Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om viss ändring i 11 § förordningen örn automobilskatt.

1939-03-03 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1939:4, Betänkande, i anledning av väckt motion om viss ändring i 11 § förordningen örn automobilskatt.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 4.

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 3 mars 1939 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

viss ändring i 11 § förordningen örn automobilskatt.

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,

nr 313, har herr Holmbäck hemställt, »att riksdagen ville för sin del antaga

följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 11 § förordningen den 2 juni 1922

om automobilskatt.

Härigenom förordnas, att 11 § förordningen den 2 juni 1922 örn automobilskatt

skall erhålla följande ändrade lydelse.

§ 11.

Den, som---femhundra kronor.

Där någon, som eljest brukar skattepliktig automobil, ej på begäran av

polisman företer kvitto, som enligt 9 § skall medföras å automobilen, straffes

med böter från och med tio till och med femtio kronor. Styrker den, som

ertappats med att under färd icke hava medhaft skattekvitto, senast å tredje

söckendagen därefter hos vederbörande åklagare, att han vid tiden för förseelsen

innehade vederbörligt skattekvitto, och giva omständigheterna vid handen,

att förseelsen haft sin grund allenast i ett tillfälligt förbiseende, vare han

från ansvar fri.

Har förseelse — — — allmän strafflag.»

Beträffande motiveringen för detta yrkande, i den mån redogörelse härför

ej lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till motionen.

Enligt 9 § andra stycket förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt,

sådant detta författningsrum lyder enligt förordningen den 23 maj 1924,

skall det å skatt för viss automobil senast bekomna kvitto under färd medföras

å automobilen för att på tillsägelse av polisman för denne uppvisas. I

11 § andra stycket samma förordning stadgas, att där någon, som brukar

skattepliktig automobil, ej på begäran av polisman företer kvitto, som enligt

9 § skall medföras å automobilen, straffes med böter från och med tio till och

med femtio kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 4.

9

Jämlikt 20 § 6 mom. vägtrafikstadgan den 23 oktober 1936 skall förare av

automobil under färd medhava det för honom utfärdade körkortet för att på

tillsägelse av besiktningsman eller polisman uppvisas. Den som åsidosätter

denna föreskrift straffas jämlikt 40 § 2 mom. första stycket samma stadga

med böter från och med tio till och med tvåhundra kronor. I 40 § 2 mom.

andra stycket föreskrives emellertid, att styrker den, som ertappats med att

under färd icke hava medhaft körkort, senast å tredje söckendagen därefter

hos vederbörande åklagare, att han vid tiden för förseelsen innehade gällande

körkort, och giva omständigheterna vid handen, att förseelsen haft sin grund

allenast i ett tillfälligt förbiseende, vare han från ansvar fri.

Bestämmelsen om befrielse från straffpåföljd för det fall, att underlåtenheten

att medföra körkort har sin grund i ett tillfälligt förbiseende, infördes

genom beslut av 1930 års riksdag i anledning av då väckta motioner. Tidigare

gällde i huvudsak samma bestämmelse örn ansvar för sådan underlåtenhet

som nu gäller i fråga örn underlåtenhet att medhava skattekvitto.

Till stöd för den år 1930 beslutade ändringen åberopade andra lagutskottet

(utlåtande nr 34), att starka billighetsskäl talade för befrielse från straffpåföljd

i nyssberörda fall.

1 motionen har framhållits, att under en provtur med en nyinköpt automobil

hade densamma stoppats av statspolisen och därvid hade konstaterats,

att skattekvittot ej medfördes. Ä vederbörande polisstation hade föraren av

fordonet samma dag uppvisat nämnda kvitto. Sedan talan anhängiggjörts

mot föraren på grund av försummelsen att medföra kvittot, hade föraren

såsom ursäkt för sin försummelse åberopat glömska att medtaga kvittot.

Föraren blev emellertid för sin underlåtenhet att medföra kvittot ådömd

bötesstraff.

