Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning angående dels vissa ändringar i tjånstepensionsreglementet för arbetare vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk, dels ock bemyndigande för fullmäktige att besluta örn pensionering av viss arbetarpersonal.
1939-03-07 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1939:17, Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning angående dels vissa ändringar i tjånstepensionsreglementet för arbetare vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk, dels ock bemyndigande för fullmäktige att besluta örn pensionering av viss arbetarpersonal.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 17.
3
Nr 17.
Ankom till riksdagens kansli den 7 mars 1939 kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning
angående dels vissa ändringar i tjånstepensionsreglementet
för arbetare vid riksbankens sedeltryckeri och
pappersbruk, dels ock bemyndigande för fullmäktige att
besluta örn pensionering av viss arbetarpersonal.
I en till bankoutskottet avlåten, den 26 januari 1939 dagtecknad skrivelse
hava fullmäktige i riksbanken dels överlämnat förslag till vissa ändringar i
tjänstepensionsreglementet för arbetare vid riksbankens sedeltryckeri och
pappersbruk, dels ock gjort framställning angående bemyndigande för fullmäktige
att i förekommande fall besluta angående pensionering av arbetare
vid riksbanken enligt de grunder, som angivas i kungörelsen den 7 december
1934 (nr 585) med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal
i statens tjänst. I skrivelsen hava fullmäktige anfört följande:
Gällande bestämmelser angående tjänste- och familjepension för arbetare
vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk överensstämma, om man
bortser från pensionsunderlag och pensionsavdrag, i huvudsak med föreskrifterna
i tjänste- och familjepensionsreglementena för arbetare av den
30 juni 1934, respektive den 16 oktober 1936. (Se härom bankoutskottets
utlåtanden 1935:68 och 1937:71).
I en den 8 april 1938 dagtecknad proposition (nr 299) föreslog Kungl.
Maj:t riksdagen att dels godkänna vid propositionen fogade förslag till kungörelser
örn ändring i vissa delar av förenämnda tjänste- och familjepensionsreglementen,
dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att i överensstämmelse
med vad i propositionen anförts utfärda bestämmelser angående tillämpning
av de ifrågavarande ändringarna.
Förslagen avsågo i huvudsak att åstadkomma förbättring av arbetarnas
rätt att tillgodoräkna sådan anställningstid i statens tjänst, för vilken tjänstepensionsavgift
eller tjänstepensionsavdrag icke utgått. Sålunda skulle genom
ändring i 2 § 2 mom. tjänstepensionsreglementet arbetare såsom tiänstår
för pension få tillgodoräkna två tredjedelar av den tid, under vilken han
efter uppnådd ålder av 18 år, utan att vidkännas pensionsavdrag eller erlägga
pensionsavgift, i statens tjänst innehaft sådan anställning, som utgjort
hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla, medan arbetaren
tidigare icke fått börja räkna tjänstår förrän efter fyllda 21 år. I anslutning
härtill föreslogs en formell jämkning i 3 § i sistnämnda reglemente.
Vidare hade i punkten 3 av övergångsbestämmelserna till tjänstepensionsreglementet
införts ett tillägg, som avsåg att förbättra möjligheterna för
arbetare, vilka före den 1 januari 1945 nödgas lämna sin anställning till
följd av sjukdom, att erhålla sjukpension. — Slutligen hade i sistnämnda
reglemente vidtagits vissa jämkningar i 1 § 1 och 2 morn., 2 § 3 moni. samt
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 17.
punkten 2 övergångsbestämmelserna ävensom i övergångsbestämmelsen till
tamiljepensionsreglementet.
De förordade ändringarna i reglementena föreslogos skola lända till efterrättelse
från och med den 1 juli 1938. Föredragande departementschefen
^.e emeHertid, att Kungl. Maj:t .skulle erhålla bemyndigande alt
utfärda tillämpningsföreskrifter, som skulle giva författningsändringarna
retroaktiv giltighet från och med respektive reglementes ikraftträdande,
dock att den ökade förmånen skulle börja utgå tidigast från och med den
1 juli 1937.
Sedan bankoutskottet i utlåtande nr 55 tillstyrkt propositionen, blev densamma
av riksdagen bifallen.
Kungl. Majit har sedermera den 17 juni 1938 utfärdat författningar i
amnet (S. f. nr 506—509).
Ehuru frågan är av ganska ringa betydelse synas motsvarande ändringar,
som vidtagits i 2 § 2 mom. och 3 § tjänstepensionsreglementet för arbetare
samt i punkten 3 övergångsbestämmelserna till sagda reglemente böra genomföras
i tjänstepensionsreglementet för arbetare vid riksbankens sedeltiyckeri
och pappersbruk. Fullmäktige torde vidare böra lämnas befogenhet
att tillämpa de ändrade föreskrifterna retroaktivt enligt samma grunder
som i förenämnda kungörelse den 17 juni 1938 (nr 508). Bemyndigande
härtill skulle, såvitt nu kan bedömas, erhålla betydelse för en arbetare vid
sedeltryckeriet, som avgatt med sjukpension, samt för fyra arbetare vid
pappersbruket, vilka avgått med ålderspension.
