Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner om beskattning av oförtjänt tomtoch fastighetsvärdestegring.

1939-05-16 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1939:29, Betänkande, i anledning av väckta motioner om beskattning av oförtjänt tomtoch fastighetsvärdestegring.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

1

Nr 29.

Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1939 kl. 6 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner

om beskattning av oförtjänt tomt- och fastighetsvärdestegring.

(2:a avd.)

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 156 i

första kammaren av herr Fredrik Ström m. fl. och nr 229 i andra kammaren

av herr Hermansson i Norrköping m. fl., har hemställts, »att riksdagen

måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om verkställandet av en skyndsam utredning

rörande frågan om införande av skatt å oförtjänt tomt- och fastighetsvärdestegring

samt att Kungl. Majit måtte för riksdagen framlägga det

förslag vartill utredningen kan föranleda».

Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till motionen

nr 156 i första kammaren.

Frågan örn särskild beskattning av så kallad oförtjänt jord värdestegring

har sedan lång tid tillbaka varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet.

I anledning av vid 1907 års riksdag väckta motioner hemställde sammansatta

bevillnings- och lagutskottet, att riksdagen ville i skrivelse till

Kungl. Majit anhålla örn utredning, huruvida och i vilken mån, då vid försäljning

eller liknande avyttring av byggnadsgrund, bebyggd eller obebyggd,

i stad eller på landsbygden, så kallad oförtjänt värdestegring förefunnes,

denna skäligen borde göras till föremål för särskild beskattning. Då ärendet

förekom till behandling i kamrarna, biföll andra kammaren det sammansatta

utskottets hemställan, medan första kammaren antog en reservation,

vari yrkades avslag å motionerna. Frågan hade alltså förfallit. Vid

1911—191A års riksdagar väcktes ånyo motioner i ämnet, men avstyrktes

dessa av bevillningsutskottet och avslogos utav riksdagen, enär frågan dårnera

av Kungl. Majit gjorts till föremål för utredning.

Redan år 1907 lät Kungl. Majit utarbeta en översikt över den utländska

lagstiftningen angående beskattning av sådan värdestegring av jord, som

finge anses hava uppkommit utan några ägarens egna åtgärder. Sedan

denna översikt utarbetats uppdrog chefen för finansdepartementet enligt

Kungl. Majits därom givna bemyndigande år 1909 till samma års värde
Dihang

till riksdagens protokoll 1939. 7 sami. 1 avd. Nr 29. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

stegringsskattekommitterade att uppgöra förslag till allmänna grunder fölen

kommunal jordvärdestegringsskatt. De kommitterade avlämnade i augusti

1909 till chefen för finansdepartementet av dem upprättade förslag i ämnet.

Dessa förslag lades till grund för bearbetning genom tillkallade sakkunniga

i finansdepartementet, vilken bearbetning resulterade i ett år 1909

framlagt förslag till förordning angående värdestegringsskatt å fastighet.

Den föreslagna värdestegringsskatten var i princip byggd på den uppfattningen,

att endast »realiserad värdestegring» borde beskattas, d. v. s. skatten

skulle utgå såsom en indirekt jordvärdestegringsskatt vid överlåtelse av

fastighet.

Med anledning av de anmärkningar, som över sistnämnda författningsförslag

hörda myndigheter framställde mot detsamma, uppdrog Kungl. Majit

åt särskilt tillkallade personer, 1910 års värdestegringsskattekommitterade,

att efter verkställd granskning av de framställda anmärkningarna vidtaga

de ändringar i författningsförslaget, vartill anmärkningarna kunde föranleda.

År 1912 avgåvo sistnämnda kommitterade betänkande med förslag till

förordning angående kommunal värdestegringsskatt å fastighet m. m. Sistnämnda

förslag byggde på enahanda principer som det inom finansdepartementet

utarbetade. Dessa förslag hava icke underställts riksdagens prövning.

