Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område jämte i ämnet väckta motioner med mera.
1939-05-23 · 49 sidor, varav 44 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 44 av 49 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevJoU 1939:2, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område jämte i ämnet väckta motioner med mera.
Dokumentets text
Sammansatt bevillnings- oell jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.
1
Nr 2.
Ankom till riksdagens kansli den 24 maj 1939 kl. 5 e. m.
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område jämte i
ämnet väckta motioner med mera.
Enligt överenskommelse mellan bevillningsutskottet och jordbruksutskottet
lia till behandling i sammansatt bevillnings- och jordbruksutskott hänskjutits
dels Kungl. Maj:ts den 24 mars 1939 dagtecknade, till jordbruksutskottet
hänvisade proposition, nr 230, angående prisreglerande åtgärder på
jordbrukets område jämte i ämnet väckta motioner, dels Kungl. Maj:ts den
24 mars 1939 dagtecknade, till bevillningsutskottet hänvisade proposition, nr
231, med förslag till förordning angående ytterligare utsträckning av Kungl.
Maj:ts befogenhet att meddela förordnande jämlikt 1 § förordningen den 7
juni 1935 (nr 259) om accis å margarin och vissa andra fettvaror m. m. jämte
i ämnet väckta motioner, och dels vissa i det följande närmare angivna, under
motionstiden vid riksdagens början väckta till utskotten överlämnade motioner
i ämnen, som beröras av propositionerna eller avhandla därmed närstående
spörsmål.
Propositionen nr 230.
I förevarande proposition har Kungl. Maj:t — under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för den 24 mars 1939
— föreslagit riksdagen
dels antaga vid propositionen fogade förslag till
1) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 26 juni 1933 (nr
391) angående mjölkavgift;
2) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 7 juni 1935 (nr
279) angående slaktdjursavgift;
3) förordning angående ändrad lydelse av 11 § förordningen den 14 juni
1933 (nr 329) om skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl;
4) förordning örn fortsatt giltighet av förordningen den 11 juni 1937 (nr
369) angående utförselbevis för råg och vete,
fallang till riksdagens protokoll 1939. 7 sami. 2 avd. Nr 2.
1
2 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.
dels ock
1) medgiva, att Kungl. Maj:t må vidtaga åtgärder för reglering för tiden till
och med den 30 juni 1940 av införseln till riket av mjölk och mejeriprodukter
samt kasein i enlighet nied av departementschefen i statsrådsprotokollet
angivna riktlinjer;
2) medgiva, att Kungl. Maj:t må, om så befinnes nödigt för stödjande avpriset
å smör, vidtaga åtgärder för reglering för tiden till och med den 30 juni
1940 av införseln till riket av margarin, konstister och fettemulsion samt av
råvaror för margarinindustrien och ämnen, varav dessa framställas, i enlighet
med av departementschefen i statsrådsprotokollet angivna riktlinjer;
3) medgiva, att Kungl. Majit må vidtaga åtgärder för reglering för tiden
till och med den 3Q juni 1940 av införseln till riket av slaktdjur samt kött och
fläsk i enlighet med av departementschefen i statsrådsprotokollet angivna
riktlinjer;
4) medgiva, att Kungl. Majit må vidtaga åtgärder för reglering för tiden
till och med den 30 juni 1940 av införseln till riket av ägg m. m. i huvudsaklig
överensstämmelse med nu gällande bestämmelser;
5) medgiva, att Kungl. Majit må vidtaga åtgärder för reglering för tiden till
och med den 31 augusti 1940 av införseln till riket av malt i huvudsaklig
överensstämmelse med av departementschefen i statsrådsprotokollet angivna
riktlinjer;
6) medgiva, att Kungl. Majit må vidtaga åtgärder för reglering för tiden
till och med den 31 augusti 1940 i huvudsaklig överensstämmelse med nu
gällande bestämmelser av införseln till riket av vete och råg samt därav framställda
produkter;
7) medgiva, att Kungl. Majit må, då särskilda skäl därtill föranleda, för
tiden till och med den 31 augusti 1940 bestämma, att restitution av tull enligt
4 § förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution
(kvarnindustrirestitution) ej må åtnjutas eller må åtnjutas allenast i mindre
omfattning än i nämnda paragraf sägs;
8) bemyndiga Kungl. Majit att träffa avtal med svenska spannmålsaktiebolaget
för tiden från och med den 1 september 1939 till och med den 31
augusti 1940 i huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen i
statsrådsprotokollet angivna grunder;
9) bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att efter beslut av Kungl.
Majit i mån av behov tillhandahålla svenska spannmålsaktiebolaget svenska
statens fyra procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens sida, till
ett nominellt belopp av 25,000,000 kronor för att av bolaget pantförskrivas
såsom säkerhet för lån i riksbanken:
10) godkänna i § 10 av avtal den 26 augusti 1938 mellan statens potatismjölsnämnd
och Sveriges stärkelseproducenters förening u. p. a. av nämnden
gjord utfästelse;
11) besluta, att av de avgifter för täckande av förluster å spannmålsregleringen,
vilka efter avdrag av restitutioner inflyta under budgetåret 1939/40,
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.
3
skall till fonden för mötande av sådana förluster överföras det belopp, som
överstiger 2,000,000 kronor;
12) anvisa för budgetåret 1939/40:
a) till beredskapslagring av fodersäd ett förslagsanslag av 300,000 kronor;
b) till avsättning till jordbrukets prisregleringsfond ett förslagsanslag av
55,000,000 kronor;
c) till avsättning till fonden för mötande av förluster å spannmålsregleringen
ett förslagsanslag av 6,000,000 kronor.
Vid propositionen fogade författningsförslag äro av följande lydelse:
Förslag
till
Förordning
om fortsatt giltighet av förordningen den 26 juni 1933 (nr 391)
angående mjölkavgift.
Härigenom förordnas, att förordningen den 26 juni 1933 angående mjölkavgift
med däri genom förordningarna den 7 juni 1935 (nr 278) och den 30
juni 1936 flir 417) gjorda ändringar skall äga fortsatt giltighet under tiden
från och med den lpjuli 1939 tillsvidare till och med den 3G juni 1940.
Förslag
till
Förordning
örn fortsatt giltighet av förordningen den 7 juni 1935 (nr 279)
angående slaktdjursavgift.
Härigenom förordnas, att förordningen den 7 juni 1935 angående slaktdjursavgift
skall äga fortsatt giltighet under tiden från och med den 1 juli 1939
tillsvidare till och med den 30 juni 1940.
4
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 11 § förordningen den 14 juni 1933
(nr 329) om skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl.
Härigenom förordnas, att 11 § förordningen den 14 juni 1933 om skatt
å oljekakor och vissa slag av fodermjöl1 skall erhålla följande ändrade lydelse:
11
§•
1 mom. Restitution av skatt, som avses i denna förordning, må efter ansökan
åtnjutas för vara som i 1 § sägs, vilken i oförändrat skick utföres till
utrikes ort eller svensk frihamn, ävensom, i den omfattning och på de villkor
Kungl. Maj:t bestämmer, för i 1 § angiven vara, vilken eljest utföres till utrikes
ort eller svensk frihamn eller vilken inom riket användes för framställning
av annan vara än kreatursfoder.
Närmare föreskrifter angående ansökan om restitution samt prövning därav
meddelas av Kungl. Majit.
2 mom. Där det med hänsyn till särskilda förhållanden finnes påkallat,
må Kungl. Majit jämväl under andra omständigheter än i 1 mom. avses medgiva
befrielse, helt eller delvis, från skatt eller återbäring därav.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1939.
Förslag
till
Förordning
örn fortsatt giltighet av förordningen den 11 juni 1937 (nr 369)
angående utförselbevis för råg och vete.
Härigenom förordnas, att förordningen den 11 juni 1937 angående utförselbevis
för råg och vete skall äga fortsatt giltighet under tiden från och med
den 1 augusti 1939 till och med den 31 augusti 1940.
Senaste lydelse, se 1934:177.
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.
5
Propositionen nr 231.
I förevarande proposition har Kungl. Majit — under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 24 mars 1939
— föreslagit riksdagen att
dels antaga vid propositionen fogat förslag till förordning angående ytterligare
utsträckning av Kungl. Majits befogenhet att meddela förordnande
jämlikt 1 § förordningen den 7 juni 1935 (nr 259) örn accis å margarin och
vissa andra fettvaror,
dels ock besluta att, i den mån förordnande om uttagande av accis enligt
förordningen örn accis å margarin och vissa andra fettvaror av Kungl. Majit
meddelas, Kungl. Majit skall äga att för tid, varunder sådan accis utgår, förordna,
att med accisförordnandet avsedd vara skall beläggas med tull, som
motsvarar den för densamma bestämda accisen, eller, därest tull å varan
redan utgår, en med accisbeloppet förhöjd tull; dock att från sådan tull eller
tullförhöjning skall undantagas vara, som införes uteslutande för tillverkning
i och för försäljning av annan accisbelagd vara.
Vid propositionen fogade författningsförslag är av följande lydelse:
Förslag
till
förordning angående ytterligare utsträckning av Kungl. Maurts
befogenhet att meddela förordnande jämlikt 1 § förordningen den
7 juni 1935 (nr 259) örn accis å margarin och vissa andra fettvaror.
Härigenom förordnas, att den Kungl. Majit enligt förordningen den 7 juni
1935 örn accis å margarin och vissa andra fettvaror tillkommande befogenheten
att meddela förordnande jämlikt 1 § i förordningen — vilken befogenhet
jämlikt förordningen den 18 juni 1937, nr 474, gäller med avseende å
vara, som levereras intill utgången av juni månad 1939 — skall utsträckas
att avse vara, som levereras intill utgången av juni månad 1940.
Motioner.
Till sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottet — här nedan benämnt
utskottet — ha överlämnats följande i anledning av propositionerna
i riksdagen väckta motioner, nämligen:
1) I: 313 av herr Gabrielsson m. fl. likalydande med lii 463 av herr Sandberg
m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att beträffande särskilda
åtgärder till befrämjande av jordbruket i Norrland det anslag som må
6
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.
komma att anvisas ur jordbrukets prisregleringsfond för produktions- oell
avsättningsbefrämjande åtgärder på jordbrukets område i Norrland och vissa
delar av Kopparbergs och Värmlands län för budgetåret 1939/40 må användas
så, att, sedan Kungl. Majit efter förslag av vederbörande hushållningssällskaps
förvaltningsutskott fördelat medlen, dessa av respektive förvaltningsutskott
handhavas och användas för ovan angivna ändamål på i huvudsak
samma sätt som hittills;
2) 1: 314 av herr von Stockenström m. fl. likalydande med II: 461 av herr
Liedberg lii. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte antaga sådana bestämmelser
eller lämna sådant bemyndigande, att Kungl. Majit äger förhindra
att till nackdel för mjölkproducenterna smör återföres till grädde;
3) I: 315 av herr Andersson, Alfred, och herr Svedberg, vari hemställts,
1) att riksdagen vid behandling av Kungl. Majits proposition nr 230 måtte
besluta att bifalla det förslag till rabatt å kraftfoder, som framförts inom
1938 års jordbruksutredning, dock med frihet för Kungl. Majit att närmare
bestämma förmena^ för denna verksamhet;
2) att erforderiigåSmedel för denna verksamhet skall utgå ur jordbrukets
prisregleringsfond;
4) 1:316 av herrar Näslund och Bäckström, vari hemställts, att riksdagen
ville avslå det i propositionen nr 230 föreslagna bemyndigandet för Kungl.
Majit att lämna stöd för export av fodersäd under kommande skördeår;
5) 1:324 av herr Domö m. fl. likalydande med 11:497 av herr Bagge
m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av proposition nr 231
måtte besluta att ändra förordningen om accis å margarin och vissa andra
fettvaror m. ni. därhän, att övre gränsen för Kungl. Majits befogenhet afl
uttaga accis må höjas från 60 öre till 75 öre pr kg;
6) I: 328 av herr Domö m. fl. likalydande med lii 489 av herr Bagge m. fl.,
vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 230 angående
prisreglerande åtgärder på jordbrukets område
dels ville uttala sig för
1) att den under månaderna kring årsskiftet 1938/39 uppnådda genomsnittliga
prisnivån för jordbrukets produkter bör betraktas såsom en minimigräns,
vilken endast undantagsvis må få underskridas;
2) att margarinaccisen måtte kunna höjas utöver vad Kungl. Majit föreslagit
i den utsträckning, som kan erfordras för att möjliggöra uttagandet
av det eftersträvade smörpriset;
3) att för utförsel av fodersäd exporttillägg må få utbetalas även för att
säkerställa ett tillfredsställande fodersädespris inom landet, för vilket ändamål
det av Kungl. Majit begärda anslaget å 2 milj. kr. må få överskridas
och subsidiärt finansieras med veteavgifter;
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.
7
4) att stödköpspriserna å brödspannmål böra, om förhållandena så påkalla
eller medge, höjas intill 18 kr. pr dt under höstmånaderna nied en mot
lagringskostnaderna svarande successiv stegring under efterföljande månader,
varvid hittills gällande prisskillnad mellan råg och vete ej längre bör
tillämpas;
dels ville besluta
1) att kostnaderna för beredskapslagret av brödsäd ej skola belasta fonden
för mötande av förluster å spannmålsregleringen;
2) att det begärda anslaget ur jordbrukets prisregleringsfond till särskilda
åtgärder till befrämjande av jordbruket i Norrland måtte höjas från 800,000
kr. till 1 milj. kr.;
dels ville i övrigt beakta de i motionerna anförda synpunkterna;
7) 1:329 av herr von Heland m. fl. likalydande med 11:487 av herr Andersson
i Dunker m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att
margarinförordningen § 1 skall ändras, så att med margarin förstås varje
med konst framställt, till människoföda avsett fett av vad ursprung, blandning
eller sammansättning som helst, såvida däri ingår fett, som ej är framställt
ur mjölk, samt
att vid tillverkningen av margarin färgämne ej får tillsättas fettråvarorna
och ej heller margarin, som utbjudes i allmänna handeln;
8) 1:330 av herr Albertsson, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta,
1. att, utöver vad i kungl, propositionen nr 230 föreslagits, bifalla det förslag
till rabatt å kraftfoder till förmån för de mindre jordbrukarna, som föreslagits
i reservationen till jordbruksutredningens utlåtande den 29 december
1938 med de ändringar, som angivits i motionen;
2. att uppdraga åt Kungl. Maj:t att närmare utforma förslaget i tekniskt
hänseende; samt
3. att erforderliga medel skola utgå ur jordbrukets prisregleringsfond;
9) 1:331 av herr Näslund rn. fl. likalydande med 11:482 av herr Hilding
m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandling av proposition nr 230
måtte uttala sig för ökad utspisning av mjölk vid statliga inrättningar samt
medgiva att 1 miljon kronor av margarinaccismedel användas till täckande
av därmed förenade merkostnader;
10) 1:332 av herr Näslund m. fl. likalydande med 11:483 av herr Sandberg
m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandling av Kungl. Maj:ts
proposition nr 230 måtte besluta,
att till särskilda åtgärder till befrämjande av jordbruket i Norrland må ur
jordbrukets prisregleringsfond för budgetåret 1939/40 anvisas ett belopp av
1.000,000 kronor,
att bidrag till anläggande eller ombyggnad av andelsmejerier i lappmarken
och därmed jämförliga trakter av landet må utgå med 40 procent av
anläggningskostnaden, Kungl. Maj:t dock obetaget att därest vederbörande
8 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.
hushållningssällskap på grund av särskilda förhållanden finner sig böra
tillstyrka högre bidrag än 40 procent besluta i enlighet därmed, och
att kungörelsen den 30 juni 1937 (nr 650) angående statsbidrag för sändningar
av vissa fodermedel till Västerbottens eller Norrbottens län ändras i
enlighet med vad i dessa motioner angives;
11) II: 444 av herr Jacobson, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta
att höja det av Kungl. Majit föreslagna anslaget å 800,000 kronor till stöd
åt Norrlands jordbruk till 1,000,000 kronor, och att subvention för byggande
av mejerier i de norrländska lappmarkerna jämte motsvarande inland måtte
utgå med 50 % ur nämnda anslag;
12) II: 462 av herr Eriksson i Sandby m. fl., vari hemställts,
att riksdagen vid behandling av Kungl. Maj.ts proposition nr 230 måtte
besluta att bifalla det förslag till rabatt å kraftfoder, vilket framförts inom
1938 års jordbruksutredning, dock med frihet för Kungl. Majit att närmare
fastställa formerna därför, samt
att för verksamheten erforderliga medel må utgå ur jordbrukets prisregleringsfond;
13)
II: 484 av herr Lundqvist, vari hemställts, att vid det fortsatta utredningsarbetet
rörande fettvaruförsörjningen i motionen framförda synpunkter
måtte beaktas;
14) II: 485 av herr Lundqvist, vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen
av propositionen nr 230 angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område ville, därest förhållandena så påkalla eller de av riksdagen
beslutade åtgärderna rörande mjölkregleringen ej leda till åsyftad effekt, besluta
att giva Kungl. Majit bemyndigande och uppdrag att som en provisorisk
åtgärd söka uppnå en frivillig överenskommelse mellan margarinindustrin
och mejeriorganisationerna avseende att genom margarinindustrins
försorg vinna avsättning till rimligt pris för smöröverskottet;
15) 11:486 av herr Holmgren, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta
en importavgift å kaseinlim att utgå med 8 öre pr kg, vilken avgift skall
erläggas utöver den fastställda importtullen på kaseinlim om 20 pr kg;
16) 11:488 av herrar Andersson i Dunker och Andersson i Vigelsbo, vali
hemställts,
1) att riksdagen hos Kungl. Majit ville hemställa örn utfärdande av bestämmelser
som ålägga den som vill ny-, till- eller ombygga mejeri att därom
inhämta medgivande av lämplig myndighet — förslagsvis Kungl. Lantbruksstyrelsen
eller Statens Jordbruksnämnd,
2) att Svenska Mejeriernas Riksförening måtte beredas tillfälle att före
avgörande av sådant ärende avgiva yttrande däröver,
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.
