Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande Nr 31

1939-03-21 · 18 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1939:31, Bankoutskottets utlåtande Nr 31

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

1

Nr 31.

Ankom till riksdagens kansli den 21 mars 1939 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av framställningar angående pensioner och

understöd åt vissa i statens tjänst anställda eller förut

anställda personer m. m.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet

hänvisade framställningar rörande det civila pensionsväsendet samt

beträffande pensioner att utgå dels från anslaget till diverse pensioner och

understöd m. m., dels ock av affärsdrivande verks medel.

Beträffande utredningen i de ärenden, som behandlas i utlåtandet, får utskottet,

i den mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till vederbörande

propositioner och motioner.

Civila pensionsväsendet.

1 :o.

Förra epidemisjuksköterskan Johanna Maria Johansson. I en den 10

februari 1939 dagtecknad proposition nr 108 har Kungl. Maj:t, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att förra epidemisjuksköterskan

Johanna Maria Johansson må, räknat från och med den 1 januari

1937, å henne från statens pensionsanstalt tillkommande avkortad pension

åtnjuta förhöjning med sådant belopp, att sammanlagda pensionen kommer

att motsvara hel pension, under villkor dock alt till pensionsanstalten för

tiden 1 januari 1925—30 april 1932 för Johanssons pensionering erlagda avgifter

icke återkrävas.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Johansson är född den 31 augusti 1880 och således 58 år gammal;

att hon under tiden 10 maj 1903—31 december 1924 varit anställd såsom

sköterska vid Hudiksvalls stads epidemisjukhus;

att Johansson i nämnda befattning från och med den 1 januari 1922 vunnit

delaktighet i statens pensionsanstalt, därvid för beredande åt Johansson

av hel pension vid uppnående den 31 augusti 1935 av föreskriven pensionsålder

retroaktiv tjänstårsberäkning medgivits från och med den 31 augusti

1910 mot vederbörliga engångsavgifter;

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 8 sami. Nr 31.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

att Johansson, sedan epidemisjukvården från och med år 1925 övertagits

av Gävleborgs läns landsting, jämlikt beslut av styrelsen för förenämnda epidemisjukhus

under tiden 1 januari 1925—25 oktober 1927 fortfarande tjänstgjort

vid epidemisjukhuset, där driften under denna tid fortsatts genom stadens

försorg men på landstingets bekostnad i avbidan på färdigställandet

av nytt epidemisjukhus för landstingets räkning;

att Johansson på grund av sistnämnda tjänstgöring åtnjutit avlöning av

landstinget, vilken avlöning utgått till och med utgången av år 1927;

att Johansson, som icke vunnit anställning vid landstingets nya epidemisjukhus

i Hudiksvall, därefter under tiden intill utgången av april månad

1932 anlitats såsom reservsjuksköterska i Hudiksvalls stad i den öppna sjukvården

och såsom vikarierande sjuksköterska vid vårdhemmet i Hudiksvall;

att drätselkontoret i Hudiksvall till statens pensionsanstalt erlagt pensionsavgifter

för den av Johansson innehavda befattningen såsom sjuksköterska

vid Hudiksvalls stads epidemisjukhus jämväl för åren 1925—1931, oaktat

Johansson under denna tid icke innehaft pensionsberättigande befattning;

att nyss omförmälda befattning avförts från vidare delaktighet i statens

pensionsanstalt från och med den 1 januari 1932;

att Johansson under tiden 1 maj 1932—31 december 1936 — med undantag

tor tiden 1 september—31 december 1934, varunder hon varit tjänstledig

för enskilda angelägenheter — innehaft med pensionsrätt i statens pensionsanstalt

förenad anställning såsom epidemisjuksköterska vid Gävleborgs läns

landstings epidemisjukhus i Bergsjö och Bollnäs;

att statens pensionsanstalt, som funnit den av Johansson under tiden 1 januari

1925—30 april 1932 innehavda anställningen icke kunna till någon del

tillgodoräknas henne såsom tjänstår, genom beslut den 5 februari 1937, vari

Kungl. Maj:t i regeringsrätten ej gjort ändring, tillerkänt Johansson avkortad

pension till belopp av 747 kronor för år, vartill kommer pensionsförhöjning,

141 kronor för år, ävensom dyrtidstillägg;

samt att hel pension till Johansson skulle uppgå till 1,000 kronor för år

jämte pensionsförliöjning å 176 kronor för år och dyrtidstillägg.

