Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner om beredande av skattefrihet för vissa gåvor till inköp av luftskyddsmateriel.

1939-04-21 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1939:20, Betänkande, i anledning av väckta motioner om beredande av skattefrihet för vissa gåvor till inköp av luftskyddsmateriel.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

Nr 20.

Ankom till riksdagens kansli den 22 april 1939 kl. 3 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner

om beredande av skattefrihet för vissa gåvor till inköp

av luftskyddsmateriel.

(2:a avd.)

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 211 i

första kammaren av herr Swartling och nr 314 i andra kammaren av herrar

Lundell och Olsson i Staxäng, har hemställts, »att riksdagen måtte för sin

del besluta sådana ändringar av kungl, förordningen den 3 juni 1938 om

rätt att vid taxering åren 1939—1941 enligt förordningen den 28 september

1928 om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för belopp,

som utgivits såsom gåva till luftvärnet, att jämväl gåva till staten, försvarsförening

eller luftskyddsförening för inköp av luftskyddsmateriel fritages

från beskattning enligt sistnämnda förordning».

Tillika hava motionärerna hemställt, att vederbörande utskott ville utarbeta

förslag till erforderliga författningsändringar i ämnet.

Enligt 1 § luftskyddslagen den 11 juni 1937 avses med luftskydd åtgärder

av icke militär natur, vilka åsyfta att försvåra anfall från luften eller begränsa

verkningarna av sådant anfall.

Det civila luftskyddet indelas i allmänt luftskydd, omfattande åtgärder,

som avse ett samhälle i dess helhet, industriluftskydd, avseende åtgärder

beträffande särskilda anläggningar och företag, samt enskilt luftskydd (hemskydd),

omfattande åtgärder i övrigt för beredande av luftskydd.

Tillsyn å luftskyddet inom riket utövas av luftskyddsinspektionen. Chef

för nämnda inspektion är luftskyddsinspektören, som utses av Kungl. Maj:t.

Inom varje län handhar länsstyrelsen ledningen av luftskyddet. Riket indelas

i luftskyddsområden, i allmänhet motsvarande polisdistrikten. Inom varje

luftskyddsområde utövas den omedelbara ledningen av luftskyddet av en

luftskyddschef, i regel polischefen.

Enligt 1 § luftskyddskungörelsen äro de orter, inom vilka en mera omfattande

planläggning av luftskyddet bör ifrågakomma, de s. k. luftskyddsortema,

indelade i olika klasser med hänsyn till sin betydelse och risken för

luftanfall.

Jämlikt 7 § luftskyddslagen skall luftskyddsinspektionen verka för att

luftskyddets förberedande sker ändamålsenligt, planmässigt och enhetligt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

9

För sådant ändamål skall inspektionen utfärda anvisningar till ledning för

myndigheter, enskilda sammanslutningar, vilka önska medverka vid luftskyddet,

samt allmänheten.

För det enskilda luftskyddets planläggning och organisation svarar närmast

vederbörande luftskyddschef. Utbildningen av personal för det enskilda

luftskyddet tillgodoses dock huvudsakligen av luftskyddsföreningar, vilka

i regel länsvis äro sammanförda till länsförbund. Dessa länsförbund sortera

under Sveriges riksförbund för civilt luftskydd (riksluftskyddsförbundet),

vilket förutom utbildningsverksamhet för det enskilda luftskyddet även bedriver

en omfattande upplysningsverksamhet. Luftskyddsföreningarna, länsförbunden

och riksluftskyddsförbundet arbeta efter de anvisningar och riktlinjer,

som meddelas av luftskyddsinspektionen. I riksluftskyddsförbundets

styrelse är Kungl. Maj:t representerad, för närvarande genom luftskyddsinspektören.

Enligt § 2 i stadgarna för riksluftskyddsförbundet har detsamma till uppgift

att på frivillighetens väg, efter de anvisningar luftskyddsinspektionen

kan komma att utfärda och i samförstånd med vederbörande myndigheter

och under samarbete med andra organisationer bland landets befolkning

väcka och bibehålla förståelse för det civila luftskyddets nödvändighet, möjligheter

och krav, samt verka för enhetlighet, stadga och effektivitet i den

verksamhet, som bedrives av förbundets medlemmar beträffande upplysning,

undervisning och utbildning för civilbefolkningens luftskydd ävensom i fråga

om frivilliga civilluftskyddsåtgärders planläggande och genomförande.