9
3) att vederbörande som underlåter att iakttaga bestämmelserna härom
skall vara förfallen till böter med lägst 500 kronor och högst 10,000
kronor,
4) samt att sådana ändringar vidtagas i förordningen av 25 juni 1933
angående mjölkavgift (nr 391) samt härtill fogad tillämpningsföreskrift
(nr 393) att mejeriföretag som i fråga örn ny-, till- och ombyggnad av
mejerier icke ställer sig ovan berörda föreskrifter till efterrättelse icke skall
vara berättigad till prisutjämningsbidrag från den statliga mjölkregleringen;
17) 11:490 av herr Hagberg i Luleå, vari hemställts, att riksdagen i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 230 för sin del måtte besluta, att
mjölkproducent som levererar avgiftspliktig mjölk högst 1,200 kg per månad
i restitution erhåller den mjölkskatt som utbetalts för 250 kg mjölk
samt att mjölkproducent som levererar högst 1,000 kg avgiftspliktig mjölk
per månad i restitiution erhåller den mjölkskatt som utbetalts för 450
kg mjölk;
18) II: 491 av herr Hagberg i Luleå, vari hemställts, att jordbrukare med
högst 2,000 kronors taxerad årsinkomst vid inköp av högst 900 kg kraftfoder,
oljekakor, majs eller hönsfodermjöl skall erhålla en rabatt av 7 kronors
per deciton samt att jordbrukare med högst 1,700 kronors taxerad
årsinkomst skall erhålla en rabatt av 7 kronor pr deciton vid inköp av
högst 1,200 kilogram kraftfoder;
19) 11:492 av herr Hagberg i Luleå, vari hemställts, att riksdagen måtte
besluta att förutom tidigare anslag till nyodling, betesförbättring, stenröjning
och jordkörning å ofullständiga jordbruk anslå ytterligare 2 miljoner
kronor till stöd åt det norrländska jordbruket;
20) 11:493 av herr Hagberg i Luleå, vari hemställts, att riksdagen måtte
till utsädeshjälp — särskilt sättpotatis — åt norrländska småjordbrukare
anvisa en miljon kronor;
21) II: 494 av herr Hagberg i Luleå, vari hemställts, att riksdagen måtte
uttala som sin mening, att direktiven för jordbruksregleringen så handhavas
att en ytterligare fördyring av brödsäden förhindras;
22) 11:495 av herrar Pettersson i Rosta och Andersson i Ovanmyra, vari
hemställts, att utöver vad i Kungl. Maj:ts proposition nr 230 i denna del
föreslås ytterligare 5 milj. kronor ställas till Kungl. Maj:ts disposition för
beredande av tillgång till billigare smör åt mindre bemedlade och barnrika
familjer;
23) II: 496 av herrar Pettersson i Rosta och Andersson i Ovanmyrra, vari
hemställts, alt riksdagen måtte besluta, att medel till de i motionen 11:495
föreslagna åtgärderna beredas genom en förhöjd beskattning av pilsner och
likartade maltdrycker.
10 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.
Till utskottet ha vidare överlämnats följande under motionstiden vid riksdagens
början väckta motioner, nämligen:
a) överlämnade från bevillningsutskottet:
24) I: 15 av herr Gustavson, John, m. fl. likalydande med II: 17 av friherr
De Geer i Hanaskog m. fl., vari hemställts, att riksdagen ville hos
Kungl. Majit föreslå, att, såframt import av matpotatis icke kan helt undvikas,
importen finge helt överlåtas åt lämplig jordbrukareorganisation och
på villkor, som av Kungl. Majit fastställes;
25) I: 219 av herr Mannerskantz och herr Johansson, Johan Bernhard,
likalydande med 11:318 av herrar Thorell och Norin, vari hemställts,
dels att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit ville understryka nödvändigheten
av att åtgärder vidtagas för margarinets tillbakaträngande till förmån
för den inhemska smöravsättningen och hemställa att frågan om tvångsblandning
av smör och margarin göres till föremål för särskild undersökning
av jordbruksutredningen;
dels att riksdagen ville omedelbart besluta den ändringen i förordningen
örn margarinaccis, att maximum för denna höjes från 60 öre till 75 öre
per kg;
dels att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit uttala, att Kungl. Majit
vid tillämpningen av förordningen örn margarinaccis täcktes i högre grad
än hittills beakta mjölkproduktionens intressen;
dels att riksdagen ville bemyndiga Kungl. Majit att vid höjning av margarinaccisen
låta för återstoden av hudgetåret efter vederbörlig prövning
utanordna nödiga medel, utöver vad riksdagen i fjol anvisat, till förbilligande
av livsmedel för mindre bemedlade familjer;
26) I: 220 av herr von Heland likalydande med lii 141 av herrar Wolgast
och Andersson i Dunker, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att
margarinaccisen höjes med 15 öre pr kg;
b) överlämnade från jordbruksutskottet:
27) I: 221 av herr von Heland likalydande med lii 342 av herrar Andersson
i Dunker och Wolgast, vari hemställts, att riksdagen måtte ställa ett
belopp av tre miljoner kronor till Kungl. Majits förfogande, samt att detta
belopp tillsammans med margarinaccismedel i enlighet med vad som i motionerna
I: 220 och lii 141 föreslås användes till utdelning av smör till
mindre bemedlade barnrika familjer;
28) 1:222 av herr von Heland m. fl. likalydande med 11:338 av herr
Pettersson i Rosta m. fl., vari hemställts,
att riksdagen måtte hos Kungl. Majit göra framställning örn skyndsammast
möjliga behandling av frågan örn åtgärder för begränsning av margarinproduktionen,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. H
att vid förberedande av förslag i denna fråga speciell sakkunskap i nödig
utsträckning måtte ställas till förfogande, samt
att vid förslagets utarbetande måtte eftersträvas, att jordbrukarna skola
beredas ett medelpris för mjölken, som under jordbrukets nuvarande produktionsbetingelser
med minst två öre per kilo överstiger senaste årets produktmjölkpris.
Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionerna, hänvisar utskottet
till dessa.
Vidtagna stödåtgärder och verkningarna därav; 1938 års jordbruks
utrednings
förslag m. m.
I propositionen nr 230 har lämnats dels en översikt över nuvarande regleringsbestämmelser
och anordningar (prop. sid. 5—21) samt beträffande
verkningarna av de vidtagna stödanordningarna m. m. (prop. sid. 22—32),
det&ock en redogörelse för förslag rörande fortsatta stödåtgärder, bl. a. av
1938 års jordbruksutredning (prop. sid. 32—82). Utskottet tillåter sig att
beträffande dessa avdelningar i propositionen nr 230 ävensom vidkommande
utredningen i propositionen nr 231 hänvisa till propositionerna.
Chefen för jordbruksdepartementet.
Chefen för jordbruksdepartementet — i det följande benämnd departementschefen
— har i det vid propositionen nr 230 fogade statsrådsprotokollet
huvudsakligen anfört följande:
1938 års jordbruksutredning framhåller i sitt utlåtande, att den med hänsyn
till arbetets stora omfattning och tidskrävande karaktär ännu icke kunnat
taga definitiv ställning till frågan, huruvida och i vad mån en omläggning
av huvudlinjerna för det hittillsvarande jordbruksstödet kan anses påkallad.
Till fullgörande av sitt uppdrag har utredningen låtit igångsätta ett
flertal ingående undersökningar på olika områden, men dessa väntas icke bli
färdiga förrän under loppet av innevarande år. På grund av undersökningarnas
för närvarande ofullbordade läge och då övervägande skäl synas tala
för att de principer, på vilka det nuvarande regleringssystemet uppbyggts, tagas
under omprövning i ett sammanhang, anser utredningen det lämpligast,
att sagda system i avvaktan på slutförandet av undersökningarna bibehålies
i huvudsak oförändrat under nästa regleringsperiod.
Den omständigheten att jordbrukets produktionsbetingelser och avsättningsförhållanden
för närvarande äro föremål för en ingående undersökning
synes mig giva stöd för jordbruksutredningens åsikt att några mera väsentliga
ändringar i det nuvarande regleringssystemet för nästkommande regleringsår
icke böra företagas. Ehuru jag delar den i ett flertal yttranden tillkännagivna
uppfattningen, att det ur flera synpunkter varit önskvärt att vissa
12 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.
av jordbrukets mest aktuella avsättningsproblem kunnat på längre sikt lösas
redan vid 1939 års riksdag, anser jag därför att med förslag i sådant hänseende
bör anstå, till dess en tillfredsställande utredning föreligger. Såsom jordbruksutredningen
framhållit torde man ej lia anledning befara några större
olägenheter av att nuvarande anordningar tillämpas i huvudsak oförändrade
ännu ett år. Enligt vad utredningen meddelat kommer utredningen att avlämna
huvudbetänkande i sådan tid, att därav föranledda förslag kunna föreläggas
1940 års riksdag. Med hänsyn härtill torde de grundläggande av
riksdagen antagna regleringsförfattningarna, vilkas giltighetstid utlöper i år,
böra givas ett års förlängd giltighet.
Såsom allmänt mål för jordbruksregleringen har under de senaste åren
eftersträvats att uppnå en prisnivå på jordbrukets produkter ungefärligen
motsvarande medelpriserna under åren 1925—29. Enligt de indexberäkningar,
för vilka redogörelse tidigare lämnats, ha de genomsnittliga produktpriserna
ännu icke kommit upp i full paritet med nämnda nivå. Såsom jordbruksutredningen
framhållit kan nian icke med utgångspunkt enbart från
produktpriserna draga någon bestämd slutsats rörande jordbruksnäringens
lönsamhet. Det ingår också som en viktig del av jordbruksutredningens arbete
att undersöka, vilken prisnivå å produkterna som med hänsyn till samtliga
på jordbruksdriftens räntabilitet inverkande faktorer kan anses skälig.
Denna bedömning skall enligt de av mig meddelade direktiven äga rum med
utgångspunkt från att den jordbrukande befolkningens utkomstmöjligheter
böra så avvägas, att den kan upprätthålla en i förhållande till andra befolkningsgrupper
skälig levnadsstandard. Då de undersökningar som äro avsedda
att ligga till grund för ifrågavarande skälighetsprövning ännu icke hunnit
slutföras, anser jag i likhet med utredningen det lämpligast att nuvarande
regler för prisstödets avvägning tillämpas i stort sett oförändrade under regleringsåret
1939/40. Därest i det följande för viss produkt annat ej särskilt angles,
böra regleringsanordningarna således inriktas på att inom föreliggande
möjligheter uppnå eller uppehålla ett prisläge å jordbrukets produkter ungefärligen
motsvarande den genomsnittliga prisnivån under åren 1925—29.
I detta sammanhang vill jag erinra om statens jordbruksnämnds uttalande,
att orsakerna till att man under de gångna åren ej helt lyckats komma upp
till nämnda nivå äro att söka i vissa produktions- och avsättningsförhållanden,
vilka även under nästa regleringsår kunna nödvändiggöra avsteg från
samma nivå. Jag anser mig kunna utgå ifrån att regleringsanordningarna i
fortsättningen liksom hittills inom ramen för givna direktiv handhavas på
ett sådant sätt, att det med regleringen eftersträvade resultatet i möjligaste
mån uppnås.
I likhet med utredningen finner jag det önskvärt, att priserna icke fastlåsas
vid ett fixt prisläge utan tillåtas fritt röra sig inom vissa gränser. Vad utredningen
anfört härom har icke föranlett någon erinran från min sida. Sedan
regleringsanordningarna av mera varaktig natur inriktats på att uppnå
det eftersträvade resultatet, böra dessa således i regel icke ändras med mindre
priserna tendera att annat än tillfälligtvis nedgå under 85 procent respektive
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 13
överstiga 115 procent av medelpriserna under åren 1925—29. Såsom jag
vid behandlingen av slaktdjursregleringen närmare kommer att utveckla bör
visst undantag härifrån göras beträffande fläskpriset. Vad jag nu anfört får
dock icke hindra att stödanordningarna i största möjliga utsträckning göras
effektiva. Skulle en markerad förskjutning i penningvärdet komma till stånd
eller eljest någon mera betydande ändring i fråga örn de ekonomiska förhållandena
inom näringslivet inträffa, bör Kungl. Majit liksom för närvarande
äga befogenhet att vidtaga sådana jämkningar i regleringen, som stå i överensstämmelse
med dess syfte.
Jag övergår härefter till att behandla den närmare utformningen av regleringsåtgärderna
för de olika produktionsgrenarna.
Mjölkregleringen.
Såsom jordbruksutredningen framhållit är mjölken den ojämförligt viktigaste
av jordbrukets saluprodukter. Enligt en av utredningen verkställd
preliminär undersökning på grundval av självdeklarationer, som för beskattningsändamål
avlämnats av jordbrukare, härrörde år 1937 omkring 40 procent
av försäljningsinkomsten vid undersökta jordbruk med 2—20 hektar
åker från mjölkproduktionen. Motsvarande procenttal utgjorde för jordbruk
med större åkerareal omkring 30. Utredningen har under åberopande härav
anfört, att det är av största vikt att nettoinkomsten av mjölkproduktionen
icke försämras. Denna uppfattning delar jag helt. Med hänsyn till den särskilt
stora betydelse mjölken såsom saluprodukt har i vissa delar av landet
bör en förbättring av mjölkpriset eftersträvas.
Den statliga regleringen på mjölkproduktionens område består i främsta
rummet i anordningar för stödjande av exporten av smör samt begränsning av
importen av mjölk och mejeriprodukter. Som led i prisregleringen ingå vidare
upptagande av accis å margarin, särskild avgift å mjölk samt skatt å
oljekakor. Slutligen lämnas produktmjölken särskilda tillskott i form av
prisutjämningsbidrag.
Genom den fortgående ökningen av mjölkproduktionen har frågan om
smörets avsättning alltmera trätt i förgrunden. Sedan lång tid tillbaka har
från Sverige pågått en ej obetydlig export av smör. Före världskriget var
denna export tämligen konstant och höll sig mestadels omkring 20,000 ton.
Under tiden efter kriget har exportkvantiteten varierat. Den högsta siffran
före jordbruksregleringarna uppnåddes år 1930 med cirka 27,000 ton. Utlandsmarknadens
betydelse i avsättningshänseende har spelat en avgörande
roll vid utformningen av de nuvarande stödåtgärderna på förevarande område.
Då till följd av den internationella jordbrukskrisen exportpriset på smör
i början av 1930-talet starkt nedgick, inriktades strävandena i första hand
på att vid bibehållen export höja prisläget för den del av smörproduktionen,
som försåldes inom landet. För att möjliggöra detta tillkom nuvarande anordning,
enligt vilken för exportsmöret utbetalas pristillägg, svarande mot
14 Sammansatt beviltnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.
skillnaden mellan i Sverige gällande riksnotering för runmärkt smör samt
vid exporten erhållet genomsnittspris. Jämsides med prisstödet för smör
lia åtgärder även vidtagits för att befrämja avsättningen å den inhemska
marknaden. I sådant syfte uttages accis å margarin. Enligt gällande direktiv
bör accisens storlek avvägas så, att försäljningen av margarin hindras
att till följd av prisstödet åt smör svälla ut; dock må accisen ej överstiga 60
öre för kilogram. Med tillämpning av nämnda system har smörproduktionen
i sin helhet kunnat finna avsättning till genomsnittspriser, väsentligt överstigande
prisläget för smör utomlands. Det bör framhållas, att detta resultat
vunnits samtidigt som landets totala fettkonsumtion ökat. I ökningen har
såväl smör som margarin deltagit.
På senare tid har från olika håll och från skilda utgångspunkter framhållits
angelägenheten av att en större andel av smörproduktionen beredes avsättning
inom landet. Som skäl härför har anförts, bland annat, att smörexporten
till följd av en ökad produktion på sista tiden visat en stark tendens
till ökning och numera överstiger den högsta kvantitet, som före regleringen
uppnåtts.
För egen del finner jag det uppenbart, att om produktionen av smör fortsätter
att öka i samma takt som hittills, det nuvarande regleringssystemet
kan komma att bliva utsatt för svåra påfrestningar. Det är därför angeläget,
att omförmälda avsättningsproblem nu ägnas en ingående undersökning.
Efter tillstånd av Kungl. Majit har 1938 års jordbruksutredning låtit
igångsätta ett flertal specialutredningar på området. Således pågå inom jordbruksutredningen
undersökningar rörande smörexporten och avsättningsförhåilandena
utomlands samt beträffande konsumtionen av smör och margarin
inom olika befolkningsgrupper. Jordbruksutredningen har vidare under
utredning hela det komplicerade spörsmålet örn konkurrensen på den inhemska
marknaden mellan sistnämnda båda varor. För att tillräckligt material
härvid skall stå till jordbruksutredningens förfogande har utredningen
begärt och erhållit Kungl. Majits tillstånd att anordna en undersökning av
produktionen och företagen inom margarinindustrien. Jag har anledning förvänta
att de enskilda företagen skola vara villiga att medverka till denna
undersökning. Skulle så ej vara fallet, ämnar jag föreslå Kungl. Maj :t att förordna
att undersökningen skall verkställas med tillämpning av 1925 års lag
om undersökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar.
Innan förenämnda undersökningar slutförts, anser jag det å andra sidan
icke påkallat att frångå de hittillsvarande grunderna för mjölkregleringen.
Såväl 1938 års jordbruksutredning som svenska mejeriernas riksförening ha
framhållit att den produktionsökning, som ligger till grund för ökningen i
smörexporten, i nuvarande läge icke synes behöva förorsaka överväganden
i restriktiv riktning, i vad exporten angår. Vid sådant förhållande torde
även med övervägande av frågan om skärpta åtgärder — utöver dem som
gällande förordning örn accis å margarin och andra fettvaror medgiver -— i
syfte att försvåra användningen av nämnda varor kunna anstå, till dess resultatet
av jordbruksutredningens arbete föreligger. Jag vill i detta samman
-
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 15
hang erinra om att sagda förordning innefattar befogenhet för Kungl. Majit
att accisbelägga fettemulsioner och andra ersättningsmedel för smör än margarin.
