Betänkande, i anledning av vissa motioner avseende ändringar i fråga om automobilbeskattningen. Till bevillningsutskottet hava hänvisats flera motioner, avseende ändringar i fråga om automobilbeskattningen.
1939-03-03 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1939:3, Betänkande, i anledning av vissa motioner avseende ändringar i fråga om automobilbeskattningen. Till bevillningsutskottet hava hänvisats flera motioner, avseende ändringar i fråga om automobilbeskattningen.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.
1
Nr 3.
Ankom till riksdagens kansli den 3 mars 1939 kl. 1 e m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av vissa motioner
avseende ändringar i fråga om automobilbeskattningen.
Till bevillningsutskottet hava hänvisats flera motioner, avseende ändringar
i fråga om automobilbeskattningen. Av dessa motioner har det synts
utskottet lämpligt att i ett betänkande behandla följande, nämligen:
1) motionen nr 226 i andra kammaren av herr Wallén, däri hemställts,
»att riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam
utredning och förslag till sådan ändring av sättet för automobilskattens
utgående att den i sin helhet uttages i form av skatt på bensin och andra
drivmedel»;
2) motionen nr 309 i andra kammaren av herrar Werner i Höjen och
Pettersson i Rosta, vari hemställts, »att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.
Majit begära utredning och förslag till sådan ändring i förordningen om
bensinskatt m. m. att i jordbruksdrift förbrukad bensin må befrias från erläggande
av bensinskatt»; samt
3) motionen nr 310 i andra kammaren av herrar Werner i Höjen och Pettersson
i Rosta, däri hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit
ville anhålla om förslag till sådan ändring av förordningen om automobilskatt,
att motorfordon, som uteslutande användes i jordbruksdrift inom
visst jordbruksområde med därtill hörande enskilda vägar, måtte befrias
från fordonsskatt».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas yrkanden, får
utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas i det följande, hänvisa
till motionerna.
Automobilbeskattningen enligt 1938 års beslut.
Vid 1938 års riksdag framlade Kungl. Majit i proposition nr 234 förslag
till omläggning av automobilbeskattningen. Kungl. Majits förslag, som i
allt väsentligt byggde på ett av 1937 års automobilskatteutredning framlagt
förslag till ändrade bestämmelser rörande nämnda beskattning (Statens offentl.
utredn. 1937: 53), blev på hemställan av bevillningsutskottet (bet. nr
16) godkänt av riksdagen.
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 7 sami. Nr 3—4.
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.
De ändrade bestämmelserna gingo ut på att inom ramen för automobilbeskattningens
dåvarande totalbelopp åvägabringa en rationalisering av skattesystemet
samt en rättvisare fördelning av skattebördan mellan olika skatteobjekt.
Därvid borttogs gummiringskatten samt höjdes fordonsskatten och
skatterna å drivmedlen med belopp, som tillhopa i stort sett motsvarade totalsumman
av gummiringskatten.
Enligt nu gällande bestämmelser utgår skatten för bensin med 12 öre och
för brännolja med 9 öre för liter. Före den år 1938 vidtagna höjningen av
skatterna å drivmedlen utgick skatten å bensin med 10 öre och å brännolja
med 7 öre för liter.
Jämlikt 5 § förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt, sådant detta
författningsrum lyder enligt förordning den 29 april 1938, utgår, såvitt nu
är i fråga, för varje automobil med ringar av mjuk kautschuk årligen en
grundavgift av 50 kronor. Därutöver utgår årlig skatt med följande belopp,
nämligen:
för personbilar 14 kronor för varje påbörjat tal av 100 kilogram av tjänstevikten
med avdrag av 900 kilogram,
för lastbilar 18 kronor för varje påbörjat tal av 100 kilogram av tjänstevikten
med avdrag av 900 kilogram, samt
för omnibussar 16 kronor för varje påbörjat tal av 100 kilogram av tjänstevikten
med avdrag av 900 kilogram.
För nämnda fordon skall skatten utgå med lägst 50 kronor för år.
