Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade grunder för lämnande av ersättning av statsmedel för taxering sarbete i Stockholms stad.

1939-04-14 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1939:14, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade grunder för lämnande av ersättning av statsmedel för taxering sarbete i Stockholms stad.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

1

Nr 14.

Ankom till riksdagens kansli den 14 april 1939 kl. 5 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående ändrade grunder för lämnande

av ersättning av statsmedel för taxering sarbete i Stockholms

stad.

I en den 3 mars 1939 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 152, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att bemyndiga Kungl. Majit att för tiden 1 oktober 1939—30 september

1940 medgiva, att i stället för ersättning, som jämlikt 145 § taxeringsförordningen

eller 13 § förordningen örn åsättande i vissa fall av särskilt

uppskattningsvärde å fastighet skall utgå av statsmedel till personer, som

biträtt med taxeringsarbete i Stockholms stad, visst bestämt belopp må utbetalas

till staden under huvudsakligen de villkor och förutsättningar, som

av föredragande departementschefen i statsrådsprotokollet angivits.

Enligt bestämmelserna i 145 § taxeringsförordningen bestrides huvudparten

av kostnaderna för taxeringsarbetet av statsmedel. Vad beträffar

den årliga taxeringen utgår sålunda ersättning av sådana medel bl. a. till

ordförandena och kronoombuden i taxeringsnämnderna [1 mom. 1)], för

prövningsnämndernas utgifter, till sakkunniga m. fl. [1 mom. 5), jämfört

med 5 och 6 morn.]. Har kommun åtagit sig kostnader för särskilda anstalter

för taxeringsarbetet genom tillhandahållande av kommunens tjänstemän (i

Stockholm tjänstemän hos Överståthållarämbetet) till biträden därvid, eller

annorledes, lämnar staten bidrag till kostnaderna under förutsättning att

Kungl. Majit finner dessa anstalter äga särskilt värde för det allmänna [1

mom. 3)]. Av statsmedel bestrides vidare gottgörelse för det arbete med

uppläggande av taxeringslängder m. m., som åligger vissa tjänstemän i städerna

[1 mom. 4)], samt ersättning åt kamreraren vid överståthållarämbetets

avdelning för uppbördsärenden1 för hans befattning med taxeringen i Stockholm

[1 mom. 2)].

1 Enligt förordning den 12 juni 1936 (nr 272) skall vad som finnes stadgat om kamreraren

vid överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden i stället äga tillämpning å skattedirektören

vid ämbetet.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 7 sami. Nr 14.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

Enligt 13 § förordningen den 14 juni 1933 (nr 357) om åsättande i vissa

fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet må bl. a. ordförande och av

Överståthållarämbetet eller länsstyrelse förordnad ledamot i taxeringsnämnd

för göromål enligt förordningen, där så finnes skäligt, åtnjuta särskild ersättning

av statsmedel.

I en den 17 januari 1936 dagtecknad proposition, nr 39, föreslog Kungl.

Majit riksdagen, bland annat, att bemyndiga Kungl. Majit att för en tid av

tre år, räknat från och med den dag framlagt förslag till omorganisation av

överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden trädde i kraft, medgiva,

att i stället för ersättning, som jämlikt 145 § taxeringsförordningen

eller 13 § förordningen om åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde

å fastighet skulle utgå av statsmedel till personer, som biträtt med

taxeringsarbete i Stockholms stad, visst bestämt belopp finge utbetalas till

staden under huvudsakligen de villkor och förutsättningar, som av föredragande

departementschefen angivits vid anmälan av nämnda proposition

inför Kungl. Majit.

I sistnämnda proposition föreslogs därjämte sådan ändring i stämpelförordningen,

att stämpelprovision, så länge sådan utginge, skulle kunna enligt

föreskrift i lönestat tillföras stadens kassa.

Bevillningsutskottet (betänkande nr 3) hemställde i anledning av förenämnda

proposition örn bifall till Kungl. Majits förslag. Härvid förutsatte utskottet

att, innan den föreslagna treårsperioden gått till ända, frågan om

fördelningen av kostnaderna för taxeringsarbetet i Stockholm gjordes till

föremål för en allsidig utredning, grundad bland annat på under nämnda tid

vunnen erfarenhet örn effektiviteten av omorganisationen, samt att därvid

frågan örn skäligt bidrag till staden för taxeringsarbetets utförande efter

nämnda period bragtes till en mera definitiv lösning.