I särskilda vid 1938 års riksdag väckta motioner hemställdes bland annat,

att skattskyldig, som lämnat gåva för luftvärnet till staten eller till försvarsförening,

måtte fritagas från skatt till staten för så stor del av sin inkomst,

som svarade mot gåvans storlek.

I yttrande över sistnämnda motioner anförde kammarrätten, såvitt nu är

ifråga, bland annat följande:

Ehuru kammarrätten icke betvivlar, att en dylik åtgärd skulle vara till

gagn för luftvärnet genom att stimulera till ett frivilligt lämnande av större

eller mindre gåvor till anordnande av detsamma, känner sig dock kammarrätten

tveksam om lämpligheten av att slå in på en sådan väg.

Det skäl, som talar för en författningsändring i förevarande avseende,

skulle, såvitt angår statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, kunna uttryckas

så, att staten icke bör uttaga skatt å sådan den skattskyldiges inkomst, som

denne frivilligt disponerar för direkta statsändamål. Att en dylik skattelättnad

skulle, såsom förut framhållits, uppmuntra till frivilliga gåvor för anskaffande

av luftvärnsmateriel samt egga till större frikostighet vid bestämmandet

av gåvornas storlek, förefaller icke osannolikt. Det måste sålunda

antagas, att staten härigenom skulle tillföras icke oansenliga belopp i form av

gåvomedel till luftvärnets fromma, medan .staten å andra sidan genom den

föreslagna skattelättnaden troligen icke skulle åsamkas någon nämnvärd

minskning i skatteinkomster. Ehuruväl principiella skäl kunna anses tala

emot införandet i skattelagstiftningen av en sådan för densamma hittills

ganska främmande princip, som den ifrågasatta bestämmelsen onekligen

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

skulle innebära, vill det dock synas, som om den ekonomiska nytta, statsmakterna

kunde förväntas draga härav, skulle bliva så pass betydande, att

en dylik skattefrihet bör, såvitt angår skatt till staten, medgivas.

På hemställan av bevillningsutskottet, betänkande nr 20, beslöt 1938 års

riksdag i anledning av förenämnda motioner, att vid taxering åren 1939—

1941 enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skattskyldig

skulle äga rätt åtnjuta avdrag för belopp, som utgivits såsom gåva

för luftvärnet. I överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdades den 3

juni 1938 särskild förordning i detta ämne (S. F. S. nr 225). Denna förordning

har trätt i kraft den 1 januari 1939.

Enligt nämnda förordning äro alla skattskyldiga berättigade till avdrag,

som nyss nämnts. Avdragsrätten är således begränsad till den statliga taxeringen.

Skattelättnaden omfattar sådana gåvor till luftvärnet, som lämnas

direkt till staten eller till en försvarsförening, och gäller icke blott gåvor

avsedda för anskaffning av luftvärnsmateriel utan även sådana bidrag, som

lämnas till bestridande av de kostnader, vilka äro förenade med utbildning

av den personal, som är avsedd att i krigstid bemanna nämnda luftvärnsmateriel.

Med försvarsförening enligt förordningen avses stiftelse eller sammanslutning,

som samverkar med militär myndighet för stärkande av

rikets försvar. Den skattefrihet för inkomst till belopp, motsvarande

gåvans storlek, som givaren äger åtnjuta vid den statliga taxeringen,

erhåller den skattskyldige i form av allmänt avdrag. Detta skall i

allmän självdeklaration upptagas under rubriken »periodiskt understöd».

Såsom villkor för åtnjutande av avdraget har föreskrivits, att skattskyldig

i sin deklaration skall lämna uppgift å gåvotagarens namn och adress. Styrelse

för försvarsförening är efter anmaning skyldig lämna uppgift örn storleken

av gåva, som föreningen emottagit från namngiven skattskyldig. På

sätt förut omförmälts gälla nämnda bestämmelser örn skattefrihet endast

vid taxering åren 1939—1941.