I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 16 anförde 1938 års bevillningsutskott
till en början följande allmänna synpunkter på det då framlagda
förslaget till omläggning av automobilbeskattningen:
»Med de olika intressen, som beröras av denna beskattning, och de skiftande
förhållanden, som gälla för olika grupper av skattskyldiga, är det
helt naturligt icke möjligt att åstadkomma en för varje enskild grupp fullt
rättvis beskattning. Den ständigt och snabbt fortgående utvecklingen inom
motor- och automobilteknikens område samt inom vägväsendet ävensom förändringarna
inom de olika fordonskategorierna, personbilar, lastbilar och
omnibussar, giver tydligt vid handen, att beskattningsreglerna måste, huru
de än utformas, tid efter annan underkastas förnyad prövning.»
Beträffande fördelningen av gummiringskattens totala belopp mellan
skatterna å fordonen och drivmedlen anförde utskottet bland annat, att det
icke kunde komma i fråga att uttaga hela detta belopp genom höjning av
fordonsskatten, enär en sådan höjning komme att hårt drabba personbilar,
som icke nyttjades i yrkesmässig trafik, och överhuvud fordon, som nyttjades
i ringa omfattning. Utskottet ansåge sig därför icke kunna förorda, att
den skatteökning, som erfordrades för att kompensera gummiringskattens
borttagande, uttoges enbart genom höjning av fordonsskatten. En höjning
enbart av skatterna å drivmedlen skulle särskilt hårt komma att drabba den
yrkesmässiga trafiken, och höjningen skulle dessutom komma att bliva särskilt
kännbar för motorfordonstrafiken överhuvud i de delar av landet, där
bensinpriset vore jämförelsevis högt, vilket exempelvis vöre förhållandet i
Bevillningsutskottets betänkande Nr ■''!.
3
vissa trakter inom de norrländska länen. Utskottet kunde därför ej heller
biträda tanken att hela det erforderliga beloppet skulle uttagas enbart genom
höjning av drivmedelsskatterna. Den av 1937 års automobilskatteutredning
och Kungl. Maj:t föreslagna fördelningen av skatteökningen å fordon
och drivmedel syntes utskottet i stort sett väl avvägd.
I särskilda vid 1938 års riksdag väckta motioner hemställdes, att riksdagen
måtte hos Kungl. Majit göra framställning örn utredning och förslag
angående på vilket sätt bensin, som förbrukades uteslutande i jordbruksdrift,
måtte befrias från att belastas av för vägväsendet avsedd beskattning. I
enlighet med bevillningsutskottets hemställan beslöt riksdagen avslå dessa
motioner. Som motiv för denna hemställan anförde bevillningsutskottet
bland annat följande:
»Den av utskottet förordade höjningen av bensinskatten kommer givetvis
att träffa icke blott ägare av motorfordon utan även andra grupper av bensinförbrukare,
såsom utövare av yrkesmässigt fiske, jordbrukare, motorbåtsägare
med flera. I syfte att söka undanröja verkningarna av bensinskatten
för sjötrafiken har automobilskatteutredningen verkställt undersökningar angående
möjligheten att genom tillsats av färgämne till bensin, som användes
för nämnda trafik, skilja denna bensin från sådan som användes vid automobildrift.
Ett dylikt förfarande har visserligen visat sig vara tekniskt
genomförbart, men utredningen har, med hänsyn till svårigheten att åvägabringa
en effektiv kontroll över att färgad bensin ej användes för automobildrift,
icke ansett sig kunna förorda bestämmelser om färgning av bensin.
För tillgodoseende av fiskarenas intressen har automobilskatteutredningen
i huvudsak förordat av 1935 års fiskeriutredning framlagt förslag örn
restitution av skatt å bensin, som förbrukats i yrkesmässigt fiske, direkt till
de fiskare, som för angivet ändamål använt bensin. I åtskilliga yttranden
över detta förslag hava starka betänkligheter anförts mot detsamma, och
en del representanter för fiskerinäringen hava ansett den nuvarande kollektiva
restitutionsformen vara att föredraga. Departementschefen har av anförda
skäl ansett sig icke kunna biträda utredningens förslag utan förordat
bibehållande av det nuvarande kollektiva restitutionsförfarandet.