Riksdagen biföll utskottets hemställan (skrivelse nr 22).

Ur det vid den nu föreliggande propositionen fogade statsrådsprotokollet,

till vilket utskottet tillåter sig hänvisa, får utskottet beträffande det förevarande

förslaget jämte yttrandena i ärendet erinra om följande.

Genom brev till Överståthållarämbetet den 21 februari 1936 medgav Kungl.

Majit, med stöd av riksdagens bemyndigande, att till Stockholms stad finge

för en tid av tre år, räknat från och med den dag, då förslag till omorganisation

av överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden trädde i

kraft, utbetalas ett belopp av 200,000 kronor för år, då allmän fastighetstaxering

ej ägt rum, samt ytterligare ett belopp av 14,000 kronor för år, då

sådan taxering skett, under villkor, att staden samtidigt bestrede alla med

taxeringsarbetet i Stockholm förenade kostnader, vilka enligt 145 § taxeringsförordningen

eller 13 § förordningen om åsättande i vissa fall av särskilt

uppskattningsvärde å fastighet skulle bestridas av statsmedel, med de undantag,

som angivits i propositionen. I brevet stadgades vidare, att därest

omorganisationen trädde i kraft, staden framdeles efter utgången av ett vart

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

3

av ifrågavarande tre år hade att att göra framställning till Kungl. Majit

rörande de angivna beloppens utbetalande.

Vid sammanträde den 16 mars 1936 bekräftade Stockholms stadsfullmäktige

sitt preliminära godkännande av omorganisationsförslaget. Kungl.

Majit fastställde därefter den 17 april 1936 — med godkännande av omorganisationsförslaget

i förut anmärkta delar — ordinarie lönestat för överståthållarämbetets

avdelning för skatteärenden samt utfärdade särskild

instruktion för Överståthållarämbetet i vad avsåg samma avdelning (SFS

1936: 129). Lönestaten och instruktionen för nämnda avdelning trädde i

kraft den 1 oktober 1936. På grund av bestämmelser i lönestaten samt uppbördsreglementet

för Stockholm indrogos samtliga tjänstemännen förut tillkommande

sportler till stadens kassa.

I skrivelse den 24 januari 1939 har Överståthållarämbetet, med överlämnande

av en den 13 december 1938 dagtecknad framställning från Stockholms

stads drätselnämnd rörande frågan om fördelningen av kostnaderna

för taxeringsarbetet i Stockholm efter treårsperiodens utlöpande den 30 september

1939, hemställt om vidtagande av erforderliga åtgärder i anledning

av nämndens framställning.

Drätselnämnden har i sin skrivelse anfört bland annat följande.

Den nuvarande provisoriska anordningen med ett fast årligt statsbidrag

syntes icke kunna tillämpas vid en definitiv reglering av denna fråga. Statens

andel i kostnaden för taxeringsarbetet borde rimligtvis påverkas av ökning

i omfattningen av detta arbete. Detta syfte kunde visserligen vinnas,

om statsbidraget, såsom från överståthållarämbetets sida i tidigare

sammanhang ifrågasatts, ställdes i relation till deklarationsmaterialets mängd

på ett eller annat sätt eller till stadens folkmängd. Emellertid syntes en reglering

efter det förstnämnda alternativet bereda svårigheter både vid utformning

och tillämpning. Och att göra bidraget beroende av folkmängdssiffran

syntes vara mindre lämpligt av det skäl, att omfattningen av taxeringsarbetet

näppeligen kunde anses stå i relation till folkmängden. Då man saknade

möjlighet att erhålla en fast utgångspunkt vid bestämmandet av statens

deltagande i kostnaderna för taxeringsarbetet i Stockholm, syntes det framför

allt vara av betydelse, att en definitiv överenskommelse härom mellan staten

och staden skedde efter så enkla och klara linjer som möjligt.

Efter att hava framlagt förslag till fördelning mellan staten och staden av

kostnaderna för de bestyr, som utgöra led i beskattningsväsendet, enligt vilket

förslag på staten borde komma en nettokostnad av i runt tal 1,100,000

kronor, har drätselnämnden hemställt örn vidtagande av erforderliga åtgärder

för en definitiv lösning av den i skrivelsen berörda frågan.

För egen del har Överståthållarämbetet anfört bland annat följande.

