Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner om upphävande av tullen d viss för fiskets behov importerad stenkolstjära.

1939-04-14 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1939:15, Betänkande, i anledning av väckta motioner om upphävande av tullen d viss för fiskets behov importerad stenkolstjära.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.

1

Nr 15.

Ankom till riksdagens kansli den 14 april 1939 kl. 5 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner

om upphävande av tullen d viss för fiskets behov importerad

stenkolstjära.

(lia avd.)

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 159 i

första kammaren av herr Emil Andersson m. fl. och nr 232 i andra kammaren

av herr Hansson i Hönö m. fl., har hemställts, »att riksdagen ville besluta

upphäva tullen å sådan stenkolstjära, som i samband med fiskefärder

införes till landet av fiskare att användas uteslutande för fiskets behov».

Beträffande motiveringen för detta yrkande, i den mån redogörelse härför

ej lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till motionen nr 159 i första

kammaren.

Vid behandlingen av motionerna har utskottet anlitat byråchefen i generaltullstyrelsen

E. Sandquist såsom sakkunnig.

Den tjära, som användes för impregnering av olika inom fisket brukade

tåg och linor, utgöres vanligen av beredd stenkolstjära och tulltaxeras enligt

tulltaxenr 172 (statistiskt nr 434) med tull av 2 kronor för 100 kilogram.

I motionerna har bland annat anförts, att tullbeläggningen av ifrågakomna

impregneringstjära i vissa fall berett olägenheter för fiskarena på västkusten.

Det förekomme sålunda icke sällan, att svenska fiskare — för undvikande

av besvär och fraktkostnader — vid sina besök i exempelvis dansk

hamn inköpte ett fat dylik tjära för kommande behov. Med nuvarande bestämmelser

måste i dylika fall fiskarena för förtullning av tjäran ingå till

svensk tullklareringsort, som i vanliga fall läge långt från hemorten. Dylika

resor medförde mycken tidsförlust, onödig förbrukning av brännolja med

mera. Det vore därför önskvärt, att fiskarena befriades från dylika besvär

och kostnader, vilket enligt motionärernas mening lämpligen kunde ske på

det sätt, att tullen upphävdes för sådan stenkolstjära, som i samband med

fiskefärder infördes till landet av fiskare att användas uteslutande för fiskets

behov.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 7 sami. Nr 15—17■ t

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.

Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet

emottagit av kommerskollegium och generaltullstyrelsen gemensamt ävensom

av lantbruksstyrelsen avgivna utlåtanden. Vid kommerskollegii och generaltullstyrelsens

utlåtande har fogats yttrande av Sveriges kemiska industrikontor,

som avstyrkt det i motionen framlagda förslaget.

Lantbruksstyrelsen har förklarat sig ur de intressen styrelsen har att företräda

böra förorda, att åtgärder vidtagas i motionernas syfte.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava avstyrkt det i motionerna

framlagda förslaget om tullfrihet och såsom skäl härför anfört bland annat

följande:

»Enligt inhämtade upplysningar synes import av tjära i den ordning, som

angives i motionerna, icke hava förekommit i någon större utsträckning.

Flertalet svenska fiskare torde använda den tjära, som utbjudes här i landet,

och det är icke ådagalagt, att denna tjära skulle vara underlägsen den, som

fiskarena under sina färder kunna vara i tillfälle att upphandla i utländska

hamnar. Anledningen till den ifrågavarande importen synes huvudsakligen

vara den, att den utländska tjäran ställt sig förmånligare än den svenska i

prishänseende. Detta förhållande torde emellertid icke kunna tagas som

skäl för tullens borttagande. Däremot synas vissa svenska näringsintressen

kunna åberopas för bibehållandet av tullen. Om nämligen vid den ifrågavarande

importen såväl tullen som de med varans tulltaxering förknippade

olägenheterna bortfölle, skulle detta sannolikt innebära en direkt uppmuntran

för fiskarena att i större utsträckning än hittills förse sig med den billigare

utländska tjäran, varigenom såväl den svenska som den här i landet

införtullade utländska tjäran skulle bliva utkonkurrerade från fiskelägena.»

Utskottet, I de föreliggande motionerna har hemställts, att den nuvarande tullen å

för impregneringsändamål beredd stenkolstjära måtte upphävas i vad avser

tjära som i samband med fiskefärder införes till landet i syfte att användas

uteslutande för fiskets behov. Såsom skäl för medgivande av sådan tullfrihet

hava bland annat åberopats de besvär och extra kostnader, som uppstå

genom att fiskefartygen i och för tullbehandlingen av tjäran måste ingå till

tullklareringsort.

I gällande tulltaxa stadgas för vissa fall partiella lättnader i fråga örn tull.

Beträffande flera tullpliktiga varor har sålunda i anmärkningar under vederbörande

tulltaxerubriker meddelats föreskrift om tullfrihet eller tullnedsättning

för det fall, att varorna äro avsedda uteslutande för visst angivet

ändamål. Vid införseln skola i dylika fall varorna på vanligt sätt underkastas

tulltaxering för fastställande av deras art och mängd. Såsom villkor för

åtnjutande av tullfriheten eller tullnedsättningen gäller, att varuhavaren

skall till tullverket avlämna av honom själv eller, om han ej är förbrukare avvaran,

av denne på tro och heder avgiven försäkran, att varan är avsedd för

ändamål, varom i anmärkningen förmäles. Därest tullfrihet skulle medgivas

för stenkolstjära, avsedd för fiskets behov, torde det bliva nödvändigt

att med avseende å ett sådant medgivande om tullfrihet tillämpa enahanda

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.

3

bestämmelser och villkor, som gälla ifråga örn andra varor, beträffande

vilka tullfriheten grundas på varornas blivande användning. Detta innebär

bland annat, att av fiskefartyg medförd tjära måste, även efter införande avföreskrift

om tullfrihet, underkastas tullklarering i vederbörlig ordning. Det

ovanberörda syftemålet med den begärda tullfriheten, nämligen att befria

fiskefartygen från skyldighet att för förhållning av i utlandet inköpt stenkolstjära

ingå till tullklareringsort, skulle sålunda icke ernås genom ett bifall

till motionärernas förslag.

Vad beträffar den nuvarande tullen å stenkolstjära synes denna i och för

sig icke vara av den storleksordning, att den kan anses i nämnvärd grad belasta

fiskerinäringen. Däremot torde tullen icke vara utan betydelse för

upprätthållandet av den tillverkning av för impregneringsändamål beredd

stenkolstjära, som numera bedrives inom landet.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 159 av herr Emil Andersson

m. fl. och II: 232 av herr Hansson i Hönö m. fl., örn

upphävande av tullen å viss för fiskets behov importerad

stenkolstjära, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 14 april 1939.

På bevillningsutskottets vägnar:

IVAR ANDERSON.

Närvarande:

från f ö r s ta kammaren: herrar Johan Bärg, friherre Lagerfelt, Wahlmark, Bengtsson,

Sjödahl, Elon Andersson, Velander, Ekman, Hobert Berg och Sköldén; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Björklund, Ericson i

Boxholm, Johanson i Huskvarna, Werner i Hultsfred, Blomquist, Hagberg i Malmö,

Jonsson i Skedsbygd och Olsson i Kullenbergstorp.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.