I de nu föreliggande motionerna har till stöd för det däri väckta förslaget

anförts, att gåvor till luftskyddsförening för inköp av luftskyddsmateriel

icke vore undantagna från skattskyldighet enligt förenämnda förordning

den 3 juni 1938, medan åter gåvor för inköp av kanoner eller strålkastare

vöre skattefria. De motiv, som föranlett lagstiftningen om skattefrihet för

gåvor av luftvärnsmateriel, måste emellertid i lika hög grad anses gälla gåvor

av luftskyddsmateriel till civilbefolkningens skydd i hem och industrier.

Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet

emottagit yttrande i anledning av de föreliggande motionerna av kammarrätten.

Kammarrätten har därvid anfört, att i huvudsak samma skäl, som föranlett

den genom förordningen den 3 juni 1938 medgivna rätten till avdrag vid

taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för belopp, som utgivits

såsom gåva till luftvärnet, talade för att motsvarande avdrag medgåves vid

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

11

taxering till sådan skatt jämväl för gåvor, som avsåges i motionerna. Under

åberopande av sitt till 1938 års bevillningsutskott avgivna yttrande i fråga

om skattefrihet för gåvor till luftvärnet har kammarrätten förklarat sig icke

hava något att erinra mot den nu föreslagna författningsändringen.

Av den förut lämnade redogörelsen framgår, att med luftskydd avses åtgärder

av icke militär natur, vilka åsyfta att försvåra anfall från luften

eller begränsa verkningarna av sådant anfall. Det civila luftskyddet indelas,

såsom förut nämnts, efter de olika åtgärder som därmed avses i allmänt

luftskydd, industriluftskydd och enskilt luftskydd. Tillsynen över och ledningen

av luftskyddet utövas av statliga myndigheter. För det enskilda luftskyddets

planläggning och organisation svarar närmast vederbörande luftskyddschef.

Utbildningen av erforderlig personal för det enskilda luftskyddet

handhaves huvudsakligen av luftskyddsföreningar, vilka i regel länsvis

äro sammanförda till länsförbund, som sortera under riksluftskyddsförbundet.

Nämnda sammanslutningar arbeta efter de anvisningar och riktlinjer,

som meddelas av luftskyddsinspektionen. Av det anförda framgår, att luftskyddet

med hänsyn till sin uppgift utgör ett komplement till luftvärnet,

vilket i likhet med försvaret i övrigt är en rent statlig uppgift, samt att luftskyddet

ur organisatorisk synpunkt står under ledning av statliga myndigheter.

Detsamma gäller även om det enskilda luftskyddet.

Beträffande kostnaderna för luftskyddet hava statsmakterna intagit den

ståndpunkten, att de i princip böra bestridas av staten. Då emellertid staten

ansett sig icke kunna biträda på alla områden för det passiva försvaret,

har från nämnda princip gjorts ganska vittgående undantag. Sålunda

sker en gradering av åtgärderna på luftskyddets område med hänsyn

dels till behovet på sådant sätt, att staten i första hand bekostar det som är

mest trängande, dels ock till den synpunkten, att vissa kostnader på grund

av deras nära samband med kommunala förvaltningsgrenar och enskildas

intresse ansetts böra åvila kommunerna och de enskilda. Kostnaderna för

det enskilda luftskyddet bestridas i huvudsak med medel, som anskaffas på

frivillighetens väg.

Ur såväl militär som allmän synpunkt är det av utomordentlig vikt att

erforderliga åtgärder vidtagas redan i fredstid för ordnandet av ett effektivt

luftskydd. Den nu rådande bristen å luftskyddsmateriel måste anses

utgöra en allvarlig olägenhet i händelse av krigsfara. I syfte att minska

denna olägenhet har i de nu föreliggande motionerna under åberopande

av samma skäl, som anförts i de vid 1938 års riksdag väckta motionerna om

skattefrihet för gåvor till luftvärnet, föreslagits, att gåvor till staten, försvarsförening

eller luftskyddsförening för inköp av luftskyddsmateriel skulle

undantagas från beskattning enligt förordningen om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt.

Beträffande den föreslagna skattelättnaden för nu ifrågavarande gåvor får

utskottet anföra följande.