Efter att hava erinrat örn, att gällande bestämmelser i ämnet vore mycket

kategoriska, har motionären anfört, att vid jämförelse med motsvarande bestämmelser

i fråga om straff för underlåtenhet alt medföra körkort syntes

nu ifrågavarande bestämmelse vara allt för sträng. Enligt motionärens mening

borde samma bestämmelse örn befrielse från straffpåföljd gälla i fråga

örn skattekvitto och körkort.

Av den förut lämnade redogörelsen framgår, att gällande bestämmelser

örn ansvar för underlåtenhet att under färd med automobil medhava skattekvitto

respektive körkort avvika från varandra bland annat därutinnan, att

undantag från sådant ansvar icke i något fall kan ifrågakomma beträffande

skattekvitto, medan åter detta kan bliva förhållandet i fråga örn

körkort, för såvitt den försumlige på visst närmare angivet sätt styrker, att

förseelsen har sin grund i ursäktligt förbiseende. Såsom skäl för den

strängare ansvarsbestämmelsen i fråga örn skattekvitto torde kunna anföras,

att i regel anledning icke förefinnes att borttaga kvittot ur fordonet. Underlåter

innehavare av fordonet att medföra skattekvitto torde denne därför

Bihang till riksdagens protokoll 7 sami. Nr 3—4.

Utskottet.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 4.

mera sällan kunna åberopa såsom ursäkt för sin försummelse sådant tillfälligt

förbiseende som förare kan åberopa beträffande motsvarande förseelse

i fråga örn köikort. På sätt motionären framhållit, kunna emellertid

fall förekomma, då underlåtenhet att medföra skattekvitto berott på ett tillfälligt

förbiseende av sådan natur, som kan medföra frihet från ansvar vid

underlåtenhet att medhava körkort. Med hänsyn härtill och då ur ordningsoch

kontrollsynpunkl det synes vara minst lika betydelsefullt att medhava

körkort som skattekvitto, finner utskottet skäl tala för att ansvarsbestämmelserna

för underlåtenhet att medföra skattekvitto icke böra vara strängare

än i fråga örn körkort. Utskottet får därför förorda bifall till motionärens

förslag om befrielse från straffpåföljd för underlåtenhet att medhava skattekvitto

under enahanda förutsättningar som nu gälla för motsvarande fall

beträffande körkort. Mot det föreliggande förslaget till författningstext i

ämnet har utskottet i sak icke funnit skäl lill erinran. Utskottet har emellertid

i förslaget vidtagit några smärre redaktionella ändringar.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av förevarande motion

II: 313 av herr Holmbäck, för sin del antaga följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 11 § förordningen

den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt.1

Härigenom förordnas, att 11 § förordningen den 2 juni

1922 örn automobilskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives:

11 §•

Den, som---femhundra kronor.

Där någon, som eljest brukar skattepliktig automobil, ej

på begäran av polisman företer kvitto, som enligt 9 § skall

medföras å automobilen, straffes med böter från och med

tio till och med femtio kronor. Styrker den, som ertappats

med att under färd icke hava medhaft skattekvitto, senast å

tredje söckendagen därefter hos vederbörande åklagare, att

han vid tiden för förseelsen innehade gällande skattekvitto,

och giva omständigheterna vid handen, att förseelsen haft

1 Senaste lydelse, se 1924 :128.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 4-

11

sin grund allenast i ett tillfälligt förbiseende, vare han från

ansvar fri.

Har förseelse---—• till ansvar.

Böter, som — ---tillfalla kronan.

Saknas tillgång —---allmän strafflag.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1939.

Stockholm den 3 mars 1939.

På bevillningsutskottets vägnar:

IVAR ANDERSON.

Närvarande: se under betänkande nr 3.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:110 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion örn viss ändring i 11 § förordningen örn automobilskatt. s. 4 i texten