Av det anförda framgår, att det är förenat med stora svårigheter alt upphäva
verkningarna av bensinskatten för andra bensinförbrukare än dem
som jämlikt skattens syfte skola därav beröras. För fiskarenas vidkommande
synas olägenheterna av bensinskatten i stort sett hava undanröjts genom
den nuvarande kollektiva restitutionen av nämnda skatt.---—- Likaledes
förutsätter utskottet, att Kungl. Majit kommer att ägna uppmärksamhet åt
frågan, huruvida det är möjligt att vidtaga några åtgärder till lindrande av
bensinskattens verkningar för andra förbrukare, som rätteligen icke böra
drabbas av skatten.»
I anledning av vid 1938 års riksdag väckta motioner, vari hemställts, att
riksdagen måtte hos Kungl. Majit begära utredning örn fordonsskattefrihet,
eventuellt skattelättnad, för motorfordon, som endast användes inom en jordbruksegendoms
område, ävensom lättnad i fordonsskatten för s. k. traktorsläpvagnar,
beslöt riksdagen på hemställan av bevillningsutskottet att avslå
dessa motioner. Som motiv för sin hemställan anförde bevillningsutskottet
följande:
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.
»De i dessa motioner berörda frågorna sammanhänga med spörsmålet örn
rationaliseringen och mekaniseringen av jordbrukets drift. De av motionärerna
åsyftade olägenheterna av automobilbeskattningen gälla icke allenast
för jordbrukarna. Ehuru det är önskligt, att denna beskattning ej lägger
hinder i vägen för utvecklingen på jordbrukets och andra områden, får det
icke förbises, att det är nödvändigt att upprätthålla bestämda gränser mellan
de olika slag av fordon, som böra drabbas av beskattningen eller icke. Det
torde kunna antagas, att värdefulla erfarenheter rörande verkningarna av
gummiringskattens upphävande och om utvecklingen på det jordbrukstekniska
området skola vinnas under de närmaste åren. Frågan örn skattelättnader
för nu ifrågavarande slag av fordon bör därför enligt utskottets
mening lämpligen tagas under övervägande först i samband med en förnyad
prövning av frågan örn automobilbeskattningen. Utskottet anser sig därför
icke böra förorda bifall till motionärernas hemställan örn skrivelser till
Kungl. Majit med begäran örn utredning i förevarande ämnen.»
Sammanfattning av motionerna.
I motionen II: 226 har ifrågasatts sådan ändring av sättet för automobilskattens
utgående, att densamma i sin helhet skulle uttagas i form av skatt
på bensin och andra drivmedel. Som motiv härför har motionären i huvudsak
framhållit följande. I årets statsverksproposition beräknades automobilbeskattningens
avkastning för budgetåret 1939/40 till 132 miljoner kronor,
därav 36 miljoner kronor beräknades belöpa å fordonsskatten och 96 miljoner
kronor å bensinskatten. Detta innebure, alt i medeltal på varje fordon
kunde beräknas utgå cirka 150 kronor i fordonsskatt. De låga priser, för
vilka en fullgod begagnad automobil numera kunde förvärvas, gjorde det
möjligt för många personer i vårt land att skaffa sig en automobil. För förverkligandet
av denna möjlighet lade emellertid den stora engångsutgiften
för fordonsskatten hinder i vägen. Talrika fall förekomme, då även fullgoda
bilar nedskrotats, enär fordonsägaren icke kunnat betala nämnda skatt. Det
vore också känt, att fordonsskatten starkt påverkade priserna för begagnade
automobiler. I tider, då landsbygdens avfolkning vore ett brännande problem,
borde staten icke genom sina åtgärder ytterligare bidraga till nämnda
förhållande. Den förhållandevis ringa del, som fordonsskatten utgjorde av
de sammanlagda automobilskattemedlen, syntes direkt peka på ett slopande
av denna skatt och uttagande av motsvarande skatteintäkt genom en höjning
av bensinskatten. Enligt uppgift i årets statsverksproposition uppskattades
den beskattningsbara bensinmängden för budgetåret 1939/40 lill 790 miljoner
liter. En höjning av bensinskatten med 5 öre för liter skulle sålunda giva
39.5 miljoner kronor eller mera än hela den beräknade fordonsskatten.