I ändamål att öka avsättningen av smör inom landet har riksförbundet
landsbygdens folk i sin skrivelse den 15 februari 1939 framställt krav på
att bestämmelser skola utfärdas, som tvinga alla allmänna inrättningar att
använda smör i stället för margarin. Jag är ense med riksförbundet rörande
önskvärdheten av alt margarin i största utsträckning utbytes mot smör
vid sådana inrättningar. I enlighet med av Kungl. Majit utfärdade cirkulär
har så även skett vid statliga institutioner. I den mån upphandling av
margarin fortfarande äger rum vid kommunala inrättningar, tillkommer det
ej Kungl. Maj :t att härutinnan träffa andra bestämmelser, men jag vill uttala
förhoppningen, att dessa inrättningar skola följa statsinstitutionernas exempel.
1 anslutning till vad sålunda anförts torde mjölkregleringen böra bibehållas
i huvudsak oförändrad under nästa regleringsår. I överensstämmelse
härmed bör den Kungl. Majit nu tillkommande befogenheten att förordna
om accis å margarin och vissa andra fettvaror utsträckas att gälla intill
utgången av juni månad 1940. Chefen för finansdepartementet framlägger
förslag i sistnämnda avseende. I beredskapssyfte torde Kungl. Majit vidare
böra lämnas fortsatt bemyndigande att, om så prövas nödigt för stödjande
av smörpriset, vidtaga åtgärder för reglering för tiden till och med den 30
juni 1940 av införseln av margarin, konstister och fettemulsioner samt råvaror
för margarinindustrien och ämnen, varav dessa framställas. Detta
bemyndigande bör liksom hittills innefatta rätt för Kungl. Majit att föreskriva,
att införsel av berörda varor må ske endast efter tillstånd av särskild
myndighet ävensom att vid införseln eller vid lämnande av dylikt tillstånd
särskild avgift skall upptagas.
För uppehållande av exporten av smör och andra mejeriprodukter bör
pristillägg utgå efter samma grunder som för närvarande. Importen av dessa
varor och av mjölk bör vara underkastad reglering i huvudsaklig överensstämmelse
med nu gällande bestämmelser. Dessa innebära, att införsel i
regel ej bör medgivas med mindre importören erlägger en avgift, svarande
mot vad som skulle utgå i pristillägg, därest varan utförts ur riket. Kungl.
Majit torde böra bemyndigas att vidtaga åtgärder i enlighet härmed för tiden
till och med den 30 juni 1940. I samband med avlåtandet till riksdagen
av fjolårets proposition angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område anförde jag, att det med hänsyn till önskvärdheten av alt vinna
en ökad avsättning för skummjölken kunde ifrågasättas att bereda kaseinlillverkningen
inom landet skydd mot utländsk konkurrens. Sedan utredning
härom verkställts av kommerskollegium, vill jag förorda, att nyssnämnda
bemyndigande även måtte omfatta åtgärder för reglering av importen
av kasein. Tills vidare torde dylika åtgärder böra begränsas till att importerat
kasern belägges med en importavgift av högst 10 öre för kilogram. Genom
denna avgift inflytande medel torde böra tillföras jordbrukets prisregle
-
16 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.
ringsfond och användas för utbetalande av pristillägg för en tillverkning
inom landet av intill 200 ton kasein per år. Pristilläggets storlek bör avvägas
så, att produktionskostnaderna täckas. Genom ifrågavarande anordning
avses att bereda tillverkningen vid nu förefintliga anläggningar sådant
stöd, att den kan bedrivas i ungefärligen samma omfattning som den haft
under de senaste åren. Ehuru en tillverkningskvantitet av 200 ton måste anses
äga endast ringa betydelse för jordbruksnäringen, anser jag det likväl
önskvärt att produktionen kan hållas i gång. Såsom kommerskollegium an
fört föreligga vissa planer på att inom landet börja tillverkning av spånadsfibern
lanital med användande av kasein såsom råvara. Därest dessa planer
komma till utförande eller nya användningsområden för kasein eljest yppa
sig, torde det böra övervägas att giva skyddet för den inhemska kaseinproduktionen
en annan utformning än den av mig förut angivna.
För erhållande av medel till mjölkregleringen bör mjölkavgift även under
nästa regleringsår upptagas. Förordningen den 26 juni 1933 (nr 391) angående
mjölkavgift torde således böra erhålla förlängd giltighet till och med
utgången av juni 1940. Jag förutsätter, att svenska mejeriernas riksförening
i sinom tid kommer att göra framställning om upptagande av sådan avgift
under nästa regleringsår. Vidare böra oljekakor beläggas med skatt. Vad
som inflyter genom nämnda avgift och skatt ävensom genom accisen å margarin
bör, till den del dessa medel icke behöva tagas i anspråk för utlämnande
av pristillägg å exporterade mejeriprodukter eller för vissa andra av
mig i det följande angivna ändamål, användas för prisutjämnine mellan
mjölkproducenterna.
1 syfte att under nästkommande regleringsår tereria det mindre jordbruket
ett tillfälligt stöd har jordbruksutredningen föreslagit, att nuvarande
regler för prisutjämningen skola ändras sålunda, att varje producent, som
erlägger mjölkavgift eller som levererar mjölk till avgiftspliktigt mejeri eller
mjölkhandel, före den nuvarande prisutjämningens verkställande mellan
distrikten av prisutjämningsmedlen tilldelas ett särskilt bidrag för 450 kilogram
försåld mjölk per månad eller den lägre kvantitet, för vilken avgift
erlägges. Storleken av detta bidrag föreslås skola per kilogram mjölk motsvara
mjölkavgiften. Örn denna utgår med 2 öre per kilogram skulle således
bidragsbeloppet för hela nämnda kvantitet komma att bli 108 kronor per
år. Till motivering av nämnda förslag har jordbruksutredningen anfört,
att utredningen haft under övervägande olika möjligheter att bereda innehavare
av mindre jordbruk ett bättre ekonomiskt underlag. På grund av
den komplicerade arten av denna fråga och med hänsyn jämväl till pågående
undersökningar rörande det mindre jordbrukets nuvarande läge funne
sig utredningen icke kunna till innevarande års riksdag framlägga något slutgiltigt
förslag därutinnan. Nyssnämnda bidragsanordning, vilken avsåge att
inom det nuvarande jordbruksstödets ram bereda en tillfällig hjälp åt innehavarna
av de mindre jordbruk, å vilka saluproduktion bedrives, hade endast
karaktären av ett provisorium under nästa regleringsperiod. I fortsättningen
av sitt arbete ämnade utredningen upptaga frågan i ett större sammanhang.
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 17
I likhet med flertalet hörda myndigheter och organisationer hyser jag betänkligheter
mot att inom jordbruksregleringens ram företaga längre gående
differentieringar på olika kategorier av producenter än som hittills
skett. Då emellertid en förbättring av det mindre jordbrukets ekonomiska
ställning måste anses vara av behovet påkallad, och den ifrågasatta bidragsanordningen
endast är avsedd att, i avvaktan på ett slutligt förslag från
jordbruksutredningens sida, utgöra ett provisorium under nästa regleringsår,
vill jag ej motsätta mig densamma.
I fråga om bidragsanordningens tekniska genomförande har jag icke funnit
anledning till erinran mot jordbruksutredningens förslag. Riksförbundet
landsbygdens folk har i sin framställning den 15 februari 1939 förordat
att endast producenter, som leverera högst 1,000 kilogram i månaden skulle
komma i åtnjutande av bidrag. Detta förslag kan jag av flera skäl icke tillstyrka.
Det måste i och för sig anses mindre tilltalande att en producent
helt skulle gå miste örn bidrag, därest han levererade ett eller annat kilogram
mera än sagda myckenhet. Denna omständighet skulle vidare utgöra en
stark lockelse för producenter, vilkas produktion överstege 1,000 kilogram i
månaden, att försälja den överskjutande kvantiteten vid sidan av regleringen.
Vad angår de invändningar av teknisk art, som av svenska mejeriernas
riksförening framställts mot utredningens förslag, vill jag erinra örn att statens
jordbruksnämnd, som närmast har att svara för den med anordningen
förenade kontrollen, funnit detta genomförbart såväl ur uppbörds- som kontrollsynpunkt.
Den närmare utformningen av förslaget torde böra ankomma
på Kungl. Majit. Därvid böra de av jordbruksutredningen uppdragna
riktlinjerna i huvudsak följas. Beaktande bör även skänkas det av riksföreningen
påpekade förhållandet, att i vissa fall brukningsdelen och icke
den enskilda producenten bör utgöra grundenhet vid beräkning av den bidragsberättigade
kvantiteten.
Enligt av jordbruksutredningen verkställda beräkningar kommer vid en
mjölkavgift av 2 öre per kilogram utanordnandet av förevarande bidrag att
draga en kostnad av i runt tal 20 miljoner kronor. Denna belastning av
prisutjämningsfonden medför, såsom utredningen framhållit, vid nuvarande
produktmjölkskvantitet en minskning av prisutjämningsbidraget av 0.9
öre per kilogram i genomsnitt för hela landet. I syfte att bereda kompensation
för denna minskning, vilken i annat fall skulle i motsvarande grad
minska hjälpen till det mindre jordbruket samt leda till sänkta mjölkpriser
för det medelstora och större jordbruket, har utredningen förordat ändring
av de nuvarande reglerna för mjölkavgiftens utgörande. Utredningen föreslår
sålunda, att avgiften vid ett smörpris av 2 kronor 70 öre bör utgå med
2 öre per kilogram mjölk. Vid stigande smörpris bör avgiften enligt Kungl.
Maj:ts närmare bestämmande successivt sänkas, så att den vid ett smörpris
av 3 kronor utgör 1 öre. Dessa direktiv lia av statens jordbruksnämnd tolkats
så, att mjölkavgiften skall utgå med 2 öre, så länge smörpriset understiger
2 kronor 85 öre per kilogram, för alt sänkas till 1.5 öre vid ett smörpris,
uppgående till sistnämnda belopp. I de yttranden, som i denna fråga
tlihanq tilt riksdaqens protokoll 1939. 7 sami. 2 avil. Nr 2. 2
18 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.
avgivits av jordbrukets organisationer, har tveksamhet yppats beträffande
möjligheterna att vid angivna direktiv uttaga den av jordbruksutredningen
förutsatta kompensationen. Då prissättningen å produkterna är beroende
på marknadsförhållandena, är det svårt att med någon bestämdhet yttra sig
härom. I de av jordbruksutredningen verkställda beräkningarna angående
anordningens inverkan på mjölklikviderna synas i varje fall vissa justeringar
behöva företagas. Först må framhållas, att beräkningarna skett med utgångspunkt
från en mjölkavgift av 2 öre och ett genomsnittligt smörpris av
2 kronor 75 öre respektive 2 kronor 80 öre. I den mån smörpriset till följd
av växlingar i marknadsläget behöver hållas lägre under en årstid än under
en annan, uppnås ej de vid beräkningarna framkomna resultaten, med
mindre mjölkavgiften tillätes kvarstå oförändrad vid högre smörpris än de
av utredningen angivna genomsnittsprisen. Vidare har utredningen räknat
med att ett belopp av omkring tre miljoner kronor skulle inflyta till mjölkregleringen
genom höjda skattesatser å oljekakor. Av skäl, som närmare
komma att utvecklas i samband med behandlingen av fodermedelsmarknaden,
kan jag icke förorda en så långt gående skärpning av oljekaksregleringen
som utredningen föreslagit. På grund härav och då intäkterna av
oljekaksskatten äro beroende på prisläget för oljekakor utomlands anser jag,
att nämnda intäkter i detta sammanhang böra lämnas ur räkningen. Med
hänsyn till det sagda måste, om de av utredningen framräknade produktmjölkprisen
skola kunna erhållas, nyssnämnda belopp uttagas i annan ordning.
Jag vill i detta sammanhang påpeka, att den av jordbruksutredningen
föreslagna regeln om mjölkavgiftens successiva sänkning i viss mån strider
mot bidragsanordningens ändamål, hjälp åt det mindre jordbruket. Då
bidragets storlek skall motsvara mjölkavgiften, medför nämnda regel att det
ökade stöd som avsetts för det mindre jordbruket minskas i mån som smörpriset
höjes. Detta resultat måste anses desto mera otillfredsställande som
en ökad inkomst av produktmjölken samtidigt kommer att tillgodoföras de
större producenterna. I betraktande av samtliga nu anförda omständigheter
finner jag mig böra föreslå, att mjölkavgiften under nästa regleringsår må
utgå med 2 öre upp till ett smörpris av 3 kronor. Vid högre smörpris än 3
kronor bör det ankomma på Kungl. Majit att bestämma huruvida och i så
fall med vilket belopp mjölkavgift bör utgå.
För att om möjligt öka smörkonsumtionen och förhindra att margarinförsäljningen
vid ett förhöjt smörpris vinner marknad på smörets bekostnad
bör en höjning av nu utgående margarinaccis komma till stånd. Höjda
priser å såväl smör som margarin medföra å andra sidan risk för att fettkonsumtionen
nedgår inom familjer nied höga livsmedelsutgifter i förhållande
till inkomstens storlek. Denna risk ökas självfallet, örn ett omslag inträffar
i de nuvarande konjunkturerna. Då fettförbrukningen särskilt inom
barnrika sådana familjer redan nu torde vara låg, finner jag det angeläget
att åtgärder vidtagas till förhindrande av en sådan nedgång, vilken
skulle vara till skada för folkhälsan och därjämte menligt inverka på
jordbrukets avsättningsmöjligheter. Med hänsyn till önskvärdheten av att
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 19
vinna en ökad avsättning inom landet för smör synas nyssnämnda åtgärder
huvudsakligen böra inriktas på att bereda behövande familjer tillgång till
denna vara till ett nedsatt pris.
På grund av vad sålunda anförts torde Kungl. Majit bemyndigas att av
de margarinaccismedel, som inflyta genom höjning av accisen, använda
högst fem miljoner kronor för ändamål som nyss sagts. Såsom förut nämnts
bör detta belopp i främsta rummet tagas i anspråk för tillhandahållande av
smör till nedsatt pris till behövande familjer. Emellertid bör det stå Kungl.
Majit fritt att anslå viss del av medlen för tillhandahållande i begränsad omfattning
av smör eller mjölk för utspisning av barn, företrädesvis skolbarn.
Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att närmare bestämma formerna
för sagda verksamhet. Då i jordbruksutredningens uppdrag ingår att undersöka
vilka möjligheter som finnas att genomföra ett system med prisdifferentiering
beträffande jordbruksprodukter, synes det lämpligt att utredningen
avgiver förslag rörande riktlinjerna för verksamheten. Genom
den av mig sålunda föreslagna anordningen erhåller man tillfälle att i praktiken
få prövat, huruvida tanken på en planmässig dylik differentiering i
syfte att samtidigt öka produkternas avsättning inom landet och för mindre
bemedlade underlätta tillgången på viktiga födoämnen är genomförbar.
Det är min förhoppning att erfarenheterna från verksamheten i fråga, vilken
tills vidare bör givas karaktären av försök, skola bliva till stor nytta, då det
gäller att taga slutlig ställning till jordbruksstödets utformande på längre
sikt.
Enligt nuvarande bestämmelser må de margarinaccismedel, som influtit
före den 1 juli 1935 och av vilka för närvarande återstå cirka 700,000 kronor,
användas för utdelning till hjälpbehövande av jordbruksprodukter, i
främsta rummet mjöl och smör, eller av andra inhemska förnödenheter, såsom
till exempel frukt och fisk, gratis eller till nedsatt pris. Den omständigheten
att särskilt anslag ställes till förfogande för utdelning av smör till nedsatt
pris synes ej böra föranleda någon ändrad disposition av sagda medel.
Någon utökning av medlen i fråga torde däremot ej behöva ske.
På konsumtionsmjölksmarknadens område torde liksom under innevarande
år utrymme böra lämnas för en fri prisbildning med utgångspunkt från
vid varje tidpunkt gällande produktmjölkspris.
Regleringen av andra animaliska produkter än mjölk.
Den nuvarande regleringen på slaktdjursmarknadens område bygger i huvudsak
på principen att den inhemska marknaden skall förbehållas vår egen
produktion. I överensstämmelse härmed är importen av slaktdjur samt kött
och fläsk underkastad reglering genom licensgivning. Kungl. Majit äger föreskriva,
alt vid införsel särskild avgift skall uttagas. I mån av behov må
åtgärder även vidtagas för stödjande av exporten samt för utjämning av tillförseln
å den inhemska marknaden. Såsom jordbruksutredningen framhål
-
20 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.
lit ha de exportstödjande anordningarna huvudsakligen haft till ändamål att
möjliggöra ett utfyllande av de kontingenter i fråga om fläsk, svin och levande
nötkreatur, som beviljats vårt land på Storbritannien och Tyskland.
Export till andra länder har kunnat ske endast mot mycket stora kostnader.
Priset på fläsk har i medeltal för år 1938 legat högre än under något år
tidigare under regleringen. För de olika månaderna har priset varierat mellan
82 och 101 procent av det genomsnittliga prisläget under åren 1925—1929.
Av tillgängliga uppgifter att döma råder det en bestämd växelverkan mellan
fläskprisets höjd och produktionens storlek. Det är därför önskvärt, att
fläskpriset kan hållas så stabilt som möjligt. Ehuru jag är väl medveten
om svårigheterna att uppehålla en på förhand fastställd prisnivå på fläsk,
anser jag mig därför böra biträda statens jordbruksnämnds förslag, att på
förevarande område om möjligt bör undvikas att priserna nedgå under respektive
stiga över 10 procent av den genomsnittliga prisnivån 1925—29.