Det vore ostridigt, att Stockholms stad så Hilvida intoge en särställning,

jämfört med andra kommuner, att staden i icke ringa utsträckning själv

finge bestrida kostnaden för fullgörandet av olika arbetsuppgifter, som annorstädes

fullgöras av statsavlönad personal. Med undantag för överståthållarämbetets

kansli bestrede sålunda staden i stort sett alla kostnader för överståthållarämbetets

verksamhet och sålunda även till den betydande del, som

ämbetet fullgjorde en länsstyrelses uppgifter. Det syntes överståthållarämbe
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

tet ingalunda opåkallat, att en omprövning verkställdes av dessa förhållanden

och att statsverket från Stockholms stad övertoge de kostnader, vilka annorstädes

bestredes av statsmedel.

Detta spörsmål finge emellertid upptagas till bedömande i annat sammanhang

men i avbidan å en allmän omprövning av angiven art, vore det nödvändigt,

att överenskommelse träffades rörande det belopp, varmed ersättning

av statsmedel skulle från och med den 1 oktober 1939 utgå till Stockholms

stad för dess av taxeringsarbetet föranledda kostnader.

Vid en sådan provisorisk uppgörelse syntes enligt överståthållarämbetets

uppfattning tillsvidare samma beräkningsgrunder böra kunna komma till

användning som tillämpades vid tillkomsten av de för närvarande gällande

bestämmelserna i ämnet. Ämbetet har i detta avseende åberopat en sammanställning

utvisande att årsbidraget under angiven förutsättning borde höjas

till i avrundat belopp 220,000 kronor för år, då allmän fastighetstaxering

icke äger rum, med ett tillägg av ytterligare 14,000 kronor under år, då sådan

taxering äger rum.

I anledning av vad Överståthållarämbetet anfört har drätselnämnden i

skrivelse till Kungl. Majit den 11 februari 1939 anfört bland annat att, därest

ett förlängt provisorium genomfördes, drätselnämnden ansåge staden hava

fullgoda skäl för ett yrkande, att de definitiva grunder, som i sinom tid

bleve fastslagna, rörande bestridandet av kostnaderna för taxeringsarbetet

gåves retroaktiv tillämpning från och med den tidpunkt, då nuvarande bestämmelser

upphört att gälla.

I ärendet hava yttranden avgivits av statskontoret och riksräkenskapsverket.

Statskontoret har under hänvisning till vad i frågan förekommit vid 1936

års riksdag framhållit, att, intill dess såsom då förutsattes en allsidig utredning

kommit till stånd, ersättning till Stockholms stad för här ifrågavarande

bestyr borde bestämmas i anslutning till de grunder, som hittills tillämpats.

Mot de jämkningar i fråga om ersättningens storlek, som Överståthållarämbetet

förordat, funne statskontoret icke anledning göra erinran.

Riksräkenskapsverket har anfört bland annat följande:

Vid tillkomsten av nu gällande provisoriska reglering av fördelningen mellan

staten och Stockholms stad av kostnaderna för taxeringsarbetet i Stockholm

förutsattes, att fördelningsfrågan före den avtalade treårsperiodens slut

den 30 september 1939 skulle upptagas till allsidig utredning och bringas till

en mera definitiv lösning.

Såsom förhållandena utvecklats är emellertid enligt riksräkenskapsverkets

uppfattning den nuvarande tidpunkten mindre lämplig för åstadkommande

av en slutlig uppgörelse mellan staten och Stockholms stad rörande ifrågavarande

spörsmål. Ämbetsverket tillmäter härvid särskild betydelse det av

1936 års uppbördskommitté numera framlagda förslaget till omorganisation

av uppbördsväsendet och folkbokföringen m. m. Ehuru nämnda förslag

icke direkt berör taxeringsväsendet, torde en omdaning av uppbörden och

folkbokföringen på sätt uppbördskommittén avsett indirekt komma att i avsevärd

mån påverka jämväl taxeringsarbetet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

5

I förevarande läge har riksräkenskapsverket i likhet med Överståthållarämbetet

ansett sig böra förorda en fortsatt provisorisk reglering av statens

bidrag till kostnaderna för taxeringen i Stockholm enligt i huvudsak samma

beräkningsgrunder som nu gälla. Med hänsyn till önskvärdheten av att en

mera definitiv ordning snarast kommer till stånd, torde en sådan provisorisk

reglering emellertid tillsvidare böra fastställas allenast för ett år.

