Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914
1939-06-09 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1939:42, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.
1
Nr 42.
Ankom till riksdagens kansli den 10 juni 1939 kl. 8 f. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om ändring
i vissa delar av förordningen den 19 november 1914
(nr 383) angående stämpelavgiften, m. m.
I en den 10 mars 1939 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 208, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga nedan intagna förslag till
dels förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november
1914 (nr 383) angående stämpelavgiften;
dels ock förordning örn särskilt undantag från skyldighet att utgiva lagfartsstämpel
och skatt för gåva efter laga skifte inom vissa delar av Kopparbergs
län.
Förslag
till
förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19
november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.
Härigenom förordnas, att 1, 3 och 42 §§ förordningen den 19 november 1914
angående stämpelavgiften1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angles:
1
§•
I fråga örn stämpel till expeditionerna hänföras statsmyndigheterna till
följande avdelningar:
Fjärde avdelningen:
Rikets hovrätter;---järnvägsstyrelsen; försäkringsrådet; riksförsäk
ringsanstalten;---lantbruksstyrelsen.
1 Senaste lydelse av dessa paragrafer se 1928: 317 (där förordningen i dess helhet är återgiven),
1930:243, 1931:169, 1932:285, 1933:378, 1934:327, 1935:310, 1936:35 och 330, 1937:511 samt
1938:323.
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 7 sami. 1 avd. Nr 42.
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.
3 §•
I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med de här
nedan i 7 § nämnda undantag och med iakttagande av vad i 4 § stadgas om
inteckningskontrollstämpel, denna tariff:
1
2
3
4
5
Avd.
Avd.
Avd.
Avd.
Avd.
Kr.
ö.
Kr.
ö.
Kr.
ö.
Kr.
ö.
Kr.
ö.
Körkort, innefattande-----------
duplett av ..............................
dock att körkort, innefattande tillstånd allenast
till förande av lättviktsmotorcykel, så ock kör- kort för krigsmakten tillhörande person, som
under militärtjänstgöring utbildats till förare,
1
2
t
42 §.
I redovisning---vederbörande befallningshavande.
Utan hinder av bestämmelserna i första stycket må Konungen beträffande
statlig befattningshavare förordna om inskränkning i eller undantag från
rätten till stämpelprovision. Bestämmelserna skola ej heller utgöra hinder
för att i arbetsordning eller lönestat för myndighet, vars befattningshavare
avlönas av kommun, meddela föreskrift, att sådan befattningshavare skall
till kommunens kassa inbetala honom tillkommande provision.
Har på---gå åter.
Har samma---till efterrättelse.
Skall provisionsbelopp---samfällda provisionsbeloppet.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1939.
Förslag
till
förordning om särskilt undantag från skyldighet att utgiva lagfartsstämpel
och skatt för gåva efter laga skifte inom vissa delar
av Kopparbergs län.
Härigenom förordnas som följer:
Har mellan makar träffats avtal, varom förmäles i 10 § andra stycket
lagen den 17 juni 1932 (nr 223) med särskilda bestämmelser om delning av
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. “
jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs län, skall skyldighet att utgiva
lagfartsstämpel eller skatt för gåva icke äga rum i anledning därav, att ena
maken genom avtalet erhållit större andel än förut i makarnas fasta egendom.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
De i propositionen framlagda förslagen innebära, i vad de avse ändringar
i stämpelförordningen, i huvudsak följande:
1. Stämpelavgiften hos försäkringsrådet.
I fråga örn stämpel till expeditionerna hänföras statsmyndigheterna enligt
1 § stämpelförordningen till fem olika avdelningar. Alla statsmyndigheter,
som icke särskilt angivits under någon av dessa avdelningar, äro att
hänföra till första avdelningen. I propositionen föreslås, att försäkringsrådet,
som icke finnes angivet i någon särskild avdelning i 1 § stämpelförordningen
och följaktligen är att hänföra till första avdelningen, skall uppta-,
gas under fjärde avdelningen. Departementschefen har därvid förutsatt, att
Kungl. Majit, därest detta förslag vinner riksdagens bifall, senare skall förordna
om motsvarande ändring i expeditionslösenförordningen.
Statskontoret har i ett den 10 januari 1939 avgivet yttrande i ärendet förklarat
sig icke hava något att erinra mot detta förslag.
2. Stämpelfrihet för körkort innefattande tillstånd till förande av lättviktsmotorcykel.
Genom proposition nr 225 har Kungl. Majit för innevarande års riksdag
framlagt förslag till vissa ändringar i motorfordonsförordningen den 23
oktober 1936 (nr 561) och vägtrafikstadgan av samma dag (nr 562) m. m.