I övrigt lärer, såsom jordbruksutredningen framhållit, anledning icke föreligga
att för nästa regleringsår frångå de riktlinjer, som för närvarande tilllämpas
beträffande slaktdjursregleringen. Kungl. Majit torde således böra
erhålla riksdagens bemyndigande att för tiden till och med den 30 juni 1940
vidtaga åtgärder för reglering av införseln till riket av slaktdjur samt kött och
fläsk i huvudsaklig överensstämmelse med nu gällande grunder. Liksom hittills
bör detta bemyndigande omfatta rätt för Kungl. Majit att under importregleringen
indraga jämväl kött av fjäderfä. Kungl. Majit bör vidare äga befogenhet
att besluta örn utanordnande av pristillägg vid export. För avlastning
av mera tyngande överskott bör även export till s. k. sekundära marknader
kunna understödjas. För att motverka de olägenheter, som en ojämn tillförsel
innebär i fråga om såväl avsättning som priser, böra bidrag och förskott
utlämnas vid infrysning av både kött och fläsk. I mån av behov böra
även andra förfaranden, som kunna medverka till en stabilisering av marknaden,
ekonomiskt understödjas. Såsom jordbruksutredningen anfört bör
det ankomma på Kungl. Majit och statens jordbruksnämnd att avgöra under
vilka förhållanden och i vilken omfattning omförmälda regleringsåtgärder
skola ifrågakomma. Vid åtgärdernas genomförande är det önskvärt, att jordbrukarnas
organisationer medverka.
Jämväl med avseende på bestridandet av kostnaderna för regleringen torde
nuvarande regler böra bibehållas. I första hand böra således medel, som inflyta
genom upptagande av avgift vid export och import av kött och fläsk,
tagas i anspråk. Örn nämnda avgifter ej förslå bör för ändamålet jämväl få
användas vad som inflyter i form av införselavgifter å majs med flera fodermedel
i den mån dessa medel ej erfordras för tillgodoseende i enlighet med
hittillsvarande bestämmelser av vissa andra med jordbruksstödet sammanhängande
syften. Därest ytterligare medel skulle erfordras, bör slaktdjursavgift
få uttagas. Förordningen den 3 juni 1935 (nr 279) angående slaktdjursavgift
torde således böra erhålla förlängd giltighet till och med den 30 juni
1940.
På ägg marknadens område beredes den inhemska prisnivån för närvaran
-
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 21
de stöd genom reglering av införseln och utlämnande av pristillägg vid export.
Importregleringen sker genom licensgivning och uttagande av införselavgift.
Regleringsåtgärderna handhavas av Sveriges äggintressenters förening
u. p. a.
Av den förut lämnade redogörelsen för jordbruksstödets verkningar framgår,
att beträffande ägg den såsom eftersträvansvärd angivna prisnivån hit*
intills icke uppnåtts. Äggpriserna enligt statens jordbruksnämnds index lågo
i medeltal för år 1938 omkring 13 procent lägre än i genomsnitt för åren 1925
—29. Trots detta har äggproduktionen under regleringens giltighetstid visat
en stark tendens till ökning. Tidigare har denna ökning uppvägts av en
liknande stegring i den inhemska konsumtionen, men under de senaste åren
har produktionsökningen föranlett en relativt stor utökning av exporten. Under
nuvarande förhållanden kan endast en begränsad kvantitet ägg försäljas
till Tyskland. För avsättning av det växande exportöverskottet har man därför
huvudsakligen att räkna med Englandsmarknaden. Därest exporten fortsätter
att öka på samma sätt som under sista åren, föreligger det risk för att
exportpriserna på denna marknad nedgå. Nu berörda förhållanden mana
enligt min mening till försiktighet i fråga om åtgärder, som kunna antagas
uppmuntra till en ökad äggproduktion. Det bör särskilt beaktas, att under
regleringens hägn industriellt betonade företag kunna uppkomma eller produktionen
vid äldre sådana utvidgas. Enligt vad jag erfarit förefinnes redan
nu en tendens i sådan riktning. Jag förväntar, att 1938 års jordbruksutredning
i sitt fortsatta arbete ägnar erforderlig uppmärksamhet åt ifrågavarande
spörsmål.
I avvaktan på resultaten av jordbruksutredningens undersökningar synas
nu tillämpade grunder för reglering av äggmarknaden böra i huvudsak följas
även under regleringsåret 1939/40. I den mån Kungl. Maj:t så finner
lämpligt torde emellertid även andra åtgärder till stabilisering av det inhemska
äggpriset än sådana som ha avseende å export och import kunna understödjas.
Regleringsåtgärderna böra liksom hittills handhavas av Sveriges
äggintressenters förening, u. p. a. I enlighet med det anförda torde Kungl.
Majit bemyndigas att för tiden till och med den 30 juni 1940 vidtaga åtgärder
för reglering av införseln av ägg m. m. i huvudsaklig överensstämmelse
med nu gällande bestämmelser. Kostnaderna för erforderliga stödåtgärder
torde få bestridas i första hand av medel, som inflyta genom importoch
exportavgifter å ägg m. m. samt genom upptagande av införselavgifter
å havre och majs med flera fodermedel, och i andra hand av medel, som inflyta
genom upptagande av skatt å oljekakor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sammansatt bevillninqs- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.
F odermedelsregleringen.
Stödåtgärderna på fodermedelsmarknadens område avse huvudsakligen att
begränsa användningen av utländskt foder eller av utländska råvaror till#verkat
foder. I detta syfte regleras importen genom licensgivning samt uttagande
av skatt och införselavgifter. Till stödjande av den inhemska odlingen
av kvalitetshavre lia därjämte bestämmelser utfärdats örn skyldighet för
tillverkare av gryn och mjöl av havre att i viss av Kungl. Maj:t bestämd utsträckning
använda svensk vara.
I likhet med jordbruksutredningen anser jag, att hittillsvarande grunder
för importregleringen av utländska fodermedel böra bibehållas i stort sett
olörändrade under nästa regleringsår. Oljekakor böra sålunda beläggas med
skatt. För införsel av andra fodermedel bör särskilt tillstånd fordras, varjämte
importvaran, där ej särskilda omständigheter annat föranleda, bör
beläggas med införselavgift. Import av sådana fodermedel, som normalt
produceras inom landet, bör som regel icke medgivas. Den önskvärda begränsningen
av importen i övrigt synes i första hand böra åvägabringas genom
en lämplig avvägning av införselavgiftens höjd. Då, såsom jordbruksutredningen
framhållit, verkningarna på kort sikt av en höjning eller sänkning
av avgifterna äro mycket svårbedömliga, böra med hänsyn till handeln
och för att undgå spekulation ofta förekommande ändringar i avgifterna
undvikas.
I enlighet med hemställan av statens jordbruksnämnd torde Kungl. Maj:t.
böra bemyndigas att medgiva befrielse, helt eller delvis, från skatt, som avses
i förordningen den 14 juni 1933 (nr 329) om skatt å oljekakor och vissa slag
av fodermjöl. Förslag till förordning om härav betingad ändring av 11 § i
förstnämnda förordning bör föreläggas riksdagen.
För att underlätta anbringandet av ett verksamt stöd åt animalie- och
spannmålspriserna har jordbruksutredningen funnit en viss åtstramning i
fråga om importregleringen av oljekakor och majs av förhållandena påkallad.
Utredningen föreslår sålunda att oljekaksskatten, i den mån nuvarande
bestämmelser det medgiva, normalt avväges så, att priset på oljekaksfoder
kommer att något överstiga motsvarande medelpris under den för mjölkregleringen
gällande basperioden 1925—29. Beträffande majs anser utredningen,
att man vid en normal foderskörd bör eftersträva ett partipris av
16 å 17 öre per kilogram. Utredningens förslag i sistnämnda hänseende
anser jag mig böra biträda. I fråga om oljekakorna synes mig däremot en
större varsamhet motiverad. Oljekaksfodret konkurrerar icke på samma
sätt som majsen med de inhemska fodermedlen och är av stor betydelse för
en rationell utfodring av nötkreaturen, icke minst på de mindre brukningsdelarna.
Med hänsyn härtill torde, i avvaktan på slutförandet av jordbruksutredningens
arbete, oljekakor icke böra beläggas med högre skatt än som
erfordras för att priserna å mjölk och oljekaksfoder i förhållande till förenämnda
basperiod skola komma i ungefärlig paritet till varandra.
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.
23
I syfte att den inhemska kornodlingen i fall av låga priser å malt i utlandet
skall kunna beredas tillräckligt skydd mot en import av denna vara
har statens jordbruksnämnd föreslagit Kungl. Maj:t att utverka riksdagens
bemyndigande att reglera importen samt i anslutning därtill förordna om
upplagande av införselavgift å malt. Då såsom jordbruksnämnden framhållit
ökade inköp av utländskt malt måste försvåra avsättningen av maltkorn
och även kunna tänkas inverka oförmånligt på fodermedelsregleringen,
tillstyrker jag nämndens förslag i vad avser tiden intill utgången av nästa
skördeår eller till och med den 31 augusti 1940. Genom berörda avgift inflytande
medel torde böra tillföras prisregleringsfonden.
1 proposition nr 31 lill årets riksdag hemställde Kungl. Maj:t örn bemyndigande
att av jordbrukets prisregleringsfond använda högst 2 miljoner
kronor för utbetalande av pristillägg vid export av fodersäd intill den 1
september 1939. Denna hemställan, vilken föranleddes av speciella förhållanden
på fodersädsmarknaden under innevarande skördeår, har av riksdagen
bifallits. I samband med avlåtandet av nämnda proposition anförde
jag, att dylikt exportstöd i regel icke bör förekomma. Principiellt har jag
nämligen den inställningen, att den inhemska foderskörden bör avsättas
inom landet och att ett exportstöd bör inskränkas till att avse de färdiga
animalieprodukterna. I mån som åtgärder vid en riklig foderskörd erfordras
för motverkande av ett starkare prisfall å inhemska fodermedel torde
därför i fortsättningen liksom hittills en skärpning av importregleringen av
utländskt foder i första hand böra tillgripas. Emellertid kunna, såsom erfarenheterna
under innevarande skördeår bestyrkt, priserna på fodersäd trots
en skärpt sådan reglering nedgå under vad som kan anses rimligt. Inträffar
en dylik situation samtidigt med att läget utomlands för en export är
relativt gynnsamt, synas betänkligheterna mot ett exportstöd för fodersäd
väsentligt mindre. Jag anser därför, att Kungl. Majit bör äga befogenhet
att, då särskilda förhållanden så påkalla, i begränsad omfattning
stödja en fodersädsexport. Då denna befogenhet, såsom jordbruksutredningen
anfört, icke bör ha till syfte att säkerställa ett visst prisläge å inhemskt
foder, torde de medel, som under ett skördeår må för ändamålet tagas i anspråk,
kunna begränsas till 2 miljoner kronor. Kostnaderna för exportstödet
böra lämpligen bestridas av medel, som inflyta genom upptagande av avgifter
å majs och därmed jämförliga fodermedel.
Gällande bestämmelser örn användning av svensk havre vid tillverkning
av gryn torde böra bibehållas även under nästa regleringsår. Jag kan icke
biträda statens jordbruksnämnds åsikt beträffande lämpligheten att nu utbyta
dessa bestämmelser mot en anordning, enligt vilken kvarnarna skulle
tillåtas att utan införselavgift införa utländsk havre i den omfattning det
kan styrkas, att .svensk havre lill motsvarande myckenhet utförts ur riket
utan stöd från statens sida. Som skäl för min uppfattning i denna fråga
vill jag framhålla, att inmalningsförfarandet för närvarande är att betrakta
närmast såsom eli stöd åt avsättningen av för grynändamål lämpad havre.
För att den av jordbruksnämnden ifrågasatta anordningen skulle bliva lik
-
24 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.
värdig med den nu gällande, skulle man bli nödsakad kräva att större delen
av exporten avsett just sådan havre. Frånsett de svårigheter av praktisk
art, som uppställandet av ett sådant krav skulle vålla, kan det knappast
antagas att anordningen, så utformad, skulle bereda kvarnarna någon större
lättnad. Örn den inhemska havreskörden skulle bli av mindre god
kvalitet och tillverkningsprocenten för havre av denna anledning behöver
hållas jämförelsevis låg, kan det möjligen övervägas att medgiva införsel
av utländsk grynhavre utan erläggande av införselavgift i den omfattning
det styrkes att motsvarande kvantitet svensk havre utförts ur riket. Därest
en sådan anordning befinnes lämplig, torde det få ankomma på Kungl.
Majit att utfärda härför erforderliga bestämmelser.
Två ledamöter av jordbruksutredningen ha i en till utredningens utlåtande
fogad reservation förordat, att småbrukare med viss lägre inkomst
skulle tilldelas rabattkort, som berättigade dem att till lägre pris inköpa en viss
kvantitet oljekakor, majs eller hönsfodermjöl per varje större husdjur (hästar
och nötkreatur). Syftet med detta förslag har angivits vara att bereda
hjälp åt de småbrukare, vilka endast producera livsmedel för eget behov
och således icke nås av den av mig i det föregående tillstyrkta anordningen
med pristillägg för en viss kvantitet saluförd mjölk. I det övervägande antalet
yttranden har reservanternas förenämnda förslag av skilda anledningar
blivit avstyrkt. Ej heller jag anser mig kunna biträda förslaget
i föreliggande skick. Jordbruksutredningen har funnit lösningen av denna
fråga kräva ingående förarbeten och undersökningar och uttryckligen förklarat
sig ämna i ett större sammanhang upptaga densamma till behandling
inom den närmaste tiden. Enligt min mening kunna också allvarliga erinringar
riktas mot förslagets utformning, örn man bortser från den tekniska
apparaten, anser jag de mest framträdande bristerna i förslaget vara att det
uppmuntrar till användning av utländskt kraftfoder i fall, där fullgod svensk
vara finnes att tillgå, och därjämte medverkar till uppkomsten av en på utländskt
foder grundad animalieproduktion på brukningsdelar, vilkas innehavare
lia sin egentliga försörjning utanför jordbruket. Därest det visar
sig möjligt att i praktiken genomföra en prisdifferentiering av fodermedel,
bör denna enligt min mening i första hand sikta till att underlätta foderanskaffningen
för småbrukare, som för sin utkomst i väsentlig mån äro
hänvisade till jordbruksdriften. Vidare bör anordningen så utformas, att
avsättningen av inhemskt foder i möjligaste mån främjas.
Gällande anordningar i syfte att förbilliga vissa fodermedel i Norrland
och angränsande delar av landet torde böra bibehållas även under nästkommande
regleringsperiod. Den av svenska lantmännens riksförbund väckta
frågan om åtgärder till undanröjande av vissa för norrländska havreproducenter
skadliga verkningar av anordningen med fraktbidrag för havre till
delar av Norrland torde böra upptagas till undersökning i samband med
den översyn av regleringsåtgärderna i allmänhet som jordbruksutredningen
har att verkställa. Jag vill i detta sammanhang erinra om, att de påtalade
olägenheterna kunde förutses redan då förevarande bidragsanordning på begäran
av norrlandsrepresentanter i riksdagen infördes.
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.
25
Brödsädsregleringen.
För stödåtgärderna på brödsädsmarknadens område äro bestämmelserna örn
inmalningstvång grundläggande. I anslutning till dessa regleras införseln av
vete och råg samt därav framställda produkter. Enligt gällande direktiv bör
vid tillämpning av nämnda anordningar en fri prisstegring intill 15 procent
över 1925—29 års prisnivå ej förhindras. Under förutsättning att prisläget för
brödsäd å världsmarknaden ej är alltför ogynnsamt, kan åt marknaden beredas
ett särskilt stöd genom anordningen med utförselbevis. Slutligen må till
skyddande av en viss lägsta prisnivå stödköp företagas. Stödköpsförfarandet
tillämpas i praktiken för första gången under innevarande konsumtionsår.
I anslutning till av mig inledningsvis anförda synpunkter torde några större
ändringar beträffande grunderna för brödsädsregleringen icke böra vidtagas
för nästkommande skördeår. Nuvarande bestämmelser och direktiv i fråga
om inmalningstvånget och importregleringen torde således böra gälla även i
fortsättningen. I överensstämmelse härmed bör Kungl. Majit erhålla riksdagens
bemyndigande att för tiden intill utgången av nästa konsumtionsår eller
till och med den 31 augusti 1940 träffa anstalter för reglering av importen
av vete och råg samt därav beredda produkter i huvudsaklig överensstämmelse
med vad nu gäller.
Anordningen med utförselbevis, vilken innebär att genom införseln av brödsäd
och vissa förmalningsprodukter inflytande tullmedel användas för stödjande
av exporten av inhemsk brödspannmål, har till följd av de exceptionellt
låga världsmarknadspriserna icke kunnat utnyttjas under innevarande konsumtionsår.
För den händelse priserna å världsmarknaden för brödsäd väsentligt
stiga, synas utförsclbevisen åter kunna komma lill användning i
marknadsstödjande syfte. Med hänsyn härtill vill jag förorda, att förordningen
angående utförselbevis för råg och vete förlänas fortsatt giltighet till
och med den 31 augusti 1940. I samband med denna förlängning torde fortsatt
befogenhet böra tilläggas Kungl. Majit att, då särskilda skäl därtill föranleda,
för tiden till och med sagda dag bestämma, att restitution av tull enligt
4 § förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution ej
må åtnjutas eller må åtnjutas allenast i mindre omfattning än i nämnda paragraf
sägs. Enligt nuvarande direktiv må utförselbevis utfärdas, så länge
vetepriset inom landet med tillägg i förekommande fall av utgående veteavgift
icke per deciton överstiger 20 kronor 50 öre under höstmånaderna och
22 kronor under sommarmånaderna. För råg skola 1 krona per deciton lägre
priser tillämpas. Dessa regler torde böra följas även under nästa konsumtionsår.
Det bör ankomma på Kungl. Majit att med hänsyn till marknadsförhållandena
inom och utom landet bestämma utförselbevisens värde.
Som förut nämnts tillämpas under innevarande konsumtionsår stödköp för
första gången. Ehuruväl erfarenheterna av årets verksamhet få anses lia givit
vid handen alt stödköpsförfarandet vid en stor skörd är förenat med vissa
svårigheter, delar jag jordbruksutredningens åsikt beträffande lämpligheten
26 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.
att uppskjuta ett slutligt ställningstagande till denna anordning, till dess konsumtionsåret
gått till ända och verkningarna av stödköp säkrare kunna bedömas.