Statens pensionsanstalt har anfört i huvudsak följande:

Det tiden 1 januari 1925—30 april 1932 omfattande avbrottet i tjänstårsberäkningen

synes närmast hava föranletts av epidemisjukvårdens omläggning

och ej av något Johanssons förvållande. Då Johansson vann inträde

i pensionsanstalten, torde hon haft grundad anledning räkna med att, bortsett

från å tjänstår sberäkningen inverkande eventuell tjänstledighet samt

möjligen ifrågakommande avgång med sjuk- eller invalidpension, vid uppnåendet

av pensionsåldern, 55 år, bliva berättigad till hel pension. 1 betraktande

av nu anförda omständigheter och med hänsyn till Johanssons

iner än 7-åriga tjänstetid före den 31 augusti 1910, då hon fått börja räkna

tjänstår för pension, finner pensionsanstalten skäligt, att hennes ansökan

örn tilläggspension på det sätt bifalles, att hon erhåller rätt att såsom tjänstår

för pension räkna jämväl nyssnämnda tid 1 januari 1925—30 april 1932.

Genom sådant medgivande, för vilket emellertid riksdagens medverkan lärer

vara erforderlig, skulle Johansson bliva berättigad till hel tjänstepension

från och med den 1 januari 1937.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31. 3

Föredragande departementschefen har anfört huvudsakligen följande:

Med hänsyn till omständigheterna i ärendet finner jag skäligt, att pensionen

åt Johansson — med tillämpning från och med den 1 januari 1937,

då Johansson avgått ur tjänst — beräknas såsom om Johansson innehade för

hel pension erforderligt antal tjänstår. Såsom villkor för dylikt medgivande

synes emellertid böra gälla, att till pensionsanstalten för tiden 1 januari 1925

—30 april 1932 erlagda avgifter för Johanssons pensionering icke återkrävas.

Med biträdande av vad Kungl. Majit föreslagit hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må av riksdagen

bifallas.

Anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

I. Utrikesdepartementet.

2:o.

Skrivbiträdet vid svenska beskickningen i Haag, vicekonsuln Gustaf

G:son Björlin. I en den 24 februari 1939 dagtecknad proposition nr 131 har

Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, i punkten 1 föreslagit riksdagen

medgiva, att skrivbiträdet vid svenska beskickningen i Haag, vicekonsuln

Gustaf G ison Björlin må från och med månaden näst efter den, varunder

han lämnar sin anställning, under sin återstående livstid från anslaget till

diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1,452

kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Björlin är född den 12 augusti 1873 och således 65 år gammal;

att han under tiden april—november 1917 varit anställd såsom biträde vid

svenska beskickningens i retrograd B-avdelning (för tillvaratagande av tyska

och österrikiska intressen i Ryssland under kriget), varunder han någon tid

tjänstgjort såsom t. f. vicekonsul i Astrakan;

att han under tiden 15 maj 1918—31 maj 1919 innehaft anställning hos

statens industrikommission;

att han under tiden 25 november 1919—17 januari 1920 tjänstgjort i utrikesdepartementets

arkiv samt därefter intill utgången av september månad

1920 stålt till utrikesdepartementets förfogande för tjänstgöring därstädes;

att han sedan den 1 oktober 1920 varit och fortfarande är anställd vid

svenska beskickningen i Haag såsom skrivbiträde, dock att han under år

1921 varit förordnad att uppehålla en befattning såsom extra kanslist vid

beskickningen, vilken befattning indragits från och med den 1 januari 1922;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

att han den 25 maj 1929 av ministern för utrikes ärendena förordnats att

vara olönad kanslist vid sistnämnda beskickning samt genom Kungl. Maj:ts

beslut den 9 september 1938 tillagts vicekonsuls namn;

samt att han sedan den 1 juli 1924 uppburit årligt arvode, varå några tillläggsförmåner

ej utgått, till belopp av 3,600 floriner för år, motsvarande i

svenskt mynt i medeltal omkring 5,360 kronor för år under åren 1924—1930

och omkring 8,600 kronor för år under tiden därefter.

