Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner om tull å tarmar.

1939-04-14 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1939:17, Betänkande, i anledning av väckta motioner om tull å tarmar.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

7

Nr 17.

Ankom till riksdagens kansli den 14 april 1939 kl. 5 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner

om tull å tarmar.

(lia avd.)

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 161 i

första kammaren av herr Mannerskantz m. fl. och nr 228 i andra kammaren

av herrar Liedberg och Janson i Frändesta, har hemställts, »att riksdagen

måtte besluta sådan ändring i gällande tulltaxa, att tullen vid rubriken

statistiskt nr 83:1, tarmar, sättes till 50 kr. per 100 kg».

Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet hänvisa till

motionen nr 161 i första kammaren.

Vid behandlingen av motionerna har utskottet anlitat byråchefen i generaltullstyrelsen

E. Sandquist såsom sakkunnig.

Ut- och införseln av under stat. nr 83 fallande produkter, nämligen tarmar,

blod och djurdelar, ej särskilt nämnda, animaliskt avfall, ej särskilt

nämnt, har under åren 1934—1938 varit följande:

Å r

I n f ö

r s e 1

Utfo

r s e 1

Ton

1,000 kr.

Ton

1,000 kr.

1934 ....................

2,218

4,820

2,232

1,631

1935 ....................

2,815

5,082

1,890

2,101

1936 ....................

3,067

4,195

2,039

1,987

1937 ....................

3,160

4,697

2,256

2,134

1938 (prel.)..............

2,675

4,541

2,409

2,008

Från och med den 1 februari 1937 har i handelsstatistiken stat. nr 83

uppdelats i stat. nr 83:1, omfattande tarmar, och stat. nr 83:2, omfattande

blod och djurdelar, ej särskilt nämnda. Under tiden 1 februari—31

december 1937 har importen under stat. nr 83:1, tarmar, uppgått till cirka

2,378 ton med ett värde av cirka 3,957,000 kronor. Under hela år 1938

har motsvarande import varit cirka 2,182 ton med ett värde av 4,263,000

kronor. Även i fråga örn exporten har hela stat. nr 83 under nyssnämnda

perioder till vida övervägande del bestått av tarmar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

Efter därom i gnindlagsenlig ordning framställd begäran bär utskottet

emottagit av lantbruksstyrelsen och kommerskollegium avgivna utlåtanden.

Vid kommerskollegii utlåtande hava fogats yttranden från Sveriges slakteriförbund

samt liandelskamrarna i Stockholm, Norrköping, Malmö och

Göteborg.

Lantbruksstyrelsen har ansett, att det av motionärerna upptagna spörsmålet

närmast finge betraktas såsom en sysselsättningsfråga, berörande de vid

tarmrenserierna anställda, samt att spörsmålet icke vöre av någon större betydelse

för jordbruket. Lantbruksstyrelsen ansåge det emellertid önskvärt,

att priset på tarmar, på sätt som befunnes lämpligt, om möjligt stöddes så,

all verksamheten vid tarmrenserierna kunde upprätthållas och deras personal

beredas fortsatt sysselsättning.

Av de vid kommerskollegii utlåtande fogade yttrandena framgår i huvudsak

följande.

Sveriges slakteriförbund har ansett att den prisförbättring för jordbrukarna,

som genom den föreslagna tullen skulle åstadkommas, bleve relativt

obetydlig. Tarmrenserierna hade drabbats hårt av det stora prisfallet å

tarmar och måste snart nedlägga driften, såvida de ej ville taga förluster

för att uppehålla den. Med hänsyn härtill önskade förbundet gärna tillstyrka

den föreslagna tullen men ville dock erinra örn den stora betydelse

priserna på konsttarmar hade för kreaturstarmarnas prisbildning. Användningen

av konsttarmar hade ökat under de senaste åren och det kunde

vara fara för att en ytterligare ökning inträdde, örn priset på kreaturstarmar

höjdes, såvida icke motsvarande prishöjning åstadkommes även för

konsttarmarna. Skulle statsmakterna av handelspolitiska eller andra skäl

anse sig förhindrade att genomföra den begärda tullförhöjningen, torde det

bliva nödvändigt att i stället på något sätt stödja exporten.

Stockholms handelskammare har bland annat anfört.

Vid företagen undersökning hade handelskammaren funnit, att orsakerna

till nedgången av världsmarknadspriserna å nötkreaturs- och hästtarmar

under senare år icke vore att söka enbart i det produktionsöverskott,

som uppstått på grund av avstängningsåtgärder i vissa betydande konsumtionsländer.

Även konkurrensen från konstgjorda tarmar hade härtill bidragit.

Med begagnande av dessa finge varan ett mera tilltalande utseende

och fördelar vunnes ur hygienisk synpunkt. I Sverige funnes en fabrik

för framställning av konsttarmar och ytterligare en vore under anläggning.

