Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner angående rätt att i deklaration av inkomst av fastighet avdraga viss ngbgggnadskostnad samt örn ändring av kommunalskattelagens avdragsoch avskrivningsbestämmelser med avseende å jordbruket.

1939-05-16 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1939:30, Betänkande, i anledning av väckta motioner angående rätt att i deklaration av inkomst av fastighet avdraga viss ngbgggnadskostnad samt örn ändring av kommunalskattelagens avdragsoch avskrivningsbestämmelser med avseende å jordbruket.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.

1

Nr 30.

Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1939 kl. 2 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner

angående rätt att i deklaration av inkomst av fastighet

avdraga viss ngbgggnadskostnad samt örn ändring

av kommunalskattelagens avdrags- och avskrivningsbestämmelser

med avseende å jordbruket.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet hava hänvisats följande, av utskottet till behandling

i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen:

1) motionen nr 86 i första kammaren av herr Löfvander, vari hemställts,

»att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om utredning och

förslag till riksdagen angående sådan ändring i taxeringsförordningen att

avdrag i deklaration av inkomst av fastighet må varda tillåtet för kostnad

av nybyggnad, som är avsedd att ersätta befintlig byggnad», samt

2) de likalydande motionerna nr 157 i första kammaren av herr Sederholm

m. fl. och nr 227 i andra kammaren av herrar Liedberg och Lundell,

däri hemställts, »att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om

skyndsam utredning med framläggande av förslag senast till 1940 års riksdag

till sådan ändring i kommunalskattelagen, att jordbruket i fråga om avdrags-

och avskrivningsbestämmelser blir fullt jämställt med andra näringar».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas yrkanden, får

utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas i det följande, hänvisa till

motionerna.

Enligt 22 § kommunalskattelagen må från bruttointäkten av jordbruksfastighet

avdrag göras bland annat för kostnaderna för reparation och underhåll

av byggnader samt för värdeminskning, som till jordbruket eller dess

binäringar eller till skogsbruket hörande driftbyggnader, däri inbegripna för

driften nödiga bostadsbyggnader, äro underkastade. För kostnad för ny-,

till- eller ombyggnad å fastigheten får avdrag icke göras.

Jämlikt punkt 2) av anvisningarna till förenämnda lagrum bör avdrag,

som må medgivas för sådan värdeminskning, som byggnaderna även med normalt

underhåll och aktsam vård äro underkastade, bestämmas till viss procent

av byggnadens värde, olika allt efter den tid en byggnad av ifrågavarande

art anses kunna för sitt ändamål utnyttjas. Såsom för driften nödiga

bostadsbyggnader anses dels byggnader, som äro upplåtna till anställd per
Dihang

till riksdagens protokoll 1939. 7 sami. 1 avd. Nr 30. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.

sonal, dels ock jordägarens egen bostadsbyggnad, i den män denna ej representerar

ett större värde än som för jordbruk eller skogsbruk av motsvarande

storlek må anses behövligt. Förefinnes ett dylikt mervärde, må avdraget

avse endast så stor del av värdeminskningen, som kan anses belöpa på nödig

bostadsbyggnad.

Från bruttointäkten av jordbruksfastighet får enligt förenämnda lagrum

jämväl göras avdrag för kostnad för anskaffning av levande eller döda inventarier

till ersättning för avyttrade, utrangerade eller genom olycksfall

eller kreaturssjukdom förlorade. För nyuppsättning av eller värdeminskning

å inventarier får avdrag icke göras.

Enligt punkt 1) av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen får icke

såsom driftkostnad avföras kostnad för anskaffande av sådana inventarier,

till vilka motsvarighet förut icke funnits å fastigheten. Om en lantbrukare

inköper maskiner av annan art än dem han förut haft eller till följd av brukningssättets

omläggning inköper ökat antal kreatur, är detta att hänföra

till nyuppsättning, därför kostnaden ej får avräknas som driftkostnad. Nyuppsättning

och nyanskaffning kunna samtidigt föreligga, exempelvis örn

äldre maskin ersättes med ny av annan och dyrbarare konstruktion. I dylikt

fall skall såsom driftkostnad upptagas det belopp, som skulle belöpa

å en den förbrukade maskinen motsvarande ny sådan.