Statskontoret har tillstyrkt utverkande av pension åt Björlin till belopp av

1,452 kronor för år och därvid beträffande beräkningen av pensionsbeloppet

anfört, bland annat, följande:

Med hänsyn till arten av Björlin åliggande arbetsuppgifter anser statskontoret

honom närmast vara att jämställa med icke-ordinarie befattningshavare

i 12 lönegraden vid allmänna civilförvaltningen. Med utgångspunkt från

pensionsunderlaget för manlig icke-ordinarie tjänsteman i berörda lönegrad,

2,304 kronor, vilket belopp — på sätt i tidigare liknande fall plägat ske —

torde böra reduceras med 10 procent, motsvarande icke erlagda pensionsavgifter,

skulle den årliga pensionen för Björlin, vilken vid beräknad avgång

ur tjänst synes kunna åberopa en anställningstid i statens tjänst av 21 år,

kunna bestämmas till 21/s0 av sålunda uppkommet belopp eller till 1,452

kronor.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande

förslag, får hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av riksdagen

bifallas.

II. Försvarsdepartementet.

3:o.

Kamreraren vid arméns centrala bcklädnadsverkstad, majoren i armén

Carl Samuel Andreas Sandberg. I en den 24 februari 1939 dagtecknad proposition

nr 131 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten

2 föreslagit riksdagen medgiva, att kamreraren vid arméns centrala beklädnadsverkstad,

majoren i armén Carl Samuel Andreas Sandberg må från och

med månaden näst efter den, varunder han lämnar kamrerarbefattningen,

under sin återstående livstid uppbära -— utöver honom författningsenligt

tillkommande pension —- tilläggspension från anslaget till diverse pensioner

och understöd m. m. till belopp av 504 kronor för år.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Sandberg är född den 29 oktober 1871 och således 67 år gammal;

att han från och med den 1 juli 1923 tjänstgjort och alltjämt tjänstgör såsom

kamrerare vid arméns centrala beklädnadsverkstad, därvid han under

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

5

tiden intill den 14 juni 1924 i egenskap av kapten å aktiv stat vid Hälsinge

regemente varit kommenderad att tjänstgöra å nämnda befattning;

att han sistnämnda dag avgått från kaptensbeställningen å aktiv stat med

rätt till pension, i samband varmed han inträtt i Hälsinge regementes reserv

samt utnämnts till major i armén;

att han beräknas komma att lämna sin befattning vid beklädnadsverkstaden

med utgången av september månad 1939;

att lian under tiden 1 mars 1928—12 oktober 1932 jämsides med kamrerarbefattningen

uppehållit befattningen såsom verkstadsintendent vid beklädnadsverkstaden;
att

Sandberg, som under sin tjänstgöring vid beklädnadsverkstaden till och

med den 13 juni 1924 åtnjutit kaptens å aktiv stat avlöningsförmåner, under

tiden därefter — förutom kaptenspensionen, 4,512 kronor för år jämte

dyrtidstillägg -— i egenskap av kamrerare åtnjutit arvode, varå dyrtidstillägg

ej utgått, med 4,200 kronor för år under tiden till och med den 31 december

1935 och med 4,500 kronor för år från och med ingången av år 1936;

samt att han härförutom under förenämnda tid 1 mars 1928—12 oktober

1932, varunder han tillika tjänstgjort såsom verkstadsintendent, åtnjutit dagarvode

med 4 kronor för dag jämte dyrtidstillägg.

Arméförvaltningens intendentur- och civila departement hava hemställt

örn utverkande åt Sandberg, utöver honom såsom kapten tillkommande pension,

av tilläggspension såsom kamrerare vid arméns centrala beklädnadsverkstad

med 504 kronor för år och därvid anfört följande:

Officerare och underofficerare, vilka avgått från aktiv stat med pension

och fyllnadspension samt tillträtt arvodesbefattning, avsedd att bestridas av

pensionerad personal, hava, såvitt departementen hava sig bekant, icke

tillerkänts särskild pension på grund av tjänstgöring i arvodesbefattning.

Här ifrågavarande kamrerarbefattning har emellertid icke varit avsedd

att bestridas av pensionär utan torde få anses vara jämställd med vissa ickeordinarie

befattningar inom den civila förvaltningen.

Vid sådant förhållande och då Sandberg den 30 september 1939, då han

lämnar kamrerarbefattningen, kommer att hava innehaft densamma i mer

än 16 år, synes det skäligt, att Sandberg, utöver honom på grund av hans förutvarande

militära anställning tillkommande pensionsförmåner, kommer i

åtnjutande av viss årlig tilläggspension.

Vad angår beloppet av en dylik tilläggspension vilja departementen föreslå,

att detsamma bestämmes till 504 kronor eller samma belopp, varmed

tilläggspension av 1931 års riksdag tilldelats förre domänofficeren i östra

arméfördelningens stab, översten i armén friherre G. D. Leuhusen (prop.

nr 51, p. 1; bankoutsk. uti. nr 27, p. 41; riksd. skr. nr 202, p. 36). Visserligen

kunde Leuhusen åberopa en tjänstgöringstid i arvodesbefattning av omkring

21 år, men å andra sidan uppgick hans arvode till allenast 3,480 kronor

för år jämte dyrtidstillägg.

