Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av förslag om reglering av avlöningen till den hos riksdagen tillfälligt anställda personalen jämte en i ämnet väckt motion.

1939-03-16 · 38 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 37 av 38 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1939:10, Utlåtande, i anledning av förslag om reglering av avlöningen till den hos riksdagen tillfälligt anställda personalen jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

1

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 16 mars 1939 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av förslag om reglering av avlöningen till

den hos riksdagen tillfälligt anställda personalen jämte

en i ämnet väckt motion.

I skrivelse till fullmäktige i riksgäldskontoret den 7 juni 1937 anhöll bankoutskottet,

att fullmäktige ville låta verkställa viss utredning rörande avlöningsförhållandena

för riksdagens personal, närmast avseende frågan om beredande

av arvodesförhöjning åt nämnda personal. Fullmäktige uppdrogo i

anledning därav den 10 juni 1937 åt riksgäldsfullmäktigen E. G. E. Eriksson

och riksgäldskommissarien S. O. Widlund att verkställa och till fullmäktige

inkomma med den av utskottet begärda utredningen.

Sedan utredningsmännen i skrivelse till fullmäktige den 16 december 1937

framlagt förslag till provisorisk arvodesförhöjning åt riksdagens personal

under 1938 års riksdag, överlämnade fullmäktige förslaget till bankoutskottet

med skrivelse den 22 december 1937. Med bifall till hemställan av utskottet

i dess utlåtande nr 8 fattade 1938 års riksdag sedermera beslut i ämnet i

överensstämmelse med utredningsmännens förslag.

Utredningsmännen liava därefter till fullmäktige inkommit med en den

14 december 1938 dagtecknad skrivelse, innefattande förslag till definitiv

reglering av arvodena till riksdagens personal

m. m. I skrivelsen hava utredningsmännen framlagt förslag till avlöningsbestämmelser

för*personal hos riksdagens kamrar, utskott och kansli m. m.,

vilka skulle ersätta nu gällande, av 1934 års riksdag fastställda avlöningsbestämmelser.

Utredningsmännens skrivelse är intagen såsom Bilaga A till

detta utlåtande, och får utskottet beträffande innehållet i skrivelsen hänvisa

till denna bilaga (sid. 14 ff.).

Med skrivelse den 29 december 1938 hava fullmäktige i riksgäldskontoret

överlämnat utredningsmännens förslag till bankoutskottet och därvid under

framhållande, att fullmäktige ansett sig böra för egen del yttra sig över förslaget

endast såvitt detsamma avsåge den fullmäktige direkt underställda

personalen, tillstyrkt vad därutinnan föreslagits.

Efter det bankoutskottet överlämnat fullmäktiges skrivelse jämte utredningsmännens

förslag till kamrarnas herrar talmän och dessa anmodat kanslideputerade

att inkomma med yttrande i ärendet, hava kanslideputerade i

skrivelse den 31 januari 1939 antori följande.

Kanslideputerade, som punkt för punkt prövat det föreliggande förslaget,

hade icke något att erinra mot den reglering, detsamma avsåge att giva ar
Bihang

till riksdagens protokoll 1939. 8 sami. Nr 10. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

vodena för riksdagens personal. I fråga om detaljutformningen av förslaget

i de delar, som berörde kanslideputerade och dem underställd personal,

vilie kanslideputerade allenast föreslå följande ändringar. Enär kanslideputerade

för innevarande riksdag såsom sin sekreterare anställt person

med annan anställning inom riksdagen, varvid arvodet för denne

med hänsyn härtill satts till lägre belopp än det i 1 § avlöningsbestämmelserna

angivna, syntes arvodet för sekreterare i riksdagens

kansli böra bestämmas till högst 420 kronor för månad. Vidare syntes beloppet

av det arvode, kanslideputerade jämlikt 8 § avlöningsbestämmelserna

ägde bestämma för upprättande av vederbörliga register för varje lagtima

riksdag, böra fastställas till 4,500 kronor. I samband härmed syntes

bestämmelsen om arvode för kontrollant å nämnda arbete böra så utformas,

att, därest kanslideputerade ansåge erforderligt att anställa särskild kontrollant

av nämnda arbete, såsom arvode härför finge utgå högst 500 kronor

efter kanslideputerades bestämmande.

I en till bankoutskottet avlåten, den 11 februari 1939 dagtecknad skrivelse

hava kamrarnas herrar talmän meddelat, att frågan behandlats vid

samma dag hållet talmanssammanträde i närvaro av de ständiga utskottens

ordförande samt kanslideputerade. I enlighet med den mening, som vid sammanträdet

gjorde sig gällande, hava herrar talmän föreslagit, att utredningsmännens

förslag till avlöningsbestämmelser måtte godkännas med de jämkningar,

som ifrågasatts av kanslideputerade, samt med de tillägg eller ändringar,

som ytterligare må befinnas erforderliga vid bifall till ett vid nämnda

talmanssammanträde jämväl behandlat förslag rörande avlöningsförhållandena

för vissa av riksdagens tjänstemän, vilket sistnämnda förslag av talmännen

med särskild skrivelse samtidigt överlämnades till utskottet.

Med skrivelse den 14 juni 1938 överlämnade kamrarnas herrar talmän

till fullmäktige i riksgäldskontoret en av ordförandena och vice ordförandena

i riksdagens båda lagutskott hos talmännen gjord framställning örn

förbättrade avlöningsförhållanden för lagutskottens tjänstemän; och anhöllo

talmännen därvid, att framställningen måtte tagas under övervägande i samband

med den utredning, som kunde komma att verkställas angående ordnande

av avlöningsförhållandena för riksdagens personal. I anledning därav

beslöto fullmäktige den 21 juni 1938 att berörda framställning skulle tagas

under övervägande vid den utredning rörande nyssnämnda avlöningsförhållanden,

vars verkställande fullmäktige den 10 juni 1937 uppdragit åt ovan

omförmälda utredningsmän.

Utredningsmännen hava i skrivelse till fullmäktige den 28 december

1938 i samband med behandling av ovan omförmälda framställning rörande

lagutskottens tjänstemän framlagt förslag i fråga om avlöningsförmånerna

å vissa högre befattningar hos riksdagen.

Utredningsmännens skrivelse är intagen såsom Bilaga B till detta utlåtande,

och får utskottet beträffande innehållet i skrivelsen hänvisa till denna bilaga

(sid. 24 ff.).

Sedan fullmäktige med särskilda skrivelser den 4 januari 1939 till herrar

talmän överlämnat utredningsmännens skrivelse och dessa anmodat kansli
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

3

deputerade att inkomma med yttrande i ärendet, hava kanslideputerade, i

skrivelse den 20 i samma månad anfört följande.

Utredningsmännen hava, under betonande av vikten att riksdagens olika

organ vid utseende av sina ledande tjänstemän icke bindas av bestämmelser

begränsande deras möjlighet att tillförsäkra sig erforderlig sakkunskap, funnit

sig med hänsyn härtill böra närmare ingå på tre alternativ för arvodesfrågans

lösning, ''nämligen dels en generell höjning av arvodena, dels beviljande

av tilläggsarvoden i särskilda fall, dels slutligen återinförande av det

tidigare tillämpade systemet med rätt til! ersättning för mislad avlöning i

statstjänst för vissa i sådan tjänst anställda tjänstemän hos riksdagen, bland

andra sekreterare och notarier med sekreterargöromål hos lagutskotten.

Vid prövningen av dessa tre utvägar för lösningen av det till kanslideputerade

remitterade spörsmålet rörande ifrågavarande tjänstemän i vad avser

lagutskotten hava kanslideputerade funnit sig böra förorda en reglering

enligt det andra i ordningen av nämnda alternativ, vilket i den utsträckning

det hittills kommit att tillämpas fungerat tillfredsställande, eller alltså att

tilläggsarvoden må kunna efter en från fall till fall verkställd prövning tillerkännas

vederbörande tjänsteman. Tillika få kanslideputerade för egen del

förklara sig beredda att, för den händelse denna prövning finnes böra ankomma

på kanslideputerade, upptaga och avgöra kanslideputerade underställda

fall, där dylikt tilläggsarvode föreslås av vederbörande utskott.

I en till bankoutskottet avlåten, den 11 februari 1939 dagtecknad skrivelse

hava kamrarnas herrar talmän meddelat, att de av utredningsmännen

upptagna spörsmålen behandlats vid samma dag hållet talmanssammanträde

i närvaro av de ständiga utskottens ordförande samt kanslideputerade. I

enlighet med den mening, som gjorde sig gällande hos flertalet av de i sammanträdet

deltagande, hava herrar talmän föreslagit, att bankoutskottet

måtte utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till de bestämmelser,

som erfordrades för arvodesfrågans lösning i huvudsaklig överensstämmelse

med det förslag, som betecknats såsom utredningsmännens andra alternativ,

dock att uppkommande frågor om tilläggsarvoden borde bedömas efter omständigheterna

från fall till fall samt beviljandet av sadant arvode förty icke

nödvändigt vara knutet vid den i utredningsmännens motivering angivna förutsättningen,

att »det efter prövning visat sig vara erforderligt att bevilja

dylikt arvode för att förvärva särskild kvalificerad person till viss befattning

eller bibehålla en sådan person vid befattningen». Med avseende å

prövningen av ärenden angående tilläggsarvoden enligt förevarande alternativ

syntes utredningsmännens förslag örn ett enklare och mindre omständligt

förfarande än det i § 3 mom. 2 av reglementariska föreskrifter för riksdagen

stadgade vara förtjänt av allvarligt övervägande. Dock syntes det talmännen

knappast lämpligt att överlämna beslutanderätten i dessa ärenden till kanslideputerade,

utan ville talmännen föreslå, att beslutanderätten förbehölles

riksdagens kamrar. Det syntes talmännen icke kunna möta några piincipiella

betänkligheter alt i avlöningsbestämmelserna införa ett stadgande därom,

alt, då fråga örn tilläggsarvode uppkomme inom ett utskott, utskottet

skulle, efter inhämtande av kanslideputerades yttrande, avgiva förslag direkt

hos kamrarna, samt att, då det gällde sekreterare bos någon av kamrarna,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

av vederbörande kammares talman väckt förslag i ämnet skulle av kanslideputerade

med eget yttrande direkt underställas riksdagen. Därest en sådan

behandlingsordning bleve beslutad, borde övervägas, huruvida detta påkallade

någon ändring i § 3 mom. 2 av reglementariska föreskrifter för riksdagen.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en av herr Lundqvist

under nr 323 i andra kammaren väckt motion, i vilken hemställes, att

riksdagen i huvudsaklig anslutning till vad i motionen anföres ville vidtaga

ändringar i avlöningsbestämmelserna för riksdagens befattningshavare samt

att bankoutskottet ville utarbeta härför erforderliga textändringar.

Motionen åsyftar dels en definitiv arvodesreglering för riksdagens personal

i allmänhet, dels en viss höjning av arvodena till de ständiga utskottens sekreterare,

dels ock införande av en bestämmelse om beviljande i särskilda fall

av tilläggsarvoden åt vissa högre befattningshavare, i den mån dessa icke

på grund av övergångsbestämmelsen till gällande avlöningsreglemente vore

tillförsäkrade rätt till viss ersättning för mistade avlöningsförmåner. Tillläggsarvode

skulle utgå med ungefär samma belopp, som skulle hava tillkommit

vederbörande, därest nämnda övergångsbestämmelse varit tillämplig.

Beträffande motiveringen i övrigt för det i motionen gjorda yrkandet får

utskottet hänvisa till motionen.

I skrivelse till herrar talmän den 4 mars 1939 har statsutskottet — med

överlämnande av en av utskottets kanslister gjord framställning — hemställt

om sådan ändring av avlöningsbestämmelserna, att möjlighet bereddes

statsutskottet att anställa notarier, som icke hava att

förrätta sekreterargöromål. I berörda skrivelse anföres följande.

Enligt de avlöningsbestämmelser, som för närvarande gälla för hos riksdagen

anställd personal, äger ständigt utskott med undantag av statsutskottet

anställa notarier, som icke hava att förrätta sekreterargöromål. Det särskilt

under de senare riksdagarna mycket forcerade arbetet hos statsutskottet

har gjort det nödvändigt att utnyttja de hos utskottet anställda kanslisterna

för arbete, för vilka dessa befattningshavare egentligen icke äro avsedda

samt även att låta dem i stor utsträckning vid tillfällen, då arbetsbördan

hos utskottet så påfordrat, bestrida vissa sekreterargöromål. Då vidare,

enligt vad erfarenheten visat, statsutskottets kanslister överhuvud taget numera

i fråga örn arbetsuppgifternas art och omfattning i allmänhet torde

hava samma ställning som notarier utan sekreterargöromål hos övriga ständiga

utskott har statsutskottet ansett starka skäl föreligga för att en ändring

härutinnan åvägabringas redan för innevarande-års riksdag. Statsutskottet

synes böra få möjlighet att i likhet med övriga ständiga utskott anställa även

notarier, som ej hava att förrätta sekreterargöromål, i avlöningsbestämmelserna

upptagna under beteckningen »annan notarie».

Sedan herrar talmän anmodat kanslideputerade att inkomma med yttrande

över statsutskottets skrivelse, hava kanslideputerade i skrivelse den 8

mars 1939 förklarat sig icke hava något att erinra mot den av utskottet gjorda

framställningen samt framlagt förslag om erforderliga ändringar i avlöningsbestämmelserna.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

5

I en till bankoutskottet ställd, den 9 mars 1939 dagtecknad skrivelse hava

kamrarnas herrar talmän — med överlämnande av statsutskottets framställning

jämte kanslideputerades däröver avgivna yttrande föreslagit,

att i avlöningsbestämmelserna för riksdagens personal måtte införas ett stadgande,

som möjliggjorde för statsutskottet att i likhet med riksdagens övriga

ständiga utskott anställa notarier, som ej hade att förrätta sekreterargöromål,

i avlöningsbestämmelserna upptagna under beteckningen »annan notarie».

De spörsmål rörande avlöningsförhållandena för riksdagens personal, som Utskottet,

nu föreligga till omprövning, avse i första hand en definitiv reglering

av arvodena till denna personal. Förslaget härutinnan innebär,

såsom närmare framgår av utredningsmännens i Bilaga A intagna skiivelse,

att arvodena skulle förhöjas med ungefär samma belopp, med vilka

befattningshavare i statens tjänst i motsvarande löneställning fått sina avlöningsförmåner

förhöjda genom 1938 års lönereglering, varvid såsom utgångspunkt

för beräkningen av löneförhöjningen tagits år 1934, d. v. s. det

år, då de nuvarande arvodena för riksdagens personal fastställdes. Enligt

förslaget skulle den provisoriska arvodesförhöjning, som med belopp av 54

kronor i månaden utgick under 1938 års riksdag till en var hos i iksdagen

anställd befattningshavare, från och med innevarande års riksdag ersättas aven

definitiv förhöjning av arvodena, uppgående till 75 kronor i månaden för

sekreterare hos annat ständigt utskott än statsutskottet och för notarie med

sekreterargöromål samt till 60 kronor i månaden för en vai av riksdagens

övriga befattningshavare. I samband härmed skulle motsvarande förhöjning

ske av dels arvodet till den tjänsteman i vardera kammaien, som utses att

biträda kammarens sekreterare, dels ock för vissa arvoden föreskrivna maximibelopp.

Förslaget i denna del har tillstyrkts av kanslideputerade och kamrarnas

herrar talmän. Även utskottet far för sin del bitiäda detsamma.