Däremot torde övriga ändringar i 1934 års tjänstepensionsreglemente för
arbetare samt ändringen i övergångsbestämmelsen till 1936 års famil jepensionsreglemente
beröra^ förhållanden, som sakna betydelse för riksbankens
arbetare, varför några motsvarande ändringar icke erfordras i de
bestämmelser, som gälla för dessa arbetare.
Tjänstepensionsreglementet för arbetare äger tillämpning endast å sådana
arbetare i statens tjänst, vilka fylla ett fortlöpande örn ock endast för viss
del av året förefintligt behov av arbetskraft och för vilka fastställts en
arbetstid av normal omfattning.
De arbetare, vilka hava kortare arbetstid än i tjänstepensionsreglementet
avses, kunna pensioneras enligt de summariska bestämmelser, som meddelats
i kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter angående
pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst. Såsom förutsättning
för att arbetare skall kunna tillerkännas pension enligt nämnda
kungörelse gäller jämlikt kungörelse nr 512/1938
att arbetaren antingen vid entledigandet uppnått en levnadsålder av sextio
ar eller ock före nämnda ålder blivit till följd av sjukdom, vanförhet eller
lyte eller till följd av nedsatt arbetsförmåga oförmögen att på tillfredsställande
sätt utföra honom åvilande arbetsuppgifter,
att arbetaren vid den tidpunkt, då han uppnår sextio års ålder eller av
nyss angiven anledning dessförinnan entledigas, under en tid av sammanlagt
minst femton år efter fyllda aderton år innehaft sådan anställning i
statens tjänst, som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla,
dock att, där sammanlagda tiden i dylik anställning endast obetydligt
understiger femton ar, pension likväl ma kunna beviljas, örn arbetaren
under avsevärd tid innehaft annan statsanställning,
samt att arbetaren gjort sig förtjänt av gott vitsord.
Bankoutskottets utlåtande Nr 17.
5
Pensionens storlek bestämmes i förhållande till den sammanlagda tid,
arbetaren efter fyllda aderton år (se kungörelsen nr 512/1938) haft sådan
anställning i statens tjänst, som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning
och förvärvskälla, till nedan angivna belopp för år räknat:
Pensionsbelopp
man kvinna
kr. kr.
Om anställningstiden understiger 20 år.................. 540 408
» » uppgår till 20 men ej till 25 år...... 696 528
» » uppgår till 25 men ej till 30 år...... 852 648
» » uppgår till 30 år eller mera ........ 1 008 768
När särskilda skäl därtill föranleda, må pensionen bestämmas till lägre
belopp än nu sagts. Pensionen bör nämligen i regel ej överstiga två tredjedelar
av den avlöning, arbetaren under de sista fem åren av anställningstiden
i medeltal uppburit från sin anställning i statens tjänst.
Dessa summariska pensioneringsbestämmelser äga icke tillämpning å arbetare
vid riksdagens verk. Hos riksbanken finnas emellertid anställda åtskilliga
manliga och kvinnliga arbetare — gårdskarlar, eldare, städerskor
m. fl. — vilka med hänsyn till sina tjänstgörings- och avlöningsförhållanden
örn så vore fallet skulle kunna pensioneras enligt ifrågavarande bestämmelser.
Hittills har riksbanken fått hänvända sig till bankoutskottet för att
få pensionsfrågan individuellt ordnad, när någon arbetare, som varit att
hänföra till denna grupp, lämnat sin anställning hos riksbanken.
Med hänsyn till att regler i ämnet finnas, som gälla för statsförvaltningen
i övrigt och vilkas tillämpning vid de stora affärsdrivande verken är anförtrodd
åt verksstyrelsen, kan det ifrågasättas, huruvida det skall vara påkallat
att underställa riksdagen varje hithörande ärende beträffande riksbankens
arbetare. Ur praktisk synpunkt synes det vara lämpligare, att fullmäktige
i riksbanken erhålla befogenhet att i enlighet med bestämmelserna
i förenämnda kungörelse den 7 december 1934 (nr 585) besluta angående
pensionering i fall, som här avses.
Under åberopande av det anförda hava fullmäktige hemställt, att bankoutskottet
ville hos riksdagen tillstyrka dels att 2 § 2 mom. och 3 § reglementet
angående tjänstepension för arbetare vid riksbankens sedeltryckeri
och pappersbruk samt punkten 2 övergångsbestämmelserna till sagda reglemente
måtte från och med den 1 juli 1939 erhålla den ändrade lydelse,
som framginge av ett vid skrivelsen fogat förslag, dels att fullmäktige i
enlighet med vad ovan föreslagits måtte tillerkännas befogenhet att retroaktivt
tillämpa ifrågavarande ändringar i tjänstepensionsreglementet, dels ock
alt fullmäktige måtte bemyndigas att i förekommande fall besluta angående
pensionering av arbetare vid riksbanken enligt de grunder, som angivas i
kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585).
Nämnda förslag är intaget såsom Bilaga till detta utlåtande.
