Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av vissa motioner avseende ändringar i fråga om automobilbeskattningen. Till bevillningsutskottet hava hänvisats flera motioner, avseende ändringar i fråga om automobilbeskattningen.

1939-03-03 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1939:3, Betänkande, i anledning av vissa motioner avseende ändringar i fråga om automobilbeskattningen. Till bevillningsutskottet hava hänvisats flera motioner, avseende ändringar i fråga om automobilbeskattningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.

1

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 3 mars 1939 kl. 1 e m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av vissa motioner

avseende ändringar i fråga om automobilbeskattningen.

Till bevillningsutskottet hava hänvisats flera motioner, avseende ändringar

i fråga om automobilbeskattningen. Av dessa motioner har det synts

utskottet lämpligt att i ett betänkande behandla följande, nämligen:

1) motionen nr 226 i andra kammaren av herr Wallén, däri hemställts,

»att riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam

utredning och förslag till sådan ändring av sättet för automobilskattens

utgående att den i sin helhet uttages i form av skatt på bensin och andra

drivmedel»;

2) motionen nr 309 i andra kammaren av herrar Werner i Höjen och

Pettersson i Rosta, vari hemställts, »att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.

Majit begära utredning och förslag till sådan ändring i förordningen om

bensinskatt m. m. att i jordbruksdrift förbrukad bensin må befrias från erläggande

av bensinskatt»; samt

3) motionen nr 310 i andra kammaren av herrar Werner i Höjen och Pettersson

i Rosta, däri hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit

ville anhålla om förslag till sådan ändring av förordningen om automobilskatt,

att motorfordon, som uteslutande användes i jordbruksdrift inom

visst jordbruksområde med därtill hörande enskilda vägar, måtte befrias

från fordonsskatt».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas yrkanden, får

utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna.

Automobilbeskattningen enligt 1938 års beslut.

Vid 1938 års riksdag framlade Kungl. Majit i proposition nr 234 förslag

till omläggning av automobilbeskattningen. Kungl. Majits förslag, som i

allt väsentligt byggde på ett av 1937 års automobilskatteutredning framlagt

förslag till ändrade bestämmelser rörande nämnda beskattning (Statens offentl.

utredn. 1937: 53), blev på hemställan av bevillningsutskottet (bet. nr

16) godkänt av riksdagen.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 7 sami. Nr 3—4.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.

De ändrade bestämmelserna gingo ut på att inom ramen för automobilbeskattningens

dåvarande totalbelopp åvägabringa en rationalisering av skattesystemet

samt en rättvisare fördelning av skattebördan mellan olika skatteobjekt.

Därvid borttogs gummiringskatten samt höjdes fordonsskatten och

skatterna å drivmedlen med belopp, som tillhopa i stort sett motsvarade totalsumman

av gummiringskatten.

Enligt nu gällande bestämmelser utgår skatten för bensin med 12 öre och

för brännolja med 9 öre för liter. Före den år 1938 vidtagna höjningen av

skatterna å drivmedlen utgick skatten å bensin med 10 öre och å brännolja

med 7 öre för liter.

Jämlikt 5 § förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt, sådant detta

författningsrum lyder enligt förordning den 29 april 1938, utgår, såvitt nu

är i fråga, för varje automobil med ringar av mjuk kautschuk årligen en

grundavgift av 50 kronor. Därutöver utgår årlig skatt med följande belopp,

nämligen:

för personbilar 14 kronor för varje påbörjat tal av 100 kilogram av tjänstevikten

med avdrag av 900 kilogram,

för lastbilar 18 kronor för varje påbörjat tal av 100 kilogram av tjänstevikten

med avdrag av 900 kilogram, samt

för omnibussar 16 kronor för varje påbörjat tal av 100 kilogram av tjänstevikten

med avdrag av 900 kilogram.