De arvoden, som enligt den föreslagna regleringen skulle utgå å de olika

befattningarna, hava införts under 1 § i ett utredningen bilagt, å sid. 20—23

intaget förslag till nya avlöningsbestämmelser för riksdagens personal, vilka

skulle ersätta de nu gällande, av 1934 års riksdag godkända bestämmelserna. 1

överensstämmelse med grunderna för regleringen är i nämnda paiagraf manadsarvodet

till sekreterare hos riksdagens kansli upptaget med 420 kronor.

Kanslideputerade hava i sitt yttrande i ärendet meddelat, att de för innevarande

riksdag å denna befattning anställt en person, sorn samtidigt innehade

annan anställning hos riksdagen, samt att arvodet till denne med hänsyn

därtill satts lägre än det i avlöningsbestämmelserna angivna. Kanslideputerade

hava därför ifrågasatt, att arvodet å ifrågavarande sekreterarbefattning

måtte bestämmas till högst 420 kronor för månad. I anslutning

lill syftet med detta förslag, som biträtts av herrar talmän, har utskottet i

1 § avlöningsbestämmelserna under rubriken Riksdagens kansli intagit en

anmärkning av innebörd, alt kanslideputerade skola under nyss angivna

förutsättning fastställa arvodet för ifrågavarande sekreterare lill lägre be
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

lopp än 420 kronor i månaden. Då de skäl, som kunna anföras för arvodesnedsättning

vid förening av befattning såsom sekreterare hos riksdagens

kansli med annan befattning hos riksdagen, torde hava samma giltighet beträffande

förening av befattning såsom sekreterare hos tillfälligt utskott med

annan befattning hos riksdagen, har utskottet under rubriken Tillfälliga utskott

fogat en anmärkning av samma innebörd som nyssnämnda anmärkning

under rubriken Riksdagens kansli. Härvid har dock i syfte att ernå ett så

vitt möjligt likartat bedömande av hithörande arvodesfrågor synts böra

föreskrivas att tillfälligt utskott före fastställande av arvode i här avsedda

fall skall inhämta yttrande i ärendet från kanslideputerade.

De av utredningsmännen i övrigt föreslagna ändringar il§

avlöningsbestämmelserna, som ej sammanhänga med själva arvodesregleringen,

avse upptagandet i bestämmelserna av befattningar såsom portvakt, kanslibiträde,

skrivbiträde och hisskonduktör. I den mån detta förslag, såsom

fallet är med ifrågavarande portvakter och hisskonduktörer, berör personal,

sorn för närvarande är underställd fullmäktige i riksgäldskontoret och erhåller

avlöning från anslag under rubriken riksdagens hus, har förslaget

tillstyrkts av fullmäktige. Vad utredningsmännen i nu förevarande avseenden

föreslagit har biträtts av kanslideputerade och herrar talmän. Förslaget

har icke heller givit utskottet anledning till erinran.

Utredningsmännen hava vidare föreslagit vissa tillägg till 7 och 9 §§ avlöningsbestämmelsema.

Dessa tillägg innebära i huvudsak stadgande av

viss tjänstgöringsskyldighet för de hos kamrarna och utskotten anställda

vaktmästarna (7 § 1 morn.), bestämmelse om tjänstedräkt för vaktmästare

m. fl. (7 § 2 mom.) samt föreskrift rörande förfarandet vid bestämmandet

av ersättning till personal hos utrikesutskottet (9 §). Ifrågavarande förslag,

för vilka närmare redogöres å sid. 18—19 här nedan, hava icke föranlett

någon erinran från kanslideputerade eller herrar talmän. Även utskottet

får tillstyrka, att nämnda paragrafer givas den lydelse, utredningsmännen

föreslagit.

Av övriga paragrafer i förslaget till avlöningsbestämmelser äro 2—6 §§

och 8 § av samma innehåll som motsvarande paragrafer i 1934 års avlöningsbestämmelser.

Föreskriften i 10 § angående förhandlingsrätt för riksdagens

personal har införts i avlöningsbestämmelserna i enlighet med beslut

av 1938 ars riksdag, övergångsbestämmelsen, enligt vilken vissa vid

1934 ars riksdag anställda tjänstemän bibehållas vid rätt till viss ersättning

för mistade avlöningsförmåner i statstjänst, är av samma sakliga innehåll

som motsvarande stadgande i gällande avlöningsbestämmelser.

Utöver de ändringar och tillägg till avlöningsbestämmelserna, som föreslagits

av utredningsmännen, hava kanslideputerade, såsom framgår av redogörelsen

å sid. 2, ifrågasatt en ändring av 8 § i bestämmelserna av innebörd,

att arvodet för upprättande och korrekturläsning av årsregistren för riksdagens

protokoll med bihang skulle höjas från 4,000 kronor till 4,500 kronor,

varjämte viss omformulering skulle ske av den i samma paragraf intagna

bestämmelsen örn ett kontrollantarvode för registerarbetet. Utskottet,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

7

som i likhet med herrar talmän biträder vad kanslideputerade härutinnan

föreslagit, har avfattat nyssnämnda paragraf i överensstämmelse därmed.

Vidkommande härefter frågan örn avlöningsförmånerna å vissa

högre befattningar hos riksdagen, nämligen befattningarna

såsom sekreterare hos kammare, sekreterare hos ständigt utskott och notarie

med sekreterargöromål, avvisas i den i ärendet verkställda utredningen, vilken

återfinnes i Bilaga B, tanken på en generell förhöjning av ifrågavarande

förmåner utöver den ovan föreslagna definitiva arvodesregleringen. Av utredningen

framgår emellertid, att det i vissa fall kan vara erforderligt att bereda

en högre ersättning än de i avlöningsbestämmelserna fastställda. Av de

olika förslag i sådant avseende, som diskuterats av utredningsmännen, hava

såväl kanslideputerade som herrar talmän i princip förordat det såsom alternativ

2 betecknade förslaget, vilket innebär, att särskilda tilläggsarvoden

skulle kunna efter prövning i varje särskilt fall beviljas, då så erfordras för

att förvärva särskild kvalificerad person till viss befattning eller bibehålla sådan

person vid befattningen. Dylikt arvode skulle dock icke kunna beviljas

befattningshavare, som enligt övergångsbestämmelsen är berättigad till viss

ersättning för mistad avlöning, eller befattningshavare, som vid sidan av riksdagstjänsten

uppehåller statstjänst. Det skulle salunda krävas, att befattningshavaren

huvudsakligen ägnar sig åt riksdagstjänstgöringen. Tilläggsarvode

skulle ifråga om statstjänsteman bestämmas till det belopp för månad räknat,

som ungefär motsvarar vad tjänstemannen i genomsnitt för månad under''

hela riksdagstiden skulle uppbära, därest ovanberörda övergångsbestämmelse

varit tillämplig å honom. Till icke-statsanställd befattningshavare

skulle tilläggsarvode bestämmas med utgångspunkt från belopp, som

beviljats statstjänsteman å motsvarande befattning.

Vad sålunda föreslagits av utredningsmännen har föranlett den erinran

från herrar talmän, att frågor om tilläggsarvoden borde bedömas efter omständigheterna

från fall till fall samt beviljandet av sådant arvode således

icke nödvändigt vara knutet vid den ovan angivna förutsättningen, att dylikt

arvode erfordrades för att förvärva särskild kvalificerad person till viss befattning

eller bibehålla sådan person vid befattningen.

Enligt utskottets mening torde de arvoden, som jämlikt föreliggande förslag

till avlöningsbestämmelser för riksdagens personal skulle utgå a bär ifrågavarande

högre befattningar, i flertalet fall vara tillräckliga för ernående av

en tillfredsställande rekrytering av befattningarna. Då emellertid i vissa

lall förhöjning av arvodesbeloppen i fortsättningen liksom hittills kan vara

motiverad, bar utskottet icke ansett sig böra motsätta sig förslaget, att tillläggsarvode

skall kunna beviljas efter särskild prövning. Beträffande de i

det föregående berörda förutsättningarna för beviljande av dylikt arvode vill

utskottet ansluta sig lill vad som föreslagits av utredningsmännen, dock att

i anslutning till det jämkningsförslag, som framställts av herrar talmän,

tilläggsarvode synes kunna beviljas jämväl, då andra synnerliga skäl än de

av utredningsmännen angivna föreligga. Storleken av tilläggsarvode synes

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

böra bestämmas med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall, varvid

i fråga örn statstjänsteman dylikt arvode lämpligen skulle kunna beräknas

med ledning av det belopp, som skulle utgå, därest övergångsbestämmelsen

vore tillämplig. I varje fall torde sistnämnda belopp få anses vara

det högsta, som skulle kunna beviljas.

Beträffande prövningen av ärenden rörande tilläggsarvoden hava utredningsmännen

erinrat, att denna hittills skett i den ordning, som stadgas i §

3 mom. 2 reglementariska föreskrifter för riksdagen, d. v. s. framställning

av vederbörande riksdagsorgan har behandlats vid talmanssammanträde i

närvaro av de ständiga utskottens ordförande och kanslideputerade, och talmännen

hava gjort framställning till bankoutskottet, som därefter framlagt

förslag för riksdagen. Då denna procedur synts utredningsmännen vara alltför

omständlig, hava de ifrågasatt införande av ett enklare förfarande, som

skulle stå i bättre proportion till ärendenas vikt. I sådant avseende borde

det enligt utredningsmännen övervägas att anförtro beslutanderätten i ärenden

angående tilläggsarvoden antingen åt vederbörande kammare eller utskott

efter kanslideputerades hörande eller ock direkt åt kanslideputerade.

Dessa hava även förklarat sig beredda att, därest så skulle påkallas, utöva

den befogenhet, som sistnämnda alternativ innebär. Herrar talmän hava

emellertid ansett beslutanderätten böra förbehållas riksdagens kamrar, varvid

det i fråga örn tilläggsarvode åt tjänsteman hos utskott skulle ankomma

på utskottet att efter kanslideputerades hörande avlåta framställning till

kamrarna. Beträffande tilläggsarvode åt sekreterare hos kammare skulle av

kammarens talman väckt förslag av kanslideputerade med eget yttrande direkt

underställas kamrarna.

Vid prövning av de sålunda framkomna förslagen om ett förenklat sätt

för handläggning av ifrågavarande avlöningsärenden har utskottet icke funnit

tillräckliga skäl föreligga att frångå den ordning, som hittills tillämpats,

och får därför förorda, att stadgandet i § 3 mom. 2 reglementariska föreskrifter

även i fortsättningen tillämpas i förevarande fall. Den förenklingen

synes dock enligt utskottets mening kunna genomföras, att tilläggsarvode

till viss befattningshavare skulle kunna beviljas att utgå tillsvidare, varigenom

skulle vinnas, att årliga riksdagsbeslut för sådant fall ej skulle erfordras.

Vad härefter angar fragan örn införande i avlöningsbestämmelserna av

ett särskilt stadgande rörande här avsedda tilläggsarvoden har utskottet kommit

till den uppfattningen, att då framställningar om dylika arvoden enligt

utskottets förslag skulle ske i samma ordning såsom hittills och beslutanderätten

i varje särskilt fall alltså tillkomma riksdagens kamrar, något särskilt

stadgande i ämnet icke erfordras. De synpunkter, som av utskottet ovan

framhållits rörande förutsättningen för beviljande av tilläggsarvoden och

storleken av desamma, torde emellertid kunna vara vägledande vid prövningen

av här ifrågavarande ärenden.

Med den ståndpunkt, utskottet intagit till de spörsmål, som varit föremål

för behandling här ovan, torde syftet med den i ämnet väcka motionen

II: 323 få anses vara i huvudsak tillgodosett.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

9

Vad slutligen angår förslaget om beredande av möjlighet för statsutskottet

att i likhet med övriga ständiga utskott anställa notarier, som

ej hava att förrätta sekreterargöromål, har utskottet funnit

sig böra biträda detta förslag. — I samband härmed har utskottet funnit sig

böra å förteckningen över befattningar hos statsutskottet upptaga en befattning

såsom vaktmästarbiträde. Härigenom skulle det bliva möjligt för statsutskottet

att i likhet med övriga ständiga utskott anställa sådana biträden,

örn så skulle befinnas lämpligt.

I anslutning till vad utskottet i det föregående anfört har utskottet upprättat

förslag till nya avlöningsbestämmelser för riksdagens personal. Såsom

av det ovan anförda framgått, avviker detta förslag från utredningsmännens

förslag endast därutinnan, att vissa ändringar och tillägg gjorts beträffande

1 och 8 §§.

De nya avlöningsbestämmelserna synas böra tillämpas från början av

innevarande års riksdag, dock att den i 1 § under rubriken Tillfälliga utskott

intagna föreskriften angående arvodesreduktion vid tjänsteförening torde

böra tillämpas först från och med nästkommande års riksdag.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

1) att riksdagen må godkänna härvid fogade, såsom bankoutskottets

förslag betecknade förslag till avlöningsbestämmelser

för personal hos riksdagens kamrar, utskott och kansli

m. m., att tillämpas från början av 1939 års riksdag, dock

att den föreskrift, som återfinnes i den uti 1 § under rubriken

Tillfälliga utskott intagna anmärkningen, skall tillämpas

först från början av 1940 års riksdag;

2) att förevarande motion 11:323 må anses besvarad genom

vad utskottet ovan anfört och hemställt.

Stockholm den 16 mars 1939.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från lörsta kammaren: herrar Åkerberg, Ehrnberg, Berling, !■ riggerdker, Sandén ,

Nilsson i Mölndal, von Horn och Ohlin*;

från andra kammaren: herrar Lovén, Paulsen, Andersson i Wilkenberg*, K. A.

Westman, Osberg, Andersson i Munkaljungby, Andersson i Lindome* och Henriksson.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

Bankoutskottets

Förslag

till

avlöningsbestämmelser för personal hos riksdagens kamrar, utskott

och kansli m. m.

1 §•

Arvode utgår till nedanstående befattningshavare med följande belopp för

månad:

Kamrarna:

Sekreterare ............................................ kronor 1,320

Notarie (stomnotarie) ................................... » 840

Förste stenograf ...................................... » 840

Stenograf .............................................. » 708

Förste kanslist ................................... > jQg

Kanslist, tillika registrator .............................. » 600

Kanslist .............................................. » 492

Förste vaktmästare och vaktmästare, som ombesörjer utdelningen

av postförsändelser till kamrarnas ledamöter (postvaktmästare)

........................................ > 474

Vaktmästare, som tjänstgör såsom biträde åt postvaktmästaren

hos andra kammaren ............................ » 438

Annan vaktmästare .................................... » 402

Anm. Därest viss tjänsteman inom kammares kansli utses av talmannen att vid förfall för

sekreteraren bestrida sekreterargöromålen inom kammaren och i övrigt biträda sekreteraren,

utgår till sådan tjänsteman, utöver arvode, särskild ersättning med 200 kronor för månad, dock

att arvodet jämte berörda ersättning ej må överstiga 980 kronor för månad.

Statsutskottet:

Sekreterare ............................................ kronor 1,320

Notarie, som tillika förrättar sekreterargöromål ............ » 900

Annan notarie.......................................... » 564

Kamrerare ............................................ s 708

Registrator ..........................................'' ‘ » 600

Kanslist .............................................. » 492

Förste vaktmästare .................................... » 433

Vaktmästare .......................................... » 492

Vaktmästarbiträde...................................... ,, 222

utskotten:

Sekreterare ............................................kronor 1,125

Notarie, som tillika förrättar sekreterargöromål .......... » 900

Annan notarie ........................................ , 564

Kanslist .............................................. » 492

Vaktmästare .......................................... » 402

Vaktmästarbiträde ...................................... » 222

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

Tillfälliga utskott:

11

Sekreterare ........................................... kronor 420

vilket arvode dock ej må överstiga 1,080 kronor för riksdag.