I motionen II: 309 har föreslagits, att i jordbruksdrift förbrukad bensin
måtte undantagas från bensinskatt. Såsom motivering härför hava motionärerna
i huvudsak anfört. Det förefölle föga rimligt, att bensinskatten, vars avkastning
vore avsedd för täckande av kostnaderna för rikets allmänna vägnät,
skulle drabba förbrukningsområden, som icke hade något att göra med
Bevillningsutskottets betänkande Nr 3-
5
slitning av de allmänna vägarna. Detta vore emellertid fallet med den motorbensin,
som numera i ökad omfattning förbrukades i den rena jordbruksdriften.
Till traktorer ombyggda lastbilar hade genom sin prisbillighet och
sin användbarhet såsom dragkraft vid de mindre jordbruken blivit synnerligen
eftersökta. Emot skattebefrielse å bensin förbrukad i jordbruksdrift
hade invänts, att nämnda skattefrihet skulle bliva svår att kontrollera samt
leda till missbruk. Frågan syntes emellertid kunna lösas på det sätt, att
jordbrukare, som i och för sitt jordbruk använde bensin såsom motorbränsle,
antingen tilldelades en viss mängd skattefritt motorbränsle, beräknad efter
antal hektar åker, eller ock ålades förete giltigt bevis om myckenheten av
den bensin, som på nyssnämnt sätt förbrukats, varefter skatterestitution borde
kunna ske genom en årsavräkning.
I motionen 11:310 har föreslagits sådan ändring av gällande bestämmelser,
att motorfordon, som uteslutande användes i jordbruksdrift inom visst
jordbruksområde med därtill hörande enskilda vägar, måtte befrias från
fordonsskatt. Som motiv härför hava motionärerna bland annat anfört följande.
Vid den rationalisering, som blivit ofrånkomlig för nedbringande av
driftkostnaderna vid jordbruket, hade det visat sig nödvändigt att i allt större
utsträckning utnyttja motorkraften. För att snabbare kunna utföra bland
annat bärgningsarbetet hade jordbrukare med mera vidsträckta arealer eller
söndersplittrade brukningsenheter liksom även en del mindre jordbrukare,
vilka saknade dragare, börjat anskaffa utrangerade lastbilar. Dessa användes
för transporter inom jordbruksområdet och i vissa fall även å till jordbruket
hörande enskilda vägar. Det läge i sakens natur, att någon slitning
av det allmänna vägnätet därvid icke uppstode. Det vore därför orimligt,
att för ett transportfordon, som icke besvärade det allmänna vägnätet, skulle
utgöras skatt, vilken användes till bestridande av kostnaderna för underhåll
av sagda allmänna vägnät. Skulle dylika fordon behöva särskiljas från motorfordon
i övrigt, borde detta kunna ordnas så, att de speciella jordbruksfordonen
märktes på något särskilt sätt så att de bleve lätt igenkännliga.
Såsom framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen beslöt 1938 års
riksdag i enlighet med ett av Kungl. Maj:t framlagt förslag en ganska genomgripande
omläggning av automobilbeskattningen. Därvid upphävdes gummiringskatten
samt ökades fordonsskatten och skatterna å drivmedlen med
ett sammanlagt belopp, som motsvarade totalsumman av gummiringskatten.
I samband med förenämnda förslag hade riksdagen att fatta ståndpunkt till
frågan, huruvida icke hela beloppet av gummiringskatten borde uttagas genom
höjning enbart av skatterna å drivmedlen med 3 öre för liter. Såsom
skäl mot en dylik lösning av frågan anförde bevillningsutskottet, att en sådan
höjning av skatterna å drivmedlen .skulle särskilt hårt komma att drabba
den yrkesmässiga trafiken samt bliva särskilt kännbar för motorfordonstrafiken
överhuvud i de delar av landet, där bensinpriset vore jämförelsevis
högt.
I den nu föreliggande motionen 11:226 bär ifrågasatts, att automobilskat
-
U tskottet.