Överståthållarämbetets beräkning av de belopp, med vilka vid en provisorisk

uppgörelse enligt i huvudsak nu gällande grunder det årliga statsbidraget

skulle utgå, har icke givit riksräkenskapsverket anledning till erinran.

Beträffande drätselnämndens uttalanden rörande en definitiv fördelning

av taxeringskostnaderna mellan staten och Stockholms stad har riksräkenskapsverket

framhållit följande:

Enligt riksräkenskapsverkets uppfattning kan det av drätselnämnden åberopade

förhållandet, att kostnaderna för taxeringsväsendet utanför Stockholm

väsentligen bestridas av statsmedel, icke utgöra tillräcklig grund för

drätselnämndens yrkande, att staten skall påtaga sig hela kostnaden för den

nuvarande taxeringsavdelningen inom Överståthållarämbetet för skatteärenden.

Redan den omständigheten att staten med nuvarande organisation av

taxeringsarbetet i Stockholm saknar möjlighet att effektivt begränsa de för

detta arbete utgående kostnaderna synes utesluta ett godtagande av det av

drätselnämnden framlagda förslaget till uppgörelse. För egen del anser

riksräkenskapsverket, att man även vid en definitiv reglering av statens bidragsskyldighet

närmast har att utgå från nu gällande grunder för statsbidragets

avvägning. Riksräkenskapsverket vill dock uttala, att vid en definitiv

reglering av statsbidraget hänsyn i vidare mån än hittills skett synes böra

tagas till de kostnader, som staden påtagit sig i syfte att höja taxeringsarbetets

effektivitet.

I sitt yttrande till ovannämnda statsrådsprotokoll har departementschefen

anfört:

»Ur såväl statens som Stockholms stads synpunkt synes det önskvärt, att

en mera definitiv fördelning av taxeringskostnaderna mellan statsverket och

staden snarast möjligt kommer till stånd. Såsom riksräkenskapsverket

erinrat, är emellertid den nuvarande tidpunkten mindre lämplig för åstadkommande

av en slutlig uppgörelse rörande förevarande spörsmål, då frågan

örn en omorganisation av uppbördsväsendet och folkbokföringen inom kort

kan väntas bliva avgjord. Det av 1936 års uppbördskommitté framlagda förslaget

berör visserligen icke direkt taxeringsväsendet. Då emellertid i Stockholm

taxeringen och debiteringen av utskylder verkställes inom en och samma

avdelning av Överståthållarämbetet för skatteärenden, nämligen taxeringsavdelningen,

måste man räkna med att en reform på uppbördens och folkbokföringens

område kan komma att i avsevärd mån inverka på taxeringsarbetet

och föranleda ändringar i fråga om avdelningens organisation. Såvitt

nu kan bedömas torde frågan om uppbördsväsendet och folkbokföringen

kunna föreläggas nästa års riksdag. Även örn, såsom uppbördskommitlén

förutsatt, för uppbörden i Slockholm andra bestämmelser än som skola

gälla för riket i övrigt, särskilt beträffande det tekniska förfarandet, kunna

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

Utskottet.

visa sig erforderliga, torde dock nästa år, i samband med beredningen av

frågan i dess helhet, sådan överblick över den blivande organisationen kunna

vinnas, att en mera slutgiltig lösning av ersättningsspörsmålet skall visa

sig möjlig. Jag finner mig därför böra förorda en fortsatt provisorisk reglering,

avseende ett år, av statens bidrag till täckande av stadens kostnader

för taxeringen, därvid i huvudsak samma beräkningsgrunder som gälla för

den nu löpande treårsperioden torde böra tillämpas. Tillräckliga skäl synas

mig under föreliggande omständigheter ej finnas för en retroaktiv tillämpning

från och med den 1 oktober 1939 av blivande grunder för ersättningens

bestämmande.

Emot de jämkningar i fråga om ersättningens storlek m. m., som Överståthållarämbetet

förordat, har jag för den tid som omfattas av ifrågavarande

fortsatta provisorium intet att erinra. Jag får i detta sammanhang erinra

om att allmän fastighetstaxering icke verkställes förrän år 1943, vadan bestämmelser

om ersättning för kostnader i anledning därav icke nu erfordras.

