Betänkande, i anledning av väckta motioner om upphävande av tullen d viss för fiskets behov importerad stenkolstjära.
1939-04-14 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1939:15, Betänkande, i anledning av väckta motioner om upphävande av tullen d viss för fiskets behov importerad stenkolstjära.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.
1
Nr 15.
Ankom till riksdagens kansli den 14 april 1939 kl. 5 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner
om upphävande av tullen d viss för fiskets behov importerad
stenkolstjära.
(lia avd.)
I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 159 i
första kammaren av herr Emil Andersson m. fl. och nr 232 i andra kammaren
av herr Hansson i Hönö m. fl., har hemställts, »att riksdagen ville besluta
upphäva tullen å sådan stenkolstjära, som i samband med fiskefärder
införes till landet av fiskare att användas uteslutande för fiskets behov».
Beträffande motiveringen för detta yrkande, i den mån redogörelse härför
ej lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till motionen nr 159 i första
kammaren.
Vid behandlingen av motionerna har utskottet anlitat byråchefen i generaltullstyrelsen
E. Sandquist såsom sakkunnig.
Den tjära, som användes för impregnering av olika inom fisket brukade
tåg och linor, utgöres vanligen av beredd stenkolstjära och tulltaxeras enligt
tulltaxenr 172 (statistiskt nr 434) med tull av 2 kronor för 100 kilogram.
I motionerna har bland annat anförts, att tullbeläggningen av ifrågakomna
impregneringstjära i vissa fall berett olägenheter för fiskarena på västkusten.
Det förekomme sålunda icke sällan, att svenska fiskare — för undvikande
av besvär och fraktkostnader — vid sina besök i exempelvis dansk
hamn inköpte ett fat dylik tjära för kommande behov. Med nuvarande bestämmelser
måste i dylika fall fiskarena för förtullning av tjäran ingå till
svensk tullklareringsort, som i vanliga fall läge långt från hemorten. Dylika
resor medförde mycken tidsförlust, onödig förbrukning av brännolja med
mera. Det vore därför önskvärt, att fiskarena befriades från dylika besvär
och kostnader, vilket enligt motionärernas mening lämpligen kunde ske på
det sätt, att tullen upphävdes för sådan stenkolstjära, som i samband med
fiskefärder infördes till landet av fiskare att användas uteslutande för fiskets
behov.
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 7 sami. Nr 15—17■ t
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.
Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet
emottagit av kommerskollegium och generaltullstyrelsen gemensamt ävensom
av lantbruksstyrelsen avgivna utlåtanden. Vid kommerskollegii och generaltullstyrelsens
utlåtande har fogats yttrande av Sveriges kemiska industrikontor,
som avstyrkt det i motionen framlagda förslaget.
Lantbruksstyrelsen har förklarat sig ur de intressen styrelsen har att företräda
böra förorda, att åtgärder vidtagas i motionernas syfte.
Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava avstyrkt det i motionerna
framlagda förslaget om tullfrihet och såsom skäl härför anfört bland annat
följande:
»Enligt inhämtade upplysningar synes import av tjära i den ordning, som
angives i motionerna, icke hava förekommit i någon större utsträckning.
Flertalet svenska fiskare torde använda den tjära, som utbjudes här i landet,
och det är icke ådagalagt, att denna tjära skulle vara underlägsen den, som
fiskarena under sina färder kunna vara i tillfälle att upphandla i utländska
hamnar. Anledningen till den ifrågavarande importen synes huvudsakligen
vara den, att den utländska tjäran ställt sig förmånligare än den svenska i
prishänseende. Detta förhållande torde emellertid icke kunna tagas som
skäl för tullens borttagande. Däremot synas vissa svenska näringsintressen
kunna åberopas för bibehållandet av tullen. Om nämligen vid den ifrågavarande
importen såväl tullen som de med varans tulltaxering förknippade
olägenheterna bortfölle, skulle detta sannolikt innebära en direkt uppmuntran
för fiskarena att i större utsträckning än hittills förse sig med den billigare
utländska tjäran, varigenom såväl den svenska som den här i landet
införtullade utländska tjäran skulle bliva utkonkurrerade från fiskelägena.»
Utskottet, I de föreliggande motionerna har hemställts, att den nuvarande tullen å
för impregneringsändamål beredd stenkolstjära måtte upphävas i vad avser
tjära som i samband med fiskefärder införes till landet i syfte att användas
uteslutande för fiskets behov. Såsom skäl för medgivande av sådan tullfrihet
hava bland annat åberopats de besvär och extra kostnader, som uppstå
genom att fiskefartygen i och för tullbehandlingen av tjäran måste ingå till
tullklareringsort.
I gällande tulltaxa stadgas för vissa fall partiella lättnader i fråga örn tull.
Beträffande flera tullpliktiga varor har sålunda i anmärkningar under vederbörande
tulltaxerubriker meddelats föreskrift om tullfrihet eller tullnedsättning
för det fall, att varorna äro avsedda uteslutande för visst angivet
ändamål. Vid införseln skola i dylika fall varorna på vanligt sätt underkastas
tulltaxering för fastställande av deras art och mängd. Såsom villkor för
åtnjutande av tullfriheten eller tullnedsättningen gäller, att varuhavaren
skall till tullverket avlämna av honom själv eller, om han ej är förbrukare avvaran,
av denne på tro och heder avgiven försäkran, att varan är avsedd för
ändamål, varom i anmärkningen förmäles. Därest tullfrihet skulle medgivas
för stenkolstjära, avsedd för fiskets behov, torde det bliva nödvändigt
att med avseende å ett sådant medgivande om tullfrihet tillämpa enahanda
Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.
3
bestämmelser och villkor, som gälla ifråga örn andra varor, beträffande
vilka tullfriheten grundas på varornas blivande användning. Detta innebär
bland annat, att av fiskefartyg medförd tjära måste, även efter införande avföreskrift
om tullfrihet, underkastas tullklarering i vederbörlig ordning. Det
ovanberörda syftemålet med den begärda tullfriheten, nämligen att befria
fiskefartygen från skyldighet att för förhållning av i utlandet inköpt stenkolstjära
ingå till tullklareringsort, skulle sålunda icke ernås genom ett bifall
till motionärernas förslag.
Vad beträffar den nuvarande tullen å stenkolstjära synes denna i och för
sig icke vara av den storleksordning, att den kan anses i nämnvärd grad belasta
fiskerinäringen. Däremot torde tullen icke vara utan betydelse för
upprätthållandet av den tillverkning av för impregneringsändamål beredd
stenkolstjära, som numera bedrives inom landet.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 159 av herr Emil Andersson
m. fl. och II: 232 av herr Hansson i Hönö m. fl., örn
upphävande av tullen å viss för fiskets behov importerad
stenkolstjära, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 14 april 1939.
På bevillningsutskottets vägnar:
IVAR ANDERSON.
Närvarande:
från f ö r s ta kammaren: herrar Johan Bärg, friherre Lagerfelt, Wahlmark, Bengtsson,
Sjödahl, Elon Andersson, Velander, Ekman, Hobert Berg och Sköldén; samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Björklund, Ericson i
Boxholm, Johanson i Huskvarna, Werner i Hultsfred, Blomquist, Hagberg i Malmö,
Jonsson i Skedsbygd och Olsson i Kullenbergstorp.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.