Betänkande, i anledning av väckt motion om viss ändring i förordningen angående stämpelavgiften.
1939-05-25 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1939:34, Betänkande, i anledning av väckt motion om viss ändring i förordningen angående stämpelavgiften.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.
1
Nr 34.
Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1939 kl. 5 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
viss ändring i förordningen angående stämpelavgiften.
(2:a avd.)
I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,
nr 311, hava herrar Pettersson i Dahl och Jonsson i Skedsbygd yrkat
»sådan ändring av kungl, förordningen angående stämpelavgift av den 19 november
1914, § 3, ’att utslag som utgives till part, vilken utan särskild begäran
är skyldig lösa detsamma’, befrias från stämpel».
Beträffande motiveringen för detta yrkande, i den mån redogörelse härför
ej lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till motionen.
Enligt 3 § förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften
och § 3 förordningen den 7 december 1883 angående expeditionslösen äro
utslag och resolutioner i regel belagda med stämpel respektive lösen. Stämpel
och lösen skola erläggas av den, som författningsenligt är skyldig att
lösa expeditionen. Jämlikt § 10 lösenförordningen åligger sådan lösningsplikt
med vissa undantag kärande, klagande eller sökande. Då vederbörande
myndighet har att redovisa utgående lösen till statsverket, skall enligt § 5
lösenförordningen lösen ej debiteras å expeditionen; i stället utgår stämpel
till motsvarande belopp, såvida icke enligt 7 § stämpelförordningen frihet
från stämpel skall äga rum. Enligt sistnämnda författningsrum är från
stämpelavgift befriad bland andra medellös person, då han författningsenligt
styrker sin fattigdom eller den eljest är kunnig.
Stämpelavgift för utslag eller resolution under rubrik utgår hos länsstyrelse
med 6 kronor för första arket och med 4 kronor för varje följande ark. Hos
statsdepartement utgår stämpelavgift för dylika handlingar med 40 kronor
för första arket och med 10 kronor för följande ark.
I motionen har bland annat anförts, att den i stämpelförordningen intagna
tariffen rörande stämpelavgifter och bestämmelsen i sagda förordning örn de
fall, då frihet från stämpel skulle äga rum, vore godtycklig och föga överensstämmande
med vad som kunde anses vara skäligt. Då rätt att anföra besvär
vöre medgiven, borde möjligheterna att tillgodogöra sig denna rätt icke göras
illusoriska genom stadganden om en stämpelavgift för lösande av vederbörligt
utslag, vilken avgift icke stöde i rimlig proportion till vad saken gällde.
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 7 sami. 1 avd. Nr 34—36.
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.
Utskottet.
I en vid 1936 års riksdag väckt motion hemställdes, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Majit måtte anhålla, att Kungl. Majit ville låta verkställa
utredning, huruvida icke den, vars besvär i förvaltningsmål bifölles, borde
befrias från stämpelavgifts erläggande. Sedan yttrande avgivits över motionen
av statskontoret ävensom av länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus,
Göteborgs och Bohus, Örebro samt Västernorrlands län, anförde 1936 års be\illningsutskott
1 vissa av de över motionen avgivna yttrandena hade uttalats farhågor för
att, därest stämpelavgiften beträffande de administrativa besvärsmålen borttoges,
antalet sådana mål skulle komma att avsevärt ökas. Med hänsyn till
den stora arbetsbörda, som åvilade länsstyrelserna, ansåge utskottet, även
om nämnda omständighet i och för sig icke kunde anses utgöra tillräckligt
skäl för stämpelavgiftens bibehållande i då förevarande fall, fog likväl finnas
för, att staten åtminstone i någon mån bereddes ersättning genom stämpelavgiften
för de kostnader, som vore förenade med målens handläggning hos
myndigheterna. I likhet med motionären funne utskottet det visserligen
stundom vara obilligt, att klagande, som efter besvär vunnit rättelse i underordnad
myndighets beslut, nödgades vidkännas särskild kostnad för erhållande
av ändringsbeslutet. Utskottet funne emellertid, i anslutning till vad
statskontoret och länsstyrelsen i Örebro län anfört, skäl knappast förefinnas
för stämpelfrihet i sådana fall, då ändringsbeslutet föranleddes av att klagande
först efter den underordnade myndighetens beslut förebringat erforderlig
utredning i ärendet. Med hänsyn till det anförda och då antalet förvaltningsmål,
vari klagandes talan hos länsstyrelse eller annan myndighet
bifölles syntes vara relativt ringa, funne utskottet icke tillräckliga skäl föreligga
för riksdagen att påkalla en särskild utredning beträffande det av motionären
berörda spörsmålet. Med en sådan utredning syntes nämligen utan
nämnvärd olägenhet kunna anstå, till dess att densamma kunde verkställas
i samband med en framtida allmän översyn av stämpelförordningen.
På hemställan av bevillningsutskottet beslöt riksdagen avslå motionen.
1 anledning av vid 1937 års riksdag väckta motioner hemställde riksdagen
på förslag av bevillningsutskottet i skrivelse den 4 juni 1937, nr 416, att Kungl.
Majit ville låta verkställa utredning dels rörande nykterhetsnämnders och
alkoholistanstalters skyldighet att enligt 7 § förordningen den 19 november
1914 angående stämpelavgiften erlägga dylik avgift, dels ock beträffande frågan
om åtgärder mot uteblivet eller försenat erläggande av lagfartsstämpel
samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningarna kunde föranleda.
På sätt framgår av den förut lämnade redogörelsen anförde 1936 års bevillningsutskott
i anledning av en vid nämnda års riksdag väckt motion i ett ämne
av i huvudsak samma natur som nu förevarande, att utskottet icke funne
tillräckliga skäl föreligga för riksdagen att påkalla en särskild utredning beträffande
det då framlagda förslaget. Med en sådan utredning syntes kunna
anstå, till dess att densamma kunde verkställas i samband med en allmän
översyn av stämpelförordningen. På förslag av 1937 års bevillningsutskott
hemställde riksdagen i anledning av då väckta motioner i skrivelse till Kungl.
Majit om utredningar rörande vissa ändringar i stämpelförordningen.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.
3
I likhet med vad motionärerna anfört i den nu föreliggande motionen finner
utskottet det stundom vara obilligt, att klagande för lösen av vederbörande
myndighets beslut nödgas utgiva stämpelavgift med belopp, som icke kan
anses stå i rimligt förhållande till vad saken gällt hos myndigheten. Utskottet
anser emellertid denna fråga vara av sådan beskaffenhet, att densamma
lämpligen bör omprövas i samband med andra ändringar av stämpelförordningen.
Utskottet förutsätter, att vid den utredning, som Kungl. Maj:t
torde komma att verkställa i anledning av 1937 års riksdags förenämnda
skrivelse såväl det vid 1936 års riksdag som det nu föreliggande förslaget till
ändring av nämnda förordning kommer att tagas under närmare övervägande.
På grund av det anförda anser sig utskottet icke böra förorda bifall till
motionärernas förslag.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionen II: 311 av herrar Pettersson i Dahl och Jonsson
i Skedsbygd, om viss ändring i förordningen angående stämpelavgiften,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 25 maj 1939.
På bevillningsutskottets vägnar:
IVAR ANDERSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, friherre Lagerfelt, Viktor Larsson,
Sjödahl, Elon Andersson, Velander, Robert Berg, Sköldén, Sylwan och Herman Ericsson;
samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Björklund, Olsson i Gävle,
Andersson i Dunker, Ericson i Boxholm, Werner i Hultsfred, Hammarlund, Falk, Sandberg
och Lundell.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.