De nu återgivna bestämmelserna äga jämväl tillämpning vid taxering till

inkomst- och förmögenhetsskatt.

Vid 1938 års riksdag beslöts i samband med den då genomförda reformen

på statsbeskattningens område vissa ändringar i de tidigare gällande bestämmelserna

örn avdrag för värdeminskning å maskiner, inventarier och liknande

tillgångar, vilka användas i rörelse.

De nya bestämmelserna i detta ämne, vilka återfinnas i 29 § kommunalskattelagen

jämte därtill hörande anvisningar, gå i huvudsak ut på följande.

Från bruttointäkten av rörelse får avdrag göras för kostnaderna för reparation

och underhåll av till driften hörande maskiner, inventarier och dylikt

samt för värdeminskning genom slitning, utrangering eller eljest av rörelseidkaren

tillhöriga maskiner och andra inventarier eller, om dylik tillgång

är underkastad hastig förbrukning, kostnad för anskaffning av tillgången.

Genom värdeminskningsavdrag fördelas en tillgångs anskaffningsvärde

såsom omkostnad på ett antal år i följd med belopp så avpassade, att

nämnda värde kan i sin helhet avdragas under den tidrymd tillgången beräknas

vara ekonomiskt användbar. Det årliga värdeminskningsavdraget bör

normalt bestämmas enligt avskrivningsplan till viss bråkdel av anskaffningsvärdet.

Örn en tillgång, varom nu är fråga, avyttras eller såsom för rörelsen

obrukbar utrangeras, får avdrag ske för vad som i beskattningsavseende

återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet, i den mån detta belopp överstiger

vad som influtit vid avyttring av tillgången. Under vissa närmare angivna

villkor får jämkning av värdeminskningsavdragen med hänsyn till rörelsens

växlande resultat äga rum.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 30-

3

Är tillgången underkastad hastig förbrukning, vilket vanligen kan anses

vara fallet, när den beräknas hava en varaktighetstid av högst tre år, får

under anskaffningsåret avdragas hela kostnaden för tillgångens anskaffande.

De nu återgivna bestämmelserna gälla i fråga örn alla rörelseidkare. Vissa

juridiska personer, som driva rörelse, kunna under vissa villkor medgivas

rätt till avdrag för värdeminskning å maskiner m. m. i enlighet med de i

räkenskaperna gjorda avskrivningarna (fri avskrivning).

I fråga om annan fastighet gäller, att från bruttointäkten av sådan fastighet

får avdrag göras för kostnader för reparation och underhåll av byggnader

men ej för ny-, till- eller ombyggnad. Dessutom får avdrag ske för

värdeminskning, som byggnad är underkastad. De år 1938 beslutade ändringarna

i skatteförfattningarna lämna närmare anvisningar om, huru bland

annat värdeminskningsavdrag skall beräknas å byggnad, vilken är avsedd

för användning i rörelse, därunder inbegripna jämväl för driften nödvändiga

bostadsbyggnader. Enligt de nya bestämmelserna får avdraget beräknas i

förhållande till byggnadens anskaffningsvärde, om detta kan utrönas. I

detta fall får avdraget beräknas enligt avskrivningsplan. Utrangeras eller

nedrives i rörelse använd byggnad, beträffande vilken den skattskyldige förebringar

utredning om anskaffningsvärdet och i beskattningsavseende åtnjutna

värdeminskningsavdrag, får avdrag ske för vad som återstår oavskrivet

av anskaffningsvärdet, i den mån detta överstiger vad som influtit vid

avyttring av byggnadsmaterialier och dylikt i samband med utrangeringen

eller rivningen.

Frågan, huru bestämmelserna angående avdrag för värdeminskning å

byggnader skulle tillämpas, var jämväl föremål för 1938 års riksdags uppmärksamhet

i samband med prövningen av då framlagt förslag till ändrade

bestämmelser rörande avdrag för värdeminskning å maskiner m. m.

1936 års skattekommitté hade i sitt betänkande (Statens off. utredn.