I enlighet med vad sålunda anförts torde bemyndigande böra av riksdagen

utverkas för Kungl. Majit att låta för tiden 1 oktober 1939—30 september

1940 till Stockholms stad utbetala ett belopp av 220,000 kronor under

villkor, att staden för samma tid bestrider alla med taxeringsarbetet i Stockholm''

förenade kostnader, vilka enligt 145 § taxeringsförordningen eller

13 § förordningen örn åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde

å fastighet skola bestridas av statsmedel, med följande undantag: arvoden till

ordförandena i taxeringsnämnderna; arvoden till kronoombud i taxeringsnämnderna,

i den mån antalet överstiger 43; ersättning till av Överståthållarämbetet

tillkallade sakkunniga för fastighetsvärdering; kostnader för resor

i samband med fastighetstaxering; arvoden till den ordinarie prövningsnämndens

och den särskilda prövningsnämndens ledamöter ävensom andra

arvoden enligt 145 § 8 mom. taxeringsförordningen, som utgå till personer,

vilka icke äro tjänstemän å skatteavdelningen.

Riksräkenskapsverket har i sitt yttrande berört frågan om de principer,

enligt vilka en uppgörelse på längre sikt mellan staten och staden borde ske.

Till vad ämbetsverket därvid anfört kan jag i huvudsak ansluta mig. Även

vid en definitiv reglering av statens bidragsskyldighet synes man närmast

ha att utgå från nu gällande grunder för statsbidragets avvägning. Med

hänsyn till bestämmelsen i 145 § 1 mom. 3) taxeringsförordningen — enligt

vilken kommun, som genom tillhandahållande av tjänstemän eller annorledes

företagit särskilda anstalter för taxeringsarbetet, skall erhålla bidrag av

statsmedel till kostnaderna härför, därest Kungl. Majit finner dessa anstalter

äga särskilt värde för det allmänna — och med beaktande jämväl av vad i

ärendet tidigare förekommit kan jag sålunda icke finna det av staden nu

framställda anspråket om ersättning för samtliga kostnader för taxeringsarbetet

vara en riktig utgångspunkt för förhandlingar i frågan.»

Av den föregående redogörelsen framgår, att den år 1936 mellan staten

och Stockholms stad träffade överenskommelsen rörande kostnaderna för

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

7

taxeringsarbetet i Stockholm gick ut på en reglering av nämnda kostnader

för en treårsperiod, samt att denna period går till ända den 30 september

1939. I den nu föreliggande propositionen föreslås en fortsatt provisorisk

reglering, avseende ett år, av statens bidrag till täckande av stadens kostnader

för taxeringen. Förslaget innebär, att i huvudsak samma beräkningsgrunder

skola tillämpas för nämnda år som för den löpande treårsperioden. Med

ledning av under år 1938 rådande förhållanden föreslås emellertid en ökning

av det årliga bidraget, vilket under den löpande treårsperioden utgått

med 200,000 kronor, till 220,000 kronor. Då allmän fastighetstaxering icke

skall verkställas förrän år 1943, innehåller förslaget icke några bestämmelser

om ersättning för kostnader i anledning av sådan taxering. På de av departementschefen

anförda skäl anser sig utskottet kunna biträda Kungl. Maj:ts

föreliggande förslag.

Beträffande frågan om de principer, enligt vilka en uppgörelse på längre

sikt mellan staten och staden rörande ifrågavarande kostnader bör ske, finner

sig utskottet i frågans nuvarande läge sakna anledning att närmare ingå

på detta spörsmål. I likhet med vad 1936 års bevillningsutskott anfört i sitt

betänkande nr 3 förutsätter dock utskottet, att frågan om den framtida fördelningen

av kostnaderna för taxeringsarbetet i Stockholm göres till föremål

för en allsidig utredning, grundad bland annat på de erfarenheter, som

vunnits om effektiviteten av den inom Överståthållarämbetet verkställda omorganisationen

av avdelningen för skatteärenden.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition

nr 152.

Stockholm den 14 april 1939.

På bevillningsutskottets vägnar:

IVAR ANDERSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, friherre Lagerfelt, Viktor Larsson*, Heiding,

Wahlmark, Bengtsson, Sjödahl, Elon Andersson, Velander och Ekman; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Björklund, Olsson i

Gävle*, Ericson i Boxholm, Johanson i Huskvarna, Werner i Hultsfred, Hammarlund*, Hagberg

i Malmö och Jonsson i Skedsbygd.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:218 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade grunder för lämnande av ersättning av statsmedel för taxering sarbete i Stockh a1 i texten