Såsom spannmålsaktiebolaget anfört torde för övrigt vissa av nämnda
svårigheter bliva undanröjda vid en rikligare tillgång på lagerutrymmen,
varom utredning för närvarande pågår.
På grund av vad sålunda anförts torde även under nästa konsumtionsår
stödköp få verkställas till skyddande av en lägsta prisnivå å brödsäd. I likhet
med jordbruksutredningen anser jag, att såsom dylik prisnivå bör gälla
ett producentpris av 16 kronor 50 öre för deciton vete och 15 kronor 50 öre
för deciton råg under höstmånaderna med en mot lagringskostnaderna svarande
successiv stegring av prisnivån under konsumtionsåret. Då det måste
anses skäligt, att något bättre brödsädspriser tillförsäkras producenterna, örn
brödsädsöverskottet är jämförelsevis ringa än örn det är stort, bör i enlighet
med utredningens förslag stödköp, där Kungl. Maj:t finner så av förhållandena
påkallat, även kunna verkställas vid 50 öre högre priser än de nyss angivna.
För närvarande må stödköp under ett skördeår ej avse större kvantitet än
125,000 ton. Kungl. Maj:t är dock oförhindrad att, örn så befinnes oundgängligen
erforderligt för att motverka ett starkare prisfall å brödspannmål,
höja denna kvantitet till 150,000 ton. I sitt förut omförmälda yttrande över
jordbruksutredningens utlåtande har statens jordbruksnämnd förordat, att
Kungl. Maj :t för nästa konsumtionsår skulle erhålla bemyndigande att, om förhållandena
det påkallade, utvidga stödköpsverksamheten till att omfatta en
större kvantitet än den sist nämnda. På föranledande av en särskild framställning
av nämnden har jag förut denna dag föreslagit Kungl. Maj:t alt hos
riksdagen hemställa om dylikt bemyndigande för nu löpande konsumtionsår.
Till stöd för denna hemställan anförde jag, att syftet med regleringsåtgärderna
i år icke kunde tillgodoses, med mindre möjlighet funnes att stödköpa mera
brödsäd än den nu fastställda maximikvantiteten. Då intet hindrar att en
liknande situation inträffar jämväl under nästa konsumtionsår, torde jordbruksnämndens
nyssberörda förslag böra godtagas. Jag vill dock icke underlåta
att framhålla, att förevarande ändring i nu gällande regler för stödköpsverksamheten
ur vissa synpunkter kan vara ägnad att ingiva betänksamhet.
Vid jordbruksutredningens fortsatta arbete torde böra övervägas, huruvida
framdeles andra åtgärder böra ifrågakomma för ernående av det med
stödköpsförfarandet förbundna syftet.
I detta sammanhang vill jag beröra den av svenska lantmännens riksförbund
väckta frågan, vilket prisläge å brödsäd, som bör tolereras, innan utförsäljning
av i stödköpssyfte inköpt spannmål må äga rum. Såsom jordbruksnämnden
framhållit må enligt nu gällande direktiv under ett konsumtionsår
inköpt brödsäd icke tillföras ett följande konsumtionsårs marknad utan att
antingen motsvarande inköp företagas eller priserna tendera att överstiga den
såsom övre gräns angivna nivån, d. v. s. 1925/29 års priser ökade med 15 procent.
Örn däremot prisläget för brödsäd under ett konsumtionsår, då stödköp
tillämpas, stiger över stödköpsnivån, anser jag principiellt i likhet med
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 27
jordbruksutredningen att hinder icke bör möta att, i den mån så är förenligt
med bibehållande av denna nivå, å den inhemska marknaden utförsälja tidigare
under konsumtionsåret stödköpt spannmål. Av skäl, som jordbruksutredningen
anfört, bör emellertid en viss marginal utöver stödköpsnivån
tolereras, innan sådan utförsäljning äger rum. Hur stor denna marginal bör
vara är till en viss grad beroende på marknadsförhållandena, vilka det närmast
ankommer på stödköpsorganet att bedöma. I regel torde en marginal
av 75 öre å 1 krona få anses tillräcklig.
Statens beredskapslager av brödsäd bör alltjämt bibehållas och förvaltas
av svenska spannmålsaktiebolaget. Innan pågående utredningar rörande förefintliga
lagringsmöjligheter, lagrets lämpliga placering ur beredskapssynpunkt
lii. m. slutförts, är jag icke beredd att taga ställning till frågan om lagrets
storlek. Jag är icke heller beredd att nu fatta ståndpunkt till förslaget
att kostnaderna för lagringen skulle täckas av andra medel än deni som
äro avsedda för brödsädsregleringen och förordar alltså, att spannmålsbolagets
ifrågavarande kostnader även under nästa konsumtionsår täckas i
samma ordning som kostnaderna för bolagets verksamhet i övrigt.
Förut denna dag har jag föreslagit Kungl. Majit att träffa anstalter för
uppläggande av ett beredskapslager av fodersäd intill en myckenhet av 15,000
ton. Jag förordade därvid, att detta lager tills vidare skulle förvaltas av
svenska spannmålsaktiebolaget samt att bolaget skulle beredas särskild ersättning
för kostnaderna i samband med lagringen. Såvitt nu kan bedömas
komma dessa kostnader sannolikt icke att överstiga 2 kronor per deciton och
år. Med hänsyn härtill torde å riksstaten för budgetåret 1939/40 böra anvisas
ett förslagsanslag för ifrågavarande ändamål å 300,000 kronor. Eventuella
lagringskostnader under innevarande konsumtionsår torde jämväl få bestridas
av detta anslag. I den mån bolaget åsamkas förlust genom värdeminskning
av lagret bör bolaget givetvis utbekomma gottgörelse härför. I vilken ordning
detta bör ske, torde ej nu behöva avgöras.
I det föregående har förutsatts, att regleringsåtgärderna på brödsädsodlingens
område även under nästa konsumtionsår skola handhavas av svenska
spannmålsaktiebolaget. Kungl. Majit torde därför bemyndigas att träffa avtal
med bolaget härom för tiden från och med den 1 september 1939 till och
med den 31 augusti 1940. Då, såsom förut nämnts, bolaget under nämnda
år jämväl skall handhava vissa andra uppgifter för statens räkning, torde, på
sätt jordbruksnämnden förordat, i avtalet böra stadgas skyldighet för bola
get att efter beslut av Kungl. Majit åtaga sig statliga uppgifter i allmänhet,
avseende spannmål och fodermedel. I övrigt synas vid avtalets uppgörande
bestämmelserna i nu gällande avtal i huvudsak kunna följas.
Med stöd av nuvarande avtal mellan spannmålsaktiebolaget och staten
har bolaget efter beslut av Kungl. Majit utbekommit svenska statens fyra
procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens sida, till ett nominellt
belopp av 50 miljoner kronor för att användas som säkerhet för upplåning
av för bolagets verksamhet erforderligt rörelsekapital i riksbanken.
Av bolaget genom belåning av nämnda obligationer anskaffade medel lia
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.
numera till större delen bundits därigenom att bolaget under innevarande
konsumtionsår inköpt brödsäd i stödköpssyfte. För att bolagets behov av
rörelsekapital under återstående delen av konsumtionsåret skall bliva tillgodosett
har jag förut denna dag hemställt om bemyndigande för fullmäktige
i riksgäldskontoret att efter beslut av Kungl. Majit tillhandahålla bolaget
ytterligare statsobligationer till ett nominellt belopp av 15 miljoner kronor.
Därest stödköp även under nästa konsumtionsår behöva företagas, måste, i
den mån i bolagets rörelse bundna medel icke dessförinnan lösgjorts genom
realisation av inköpt spannmål, nytt rörelsekapital tillföras bolaget.
Som jordbruksnämnden anfört är frågan om dylik realisation under nuvarande
utrikespolitiska förhållanden synnerligen oviss. Med hänsyn lill vad
sålunda anförts tillstyrker jag, att fullmäktige i riksgäldskontoret bemyndigas
att efter Kungl. Majits beslut tillhandahålla bolaget statsobligationer av
förut nämnt slag intill ytterligare belopp av 25 miljoner kronor.
För täckande av förlust å brödsädsregleringen samt för bestridande av kostnaderna
för beredskapslagret och svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet
i övrigt bör veteavgift i mån av behov kunna uttagas. I enlighet med de
grunder, som fastställts för innevarande konsumtionsår, bör avgiften i regel
icke överstiga skillnaden mellan å ena sidan 20 kronor 50 öre under höstmånaderna
och 22 kronor under sommarmånaderna samt å andra sidan gällande
producentpris å svenskt vete under motsvarande tider. Oavsett prisläget
bör dock veteavgift till mindre belopp få uttagas till täckande av
spannmålsaktiebolagets kostnader i samband med regleringen.
Potatisregleringen.
Till stödjande av potatismarknaden regleras tillverkningen av potatismjöl
samt avsättningen av potatis för bränneriändamål. För tillverkning av potatismjöl
fordras licens av statens potatismjölsnämnd. Innehavare av dylik
licens ävensom brännvinstillverkare äro skyldiga att vid inköp av potatis
tillämpa den prissättning, som Kungl. Majit fastställer. Avsättningen av potatismjölet
ordnas genom avtal mellan nämnden och Sveriges stärkelseproducenters
förening u. p. a. För innebörden i nu gällande avtal, vilket avser
tillverkningsåret 1 oktober 1938—30 september 1939, har jag förut redogjort.
Vid godkännande av sagda avtal har Kungl. Majit gjort förbehåll om
att den i § 10 av nämnden gjorda utfästelsen godkännes av riksdagen. Denna
utfästelse har föreningen erhållit till skydd mot de risker, som äro förbundna
med föreningens i avtalet gjorda åtagande att till reglerade priser inköpa
den enligt meddelade tillverkningslicenser å sammanlagt högst 250,000 deciton
uppgående årstillverkningen. Framställning örn utfästelsens godkännande
torde nu böra avlåtas till riksdagen. Jag förutsätter, att hittills tilllämpade
huvudgrunder för potatisregleringen skola gälla även under nästkommande
tillverkningsår.
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.
29
Särskilda åtgärder till befrämjande av jordbruket i Norrland.
För åstadkommande av en mera varaktig förbättring av jordbrukets lönsamhet
i de nordliga delarna av riket bar riksdagen, efter förslag av Kungl.
Maj:t, ur jordbrukets prisregleringsfond anvisat 700,000 kronor för budgetåret
1937/38 och 800,000 kronor för budgetåret 1938/39. Enligt för anslagen
meddelade bestämmelser har Kungl. Maj:t ägt att för vartdera året använda
högst 200,000 kronor för utlämnande av bidrag utan återbetalningsskyldighet
för byggande av andelsslakterier i Norrland ävensom i andra delar av
landet, där svårigheter förefinnas att på ett rationellt sätt ordna avsättningen
för kött och fläsk. Återstoden av medlen har tagits i anspråk för produktions-
och avsättningsbefrämjande åtgärder på jordbrukets område i Norrland
och vissa delar av Kopparbergs och Värmlands län samt fördelats mellan
hushållningssällskapen i nämnda landsdelar.
Det synes mig uppenbart, att här ifrågavarande verksamhet, vilken hitintills,
örn man bortser från bidragen till slakterierna, i stor utsträckning
varit inriktad på upplysning, försök och propaganda, måste fortgå en längre
tid för att bestående resultat därav skola kunna förväntas. Jag hemställer
därför, att anslag för ändamålet må utgå jämväl under nästa budgetår. Anslagets
storlek torde liksom i fjol böra bestämmas till 800,000 kronor. Beträffande
användningen av detta anslag vill jag anföra följande.
Bidrag för byggande av andelsslakterier ha hittills utgått med sammanlagt
186.000 kronor. För beviljande av bidrag till slakterier, som äro under
byggnad eller vilka komma att byggas under den närmaste tiden, finnas
214.000 kronor reserverade. Enligt av Sveriges slakteriförbund gjorda beräkningar,
vilka skett med utgångspunkt från att bidrag liksom hittills böra
utgå med högst 20 procent i Norrland och högst 10 procent i övriga delar
av landet, som kunna komma i fråga, erfordras utöver nämnda medel ytterligare
250,000 kronor för att behovet av slakterier skall bliva på ett tillfredsställande
sätt tillgodosett. Ifrågavarande anslagsbehov synes kunna fördelas
på två år sålunda, att intill 100,000 kronor anvisas för nästa budgetår
och resten för det därpå följande.
Hos Kungl. Maj:t föreligga framställningar från Umeå mejeriaktiebolag
och Skellefteortens mejeriförening, u. p. a., samt från Norrbottens läns producentförening,
u. p. a., i vilka hemställan göres örn hjälp till ordnandet av
mejerihanteringen inom Västerbottens läns lappmark och därmed jämförliga
delar av länet samt inom Norrbottens län. I likhet med de sökande organisationerna
finner jag syftet med dessa framställningar, för vilkas närmare
innehåll redogörelse tidigare lämnats, behjärtansvärt. Av flera skäl
kan jag emellertid icke biträda de däri framställda förslagen, att hjälpen
skall ske på bekostnad av medel, som äro avsedda för prisutjämning för
produktmjölk. För min del anser jag det lämpligast, att bidrag för ändamålet
utgå ur nyssnämnda anslag å 800,000 kronor. Jag vill därför föreslå, att
i fortsättningen viss del av detta anslag får användas för utlämnande av bi
-
30 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.
drag för anläggande eller ombyggnad av andelsmejerier i lappmarken och
därmed jämförliga trakter av landet. Bidragen torde i regel böra begränsas
lill 20 procent av anläggningskostnaderna. Jag förutsätter härvid, att återstående
kostnader täckas genom andelsteckning och lån. Möjligheterna för
vederbörande mejeriföretag att avsätta erforderliga medel till förräntning
och amortering av behövligt lånekapital synas bliva avsevärt förbättrade,
därest det av mig i det föregående tillstyrkta förslaget om särskilt pristillägg
för intill 450 kilogram mjölk i månaden bifalles. Denna anordning medför,
att det övervägande flertalet producenter inom förevarande områden från
de på hela landet belöpande prisutjämningsmedlen erhålla extra pristillägg
av sammanlagt 3.5 öre per kilogram mjölk i Västerbottens län och 4.5 öre
per kilogram mjölk i Norrbottens län. Därest vederbörande hushållningssällskap
på grund av särskilda förhållanden finner sig böra tillstyrka högre
bidrag än 20 procent, bör Kungl. Majit givetvis vara oförhindrad att besluta
i enlighet härmed. Såsom villkor för erhållande av bidrag för berörda ändamål
bör gälla, att anläggningarna utföras i samverkan med svenska mejeriernas
riksförening och tillgodose ett rationellt ordnande av driften. Ansökningar
om bidrag böra ingivas till hushållningssällskapet och bli föremål
för prövning i samband med fördelningen av det allmänna anslaget ur
prisregleringsfonden.
Lantbruksstyrelsen har föreslagit, att högst 100,000 kronor av prisregleringsfonden
skola få användas till utlämnande av bidrag utan återbetalningsskyldighet
till ekonomisk förening av jordbrukare för anläggning av potatislagerhus
i Norrland och andra delar av riket, där likartade avsättningsförhållanden
för potatis äro rådande. Detta förslag, som föranletts av en framställning
från Västernorrlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
med hemställan om anslag för uppförande av centrallagerhus för konsumtionspotatis
i nämnda län, finner jag värt beaktande. Då emellertid någon
erfarenhet av dylik verksamhet ännu icke föreligger, torde till att börja med
bidrag böra beviljas endast till uppförande av det planerade eller under
byggnad varande lagerhuset i Sundsvall och eventuellt till ytterligare en liknande
anläggning i Norrland. Bidragen synas böra utgå från förenämnda
allmänna anslag å 800,000 kronor. Beträffande bidragens storlek, villkor
för bidrags erhållande samt ingivande av ansökning därom torde i tillämp
liga delar böra gälla vad förut sagts örn bidrag för anläggning av mejerier
i lappmarken.
Som förut nämnts böra omförmälda bidrag till främjande av mejerihanteringen
och uppförande av potatislagerhus komma under omprövning i samband
med fördelningen mellan hushållningssällskapen av anslaget till produktionsbefrämjande
åtgärder i Norrland. Vad angår användningen i övrigt
av detta anslag delar jag lantbruksstyrelsen uppfattning att detsamma liksom
hittills huvudsakligen bör tagas i anspråk för åtgärder i syfte att förbilliga
och rationalisera produktionen samt anpassa denna till de naturliga
betingelser för en lönande jordbruksdrift, som i varje särskilt fall kunna
föreligga. De förslag, som lantbruksstyrelsen i sådant hänseende framlagt
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 31
och vilka avse fodermedelsanalyser, undersökningar rörande kreatursbeståndets
beskaffenhet, dcmonstrationsjordbruk samt upplysnings- och propagandaverksamhet,
finner jag motiverade. Jag förutsätter, att hushållningssällskapen
vid uppgörande av planer för anslagets användning taga förslagen
under övervägande och i samråd med lantbruksstyrelsen utforma de
närmare riktlinjerna för deras realiserande. 1 detta sammanhang vili jag
betona angelägenheten av att nu förevarande åtgärder så långt möjligt planläggas
och genomföras efter enhetliga grunder. Den av lantbruksstyrelsen
föreslagna organisationen med lokala nämnder, vilka skulle bära det närmaste
ansvaret för verksamheten, samt en samarbetsnämnd för hela det av
verksamheten berörda området synes mig utgöra ett beaktansvärt uppslag i
nämnda hänseende. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att, efter hörande
av hushållningssällskapens förvaltningsutskott, besluta i denna fråga.
Jag finner det också lämpligt, att lantbruksstyrelsen beredes tillfälle att taga
del av inkommande ansökningar och i förekommande fall framlägga de
förslag, som kunna anses påkallade i syfte att bringa olika åtgärder i samklang
med varandra.
Jordbrukets pris regleringsfond och fonden för mötande av förluster
å spannmålsregleringen.