I sitt av 1938 års riksdag godkända betänkande angående skattefrihet för

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

gåvor till luftvärnet anförde bevillningsutskottet bland annat, att det under

vissa förhållanden vore motiverat, att staten icke uttoge skatt å sådan den

skattskyldiges inkomst, som denne frivilligt ställde till förfogande för ett direkt

statsändamål, som av statsmakterna prövades vara av utomordentlig

vikt. Då luftskyddet med hänsyn till sitt ändamål torde få anses vara att väsentligen

likställa med luftvärnet, finner utskottet nyssnämnda av 1938 års

bevillningsutskott anförda skäl jämväl kunna åberopas till stöd för den av

motionärerna föreslagna skattefriheten för gåvor till luftskyddet vid taxeringen

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. En lättnad i den statliga

beskattningen skulle i nu förevarande fall sannolikt uppmuntra företag

och enskilda medborgare att lämna bidrag till luftskyddet. Genom en sådan

reform torde kunna förväntas bland annat, att luftskyddet kommer att tillföras

värdefullt materiel eller gåvomedel för luftskyddets verksamhet utan

att staten likväl kommer att åsamkas någon mera betydande minskning i

skatteunderlaget. På grund härav finner utskottet skäl tala för bifall till

motionärernas ifrågavarande förslag.

I likhet med vad 1938 års bevillningsutskott anfört beträffande skattefriheten

för gåvor till luftvärnet finner utskottet det vara angeläget framhålla,

att en bestämmelse av förevarande natur innebär en uppenbar avvikelse från

de principer, som ligga till grund för gällande skattelagstiftning. Med hänsyn

härtill anser sig utskottet allenast kunna förorda, att bestämmelsen om

skattefrihet i detta fall gives giltighet under en kortare tid. Vad angår motionärernas

förslag, att i förordningen om skattefrihet för gåvor till luftvärnet

införa bestämmelser rörande gåvor av nu förevarande slag, anser sig utskottet

icke kunna biträda detta förslag. Ur bland annat författningsteknisk

synpunkt finner utskottet det icke vara lämpligt att utvidga tillämpningsområdet

för en förordning av allenast provisorisk natur. I sin hemställan

framlägger utskottet därför förslag till särskild förordning i nu föreliggande

ämne.

Utskottet får härefter lämna en närmare redogörelse för innebörden av

nämnda författningsförslag, vilket i sina huvuddrag sammanfaller med bestämmelserna

i 1938 års förordning örn skattefrihet för gåvor till luftvärnet.

Den föreslagna skattefriheten finner utskottet böra omfatta gåvor, som

för luftskyddet lämnas till staten och till luftskyddsförening av sådan beskaffenhet,

som nedan omförmäles. Motionärerna hava allenast berört gåvor,

avsedda för anskaffning av luftskyddsmateriel. Enligt vad utskottet

inhämtat erfordras emellertid icke ringa belopp för utbildning och övning av

personal för det enskilda luftskyddet. Kostnaderna härför åvila i huvudsak

de frivilliga sammanslutningarna. Då det torde kunna förväntas, att bidrag

jämväl komma att lämnas till bestridande av sistnämnda kostnader, finner

utskottet, att den avsedda skattelättnaden bör gälla i fråga örn gåvor, som

lämnas icke blott för inköp av luftskyddsmateriel utan även för nyssnämnda

ändamål. I detta sammanhang får utskottet framhålla, att utskottet anser

skyddsrum och liknande anordningar böra hänföras till sådana anläggningar,

som icke böra bekostas med gåvomedel till luftskyddet. Gåvor, som

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20. 13

eventuellt lämnas till dylika anläggningar, finner utskottet därför icke böra

vara skattefria.

Till förhindrande av att förmånen kommer att åtnjutas för gåvor till föreningar,

som kunna nyttja gåvorna för ändamål, vilka icke direkt sammanhänga

med iuftskyddet, har utskottet funnit det vara nödvändigt att begränsa

ifrågavarande skattefrihet till gåvor av förut antytt slag, vilka lämnas till

riksluftskyddsförbundet och därtill anslutna länsförbund (länsföreningar).

Enligt den föreslagna begränsningen av skattefriheten förebygges, att avdragsrätt

tillerkännes för gåvor, som lämnas till lokala luftskyddsföreningar

eller andra liknande sammanslutningar, exempelvis fastighets- eller företagareföreningar,

med uppgift att verka för det civila luftskyddet.