Anin. Därest såsom sekreterare hos tillfälligt utskott anställes befattningshavare, sorn tillika

tjänstgör å annan befattning hos riksdagen, skall arvodet till sekreteraren bestamrnas till det

lägre belopp än 420 kronor 1 månaden, som utskottet efter inhämtande av kanslideputerades

yttrande finner skäligt. Arvodet må icke utgå under längre tid än fyra månader for riksdag.

Riksdagens kansli:

Sekreterare ............................................

vilket arvode dock ej må överstiga 1,680 kronor för riksdag.

Korrekturläsare .......................................

Vaktmästare ..........................................

kronor

»

»

420

528

438

Arun. Därest såsom sekreterare hos riksdagens kansli anställes befattningshavare, som tillika

tjänstgör å annan befattning hos riksdagen, skall arvodet till sekreteraren bestammas till det

lägre belopp än 420 kronor i månaden, som kanslideputerade finna skäligt. Arvodet ma icke

utgå under längre tid än fyra månader för riksdag.

Gemensam personal:

Portvakt . . .

Kanslibiträde

Skrivbiträde

Hisskonduktör

kronor 438

» 360

» 270

» 120

2 §•

Arvode beräknas från inträde i tjänstgöring samt utbetalas vid utgången

av varje månad och sista gången efter slutad tjänstgöring. _

Vid beräkning av arvode för del av månad räknas månaden till 30 dagar.

3 §.

Arvodena upphöra: ,

för kamrarnas sekreterare, notarien och förste stenograf erna samt två

kanslister hos vardera kammaren, första vaktmästarna hos kamrarna och

de vaktmästare, som ombesörja utdelningen av postförsändelser till kamrarnas

ledamöter, ävensom för en vaktmästare hos vardera kammaren, sedan

fjorton dagar efter riksdagens avslutande tilländagått;

för en å tryckeriavdelningen anställd vaktmästare, sedan 30 dagar, samt

för övriga å riksdagens kanslis tryckeriavdelning anställda tjänstemän och

vaktmästare, sedan en tid av 25 dagar efter riksdagens slut förflutit; och

för övrig personal med den dag, då tjänstgöringen för en var av dem

slutar.

4 §•

Ben efter riksdagens slut för tjänstemännen i tryckeriavdelningen anslagna

avlöning, utgörande vedergällning för korrekturläsning samt tillsynen å

tryckning och expediering av alla sådana riksdagshandlingar, vilka icke

före riksdagens avslutande hinna tryckas och till expedition befordras, med

undantag av registret över kamrarnas protokoll och hillänget därtill, får icke

utbetalas förr än det ifrågavarande arbetet blivit behörigen fullbordat; och

skola vaktmästarna för dem tillagd avlönings åtnjutande vara skyldig att,

så länge tryckningen av riksdagshandlingarna efter riksdagens slut fortgår,

förrätta alla de göromål, som därav påkallas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

5 §''

Kanslideputerade äga att vid slutet av varje riksdag använda högst 500

T01101 toll biträde vid utarbetande och expediering av riksdagsbeslutet.

6 §.

Innan sista andelen av bär omförmält arvode må utbetalas, skall det vara

behörigen styrkt, att vederbörande tjänsteman i föreskriven ordning avlämnat

ej mindre de utskottens särskilda arkiv tillhörande böcker och handlingar

sorn dessa tjänstemän under riksdagen haft om händer, än ock de böcker’

som fran riksdagens bibliotek blivit till dem utlånade.

7 §.

I åligger vaktmästare hos kammare att utan särskild ersättning

ijanstgora hos utskott samt vaktmästare och vaktmästarbiträde hos utskott

a likaledes utan särskild ersättning tjänstgöra i kammare under tid, då

plenum pagar.

Vaktmästare, portvakt, vaktmästarbiträde och hisskonduktör äro skyldiga

att under tjänstgöring vara iförda tjänstedräkt, vilken utlämnas såsom

Ian.

3. Vid slutet av varje riksdag må till vardera av de under hela riksdagen

i kamrarna anställda förste vaktmästarna och till de kamrarnas vaktmästare

som ombesörja utdelningen av postförsändelser till kamrarnas ledamöter,

utbetalas ett belopp av 50 kronor. Därjämte må, jämväl vid slutet av varje

riksdag till en var av de vaktmästare, portvakter, vaktmästarbiträden och

konduktörer, vilka efter klockan elva e. m. tjänstgjort vid aftonplena,

utbetalas en extra ersättning av fyra kronor för varje gång sådan tjänstgöring

ägt ruin.

8 §''

Genom kanslideputerades försorg och på sätt desamma äga närmare bestämma

skola upprättas vederbörliga register för varje lagtima riksdag. I

arvode för registrens upprättande och korrekturläsning må enligt kanslideputerades

bestämmande utgå högst 4,500 kronor för riksdag, som varar minst

tyra manader. För riksdag, som pågår kortare tid, må ifrågavarande arvode

kunna av kanslideputerade minskas i skälig omfattning. Därest kanslideputerade

finna erforderligt anställa en kontrollant av ifrågavarande arbete,

ma såsom arvode härför likaledes efter kanslideputerades bestämmande utgå

högst 500 kronor för riksdag.

9 §■

Da inom ständigt utskott behov föreligger att för behandling av visst

eliel vissa ärenden tillkalla utom utskottets kansli stående person att biträda

utskottet ävensom då fråga är om ersättning åt tjänstemän och betjänte i

utrikesutskottet eller i särskilt eller sammansatt utskott, skall utskottet be
ii

äflande ersättning at salunda tillkallat biträde eller sålunda anställd kanslipersonal

inhämta kanslideputerades yttrande, innan hos kamrarna förslag i

amnet avgives.

10 §.

, Före»»? av tjänstemän äger rätt att förhandla med kanslideputerade benl»

-mvp ^ s’n.a allmänna anställnings-, arbets: och avlöningsvillkor ävensom

beträffande tillämpningen av sådana villkor, dock utan att inskränkning därigenom

göres i riksdagens vederbörande organ tillkommande beslutanderatt.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

13

11 §.

Ovanstående bestämmelser förbliva gällande, intill dess riksdagen annorlunda

beslutar.

Övergångsbestämmelse.

Den, som vid 1934 års riksdag var anställd i befattning såsom sekreterare

hos kammare eller hos ständigt utskott, såsom notarie med sekreterargöromå!

eller såsom kamrerare hos statsutskottet, med vilken enligt 1933 års

avlöningsbestämmelser var förenad rätt till ersättning för mistade avlöningsförmåner

i statstjänst, må vid fortsatt anställning hos riksdagen i samma befattning

eller i annan befattning, med vilken enligt nämnda avlöningsbestämmelser

var förenad dylik rätt, utöver arvode enligt 1 § härovan, uppbära

ersättning med hälften av vad han visat sig hava på grund av tjänstgöring

hos riksdagen avstått av till innehavd statstjänst hörande avlöningsförmåner;

skolande ersättning, varom nu förmäles, utbetalas vid utgången av varje

månad och sista gången efter slutad tjänstgöring.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14:

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

Bilaga A.

Till Herrar Fullmäktige i riksgäldskontoret.

I skrivelse till fullmäktige den 7 juni 1937 anhöll bankoutskottet, att fullmäktige

ville låta verkställa viss i skrivelsen ifrågasatt utredning beträffande

avlöningsförhållandena för riksdagens personal. I avseende härå anförde

utskottet bland annat följande.

En omprövning av lönefrågan för riksdagens personal syntes utskottet motiverad

därav, att denna personal icke erhållit någon kompensation för den ökning i levnadskostnaderna,

som inträtt sedan nu gällande arvoden fastställdes år 1934. Att

märka vore även, att det icke vore avsett, att riksdagens personal skulle komma

i åtnjutande av den provisoriska avlöningsförstärkning, som enligt 1937 års riksdags

beslut skulle för budgetåret 1937/38 utgå till vissa befattningshavare i statens

tjänst. Åtgärder syntes fördenskull i första hand böra vidtagas i syfte att bereda

riksdagens personal en löneförhöjning, i huvudsak motsvarande vad som tillkommit

statens tjänstemän sedan år 1934. Utskottet ville vidare erinra, att utredning

angående lönereglering för statens befattningshavare påginge genom 1936 års lönekommitté.

Kommitténs förslag kunde enligt vad utskottet inhämtat beräknas föreligga

i så god tid, att därpå grundat förslag till lönereglering kunde förväntas bliva

framlagt för 1938 års riksdag. Det syntes i anslutning härtill böra övervägas, huruvida

och i vad mån ifrågavarande förslag vöre av beskaffenhet att böra påverka

lönesättningen för riksdagens personal.

Enligt utskottets mening borde utredningen bedrivas så, att redan vid början av

1938 års riksdag förslag kunde framläggas för utskottet i fråga örn en provisorisk

arvodesförhöjning för riksdagens personal, att utgå under samma riksdag. Därest

senare under 1938 års riksdag lönereglering skulle genomföras för statstjänstemännen,

syntes därav betingat förslag till definitiv reglering av avlöningen till

riksdagens personal snarast böra underställas utskottet.

Vid sammankomsten den 10 juni 1937 uppdrogo fullmäktige åt undertecknade

att verkställa och till fullmäktige inkomma med den av bankoutskottet

begärda utredningen. I anledning härav framlade vi i skrivelse till

fullmäktige den 16 december 1937 förslag örn provisorisk arvodesförhöjning

åt riksdagens personal under 1938 års riksdag. I denna skrivelse framhold

vi, att det vore vår avsikt att sedermera — antingen mot slutet av 1938

års riksdag eller ock, därest så skulle befinnas lämpligare med hänsyn till

frågans samband med den väntade löneregleringen för statens tjänstemän,

under hösten 1938 — inkomma till fullmäktige med förslag till ordnande av

avlöningsförhållandena för riksdagens personal från och med 1939 års riksdag.

Ovanberörda förslag till provisorisk arvodesförhöjning under 1938 års

riksdag avsåg att bereda riksdagens personal viss kompensation för den

stegring i levnadskostnaderna, som inträtt sedan de nuvarande arvodena

fastställdes genom beslut av 1934 års riksdag. Arvodesförhöjningen skulle

i piincip motsvara den ökning av löneförmånerna, som i form av ökat provisoriskt

dyrortstillägg, ökat dyrtidstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning

kommit statens befattningshavare till del sedan år 1934. Enligt förslaget

skulle förhöjningen fastställas till ett och samma belopp, nämligen 54

kronor i månaden, för samtliga befattningshavare hos riksdagens kamrar,

utskott och kansli, oaktat detta belopp för de högre befattningshavarna in
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

15

nebar en mindre kompensation än som i statsförvaltningen utgick å motsvarande

lönebelopp. 1 avseende härå framhölls emellertid, att den ifrågasatta

åtgärden endast vore av provisorisk art samt att det kunde törutsättas, att en

noggrannare avvägning av arvodena komme att ske vid en definitiv regiel ing

av desamma.

Sedan förslaget om provisorisk arvodesförhöjning under 1938 ars riksdag

tillstyrkts av kamrarnas herrar talmän, bifölls detsamma på hemställan av

bankoutskottet (uti. nr 8) av riksdagen.

Den i bankoutskotlets ovanberörda skrivelse avsedda löneregleringen för

statens befattningshavare beslöts av 1938 års riksdag, som i huvudsak godkände

ett av Kungl. Majit framlagt förslag till civilt avlöningsreglemente

med däri intagna nya löneplaner. Det nya reglementet skall tillämpas från

och med den 1 juli 1939.

Den provisoriska arvodesförhöjningen till riksdagens personal linder 1938

års riksdag beräknades med hänsyn tagen till den ökning i avlönings!örmånerna,

som under åren 1934—1937 tillkommit statstjänstemän med samma

grundavlöning som arvodena å befattningarna hos riksdagen. Da det nu

gäller att ernå en definitiv reglering av arvodena till riksdagens personal

böi i anslutning till vad 1937 års bankoutskott framhållit vid arvodenas avvägning

hänsyn tagas till lönenivån för befattningar i statstjänst enligt det

av 1938 års riksdag godkända civila avlöningsreglemenlet. På grund härav

har beräkning nu verkställts av löneökningen för statstjänstemännen avseende

åren 1934—1939 (efter löneregleringens ikraftträdande), varvid räknats

med ett rörligt tillägg av 3 procent. Denna beräkning har avsett sådana befattningar

i statstjänst, vilkas löneförmåner år 1934 så nära som möjligt

motsvarade de arvoden, som enligt 1934 års avlöningsbestämmelser utgå å

olika befattningar hos riksdagen. För en var av dessa befattningar har, på

sätt närmare framgår av nedanstående sammanställning, uträknats den löneökning,

som det nya avlöningsreglementet innebär i jämförelse med de

under år 1934 utbetalda lönebeloppen.

Av sammanställningen framgår, att den största löneökningen faller på befattningar

i statstjänst med ungefär samma månadslöner som sekreterare

hos annat ständigt utskott än statsutskottet och som notarie med sekreteraregöromål,

för vilka befattningar löneökningen per månad utgör respektive

81 och 72 kronor. Den minsta löneökningen, 44 kronor, utvisar sådan befattning

i statstjänst, som i lönehänseende är närmast jämförlig med vaktinästarbiträde

lios riksdagen. För övriga befattningar utgör löneökningen

lägst 53 och högst 69 kronor. Vid bestämmande av de belopp, med vilka

aivodena för riksdagens personal böra höjas, synes det icke vara erforderligt

att i vidare mån differentiera beloppen än som följer av en indelning av

personalen i två grupper, nämligen en grupp omfattande ovanstående sekreteiare

och notarier samt en grupp omfattande övriga befattningshavare. För

förstnämnda grupp synes arvodesförhöjningen böra fastställas till 75 kronor

och for sistnämnda grupp till 60 kronor. Någon anledning att beräkna en

lägie förhöjning för vaktmästarbilrädena synes icke föreligga, då 1938 års

riksdag i syfte att förbättra dessa biträdens löneställning tillerkände dem

samma provisoriska arvodesförhöjning som övriga befattningshavare. I

enlighet med vad som nu anförts torde månadsarvodcna böra fastställas till

de belopp, som finnas angivna i kolumn 7 i ovanstående sammanställning.

Med hänsyn till att det av 1938 års riksdag godkända civila avlöningsreglementet

är avsett att tillämpas först från oell med den 1 juli 1939, kunde

det måhända synas vara lämpligt att låta arvodesförhöjningen för riksdagens

personal tillämpas först från och med 1940 års riksdag och salunda bibehålla

det vid 1938 års riksdag gällande provisoriet jämväl under 1939 års

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

Befattning hos riksdagens kamrar,

Månads- arvode en- ligt beslut

av 1934 års

riksdag

Löneförmåner per månad för befatt- ning i statstjänst med närmast jäm- förlig löneställning

Förslag:

Månads- arvode

fr. o. m.

1939 års

riksdag

utskott eller kansli

Löne-

klass

■1934

21939

ökning

sedan

1934

1

2

3

4

5

6

7

Sekreterare i kammare, sekreterare

hos statsutskottet..............

Kr.

1,260

3

Kr.

1,223

Kr.

1,277

Kr.

54

Kr.

1,320

Sekreterare hos annat ständigt ut- skott ........................

1,050

33

1,071

1,152

81

1,125

1 Notarie med sekreterargöromål ..

825

27

831

903

72

900

j Notarie (stomnotarie), förste steno- graf ..........................

780

26

791

860

69

840

1 Stenograf, förste kanslist, kamre- rare hos statsutskottet ........

648

22

631

695

64

708

i Kanslist, tillika registrator hos stats- utskottet......................

540

20

561

622

61

600

Annan notarie .................

504

18

492

551

59

564

1 Korrekturläsare ................

468

17

456

516

60

528

Kanslist........................