Av en av handelskammaren företagen utredning framginge, att den föreslagna

tullen, som syntes avse förhållning efter bruttovikt, i själva verket

genomsnittligen uppginge till mer än 50 procent av varuvärdet och i vissa

fall till 100 procent. Hästtarmar, av vilka den inhemska produktionen uppginge

till omkring 200,000 meter per år, importerades till en kvantitet av

1,700,000 meter årligen. Dylika tarmar vore föremål för en inhemsk förädlingsverksamhet,

som medgåve en lönande export. Örn motionärernas

förslag genomfördes skulle denna verksamhet ej vidare kunna upprätthållas.

Priset å svin- och fårtarmar, vilka icke kunde ersättas av konsttarmar,

hade ej undergått större förändringar sedan 1933 utan läge fortfarande väl

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

9

uppe. Av svenska svintarmar förekomme med god förtjänst en viss export,

som ersattes med import av billigare kinesiska tarmar för den inhemska

korvtillverkningen.

Handelskammaren hade erfarit, att storleken av den årsbonus, som delägarna

i de producentkooperativa slakterierna erhölle, vore i viss mån beroende

på lönsamheten av tarmberedningen. Den föreslagna tullen skulle

emellertid, enligt handelskammarens mening, icke få avsedd skyddsverkan,

då en fördyring av kreaturstarmarna och en utjämning av priserna å dessa

och å konsttarmar skulle föranleda en allmän övergång till användning vid

korvfabrikationen av det senare slaget av tarmar.

Med hänsyn jämväl till de olägenheter, som ur handelspolitisk synpunkt

vore att befara av tullbeläggande av tarmar, har Stockholms handelskammare

avstyrkt bifall till de föreliggande motionerna.

Östergötlands och Södermanlands handelskammare anser, att svin- och

fårtarmar kunde helt elimineras från varje diskussion beträffande tullförhöjning.

Av svintarmar bedreves nämligen en ingalunda föraktlig export till lönande

priser och produktionen av fårtarmar vöre i förhållande till konsumtionen

synnerligen obetydlig. Härefter kvarstode den viktigaste produkten, kreaturstarmar,

beträffande vilken vara vi icke vore eller kunde förväntas bli självförsörjande.

Handelskammaren hade på grundval av primärmaterial funnit,

att den av motionärerna föreslagna tullen i stort sett uppginge till 100

procent av varans nettopris. Ingenting hindrade, att, örn motionerna bifölles,

kreaturstarmar inom charkuterirörelsen helt ersattes med konstgjorda

tarmar. Att så icke redan skett torde närmast bero på prisförhållandena.

Följden av införandet av den föreslagna tullen måste bli, att produktionen

av kreaturstarmar finge allt svårare att hävda sig i konkurrensen med den i

mångas tycke bättre konstprodukten. Tarmberedningen kunde för slakterierna

icke bliva annat än en skäligen obetydlig binäring. Bifall till motionerna

komme däremot att medföra en för konsumenterna i många fall

kännbar livsmedelsfördyring. Under hänvisning till det anförda har handelskammaren

avstyrkt bifall till motionerna.

Skånska handelskammaren har förklarat sig anse det av motionärerna

framförda tullkravet icke i och för sig oberättigat men framhållit, att handelskammaren

i det outredda skick, i vilket ärendet befunne sig, saknat tillräckligt

underlag för ett allsidigt och sakligt bedömande.

Handelskammaren i Göteborg har inhämtat, att den svenska förbrukningen

av tarmar till minst två tredjedelar, troligen tre fjärdedelar, bestode av importerad

vara. De mest efterfrågade tarmarna utgjordes av vida kreaturstarmar,

varå tillgången inom landet vore starkt begränsad. Orsaken till nedgången

i priset å tarmar under de senaste åren vore att främst tillskriva användandet

av konstgjorda tarmar. Följden av en tull å naturliga tarmar kunde

därför snarare befaras bliva en ökad användning av konstgjorda tarmar än

en ökad konsumtion av svenska naturliga tarmar. För får- och svintarmar

torde den föreslagna tullen icke spela någon nämnvärd roll, medan den för

kreaturstarmar uppgåves komma att uppgå till mellan 60 och 100 procent

av värdet, i vissa lall betydligt därutöver. Handelskammaren ifrågasatte,

Bihang lill riksdagens protokoll HISÖ. 7 sami. Nr V> 17. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr li
-

om. den föreslagna konstruktionen av en eventuell tullavgift å tarmar vore

lämplig. Genom tullen skulle vidare den totala korvkonsumtionen komma

att belastas med en årlig merutgift av över en miljon kronor. Mot en tull

å tarmar talade även handelspolitiska skäl med hänsyn till att en stor del

av tarmimporten äger rum från sådana länder som Storbritannien och Finland,

med vilka vi ha en starkt aktiv handelsbalans. Handelskammaren avstyrker

i följd härav den föreslagna tullen å tarmar.

