Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om ändring av 56 § i lagen örn vägdistrikt.

1939-03-24 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1939:11, Betänkande, i anledning av väckt motion om ändring av 56 § i lagen örn vägdistrikt.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

1

Nr 11.

Ankom till riksdagens kansli den 23 mars 1939 kl. 4 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

ändring av 56 § i lagen örn vägdistrikt.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,

nr 74, har herr nort Seth hemställt, »att riksdagen måtte besluta sådan

ändring av § 56 i 1934 års lag om vägdistrikt att för varje skattekrona och

skatteöre, som enligt kommunalskattelagen påförts skattskyldig såsom underlag

för fastighetsskatt, påföras honom såvitt angår jordbruksfastighets jordbruksvärde

samt tomt- och industrivärde så ock annan fastighet en vägskattekrona

respektive ett vägskatteöre samt såvitt angår jordbruksfastighets skogsvärde

en vägskattekrona respektive ett vägskatteöre. Vad som icke uppgår

till helt vägskatteöre bortfaller. Etthundra vägskatteören bilda en vägskattekrona.

»

Beträffande motiveringen för detta förslag, i den mån redogörelse härför

ej lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till motionen.

Enligt 56 § lagen den 7 juni 1934 om vägdistrikt skall för varje skattekrona

och skatteöre, som enligt kommunalskattelagen påförts skattskyldig såsom

underlag för fastighetsskatt, påföras honom såvitt angår jordbruksfastighets

jordbruksvärde samt tomt- och industrivärde så ock annan fastighet en och

en halv vägskattekrona respektive ett och ett halvt vägskatteöre samt såvitt

angår jordbruksfastighets skogsvärde en och tre fjärdedels vägskattekrona

respektive ett och tre fjärdedels vägskatteöre. Vad som icke uppgår till helt

vägskatteöre bortfaller. Etthundra vägskatteören bilda en vägskattekrona.

För varje skattekrona och skatteöre, som enligt kommunalskattelagen påförts

skattskyldig såsom underlag för kommunal inkomstskatt, skall påföras

honom en vägskattekrona respektive ett vägskatteöre; dock skall i fråga örn

fysisk person, som för kommunal inkomstskatt i hemortskommunen påförts

mindre än tre skattekronor, sådan påföring därstädes icke äga rum. Beträffande

äkta makar skall, därest de i fråga örn taxering till kommunal inkomstskatt

icke äro att anse såsom av varandra beroende skattskyldiga, befrielse

enligt vad nyss sagts äga rum, allenast örn makarna påförts sammanlagt

mindre än tre skattekronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 7 sami. Nr 11—13.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

I motionen har till stöd för det däri framlagda förslaget bland annat framhållits,

att jordbrukets transporter på landsvägarna numera utfördes i mycket

stor utsträckning med bil. För dessa transporter lämnades bidrag till vägväsendet

genom bensin- och fordonsskatterna. De för varje år ökade kostnaderna

för vägväsendet, som vore nödvändiga för att tillgodose bilismens och

och trafiksäkerhetens krav, borde ej extra belasta fastighetsägare av olika kategorier.

En skatteutjämning hade genomförts i städerna, där kostnaderna

för gatuhållningen bestredes av stadsförvaltningarna utan att medel anskaffades

i annan ordning än för övriga kommunala ändamål. En fullständig

skatteutjämning borde även komma till stånd på landsbygden. Många fastigheter

därstädes ålåge en i hög grad betungande enskild väghållning. För

dessa verkade det synnerligen orättvist att jämväl få bidraga till allmänna

väghållningen med större andel än andra skatteobjekt.

Sedan kommunalskatteberedningen i skrivelse till Kungl. Majit den 10 oktober

1938 hemställt, att Kungl. Majit måtte föranstalta örn utredning rörande

vägväsendets förstatligande, samt därvid framhållit, att enligt beredningens

mening mycket allvarliga erinringar ur skatteutjämningssynpunkt kunde riktas

mot den nuvarande ordningen, har chefen för kommunikationsdepartementet,

jämlikt Kungl. Majits bemyndigande den 25 november 1938, tillkallat

särskilda sakkunniga med uppdrag att utreda frågan om ett förstatligande

av den allmänna väghållningen på landet samt att avgiva de förslag, vartill

utredningen kunde föranleda.

I sitt yttrande till statsrådsprotokollet sistnämnda dag anförde chefen för

kommunikationsdepartementet bland annat, att genom vägväsendets fullständiga

förstatligande löstes frågan om vägskattebördans utjämning. Spörsmålet,

om någon speciell vägskatt vidare skulle uttagas, sedan staten helt övertagit

den allmänna väghållningen, borde däremot icke ingå i de sakkunnigas

utredning. Under utredningens gång borde, framhöll departementschefen,

samråd äga rum med kommunalskatteberedningen, som i sin förenämnda

skrivelse hemställt, att utredningen borde så bedrivas, att frågan örn vägväsendets

förstatligande kunde föreläggas riksdagen samtidigt med förslag till

ny ordning för den kommunala beskattningen.

Utskottet. Av den förut lämnade redogörelsen framgår, att frågan om ett förstatligande

av den allmänna väghållningen på landet är föremål för närmare utredning.

Av chefens för kommunikationsdepartementet förenämnda yttrande synes

framgå, att departementschefen förutsätter, att nämnda utredning skall bedrivas

så snabbt, att förslag i ämnet kan föreläggas riksdagen samtidigt med

förslag till ändrade bestämmelser rörande den kommunala beskattningen.

Det torde sålunda kunna förväntas, att spörsmålet, huruvida vägskatten alltjämt

skall bibehållas eller icke, kommer att bliva föremål för närmare övervägande

i samband med utredningarna på vägväsendets och kommunalbeskattningens

område. Med hänsyn härtill och då det synes sannolikt, att förutberörda

förslag torde kunna föreläggas riksdagen inom den närmaste fram
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

3

tiden, finner sig utskottet icke kunna tillstyrka bifall till motionärens förslag

om ändring i gällande bestämmelser rörande grunderna för vägskattens

beräkning för fastighet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen II: 74 av herr von Seth, om ändring av 56 §

i lagen om vägdistrikt, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 24 mars 1939.

På bevillningsutskottets vägnar:

IVAR ANDERSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, friherre Lagerfelt, Viktor Larsson, Heiding,

Wahlmark, Sjödahl, Elon Andersson, Velander, Ekman och Gustaf Björkman; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Björklund, Olsson i

Gävle, Andersson i Dunker, Ericson i Boxholm, Werner i Hultsfred, Hammarlund, Hagberg

i Malmö och Sandberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.