Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om visst undantag från ståmpelplikt enligt förordningen den 19 november 1914

1939-02-23 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1939:2, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om visst undantag från ståmpelplikt enligt förordningen den 19 november 1914

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.

1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 23 februari 1939 kl. 12 m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till förordning om visst undantag

från ståmpelplikt enligt förordningen den 19

november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften

m. m.

I en den 3 februari 1939 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 72, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade

Förslag

till

förordning om visst undantag från stämpelplikt enligt förordningen

den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften m. m.

Sedan överenskommelser den 28 oktober 1938 träffats mellan Sverige och

Tyska riket angående bland annat betalningen av Tyska rikets internationella

lån med 7 procent ränta av år 1924 (Daweslånet), Tyska rikets internationella

lån med 5V2 procent ränta av år 1930 (Younglånet) och Österrikes internationella

lån av år 1930, förordnas härigenom, att, därest obligation tillhörande

något av nämnda lån här i riket förses med påstämpling om förändring

av betalningsvillkoren i enlighet med berörda överenskommelser,

stämpelplikt icke i anledning därav skall äga rum enligt förordningarna

den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften och den 6 november

1908 (nr 129 s. 1) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte

av fondpapper.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Bihang till riksdagens protokoll 19.19. 7 sami. Nr 2.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.

Det i propositionen framlagda förslaget är föranlett av mellan Sverige och

Tyska riket den 28 oktober 1938 träffade överenskommelser angående fullgörandet

av vissa betalningar till svenska fordringsägare. Dessa överenskommelser,

som sedermera i vissa avseenden kompletterats genom ytterligare avtal

i samma ämne, innefatta en reglering av betalningen av det svenska innehavet

av obligationer tillhörande de av Tyska riket upptagna s. k. Dawes-,

Young- och Kreugerlånen ävensom Österrikes internationella lån med 7 procent

ränta av år 1930 och Österrikes garanterade konverteringslån av år

1934.

Överenskommelserna innefatta bland annat att från svensk sida vissa räntesänkningar

medgivits, då betalning sker enligt överenskommelserna, ävensom

att från tysk sida åtaganden gjorts örn upptagande av amortering å

lånen, varvid emellertid tidpunkten för den slutliga återbetalningen beträffande

vissa av lånen uppskjutits. Därest innehavare av obligationer tillhörande

Dawes- och Younglånen samt Österrikes internationella lån av år 1930

önska erhålla betalning enligt de nya villkoren, skola innehavare av nämnda

obligationer senast den 15 mars 1939 hos riksbanken eller svenskt bankaktiebolag

anmäla, att de antaga de nya villkoren. Obligationerna skola bifogas

sådan anmälan och förses med påstämpling av de nya betalningsvillkoren.

Obligationsinnehavare, vilka icke göra dylik anmälan, bliva i fråga om

betalningen på grund av obligationerna underkastade de eljest gällande tyska

transferbestämmelserna.

Enligt 8 § förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften

skall — med vissa undantag, varom nu ej är fråga — obligation,

som utfärdas här i riket, av obligationsutgivaren före utlämnandet förses med

stämpel.

Varda obligationer här i riket utfärdade endast såsom ersättning för förkomna

eller förstörda sådana handlingar eller i utbyte mot obligationer av

samma utgivare och med samma räntefot, och hava de äldre obligationerna

varit försedda med stämpel i vederbörlig ordning, äro de nya obligationerna

fria fran stämpel, såvida de icke utfärdas å högre belopp än varå de äldre

obligationerna lytt. Utfärdas de nya obligationerna å högre belopp, skola de

förses med stämpel för skillnaden mellan beloppen.

Enligt nämnda paragraf skall — frånsett vissa undantagsfall —- obligation,

som utfärdats i utlandet, förses med stämpel innan den första gången, efter

det densamma blivit till riket införd, härstädes belånas, försäljes eller på vad

sätt det vara må överlåtes eller, därest den ej förut vederbörligen stämpelbelagts,

innan inregistrering sker av bouppteckning efter avliden person, till

vars efterlämnade tillgångar obligationen hör.