Kommerskollegium har som sin mening uttalat, att det i motionerna framförda

yrkandet ej syntes böra vinna bifall. Till stöd härför har kommerskollegium

bland annat anfört följande:

»Av den förebragta utredningen framgår, att en orsak till prisfallet å tarmar

under senare år visserligen är en i några länder förd restriktiv handelspolitik

men också, att prisfallet till stor del måste tillskrivas framväxandet

av en omfattande tillverkning av konstgjorda tarmar. Dessa få i åtskilliga

hänseenden inom betydelsefulla användningsområden betraktas som mera

lämpliga än naturtarmarna, om än dessa för vissa ändamål alltjämt äro att

föredraga. Det rör sig sålunda här örn en av nya uppfinningar och metoder

betingad utveckling, som för konsumtionen medför fördelar. Under sådana

omständigheter måste det a priori väcka betänkligheter att med tullpolitiska

medel söka hejda denna utveckling. Det torde ej heller kunna undvikas,

att om en högre prisnivå för naturtarmar tillskapas, uppstår därigenom

ett bättre konkurrensläge för de konstgjorda tarmarna, för den händelse

ej dessa genom någon statlig åtgärd samtidigt fördyras. I själva verket

torde i fråga om dessa sistnämnda fordras åtgärder, som kännbart pressade

ned avsättningsmöjligheterna för att tillräckligt utrymme skulle beredas

åt naturtarmarna på marknaden. I detta sammanhang bör ej glömmas,

att tillverkningen av konstgjorda tarmar i stor utsträckning är grundad på

inhemska råvaror och därför knappast kan betraktas som en för landet

mindre ''naturlig’ hantering än produktionen av naturtarmar.

Därjämte bör hänsyn även tagas till den omständigheten, att vissa slag

av importerade tarmar äro föremål för förädling inom landet till exportvara.

Det synes knappast vara annat att förvänta, än att en tull av den föreslagna

storleken skulle få ogynnsamma verkningar beträffande denna förädlingsindustri

och utkomstmöjligheterna för inom densamma sysselsatt

personal.

Importen av under stat. nr 83: 1 fallande varor har under tiden februari

1937—31 december 1938 uppgått till cirka 4,560 ton, motsvarande under

tolv månader en kvantitet av i medeltal cirka 2,380 ton. Med den föreslagna

tullsatsen av 50 kronor för 100 kilogram skulle tulluppbörden å

denna kvantitet hava uppgått till cirka 1,190,000 kronor. Huru stor del

härav, som skulle belöpt på den inhemska korv-konsumtionen, och huru

mycket som skulle drabbat förädlingen av de för export i förädlat skick

avsedda importerade tarmarna, kan med tillgängligt material ej beräknas.

Tydligt är emellertid, att belastningen på den inhemska konsumtionen ej

skulle blivit obetydlig och den skulle hava ökats ytterligare, om prisfördyrande

åtgärder företagits beträffande konstgjorda tarmar. Därtill komma

de menliga verkningarna beträffande de med tarmförädling för export sysselsatta

företagen.

Givetvis kan det, även enligt Kollegii mening, finnas situationer, i vilka

stöd av här avsett slag är nödvändigt. Emellertid bör då tillses, att effekten

av de vidtagna stödåtgärderna motsvarar de uppoffringar, som sandi
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

11

digt måste göras. Kollegium känner sig i förevarande ärende icke övertygat,

att så skulle bliva fallet. Det har bland annat från sakunnigt håll påpekats,

att den prisförbättring för jordbrukarna, som den föreslagna tullhöjningen

skulle medföra, bleve relativt obetydlig.

I skrivelse till utskottet har Sveriges Charkuteri- cfc Slakteriidkares Riksförbund

hemställt örn avslag å de föreliggande motionerna.

I de föreliggande motionerna har såsom skäl för upphävande av den för

naturtarmar gällande tullfriheten och dess ersättande med en tull av 50

kronor för 100 kilogram anförts, att priset å dylika tarmar under senare år

avsevärt sjunkit samt att den inhemska tarmproduktionen härigenom råkat

i ett svårt läge. I flera av de över motionerna avgivna yttrandena har

framhållits, att detta prisfall väsentligen torde haft sin grund i den skarpa

konkurrens med konstgjorda tarmar, som naturtarmarna numera hava att

utstå. Vid sådant förhållande kan en av tullbeläggningen å naturtarmar föranledd

prisförhöjning komma att ytterligare öka användningen av konsttarmar

på naturtarmarnas bekostnad. Då härtill kommer att en tullbeläggning

av en så betydande förbruknings- och importartikel som naturtarmar

icke torde kunna undgå att få menliga verkningar såväl ur konsumentsynpunkt

som i handelspolitiskt avseende, anser sig utskottet böra avstyrka bifall

till motionerna.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 161 av herr Mannerskantz

och II: 228 av herrar Liedberg och Janson i Frändesta, örn tull

å tarmar, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 14 april 1939.

På bevillningsutskottets vägnar:

IVAR ANDERSON.

Närvar and e:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, friherre Lagerfelt, Wahlmark, Bengtsson,

Sjödahl, Elon Andersson, Velander, Ekman, Robert Berg och Egnell; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Björklund, Ericson i

Boxholm, Johanson i Huskvarna, Werner i Hultsfred, Blomquist, Hagberg i Malmö,

Jonsson i Skedsbygd och Olsson i Kullenbergstorp.

Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.