Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner om höjning av tullen d economisers.

1939-03-24 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1939:10, Betänkande, i anledning av väckta motioner om höjning av tullen d economisers.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.

1

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 23 mars 1939 kl. 11 f. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner

om höjning av tullen d economisers.

(lia avd.)

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 87 i

första kammaren av herr Lindström och nr 140 i andra kammaren av herr

Nilsson i Göteborg, har hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att tullen

på Economisers, stat. nr 1669, sättes till åtta kronor per 100 kg».

Beträffande motiveringen för detta förslag, i den mån redogörelse härför

ej lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till motionen nr 87 i första

kammaren.

Vid behandlingen av motionerna har utskottet anlitat byråchefen i generaltullstyrelsen

E. Sandquist såsom sakkunnig.

Tullen å economisers och delar därtill, stat. nr 1669, utgår för närvarande

med 2 kronor 50 öre för 100 kilogram eller med samma belopp som

tullen å bearbetade rör av icke smidbart järngjutgods.

Motionärernas förslag innebär, att tullsatsen för economisers skulle sättas

till samma belopp, som nu gäller för eldningsapparater för ångpannor m.

m., nämligen 8 kronor för 100 kilogram (tulltaxenr 945, stat. nr 1668).

Till stöd för motionärernas förslag har bland annat anförts, att economisers

i tullskyddshänseende vore missgynnade gentemot andra till ångpanneanläggningar

hörande apparater. Sålunda utginge tullen för ångpannor enligt stat.

nris 1664—1667 med 6 kronor till 9 kronor för 100 kilogram samt för några

av dessa pannor med minst 15 procent av värdet.

Införseln till Sverige av economisers uppgick under åren 1930—1937 till

följande kvantiteter och värden:

År Ton 1,000 kr.

1930 .............................. 735.4 379

1931 ................................ 713.1 323.2

1932 .............................. 314.1 125.3

1933 .............................. 80 25.9

1934 .............................. 564.3 217.6

1935 .............................. 795.8 369.7

1936 .............................. 772 379.6

1937 .............................. 1,350.5 756.8

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 7 sami. Nr 10.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.

Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet

emottaga ett av kommerskollegium och generaltullstyrelsen gemensamt avgivet

utlåtande den 11 mars 1939. Vid utlåtandet har fogats yttrande av Sveriges

Maskinindustriförening, som tillstyrkt förslaget om tullförhöjning å economisers.

Ämbetsverken hava framhållit, att det knappast förelåge skäl att vid avvägandet

av tullsatsen jämställa economisers med eldningsapparater, då sådana

i egenskap av mera komplicerade apparater i avseende å beskaffenhet och

värde för viktenhet ej vore att jämföra med economisers. Detta framginge

bland annat av den betydande skillnad i importvärde, som förefunnes mellan

de båda varugrupperna och som följande sammanställning utvisade:

År

1931

1932

1933

1934

1935

1936

1937

Eldningsappa- rater m. m.

stat. nr 1668

kronor för kg

Economisers m. m.

stat. nr 1669

kronor för kg

0.85

0.45

0.78

0.40

1.07

0.33

1.23

0.39

1.14

0.46

1.02

0.49

1.23

0.55

Importvärdet för economisers m. m. hade sålunda angivna år hållit sig

mellan omkring hälften och tredjedelen av importvärdet för eldningsapparater.

Ämbetsverken hava vidare anfört bland annat följande:

»I det år 1909 av tillsatta kommitterade avgivna betänkandet angående

revision av tulltaxan föreslogs en tullsats av 5 kronor för 100 kilogram för

rökgasförvärmare (economisers) hela eller i delar. I motiven anfördes, att

varan bestode av ett system av rör av icke smidbart gjutgods, med hänsyn

vartill tullsatsen upptagits till samma belopp som tullen å bearbetade gjutna,

släta rör. Medelpriset å varan beräknades till omkring 25 kronor för 100

kilogram. Det föreslagna tullskyddet motsvarade således omkring 20 procent

av varuvärdet.