För nämnda fordon skall skatten utgå med lägst 50 kronor för år.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 16 anförde 1938 års bevillningsutskott

till en början följande allmänna synpunkter på det då framlagda

förslaget till omläggning av automobilbeskattningen:

»Med de olika intressen, som beröras av denna beskattning, och de skiftande

förhållanden, som gälla för olika grupper av skattskyldiga, är det

helt naturligt icke möjligt att åstadkomma en för varje enskild grupp fullt

rättvis beskattning. Den ständigt och snabbt fortgående utvecklingen inom

motor- och automobilteknikens område samt inom vägväsendet ävensom förändringarna

inom de olika fordonskategorierna, personbilar, lastbilar och

omnibussar, giver tydligt vid handen, att beskattningsreglerna måste, huru

de än utformas, tid efter annan underkastas förnyad prövning.»

Beträffande fördelningen av gummiringskattens totala belopp mellan

skatterna å fordonen och drivmedlen anförde utskottet bland annat, att det

icke kunde komma i fråga att uttaga hela detta belopp genom höjning av

fordonsskatten, enär en sådan höjning komme att hårt drabba personbilar,

som icke nyttjades i yrkesmässig trafik, och överhuvud fordon, som nyttjades

i ringa omfattning. Utskottet ansåge sig därför icke kunna förorda, att

den skatteökning, som erfordrades för att kompensera gummiringskattens

borttagande, uttoges enbart genom höjning av fordonsskatten. En höjning

enbart av skatterna å drivmedlen skulle särskilt hårt komma att drabba den

yrkesmässiga trafiken, och höjningen skulle dessutom komma att bliva särskilt

kännbar för motorfordonstrafiken överhuvud i de delar av landet, där

bensinpriset vore jämförelsevis högt, vilket exempelvis vöre förhållandet i

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr ■''!.

3

vissa trakter inom de norrländska länen. Utskottet kunde därför ej heller

biträda tanken att hela det erforderliga beloppet skulle uttagas enbart genom

höjning av drivmedelsskatterna. Den av 1937 års automobilskatteutredning

och Kungl. Maj:t föreslagna fördelningen av skatteökningen å fordon

och drivmedel syntes utskottet i stort sett väl avvägd.

I särskilda vid 1938 års riksdag väckta motioner hemställdes, att riksdagen

måtte hos Kungl. Majit göra framställning örn utredning och förslag

angående på vilket sätt bensin, som förbrukades uteslutande i jordbruksdrift,

måtte befrias från att belastas av för vägväsendet avsedd beskattning. I

enlighet med bevillningsutskottets hemställan beslöt riksdagen avslå dessa

motioner. Som motiv för denna hemställan anförde bevillningsutskottet

bland annat följande:

»Den av utskottet förordade höjningen av bensinskatten kommer givetvis

att träffa icke blott ägare av motorfordon utan även andra grupper av bensinförbrukare,

såsom utövare av yrkesmässigt fiske, jordbrukare, motorbåtsägare

med flera. I syfte att söka undanröja verkningarna av bensinskatten

för sjötrafiken har automobilskatteutredningen verkställt undersökningar angående

möjligheten att genom tillsats av färgämne till bensin, som användes

för nämnda trafik, skilja denna bensin från sådan som användes vid automobildrift.

Ett dylikt förfarande har visserligen visat sig vara tekniskt

genomförbart, men utredningen har, med hänsyn till svårigheten att åvägabringa

en effektiv kontroll över att färgad bensin ej användes för automobildrift,

icke ansett sig kunna förorda bestämmelser om färgning av bensin.

För tillgodoseende av fiskarenas intressen har automobilskatteutredningen

i huvudsak förordat av 1935 års fiskeriutredning framlagt förslag örn

restitution av skatt å bensin, som förbrukats i yrkesmässigt fiske, direkt till

de fiskare, som för angivet ändamål använt bensin. I åtskilliga yttranden

över detta förslag hava starka betänkligheter anförts mot detsamma, och

en del representanter för fiskerinäringen hava ansett den nuvarande kollektiva

restitutionsformen vara att föredraga. Departementschefen har av anförda

skäl ansett sig icke kunna biträda utredningens förslag utan förordat

bibehållande av det nuvarande kollektiva restitutionsförfarandet.