Det av fullmäktige framlagda förslaget lill ändringar i reglementet an- utskottet.
gående tjänstepension för arbetare vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk
samt i övergångsbestämmelserna till nämnda reglemente har i till
-
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 17.
lämpliga delar utformats i saklig överensstämmelse med de år 1938 beslutade
ändringarna i tjänstepensionsreglementet för arbetare i statens tjänst.
Med hänsyn härtill får utskottet tillstyrka fullmäktiges ändringsförslag. Mot
fullmäktiges förslag i fråga örn retroaktiv tillämpning av ifrågavarande
ändringsföreskrifter, vilket förslag jämväl ansluter sig till vad i motsvarande
hänseende beslutats beträffande ovanberörda av 1938 års riksdag godkända
reglementsändringar, har utskottet icke något att erinra.
Vad angår frågan örn bemyndigande för fullmäktige att i förekommande
fall besluta angående pensionering av arbetare vid riksbanken med tillämpning
av de grunder, som angivas i kungörelsen den 7 december 1934
(nr 585), synes en åtgärd i denna riktning vara motiverad såväl av praktiska
skäl som med hänsyn till de regler härutinnan, som gälla för statsförvaltningen
i övrigt. På grund härav får utskottet tillstyrka bifall till fullmäktiges
framställning jämväl i denna del.
Utskottet hemställer förty,
att riksdagen, i anledning av fullmäktiges i riksbanken
förevarande framställning, må
dels godkänna härvid fogade förslag till ändringar i reglementet
angående tjänstepension för arbetare vid riksbankens
sedeltryckeri och pappersbruk, att tillämpas från och med
den 1 juli 1939;
dels bemyndiga fullmäktige att retroaktivt tillämpa ifrågavarande
ändringar i nyssnämnda reglemente enligt samma
grunder, som angivas i kungörelsen den 17 juni 1938 (nr
508) om tillämpning i vissa fall av kungörelsen den 17 juni
1938 (nr 506) om ändring i vissa delar av reglementet angående
tjänstepension för arbetare i statens tjänst;
dels ock bemyndiga fullmäktige att i förekommande fall
besluta angående pensionering av arbetare vid riksbanken
enligt de grunder, som angivas i kungörelsen den 7 december
1934 (nr 585) med föreskrifter angående pensionering
av viss arbetarpersonal i statens tjänst.
Stockholm den 7 mars 1939.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Ehrnberg*, Nilsson i Mölndal, Swartling,
Leander* och Ohlin*;
från andra kammaren: herrar Holmgren*, Paulsen, K. A. Westman, Gustavson
i Västerås, Svedman, Johansson i Djursnäs*, Dahlbäck* och Sundberg.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Bankoutskottets utlåtande Nr 17.
7
Bilaga.
Förslag
till
vissa ändringar i reglementet angående tjänstepension för arbetare vid
riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk.
2 §•
2. Såsom tjänstår enligt detta reglemente skall jämväl tillgodoräknas
a) tid, för vilken arbetare, utan att detta reglemente varit å honom tilllämpligt,
vidkänts avdrag eller erlagt avgift för tjänstepension från staten
eller från av staten upprättad eller understödd pensionsanstalt, pensionsfond
eller pensionskassa; samt
b) två tredjedelar av den tid, under vilken arbetare efter uppnådd ålder
av 18 år, utan att vidkännas pensionsavdrag eller erlägga pensionsavgift,
i statens tjänst innehaft sådan anställning, som utgjort hans huvudsakliga
sysselsättning och förvärvskälla.
3 §•
Från och med---bestämmelserna i 4 §.
Vid tillämpning av detta stadgande må tid, varunder reglementet icke
varit å arbetaren tillämpligt, räknas såsom tjänstår endast i den mån arbetaren
för sådan tid vidkänts avdrag eller erlagt avgift för tjänstepension
från staten eller från av staten upprättad eller understödd pensionsanstalt,
pensionsfond eller pensionskassa.
Är arbetare---nämnda tidsperiod.
övergångsbestämmelser.
2. Har arbetare---1 § sågs.
Arbetare må, örn han avgår med rätt till pension före den 1 januari 1945
och därvid med tillämpning av de ovan i detta reglemente innefattade
bestämmelserna icke kan räkna tjugufem tjänstår, av tid, varunder han
före ikraftträdandet innehaft statsanställning, som i 2 § 2 mom. b) sågs
men för vilken tjänstår icke fått tillgodoräknas jämlikt första stycket i
denna punkt, såsom tjänstår för pension tillgodoräkna, i den mån så erfordras
för att uppbringa antalet tjänstår till tjugufem, fyra femtedelar örn
avgången äger rum före den 1 januari 1940 samt tre fjärdedelar örn avgången
äger rum under tiden 1 januari 1940—31 december 1944. De nu
föreskrivna grunderna för beräkning av tjänstår skola i tillämpliga delar
gälla jämväl vid avgörande av fråga huruvida arbetare, som avgår före den
1 januari 1945, kan räkna för rätt till sjukpension erforderligt antal tjänstår.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.