Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner angående utredning om viss ändring i gällande bestämmelser örn lindring i eller befrielse från skatt för dödsbo samt angående lindring i skattskyldigheten för åldringar och dödsbon.

1939-03-24 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1939:13, Betänkande, i anledning av väckta motioner angående utredning om viss ändring i gällande bestämmelser örn lindring i eller befrielse från skatt för dödsbo samt angående lindring i skattskyldigheten för åldringar och dödsbon.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

9

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 23 mars 1939 kl. 4 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner

angående utredning om viss ändring i gällande

bestämmelser örn lindring i eller befrielse från skatt

för dödsbo samt angående lindring i skattskyldigheten

för åldringar och dödsbon.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet hava hänvisats följande, av utskottet till behandling

i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen:

1) motionen nr 225 i andra kammaren av herr Wallén, vari hemställts,

»att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Majit hemställa om utredning

och förslag rörande sådan ändring i gällande skattelagar att dödsbo i de

fall där beskattningsnämnd har befogenhet att medgiva lindring eller befrielse

från skatt — med undantag för objektskatt — skall utan vidare tillgodonjuta

skattefrihet»; samt

2) motionen nr 230 i andra kammaren av herr Annér, däri hemställts,

»att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla att Kungl. Majit

ville i samband med pågående utredningar angående omläggning av beskattningen

jämväl låta utreda och till riksdagen avgiva förslag om lindring

beträffande åldringar åliggande skattskyldighet samt likaledes örn höjning

av det belopp för tillgångarna i dödsbo, inom vilket enligt gällande

skattelagar beskattningsnämnd kan befria från skattskyldighet resp. medgiva

skattelindring».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas yrkanden, får

utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna.

Jämligt 55 § kommunalskattelagen må dödsbo, därest behållningen i boet

efter avliden skattskyldig, som vid dödsfallet varit här i riket bosatt, ej

överstigit 20,000 kronor samt den avlidne efterlämnat make, oförsörjda barn

eller andra bodelägare, som vid hans frånfälle varit beroende av honom för

sin försörjning, kunna av beskattningsnämnd helt eller delvis befrias från

skattskyldighet för sådan den avlidnes inkomst, som skolat upptagas till

beskattning under det år, han avlidit, eller under året näst därefter. Därest

den avlidne efterlämnat mer än två hodelägare, som vid hans frånfälle varit

beroende av honom för sin försörjning, må sådan befrielse kunna medgivas,

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 7 samt. Nr 11—13.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

om behållningen i boet ej överstigit 30,000 kronor. Fråga om sådan befrielse

skall upptagas beträffande inkomst, som skolat taxeras under dödsåret,

av beskattningsnämnd för detta eller nästpåföljande år och beträffande inkomst,

som skolat taxeras under året efter dödsåret, av beskattningsnämnd

för detta år. Liknande bestämmelser finnas i 15 § 2 mom. kommunalskattelagen

rörande fastighetsskatt samt i 23 § förordningen örn statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt i fråga om taxering till sådan skatt för inkomst

och förmögenhet.

I motionen II: 225 har bland annat framhållits, att de flesta dödsbon på

grund av bristande kännedom om gällande bestämmelser icke begärde befrielse

helt eller delvis från skatt i förevarande fall, samt att beskattningsnämnderna

icke hade skyldighet att utan särskild framställning medgiva

dylik befrielse. För att bestämmelserna skulle komma att medföra den med

dem avsedda effekten borde de avfattas på sådant sätt, att rätten att erhålla

befrielse respektive lindring i skattskyldigheten icke borde vara beroende

på framställning från dödsbo utan borde tillkomma sådan skattskyldig

utan vidare i den utsträckning och under de förutsättningar, som angåves i

gällande bestämmelser. Undantag borde dock därvid göras för fastighetsskatten.

I motionen II: 230 har bland annat anförts, att de medborgare, som genom

sparsamhet samlade kapital eller på annat sätt försäkrade sig örn inkomst

till täckande av sina levnadskostnader på ålderdomen, ur samhällssynpunkt

vore mera värdefulla än de som icke vårdade sig härom. I förra

fallet icke blott ökades den ekonomiska motståndskraften och minskades i

motsvarande grad understödsbehovet hos åldringarna utan även främjades

kapitalbildningen. Det vore därför riktigt, att stat och kommun visade

sin uppskattning av den individuella ansvarskänslan mot den förstnämnda

kategorien medborgare och bidroge till att underlätta deras självförsörjning.

Dessa båda syften syntes kunna vinnas genom införande av ett skattefritt

avdrag utöver redan nu stadgade för personer, som uppnått förslagsvis 67

år. Ett ytterligare skäl härför vore, att en åldrings inkomst icke borde beskattas

lika hårt som en fullt arbetsför persons inkomst. Det föreslagna avdraget

borde bestämmas till 500 kronor och följa en lämpligt avvägd fallande

skala för att helt upphöra vid en inkomst av förslagsvis 5,000 kronor.

Gällande bestämmelser om beskattning av dödsbon vore för många mycket

betungande, särskilt för de fall, då tillgångarna vore svåra att omsätta i

penningar. Gränsen för lindring i beskattningen av dödsbon borde därför

böjas till förslagsvis 40,000 kronor.

Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 24 februari 1939 har chefen för finansdepartementet

bemyndigats tillkalla en sakkunnig att inom departementet

biträda med utredning av frågan, huruvida och i vad mån en utsträckning

borde ske av rätten till skattebefrielse beträffande avliden persons inkomst

och förmögenhet. Av statsrådsprotokollet i ärendet framgår, att utredningen

skall så bedrivas, att förslag i frågan kan föreläggas 1940 års riksdag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

11

I de föreliggande motionerna har föreslagits ändring av gällande bestämmelser

rörande befrielse helt eller delvis från skattskyldighet för avliden persons

inkomst och förmögenhet. På sätt framgår av den förut lämnade redogörelsen,

är denna fråga redan föremål för utredning inom finansdepartementet.

Med hänsyn härtill och då nämnda utredning förväntas kunna slutföras

inom sådan tid, att förslag till ändrade bestämmelser i ämnet kan

föreläggas nästa års riksdag, anser sig utskottet icke böra föreslå någon

åtgärd i anledning av motionerna II: 225 och 230 i denna del.

I motionen II: 230 har ifrågasatts lindring i den åldringar åliggande skattskyldigheten

för inkomst och förmögenhet. Beträffande detta spörsmål får

utskottet erinra om, att enligt den grundläggande principen för vår inkomstbeskattning

skall envar erlägga skatt efter förmåga. Genom systemet med

skattefria avdrag har i anslutning till nämnda princip avsetts att uppnå differentiering

efter familjestorlek mellan skattskyldiga i ett och samma inkomstläge.

Oavsett denna differentiering kunna emellertid på grund av

olika individuella förhållanden ofta stora olikheter i skatteförmågan för

samma inkomstläge förefinnas. 1 syfte att utjämna de olikheter i skatteförmågan,

som föranledas av vissa sådana mera allmänt förekommande omständigheter,

som verka nedsättande å skatteförmågan, ha i skattelagstiftningen

införts bestämmelser om särskilda avdrag vid ömmande omständigheter.

Dylika avdrag kunna av beskattningsnämnderna beviljas skattskyldig

vid den kommunala taxeringen med högst 700 kronor och vid den

statliga taxeringen med högst 1,000 kronor. Bland de särskilda omständigheter,

som finnas angivna i dessa bestämmelser, märkes en grupp, där den

nedsatta skatteförmågan beror på den skattskyldiges ålderdom.

Vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 258 till 1938 års riksdag

med förslag till omläggning av den direkta statsbeskattningen med mera var

jämväl frågan om särskilda avdrag vid ömmande omständigheter föremål för

riksdagens uppmärksamhet. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr

32 framhöll bevillningsutskottet i likhet med 1936 års skattekommitté och

vederbörande departementschef betydelsen av en utvidgad tillämpning av

bestämmelserna i detta ämne. Bevillningsutskottet anförde även, att genom

en riktig användning av sagda bestämmelser borde i många fall kunna uppnås

en differentiering efter skatteförmågan i de individuella fallen mellan

skattskyldiga i ett och samma inkomstläge utöver den som åstadkommes

genom familjeavdragen. Vidare underströk bevillningsutskottet, att nedsätlningen

i skatteförmågan principiellt icke vore bunden till vissa inkomstskikt

utan att bestämmelserna borde kunna tillämpas ganska långt upp

i inkomstskikten.

På grund av den ståndpunkt, 1938 års riksdag intagit till frågan örn tilllämpningen

av bestämmelserna angående avdrag för ömmande omständigheter,

torde kunna förväntas, att den äldre, mera snäva praxis på ifrågavarande

område kommer att ändras så att dylika avdrag av beskattningsmyndigheterna

medgivas sådana skattskyldiga, varom nu är fråga, vid den

kommunala och den statliga taxeringen i större utsträckning än som hittills

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

varit förhållandet. Vid en sådan utveckling av ifrågavarande praxis torde

det av motionären avsedda syftet att ernå lindring i åldringars beskattning

kunna bliva bättre tillgodosett än enligt motionärens förslag och utan

att något avsteg behöver ske från den för vår inkomstbeskattning grundläggande

principen. Med hänsyn till det anförda och då det dessutom torde

kunna antagas, att kommunalskatteberedningen och 1936 års skattekommitté

i samband med prövningen av ett flertal andra, med den nu förevarande

frågan nära sammanhängande spörsmål komma att ägna jämväl den

i motionen 11:230 berörda frågan örn åldringars beskattning närmare uppmärksamhet,

anser sig utskottet icke böra föreslå någon åtgärd i anledning

av sistnämnda motion, i vad den nu berörts.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att motionen II: 225 av herr Wallén, om viss ändring

i gällande bestämmelser om lindring i eller befrielse från

skatt för dödsbo, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

samt

2) att motionen II: 230 av herr Annér, angående lindring i

skattskyldigheten för åldringar och dödsbon, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 24 mars 1939.

På bevillningsutskottets vägnar:

IVAR ANDERSON.

Närvarande: se under betänkandet nr 11.

397617. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.