År 1917 avgåvo särskilt tillkallade sakkunniga förslag till bestämmelser

örn jordräntestegringsskatt. Dessa förslag byggde på den direkta beskattningsprincipen.

Enligt dessa förslag skulle skatten erläggas för varje i

marks värde inträdd stegring, i den mån denna icke vore att tillskriva kostnader,

som markägaren själv fått vidkännas för stegringens ernående. För

jordräntestegringens fastställande skulle i sammanhang med de allmänna,

vart femte år återkommande fastighetstaxeringarna verkställas taxering till

jordräntestegringsskatt.

Över sistnämnda förslag hade länsstyrelserna och kammarrätten yttrat

sig. Mot förslagen riktades därvid åtskilliga anmärkningar. Sålunda framhölls

särskilt, att de föreslagna bestämmelserna vore i flera hänseenden allt

för invecklade samt att avsevärda praktiska svårigheter komme att uppslå

vid tillämpningen ävensom att taxeringsnämnderna med sin dåvarande sammansättning

icke kunde anses skickade att handhava arbetet med beräkning

av värdestegring. Med anledning av dessa anmärkningar mot förslagen fann

dåvarande chefen för finansdepartementet, att desamma borde göras lill

föremål för en omarbetning i vissa hänseenden. Då det emellertid syntes

departementschefen angeläget, att en skatt av ifrågavarande slag kunde komma

i tillämpning snarast möjligt, ansåg han det böra tagas under övervägande,

huruvida man ej genom att anordna ingångsvärdering av mark i och

för en blivande jordvärde- eller jordräntestegringsskatt skulle ernå att, på

samma gång de i ämnet föreliggande författningsförslagen kunde ägnas

den noggranna och omsorgsfulla överarbetning, som frågans synnerliga

vikt krävde, själva skattens utgörande ej skulle ytterligare fördröjas.

Genom proposition nr 329 föreslog Kungl. Majit 1919 års riksdag att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

3

antaga ett vid propositionen fogat förslag om uppskattning av mark i och

för framdeles skeende taxering till jordvärde- eller jordräntestegringsskatt.

1919 års bevillningsutskott tillstyrkte i betänkande nr 47 sistberörda författningsförslag

med vissa smärre ändringar. Vid förslagets behandling i kamrarna

stannade emellertid dessa i olika beslut. Medan andra kammaren

antog förslaget, sådant detsamma förelåg i utskottsbetänkandet, beslöt första

kammaren, i enlighet nied en vid betänkandet anförd reservation, att avslå

förslaget. Frågan hade därmed för nämnda riksdag förfallit.

Vid 1920 års riksdag framlade Kungl. Majit genom proposition nr 22 förslag

till förordning om uppskattning av mark i och för framdeles skeende

taxering till jordvärde- eller jordräntestegringsskatt. Detta förslag överensstämde

i stort sett med det år 1919 framlagda förslaget. I enlighet med hemställan

av 1920 års bevillningsutskott, betänkande nr 10, antog riksdagen

detta författningsförslag. Till beslutet fogades dock ett tillägg av innehåll,

att riksdagen med beslutet icke ville hava uttalat sig ifråga örn de principiella

linjer, som borde följas vid eif framtida utformande av ett lagförslag i

ämnet.

Sedan förordning om uppskattning av mark i och för framdeles skeende

taxering till jordvärde- eller jordräntestegringsskatt utfärdats, påbörjades

under senare delen av år 1920 uppskattningsarbetet, som avsåg markvärdet

vid 1919 års utgång. Uppskattningen verkställdes i första instans av uppskattningsnämnder.

Inom varje län verkade såsom överinstans en granskningsnämnd.

Högsta instans var en för hela riket tillsatt uppskattningsövernämnd.