1937:42) beträffande nyssnämnda fråga bland annai framhållit, att även

vid bibehållande av nuvarande avskrivningsregler skäl ofta torde föreligga

att medge större värdeminskningsavdrag beträffande byggnader än de dittills

tillämpade, därför att utvecklingen på byggnadsområdet ginge i en så

hastig takt, att en byggnads livslängd i många fall beräknades bliva väsentligt

kortare än den man förut ansett sig böra räkna med. Detta gällde såväl

byggnader, avsedda att användas i rörelse, som andra byggnader. Kommittén

funne för sin del lämpligt, att beskattningsnämndernas uppmärksamhet

fästes härå. Dessutom ansåg kommittén, att örn möjligt åtgärder borde

vidtagas för en likformig tillämpning hos beskatlningsnämnderna.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 32 underströk 1938 års bevillningsutskott

betydelsen av, att gällande regler ej tillämpades på sådant

sätt att med hänsyn till byggnadernas antagliga livslängd rimliga värdeminskningsavdrag

förvägrades. Särskilt med syftning på bostadsfastigheter

hade i yttranden över skattekommitténs betänkande samt i skrivelser till utskottet

hemställts, att frågan om avskrivning å byggnader måtte göras till

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.

föremål för ny, särskild utredning. Såvitt utskottet kunnat finna åsyftades

här främst en utredning angående de skäliga avskrivningssatser, vilka borde

av beskattningsmyndigheterna tillämpas. Utskottet vore av den uppfattningen,

att lösningen av denna mångskiftande fråga tills vidare väsentligen

måste anförtros åt praxis. Detta hindrade emellertid ej, att vad som kunde

göras för att ge taxeringsmyndigheterna nödig ledning vid deras bedömande

av hithörande spörsmål också borde göras samt att mera ingående överläggningar

i ämnet mellan landskamrerarna syntes böra äga rum, därvid

även teknisk och annan sakkunskap borde vara representerad.

I motionen I: 86 har till stöd för det däri framställda yrkandet anförts

bland annat, att i praktiken ofta vore svårt att göra skillnad mellan en omfattande

reparation och en ombyggnad. Det förekomme icke sällan fall,

där det i stället för reparation av en byggnad vore mera ändamålsenligt och

ekonomiskt riktigt att riva den gamla byggnaden och i stället uppföra en

ny för samma ändamål. Då emellertid kostnad för ny-, till- eller ombyggnad

å fastighet icke finge avdragas vid taxeringen, reparerade man den

gamla byggnaden. I följd härav finge byggnadsbeståndet å fastigheten icke

det högre värde, som skulle blivit fallet, om nybyggnad skett. Enligt motionärens

mening kunde det icke anses vara orimligt, att avdrag finge

göras för kostnader för sådan nybyggnad, som avsåge att ersätta förut befintlig

gammal byggnad.

I de likalydande motionerna I: 157 och II: 227 har bland annat framhållits,

att efter de vid 1938 års riksdag beslutade ändringarna i skatteförfattningarna

förelåge en mycket markerad skillnad emellan vad som i beskattningsavseende

vore medgivet i fråga om avskrivningar å driftbyggnader

och inventarier vid jordbruksföretag och vid företag inom andra

produktionsgrenar. Beträffande jordbrukets byggnader tillämpades gällande

bestämmelser om avdrag för reparations- och underhållskostnader på

olika sätt inom olika beskattningsnämnder, i det att större eller mindre avdrag

i nämnda hänseende medgåves. Till följd av prejudikat från regeringsrätten

vore värdeminskningsavdraget standardiserat till en procent av

byggnadsvärdet eller ett godtagbart brandförsäkringsvärde dock så, att högst

en procent av jordbruksvärdet medgåves i avdrag för värdeminskning å

ifrågavarande byggnader. I fråga örn jordbrukets inventarier kunde man

sammanfattningsvis säga, att avdragsrätt endast funnes för ersättningsanskaffning

men därutöver förelåge ingen avskrivningsrätt. Skatteförfattningarnas

bestämmelser i detta avseende motsvarades bokföringsmässigt av

att jordbrukets hela inventariebestånd skulle finnas upptaget till sina anskaffningsvärden.

Detta gällde även örn sådana inventarier, som på grund

av driftomläggningar icke längre användes. Betraktade man jordbrukets

hela inventariebestånd under den tid, som nämnda bestämmelser varit gällande,

vore tydligt, att oerhörda summor i verkligheten utgivits för jordbrukets

drift men icke fått vid taxeringen avdragas såsom driftutgifter.

De avskrivningsregler för byggnader och inventarier, som år 1938 beslu
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.