Förslaget innebär, bland annat, att från och med den 1 juli 1939 ett nytt
slag av körkort skall införas, som berättigar till förande av endast s. k. lättviktsmotorcykel.
På förslag av sammansatt bevillnings- och andra lagutskott (utlåtande
nr 4) har riksdagen numera bifallit det i förenämnda proposition nr 225
framlagda förslaget. I nämnda proposition har framhållits önskvärdheten
av att körkort för förande av lättviktsmotorcykel borde bliva fritt från stämpel
och lösen. I anledning härav föreslås i nu förevarande proposition ett
tillägg under rubriken körkort i 3 § stämpelförordningen, av innehåll att körkort
innefattande tillstånd allenast för förande av lättviktsmotorcykel är
fritt från stämpel.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.
3. Provision för stämpeiförsäljarc.
Enligt 42 § stämpelförordningen äger stämpelförsäljare i redovisning för
stämplar såsom ersättning för besvär och kostnader räkna sig till godo, i
Stockholm två procent samt i övriga städer och å landet tre procent av det
belopp, för vilket stämplar försalts, till och med en årlig försäljningssumma
av 20,000 kronor, dock att ordförande i häradsrätt må, även om han är boende
i Stockholm, tillgodoföra sig provision med tre procent. För överskjutande
belopp till och med 200,000 kronor beräknas provisionen efter en
procent och för belopp utöver 200,000 kronor efter en tiondels procent.
1936 års lönekommitté berörde i sitt den 16 december 1937 avgivna betänkande
med förslag till civilt avlöningsreglemente (statens offentliga utredningar
1937: 48) frågan örn avskaffande av denna sportelinkomst (sid. 198 ff).
Efter att hava redogjort för frågans läge uttalade lönekommittén såsom
sin uppfattning, att extra inkomster av den natur, som kännetecknade stämpelprovisionen,
icke borde förekomma. Åtgärder för en avveckling av stämpelprovisionen
syntes böra vidtagas i samband med den förestående löneregleringen.
Vid anmälan av proposition nr 263 till 1938 års riksdag med förslag till
civilt avlöningsreglemente m. m. uttalade föredragande departementschefen
sin anslutning till lönekommitténs uppfattning, att förmånen av stämpelprovision
borde avvecklas. Da emellertid en indragning av stämpelprovisionen
förutsatte ändring av stämpelförordningen, syntes enligt departementschefens
mening frågan böra beredas i och för avlåtande av förslag till 1939
års riksdag. Därvid syntes ståndpunkt jämväl böra tagas till den av kommerskollegium
i yttrande över lönekommitténs förslag framförda frågan,
huruvida ej en avveckling av stämpelprovisionen borde ske allenast successivt
beträffande befattningshavare, som vid civila avlöningsreglementets
ikraftträdande ombesörjde stämpelförsäljning och i fortsättningen skulle
handhava sådant bestyr.
Sedan riksdagen i skrivelse den 8 juni 1938, nr 388, anmält sitt beslut i
anledning av förenämnda proposition nr 263, har avlöningsreglemente för
ordinarie tjänstemän vid den civila statsförvaltningen (civila avlöningsreglementet)
utfärdats den 4 januari 1939 (S. F. S. nr 8). Reglementet träder i
kraft den 1 juli 1939.
I en inom finansdepartementet upprättad promemoria rörande provision
för stämpelförsäljare har anförts bland annat följande:
Därest en avveckling av stämpelprovisionen, såsom kommerskollegium
ifragasatt, anses böra ske allenast successivt, torde en tid av fem år kunna
anses lämplig för avvecklingen. Då emellertid stämpelprovisionen för vissa
befattningshavare uppgår allenast till mindre belopp, torde en successiv avveckling
beträffande sådana befattningshavare kunna anses obehövlig. En
gränsdragning torde kunna ske på så sätt, att rätten till provision helt upphör
den 1 juli 1939 för stämpelförsäljare, vilka för tiden 1 juli 1938—1 juli 1939
Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.
5
äro berättigade till stämpelprovision med belopp understigande 100 kronor.
För övriga stämpelförsäljare, å vilka civila avlöningsreglementet äger tilllämpning,
skulle provision utgå, första året, räknat från reglementets ikraftträdande,
med hela beloppet enligt nuvarande regler i 42 § stämpelförordningen,
andra året med 4/r., tredje året med 3/s, fjärde året med 2A> och femte
året med J/6 av sagda belopp, dock att rätten till provision skulle upphöra
från och med det år, då provisionens belopp med tillämpning av nu angivna
beräkningsgrunder understege 100 kronor.