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.
ten i dess helhet skulle uttagas i form av skatt enbart å drivmedlen. Med
nuvarande avkastning av fordonsskatten skulle vid bifall till en sådan reform
erfordras en ytterligare höjning av den nuvarande bensinskatten med 5
öre för liter. En på nu antytt sätt anordnad autoinobilbeskattning komme
givetvis att verka synnerligen betungande icke blott för den yrkesmässiga
motorfordonstrafiken utan även för åtskilliga andra slag av sådan trafik
ävensom för sådana förbrukare av bensin, vilka använda densamma för annat
ändamål än automobildrift. Med hänsyn härtill och då de nya bestämmelserna
rörande automobilbeskattningen varit i tillämpning allenast under
en relativt kort tid samt det sålunda icke är möjligt att ännu bedöma verkningarna
av den år 1938 beslutade omläggningen av nämnda beskattning, anser
sig utskottet icke kunna förorda bifall till det i motionen 11:226 framställda
yrkandet örn skrivelse till Kungl. Majit med begäran om utredning
rörande sättet för automobilbeskattningens utgående.
I motionen II: 309 har framställts krav örn skattefrihet för bensin, som
förbrukas i jordbruksdrift. I samband med förslaget tili omläggning av
automobilbeskattningen var samma fråga i anledning av väckta motioner föremål
för 1938 års riksdags uppmärksamhet. Av skäl som framgå av den
tidigare redogörelsen beslöt riksdagen på hemställan av bevillningsutskottet
avslå sistnämnda motioner. Vad angår det i den förevarande motionen framlagda
förslaget till lösning av frågan om restitution av skatt å bensin, använd
i jordbruksdrift, finner utskottet detta förslag lida av den svagheten
att en något så när nöjaktig kontroll över att restitutionsrätten ej missbrukas,
skulle erfordra åtgärder, vilka ej stå i rimligt förhållande till den relativt
ringa fördel, som förslaget skulle komma att bereda varje enskild jordbrukare.
Det är vidare givet att, därest sådan rätt medgives jordbrukare, samma
förmån icke skulle kunna förvägras andra grupper av bensinförbrukare,
vilka rätteligen icke borde drabbas av ifrågavarande skatt. En sådan utsträckning
av restitutionsrätten skulle emellertid föranleda ytterligare svårigheter
i kontrollhänseende. Enligt vad utskottet inhämtat är den i motionen
berörda frågan föremål för närmare övervägande inom lantbruksstyrelsen.
På grund härav och då, på sätt 1938 års bevillningsutskott anfört,
det torde kunna förväntas, att Kungl. Majit har sin uppmärksamhet
riktad på frågan, anser sig utskottet icke böra förorda bifall till motionärernas
hemställan om skrivelse till Kungl. Majit med begäran om utredning
i förevarande ämne.
Vad angår det i motionen li i 310 framlagda förslaget om frihet från fordonsskatt
för sådana motorfordon, som uteslutande användas i jordbruksdrift
inom visst jordbruksområde med därtill hörande enskilda vägar, sammanhänger
detta spörsmål med frågan om rationaliseringen och mekaniseringen
av jordbrukets drift. Såsom 1938 års bevillningsutskott framhöll beträffande
denna fråga, är det sannolikt, att värdefulla erfarenheter rörande
verkningarna av gummiringskattens upphävande och om utvecklingen på det
jordbrukstekniska området skola vinnas under de närmaste åren. Frågan
örn skattelättnader för ifrågavarande slag av fordon bör därför tagas under
Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.
7
övervägande i samband med en förnyad prövning av frågan örn automobilbeskattningen.
Av nu anförda skäl anser sig utskottet icke böra föreslå bifall
till det i motionen II: 310 framställda yrkandet om skrivelse till Kungl.
Majit med anhållan örn utredning i detta ämne.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionen II: 226 av herr Wallén samt motionerna
11:309 och 310 av herrar Werner i Höjen och Pettersson i
Rosta, angående ändringar i fråga örn automobilbeskattningen,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 3 mars 1939.
På bevillningsutskottets vägnar:
IVAR ANDERSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Viktor Larsson, Heiding, Wahlmark, Sjödahl, Elon
Andersson, Velander, Ekman, Gustaf Björkman, Robert Berg* och Bondeson*; samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Björklund, Olsson i
Gävle, Andersson i Dunker, Ericson i Boxholm*, Werner i Hultsfred, Hammarlund, Hagberg
i Malmö och Sandberg*.
* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
Reservation
av herr Andersson i Dunker, som yrkat bifall till motionerna 11:309 och
310.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.