Av det anförda framgår, att det är förenat med stora svårigheter alt upphäva

verkningarna av bensinskatten för andra bensinförbrukare än dem

som jämlikt skattens syfte skola därav beröras. För fiskarenas vidkommande

synas olägenheterna av bensinskatten i stort sett hava undanröjts genom

den nuvarande kollektiva restitutionen av nämnda skatt.---—- Likaledes

förutsätter utskottet, att Kungl. Majit kommer att ägna uppmärksamhet åt

frågan, huruvida det är möjligt att vidtaga några åtgärder till lindrande av

bensinskattens verkningar för andra förbrukare, som rätteligen icke böra

drabbas av skatten.»

I anledning av vid 1938 års riksdag väckta motioner, vari hemställts, att

riksdagen måtte hos Kungl. Majit begära utredning örn fordonsskattefrihet,

eventuellt skattelättnad, för motorfordon, som endast användes inom en jordbruksegendoms

område, ävensom lättnad i fordonsskatten för s. k. traktorsläpvagnar,

beslöt riksdagen på hemställan av bevillningsutskottet att avslå

dessa motioner. Som motiv för sin hemställan anförde bevillningsutskottet

följande:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.

»De i dessa motioner berörda frågorna sammanhänga med spörsmålet örn

rationaliseringen och mekaniseringen av jordbrukets drift. De av motionärerna

åsyftade olägenheterna av automobilbeskattningen gälla icke allenast

för jordbrukarna. Ehuru det är önskligt, att denna beskattning ej lägger

hinder i vägen för utvecklingen på jordbrukets och andra områden, får det

icke förbises, att det är nödvändigt att upprätthålla bestämda gränser mellan

de olika slag av fordon, som böra drabbas av beskattningen eller icke. Det

torde kunna antagas, att värdefulla erfarenheter rörande verkningarna av

gummiringskattens upphävande och om utvecklingen på det jordbrukstekniska

området skola vinnas under de närmaste åren. Frågan örn skattelättnader

för nu ifrågavarande slag av fordon bör därför enligt utskottets

mening lämpligen tagas under övervägande först i samband med en förnyad

prövning av frågan örn automobilbeskattningen. Utskottet anser sig därför

icke böra förorda bifall till motionärernas hemställan örn skrivelser till

Kungl. Majit med begäran örn utredning i förevarande ämnen.»

Sammanfattning av motionerna.

I motionen II: 226 har ifrågasatts sådan ändring av sättet för automobilskattens

utgående, att densamma i sin helhet skulle uttagas i form av skatt

på bensin och andra drivmedel. Som motiv härför har motionären i huvudsak

framhållit följande. I årets statsverksproposition beräknades automobilbeskattningens

avkastning för budgetåret 1939/40 till 132 miljoner kronor,

därav 36 miljoner kronor beräknades belöpa å fordonsskatten och 96 miljoner

kronor å bensinskatten. Detta innebure, alt i medeltal på varje fordon

kunde beräknas utgå cirka 150 kronor i fordonsskatt. De låga priser, för

vilka en fullgod begagnad automobil numera kunde förvärvas, gjorde det

möjligt för många personer i vårt land att skaffa sig en automobil. För förverkligandet

av denna möjlighet lade emellertid den stora engångsutgiften

för fordonsskatten hinder i vägen. Talrika fall förekomme, då även fullgoda

bilar nedskrotats, enär fordonsägaren icke kunnat betala nämnda skatt. Det

vore också känt, att fordonsskatten starkt påverkade priserna för begagnade

automobiler. I tider, då landsbygdens avfolkning vore ett brännande problem,

borde staten icke genom sina åtgärder ytterligare bidraga till nämnda

förhållande. Den förhållandevis ringa del, som fordonsskatten utgjorde av

de sammanlagda automobilskattemedlen, syntes direkt peka på ett slopande

av denna skatt och uttagande av motsvarande skatteintäkt genom en höjning

av bensinskatten. Enligt uppgift i årets statsverksproposition uppskattades

den beskattningsbara bensinmängden för budgetåret 1939/40 lill 790 miljoner

liter. En höjning av bensinskatten med 5 öre för liter skulle sålunda giva

39.5 miljoner kronor eller mera än hela den beräknade fordonsskatten.