Vid bifall till vad jag i det föregående förordat skulle till jordbrukets prisregleringsfond
komma att ingå dels accis å margarin, dels skatt å oljekakor
och vissa slag av fodermjöl, dels slaktdjursavgift, dels införselavgift å havre
och majs jämte vissa andra fodermedel samt malt, dels ock slutligen särskilda
införsel- och utförselavgifter å slaktdjur, kött och fläsk samt ägg. I det genom
innevarande års statsverksproposition framlagda riksstatsförslaget hava
i avbidan på avlåtande av proposition i ämnet intäkterna av nämnda avgifter
beräknats till 47,000,000 kronor, därav 27,000,000 kronor avse margarinaccismedel
och återstoden övriga avgifter. Avkastningen av de avgifter, som enligt
vad jag tidigare anfört under nästa budgetår böra upptagas för täckande
av förluster å spannmålsregleringen m. m., har i statsverkspropositionen
beräknats till 8,000,000 kronor. Av skäl, som jag där (se IX H. T. sid.
223) anfört, böra sistnämnda avgifter endast till den del de överstiga
2,000,000 kronor avsättas till fonden för mötande av sådana förluster. I enlighet
härmed har avsättningsanslaget till sistberörda fond i riksstatsförslaget
beräknats till 6,000,000 kronor.
Enligt vad jag i samband med behandlingen av mjölkregleringen anfört
bör accisen å margarin och vissa andra fettvaror under nästa budgetår utgå
med ett högre belopp än för närvarande. Med hänsyn härtill torde inkomsterna
av denna accis böra beräknas till 35,000,000 kronor. I övrigt synes
anledning till ändring i de i statsverkspropositionen gjorda beräkningarna
icke föreligga. Å riksstatens utgiftssida torde alltså böra såsom förslags
-
32 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.
anslag under nionde huvudtiteln anvisas för avsättning till jordbrukets prisregleringsfond
55,000,000 kronor och för avsättning till fonden för mötande
av förluster å spannmålsregleringen 6,000,000 kronor. Chefen för finansdepartementet
torde senare i samband med förnyad inkomstberäkning få
anmäla frågan om det belopp, varmed intäkterna av accisen å margarin och
vissa andra fettvaror böra uppföras i riksstaten för nästa budgetår.»
Till utskottet inkomna framställningar.
Till utskottet lia inkommit framställningar berörande ifrågavarande ämnen
från
1) Vimmerby fanérfabrik samt
2) Sveriges konditorförening.
Utskottets yttrande.
Under erinran att frågan örn jordbruksstödets utformande på längre sikt
för närvarande är under övervägande av 1938 års jordbruksutredning anför
departementschefen, att han icke funnit lämpligt att föreslå några mera väsentliga
ändringar i det nuvarande regleringssystemet för nästa regleringsperiod.
Då utredningen förklarat sig ha för avsikt att avlämna betänkande
i nämnda fråga i sådan tid, att därav föranledda förslag kunna föreläggas
1940 års riksdag, anser departementschefen vidare att de för regleringen
grundläggande författningarna, vilkas giltighetstid utlöper i år, böra givas
allenast ett års förlängd giltighet.
Till vad departementschefen sålunda anfört vill utskottet giva sin anslutning.
Med hänsyn till att grunderna lör jordbruksregleringen komma att
bliva föremål för omprövning av statsmakterna, sedan resultatet av jordbruksutredningens
arbete föreligger, kommer utskottet i det följande att i
huvudsak uppehålla sig vid de förslag till ändringar i de nuvarande regleringsbestämmelserna,
som framlagts i propositionerna jämte till utskottet hänvisade
motioner.
Beträffande storleken av det prisstöd, som för kommande regleringsår bör
lämnas jordbruksnäringen, föreslår departementschefen att regleringsanordningarna
böra inriktas på att inom föreliggande möjligheter uppnå eller uppehålla
ett prisläge på jordbrukets produkter, ungefärligen motsvarande den
genomsnittliga prisnivån under åren 1925—29. I anslutning härtill anför
departementschefen, att han anser sig kunna utgå ifrån att nämnda anordningar
inom ramen för givna direktiv handhavas på ett sådant sätt att det
eftersträvade resultatet i möjligaste mån uppnås. Liksom hittills bör enligt
departementschefens åsikt en viss prisrörlighei omkring riktpunkten medgivas.
Vad härom anförts i propositionen bör dock icke få hindra att stödan
-
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.
33
ordningarna i största möjliga utsträckning göras effektiva. I motionerna
I: 328 och II: 489 hemställes, att riksdagen till vad departementschefen yttrat
beträffande målet för jordbruksstödet ville foga det uttalandet att den under
månaderna kring årsskiftet 1938/39 uppnådda genomsnittliga prisnivån för
jordbrukets produkter bör betraktas såsom en minimigräns, vilken endast
undantagsvis må få underskridas. Det bör anmärkas, att jordbruksprodukternas
priser vid sistnämnda tidpunkt i genomsnitt lågo vid den prisnivå,
som enligt departementschefen bör eftersträvas.
Utskottet ansluter sig till de av departementschefen anförda synpunkterna
på frågan örn jordbruksstödets storlek. Däremot kan utskottet icke biträda
motionärernas yrkande i förevarande del. I och för sig har utskottet visserligen
icke något att erinra emot motionernas syfte, vilket utskottet gärna ser
förverkligat, men då departementschefen uttryckligen förklarat att strävandena
böra inriktas på att i möjligaste mån uppnå detta, finner utskottet det
varken påkallat eller lämpligt att riksdagen härtill fogar ett uttalande av
den innebörd, som i motionerna föreslås. Utskottet vill i detta sammanhang
erinra örn att utsikterna att i praktiken genomföra en prisförhöjning i hög
grad äro beroende på vilken inverkan prisförhöjningen får på produktionens
omfattning. Sättes målet för högt, riskerar man att produktionen sväller ut
i sådan grad att prisregleringen äventyras. Med anledning av att motionärerna
till stöd för sin hemställan åberopat »vissa inflatoriska tecken» vill
utskottet framhålla, att Kungl. Maj:t enligt departementschefens förslag bör
äga befogenhet att vidtaga erforderliga åtgärder, i händelse en markerad förskjutning
i penningvärdet skulle komma till stånd eller eljest någon mera
betydande ändring i fråga om de ekonomiska förhållandena inom närings
livet inträffa.
Beträffande mjölkregleringen anför departementschefen, att denna till sina
huvudgrunder bör bibehållas i stort sett oförändrad under nästa regleringsår.
Emellertid föreslås i propositionen betydelsefulla ändringar i fråga
om de särskilda regleringsanordningarna. I syfte att bereda det mindre jordbruket
ett tillfälligt stöd förordar departementschefen att varje producent,
som erlägger mjölkavgift eller som levererar mjölk till avgiftspliktigt mejeri,
skall erhålla särskilt pristillägg, motsvarande mjölkavgiften, för en kvantitet
av 450 kilogram mjölk i månaden eller den lägre kvantitet leveransen
omfattar. För att kompensera den minskning av prisutjämningsbidraget, som
denna anordning för nied sig, och i anslutning till de allmänna riktlinjerna
för prisstödets avvägning föreslås vidare, att mjölkavgiften må utgå med 2
öre upp till ett smörpris av 3 kronor. I fråga örn accisen å margarin anser
departementschefen, att denna inom ramen för Kungl. Maj:ts nuvarande befogenhet
att uttaga dylik accis bör höjas. I anslutning till dessa förslag hemställer
departementschefen vidare örn bemyndigande alt av de margarinaccismedel,
som inflyta genom höjning av accisen, använda högst fem miljoner
kronor för tillhandahållande av smör till nedsatt pris till behövande familjer
samt för utspisning av harn, företrädesvis skolbarn, med smör eller mjölk.
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 7 sami. 2 avd. Nr 2. 3
opaginerad Kontrollera mot PDF
34: Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.
Slutligen föreslås vissa åtgärder till skydd för kaseintillverkningen inom landet.
Utskottet delar departementschefens åsikt, att en förbättring av det mindre
jordbrukets ställning är av behovet påkallad, och tillstyrker med hänsyn
härtill förut omförmälda provisoriska anordning med särskilt pristillägg för
en viss kvantitet mjölk. Då det föreslagna pristillägget till beloppet skall
motsvara mjölkavgiften, innebär denna anordning i realiteten att samtliga
producenter erhålla restitution av nämnda avgift för en kvantitet av intill
450 kilogram i månaden. I motionen II: 490 föreslås, att sagda förmån skall
begränsas till att avse endast mindre jordbrukare, vilkas totala mjölkleverans
icke överstiger viss i motionen angiven storlek. Av skäl, som departementschefen
anfört emot en dylik begränsning, kan utskottet icke biträda denna
motion.
Departementschefens förslag att mjölkavgiften må utgå med 2 öre upp till
ett smörpris av 3 kronor tillstyrkes av utskottet. Vid högre smörpris än 3
kronor bör det, såsom departementschefen anfört, ankomma på Kungl. Majit
att bestämma huruvida och med vilket belopp mjölkavgift bör utgå.
Inom utskottet lia anförts vissa betänkligheter mot en höjning av margarinaccisen
utöver nu utgående accis å 45 öre per kilogram. I den mån kompensationsåtgärder
icke samtidigt vidtagas, måste en dylik höjning särskilt hårt
drabba ekonomiskt svagt ställda hushåll och därjämte, såsom departementschefen
yttrat, medföra risk för att fettförbrukningen inom sådana hushåll
nedgår. Nämnda omständighet utgör också den direkta anledningen till att
departementschefen funnit sig böra föreslå, att av de margarinaccismedel,
som inflyta genom höjningen, visst belopp skall användas för att bereda behövande
familjer tillgång till smör till nedsatt pris. På grund av de betydande
svårigheter, som en prisdifferentiering i praktiken torde vålla, hade
utskottet gärna sett att en dylik anordning kunnat undvikas. Då emellertid
anordningen är tänkt som ett försök och erfarenheterna härifrån kunna vara
av intresse för jordbruksstödets utformande på längre sikt, vill utskottet icke
motsätta sig de av departementschefen i förevarande hänseenden föreslagna
åtgärderna.
Därest riksdagen i enlighet med utskottets hemställan beviljar det av departementschefen
begärda anslaget till prisrabatter å smör m. m., lärer syftemålet
med motionerna 1:220 och 11:141 samt 1:221 och 11:342, vilka
väckts vid riksdagens början, i huvudsak bliva tillgodosett. Beträffande
den närmare användningen av förenämnda anslag anför departementschefen,
att det bör ankomma på Kungl. Majit att efter förslag av jordbruksutredningen
bestämma riktlinjerna för rabatteringsverksamheten. Utskottet
har för sin del intet att erinra häremot. Emellertid vill utskottet giva uttryck
åt det önskemålet, att den tilltänkta verksamheten gives en sådan utformning
att den i allmänhetens ögon icke erhåller karaktären av fattigvård.
Då ur denna synpunkt någon befogad invändning icke torde kunna
göras mot exempelvis en kollektiv utspisning av barn, företrädesvis skolbarn,
har utskottet intet emot att, örn så befinnes lämpligt, en större del av med
-
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 35
len än departementschefen synes hava förutsatt användes för detta och liknande
ändamål.
I motionen II: 495 hemställes, att ytterligare fem miljoner kronor skola ställas
till Kungl. Maj:ts förfogande för beredande av tillgång till billigare smör åt
mindre bemedlade och barnrika familjer. Sagda belopp föreslås i motionen
11:496 skola anskaffas genom en förhöjd beskattning av pilsner och
likartade maltdrycker. Då såsom förut nämnts den av Kungl. Majit föreslagna
verksamheten under nästa regleringsår endast är avsedd att utgöra
ett försök finner utskottet ytterligare medelsanvisning för ändamålet icke
erforderlig. Utskottet avstyrker således bifall till motionerna.
I de likalydande motionerna 1:331 och 11:482 framställes yrkande om
att riksdagen måtte uttala sig för ökad utspisning av mjölk vid statliga inrättningar
ävensom medgiva att en miljon kronor av margarinaccismedel
under nästa regleringsår må användas till täckande av därmed förenade merkostnader.
Utskottet anser det i likhet med motionärerna önskvärt att, i
den mån så lämpligen kan ske, en ökad utspisning av mjölk vid statens inrättningar
kommer till stånd, men kan icke tillstyrka att margarinaccismedel
tagas i anspråk härför. I viss utsträckning torde berörda önskemål under
budgetåret 1939/40 kunna tillgodoses inom ramen för de av riksdagen
för respektive inrättningar beviljade omkostnadsanslagen.
Frågan örn ytterligare åtgärder, utöver dem som gällande margarinaccisförordning
medger, till begränsning av margarinkonsumtionen eller i syfte
att öka smörets inhemska avsättningsmarknad behandlas i ett flertal motioner.
Således förordas i motionerna I: 219 och II: 318, likalydande, samt
I: 324 och II: 497, likalydande, att den övre gränsen för Kungl. Maj:ts befogenhet
att uttaga accis å margarin måtte höjas från 60 öre till 75 öre per
kilogram. Av vad utskottet förut anfört torde framgå, att utskottet icke anser
sig kunna tillstyrka detta yrkande. I de båda förstnämnda motionerna
ävensom i motionerna 1:222 och 11:338, likalydande, 1:329 och 11:487, likalydande,
samt 11:484 och 11:485 föreslås eller diskuteras vissa andra åtgärder
för tillbakaträngande av margarinet. Vidare yrkas i motionen II: 484,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte hemställa att vissa i motionen
framförda synpunkter måtte beaktas vid det fortsatta utredningsarbetet rörande
fettvaruförsörjningen. I sistnämnda motion ifrågasättes, bland annat,
att margarinindustrien skulle förpliktas att till riksnoteringen övertaga
hela smöröverskottet. I anslutning till denna tanke föreslås i motionen II:
485, att Kungl. Maj :t bör erhålla bemyndigande och uppdrag att under vissa
förhållanden och som en provisorisk åtgärd söka uppnå en frivillig överenskommelse
mellan margarinindustrien och mejeriorganisationerna avseende
att genom margarinindustriens försorg vinna avsättning till rimligt pris för
smöröverskottet.
Enligt utskottets åsikt påkalla de nuvarande avsättningsförhållandena för
smör inom och utom landet icke omedelbara ingripanden från statens sida
i syfte att ytterligare tränga tillbaka försäljningen av margarin. I detta sammanhang
anser sig utskottet böra framhålla, att smörexporten vid nuvaran
-
36 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.
de exportpris icke är för landet förlustbringande. På grund härav och då
1938 års jordbruksutredning för närvarande är sysselsatt med en ingående
och allsidig undersökning av smörproduktionens avsättningsproblem jämte
i samband därmed stående frågor, finner utskottet de i föregående stycke
omförmälda motionerna, i vad de avse nu förevarande spörsmål, icke för
närvarande böra föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet förutsätter,
att vad i motionerna anförts och hemställts tages under övervägande av
jordbruksutredningen.
Vad angår departementschefens förslag rörande stöd åt kaseintillverkningen
inom landet hyser utskottet viss tveksamhet, huruvida berörda tillverkning
kan anses äga sådan betydelse för jordbruket, att en importreglering
av kasein med hänsyn därtill kan anses motiverad. Då emellertid prisläget
å kasein på utlandsmarknaden för närvarande måste anses abnormt
lågt, vill utskottet icke motsätta sig departementschefens förslag. Utskottet
förutsätter härvid att Kungl. Maj:t vid importregleringens handhavande beaktar
de kaseinförbrukande exportindustriernas intressen. Likaledes bör enligt
utskottets mening vederbörlig hänsyn tagas till att under skydd av nu
utgående tull å kaseinlim en ej obetydlig tillverkning av denna vara på senare
tid kommit till stånd inom landet. Därest det inhemska priset å kasein
under en längre tid skulle komma att hållas över världsmarknadspriset, kan
denna tillverkning komma att beredas svårigheter. Vid nuvarande prisrelation
mellan kasein och kaseinlim torde däremot en importavgift av den storleksordning,
som i propositionen förutsättes, icke behöva vålla sistnämnda
tillverkning något större avbräck. På grund härav finner sig utskottet icke
för närvarande böra föreslå någon åtgärd med anledning av motionen II: 486.
I motiveringen till de likalydande motionerna 1:314 och 11:461 anföres,
att ett flertal stora avnämare av grädde bland konditorer och restauratörer
genom att återföra smör till grädde kunnat anskaffa sistnämnda vara till
ett väsentligt lägre pris än som finge anses berättigat nied hänsyn till mjölkregleringens
syfte. Återförandet uppgives äga rum medelst särskilt för ändamålet
konstruerade apparater, vilka saluföras i allmänna handeln. Under
åberopande härav hemställa motionärerna att riksdagen måtte antaga sådana
bestämmelser eller lämna sådant bemyndigande, att Kungl. Maj:t äger
förhindra att till nackdel för mjölkproducenterna smör återföres till grädde. I
likhet med motionärerna anser utskottet, att det omnämnda förfarandet utgör
ett kringgående av för mjölkregleringens genomförande antagna grunder
eller utfärdade bestämmelser. Utskottet vill i nämnda hänseende erinra
om att konsumtionsgrädde är belagd med särskild avgift, medan producenterna
erhålla prisutjämningsbidrag för mjölk, som användes för smörberedning.
Sistnämnda anordning medför att konsumenterna för smöret betala
ett lägre pris än producenterna erhålla för den mjölk som åtgått för
smörtillverkningen. Genom att återföra smör till grädde skaffa sig vederbörande
således en förmån, som är stridande mot regleringens syfte. Utskottet
delar motionärernas åsikt att ett dylikt kringgående av mjölkregle
-
37
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.
ringen bör förhindras. Vilka åtgärder som härför höra vidtagas tarvar emellertid
enligt utskottets mening närmare utredning. På grund härav och då
utskottet anser sig kunna utgå ifrån att Kungl. Maj:t låter verkställa sådan
utredning och, därest erforderliga åtgärder icke kunna vidtagas inom nuvarande
författningars ram, till nästkommande års riksdag inkomma med
förslag, finner sig utskottet icke för närvarande böra föreslå någon åtgärd
med anledning av motionerna.