Statskontoret har i yttrande över promemorian tillstyrkt det i densamma
framlagda förslaget, dock med viss tvekan såtillvida, att ämbetsverket icke
ansett sig fullt övertygat om behövligheten av den föreslagna avvecklingstiden
av fem år.
Beträffande nu förevarande förslag har departementschefen anfört bland
annat följande:
»Till den av 1936 års lönekommitté uttalade uppfattningen, att åtgärder
borde vidtagas för avveckling av stämpelprovisionen, har jag, såsom i det
föregående nämnts, redan tidigare givit min anslutning. Beträffande sättet
för avvecklingens genomförande har jag intet att erinra mot det förfarande,
som ifrågasatts i förut berörda promemoria. Jag föreslår sålunda, att befattningshavare,
å vilka civila avlöningsreglementet från och med den 1 juli
1939 kommer att äga tillämpning eller vilka anmält att de icke vilja underkasta
sig nämnda reglementes villkor och bestämmelser, icke skola erhålla
provision för försäljning av stämplar efter nämnda dag, därest de för tiden
1 juli 1938—1 juli 1939 allenast äro berättigade till provision med lägre belopp
än 100 kronor, samt att för övriga ifrågavarande befattningshavare en
femårig avvecklingsperiod tillämpas på sätt i promemorian angivits.
I 42 § stämpelförordningen synes mig sålunda ett tillägg böra göras av
innebörd, att Konungen beträffande statliga befattningshavare äger förordna
om inskränkning i eller undantag från paragrafens bestämmelser om rätt
till provision. Med stöd av ett dylikt stadgande skulle därefter erforderliga
detaljföreskrifter i enlighet med här angivna grunder meddelas i en särskild
kungörelse.»
Till utskottet har från Föreningen Sveriges landskamrerare samt från
landssekreterarna inkommit en skrivelse med anledning av förslaget om avveckling
av stämpelprovisionen. I nämnda skrivelse har anförts bland annat
följande:
I fråga örn stämpelprovisionen intoge landssekreterare och landskamrerare
en särställning i förhållande till andra tjänstemän med nyreglerad lön. I
samband med den år 1925 genomförda löneregleringen för landshövdingarna
och befattningshavare vid länsstyrelserna m. m. lämnade 1924 års riksdag
särskilt medgivande, att provision å försålda stämplar skulle även efter
löneregleringens ikraftträdande utgå till befattningshavare vid landsstaten.
Detta medgivande hade statskontoret vid avgivande av yttrande över ett av
1934 års statsrevisorer gjort uttalande angående stämpelprovisionerna ansett
utgöra hinder för indragande till statsverket av landssekreterares och
landskamrerares stämpelprovision. — — -—-
Propositionen syntes emellertid grundad å den uppfattningen att ifrågavarande
hinder skulle bortfalla genom ikraftträdandet den 1 juli 1939 av ett
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.
nytt avlöningsreglemente. Härvid torde dock böra beaktas att övergångsbestämmelserna
i 51 § 8 mom. 3) civila avlöningsreglementet innebure möjlighet
för landssekreterare eller landskamrerare att i samband med dessa befattningars
inordnande i högre lönegrad återinträda på de avlöningsbestämmelser,
som före civila avlöningsreglementets ikraftträdande vore för vederbörande
gällande enligt avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) och
kungörelsen den 6 juni 1925 (nr 272). För de landssekreterare och landskamrerare,
som komme att återinträda på de äldre avlöningsbestämmelserna,
torde hindret för indragning av provisionen komma att kvarstå.
Landssekreterare och landskamrerare kunde givetvis icke taga ståndpunkt
till frågan, huruvida de önskade återinträda på äldre avlöningsbestämmelser,
förrän deras lönegradsplacering blivit avgjord. Förslag angående
lönegradsplaceringen torde icke komma att framläggas förrän till 1940 års
riksdag.
Med visst fog torde man kunna ifrågasätta, huruvida icke den omständigheten
att frågan örn lönegradsplaceringen ännu vore olöst innebure, att
ett nytt avlöningsreglementes ikraftträdande icke kunde äga sådan betydelse
i förevarande avseende att tidigare utfästelser i fråga om stämpelprovision
skulle bortfalla. Men även om så skulle vara förhållandet, måste dock förekomsten
av de ovan återgivna övergångsbestämmelserna i nya avlöningsreglementet
föranleda, att vid beslut med anledning av propositionen landssekreterares
och landskamrerares möjlighet att återgå till det äldre, med rättighet
till stämpelprovision förenade avlöningsreglementet beaktades.