I motionen II: 309 har föreslagits, att i jordbruksdrift förbrukad bensin

måtte undantagas från bensinskatt. Såsom motivering härför hava motionärerna

i huvudsak anfört. Det förefölle föga rimligt, att bensinskatten, vars avkastning

vore avsedd för täckande av kostnaderna för rikets allmänna vägnät,

skulle drabba förbrukningsområden, som icke hade något att göra med

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 3-

5

slitning av de allmänna vägarna. Detta vore emellertid fallet med den motorbensin,

som numera i ökad omfattning förbrukades i den rena jordbruksdriften.

Till traktorer ombyggda lastbilar hade genom sin prisbillighet och

sin användbarhet såsom dragkraft vid de mindre jordbruken blivit synnerligen

eftersökta. Emot skattebefrielse å bensin förbrukad i jordbruksdrift

hade invänts, att nämnda skattefrihet skulle bliva svår att kontrollera samt

leda till missbruk. Frågan syntes emellertid kunna lösas på det sätt, att

jordbrukare, som i och för sitt jordbruk använde bensin såsom motorbränsle,

antingen tilldelades en viss mängd skattefritt motorbränsle, beräknad efter

antal hektar åker, eller ock ålades förete giltigt bevis om myckenheten av

den bensin, som på nyssnämnt sätt förbrukats, varefter skatterestitution borde

kunna ske genom en årsavräkning.

I motionen 11:310 har föreslagits sådan ändring av gällande bestämmelser,

att motorfordon, som uteslutande användes i jordbruksdrift inom visst

jordbruksområde med därtill hörande enskilda vägar, måtte befrias från

fordonsskatt. Som motiv härför hava motionärerna bland annat anfört följande.

Vid den rationalisering, som blivit ofrånkomlig för nedbringande av

driftkostnaderna vid jordbruket, hade det visat sig nödvändigt att i allt större

utsträckning utnyttja motorkraften. För att snabbare kunna utföra bland

annat bärgningsarbetet hade jordbrukare med mera vidsträckta arealer eller

söndersplittrade brukningsenheter liksom även en del mindre jordbrukare,

vilka saknade dragare, börjat anskaffa utrangerade lastbilar. Dessa användes

för transporter inom jordbruksområdet och i vissa fall även å till jordbruket

hörande enskilda vägar. Det läge i sakens natur, att någon slitning

av det allmänna vägnätet därvid icke uppstode. Det vore därför orimligt,

att för ett transportfordon, som icke besvärade det allmänna vägnätet, skulle

utgöras skatt, vilken användes till bestridande av kostnaderna för underhåll

av sagda allmänna vägnät. Skulle dylika fordon behöva särskiljas från motorfordon

i övrigt, borde detta kunna ordnas så, att de speciella jordbruksfordonen

märktes på något särskilt sätt så att de bleve lätt igenkännliga.

Såsom framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen beslöt 1938 års

riksdag i enlighet med ett av Kungl. Maj:t framlagt förslag en ganska genomgripande

omläggning av automobilbeskattningen. Därvid upphävdes gummiringskatten

samt ökades fordonsskatten och skatterna å drivmedlen med

ett sammanlagt belopp, som motsvarade totalsumman av gummiringskatten.

I samband med förenämnda förslag hade riksdagen att fatta ståndpunkt till

frågan, huruvida icke hela beloppet av gummiringskatten borde uttagas genom

höjning enbart av skatterna å drivmedlen med 3 öre för liter. Såsom

skäl mot en dylik lösning av frågan anförde bevillningsutskottet, att en sådan

höjning av skatterna å drivmedlen .skulle särskilt hårt komma att drabba

den yrkesmässiga trafiken samt bliva särskilt kännbar för motorfordonstrafiken

överhuvud i de delar av landet, där bensinpriset vore jämförelsevis

högt.