Ordföranden i övernämnden avgav år 1923, enligt honom meddelat uppdrag,

yttrande angående den då avslutade uppskattningen av mark i och

för framdeles skeende taxering till jordvärde- eller jordräntestegringsskatt. I

yttrandet anfördes bland annat, att enligt ordförandens mening visade den

gjorda granskningen, att markuppskattningen i åtskilliga avseenden icke vore

sådan att den i befintligt skick lämpligen kunde läggas till grund för en

taxering till jordvärde- eller jordräntestegringsskatt. Efter att hava framställt

åtskilliga anmärkningar mot den gjorda uppskattningen framhöll ordföranden

i övernämnden, att åtgärder till förbättring av den verkställda uppskattningen

borde helst icke vidtagas förrän definitivt beslut fattats örn den

ifrågasatta beskattningen. Innan klarhet vunnits om grunden därför och

om sättet för skattens utgörande, måste en viss osäkerhet råda örn, huru

uppskattningen bäst kunde utföras. I anslutning till de gjorda anmärkningarna

utarbetade ordföranden förslag till anvisningar att beaktas vid en

kommande uppskattning av mark för taxering till jordvärdestegringsskatt.

Dessa förslag överlämnades till chefen för finansdepartementet i början av

år 1924.

I motion vid 1926 års riksdag hemställdes, att riksdagen ville hos Kungl.

Majit begära skyndsamt framläggande av ett förslag örn beskattning av

jordvärde- eller jordräntestegring och detta i all synnerhet för städerna

och deras omgivningar eller andra trakter, där oförtjänt jordvärdestegring

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

å enskilda marker i avsevärd mån förekomme. 1926 års bevillningsutskott

hemställde i sitt betänkande nr 9, att motionen icke måtte föranleda någon

åtgärd, och denna hemställan bifölls av riksdagen.

Till stöd för nämnda hemställan anförde bevillningsutskottet bland annat

följande:

»Av det nu anförda torde framgå, huru starkt meningarna brutit sig örn

de principer, efter vilka en lagstiftning i ämnet bör utformas. Så råda delade

uppfattningar rörande den beskattningsmetod, som bör komma till

användning; den direkta, enligt vilken skatten uttages så snart oförtjänt

värdestegring konstaterats, eller den indirekta, enligt vilken skatten utgår

först vid försäljning eller annan överlåtelse mot vederlag av fastighet. Medan

tidigare den indirekta skatteformen allmänt förordats, har efter hand

den direkta metoden vunnit allt större anslutning. I sådant hänseende må

erinras, att Kungl. Maj:t i de vid 1919 och 1920 års riksdagar framlagda

förslagen — liksom vederbörande utskott — intog den ståndpunkten, att

en kommande lagstiftning borde bygga på den direkta beskattningen. Såsom

ovan framhållits ville emellertid 1920 års riksdag icke binda sig vid

någondera beskattningsformen. Vidare föreligga delade meningar, huruvida

stegring av fastighets jordbruksvärde bör göras till föremål för beskattningen,

huruvida skatten bör tillfalla stat eller kommun och om, i senare

fallet, den skall göras obligatorisk eller bero av kommunens beslut.

Uppenbart är att svårigheter kunna möta att utforma beskattningsregler,

som äro lättillämpliga i praktiken utan att träda kravet på en jämlik beskattning

för nära. Ehuru taxeringsorganen vid den redan verkställda

uppskattningen icke hade att taga ställning till frågan, huruvida uppkommen

värdestegring varit att hänföra till oförtjänt sådan eller icke, vållade

uppskattningen betydande svårigheter och utföll ganska ojämnt.»

I motion II: lil vid 1935 års riksdag yrkades, att riksdagen måtte hemställa

till regeringen, att densamma företoge en skyndsam utredning och

till 1936 års riksdag inkomme med förslag om åtgärder till genomförande

av en effektiv jordvärde- och jordräntestegringsskatt. 1935 års bevillningsutskott

anförde i sitt betänkande nr 54 i anledning av förenämnda motion

följande:

»Den i motionen II: lil väckta frågan om införande av jordvärdestegringsskatt

sammanhänger uppenbarligen nära med kommunalskattefrågan

närmast med hänsyn till att jordvärdestegringsskatten har att tillgodose

intresseprincipen. För en del kommuner kan en sådan skatt äga stor vikt,

om ock betydelsen därav för det stora flertalet kommuner är tämligen obetydlig.