432

16

426

483

57

492

Förste vaktmästare och postvakt- mästare .....................

414

15

404

459

55

474

Förste vaktmästare hos statsut- skottet, biträdande postvaktmäs- tare hos andra kammaren, vakt- mästare hos riksdagens kansli..

378

14

381

435

54

438

Annan vaktmästare ............

342

12

341

394

53

402

Vaktmästarbiträde ..............

162

1

176

220

44

222

Sekreterare hos tillfälligt utskott,

sekreterare hos riksdagens kansli

360

13

361

415

54

420

1 Avlöning enligt 1921 års avlöningsreglemente + dyrtidstillägg efter 8 % (index 153) + provisoriskt

dyrortstillägg enligt 1931 års grunder.

2 Lön enligt civila avlöningsreglementet + rörligt tillägg efter 3 % (index 166).

3 Befattning med årslön år 1934 av 14,000 kronor och år 1939 (efter löneregleringen) av 15,000

kronor.

riksdag. Då emellertid den föreslagna arvodesförhöjningen för det stora

flertalet befattningar praktiskt taget motsvarar det provisoriska tillägget, synes

anledning knappast föreligga att bibehålla provisoriet ytterligare ett år.

De nya arvodena torde därför böra tillämpas redan från och med 1939 års

riksdag.

Förslag till nya avlöningsbestämmelser för riksdagens personal har upprättats

av oss och finnes bilagt denna skrivelse. I detta förslag hava de nya

arvodesbeloppen införts. Arvodesförhöjningen torde dessutom böra medföra

ändring i gällande avlöningsbestämmelser i följande hänseenden.

Enligt gällande avlöningsbestämmelser utgår till den tjänsteman inom

kammares kansli, som av talmannen utses att vid förfall för sekreteraren

bestrida sekreterargöromål inom kammaren och i övrigt biträda sekreteraren,

utöver fastställt arvode, särskild ersättning med 180 kronor för månad,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

17

dock att arvodet jämte berörda ersättning ej må överstiga 900 kronor för

månad. En konsekvens av arvodesförhöjningen synes vara, att jämväl

ifrågavarande arvodesbelopp uppräknas. Då den föreslagna arvodesförhöjningen

för de tjänstemän, som plägat ifrågakomma till här avsedda uppdrag,

motsvarar i genomsnitt 9 procent av nu gällande arvoden, synes förhöjningen

böra beräknas med utgångspunkt från detta procenttal. Arvodesbeloppen

synas härvid lämpligen böra avrundas, förstnämnda belopp till 200

kronor och sistnämnda till 980 kronor. Dessa förhöjda belopp hava införts

i förslaget till nya avlöningsbestämmelser.

För sekreterare hos tillfälligt utskott och sekreterare för riksdagens kansli

gäller för närvarande, att arvodet må för riksdag uppgå till högst 1,440 kronor,

motsvarande arvode under fyra månader. Nämnda belopp bör efter

arvodesförhöjningen fastställas till (4 X 420 =) 1,680 kronor. Ifrågavarande

belopp har införts i förslaget till nya avlöningsbestämmelser.

I samma förslag har vidare i 1 § under rubriken Kamrarna i enlighet

med beslut av 1937 års riksdag (bankoutskottets uti. nr 40) intagits befattningen

såsom biträdande postvaktmästare i andra kammaren, därvid månadsarvodet

upptagits till (378 + 60 =) 438 kronor.

I detta sammanhang vilja vi upptaga vissa spörsmål, som visserligen ligga

utanför det oss givna utredningsuppdraget men som dock hava ett visst samband

med detsamma.

Under en följd av år hava kanslideputerade plägat anställa ett antal kvinnliga

biträden för utförande av maskinskrivningsarbete åt kamrarna och utskotten.

Dessa biträden hava tjänstgjort å en under riksdagens tryckeriexpedition

organiserad skrivbyrå. Biträdena åtnjöto under 1938 års riksdag

ett månadsarvode av 300 kronor, varå dock icke utgick någon provisorisk

arvodesförhöjning. Då det här rör sig om ett stadigvarande behov av personal

för riksdagens räkning, torde i avlöningsbestämmelserna för riksdagens

personal böra upptagas en befattning, som lämpligen synes^ böra benämnas

kanslibiträde. Med hänsyn till de arbetsuppgifter, som åvila ifrågavarande

biträden, har månadsarvodet för befattningen förslagsvis upptagits

till 360 kronor, varigenom även dessa biträden skulle komma i åtnjutande

av samma arvodesförhöjning, som föreslås för riksdagens personal i

övrigt. Då emellertid möjlighet bör förefinnas för kanslideputerade att anställa

även mindre kvalificerade biträden än nyssnämnda kanslibiträden, synes

i avlöningsbestämmelserna jämväl böra upptagas en befattning såsom

skrivbiträde, för vilken månadsarvodet lämpligen skulle kunna bestämmas

till 270 kronor. De två nya befattningarna synas, då ifrågavarande biträden

hava att utföra arbete åt samtliga riksdagens organ, böra uppföras under

en ny rubrik »Gemensam personal».

Från sekreteraren hos statsutskottet vid 1938 års riksdag har under hand

hemställts, att åtgärder måtte vidtagas för beredande av möjlighet för statsutskottet

att inom sina lokaler hava tillgång till ett kvinnligt biträde för skrivgöromål,

telefonpassning o. d. Såvitt vi kunnat finna, torde det vara mest

ändamålsenligt örn för ifrågavarande arbetsuppgifter kunde anlitas ett av

de hos riksdagens tryckeriexpedition anställda biträdena. Det ankommer

emellertid på kanslideputerade att fatta beslut i detta ärende.

I sitt utlåtande nr 57 i anledning av förslag örn förhandlingsrätt för tjänstemän

vid riksdagen och dess verk m. m. anförde bankoutskottet bl. a. följande:
»Den

personal, sorn enligt utskottets förslag skulle medgivas förhandlingsrätt

gentemot kanslideputerade, utgöres av de tjänstemän, å vilka de av 1934 års riks
llihanrj

till riksdagens protokoll 1939. 8 sdml. Nr 10. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

dag godkända avlöningsbestämmelserna för riksdagens personal äro tillämpliga.

Till denna personal äro för närvarande icke hänförliga de för tjänstgöring vid riksdagshuset

under riksdagstiden anställda extra portvakterna och hisskonduktörerna,

vilka anställas av chefen för riksdagens ekonomibyrå och erhålla avlöning enligt

av fullmäktige i riksgäldskontoret fastställda grunder i nära anslutning till vad som

enligt nyssnämnda avlöningsbestämmelser gäller för riksdagens vaktmästare. Enligt

kommitténs förslag skulle ifrågavarande portvakter och hisskonduktörer erhålla

rätt till förhandling med fullmäktige, varvid bestämmelserna angående förhandlingsrätt

för tjänstemän vid riksdagens verk skulle erhålla tillämpning. Enligt

utskottets mening kan det ifrågasättas, huruvida det är lämpligt att för ifrågavarande

tillfälligt anställda befattningshavare tillämpa andra regler för förhandling

än som enligt utskottets förslag skulle gälla för riksdagens vaktmästare. För

ernående av likställighet härutinnan torde emellertid erfordras, att befattningarna

såsom extra portvakt och hisskonduktör införas i avlöningsbestämmelserna för riksdagens

personal. Denna fråga synes utskottet vara förtjänt av övervägande från

fullmäktiges sida.»

Avlöningen till ifrågavarande portvakter utgick under 1938 års riksdag

med 432 kronor i månaden, däri inberäknats provisorisk arvodesförhöjning

med 54 kronor. Arvodet till hisskonduktör, som tidigare utgjorde 100 kronor

i månaden, höjdes vid 1938 års riksdag i samband med att riksdagens personal

tillerkändes provisorisk arvodesförhöjning till 120 kronor.

Då det ur de synpunkter, som framhållits av bankoutskottet, skulle vara

förenat med en viss fördel att hänföra här avsedda personal till riksdagens

personal, hava vi ansett oss böra föreslå, att i avlöningsbestämmelserna för

denna personal under nyssnämnda rubrik »Gemensam personal» uppföras

befattningar såsom portvakt och hisskonduktör. Arvodena torde härvid

böra bestämmas för portvakt till 438 kronor eller samma belopp som enligt

förevarande förslag skulle tillkomma de vaktmästare hos riksdagen, med

vilka portvakterna tidigare varit i lönehänseenden likställda, och för hisskonduktör

till 120 kronor.

Därest nyssnämnda två befattningar upptagas i avlöningsbestämmelserna

i enlighet med vad här förutsatts, innebär detta, att fullmäktige i riksgäldskontoret

icke vidare skulle hava att besluta rörande ifrågavarande portvakters

och hisskonduktörers avlönings- och andra anställningsvillkor. Vad däremot

angår anställandet av ifrågavarande personal torde någon ändring avnuvarande

anordning icke vara påkallad, utan torde personalen i fortsättningen

liksom hittills böra anställas av chefen för riksdagens ekonomibyrå,

vilken under riksdagstiden är i vissa avseenden underordnad kanslideputerade.

I slutet av den skrivelse som vi den 16 december 1937 avläto till fullmäktige

i riksgäldskontoret erinrade vi, hurusom alltsedan 1933 års riksdag vissa

hos utskott tjänstgörande vaktmästare och vaktmästarbiträden plägat avdelas

för tjänstgöring i kammare under tid, då plenum påginge. Denna anordning

hade — framhöllo vi — visat sig vara ändamålsenlig och ägnad att

minska personalbehovet. I överensstämmelse härmed borde hos kammare

anställd vaktmästare vid tillfälligt uppkommande behov och då så kunde ske

utan olägenhet för vakthållningen i kammaren, kunna åläggas tjänstgöring

hos utskott utan särskild ersättning. Det borde givetvis ankomma på kammarens

herr talman att bestämma, i vad mån dylik tjänstgöring skulle äga

rum. Föreskrift rörande här avsedda tjänstgöringsskyldighet för kamrarnas

och utskottens vaktmästare syntes böra införas i avlöningsbestämmelserna i

samband med den definitiva arvodesregleringen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

19

I anslutning härtill har i förslaget till avlöningsbestämmelser för riksdagens

personal under 7 § införts ett nytt moment, innefattande föreskrift i angivna

hänseende.

För närvarande erhåller en var av de hos riksdagen anställda vaktmästarna

samt de under riksdagstiden i riksdagshuset anställda extra portvakterna och

hisskonduktörerna såsom lån en uniformskavaj, som han är skyldig att vara

iförd under tjänsteutövning. Portvakt, som tjänstgör vid riksdagshusets

huvudingång, erhåller dessutom uniformskappa. Det kan emellertid ifrågasättas,

huruvida icke nämnda personal borde utrustas med fullständig uniform

och sålunda tillhandahållas utom kavaj även väst och byxor. Enligt

uppgift från riksdagens ekonomibyrå skulle detta medföra en ökning av nuvarande

kostnader för uniformsbeklädnaden, beräknade för 50 anställda till

1,400 kronor för år, med 1,300 kronor.

Därest fullständig uniform tilldelas ifrågavarande befattningshavare, torde

föreskrift därom böra införas i avlöningsbestämmelserna. Denna föreskrift

torde lämpligen böra upptagas under ett särskilt moment i 7 § och kunna

givas den avfattning, som framgår av det bifogade förslaget till avlöningsbestämmelser.

Enligt 7 § gällande avlöningsbestämmelser må vid slutet av varje riksdag

till en var av de vaktmästare och vaktmästarbiträden, vilka efter klockan

elva e. m. tjänstgjort vid aftonplena, utbetalas en extra ersättning av fyra

kronor för varje gång sådan tjänstgöring ägt rum.

Då denna förmån enligt beslut av fullmäktige i riksgäldskontoret tillkommit

jämväl de under riksdagstiden anställda extra portvakterna och hisskonduktörerna,

har i förslaget till nya avlöningsbestämmelser ovanberörda föreskrift

gjorts tillämplig å dessa befattningshavare.

Beträffande ersättning åt tjänstemän eiler vaktbetjänte i särskilt eller sammansatt

utskott stadgas i 9 § gällande avlöningsbestämmelser, att dylikt utskott

skall inhämta kanslideputerades yttrande, innan förslag rörande ersättning

åt dess personal avgives till kamrarna. Samma förfaringssätt har plägat

tillämpas av utrikesutskottet. Med hänsyn härtill och då det synes lämpligt,

att frågor om ersättning till utrikesutskottets personal även i fortsättningen

prövas i den ordning, som 9 § föreskriver, har denna paragraf i föi slaget

kompletterats till att gälla jämväl detta utskott.

Slutligen har under en ny paragraf (10 §) införts den föreskrift angående

förhandlingsrätt för riksdagens personal, som 1938 års riksdag på hemställan

av bankoutskottet i utlåtande nr 57 beslutit intaga^ i avlöningsbestämmelserna.

I samband härmed har nummerbeteckningen å nuvarande 10 § ändrats.

Stockholm den 14 december 1938.

Ernst Eriksson.

Sten Widlund.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

Bilaga.

Förslag

till

avlöningsbestämmelser för personal hos riksdagens kamrar, utskott

och kansli m. m.

1 §•

Avlöningen utgår till nedanstående befattningshavare med följande belopp

för månad:

Kamrarna:

Sekreterare ........................................... kronor 1,320

Notarie (stomnotarie) .................................. » 840

Förste stenograf ...................................... » 840

Stenograf ............................................. » 708

Förste kanslist ........................................ » 708

Kanslist, tillika registrator .............................. » 600

Kanslist .............................................. » 492

Förste vaktmästare och vaktmästare, som ombesörjer utdelningen

av postförsändelser till kamrarnas ledamöter (postvaktmästare)

....................................... » 474

Vaktmästare, som tjänstgör såsom biträde åt postvaktmästaren

hos andra kammaren ............................ » 438

Annan vaktmästare .................................... » 402

Anm. Därest viss tjänsteman inom kammares kansli utses av talmannen att vid förfall för

sekreteraren bestrida sekreterargöromålen inom kammaren och i övrigt biträda sekreteraren,

utgår till sådan tjänsteman, utöver arvode, särskild ersättning med 200 kronor för månad, dock

att arvodet jämte berörda ersättning ej må överstiga 980 kronor för månad.

Statsutskottet:

Sekreterare ........................................... kronor 1,320

Notarie, som tillika förrättar sekreterargöromål............ » 900

Kamrerare ............................................ » 708

Registrator ........................................... » 600

Kanslist .............................................. » 492

Förste vaktmästare .................................... » 438

Vaktmästare .......................................... » 402

Konstitutions-, bevillnings-, banko-, första och andra lag- samt jordbruksutskotten:
Sekreterare

........................................... kronor 1,125

Notarie, som tillika förrättar sekreterargöromål ............ » 900

Annan notarie ........................................ » 564

Kanslist .............................................. » 492

Vaktmästare .......................................... » 402

Vaktmästarbiträde .................................... » 222

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

Tillfälliga utskott:

Sekreterare ........,.................................. kronor

Vilket arvode dock ej må överstiga 1,680 kronor för riksdag.

21

420

Riksdagens kansli:

Sekreterare .............. kronoi 420

Vilket arvode dock ej må överstiga 1,680 kronor för riksdag.

Korrekturläsare ....................................... *

Vaktmästare .......................................... * 438

Gemensam personal:

Portvakt . . .

Kanslibiträde

Skrivbiträde

Hisskonduktör

kronor 438

» 360

» 270

» 120

2 §.

Arvode beräknas från inträde i tjänstgöring samt utbetalas vid utgången

av varje månad oell sista gången efter slutad tjänstgöring.

Vid beräkning av arvode för del av månad räknas månaden till 30 dagar.

3 §.