I motionen 11:488 föreslås att riksdagen hos Kungl. Majit ville hemställa
om utfärdande av vissa bestämmelser med huvudsakligt syfte att förhindra
uppförande eller utvidgning av mejerier, som ur synpunkten av mejerihanteringens
rationalisering äro oekonomiska. De föreslagna bestämmelserna
gå ut på att den som vill ny-, till- eller ombygga mejeri skall vara skyldig
att därom inhämta medgivande av lämplig myndighet samt att förseelse
häremot skall sonas med böter och förlust av rätten till prisutjämningsbidrag.
Ehuru utskottet delar motionärernas uppfattning örn betydelsen av
nu pågående rationaliseringsarbete inom mejerihanteringen, anser sig utskottet
likväl icke kunna tillstyrka så långt gående åtgärder i detta syfte,
som i motionerna förordats.
Vad departementschefen anfört beträffande regleringen av andra animaliska
produkter än mjölk har icke föranlett någon erinran från utskottets
sida.
I fråga örn fodermedelsregleringen innebär departementschefens förslag
i stort sett bibehållande av nuvarande grunder, dock med vissa jämkningar.
För att möjliggöra ett verksamt stöd åt animalie- och spannmålspriserna
förordar departementschefen på förslag av 1938 års jordbruksutrcdning att
inom ramen för gällande författningsbestämmelser en skärpning av regleringen
av importen av utländska fodermedel vidtages. I nämnda hänseende
föreslås, att det partipris, som vid en normal foderskörd bör eftersträvas
för majs, bör höjas från nuvarande 15 å 16 öre till 16 å 17 per kilogram.
Enligt nuvarande direktiv bör oljekaksskattens .storlek bestämmas med hänsyn
till mjölkproduktionens omfattning och utan att någon på förhand
fastställd prisnivå eftersträvas. Härutinnan föreslås den ändringen, att oljekaksskatten
bör avvägas så, att priserna på mjölk och oljekaksfoder i förhållande
till den för jordbruksregleringen i allmänhet gällande basperioden
1925—29 komma i ungefärlig paritet med varandra. I likhet med jordbruksutredningen
finner utskottet det angeläget att tillgodoseendet av animalieproduktionens
fodermedelsbehov i största utsträckning förbehålles den inhemska
växtodlingen. Restriktiva åtgärder i fråga om användningen av utländskt
foder äro även nödvändiga till förhindrande av att animalieproduktionen
sväller ut i sådan grad att syftet med regleringen av animaliepriserna
äventyras. Utskottet biträder därför i princip departementschefens
nyssnämnda förslag. Beträffande det av departementschefen angivna
majspriset har utskottet ingen annan erinran än att utskottet för sin del
38 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.
finner det önskvärt, att större svängningar i priset såvitt möjligt undvikas.
I fråga om oljekakor konstaterar utskottet att det inhemska priset på oljekakor
enligt departementschefens förslag bör hållas på samma relativa nivå
som producentpriset på mjölk. Om sistnämnda pris stiger över 1925—29
års nivå, bör således även oljekakspriset ligga i motsvarande grad högre
än under nämnda år. Utskottet anser sig böra understryka vad departementschefen
härutinnan föreslagit.
På grund av särskilda omständigheter har riksdagen tidigare i år på
hemställan av Kungl. Maj:t medgivit, att under innevarande regleringsperiod
av jordbrukets prisregleringsfond må användas högst 2 miljoner kronor
för stödjande av en export av fodersäd. I propositionen nr 230 har departementschefen
på förslag av jordbruksutredningen begärt enahanda bemyndigande
för regleringsåret 1939/40. I motionen 1:316 yrkas avslag å
departementschefens hemställan i denna del. I likhet med departementschefen
hyser utskottet principiella betänkligheter mot att inordna exportstödjande
åtgärder i regleringssystemet på förevarande område. Då emellertid
i propositionen förutsatts att bemyndigandet skall tagas i anspråk endast
vid en riklig foderskörd och för att motverka ett starkare prisfall å
fodersäd, anser sig utskottet kuxna tillstyrka detsamma. Utskottet delar
departementschefens åsikt, att exportstödet icke bör lia till syfte att säkerställa
ett visst prisläge å inhemskt foder, och kan således icke biträda de
yrkanden i motsatt riktning, som framställts i motionerna I: 328 och II: 489.
Vad departementschefen i övrigt anfört beträffande fodermedelsregleringen
har icke givit utskottet anledning till något uttalande. Härav följer, att
motionerna I: 315, I: 330, II: 462 och II: 491, vilka samtliga avse rabattering
av kraftfoder till mindre jordbrukare, enligt utskottets mening icke för närvarande
böra föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Utskottet förutsätter
emellertid, att vad i motionerna anförts tages i beaktande av 1938
års jordbruksutredning, vilken förklarat sig ämna upptaga berörda spörsmål
till behandling inom den närmaste tiden. Då frågan örn eventuella ändringar
i nuvarande anordningar i syfte alt förbilliga vissa fodermedel i Norrland
och angränsande delar av landet äger nära sammanhang med sagda
spörsmål, torde i avvaktan på resultatet av jordbruksutredningens arbete någon
åtgärd ej heller böra vidtagas med anledning av i motionerna I: 332 och
II: 483 framställda förslag örn revision av kungörelsen angående statsbidrag
för sändningar av oljekakor och majs m. m. till Västerbottens eller Norrbottens
län.
Vidkommande brödsädsregleringen anser utskottet i likhet med departementschefen
att gällande bestämmelser och direktiv i fråga örn inmalningstvång,
importreglering och utförselbevis böra äga fotsatt giltighet under nästa
konsumtionsår. Likaså tillstyrker utskottet att stödköp må verkställas till
skyddande av en lägsta prisnivå å brödsäd.
Enligt de direktiv för brödsädsregleringen, som godkändes av 1938 års
riksdag, må stödköp under innevarande konsumtionsår ej avse större kvanti
-
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 39
tet än 125,000 lon, dock att Kungl. Maj:t är oförhindrad att, om så befinnes
oundgängligen erforderligt för att motverka ett starkare prisfall å brödspannmål,
höja denna kvantitet till 150,000 ton. På hemställan av departementschefen
i proposition nr 229 har 1939 års riksdag för det nu löpande
konsumtionsåret medgivit, att Kungl. Maj:t, om förhållandena det påkalla,
må förordna om utvidgning av stödköpsverksamheten till att omfatta en
större kvantitet än den sist nämnda. I propositionen nr 230 begär departementschefen
enahanda bemyndigande för konsumtionsåret 1939/40. Även
om betänkligheter kunna anföras mot en så vidsträckt fullmakt i avseende å
stödköpens omfattning som den av departementschefen föreslagna, anser
sig utskottet likväl med hänsyn till de härför anförda skälen böra biträda
departementschefens hemställan. Utskottet finner det emellertid angeläget
att frågan om stödköpens bibehållande i framtiden blir föx-emål för en ingående
undersökning av 1938 års jordbruksutredning.
I fråga örn stödköpsprisernas storlek har departementschefen anslutit sig
till ett förslag av jordbruksutredningen, enligt vilket såsom lägsta prisnivå
under konsumtionsåret 1939/40 bör gälla ett producentpris av 16 kronor
50 öre för deciton vete och 15 kronor 50 öre för deciton råg under höstmånaderna
med en mot lagringskostnaderna svarande successiv stegring av
prisnivån under konsumtionsåret. Förslaget innebär därjämte, att förenämnda
priser må höjas med 50 öre, där Kungl. Maj :t finner så av förhållandena
påkallat. I de likalydande motionerna I: 328 och II: 489 föreslås att Kungl.
Maj:t skall äga befogenhet att förordna örn höjning av stödköpspriset för
såväl vete som råg intill 18 kronor per deciton under höstmånaderna med en
stegring av priserna under efterföljande månader på sätt departementschefen
förordat. I motsats härtill har i motionen II: 494 den meningen kommit till
uttryck, att en ytterligare fördyring av brödsäden bör förhindras. I likhet
med departementschefen anser sig utskottet böra biträda jordbruksutredningens
förslag. Ett bifall till det i motionerna I: 328 och II: 489 framställda
yrkandet örn höjning av stödköpspriserna skulle enligt utskottets åsikt
med största sannolikhet leda till en ytterligare stegrad brödsädsproduktion.
Vad angår det i samma motioner väckta förslaget örn slopande av den nuvarande
skillnaden mellan stödköpspriserna för vete och råg, finner utskottet
att de av motionärerna till stöd för detsamma anförda skälen äro värda beaktande.
Då emellertid andra skäl tala för ett bibehållande av nämnda
skillnad, anser sig utskottet icke utan närmare utredning kunna tillstyrka
förslaget.
Vad departementschefen anfört beträffande statens beredskapslager har
icke föranlett någon erinran från utskottets sida. Härmed har utskottet även
angivit sin ståndpunkt till det i förenämnda motioner I: 328 och II: 489 gjorda
yrkandet angående bestridandet av kostnaderna för lagret.
Under erinran att riksdagen tidigare godkänt departementschefens förslag
i proposition nr 229 örn beredskapslagring av intill 15,000 ton fodersäd, tillstyrker
utskottet alt ett förslagsanslag av 300,000 kronor anvisas för delta
ändamål.
40 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.
Såsom departementschefen anfört pågå för närvarande utredningar rörande
storleken av förefintliga lagringsutrymmen inom landet, beredskapslagrets
placering m. m. För utskottet har upplysts, att dessa utredningar med sannolikhet
komma att giva till resultat att, därest stödköp måste verkställas
även under nästkommande konsumtionsår, nämnda utrymmen komma att
bliva otillräckliga. Med hänsym till vikten av att beredskapslagret erhåller
en ur försvarsberedskapssynpunkt lämplig placering är det möjligt att nya
lagerlokaler under alla förhållanden måste anskaffas. Då det synes tveksamt,
huruvida vid nu gällande direktiv för spannmålsregleringen avsedda
medel få tagas i anspråk för berörda ändamål, torde riksdagen böra medgiva
att, i den mån Kungl. Maj:t finner skäl uppdraga åt svenska spannmålsaktiebolaget
att uppföra dylika lokaler, en miljon kronor av bolagets rörelsemedel
må användas härför.
Vad departementschefen i övrigt anfört och hemställt beträffande brödsädsregleringen
har icke givit anledning till någon utskottets erinran.
Departementschefens hemställan i fråga örn potatisregleringen tillstyrkes
av utskottet.
I de likalydande motionerna I: 15 och II: 17, vilka beröra avsättningen av
inhemsk matpotatis, föreslås att, örn importen av sådan potatis icke helt
kan undvikas, importen i sin helhet bör överlåtas åt lämplig jox-dbrukareorganisation,
exempelvis svenska lantmännens riksförbund. Enligt vad utskottet
inhämtat föreligger en liknande framställning hos Kungl. Majit, vilken
remitterats till 1938 års jordbruksutredning för yttrande. Under sådana
förhållanden anser sig utskottet icke böra föreslå någon åtgärd i anledning
av motionerna.
Utskottet delar departementschefens åsikt att medel även för nästa budgetår
böra anvisas för särskilda åtgärder till främjande av jordbruket i Norrland
och vissa andra delar av landet. Departementschefen har hemställt att
anslaget för detta ändamål måtte bestämmas till samma belopp som för innevarande
år eller 800,000 kronor att utgå ur jordbrukets piäsregleringsfond.
Av anslaget avses 100,000 kixxnor till bidrag för byggande av andelsslakterier.
Till andra åtgärder skulle således, vid bifall till departementschefens
hemställan, 700,000 kronor stå till förfogande eller 100,000 kronor
mera än innevarande år. I motionerna I: 328 och II: 489, likalydande,
I: 332 och II: 483, likalydande, samt II: 444 yi''kas att ifrågavai''ande anslag
måtte höjas från föreslagna 800,000 kronor till en miljon kronor. Till stöd
för detta yi-kande åberopas, bland annat, att enligt vad departementschefen
anfört nya viktiga ändamål böra tillgodoses av anslaget, i främsta rummet
en l-ationalisering av mejerihanteringen i lappmarken och därmed jämförliga
ti-akter av landet. Utskottet finner de i motionerna anförda skälen för en
höjning av anslaget bärande och tillstyrker således att detta för nästkommande
budgetår må utgå med en miljon kronor.
Vad departementschefen anfört beträffande dispositionen av förevarande
anslag har icke föranlett någon erinran från utskottets sida. Då i proposi
-
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.
41
tionen förutsatts att i fråga om medlens fördelning och förvaltning skola
gälla i huvudsak samma grunder som för närvarande, saknar utskottet anledning
tillstyrka bifall till motionerna I: 313 och II: 463. Ej heller de i motionerna
I: 332 och II: 483 gjorda framställningarna rörande storleken av
bidragen till anläggande och ombyggnad av andelsmejerier i lappmarken
och jämförliga trakter torde böra föranleda någon riksdagens åtgärd.
I motionerna II: 492 och II: 493 föreslås, att riksdagen måtte anslå dels,
utöver tidigare anslag, två miljoner kronor till nyodling, betesförbättring,
stenröjning och jordkörning å ofullständiga jordbruk i Norrland och dels en
miljon kronor till utsädeshjälp åt norrländska joxdbrukare. Under erinran
att jordbruksutskottet i samband med prövning av propositionen nr 236 angående
ändrade grunder för egnahemsverksamheten m. m. har att avgiva
utlåtande rörande anslagsbehovet för förstnämnda ändamål, vill utskottet
föreslå, att motionerna vid riksdagens behandling av nu förevarande propositioner
lämnas utan åtgärd.
övriga i propositionerna 230 och 231 framlagda förslag har utskottet ansett
sig kunna förorda. I den mån departementschefens anförande icke i det
föregående berörts, har detsamma icke föranlett erinran från utskottets sida.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
A) att riksdagen må, i anledning av propositionen nr 230,
dels antaga vid propositionen fogade förslag till
1) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den
26 juni 1933 (nr 391) angående mjölkavgift;
2) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den
7 juni 1935 (nr 279) angående slaktdjursavgift;
3) förordning angående ändrad lydelse av 11 § förordningen
den 14 juni 1933 (nr 329) om skatt å oljekaka- och
vissa slag av fodermjöl;
4) förordning om fortsait giltighet av förordningen den
11 juni 1937 (nr 369) angående utförselbevis för råg och
vete,
dels ock
1) medgiva, att Kungl. Majit må vidtaga åtgärder för reglering
för tiden till och med den 30 juni 1940 av införseln
till riket av mjölk och mejeriprodukter samt kasein i enlighet
med av departementschefen i statsrådsprotokollet angivna
riktlinjer;
2) medgiva, att Kungl. Majit må, om så befinnes nödigt
för stödjande av priset å smör, vidtaga åtgärder för reglering
för tiden till och med den 30 juni 1940 av införseln till
riket av margarin, konstister och fettemulsion samt av råvaror
för margarinindustrien och ämnen, varav dessa fram
-
42
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.
ställas, i enlighet med av departementschefen i statsrådsprotokollet
angivna riktlinjer;
3) medgiva, att Kungl. Maj:t må vidtaga åtgärder för reglering
för tiden till och med den 30 juni 1940 av införseln till
riket av slaktdjur samt kött och fläsk i enlighet med av departementschefen
i statsrådsprotokollet angivna riktlinjer;
4) medgiva, att Kungl. Maj:t må vidtaga åtgärder för reglering
för tiden till och med den 30 juni 1940 av införseln till
riket av ägg m. m. i huvudsaklig överensstämmelse med nu
gällande bestämmelser;
5) medgiva, att Kungl. Majit må vidtaga åtgärder för reglering
för tiden till och med den 31 augusti 1940 av införseln
till riket av malt i huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen
i statsrådsprotokollet angivna riktlinjer;
6) medgiva, att Kungl. Majit må vidtaga åtgärder för reglering
för tiden till och med den 31 augusti 1940 i huvudsaklig
överensstämmelse med nu gällande bestämmelser av
införseln till riket av vete och råg samt därav framställda
produkter;
7) medgiva, att Kungl. Majit må, då särskilda skäl därtill
föranleda, för tiden till och med den 31 augusti 1940 bestämma,
att restitution av tull enligt 4 § förordningen den
4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution (kvarnindustrirestitution)
ej må åtnjutas eller må åtnjutas allenast
i mindre omfattning än i nämnda paragraf sägs;
8) bemyndiga Kungl. Majit att träffa avtal med svenska
spannmålsaktiebolaget för tiden från och med den 1 september
1939 till och med den 31 augusti 1940 i huvudsaklig
överensstämmelse med av departementschefen i statsrådsprotokollet
angivna grunder;
9) bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att efter beslut
av Kungl. Majit i mån av behov tillhandahålla svenska
spannmålsaktiebolaget svenska statens fyra procent obligationer,
ouppsägbara från innehavarens sida, till ett nominellt
belopp av 25,000,000 kronor för att av bolaget pantförskrivas
såsom säkerhet för lån i riksbanken;
10) godkänna i § 10 av avtal den 26 augusti 1938 mellan
statens potatismjölsnämnd och Sveriges stärkelseproducenters
förening u. p. a. av nämnden gjord utfästelse;
11) besluta, att av de avgifter för täckande av förluster
å spannmålsregleringen, vilka efter avdrag av restitutioner
inflyta under budgetåret 1939/40, skall till fonden för mötande
av sådana förluster överföras det belopp, som överstiger
2,000,000 kronor;
Sammansatt bevillnings- oell jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 43
12) anvisa för budgetåret 1939/40:
a) till Beredskapslagring av fodersäd ett förslagsanslag av
300,000 kronor;
b) till Avsättning till jordbrukets prisregleringsfond ett
förslagsanslag av 55,000,000 kronor;
c) till Avsättning till fonden för mötande av förluster d
spannmålsregleringen ett förslagsanslag av 6,000,000 kronor;
B) att riksdagen må, i anledning av propositionen nr 231,
1) antaga vid propositionen fogat förslag till förordning
angående ytterligare utsträckning av Kungl. Maj :ts befogenhet
att meddela förordnande jämlikt 1 § förordningen
den 7 juni 1935 (nr 259) om accis å margarin och vissa
andra fettvaror,
2) besluta att, i den mån förordnande örn uttagande
av accis enligt förordningen om accis å margarin och vissa
andra fettvaror av Kungl. Maj:t meddelas, Kungl. Majit skall
äga att för tid, varunder sådan accis utgår, förordna, att med
accisförordnandet avsedd vara skall beläggas med tull, som
motsvarar den för densamma bestämda accisen, eller, därest
tull å varan redan utgår, en med accisbeloppet förhöjd tull;
dock att från sådan tull eller tullförhöjning skall undantagas
vara, som införes uteslutande för tillverkning i och för försäljning
av annan accisbelagd vara;
C) att följande motioner, nämligen
I: 15 och II: 17, likalydande, 1:219 och 11:318, likalydande,
1:220 och 11:141, likalydande, 1:221 och 11:342, likalydande,
1:222 och 11:338, likalydande, 1:313 och 11:463,
likalydande, 1:314 och 11:461, likalydande, 1:315, 1:316,
1:324 och 11:497, likalydande, 1:328 och 11:489, likalydande,
1:329 och 11:487, likalydande, 1:330, 1:331 och II:
482, likalydande, 1:332 och 11:483, likalydande, 11:444, II:
462, 11:484, 11:485, 11:486, 11:488, 11:490, 11:491, 11:492,
II: 493, II: 494, II: 495 ävensom II: 496,
må, i den mån de icke kunna anses besvarade genom vad
utskottet här ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.
