Betänkande, i anledning av väckta motioner om höjning av tullen d economisers.
1939-03-24 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1939:10, Betänkande, i anledning av väckta motioner om höjning av tullen d economisers.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
1
Nr 10.
Ankom till riksdagens kansli den 23 mars 1939 kl. 11 f. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner
om höjning av tullen d economisers.
(lia avd.)
I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 87 i
första kammaren av herr Lindström och nr 140 i andra kammaren av herr
Nilsson i Göteborg, har hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att tullen
på Economisers, stat. nr 1669, sättes till åtta kronor per 100 kg».
Beträffande motiveringen för detta förslag, i den mån redogörelse härför
ej lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till motionen nr 87 i första
kammaren.
Vid behandlingen av motionerna har utskottet anlitat byråchefen i generaltullstyrelsen
E. Sandquist såsom sakkunnig.
Tullen å economisers och delar därtill, stat. nr 1669, utgår för närvarande
med 2 kronor 50 öre för 100 kilogram eller med samma belopp som
tullen å bearbetade rör av icke smidbart järngjutgods.
Motionärernas förslag innebär, att tullsatsen för economisers skulle sättas
till samma belopp, som nu gäller för eldningsapparater för ångpannor m.
m., nämligen 8 kronor för 100 kilogram (tulltaxenr 945, stat. nr 1668).
Till stöd för motionärernas förslag har bland annat anförts, att economisers
i tullskyddshänseende vore missgynnade gentemot andra till ångpanneanläggningar
hörande apparater. Sålunda utginge tullen för ångpannor enligt stat.
nris 1664—1667 med 6 kronor till 9 kronor för 100 kilogram samt för några
av dessa pannor med minst 15 procent av värdet.
Införseln till Sverige av economisers uppgick under åren 1930—1937 till
följande kvantiteter och värden:
År Ton 1,000 kr.
1930 .............................. 735.4 379
1931 ................................ 713.1 323.2
1932 .............................. 314.1 125.3
1933 .............................. 80 25.9
1934 .............................. 564.3 217.6
1935 .............................. 795.8 369.7
1936 .............................. 772 379.6
1937 .............................. 1,350.5 756.8
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 7 sami. Nr 10.
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet
emottaga ett av kommerskollegium och generaltullstyrelsen gemensamt avgivet
utlåtande den 11 mars 1939. Vid utlåtandet har fogats yttrande av Sveriges
Maskinindustriförening, som tillstyrkt förslaget om tullförhöjning å economisers.
Ämbetsverken hava framhållit, att det knappast förelåge skäl att vid avvägandet
av tullsatsen jämställa economisers med eldningsapparater, då sådana
i egenskap av mera komplicerade apparater i avseende å beskaffenhet och
värde för viktenhet ej vore att jämföra med economisers. Detta framginge
bland annat av den betydande skillnad i importvärde, som förefunnes mellan
de båda varugrupperna och som följande sammanställning utvisade:
År
1931
1932
1933
1934
1935
1936
1937
Eldningsappa- rater m. m.
stat. nr 1668
kronor för kg
Economisers m. m.
stat. nr 1669
kronor för kg
0.85
0.45
0.78
0.40
1.07
0.33
1.23
0.39
1.14
0.46
1.02
0.49
1.23
0.55
Importvärdet för economisers m. m. hade sålunda angivna år hållit sig
mellan omkring hälften och tredjedelen av importvärdet för eldningsapparater.
Ämbetsverken hava vidare anfört bland annat följande:
»I det år 1909 av tillsatta kommitterade avgivna betänkandet angående
revision av tulltaxan föreslogs en tullsats av 5 kronor för 100 kilogram för
rökgasförvärmare (economisers) hela eller i delar. I motiven anfördes, att
varan bestode av ett system av rör av icke smidbart gjutgods, med hänsyn
vartill tullsatsen upptagits till samma belopp som tullen å bearbetade gjutna,
släta rör. Medelpriset å varan beräknades till omkring 25 kronor för 100
kilogram. Det föreslagna tullskyddet motsvarade således omkring 20 procent
av varuvärdet.