Arvodena upphöra:

för kamrarnas sekreterare, notarien och förste stenograferna samt tva

kanslister hos vardera kammaren, första vaktmästarna hos kamrarna och

de vaktmästare, som ombesörja utdelningen av postförsändelser till kamrarnas

ledamöter, ävensom för en vaktmästare hos värdera kammaren, sedan

fjorton dagar efter riksdagens avslutande tilländagått;

för en å tryckeriavdelningen anställd vaktmästare, sedan 30 dagar, samt

för övriga å riksdagens kanslis tryckeriavdelning anställda tjänstemän och

vaktmästare, sedan en tid av 25 dagar efter riksdagens slut förflutit; och

för övrig personal med den dag, då tjänstgöringen för en var av deni

slutar.

4 §.

Den efter riksdagens slut för tjänstemännen i tryckeriavdelningen anslagna

avlöning, utgörande vedergällning för korrekturläsning samt tillsynen å tryckning

och expediering av alla sådana riksdagshandlingar, vilka icke före riksdagens

avslutande hinna tryckas och till expedition befordras, med undantag

av registret över kamrarnas protokoll och hillänget därtill, får icke utbetalas

förr än det ifrågavarande arbetet blivit behörigen fullbordat; och skola vaktmästarna

för dem tillagd avlönings åtnjutande vara skyldiga att, så länge

tryckningen av riksdagshandlingarna efter riksdagens slut fortgår, förrätta

alla de göromål, som därav påkallas.

5 §.

Kanslideputerade äga att vid slutet av varje riksdag använda högst 500

kronor till biträde vid utarbetande och expediering av riksdagsbeslutet.

6 §.

Innan sista andelen av här omförmält arvode må utbetalas, skall det vara

behörigen styrkt, att vederbörande tjänsteman i föreskriven ordning avlämnat

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

ej mindre de utskottens särskilda arkiv tillhörande böcker och handlingar,

som dessa tjänstemän under riksdagen haft örn händer, än ock de böcker,

som från riksdagens bibliotek blivit till dem utlånade.

7 §•

1. Det åligger vaktmästare hos kammare att utan särskild ersättning tjänstgöra

hos utskott samt vaktmästare och vaktmästarbiträde hos utskott att

likaledes utan särskild ersättning tjänstgöra i kammare under tid, då plenum

pågår.

2. Vaktmästare, portvakt, vaktmästarbiträde ävensom hisskonduktör är

skyldig att under tjänstgöring vara iförd tjänstedräkt, vilken utlämnas såsom

lån.

3. Vid slutet av varje riksdag må till vardera av de under hela riksdagen

i kamrarna anställda förste vaktmästarna och till de kamrarnas vaktmästare,

som ombesörja utdelningen av postförsändelser till kamrarnas ledamöter,

utbetalas ett belopp av 50 kronor. Därjämte må, jämväl vid slutet av varje

riksdag, till en var av de vaktmästare, portvakter, vaktmästarbiträden och

hisskonduktörer, vilka efter klockan elva e. m. tjänstgjort vid aftonplena,

utbetalas en extra ersättning av fyra kronor för varje gång sådan tjänstgöring

ägt rum.

8 §•

Genom kanslideputerades försorg och på sätt desamma äga närmare bestämma

skola upprättas vederbörliga register för varje lagtima riksdag mot

av kanslideputerade bestämda arvoden av högst 4,000 kronor för registrens

upprättande och korrekturläsning samt högst 500 kronor åt en kontrollant

av samma arbete, allt för riksdag, som varar minst fyra månader. För riksdag,

som pågår kortare tid, må ifrågavarande arvoden kunna av kanslideputerade

minskas i skälig omfattning.

9 §•

Då inom ständigt utskott behov föreligger ''att för behandlingen av visst

eller vissa ärenden tillkalla utom utskottets kansli stående person att biträda

utskottet ävensom då fråga är om ersättning åt tjänstemän och betjänte i

utrikesutskottet eller i särskilt eller sammansatt utskott, skall utskottet beträffande

ersättning åt sålunda tillkallat biträde eller sålunda anställd kanslipersonal

inhämta kanslideputerades yttrande, innan hos kamrarna förslag i

ämnet avgives.

10 §.

Förening av tjänstemän äger rätt att förhandla med kanslideputerade beträffande

sina allmänna anställnings-, arbets- och avlöningsvillkor ävensom

beträffande tillämpningen av sådana villkor, dock utan att inskränkning därigenom

göres i riksdagens vederbörande organ tillkommande beslutanderätt.

11 §•

Ovanstående bestämmelser förbliva gällande, intill dess riksdagen annorlunda

beslutar.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

23

Övergångsbestämmelse.

Den, som vid 1934 års riksdag var anställd i befattning såsom sekreterare

hos kammare eller hos ständigt utskott, såsom notarie med sekreterargöromål

eller såsom kamrerare hos statsutskottet, med vilken enligt 1933 års

avlöningsbestämmelser var förenad rätt till ersättning för mistade avlöningsförmåner

i statstjänst, må vid fortsatt anställning hos riksdagen i samma befattning

eller i annan befattning, med vilken enligt nämnda avlöningsbestämmelser

var förenad dylik rätt, utöver arvode enligt 1 § härovan, uppbära

ersättning med hälften av vad han visat sig hava på grund av tjänstgöring

hos riksdagen avstått av till innehavd statstjänst hörande avlöningsförmåner;

skolande ersättning, varom nu förmäles, utbetalas vid utgången av varje

månad och sista gången efter slutad tjänstgöring.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

Bilaga B.

Till Herrar Fullmäktige i riksgäldskontoret.

Med skrivelse den 14 juni 1938 hava kamrarnas herrar talmän till fullmäktige

överlämnat en av ordförandena och vice ordförandena i riksdagens

hada lagutskott hos talmännen gjord framställning om förbättrade avlöningsförhållanden

för lagutskottens tjänstemän och tillika anhållit, att

framställningen måtte tagas under övervägande i samband med den utred“mS.

sorn kunde komma att verkställas angående ordnande av avlöningstöi

hallandena för riksdagens personal. Vid sammankomsten den 21 juni

1938 beslöto fullmäktige, att ovanberörda framställning skulle tagas under

°vei vägande vid den utredning rörande nyssnämnda avlöningsförhållanden,

som tullmäktige den 10 juni 1937 uppdragit åt undertecknade att verkställa.

Under erinran att vi för herrar fullmäktige framlagt förslag dels i skrivelse

den 1(5 december 1937 beträffande provisorisk arvodesförhöjning för riksdagens

personal under 1938 års riksdag, dels ock i skrivelse den 14 december

1938 beträffande definitiv arvodesförhöjning från och med 1939 års riksdag,

få vi i anledning av förevarande framställning anföra följande.

I framställningen yrkas, att herrar talmän ville vidtaga åtgärder i syfte

att innehavare av befattningarna hos lagutskotten såsom sekreterare och

notai ie med sekreterargöromal matte beredes en ställning som motsvarar

deras, å vilka övergångsbestämmelsen till de av 1934 års riksdag godkända

avlöningsbestämmelserna för riksdagens personal är tillämplig.

Enligt ifrågavarande övergångsbestämmelse må den, som vid 1934 års

liksdag var anställd i befattning såsom sekreterare hos kammare eller hos

ständigt utskott, såsom notarie med sekreterargöromål eller såsom kamrelare

hos statsutskottet, med vilken enligt 1933 års avlöningsbestämmelser

var förenad rätt till ersättning för mistade avlöningsförmåner i statstjänst,

vid fortsatt anställning hos riksdagen i samma befattning eller i annan befattning,

med vilken enligt nämnda avlöningsbestämmelser var förenad dylik

rätt, utöver fastställt arvode, uppbära ersättning med hälften av vad han

visat sig hava på grund av tjänstgöring hos riksdagen avstått av till innehavd

statstjänst hörande avlöningsförmåner.

För tillkomsten av denna övergångsbestämmelse redogöres i en vid denna

skrivelse fogad promemoria, till vilken i detta sammanhang hänvisas. Av

denna promemoria framgår,

att under 1923—1934 års riksdagar följande tjänstemän, därest de vörö

innehavare av statstjänst, nämligen sekreterarna hos kamrarna och hos de

ständiga utskotten, fyra notarier med sekreterargöromål hos statsutskottet

och en dylik notarie i vart och ett av de övriga ständiga utskotten samt kamreraren^

i statsutskottet, ägde att, utöver fastställt arvode, åtnjuta ersättning

med två tredjedelar av vad vederbörande visat sig hava på grund av tjänstgöring

hos riksdagen avstått av de till statstjänsten hörande avlöningsförmånerna,

att, efter det förslag härom väckts av reservanter inom riksdagens lönekommitté

och biträtts av bankoutskottet, rätten till ersättning för mistad

avlöning i statstjänst indrogs enligt beslut av 1934 års riksdag från och med

1935 åre riksdag, i samband varmed en viss förhöjning genomfördes av arvodena

å befattningarna såsom sekreterare hos kammare och hos ständigt

utskott samt såsom notarie med sekreterargöromål,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 10

25

att enligt ovan återgivna övergångsbestämmelse rätten till ersättning för

mistad avlöning i statstjänst emellertid bibehållits för de befattningshavare

som vid 1934 års riksdag voro i åtnjutande av dylik rätt, varvid dock

ersättningen med hänsyn till den beslutade arvodesförhöjningen nedsatts

från två tredjedelar till hälften av de mistade avlöningsförmånerna,

samt att de av 1934 års riksdag godkända avlöningsbestämmelserna for

riksdagens personal i de delar, varom här är fråga, varit oförändrat gällande

under 1935—1938 års riksdagar.

De skäl, som anförts för och mot den särskilda löneform, som^ ratten till

ersättning för mistad avlöning i statstjänst utgör, äio utförligt atergivna i

ovanberörda promemoria. Det torde därför vara tillfyllest att här endast

erinra därom, att indragningen av denna rätt och den i samband därmed

genomförda arvodesförhöjningen främst avsag att utjämna den skillnad i

löneställningen för statsanställda och för icke statsanställda i riksdagens

tjänst, som varit rådande på grund av att löneformen icke var tillämplig å

sistnämnda kategori befattningshavare. Av de tjugo befattningar, med vilka

rätt till ersättning var förenad, innehades vid 1933 års riksdag sjutton av

statstjänstemän och tre av icke-statstjänstemän. Indragningen motiverades

i huvudsak därmed, att lönesystemet måste vara enhetligt, så att samma lön

utginge vare sig innehavaren av en befattning hos riksdagen vore statstjänsteman

eller icke. Arvodena borde vidare vara så avvägda, att de utan varje

sorn helst tillägg motsvarade skälig ersättning för tjänstemännens arbete.

Samtidigt borde emellertid tillses, att arvodena vöre tillräckligt höga för att

möjliggöra för riksdagen alt förvärva högsta möjliga grad av expertis. Såväl

reservanterna inom lönekommittén som bankoutskottet uttalade den förmodan,

att de av reservanterna föreslagna, av riksdagen sedermera godkända

arvodena för ifrågavarande befattningar, skulle kunna säkerställa en god

rekrytering av desamma. Därest emellertid svårigheter härutinnan skulle

uppkomma i framtiden, syntes frågan örn en höjning av arvodesbeloppen

då böra upptagas till omprövning.

Under den tid, då de av 1934 års riksdag fastställda arvodena tillämpats,

hava framställningar örn arvodesförhöjning för sekreterare hos kammare eller

ständigt utskott eller för notarie med sekreterargöromål framkommit —

förutom i det nu förevarande fallet beträffande lagutskottens tjänstemän —

i två fall. Det första fallet avsåg befattningen såsom notarie med sekreterargöromål

hos bevillningsutskottet. Efter framställning från detta utskott

medgav riksdagen under vart och ett av åren 193(5. 1937 och 1938 utbetalning

av särskild ersättning utöver fastställt arvode för att möjliggöra för utskottet

att å nämnda befattning anställa en för densamma särskilt lämplig

person, nuvarande kammarrättsrådet C. P. Engblom. Såsom motivering för

den särskilda ersättningen anfördes i huvudsak, att det arvode, som enligt

avlöningsbestämmelserna utginge till Engblom, icke obetydligt understege

hans avlöning i statstjänst, samt alt då Engblom för tjänstgöringen bos bevillningsutskottet

vore nödsakad alt begära tjänstledighet från sin statstjänst,

han skulle, därest särskild ersättning icke beviljades, komma att vidkännas

löneminskning under utskottstjänstgöringen. Den särskilda ersättningen till

Engblom fastställdes för 1936 års riksdag till 300 kronor, för 1937 års riksdag

till 432 kronor och för 1938 års riksdag till 465 kronor, allt för månad

räknat, vilka belopp i stort sett motsvarade vad som i genomsnitt för månad

under hela riksdagstiden skulle hava utgått till Engblom, därest den till

1934 års avlöningsbestämmelser fogade övergångsbestämmelsen rörande ersättning

för mistad avlöning i statstjänst varit tillämplig ä honom.

Frågan örn beviljande av särskild ersättning åt Engblom handlades i dan

ordning, som stadgas i § 3 mom. 2 reglementariska föreskrifter för riksda
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

gen. Bevillningsutskottets framställning behandlades sålunda vid talmanssammanträde

i närvaro av de ständiga utskottens ordförande och riksdagens

kanslideputerade, och talmännen gjorde framställning till bankoutskottet,

som därefter framlade förslag för riksdagen. I detta sammanhang må erinras,

att bankoutskottet vid ärendets behandling år 1936 framhöll, att det

måste ingiva principiella betänkligheter att medgiva särskild ersättning utöver

den i avlöningsbestämmelserna fastställda, samt att utskottet endast

med tvekan ansåg sig böra framlägga förslag i ämnet för riksdagen. Samma

ståndpunkt har utskottet intagit jämväl under 1937 och 1938 års riksdagar.

Det andra fall, då fråga väckts örn arvodesförhöjning, avsåg befattningen

såsom sekreterare hos andra kammaren och uppkom efter befattningens

tillsättande vid 1938 års riksdag. Av den då utsedde nye sekreteraren, kammarrättsrådet

S. Norrman, gjordes under hand framställning örn att övergångsbestämmelsen

vid 1934 års avlöningsbestämmelser för riksdagens personal

måtte göras tillämplig å honom. Denna framställning föranledde emellertid

icke någon åtgärd. Sedermera har emellertid ordföranden i 1938 års

riksdags bankoutskott under hand hos riksgäldsfullmäktiges ordförande gjort

t,''amslä!,nin»- fullmäktige måtte låta verkställa utredning angående löneförbättring

för sekreteraren hos andra kammaren. Vid sammankomsten

den 21 juni 1938 uppdrogo fullmäktige åt undertecknade alt verkställa preliminär

utredning i ämnet för att, örn 1939 års riksdags bankoutskott så begärde,

överlämnas till utskottet.

Vad härefter angår den nu förevarande, av lagutskottens presidier gjorda

framställningen, erinras i densamma till en början, att befattningarna såsom

sekreterare och såsom notarie med sekreterargöromål hos dessa utskott plägade

tillsättas med tjänstemän från rikets hovrätter. Därefter lämnas en

jämförelse mellan löneförmånerna å nyssnämnda befattningar och vissa hovrättsbefattningar.

I övrigt anföres i skrivelsen i huvudsak följande.

På grund av arbetsförhållandena inom lagutskotten kunde tjänstgöring därstädes

under det egentliga riksdagsarbetet icke förenas med tjänstgöring inom hovrätt,

utan tjänstemännen nödgades då helt och hållet avstå från sina löneförmåner i hovrätten.