Stockholm den 23 maj 1939.
På sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
44 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.
Närvarande:
från bevillningsutskottet:
herrar Bengtsson, Elon Andersson, Sjödahl, Björnsson, Lövgren, Andersson i Dunker,
Werner i Hultsfred, Lundell och Persson i Undersvik; samt
från jordbruksutskottet:
herrar Johansson i Björnlunda, Granath, Tjällgren, Alfred Andersson, Jacob Hansson,
Mannerskantz, Gustafson i Vimmerby, Andersson i Löbbo, Carlström och Liedberg.
Reservationer:
1) av herrar Bengtsson, Lundell, Mannerskantz och Liedberg, vilka ansett,
att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:
»Under erinran--— (lika med utskottet)---bör eftersträvas.
Utskottet ansluter sig till jordbruksutredningens och departementschefens
uttalanden örn att regleringsanordningarna böra inriktas på att uppnå
eller uppehålla en produktprisnivå, ungefärligen motsvarande den genomsnittliga
nivån under åren 1925—1929. Likaledes finner utskottet en viss
rörlighet hos produktpriserna både ofrånkomlig och lämplig. Departementschefen
har härom i anslutning till jordbruksutredningen uttalat, att varaktigare
regleringsanordningar ej böra ändras med mindre priserna tendera
att annat än tillfälligtvis nedgå under 85 procent respektive överstiga 115
procent av medelpriserna under angivna basperiod. Då emellertid varje
mera långvarig sänkning av produktpriserna under den nämnda medelprisnivån
med hänsyn till den allmänna stegringen av jordbrukets allmänna
omkostnader skulle omöjliggöra för jordbruksbefolkningen att bli delaktig
av den allmänna välståndsstegringen, anser utskottet att direktiven för regleringsåtgärderna,
på sätt som i motionerna I: 328 och II: 489 föreslagits,
böra förtydligas och preciseras därhän, att den under månaderna kring
årsskiftet 1938/39 uppnådda genomsnittliga prisnivån må betraktas som en
minimigräns, vilken endast tillfälligtvis bör — utan att åtgärder däremot
vidtagas — få underskridas. Med anledning av ■— --(lika med utskottet)
--— näringslivet inträffa.
Beträffande mjölkregleringen---(lika med utskottet)---bör
utgå.
Inom utskottet ha anförts vissa betänkligheter mot en höjning av margarinaccisen
utöver nu utgående accis å 45 öre per kilogram, varvid särskilt
framhållits, att i den mån kompensationsåtgärder icke samtidigt vidtagas,
en dylik höjning måste drabba ekonomiskt svagt ställda hushåll och därjämte
medföra risk för att fettförbrukningen inom sådana hushåll nedgår.
Nämnda omständighet----(lika med utskottet) —--föreslagna
åtgärderna.
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.
45
Därest riksdagen —--- (lika med utskottet) •— — — för rabatterings
verksamheten.
Utskottet har för sin del intet att erinra häremot och ej
heller mot att försök göras med utspisning av barn, företrädesvis skolbarn.
Vidare vill utskottet framhålla önskvärdheten av att nya organ för verksamhetens
handhavande icke tillskapas.
I motionen II: 495 -—- — -— (lika med utskottet)---beviljade om
kostnadsanslagen.
Flugan om ytterligare åtgärder, utöver dem som gällande margarinaccisförordning
medger, till begränsning av margarinkonsumtionen eller i syfte
att öka smörets inhemska avsättningsmarknad behandlas i ett flertal motioner.
Således förordas i motionerna 1:219 och 11:318, likalydande, 1:324
och 11:497, likalydande, samt 1:220 och 11:141, likalydande, att den övre
gränsen för Kungl. Maj:ts befogenhet att uttaga accis å margarin måtte höjas
från 60 öre till 75 öre per kilogram. I de båda —--(lika med ut
skottet)
— -— — för smöröverskottet.
Vad margarinaccisen beträffar, bör det erinras örn att departementschefen,
i likhet med vad jordbruksutredningen synes lia räknat med, stannat
vid att föreslå uttagande av en accis av 60 öre, samtidigt som han föreslagit
att det eftersträvade smörpriset bör höjas till 3 kronor, medan jordbruksutredningen
för sin del tydligen förutsatt ett motsvarande pris av
2.75 å 2.80 kronor. Då den av departementschefen tänkta höjningen av smörpriset
är större än höjningen av margarinaccisen, måste spänningen mellan
de båda fettvaruprodukterna bli större än hittills och i’isk uppstå att margarinet
vinner ökad utbredning på smörets bekostnad. En dylik förskjutning
av konsumtionen kan leda till att det eftersträvade smörpriset ej kan utvinnas,
varför hela anordningen kan bli utan åsyftad effekt. Såsom framhållits
i motionerna I: 328 och II: 489, ha de hittillsvarande mjölkregleringsåtgärderna
tvärt emot sitt syfte ej kunnat förhindra en faktisk stegring av
margarinkonsumtionen hos andra befolkningsgrupper än jordbruksbefolkningen.
Då den av departementschefen föreslagna förhöjningen av smörpriset
måste anses för jordbruket välmotiverad, finner utskottet skäl tala
för att margarinaccisens maximigräns höjes i syfte att göra det möjligt för
Kungl. Majit att uttaga accis i den utsträckning, som kan erfordras för att
det eftersträvade smörpriset skall kunna utvinnas. Utskottet tillstyrker därför
yrkandet i motionen 1:324 och II: 497, att övre gränsen för Kungl. Maj :ts befogenhet
att uttaga accis må höjas från 60 öre till 75 öre pr kilogram. Enär
uttagandet av en över 60 öre förhöjd margarinaccis enligt utskottets mening
blott må ifrågakomma i den mån omständigheterna det påkalla och enär
vidare anslaget till avsättning till jordbrukets prisregleringsfond bär förslagsanslags
karaktär, torde den av utskottet här förordade ändringen av margarinaccisförordningen
ej behöva föranleda någon ändrad beräkning av det belopp,
varmed ifrågavarande anslag bör upptagas i riksstaten.
Enligt utskottets mening påkallar frågan örn avsättningsförhållandena för
smör den största uppmärksamhet. Åtskilliga motionsvis framförda uppslag
i syfte att tränga tillbaka försäljningen av margarin inom landet äro värda
46
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.
allt beaktande. I detta sammanhang---(lika med utskottet)---—
av jordbruksutredningen.
Vad angår — — — (lika med utskottet) —----förevarande rationali
seringsproblem.
Vad departementschefen anfört beträffande regleringen av andra animaliska
produkter än mjölk har icke föranlett någon erinran från utskottets
sida.
I fråga örn fodermedelsregleringen-----(lika med utskottet)--- —
härutinnan föreslagit.
På grund---(lika med utskottet)---denna del. I motioner
na
I: 328 och II: 489 har återigen den begärda anslagsramen å två miljoner
kronor ansetts alltför snävt tilltagen. I nämnda motioner har därför yrkats,
dels att riksdagen bör medge Kungl. Maj:t rätt att vid förefallande behov
överskrida denna summa, dels att medel till ifrågavarande exporttillägg subsidiärt
må få tagas av veteavgifter. Det senare yrkandet har motiverats med
att ifrågavarande export ej bör bli beroende av om medel från majsavgifter
finnas disponibla och att fall kunna tänkas uppstå, då medel, avsedda för
veteexport, ur hela regleringens synpunkt förmånligare kunna användas för
avsättning i utlandet av havre eller korn.
Utskottet finner sig böra förorda bifall till den i motionerna 1: 328 och
II: 489 föreslagna utvidgningen av det av Kungl. Maj:t begärda bemyndigandet
rörande stödjande av fodermedelsexport. Utöver vad ovan anförts ur
motionernas motivering vill utskottet understryka vikten av att den inhemska
växtodlingen — såväl brödsädes- som fodersädesodlingen — betraktas som
en enhet. Fördenskull kan ett lättande av den inhemska marknaden genom
försäljning av ett pristryckande överskott till utlandet vid ett visst tillfälle
tänkas bli lika önskvärt ifråga örn fodersäd som ifråga om brödsäd.
Vidare bör beaktas, att departementschefen förordat större varsamhet vid
fastställandet av avgifter å oljekakor än vad jordbruksutredningen föreslagit.
Den inhemska fodermedelsproduktionen skulle alltså enligt jordbruksutredningens
förslag lia kommit att ånjuta ett något starkare prisskydd än
den nu genom departementschefens förslag kan erhålla. Jordbruksutredningens
avgiftsanordningar voro följaktligen avsedda att verksamt stödja ett
tillfredsställande prisläge å inhemskt foder, varför anvisande av medel till
stödjande av fodersädesutförsel uppenbarligen främst tänktes såsom en säkerhetsventil.
Med utskottets uppfattning, att det ligger i hela regleringens
intresse att prisnivån för den inhemska fodersäden verksamt stödes, anser
utskottet att en vidgad rätt för Kungl. Maj :t att understödja fodersädesexport
kan visa sig oundgängligen nödvändig för att åstadkomma ett önskvärt prisläge
å fodersäd.
Vad departementschefen-----(lika med utskottet)---Norrbottens
län.
Vidkommande brödsädsregleringen---(lika med utskottet)---
1938 års jordbruksutredning.
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 47
I fråga om — — — (lika med utskottet)----bör förhindras. I prin
cip
biträder utskottet departementschefens förslag. Utskottet finner dock
skäl tala för alt detta kompletteras på sätt föreslagits i motionerna I: 328 och
II: 489. Därest förhållandena (hänsyn till skördens storlek, världsmarknadsförhållandena
o. s. v.) så påkalla och medge, må stödköpspriset å höstmånaderna
enligt Kungl. Maj:ts beprövande kunna höjas till högst 18 kr. per
deciton med en mot lagringskostnaderna svarande successiv stegring under
efterföljande månader. Utskottet har härvid främst vägletts av den synpunkten,
att Kungl. Maj:t under nästkommande regleringsår vid förefallande
behov icke bör sakna befogenhet att förordna om stödköpspriser till samma
nivå som under nu löpande regleringsår delvis medgivits. De skäl, som i
samma motioner anförts för eventuellt slopande av den nuvarande skillnaden
mellan stödköpspriserna för vete och råg, synas utskottet bärande och ha
vunnit ytterligare i styrka, sedan den nyligen företagna arealinventeringen
uppvisat en betydande minskning av rågarealen. Utskottet förordar därför
ett bemydigande för Kungl. Majit att, med viss anpassning av priset efter
skördens storlek, bestämma ett stödköpspris för rågen, vilket må kunna uppgå
till detsamma som för vetet.
Beträffande spannmålslagringen vill utskottet, i anslutning till vad jordbruksutredningen
uttalat och i motionerna 1:328 och 11:489 föreslås, förorda
att kostnaderna för denna såsom avseende en hela folkets försvarsangelägenhet
i princip skola bäras av vanliga skattemedel. Utskottet föreslår
därför, att Kungl. Majit efter hörande av statens reservförrådsnämnd bör
fastställa den kvantitet, som må betraktas såsom beredskapslager i egentlig
mening — förslagsvis 200,000 ton — och att denna lagring bör bekostas i
den ordning som gäller för statens övriga beredskapslagring, medan återstoden
bekostas genom veteavgiftsmedel.
Under erinran---(lika med utskottet) —--utskottets erinran.
Departementschefens hemställan ifråga örn potatisregleringen -— — —
(lika med utskottet)---av motionerna.
Utskottet delar departementschefens åsikt att medel även för nästa budgetår
böra anvisas för särskilda åtgärder till främjande av jordbruket i Norrland
---(lika med utskottet)--— utskottets sida.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
A) att riksdagen må, i anledning av propositionen nr 230
samt med bifall till motionerna I: 328 och II: 489,
dels antaga — — — (lika med utskottet) — — — av
0,000,000 kronor;
B) att riksdagen må, i anledning av propositionen nr 231
samt med bifall till motionerna I: 324 och II: 497,
1) antaga vid propositionen fogat förslag till förordning
angående ytterligare utsträckning av Kungl. Maj:ts befogen
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.
het att meddela förordnande jämligt 1 § förordningen den 7
juni 1935 (nr 259) om accis å margarin och vissa andra fettvaror,
2) antaga följande
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den
7 juni 1935 (nr 259) om accis å margarin och vissa
andra fettvaror.
Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 7 juni 1935
(nr 259) om accis å margarin och vissa andra fettvaror skall
erhålla följande ändrade lydelse:
2 §•
Accisen utgår för varje slag av accispliktig vara med det
belopp, högst 75 öre för varje kilogram av varans nettovikt,
som Kungl. Majit bestämmer.
Accisens belopp må bestämmas olika för fettemulsioner
med lägre och med högre fetthalt.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1939.
3) besluta att, i den mån förordnande om uttagande av
accis enligt förordningen om accis å margarin och vissa andra
fettvaror av Kungl. Majit meddelas, Kungl. Majit skall
äga att för tid, varunder sådan accis utgår, förordna, att med
accisförordnandet avsedd vara skall beläggas med tull, som
motsvarar den för densamma bestämda accisen, eller, därest
tull å varan redan utgår, en med accisbeloppet förhöjd tull;
dock att från sådan tull eller tullförhöjning skall undantagas
vara, som införes uteslutande för tillverkning i och för försäljning
av annan accisbelagd vara;
C) att följande motioner, nämligen
I: 15 och II: 17, likalydande, I: 219 och lii 318, likalydande,
1:220 och 11:141, likalydande, 1:221 och 11:342, likalydande,
I: 222 och II: 338, likalydande, I: 313 och II: 463,
likalydande, 1:314 och 11:461, likalydande, 1:315, 1:316,
I: 329 och II: 487, likalydande, I: 330, I: 331 och II: 482, likalydande,
1:332 och 11:483, likalydande, 11:444, 11:462, II:
484, II: 485, II: 486, II: 488, II: 490, II: 491, II: 492, II: 493,
II: 494, II: 495 ävensom II: 496,
må, i den mån de icke kunna anses besvarade genom vad
utskottet här ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.»
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 49
2) av herrar Elon Andersson, Björnsson och Carlström, vilka ansett, att
utskottets utlåtande, i vad det avser fodermedelsregleringen, bort ha följande
lydelse:
»I fråga om fodermedelsregleringen innebär---(lika med utskottet)
---härutinnan föreslagit.
I propositionen nr 230 har departementschefen på förslag av jordbruksutredningen
begärt bemyndigande för Kungl. Majit att under regleringsåret
1939/40 av jordbrukets prisregleringsfond få använda högst 2 miljoner kronor
för stödjande av export av fodersäd. I motionen I: 316 yrkas avslag å
departementschefens hemställan i denna del. Liksom departementschefen
hyser utskottet principiella betänkligheter mot att inordna exportstödjande
åtgärder i regleringssystemet å förevarande område. För sin del tillmäter
utskottet dessa betänkligheter sådan betydelse, att utskottet, i överensstämmelse
med vad som yrkats i sistberörda motion, icke anser sig kunna tillstyrka
det ifrågasatta bemyndigandet för Kungl. Maj:t. Härav följer, att
utskottet icke kan biträda de yrkanden i motsatt riktning, som framställts
1 motionerna I: 328 och II: 489.
Vad departementschefen — — — (lika med utskottet) —--Norr
bottens
län.»
3) av herr Lövgren, vilken ansett, att utskottet i anledning av motionerna
I: 332 och II: 483, likalydande, bort tillstyrka följande ändringar av kungörelsen
den 30 juni 1937, (nr 650) angående statsbidrag för sändningar av
vissa fodermedel till Västerbottens och Norrbottens län: Statsbidrag för
sändning av oljekakor och sådant fodermjöl, varå skatt utgår, samt av majs
till ort inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län
från ort utom dessa län skall utgå med det belopp för kilogram, varmed skatt
eller införselavgift å varan utgår; dock att bidraget icke må överstiga, då
varan sändes till Västernorrlands eller Jämtlands län 2 öre, då den sändes
till Västerbottens län 3 öre samt då den sändes till Norrbottens län 5 öre för
kilogram av sändningens verkliga vikt.
Statsbidrag för sändning från ort inom Västernorrlands eller Jämtlands
län till ort inom Västerbottens eller Norrbottens län skall utgå nied det belopp
för kilogram, varmed för varan utgående skatt eller avgift överstiger
2 öre, dock för sändning till Västerbottens län högst med 1 öre samt för
sändning till Norrbottens län högst med 3 öre för kilogram av sändningens
verkliga vikt.
Statsbidrag för sändning från ort inom Västerbottens län till ort inom
Norrbottens län skall utgå med det belopp för kilogram, varmed för varan
utgående skatt eller avgift överstiger 3 öre, dock högst med 2 öre för kilogram
av sändningens verkliga vikt.
4) av herr Carlström, i vad avser stödköp av brödsäd.
5) av herr Johansson i Björnlunda.
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 7 sami. 2 avd. Nr 2.
4
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.