevarande utlåtande

upptagit;

B) att motionen II: 406, såvitt den avser motorfordonsförordningen

och vägtrafikstadgan, måtte anses besvarad

genom vad utskottet under A) hemställt.

Stockholm den 25 maj 1939.

På sammansatta bevillnings- och andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från bevillningsutskottet: herrar Heiding- °, Ekman, Wahlmark, Sköldén1,

Sylwan13, Olsson i Gävle, Ericson i Boxholm, Johanson i Huskvarna och Hagberg i Malmö;

samt

från andra lagutskottet: herrar Norman, Tamm3, Löfvander och Sten-3, fröken

Hesselgren, herrar Olovson i Västerås, Molander1 och Sandström.

1 Närvarande endast vid behandlingen av frågan om lättviktsmotorcykels tjänstevikt.

2 Ej närvarande vid behandlingen av frågan om lättviktsmotorcykels tjänstevikt.

5 Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Löfvander, vilken ansett, att utskottet bort lämna de i propositionen

föreslagna definitionerna å lättviktsmotorcykel utan erinran.

Stockholm 1939. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

392037

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.