Härutinnan syntes en betydelsefull skillnad föreligga mot vad som ofta

vore fallet inom andra utskott. Det syntes sålunda icke vara ovanligt, att tjänstemän

inom andra utskott i icke oväsentlig utsträckning kunde samtidigt upprätthålla

tjänstgöring i exempelvis departement och därigenom erhålla en sammanlagd

avlöning som betydligt överstege själva riksdagsarvodet. Sistnämnda förhållande

hade otvivelaktigt inverkat fördelaktigt för rekryteringen av dessa utskotts personal

och syntes jämväl hava bidragit till att tjänstemännen under en lång följd av år

återkommit i befattningar inom riksdagen.

Befattningshavarna inom lagutskotten åter hade växlat betydligt oftare än inom

andra utskott. Inom första lagutskottet hade sålunda under de sista tio åren såsom

sekreterare och notarier tjänstgjort tio olika personer. Detta förhållande hade

också medfört, att numera inom första lagutskottet icke funnes någon, som jämlikt

övergångsbestämmelsen till gällande avlöningsförfattning ägde uppbära ersättning

för förlorade avlöningsförmåner. Inom andra utskott syntes motsvarande befattningshavare

i åtskilliga fall vara hänförliga till nämnda kategori (en tjänsteman

inom bevillningsutskottet hade genom särskilda beslut av riksdagen i huvudsak jämställts

med tjänstmän av berörda kategori).

Pa grund av ovanberörda förhallanden mäste det till en början numera anses uteslutet

att såsom notarie med sekreterargöromål i lagutskott kunna påräkna en ordinarie

assessor. För en e. o. assessor erbjöde befattningen icke några nämnvärda

löneförmåner utöver dem i hovrätten; under vissa förhållanden kunde t. o. m. löneminskning

inträda. Det syntes såsom allmän regel kunna sägas, att de förmåner,

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

27

sorn första lagutskottet kunde erbjuda sina tjänstemän, betydligt understege dem

som — på grund av olika förhållanden — vore möjliga inom flertalet andra utskott.

En ändring av vad som för närvarande gällde syntes därför vara påkallad ur

utskottens intresse av rekryteringen till de ifrågavarande befattningarna. I detta

sammanhang syntes böra framhållas, att lagutskotten borde hava möjlighet att taga

tjänstemän även från de utom Stockholm belägna hovrätterna, och att således löneförmånerna

borde bestämmas så, att de erbjödo påtagliga fördelar även för sådana

personer. Det vore även av vikt för utskotten, att löneförmånerna avvägdes så, att

ombyten å befattningarna behövde förekomma så sällan som möjligt.

För lösande av de ovanberörda svårigheterna syntes erfordras icke obetydliga tilllägg

till de nu inom lagutskotten utgående arvodena. Presidierna finge därför hemställa,

att herrar talmän ville vidtaga åtgärder i syfte att tjänstemännen inom lagutskotten

bereddes en ställning, som motsvarade deras, å vilka övergångsbestämmelserna

till gällande avlöningsförfattning för riksdagens personal vöre tillämplig.

Till nästkommande riksdag syntes vara att förvänta förslag från vissa av fullmäktige

i riksgäldskontoret tillsatta utredningsmän om ordnande av avlöningsförhållandena

för riksdagens personal. Då emellertid de ovanberörda önskemålen beträffande

lagutskottens personals avlöningsförhållanden berodde på de inom lagutskotten

rådande särskilda förhållandena, borde måhända denna fråga lösas separat,

liksom fallet varit beträffande den ovanberörda tjänstemannen i bevillningsutskottet.

Med anledning av vad sålunda framhållits hava vi ansett oss böra beträffande

övriga ständiga utskott och kamrarna lämna vissa uppgifter rörande

de förhållanden, som beröras i framställningen fran lagutskotten.

Såvitt vi hava oss bekant, hava i allmänhet icke några större rekryteringssvårigheter

uppstått för övriga ständiga utskott eller kamrarna, då befattning

såsom sekreterare eller notarie med sekreterargöromal blivit ledig, efter

det rätten till ersättning för mistad avlöning indrogs. Allt som allt rör det

sig här, örn lagutskottens befattningar såsom sekreterare och såsom notarie

med sekreterargöromål frånräknas, örn sexton befattningar. Personombytet

ä dessa befattningar var under ifrågavarande period ganska stort, i det att vid

1938 års riksdag icke mindre än åtta av desamma hade andra innehavare än

vid 193^ års riksdag. Vid bedömande av rekryteringsfrågan måste man

emellertid taga i betraktande, att rekryteringen uppenbarligen underlättats

därigenom att tre befattningar (två sekreterarbefattningar och oyanberörda

notariebefattning hos bevillningsutskottet) kunnat tillsättas med tjänstemän,

som enligt ovanberörda övergångsbestämmelse eller enligt särskilt riksdagsbeslut

ägt rätt till ersättning för mistade löneförmåner. Dylik rätt tillkom,

örn jämväl lagutskotten medräknas, vid 1938 års riksdag tolv tjänstemän,

medan åtta tjänstemän (tre sekreterare och fem notarier)1 vörö i avsaknad

därav. Av samtliga nio sekreterarbefattningar innehades vid 1938 års riksdag

sex av tjänstemän med rätt till ersättning, och motsvarande siffra för

övriga elva befattningar utgjorde likaledes sex, inberäknat ovannämnda notariebefattning

hos bevillningsutskottet.

Vidkommande härefter frågan i vad mån ledighet fran statstjänst erfordrats

för fullgörande av uppdrag såsom sekreterare eller såsom notarie med

sekreterargöromål hos andra ständiga utskott än lagutskotten eller såsom

sekreterare hos kamrarna har en av oss verkställd undersökning, avseende

1938 års riksdag, utvisat följande. Av ifrågavarande sexton befattningar innehades

vid nyssnämda riksdag fjorton av statstjänstemän och tva, nämligen

1 Sekreterarna hos andra kammaren, första lagutskottet och jordbruksutskottet, tva notarier

lios statsutskottet samt en notarie hos vart och ett av första lagutskottet, andra lagutskottet

och jordbruksutskottet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

befattningarna såsom sekreterare och såsom notarie med sekreterargöromål

hos konstitutionsutskottet, av icke-statstjänstemän. Samtliga statstjänstemän,

som tjänstgjorde såsom utskottssekreterare, voro under nyssnämnda riksdag

helt eller i det närmaste helt lediga från sina statstjänster. Jämväl uppdraget

såsom sekreterare hos konstitutionsutskottet krävde innehavarens hela arbetstid.

Befattningarna såsom notarie med sekreterargöromål kunde emellertid

i flertalet fall uppehållas utan eller med endast partiell ledighet från

statstjänst, medan däremot för befattningarna såsom sekreterare i kammare

ledighet från statstjänst erfordrades i ganska stor utsträckning. Förhållandena

under 1938 års riksdag torde åtminstone för utskottens del i stort sett

vara belysande jämväl för läget under närmast föregående riksdagar. Bemärkas

bör dock, att såvitt en av riksdagens lönekommitté verkställd utredning

utvisar, innehavarna av ifrågavarande notariebefattningar tidigare synas

hava åtnjutit längre ledighet än vad som varit fallet under 1938 års riksdag;

måhända sammanhänger minskningen med indragningen av rätten till

ersättning för julstad avlöning i statstjänst. För sekreterarna hos kamrarna

torde arbetsbördan och behovet av ledighet från statstjänst under 1938 års

riksdag hava varit mindre än normalt.

Av framställningen från lagutskotten framgår slutligen, att arvodena å

ifrågavarande befattningar i dessa utskott äro för låga för att kunna locka

tor uppdragen kvalificerade hovrättsjurister att söka dessa befattningar.

Aven arvodena å motsvarande befattningar hos övriga utskott torde emellertid

i jämförelse med avlöningen å de befattningar i statstjänst, från vilka

förstnämnda befattningar hittills väsentligen rekryterats, knappast kunna sägas

vara i och för sig tillräckligt höga för alt i fortsättningen säkerställa en

rekrytering av befattningarna nied statstjänstemän i samma löneställning som

tidigare. Sekreterarbefattningarna hos andra ständiga utskott än lagutskotten

hava sålunda hittills i flera fall uppehållits av statstjänstemän i byråchefs

ställning; sekreterarbefattningen hos jordbruksutskottet har under senare år

uppehållits av en hovrättsjurist. Nuvarande sekreterararvode, vilket för samtliga

utskott utom statsutskottet utgör — med inräknande av föreslagen arvodesförhöjning

å 75 kronor — 1,125 kronor, understiger avlöningen för byråchef

i högsta löneklassen, utgörande inklusive rörligt tillägg efter 3 procent

1,1 o2 kronor. I anslutning till vad reservanterna inom riksdagens lönekommitte

framhållit torde det kunna konstateras, att riksdagen för att å sekreterarbefattning

kunna förvärva en byråchef måste erbjuda ett arvode som

med skäligt belopp överstiger en dylik befattningshavares lön i statstjänst.

?11jnn<p. belopp, som väl knappast kan sättas lägre än vad som utöver bibehållen

lon plägar utgå för uppdrag såsom sekreterare i av Kungl. Majit tillsatt

kommitté (i regel 180 kronor i månaden), är att anse såsom ersättning

tor 7“ sasom reservanterna uttryckt det — det obehag och den direkta uppoffring,

som kunna vara förenade med att under en del av året avbryta den

ordinarie statstjänsten. Beaktas bör även i delta sammanhang, att mycket

hoga krav mäste ställas på innehavarna av ifrågavarande synnerligen ansvarsi

ulla och krävande sekreterarbefattningar. Med hänsyn till vad ovan

antoris torde man kunna utgå från att, i den mån nuvarande utskottssekreterare

med rätt till ersättning för mistad avlöning lämna riksdagst jänstgöringen,

rekryteringen av ifrågavarande sekreterarbefattningar med högre

statstjänsteman kommer att avsevärt försvåras. Fallet Engblom ävensom

tramstallmngen från lagutskotten har vidare visat, att rekryteringssvårigheter

kunna uppkomma jämväl ifråga örn befattning såsom notarie med sekreterargoromal.

Till dylik befattning torde numera icke kunna påräknas ansökningar

tran statstjänstemän i 26 :e eller högre lönegrader. Detta uttalande

galler dock endast under den förutsättningen, att ifrågavarande tjänstemän

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

29

varken äga rätt till ersättning för mistad avlöning i statstjänst eller vid sidan

av riksdagstjänsten kunna uppehålla statsjänst. Det må emellertid i detta

sammanhang framhållas, att även om arvodesbeloppen kunna sägas vara väl

knappt tillmätta, erfarenheten sedan år 1934 givit vid handen, att en tillfredsställande

rekrytering av lediga befattningar hos riksdagen likväl kunnat ernås.

Detta förhållande förklaras delvis därav, att, såsom redan framhållits,

befattningshavare med rätt till ersättning för mistad avlöning stått till förfogande,

varjämte riksdagsjänsten i ökad omfattning synts hava förenats med

statstjänst, men torde även sammanhänga därmed, att yngre tjänstemän kunnat

anlitas för uppdragen i fråga.

Av det anförda torde framgå, att de svårigheter som framtratt mom lagutskotten

beträffande rekryteringen av de högre befattningarna, ingalunda äro

att hänföra till några för dessa utskott rådande särskilda förhållanden utan

hava sin motsvarighet hos övriga ständiga utskott och i viss mån även hos

kamrarna. För lagutskotten synas olägenheterna av de nuvarande avlöningsbestämmelserna

emellertid hava gjort sig gällande i högre grad ocly tidigare

än inom andra utskott på grund av ofta förekommande ombyten å befattningarna

därstädes. Inom övriga utskott hava svårigheterna i viss män undanskjutits

därigenom att för befattningarna stått till förfogande tjänstemän

med rätt till ersättning för mistad avlöning i statstjänst, samt att vissa notariebefattningar

kunnat förenas med statstjänst. Den redogörelse för förhållandena

inom andra utskott än lagutskotten och i kamrarna, som nu lämnats,

torde vara av betydelse för bedömande av de åtgärder, som böra vidtagas i

anledning av framställningen från lagutskotten. Redogörelsen synes nämligen

giva stöd åt den uppfattningen, att en lösning av lagutskottens problem

bör sökas efter linjer, som kunna följas även för de andra utskotten och

kamrarna.

I detta sammanhang synes det böra framhållas, att säkerställandet av en

god rekrytering av de högre befattningarna hos riksdagen torde vara en angelägenhet

av sådan vikt, att kostnadsfrågan måste bliva en jämförelsevis underordnad

betydelse. Denna fråga har icke heller vid senaste revision av avlöningsbestämmelserna

trätt i förgrunden, vilket är förklarligt, da det här

rör sig om ett ringa antal befattningar. Ansluter man sig till nyss angivna

ståndpunkt i kostnadsfrågan, synes därav följa, att man bör eftersträva, att

icke riksdagens olika organ vid utseende av sina ledande tjänstemän bindas

av bestämmelser, som kunna begränsa deras möjlighet att tillförsäkra sig den

sakkunskap, de anse erforderlig.

I det läge, arvodesfrågan för närvarande befinner sig, synas fran nyss angivna

utgångspunkt följande tre lösningar kunna övervägas.

1. Generell höjning av arvodena.

Denna utväg har anvisats av reservanterna i lönekommittén och bankoutskottet

såsom lämplig i en situation som den nu förevarande, då arvodesbeloppen

uppenbarligen i vissa fall måste anses vara väl knappt tillmätta. ^ Svårigheten

är att riktigt avväga arvodesförhöjningen, så att densamma å ena

sidan icke blir onödigt stor och å andra sidan icke så liten, att den blir utan

nämnvärd inverkan på rekryteringen. Arvodesförhöjningen mäste emellertid

under alla förhållanden göras generell och sålunda tillerkännas samtliga sekreterare

och notarier med sekreterargöromål. Att uteslutande höja arvodena

för lagutskottens befattningshavare torde näppeligen innebära en framkomlig

väf^.

Mot en generell arvodesförhöjning talar emellertid, all densamma skulle

tillkomma jämväl tjänstemän, som äga uppbära ersättning lör mistad avlöning

eller i större elier mindre utsträckning uppehålla statstjänst vid sidan av

riksdagstjänsten. Det kunde måhända vara tekniskt möjligt atl i forstnämn
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

da fall reglera ersättningens storlek, ehuru komplikationer härvid ej torde

kunna undvikas.

2. Beviljande av tilläggsarvoden i särskilda fall.

^ Denna lösning ansluter sig till det förfaringssätt, som tillämpats i fallet

Engblom. ° Mot detta alternativ talar, att dess tillämpning skulle verka upplösande

på den enhetlighet i avlöningssystemet, som särskilt bankoutskottet

fäst stort avseende vid. Fördelarna med detta alternativ äro, att detsamma

redan prövats i praktiken samt att det icke såsom alternativ 1 medför onödiga

utgiiter. Tilläggsarvode skulle nämligen endast utgå, då det efter prövning

visat sig vara erforderligt att bevilja dylikt arvode för att förvärva särskild

kvalificerad person till viss befattning eller bibehålla sådan person vid befattningen.

Det må i detta sammanhang erinras, att i det av 1938 års riksdag

godkända civila avlöningsreglementet intagits en bestämmelse, enligt vilken

Kungl. Maj:t äger att för nyss angivna ändamål medgiva utbetalning av högre

lön än den reglementsenliga. Tillägg till arvode å riksdagstjänst bör givetvis

icke beviljas befattningshavare, som är berättigad till ersättning för mistad

aflöning eller vid sidan av riksdagstjänsten uppehåller statstjänst. Sålunda

bör krävas, att befattningshavaren huvudsakligen ägnar sig åt riksdagstjänstgöringen.