Den skattefrihet för inkomst till belopp, motsvarande gåvans storlek, som

givaren i förevarande fall skall få tillgodonjuta vid taxeringen till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt, bör beredas den skattskyldige i form av allmänt

avdrag. Gåvobeloppet får sålunda icke frånräknas inkomsten av viss

förvärvskälla utan skall i allmän självdeklaration upptagas under rubriken

»periodiskt understöd». Såsom villkor för åtnjutande av nämnda avdrag

har i den föreslagna förordningen stadgats, att skattskyldig i deklarationen

skall lämna uppgift å gåvotagarens namn och adress.

I syfte att bereda beskattningsmyndigheterna möjlighet att, där så befinnes

erforderligt, verkställa kontroll beträffande riktigheten av i deklarationen

yrkat avdrag av ifrågavarande beskaffenhet, har i författningsförslaget

införts en föreskrift örn skyldighet för styrelse för luftskyddsförening att

efter anmaning lämna uppgift örn storleken av gåva, som föreningen emottagit

från namngiven skattskyldig. En motsvarande bestämmelse har utskottet

icke ansett vara behövlig i fråga om gåvor, som lämnas direkt till staten.

Redan på grund av gällande bestämmelser torde nämligen den statliga myndighet,

som mottagit gåvan, vid förfrågan av beskattningsmyndigheterna

komma att tillställa dem de uppgifter, som i förevarande hänseende kunna

vara erforderliga.

Insamling av medel för luftskyddet torde med sannolikhet komma att

äga rum allenast under en begränsad tid. Motionärerna hava föreslagit, att

ifrågavarande bestämmelser skola få samma giltighetstid som motsvarande

bestämmelser beträffande gåvor till luftvärnet. Av principiella skäl anser

sig utskottet icke kunna biträda motionärernas förslag, att bestämmelserna

skola gälla redan vid 1939 års taxering. Däremot får utskottet föreslå, att

ifrågavarande skattefrihet skall gälla med avseende å gåvor, som lämnats till

luftskyddet under beskattningsår, för vilket taxering skall verkställas åren

1940 eller 1941. Uti 1 § av författningsförslaget bär införts uttrycklig föreskrift

härom.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med anledning av de likalydande motionerna

I: 211 av herr Swartling samt II: 314 av herrar Lun
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

dell och Olsson i Staxäng, om beredande av skattefrihet för

vissa gåvor till inköp av luftskyddsmateriel, för sin del antaga

följande

Förslag

till

förordning om rätt att vid taxering åren 1940 och

1941 enligt förordningen den 28 september 1928 (nr

373) örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta

avdrag för belopp som utgivits såsom gåva

för luftskyddet.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Skattskyldig, som under något beskattningsår, för vilket

taxering verkställes åren 1940 eller 1941, till staten eller luftskyddsförening

lämnat gåva för luftskyddet, äger att vid

taxering enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

jämte avdrag som avses i 4 § nämnda förordning

från sammanlagda beloppet av sina inkomster från olika

förvärvskällor åtnjuta avdrag med belopp motsvarande

vad han under beskattningsåret utgivit såsom sådan gåva.

2 §.

Med luftskyddsförening enligt denna förordning avses Sveriges

riksförbund för civilt luftskydd (riksluftskyddsförbundet)

samt till nämnda förbund anslutet i Stockholm och länen

arbetande länsförbund (länsförening) med uppgift att

bedriva verksamhet inom det civila luftskyddet.

3 §•

Vid yrkande i allmän självdeklaration om avdrag enligt 1 §

skall gåvotagarens fullständiga namn och adress uppgivas.

4 §.

Styrelse för luftskyddsförening är pliktig att efter anmaning

i den ordning varom stadgas i 38 § taxeringsförordning
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

15

en lämna uppgift om storleken av gåva för luftskyddet, som

föreningen från namngiven skattskyldig emottagit.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1940.

Stockholm den 21 april 1939.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, friherre Lagerfelt, Heiding, Bengtsson,

Sjödahl, Velander, Ekman, Herman Ericsson, Boos och Franzon; samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Olsson i Gävle, Andersson i Dunker, Johanson

i Huskvarna, Werner i Hultsfred, Hammarlund, Eklund, Lundell, Karlsson i Grängesberg

och Thorell.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:241 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om beredande av skattefrihet för vissa gåvor till inköp av luftskyddsmateriel. s. 4 i texten