Utskottet anser med hänsyn till det anförda, att detta spörsmål

bör upptagas till utredning i samband med kommunalskattefrågan.»

I anledning av nyssnämnda och ett flertal andra motioner hemställde bevillningsutskottet,

att riksdagen måtte anhålla hos Kungl. Maj:t, att utredningen

på kommunalbeskattningens område måtte återupptagas, samt att

Kungl. Majit vid denna utredning ville beakta de synpunkter, utskottet i

sitt betänkande framhållit. Riksdagen godkände bevillningsutskottets förslag

(skrivelse nr 282).

Genom beslut den 24 januari 1936 har Kungl. Majit tillsatt kommunalskatteberedningen

med uppgift att verkställa utredning rörande den kom
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

5

munala beskattningen jämte därmed sammanhängande frågor. I beredningens

uppdrag ingår även att utreda frågan om jordvärde- och jordräntestegringsskatt.

Med skrivelse den 30 mars 1939 har Stockholms fastighetsägareförening

i anledning av de nu föreliggande motionerna till utskottet överlämnat en

av föreningen verkställd utredning i anledning av vissa i motionerna lämnade

uppgifter. Utredningen avser att belysa ökningen av värdet under

viss tid å några i motionerna omförmälda, enligt föreningens uppgift Stockholms

stad tillhöriga tomtområden inom staden.

I de föreliggande motionerna har erinrats om, att i kommunalskatteberedningens

uppdrag ingår bland annat att ägna uppmärksamhet åt frågan

om jordvärdestegringsskatt. Enligt motionärernas mening kan detta

spörsmål knappast betraktas som en detalj i det kommunala beskattningssystemet

utan måste anses vara av självständig betydelse. Med hänsyn

härtill och med beaktande av frågans stora betydelse anse motionärerna,

att frågan bör göras till föremål för en särskild utredning.

På sätt framgår av den förut lämnade redogörelsen hava tidigare verkställda

utredningar givit vid handen, att ifrågavarande spörsmål är av synnerligen

invecklad och svårlöst natur. Meningarna hava sålunda starkt brutit

sig om de principer, efter vilka en lagstiftning i ämnet bör utformas. Särskilt

gäller detta om vilken beskattningsmetod som bör komma till användning

samt huruvida skatten bör tillfalla stat eller kommun. I likhet med

vad 1935 års bevillningsutskott anfört i sitt av samma års riksdag godkända

betänkande nr 54 anser utskottet frågan örn jordvärdestegringsskatt nära

sammanhänga med kommunalskattefrågan. Utskottet finner det därför vara

riktigt, att kommunalskatteberedningen i första hand bör taga ställning till

den föreliggande frågan. Därest emellertid beredningen skulle anse, att frågan

bör göras till föremål för särskild utredning, förutsätter utskottet, att

Kungl. Maj:t, sedan kännedom härom erhållits, kommer att vidtaga de åtgärder,

som kunna befinnas vara av omständigheterna påkallade. Med hänsyn

till det anförda anser sig utskottet sakna anledning att ånyo i skrivelse

till Kungl. Majit anhålla om utredning i ärendet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 156 av herr Fredrik

Ström m. fl. och 11:229 av herr Hermansson i Norrköping

m. fl., örn beskattning av oförtjänt tomt- och fastighetsvärdestegring,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 16 maj 1939.

På bevillningsutskottets vägnar:

IVAR ANDERSON.

Utskottet.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 7 sami. 1 avd. Nr 29.

2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, friherre Lagerfelt, Bengtsson, Elon Andersson,

Velander, Ekman, Robert Berg, Herman Ericsson, Egnell och Franzon; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Björklund, Olsson i

Gävle, Andersson i Dunker, Eklund, Blomquist, Lundell, Olsson i Kullenbergstorp och

De Geer i Lesjöfors.

897939. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.