5

tats i fråga om rörelse, innebure tillstånd till affärsmässigt i huvudsak tillräckliga

avdrag. De utgifter, som gjordes för byggnader och inventarier

vid jordbruksföretag, vore i lika hög grad utgifter för driftens räkning som

vid företag inom andra produktionsgrenar. Jordbruksföretagen finge finna

sig i att kanske 70—80 procent av deras utgifter för ny-, till- och ombyggnad

aldrig avskreves utan kvarstode som kapitalinvestering även sedan

byggnaderna nedrivits, samt att hela deras aktuella inventariebestånd och

mycket av det utrangerade stöde oavskrivet vid sina fulla inköpsvärden.

Härtill komme att de avskrivningar som finge ske vid nyinköp av samma

art icke finge ske successivt utan först då föremålen vore utslitna. Då utgifterna

för byggnader och inventarier utgjorde en mycket betydande del

av jordbrukets sammanlagda utgifter, vore det tydligt, att jordbruket genom

nämnda förhållanden vore synnerligen missgynnat i skatteavseende vid jämförelse

med andra näringar. Det vöre ej annat än rättvist och billigt, att

kostnaderna för jordbrukets byggnader, vare sig äldre eller nyare, behandlades

som avdragsgilla kostnader i driften och att de verkligen bleve

avskrivna under den tid byggnaderna varade. Detta vore också otvivelaktigt

avsikten med bestämmelserna i 22 § kommnnalskattelagen med därtill

hörande anvisningar, fastän man där gått in för en slags genomsnittsberäkning

i stället för individuell beräkning för varje särskild byggnad. Lagtillämpningen

hade emellertid utbildat sig på ett sätt som i varje fall ej

svarade mot nuvarande varaktighetstider.

I motionen I: 86 har ifrågasatts, att vid beräkning av inkomst av fastighet

rätt till avdrag borde medgivas för kostnad för sådan nybyggnad, som

är avsedd att ersätta befintlig byggnad. I gällande skatteförfattningar göres

skillnad mellan å ena sidan sådana avdragsgilla driftkostnader som för reparation

och underhåll av byggnader och å andra sidan icke avdragsgill

kostnad för ny-, till- och ombyggnad å fastighet. Ett bifall till motionärens

förslag skulle innebära ett avsteg från den princip, som gäller vid beräkning

av inkomst av fast egendom. Härtill kommer, att en bestämmelse

av antydd natur för många fastighetsägare icke skulle leda till det av motionären

åsyftade resultatet. Kostnaderna för om- eller nybyggnad å en fastighet

torde nämligen i många fall uppgå till så stora belopp, att den skattskyldige

vid beräkning av sin inkomst av fastigheten för beskattningsåret

icke skulle kunna utnyttja avdraget samt ej heller kunna från sin inkomst

av övriga förvärvskällor avdraga det underskott, som uppstått å fastigheten.

På grund av det förut anförda anser sig utskottet icke kunna förorda

bifall till det i förenämnda motion väckta förslaget.

1 de likalydande motionerna I: 157 och 11:227 har bland annat anförts,

att särskilt efter de år 1938 beslutade ändringarna i skatteförfattningarna

förelåge en betydande skillnad emellan vad som i beskattningsavseende

vore medgivet i fråga om avskrivningar å driftbyggnader och inventarier vid

jordbruksföretag och vid företag inom andra produktionsgrenar. Då utgifterna

för byggnader och inventarier utgjorde en mycket betydande del av

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.

jordbrukets sammanlagda utgifter, vore jordbruket synnerligen missgynnat

i skatteavseende vid jämförelse med andra näringar.

Vad först angår frågan om avdrag för värdeminskning å jordbrukets byggnader

bör enligt gällande bestämmelser sådant avdrag bestämmas till viss

procent av byggnadens värde, olika allt efter den tid en byggnad av ifrågavarande

art anses kunna utnyttjas för sitt ändamål. Enligt vad utskottet

inhämtat synes numera i praxis med stöd av utslag, som meddelats av regeringsrätten,

medgivas sådant avdrag med en procent av fastighetens jordbruksvärde.

Det sålunda beräknade avdraget utgör ett normalavdrag för de

fall, att utredning eller särskilda omständigheter icke föranleda annan beräkning.