I 1910 års förordning med tulltaxa upptogs emellertid tullsatsen, med bibehållande

av nyssnämnda rubrik, till ett belopp av endast 2 kronor 50 öre

för 100 kilogram eller samma tull, som enligt förordningen gällde för bearbetade

rör av icke smidbart järn. Sambandet mellan tullbeläggningen för å

ena sidan economisers och å andra sidan bearbetade rör av icke smidbart järn

blev sålunda vid bestämmandet av den lägre tullsatsen bibehållet. Ändring

av ifrågavarande tullbeläggningar har sedermera ej förekommit.

Det var naturligt, att tullsatsen å economisers vid denna tid bestämdes

under hänsynstagande till tullen å släta rör, då dylika i avsevärd utsträckning

ingingo i economiserkonstruktionen. Numera äro de i en economiser

ingående rören i allmänhet försedda med flänsar eller kammar för utökande

av den yta, genom vilken värmeöverföringen sker mellan å ena sidan den

varma rökgasen och å andra sidan det kalla matarvattnet. Vanliga kamflänsrör

hänföras vid importen till tulltaxenr 737, stat. nr 1352, med tull av

5 kronor för 100 kilogram. Emellertid gäller ej detta för economiserrör av

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 10-

3

kamflänstyp, enär dessa, såsom delar till economisers, på grund av rubrikens

ordalydelse falla under tulltaxenr 946, stat. nr 1669, och draga den för economisers

fastställda tullen.

Det bör i detta sammanhang beaktas, att luftförvärmare till beskaffenhet

och verkningssätt kunna vara economisers närstående, t. o. m. i så hög grad

att de båda slagen av apparater äro mer eller mindre intimt sammanbyggda

och i varje fall liksom economisers utgöra tillsatsaggregat till ångpannor. För

närvarande tulltaxeras luftförvärmare, för den händelse styckevikten uppgår

till 100 kilogram eller däröver, såsom icke smidbart gjutgods, ej särskilt

nämnt, varvid varan, om den — såsom ofta är fallet — är obearbetad, förtullas

enligt tulltaxenr 738, stat. nr 1353, med tull av 2 kr. 50 öre för 100 kg

och, örn den är bearbetad, enligt tulltaxenr 743, stat. nr 1358, med tull av 4 kr.

för 100 kg. En ändring av tullbeskattningen å economisers torde enligt

ämbetsverkens mening knappast kunna genomföras, utan att samtidigt tullen

å luftförvärmare av närstående typ ändras.

Vid bedömandet av föreliggande tulltaxeringsfråga torde hänsyn jämväl

böra tagas till att ifrågavarande apparater på grund av sin bränslebesparande

uppgift fått stor användning inom industrien — icke minst exportindustrien.

För denna industri är det givetvis av betydelse, att anskaffningen av apparaterna

icke försvåras genom en tullhöjning. Under sådana förhållanden synes

i nuvarande läge övervägande skäl tala för att bibehålla economisertullen

vid dess nuvarande nivå.»

Det i motionerna framlagda förslaget åsyftar, att den för economisers nu

gällande tullsatsen av 2 kronor 50 öre för 100 kilogram skulle höjas till 8

kronor för 100 kilogram och sålunda sättas lika med tullen å eldningsapparater

för ångpannor m. m. Såsom framgår av de i ämbetsverkens utlåtande meddelade

värdeuppgifterna hava emellertid economisers ett betydligt lägre pris

per viktenhet än eldningsapparaterna. Det synes därför icke motiverat att i

tullbeskattningsavseende jämställa dessa båda slag av artiklar. Med hänsyn

härtill och på de av ämbetsverken i övrigt anförda skälen, anser sig utskottet

icke kunna tillstyrka den föreslagna tullförhöjningen.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 87 av herr Lindström och

II: 140 av herr Nilsson i Göteborg, om höjning av tullen å

economisers, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 24 mars 1939.

På bevillningsutskottets vägnar:

IVAR ANDERSON.

Utskottet.

Närvarande: se under betänkandet nr 9.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.