Storleken av ett tilläggsarvode synes i fråga om statstjänsteman böra bestämmas

efter samma grunder, som tillämpats i fråga örn den särskilda ersättningen

till Engblom. Arvodet skulle alltså bestämmas till det belopp för

månad räknat, som ungefär motsvarar vad befattningshavaren i genomsnitt

för manad under hela riksdagstiden skulle hava uppburit, därest övergångsbestämmelsen

angående rätt till ersättning för mistad avlöning varit tillämplig

å honom. Vad beträffar tilläggsarvode till icke-statstjänsteman synes

detta kunna^ bestämmas med utgångspunkt från belopp, som beviljats statstjänstemän

å motsvarande befattning.

Prövningen av ärenden rörande tilläggsarvode till Engblom har, såsom ovan

framhållits, skett i den ordning, som stadgas i § 3 mom. 2 reglementariska

föreskrifter för riksdagen. Det kan emellertid med fog göras gällande, att tilllämpningen

av detta stadgande på hithörande särskilda avlöningsfrågor innebär

en alltför omständlig procedur, och det kan ifrågasättas, örn det ej vore

lämpligt att här införa ett enklare förfarande, som står mera i proportion till

ärendenas vikt. I sådant avseende synes böra övervägas, huruvida icke beslutanderätten

beträffande tilläggsarvode, varom här är fråga, skulle kunna

anförtros antingen åt vederbörande kammare eller utskott efter kanslideputerades

hörande eller ock direkt åt kanslideputerade. Därest dylikt bemyndigande

synes böra lämnas, torde föreskrift härom böra intagas i avlöningsbestämmelserna,

i vilka dessutom i sådant fall villkoren för beviljande av

tilläggsarvoden och grunderna för beräkning av desamma skulle angivas.

Bemyndigandet att besluta rörande tilläggsarvode synes härvid lämpligen

böra begränsas till att avse vissa belopp, förslagsvis högst 500 kronor för sekreterare

och 300 kronor för notarie med sekreterargöromål, allt för månad

räknat.

3. Återförande av rätt till ersättning för mistad avlöning i statstjänst för

sekreterare hos kammare och hos ständigt utskott samt notarier med sekreterargöromål.

För en återgång till denna löneform kunna åberopas de skäl, som på sätt

framgår av den härvid fogade promemorian anförts för löneformens tillämpning

på ifrågavarande befattningshavare. Då emellertid mot löneformen riktats

den berättigade anmärkningen, att densamma gynnar de statsanställda

framför de icke-statsanställda befattningshavarna, synes ett återinförande av

löneformen böra kombineras med införande i avlöningsbestämmelserna av en

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 10-

31

föreskrift av innebörd, att tilläggsarvode må under motsvarande förutsättningar,

som skulle gälla för statstjänstemän ifråga om ersättning för mistad

avlöning, utgå till icke-statstjänsteman med belopp, som kanslideputerade bestämma

enligt de under punkt 2 angivna grunderna. Genom en dylik föreskrift

skulle principen örn lika lön för lika arbete kunna upprätthallas även

i fortsättningen.

Av det föregående torde framgå såsom önskvärt, att frågan om en omreglering

av arvodesbeloppen för de högre riksdagstjänstemännen upptages redan

vid 1939 års riksdag. Skulle det emellertid icke vara möjligt att vid början

av denna riksdag ernå en definitiv lösning av nyssnämnda fråga, synas

provisoriska åtgärder, att tillämpas tillsvidare under riksdagen, kunna vidtagas

i anslutning till ettdera av ovanberörda alternativ 2 eller 3.

Stockholm den 28 december 1938.

Ernst Eriksson.

Sten Widlund.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

Bilaga.

P. M.

angående rätt för viss riksdagens personal att erhålla ersättning för på

grund av riksdagstjänstgöring mistade avlöningsförmåner i statstjänst.

Före år 1922 ägde samtliga statstjänstemän under ledighet för riksdagstjänstgöring

uppbära å statstjänsten utgående avlöningsförmåner med undantag

av tjänstgöringspenningar, därvid ifrågavarande avlöningskostnader

bestredos av respektive departements eller verks avlöningsanslag. Sedan

nämnda år nytt avlöningsreglemente för allmänna civilförvaltningen trätt i

kraft och däri stadgats, att under ledighet av angivet slag hela lönen skulle

avstås, fann sig riksdagen böra övertaga kostnaderna för ett bibehållande av

statstjänstemännen vid deras förutvarande avlöningsförmåner under tjänstgöring

hos riksdagen. Den sålunda tillkomna rätten till ersättning för mistade

avlöningsförmåner i statstjänst, vilken ersättning bestämdes till två

tredjedelar av de avstådda löneförmånerna, tillerkändes emellertid endast

innehavarna av vissa — sammanlagt 20 — mera ansvarsfulla befattningar

hos riksdagen, vilka befattningar i regel kunde förutsättas taga befattningshavarnas

hela eller huvudsakliga arbetskraft i anspråk, nämligen sekreterarna

hos kamrarna och i de ständiga utskotten, fyra notarier med sekreterargöromål

i statsutskottet samt en dylik notarie i vart och ett av de övriga

ständiga utskotten ävensom kamreraren i statsutskottet.

Riksdagens beslut i ämnet fattades år 1923, sedan vissa provisoriska bestämmelser

tillämpats under 1922 års riksdag, och grundade sig på en utredning

rörande ifrågavarande ersättning, som verkställts av en av fullmäktige

i riksgäldskontoret på riksdagens uppdrag tillsatt kommitté (1922 års

lönekommitté).1 I sitt den 27 november 1922 avgivna yttrande, vilket finnes

tryckt såsom bilaga till 1923 års kanslideputerades memorial nr 2, framhöll

kommittén beträffande frågan om ersättning för mistade avlöningsförmåner,

bland annat, följande.

»Då det gäller att bedöma denna ersättningsfråga, kunna, såvitt kommittén ser

saken, tre olika lösningar diskuteras.

En anordning, som vid första påseendet kan synas möjlig, är den, att den statsanställda

personalen, som tjänstgör hos riksdagen, icke skulle beredas någon särskild

ersättning för de löneförmåner, vederbörande nödgats avstå i sin statstjänst.

Den ekonomiska förlust, vederbörande härigenom komme att vidkännas, skulle

antingen kunna kompenseras genom höjda arvodesbelopp eller ock lämnas utan

varje slag av kompensation. Den förra anordningen — en kompensering med höjda

arvodesbelopp för de statsanställda — skulle emellertid föranleda, utom en väsentlig

omredigering av arvodesstaten, ett till synes omotiverat särskiljande mellan sådana

befattningshavare, vilka äro innehavare av statstjänster, och sådana, vilka ej

äro statstjänstemän, med högre arvodessiffror för de förra än för de senare. Vidtoges

av nu angivna orsak en generell förhöjning av arvodena för all riksdagens

1 Ledamöter i denna kommitté voro redaktören C. G. Ekman, bankofullmäktigen E. Kristensson,

borgmästaren K. E. von Geijer, förste deputeraden i riksgäldskontoret greve J. G.

Lagerbjelke, riksgäldsfullmäktigen V. Larsson, statskommissarien A. G. Thorstenson och andra

kammarens sekreterare P. A. Cronvall.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

33

kanslipersonal, skulle arvodesförhöjningar ifrågakomma, där de icke kunde anses

vara av omständigheterna betingade. Frånsett de lönetekniska svårigheter, som

härmed äro förenade, synes en dylik utväg icke vara tillrådlig. Skulle man åter

tänka sig ett borttagande av all ersättning utan att någon kompensation lämnas,

torde med sannolikhet kunna förutses, att just till de befattningar, där den i statstjänsten

vunna erfarenheten är för riksdagen nyttig och önsklig, någon kompetent

sökande icke skulle anmäla sig, eller med andra ord att riksdagen skulle gå miste

om de kvalificerade statstjänstemän, vilkas biträde erfarenheten visat hava varit

för riksdagens arbeten synnerligen gagneligt. Den sålunda antydda utvägen med

borttagande av all ersättning vare sig med eller utan särskild kompensation anser

kommittén icke lämpligen böra beträdas.

En annan möjlighet, som inom kommittén diskuterats, har varit att definitivt

fastställa det vid 1922 års riksdag beslutade provisoriet, nämligen beredande av

ersättning i viss utsträckning åt all statsanställd personal. Goda skäl kunna ock

anföras för en dylik anordning. Men å andra sidan lämnar dock ett dylikt system

rum för vissa anmärkningar, särskilt på grund av den starkt generaliserande form,

varmed det tillämpats. En följd av denna generalisering har blivit, att systemet

kan i vissa fall medföra ett obehörigt gynnande av de statsanställda framför den

övriga hos riksdagen tjänstgörande icke statsanställda personalen. Det avser nämligen

att åt alla statsanställda bereda en förmån, som väl är berättigad i avseende

å vissa befattningar inom riksdagen men saknar samma grund av berättigande i

avseende å andra.

Kommittén har vid närmare övervägande av spörsmålet ansett sig, med avvisande

av nu antydda utvägar, böra till skärskådande upptaga en tredje möjlighet

till frågans lösning. Denna innebär, att till innehavare av vissa befattningar inom

riksdagen — framför allt utskotten — ersättning skulle i viss utsträckning beredas,

medan för andra befattningshavare någon ersättning icke skulle ifrågakomma.

Det torde ej förnekas, att riksdagen vid sitt arbete har fördel av att äga tillgång

till statens tjänstemän. Den erfarenhet och rutin i administrativa angelägenheter

och den sakkunskap på förvaltningens skilda områden, som hos statstjänstemännen

i regel förefinnes, underlättar och befordrar riksdagsarbetets jämna gång, och framträder

delta särskilt vid det mera kvalificerade arbetet inom de ständiga utskotten,

som jämväl i regel hittills anlitat äldre, i statsförvaltningen betrodda tjänstemän

i ansvarsfullare ställning. Att erhålla dessas biträde måste anses vara för riksdagen

av gagn, och synes riksdagen för detta ändamåls vinnande böra i viss utsträckning

bereda dem ersättning för vad de å sina statstjänster gå i mistning på grund av

tjänstgöringen hos riksdagen.

Innan kommittén lämnar ersättningsfrågan, vill kommittén allenast erinra, hurusom

inom kommittén diskuterats möjligheten av en anordning, varigenom det åsyftade

målet att åt riksdagsarbetet förvärva de kvalificerade statstjänstemännen skulle

kunna nås utan att utvägen av särskild ersättning behövde anlitas, nämligen den,

att i de av riksdagen fastställda avlöningsbestämmelserna arvodesbeloppen för de

befattningar, som lämpligen besättas nied angivna tjänstemän, a priori sättas jämförelsevis

höga. Normen för bestämmandet av dessa arvodesbelopp torde emellertid

i så fall böra sökas efter en jämförelse med de högre och högsta lönegraderna

inom statsförvaltningen och förmodligen sättas ej obetydligt över dessa. Dylika

höga arvodesbelopp äro dock ej alltid betingade av omständigheterna; yngre personer

i lägre lönegrader kunna befinnas lämpliga. Vidare torde med fog kunna

antagas, att vid fastställandet av dylika generella arvodesbelopp desamma icke bleve

satta så höga, att icke fara förelåge, att de högst kvalificerade tjänstemännen som

det läge i riksdagens intresse att förvärva, avhölles fran att söka befattningar,

varom nu är fråga. Härtill kommer svårigheten för alt ej säga omöjligheten att

efter tid uppskatta det arbete, som är förenat med ifrågavarande tjänster, och att

Bihang till riksdagens protokoll VJ39. 8 sami. Xr 10. .‘i

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

bestämma, lim- mycket arbetstid fullgöres eller bör fullgöras å tjänsterummet. I

vissa fall kan riksdagstjänsten, i större eller mindre utsträckning, förenas med

statstjänst och tjänstemannen sålunda uppbära ersättning från båda hållen. I

andra fall åter tager riksdagstjänsten sin innehavares hela tid och detta kan inträffa

med i övrigt likställda tjänster. Tydligt är, att i samma mån en person kan

förena båda tjänsterna i samma mån kommer han i gynnsammare ställning till den.

som får ägna längre tid eller hela sin tid åt riksdagstjänsten, och riksdagens viktigaste

tjänstebefattningar höra till sistberörda kategori.

Vad kommittén i det föregående föreslagit torde innebära större smidighet och

möjlighet att anpassa sig efter omständigheterna. En ganska säker garanti mot

missbruk förefinnes däri, att det ligger i den statsanställdes ekonomiska intresse att

taga så kort ledighet från statstjänsten som möjligt, då sådan ledighet måste medföra

en något minskad inkomst.»

Frågan om ersättningen för mistad avlöning i statstjänst kom sedermera

under omprövning av riksdagens lönekommitté, som fullmäktige i riksgäldskontoret

enligt uppdrag av riksdagen tillsatte år 1933 för att verkställa utredning

rörande avlöningsförhållandena för riksdagens personal och vilken

kommitté den 15 december 1933 avgav sitt betänkande.1 Kommitténs ledamöter

delade sig beträffande nyssnämnda ersättningsfråga på två linjer. Medan

fyra av kommitténs ledamöter önskade bibehålla ersättningen, föreslogo

övriga tre ledamöter i en vid betänkandet fogad reservation.2 att denna

löneförmån skulle avvecklas.

Majoriteten inom kommittén motiverade sin ståndpunkt på följande

sätt.

»Kommittén har till övervägande föreliaft frågan, huruvida icke i samband med

avvecklingen av dyrtidstillägget indragning jämväl borde ske av den rätt till ersättning

för mistad avlöning i statstjänst, som enligt gällande avlöningsbestämmelser

är tillförsäki''ad vissa befattningshavare hos riksdagen. Genom en sådan åtgärd

skulle den fördelen vinnas, att lönesystemet i alla avsenden bleve enhetligt

och lättare att överblicka. Kommittén har emellertid, såsom ock redan antytts, ansett

sig icke böra föreslå ett slopande av det nuvarande systemet huvudsakligen

endast för att ernå en i och för sig önskvärd enhetlighet och enkelhet. I förevarande

fall skulle nämligen detta mål kunna vinnas endast på bekostnad av huvudsyftemålet

med avlöningsbestämmelserna, nämligen dessas ändamålsenlighet. Vad

särskilt enkelheten beträffar, bör dessutom märkas, att ersättningen ifråga icke i

nämnvärd mån komplicerar avlöningssystemet. — — —- Den motivering, som av

1922 års lönekommitté framfördes för beredande av här avsedda särskilda ersättning

och vilken legat till grund för riksdagens beslut i ämnet, måste alltjämt i alla

delar anses äga full giltighet. Ersättningen bär gjort det möjligt för riksdagen att

få sitt behov av kvalificerad arbetskraft från statsförvaltningen tillgodosett. Ett

slopande av ersättningen skulle med största sannolikhet äventyra denna möjlighet.

Att under sådana omständigheter övergiva detta system har synts kommittén icke

vara tillrådligt.

Enligt kommitténs mening torde det icke utan stora olägenheter låta sig göra att

— såsom inom kommittén ifrågasatts —- helt enkelt utbyta ifrågavarande ersättning

mot en mer eller mindre godtycklig arvodesförhöjning. Genom en sådan anordning

skulle nämligen avlöningsbestämmelserna förlora den .smidighet och möjlighet

till anpassning efter olika individuella förhållanden, som är förenad med det

1 Betänkandet intaget i bundna riksdagstrycket för år 1934 efter bankoutskottets utlåtande

nr 26.