Utskottet har givetvis icke kunnat verkställa en så ingående undersökning,

som skulle vara erforderlig för bedömande av, huruvida det av

praxis godtagna normalavdraget kan anses vara skäligt eller icke. Enligt

vad för utskottet uppgivits, skall medellivslängden för jordbruket tillhöriga

byggnader, särskilt dess ekonomibyggnader, vara kortare än som tidigare ansetts

vara förhållandet samt i hög grad variera efter byggnadernas ändamål.

I likhet med vad 1938 års bevillningsutskott anfört i sitt förenämnda betänkande

rörande avdrag för värdeminskning å byggnad av annan fastighets

natur finner utskottet det vara av vikt, att nu ifrågavarande bestämmelser

icke tillämpas på sådant sätt att med hänsyn till jordbruksbyggnadernas

antagliga livslängd och ändamål rimliga värdeminskningsavdrag förvägras.

Intill dess den nu arbetande kommunalskatteberedningen tagit ställning till

frågan om den kommunala beskattningens ordnande finner utskottet det

icke vara lämpligt att på sätt motionärerna föreslagit vidtaga sådana ändringar

i gällande bestämmelser, som allenast skulle kunna komma att erhålla

giltighet under en kortare tid.

Beträffande härefter motionärernas förslag, att jordbruket i fråga örn avdrag

för värdeminskning å inventarier i beskattningsavseende bör likställas

med rörelse, må framhållas följande. De vid 1938 års riksdag beslutade ändringarna

i bestämmelserna angående avdrag för värdeminskning å maskiner

och inventarier, använda i rörelse, ha kunnat genomföras till följd därav,

att det med ledning bland annat av rörelseidkares räkenskaper varit möjligt

att på ett betryggande sätt ordna kontrollen över, att vid taxeringen för inkomst

av rörelse icke beviljades sådant avdrag med belopp överstigande an - skaffningsvärdet, samt att vid avyttring av dylika tillgångar återbekomna avskrivningar

bleve beskattade. Då i fråga om jordbruk icke föreligger bokföringsskyldighet

samt ordnad bokföring i allmänhet ej förekommer, har

det hittills icke låtit sig göra att på samma sätt som vid rörelse ordna en

tillfredsställande kontroll i nyssberörda avseenden. Utskottet, som anser de

nuvarande bestämmelserna i föreliggande ämne för jordbruket stundom

icke leda till ett i beskattningsavseende nöjaktigt resultat, finner skäl tala

för att denna fråga göres till föremål för närmare utredning. Därvid bör

omprövas, huruvida icke jordbrukets avskrivningsfråga kan lösas efter i

huvudsak samma grunder, som gälla beträffande rörelse. Vid en sådan

lösning av frågan finner utskottet det vara nödvändigt, att garantier ska
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.

7

pas för en tillfredsställande kontroll liknande den vid rörelse antingen genom

bestämmelser om bokföringsskyldighet för jordbruket eller ock på annat

betryggande sätt. Då denna avskrivningsfråga äger nära samband med

spörsmålet om den kommunala och statliga inkomstbeskattningen, anser utskottet

frågan böra tagas under övervägande i samband med de nu pågående

utredningarna på beskattningsområdet. På grund av det anförda och

då utskottet icke anser tillräckliga skäl föreligga för en ändring av nu gällande

bestämmelser i avvaktan på förenämnda utredningar, finner sig utskottet

icke böra förorda bifall till motionärernas förslag om skrivelse till Kungl.

Maj:t i detta ämne.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att motionen I: 86 av herr Löfvander, angående rätt att

i deklaration av inkomst av fastighet avdraga viss ^byggnadskostnad,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

samt

2) att de likalydande motionerna I: 157 av herr Sederholm

m. fl. och II: 227 av herrar Liedberg och Lundell, om

ändring av kommunalskattelagens avdrags- och avskrivningsbestämmelser

med avseende å jordbruket, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 16 maj 1939.

På bevillningsutskottets vägnar:

IVAR ANDERSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, friherre Lagerfelt, Bengtsson, Elon Andersson,

Velander, Ekman, Robert Berg, Herman Ericsson, Egnell och Franzon; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Björklund, Olsson i

Gävle, Andersson i Dunker, Eklund, Blomquist, Lundell, Olsson i Kullenbergstorp och

De Geer i Lesjöfors.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.