örn i utlandet utgivna obligationer, som införts hit till riket, av utgivaren

infordrats för utbyte, må innehavaren av obligationerna i särskild ordning,

varom i nämnda paragraf stadgas, åtnjuta stämpelfrihet för nya, av samma

utgivare utfärdade obligationer, till räntefot och belopp motsvarande de tidigare

införda.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 2-

3

Enligt förordningen den 6 november 1908 (nr 129 s. 1) angående en särskild

stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper skall vid överlåtelse av

obligationer genom köp eller byte en särskild avgift erläggas genom stämpelbeläggning

av den avräkningsnota, som skall upprättas vid överlåtelsen.

I statsrådsprotokollet har departementschefen beträffande frågan, huruvida

förut berörda förändringar av betalningsvillkoren för de i det föregående omförmälda

utländska obligationslånen kunde medföra skyldighet att erlägga

avgift enligt fondstämpelförordningen och 1914 års förordning angående

stämpelavgiften, framhållit, att direkt tillämplig föreskrift saknades.

Vidkommande frågan, under vilka omständigheter skyldighet förelåge att

erlägga ny avgift enligt förordningen angående stämpelavgiften vid konvertering

av obligationslån genom påstämpling å förut stämpelbelagda, här i riket

utfärdade obligationer, har departementschefen anfört, att praxis numera syntes

gå i den riktningen, att stämpelfrågan vore beroende av, bland annat, örn

obligationslåns slutbetalning i samband med konvertering förlagts till senare

tidpunkt än enligt de ursprungliga lånevillkoren. I sådant fall ansåges påstämplingen

av till lånet hörande obligation vara lika med utfärdande av ny

obligation. Enbart en nedsättning av räntesatsen föranledde däremot icke ett

sådant bedömande.

Efter att hava framhållit, att statskontoret givit uttryck åt en tolkning av

gällande bestämmelser överensstämmande med den ovan framlagda, samt att

de i det föregående omnämnda överenskommelserna den 28 oktober 1938 icke

innefattade någon förlängning av lånetiden beträffande Kreugerlånet och

Österrikes garanterade konverteringslån av år 1934, men att detta däremot

vore fallet beträffande Dawes- och Younglånen samt Österrikes internationella

lån av år 1930, har departementschefen till stöd för det föreliggande förslaget

anfört följande.

Därest särskilt undantag icke stadgades syntes, i överensstämmelse med

den lösning frågan erhållit med avseende å inom riket utfärdade obligationer,

skyldighet kunna uppstå att erlägga stämpel enligt förut angivna huvudregel

beträffande obligation, som utfärdats i utlandet, i 8 § av 1914 års förordning

angående stämpelavgiften och därmed också enligt fondstämpelförordningen,

då efter påstämpling av de nya betalningsvillkoren utlämnande skedde av

obligation tillhörande Dawes- eller Younglånen eller österrikiska lånet av år

1930.

De nya lånevillkoren inginge emellertid som ett led i en mellan de svenska

och tyska regeringarna träffad allmän uppgörelse rörande de svenska finansiella

fordringarna i Tyskland. Det framstode såsom obilligt, att en enskild

obligationsinnehavare skulle drabbas av stämpelplikt, örn han följde den av

staten med hänsyn till sagda betalningsreglering anvisade vägen för tillvaratagande

av sin fordran.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.

Utskottet. Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot föreliggande förslag,

får hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition nr 72, antaga det vid propositionen fogade

förslaget till förordning om visst undantag från stämpelplikt

enligt förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående

stämpelavgiften m. m.

Stockholm den 23 februari 1939.

På bevillningsutskottets vägnar:

IVAR ANDERSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, friherre Lagerfelt, Viktor Larsson, Heiding,

Wahlmark, Bengtsson, Sjödahl, Elon Andersson, Velander och Ekman; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Björklund, Andersson

i Dunker, Ericson i Boxholm, Johanson i Huskvarna, Werner i Hultsfred, Hammarlund,

Blomquist och Hagberg i Malmö.

397401. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.