I 1910 års förordning med tulltaxa upptogs emellertid tullsatsen, med bibehållande
av nyssnämnda rubrik, till ett belopp av endast 2 kronor 50 öre
för 100 kilogram eller samma tull, som enligt förordningen gällde för bearbetade
rör av icke smidbart järn. Sambandet mellan tullbeläggningen för å
ena sidan economisers och å andra sidan bearbetade rör av icke smidbart järn
blev sålunda vid bestämmandet av den lägre tullsatsen bibehållet. Ändring
av ifrågavarande tullbeläggningar har sedermera ej förekommit.
Det var naturligt, att tullsatsen å economisers vid denna tid bestämdes
under hänsynstagande till tullen å släta rör, då dylika i avsevärd utsträckning
ingingo i economiserkonstruktionen. Numera äro de i en economiser
ingående rören i allmänhet försedda med flänsar eller kammar för utökande
av den yta, genom vilken värmeöverföringen sker mellan å ena sidan den
varma rökgasen och å andra sidan det kalla matarvattnet. Vanliga kamflänsrör
hänföras vid importen till tulltaxenr 737, stat. nr 1352, med tull av
5 kronor för 100 kilogram. Emellertid gäller ej detta för economiserrör av
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10-
3
kamflänstyp, enär dessa, såsom delar till economisers, på grund av rubrikens
ordalydelse falla under tulltaxenr 946, stat. nr 1669, och draga den för economisers
fastställda tullen.
Det bör i detta sammanhang beaktas, att luftförvärmare till beskaffenhet
och verkningssätt kunna vara economisers närstående, t. o. m. i så hög grad
att de båda slagen av apparater äro mer eller mindre intimt sammanbyggda
och i varje fall liksom economisers utgöra tillsatsaggregat till ångpannor. För
närvarande tulltaxeras luftförvärmare, för den händelse styckevikten uppgår
till 100 kilogram eller däröver, såsom icke smidbart gjutgods, ej särskilt
nämnt, varvid varan, om den — såsom ofta är fallet — är obearbetad, förtullas
enligt tulltaxenr 738, stat. nr 1353, med tull av 2 kr. 50 öre för 100 kg
och, örn den är bearbetad, enligt tulltaxenr 743, stat. nr 1358, med tull av 4 kr.
för 100 kg. En ändring av tullbeskattningen å economisers torde enligt
ämbetsverkens mening knappast kunna genomföras, utan att samtidigt tullen
å luftförvärmare av närstående typ ändras.
Vid bedömandet av föreliggande tulltaxeringsfråga torde hänsyn jämväl
böra tagas till att ifrågavarande apparater på grund av sin bränslebesparande
uppgift fått stor användning inom industrien — icke minst exportindustrien.
För denna industri är det givetvis av betydelse, att anskaffningen av apparaterna
icke försvåras genom en tullhöjning. Under sådana förhållanden synes
i nuvarande läge övervägande skäl tala för att bibehålla economisertullen
vid dess nuvarande nivå.»
Det i motionerna framlagda förslaget åsyftar, att den för economisers nu
gällande tullsatsen av 2 kronor 50 öre för 100 kilogram skulle höjas till 8
kronor för 100 kilogram och sålunda sättas lika med tullen å eldningsapparater
för ångpannor m. m. Såsom framgår av de i ämbetsverkens utlåtande meddelade
värdeuppgifterna hava emellertid economisers ett betydligt lägre pris
per viktenhet än eldningsapparaterna. Det synes därför icke motiverat att i
tullbeskattningsavseende jämställa dessa båda slag av artiklar. Med hänsyn
härtill och på de av ämbetsverken i övrigt anförda skälen, anser sig utskottet
icke kunna tillstyrka den föreslagna tullförhöjningen.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 87 av herr Lindström och
II: 140 av herr Nilsson i Göteborg, om höjning av tullen å
economisers, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 24 mars 1939.
På bevillningsutskottets vägnar:
IVAR ANDERSON.
Utskottet.
Närvarande: se under betänkandet nr 9.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.