Reservation

av friherre Lagerfelt samt herrar Egnell, Andersson i Dunker, Lundell och

Olsson i Kullenbergstorp.

Särskilt yttrande

av herr Lundell, som anfört:

»Orsaken till att byggnaderna i avdrags- och avskrivningsavseende kommit

att vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet behandlas på annat

sätt än vid beräkningen av inkomst av annan fastighet eller av rörelse torde

huvudsakligen ligga i den olika avfattningen av hithörande föreskrifter i

anvisningarna till kommunalskattelagens 22, 25 och 29 §§ samt därjämte i

den omständigheten, att vid fastighetstaxering jämlikt lagens 10 § byggnadsvärde

ej bestämmes för jordbruksfastighet men väl för annan fastighet, vari

även inbegripes i rörelse använd fastighet. Det kan icke erbjuda någon

svårighet att formulera enhetliga bestämmelser om avdrags- och avskrivningsrätten

gällande alla tre slagen av inkomst. Man bör observera att ett

sådant enhetliggörande ej kan åstadkomma nämnvärda omkastningar i jordbrukskommunernas

skatteunderlag, eftersom ju detta skyddas av garantiskattesystemet.

Vad så angår jordbrukets inventarier, har i motionerna huvudsakligen

tagits sikte på de döda inventarierna. Beträffande dessa låter det tänka

sig att avskrivningsrätt såsom vid rörelse medgåves endast jordbrukare,

som frivilligt åtoge sig bokföringsskyldighet. Emellertid kan sådan inskränkning

anses obehövlig, då det låter sig göra att medelst enkla schematiska

uppställningar i vederbörande självdeklarationer erhålla tillfredsställande

utredning om vad som återstår i beskattningsavseende oavskrivet av

anskaffningsvärdet å ifrågavarande inventarier liksom även erhålla trygghet,

att vid avyttring av inventarier möjligen uppkommande vinster ej skola

undgå taxering.

Den enklaste redovisningen skulle erhållas genom att i jordbruksbilagan

intoges ett förkortat inventariekonto, som i en kolumn eller en rad gåve

följande uppgifter: ingående värde + nyinköp + underhåll — avyttring —

värdeminskning = utgående värde. Posten värdeminskning vore här att betrakta

som ett yrkande av deklaranten och borde till sitt belopp i allmänhet

få motsvara underhåll ökat med 10 å 40 % av skillnaden mellan ingående

värde och avyttring. Jämkning av värdeminskningsavdragen med hänsyn

till rörelsens växlande resultat kunde då ske genom växlande procentsatser.

Någon överavskrivning kan på detta sätt icke komma att äga rum, utan det

utgående värdet angiver just, vad som i beskattningsavseende återstår oavskrivet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.

9

Samma utgående värde skulle uppföras i deklarationens förmögenhetsredovisning

och skulle återkomma i följande års deklaration i jordbruksbilagan

såsom ingående värde.

I samband med en sådan särskild redovisning över de döda inventarierna

i jordbruksbilagan skulle under intäkter posten rörande försäljning av

döda inventarier utgå och under avdrag ovan angivna post örn värdeminskning

bli den enda, under det att nuvarande om inköp och örn underhåll

skulle utgå liksom den särskilda uppgiften om nyuppsättning.

Eventuellt kan tänkas, att en minimigräns fixeras för det utgående inventarievärdet

i procent av taxerade jordbruksvärdet eller i beroende av åkerarealen.

Vid upphörande av jordbruksdriften och realisation av inventarierna

måste såsom vinst beskattas vad som inflyter utöver senast redovisade

utgående värde.

Givetvis kunna andra uppställningar tänkas i stället för här skisserade.

Till exempel så att underhåll kvarstode som förut bland avdrag å jordbruksbilagan

och värdeminskning då komme att omfatta endast viss procent av

skillnaden mellan ingående värde och avyttring.

I fråga om jordbrukets levande inventarier torde nuvarande redovisning

i jordbruksbilagan genom uppgifter om försäljning respektive-inköp i allmänhet

innebära tillräcklig rättvisa, så att särskilda anordningar för värdering

av tillväxt respektive försämring kunna anses obehövliga.»

bihang tilt riksdagens protokoll 1939. ? sami. i avd. Nr 3Ö.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.