I den nu föreliggande motionen 11:226 bär ifrågasatts, att automobilskat
-

U tskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.

ten i dess helhet skulle uttagas i form av skatt enbart å drivmedlen. Med

nuvarande avkastning av fordonsskatten skulle vid bifall till en sådan reform

erfordras en ytterligare höjning av den nuvarande bensinskatten med 5

öre för liter. En på nu antytt sätt anordnad autoinobilbeskattning komme

givetvis att verka synnerligen betungande icke blott för den yrkesmässiga

motorfordonstrafiken utan även för åtskilliga andra slag av sådan trafik

ävensom för sådana förbrukare av bensin, vilka använda densamma för annat

ändamål än automobildrift. Med hänsyn härtill och då de nya bestämmelserna

rörande automobilbeskattningen varit i tillämpning allenast under

en relativt kort tid samt det sålunda icke är möjligt att ännu bedöma verkningarna

av den år 1938 beslutade omläggningen av nämnda beskattning, anser

sig utskottet icke kunna förorda bifall till det i motionen 11:226 framställda

yrkandet örn skrivelse till Kungl. Majit med begäran om utredning

rörande sättet för automobilbeskattningens utgående.

I motionen II: 309 har framställts krav örn skattefrihet för bensin, som

förbrukas i jordbruksdrift. I samband med förslaget tili omläggning av

automobilbeskattningen var samma fråga i anledning av väckta motioner föremål

för 1938 års riksdags uppmärksamhet. Av skäl som framgå av den

tidigare redogörelsen beslöt riksdagen på hemställan av bevillningsutskottet

avslå sistnämnda motioner. Vad angår det i den förevarande motionen framlagda

förslaget till lösning av frågan om restitution av skatt å bensin, använd

i jordbruksdrift, finner utskottet detta förslag lida av den svagheten

att en något så när nöjaktig kontroll över att restitutionsrätten ej missbrukas,

skulle erfordra åtgärder, vilka ej stå i rimligt förhållande till den relativt

ringa fördel, som förslaget skulle komma att bereda varje enskild jordbrukare.

Det är vidare givet att, därest sådan rätt medgives jordbrukare, samma

förmån icke skulle kunna förvägras andra grupper av bensinförbrukare,

vilka rätteligen icke borde drabbas av ifrågavarande skatt. En sådan utsträckning

av restitutionsrätten skulle emellertid föranleda ytterligare svårigheter

i kontrollhänseende. Enligt vad utskottet inhämtat är den i motionen

berörda frågan föremål för närmare övervägande inom lantbruksstyrelsen.

På grund härav och då, på sätt 1938 års bevillningsutskott anfört,

det torde kunna förväntas, att Kungl. Majit har sin uppmärksamhet

riktad på frågan, anser sig utskottet icke böra förorda bifall till motionärernas

hemställan om skrivelse till Kungl. Majit med begäran om utredning

i förevarande ämne.

Vad angår det i motionen li i 310 framlagda förslaget om frihet från fordonsskatt

för sådana motorfordon, som uteslutande användas i jordbruksdrift

inom visst jordbruksområde med därtill hörande enskilda vägar, sammanhänger

detta spörsmål med frågan om rationaliseringen och mekaniseringen

av jordbrukets drift. Såsom 1938 års bevillningsutskott framhöll beträffande

denna fråga, är det sannolikt, att värdefulla erfarenheter rörande

verkningarna av gummiringskattens upphävande och om utvecklingen på det

jordbrukstekniska området skola vinnas under de närmaste åren. Frågan

örn skattelättnader för ifrågavarande slag av fordon bör därför tagas under

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.

7

övervägande i samband med en förnyad prövning av frågan örn automobilbeskattningen.

Av nu anförda skäl anser sig utskottet icke böra föreslå bifall

till det i motionen II: 310 framställda yrkandet om skrivelse till Kungl.

Majit med anhållan örn utredning i detta ämne.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen II: 226 av herr Wallén samt motionerna

11:309 och 310 av herrar Werner i Höjen och Pettersson i

Rosta, angående ändringar i fråga örn automobilbeskattningen,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 3 mars 1939.

På bevillningsutskottets vägnar:

IVAR ANDERSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Viktor Larsson, Heiding, Wahlmark, Sjödahl, Elon

Andersson, Velander, Ekman, Gustaf Björkman, Robert Berg* och Bondeson*; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Björklund, Olsson i

Gävle, Andersson i Dunker, Ericson i Boxholm*, Werner i Hultsfred, Hammarlund, Hagberg

i Malmö och Sandberg*.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Reservation

av herr Andersson i Dunker, som yrkat bifall till motionerna 11:309 och

310.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.