Ledamöter i riksdagens lönekommitté vörö riksgäldsfullmäktigen G. H. Andersson, redaktören

O. H. Åkerberg, lantbrukaren J. Nilsson, konduktören H. K. V. Bäcklund, förste kontoristen

E. G. E. Eriksson, statskommissarien A. G. Thorstenson och kanslirådet G. H. Berggren.

2 Reservanterna voro herrar Åkerberg, Bäcklund och Eriksson.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

35

nuvarande systemet derutinnan, att detsamma automatiskt medgiver högre avlöning

åt en statstjänsteman i högre lönegrad än i lägre. Vad angår den förhöjning

av arvodesbeloppen, som skulle kompensera förlusten av rätten till ersättning för

mistadc avlöningsförmåner i statstjänst, är att märka, att densamma komme att

tillfalla samtliga tjänstemän och alltså även sådana, som eventuellt icke alls eller

endast i obetydlig utsträckning behöva åtnjuta ledighet från sin statstjänst för riksdagstjänstgöringen.

Bland andra skulle samtliga icke statstjänstemän utan särskild

anledning tillerkännas förbättring i lönehänseende. Det torde vid avlöningsbeloppens

bestämmande knappast kunna undvikas, att beloppen bliva å ena sidan för

höga i sådana fall, då för ett uppdrag kan anlitas yngre tjänstemän i lägre lönegrad,

och å andra sidan för låga för att med säkerhet kunna locka högre tjänstemän’med

för riksdagsarbetet särskilt värdefull erfarenhet och rutin. Sist angivna

förhållande skulle givetvis vara ägnat att vid anställandet av nödig personal inskränka

valmöjligheten för riksdagens vederbörande organ till en mera begränsad

krets av tjänstemän. Rekryteringssvårigheter och fara för icke önskvärd sänkning

av sökandes kvalifikationer kunna uppkomma. Uppenbart är vidare, att ett borttagande

av rätten till ersättning för mistad avlöning i statstjänst kommer att uppmuntra

tjänstemännen att söka i största möjliga utsträckning tjänstgöra å befattning

i statstjänst, vilket i allmänhet torde menligt inverka på arbetet såväl i riksdagen

som i statstjänsten.

Nu påvisade olägenheter skulle visserligen icke omedelbart göra sig fullt gällande,

därest de statstjänstemän, som varit anställda hos 1933 års riksdag, vid fortsatt anställning

hos riksdagen bibehölles vid den ersättning för mistad avlöning i statstjänst.

de under de senaste riksdagarna åtnjutit, i den mån denna icke kompenserats

''»enora arvodesförhöjning. Olägenheterna komme emellertid härigenom endast att

undanskjutas för en kortare tid. Nyrekrytering av tjänstemän hos riksdagen förekommer

nämligen rätt ofta, och man torde kunna utgå från att i samband med

ombyte av tjänstemän förslag skulle framställas om att den nye innehavaren av

befattningen skulle erhålla samma löneförmåner som den förutvarande.»

Reservanterna inom kommittén anförde till stöd för sitt förslag om

avveckling av ersättningen för mistad avlöning i statstjänst följande.

»Före år 1922 hade samtliga statstjänstemän vid ledighet för riksdagstjänstgöring

rätt att vid sidan av arvodet för riksdagsarbetet bibehålla sina för statstjänsten utgående

löneförmåner med undantag av tjänstgöringspenningarna. När denna rätt

upphörde, inställde sig självklart vissa övergångssvårigheter. De tjänsteman, som

under de närmast föregående åren anlitats av riksdagen, voro vana vid den dubbelavlöning,

som dittills betraktats som skälig. Örn de i fortsättningen hänvisades till

de av riksdagen anvisade arvodena utan en väsentlig höjning av dessa, skulle för

dem en betydande inkomstminskning hava inträtt med den naturliga påföljden att

mångå i riksdagsarbetet väl insatta och högt skattade tjänstemän ej längre^ stöde

till riksdagens förfogande. I det läge, som härigenom uppstod, erbjöde sig två möjligheter

att säkerställa en för riksdagen tillfredsställande rekrytering; å ena sidan

att genomföra en reglering av arvoden, å andra sidan att åt de tjänstemän, som

för riksdagsarbetet skulle nödgats utverka ledighet från ordinarie statstjänst, bereda

ersättning för den därav betingade nedsättningen i deras löneinkomster. Den förra

lösningen hade utan tvivel varit elen mest rationella. Det senare alternativet, som

_ visserligen modifierat att avse endast vissa befattningshavare — riksdagen, förmodligen

av bevämlighelsskäl, på förslag av 1922 års lönekommitté stannade för,

mäste betraktas som ett provisorium. Men ett provisorium mäste förr eller senare

avvecklas. Enligt kommitténs mening torde tiden nu vara inne att skrida till en

definitiv reglering av dessa förhållanden.

Kommittén kan ej finna de skäl, som av 1922 års lönekommitté anförts till förmån

för det nuvarande systemet, giltiga för all framtid. Den smidighet, som syste
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bankoutskottets utlåtande Nr 10-

met av dess förespråkare tillagts, existerar endast på papparet. I verkligheten hava

under årens lopp mycket starka klagomål just beträffande bristande smidighet framförts

mot systemet, anmärkningar, som ej så lätt låta sig tillbakavisas. Naturligtvis

måste en viss generalisering vidlåda varje lönesystem. Detta gäller även det avkommittén

här nedan förordade. Den fördel, som beträffande det nu gällande systemet

ansetts bestå däri, att det automatiskt medgiver högre avlöning åt en statstjänsteman

i högre lönegrad än i lägre, kan kommittén ej godtaga som någon dominerande

förtjänst. Principen om lika lön för lika arbete bör ju ej alldeles förgätas,

när det gäller att utmäta ersättningen till riksdagens tjänstemän. Samma lön bör

sålunda enligt kommitténs mening utgå, vare sig innehavarna av befattningarna äro

statstjänstemän eller icke. Och arvodena böra vara så avvägda, att de utan varje

som helst tillägg motsvara skälig ersättning för tjänstemännens arbete.

A andra sidan vill kommittén kraftigt understryka nödvändigheten av att arvodena

tilltagas så, att de göra det möjligt för riksdagen att förvärva den högsta möjliga

grad av expertis. Kommittén inser också, att örn man vill tillförsäkra sig

denna möjlighet på grundval av ett likformigt uppbyggt system, så som här tänkts,

en och annan tjänsteman kan komma att erhålla en avlöning, som ej är motiverad

av hans kvalifikationer. Men denna risk är ej så stor, att den bör avskräcka riksdagen

fran att göra försöket. Enligt kommitténs mening bör det vara möjligt att

inom ramen av nuvarande kostnadssumma, ja, i det långa loppet till en betydligt

lägre kostnad, konstruera en lönestat, som ger större rättvisa och större likformighet,

men ändå tillförsäkrar åt riksdagen den högt kvalificerade arbetskraft, som

den anser sig behöva. Man torde därvid lämpligast böra utgå från en uppskattning

av de krav, som kunna ställas på vederbörande befattningars innehavare. Örn det

anses, att för uppehållandet av en viss befattning kräves t. ex. byråchefs kompetens,

bör lönen sättas i överensstämmelse härmed, dock med tillägg av ett skäligt belopp’

avsett att ersätta befattningshavaren för det obehag och den direkta uppoffring,

som kunna vara förenade med att under en del av året avbryta den ordinarie

statstjänsten. På utmätningen av ersättningsbeloppet blir det beroende örn tjänsterna

hos riksdagen skola locka tillräckligt kvalificerade sökande. Kommittén håller före,

att de belopp, som äro upptagna i dess nedan framlagda förslag, äro så avvägda,

att de möjliggöra en tillfredsställande rekrytering. Å andra sidan medger ju systemet

lätt nog en höjning, antingen generellt eller på vissa poster, örn svårigheter i

en framtid skulle uppstå.»

Enligt majoritetens förslag skulle arvodena å befattningarna såsom sekreterare

hos kammare, såsom sekreterare hos ständigt utskott och såsom notarie

med sekreterargöromål bibehållas oförändrade, dock med inräknande

av utgående dyrtidstillägg, beräknat till 90 kronor i månaden.1

Enligt reservanternas förslag skulle i samband med indragningen av rätten

till ersättning för mistad avlöning arvodena å ifrågavarande befattningar

förhöjas med belopp av respektive 170, 160 och 135 kronor i månaden.1

Månadsarvodena skulle alltså — beträffande majoritetens förslag efter avrundning

för ernående med 30 jämnt delbara belopp — utgöra

enligt

majoritetens

förslag

för sekreterare hos kammare......................\

för sekreterare hos statsutskottet...................j

för sekreterare hos annat ständigt utskott........... 888

för notarie med sekreterargöromål................. 690

1 Från befattningen såsom kamrerare i statsutskottet, för vilken såväl majoriteten som reservanterna

föreslogo en viss arvodesförhöjning, bortsågs i detta sammanhang.

enligt

reservanternas

förslag

1,260

1,050

825

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 10-

37

Vid 1933 års riksdag innehades tre av hithörande nitton befattningar av

icke-statstjänstemän. Medan dyrtidstillägget för de hos riksdagen a dessa

befattningar anställda statstjänstemannen pä grund av föreskrift, att detta

tillägg skulle beräknas å sammanlagda avlöningen i riksdagstjänst och statstjänst,

dock å högst ett belopp av 1,150 kronor, i regel begränsades till 90

kronor i månaden, ägde nyssnämnda icke-statstjänstemän uppbära dyrtidstillägg

å hela sin riksdagsavlöning. Då de av majoriteten föreslagna ar\odena''skulle

för de icke-statsanställda befattningshavarna hava inneburit en

löneminskning, föreslog majoriteten, att dessa befattningshavare skulle vid

fortsatt anställning å respektive befattningar bibehållas vid de avlöningsförmåner,

de uppburo under 1933 års riksdag.

Enligt reservanternas förslag skulle — i syfte att underlätta ö\ei gången

till det nya lönesystemet — de hos 1933 års riksdag å ifrågavarande oefattningar

anställda statstjänstemännen vid fortsatt anställning å respektive befattningar

bibehållas vid rätt lill ersättning med två tredjedelar av nnstade

löneförmåner i statstjänst, dock sammanlagt högst till vissa för en var av

dem angivna belopp för riksdag, så beräknade att desamma, jämte den föreslagna

arvodesförhöjningen, motsvarade vad befattningshavarna under de

senaste riksdagarna i genomsnitt åtnjutit i ersättning av förevarande art.

Sedan riksgäldsfullmäktige till 1934 års riksdag överlämnat lönekommitténs

betänkande, hänvisade kamrarna ärendet till kamrarnas talmän för att,

efter behandling vid talmanssammanträde jämlikt g 3 mom. 2 av reglementariska

föreskrifter för riksdagen, av talmännen överlämnas till bankoutskottet.

. .

I skrivelse till bankoutskottet meddelade sedermera talmannen, att betänkandet

behandlats vid talmanssammanträde, till vilket jämväl riksdagsutskottens

ordförande samt kanslideputerade blivit kallade. I enlighet med

den mening, som vid sammanträdet visat sig vara den förhärskande, toreslogo

talmännen, att kommittébetänkandet icke för det dåvarande matte

föranleda någon riksdagens åtgärd och att således de vid 1933 års riksdag

godkända avlöningsbestämmelserna för riksdagens personal matte tillsvidare

i varje fall under''1934 års riksdag, förbliva gällande i oförändrat skick.

I enlighet härmed avgav bankoutskottel icke något förslag till ändrade avlöningsbestämmelser

att tillämpas under 1934 års riksdag. I sitt utlåtande

nr 26 framlade utskottet emellertid förslag till nya avlöningsbestammelser

att gälla från och med 1935 års riksdag. Utskottet anslöt sig beträffande avlöningen

till sekreterare hos kammare, till sekreterare hos ständigt utskott

och lill notarie med sekreterargöromål till den ståndpunkt, som intagits a\

reservanterna i riksdagens lönekommitté. I avseende härå uttalade utskottet:
»Enligt

utskottets mening böra arvodena till riksdagens personal sa avvägas, all

de utan varje som helst tillägg utgöra skälig ersättning för befattningshavarnas arbete.

Samma arvode bör sålunda utgå, vare sig innehavaren av en befattning ar

statstjänsteman eller icke (dier är statstjänsteman i lingie eliel lägie grad.

För att ernå ett i möjligaste mån enkelt och enhetligt lönesystem tillstyrker utskottet

det av reservanterna inom kommittén framlagda förslaget till avveckling av

den ersättning för nastad avlöning i statstjänst, som nu utgår till innehavarna av

vissa befattningar bos riksdagen. Såvitt utskottet kunnat finna, böra de av reservanterna

för dessa befattningar ifrågasatta förhöjda arvodesbeloppen kunna säkerställa

en god rekrytering av dessa befattningar. Skulle emellertid i en framtid

svårigheter härutinnan uppkomma, synes lämpligen avvägningen av ifrågavarande

avlöningsbelopp då böra upptagas till av förhållandena betingad förnyad omprövning.

»

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 8 sami. Nr Ut. 4

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

Utskottet anslöt sig vidare i princip till den av reservanterna föreslagna

övergångsanordningen. Enligt utskottets mening borde emellertid den i ämnet

erforderliga bestämmelsen givas en delvis annan innebörd än reservanterna

ifrågasatt. Härom anförde utskottet:

»I första hand betingas detta därav, att de nya avlöningsbestämmelserna äro avsedda

att tillämpas först från och med 1935 års riksdag i stället för — såsom reservanterna

förutsatt — från och med 1934 års riksdag. Övergångsanordningen bör

därför avse vid sistnämnda riksdag anställda befattningshavare. Reservanternas

förslag i fråga om ersättningens maximering torde vidare icke fullt rättvist avväga

storleken av den ersättning, som bör utgå i de olika fallen, enär förhållandena under

de senaste riksdagarna icke alltid kunna sägas vara utslagsgivande för den utsträckning,

i vilken ledighet under kommande riksdagar måste förekomma. Den

med maximeringen åsyftade begränsningen av ersättningen torde på ett smidigare

sätt kunna ernås genom en nedsättning av ersättningens storlek från två tredjedelar

till hälften av de mistade avlöningsförmånerna. Genom denna nedsättning skulle

vederbörande komma i åtnjutande av i stort sett samma totala förmåner som enligt

reservanternas förslag. Härjämte synes rätten till ersättning böra bibehållas för

ifrågavarande tjänstemän även vid befordran till högre befattning hos riksdagen.

Med hänsyn till nu angivna förhållanden har utskottet funnit sig böra föreslå, att

de befattningshavare, som vid 1934 års riksdag äro anställda i befattningar, med

vilka enligt 1933 års avlöningsbestämmelser är förenad rätt till ersättning för mistade

avlöningsförmåner i statstjänst, må vid fortsatt anställning hos riksdagen i samma

befattning eller i annan befattning, med vilken är förenad dylik rätt, utöver av

utskottet föreslagna arvoden, uppbära ersättning med hälften av vad befattningshavarna

visat sig hava på grund av tjänstgöring hos riksdagen avstått av till innehavd

statstjänst hörande avlöningsförmåner. — ---Den av utskottet sålunda

förordade bestämmelsen torde lämpligen böra såsom en övergångsbestämmelse fogas

till de nya avlöningsbestämmelserna.»

Utskottet hemställde i sitt utlåtande, att riksdagen måtte med tillämpning

från början av 1935 års riksdag godkänna vid utlåtandet (uti. nr 26/1934)

fogat förslag till avlöningsbestämmelser för riksdagens personal.

Bankoutskottets utlåtande föranledde debatter i båda kamrarna. Första

kammaren avslog utskottets hemställan, vilken emellertid bifölls av andra

kammaren. Vid gemensam votering segrade andra kammarens mening. De

av 1934 års riksdag sålunda godkända avlöningsbestämmelserna hava i de

delar, varom här är fråga, varit oförändrat gällande under 1935—1938 års

riksdagar.

397386. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.