Förslag till förordning om särskilt undantag från skyldighet att utgiva
lagfartsstämpel och skatt för gåva efter laga skifte inom vissa delar av
Kopparbergs län.
Genom proposition nr 29 har Kungl. Maj:t förelagt innevarande års riksdag
förslag till lag angående ändrad lydelse av 10 § lagen den 17 juni 1932
(nr 223) med särskilda bestämmelser om delning av jord å landet inom
vissa delar av Kopparbergs län. Nämnda förslag har numera bifallits av
riksdagen (riksdagens skrivelse nr 58). Enligt nämnda lagändring undanröjes
nu förefintliga hinder mot sammanläggning till en fastighet av fastigheter,
som tillhöra makar var för sig eller innehavas med olika rätt i äktenskapet.
Vid anmälan av förenämnda proposition nr 29 anförde chefen
för justitiedepartementet, att avtal, som avsåges i förslaget, kunde tänkas
föranleda skyldighet att utgiva lagfartsstämpel och i enstaka fall gåvoskatt,
samt att det syntes föreligga anledning att taga i övervägande, huruvida icke
viss befrielse från sådan skyldighet i förevarande fall borde medgivas.
I en inom finansdepartementet upprättad promemoria rörande sistnämnda
fråga har bland annat anförts följande:
»Tydligt är att genom avtal som avses med förevarande förslag ena
maken kan erhålla större andel än förut i den fasta egendomen såsom helhet
betraktad, i följd varav avtalet kan komma att innefatta gåva. En sådan
överflyttning av fast egendom från ena maken till den andra torde medföra
skyldighet för makarna att utgiva lagfartsstämpel, i enstaka fall därjämte
gåvoskatt. Denna skyldighet innebär hinder för att de nya bestäm
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.
7
melserna bliva i önskvärd utsträckning tillämpade och medför även behov
av att de olika fastighetsandelarna underkastas värdering — en åtgärd som
med hänsyn till ägosplittringens omfattning är förenad med icke obetydlig
tidsutdräkt och omgång. Med hänsyn härtill synes frihet från att utgiva
lagfartsstämpel och gåvoskatt böra åtnjutas för fång i förevarande
fall.»
Statskontoret har förklarat sig icke hava något att erinra mot stämpelfrihet
för ifrågavarande fång.
Föredragande departementschefen har beträffande nu föreliggande förslag
anfört bland annat följande:
»Även enligt min mening bör, då makar träffat avtal enligt de nya bestämmelserna
i 10 § lagen den 17 juni 1932, nr 223, befrielse medgivas från
den skyldighet alt utgiva lagfartsstämpel eller skatt för gåva, som kunnat
föreligga på grund av att ena maken enligt avtalet erhållit större andel än
förut i makarnas fasta egendom. På sätt i promemorian anmärkts avses
däremot icke att göra någon ändring i eljest gällande särskilda regler örn
skyldighet att erlägga lagfartsstämpel efter laga skifte inom vissa delar av
Kopparbergs län.»
Mot de i propositionen föreslagna ändringarna i stämpelförordningen samt
mot det föreliggande förslaget till förordning om särskilt undantag från
skyldighet att utgiva lagfartsstämpel och skatt för gåva efter laga skifte
inom vissa delar av Kopparbergs län har utskottet icke funnit anledning
till erinran. Den av Föreningen Sveriges landskamrerare och av landssekreterarna
gjorda framställningen, i vad angår frågan om stämpelprovisionens
avveckling, anser sig utskottet hava besvarat genom sitt ställningstagande
till Kungl. Maj:ts förslag i detta ämne.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition
nr 208.
Stockholm den 9 juni 1939.
På bevillningsutskottets vägnar:
IVAR ANDERSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Viktor Larsson, Heiding, Sjödahl, Velander, Gustaf
Björkman, Robert Berg, Sylwan, Herman Ericsson och Franzon; samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Olsson i Gävle*, Ericson i Boxholm,
Johanson i Huskvarna, Werner i Hultsfred, Hammarlund, Blomquist, Hagberg i
Malmö, Jonsson i Skedsbygd och Falk*.
* Icke närvarande vid justeringen av betänkandet.
Utskottet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1939:462 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition med förslag till förordning örn ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 a1 i texten