Statskontoret har i avgivet utlåtande förklarat sig icke vilja göra erinran

mot arméförvaltningens intendentur- och civila departements förslag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

Utskottet. Med hänsyn till i ärendet åberopade särskilda förhållanden har utskottet

ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag och får därför hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av riksdagen

bifallas.

4:o.

Förre daglönaren vid Karlskrona örlogsvarv Johan Otto Olsson. Under

punkten 3 av förevarande proposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen

medgiva, att förre daglönaren vid Karlskrona örlogsvarv Johan Otto Olsson

må från och med den 1 juli 1939 under sin återstående livstid från anslaget

till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av

600 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Olsson är född den 6 december 1880 och alltså 58 år gammal;

att han innehaft anställning såsom daglönare vid ingenjördepartementet

vid Karlskrona örlogsvarv under omkring 25 år 10 månader eller under tiden

28 mars 1903—5 april 1913 och 2 september 1913—30 juni 1929, vid vilken

sistnämnda tidpunkt han entledigats från sin anställning såsom övertalig

till följd av de i samband med 1925 års försvarsorganisation vidtagna

personalindragningama;

att han vid avgången ur tjänst erhållit avskedsersättning med 6,000 kronor

i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10)

angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare

vid armén och marinen;

att han jämlikt ett den 19 oktober 1936 utfärdat läkarintyg lider av lero

niskt eksem å båda händerna och att hans arbetsförmåga i följd härav blivit

så nedsatt, att han icke är i stånd att försörja sig genom arbete;

samt att Olsson, vilken har försörjningsplikt gentemot hustru och en minderårig

dotter, saknar annan nämnvärd tillgång än en mindre jordbruksfastighet,

som år 1936 taxeringsvärderats till 4,000 kronor samt är behäftad

med inteckningsskuld å 3,000 kronor, och att han befinner sig i bekymmersamma

ekonomiska omständigheter.

Då för erhållande av förtidspension enligt förenämnda kungörelse den 15

januari 1926 (nr 10) för den personalgrupp, Olsson tillhört, erfordras att

vid avgången ur tjänst hava uppnått en levnadsålder av 50 år samt en sammanlagd

anställningstid i statens tjänst av 15 år, har Olsson, som vid avgången

den 30 juni 1929 uppnått en levnadsålder av omkring 48 */* år och

innehade en sammanlagd anställningstid av omkring 25 år 10 månader,

uppfyllt villkoren för förtidspension med avseende å tjänstetidens längd

men däremot icke i fråga om uppnådd levnadsålder.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

7

Med anledning av en till 1937 års riksdag avlåten motion (I: 122) om beviljande

av en årlig pension åt Olsson anförde bankoutskottet (bankoutsk.

uti. nr 23, p. 5) följande:

I de enstaka undantagsfall, då riksdagen tidigare medgivit pension åt anställningshavare

vid försvarsväsendet, som avskedats på grund av 1925 års

försvarsbeslut och i samband därmed tillerkänts avslcedsersättning, har vederbörande

redan vid avskedstillfället lidit av sjukdom, som i och för sig

bort föranleda beviljande av sjukpension. I sådana fall då angivna förutsättning

icke förelegat har riksdagen däremot ställt sig avvisande mot beviljande

av pension. Denna restriktiva ståndpunkt har föranletts av faran för

de vittgående konsekvenser, som eljest skulle kunna uppkomma.

Av utredningen i förevarande ärende framgår, att Olsson vid avgången ur

tjänst år 1929 tillerkänts avskedsersättning med 6,000 kronor samt att den

sjukdom, varav han nu lider, icke yppats under hans tjänstgöring. Med hänsyn

härtill och under åberopande av det ovan anförda finner utskottet sig

icke kunna förorda, att åtgärd vidtages i motionens syfte. Utskottet har därmed

icke velat bestrida, att starka billighetsskäl tala för att Olsson, som efter

en lång anställningstid i statens tjänst vid jämförelsevis hög ålder avskedats

på grund av organisationsförändring, beredes någon pension av statsmedel,

då han nu på grund av sjukdom icke längre kan försörja sig. Denna

fråga synes emellertid enligt utskottets mening med hänsyn till dess principiella

betydelse i första hand böra upptagas till prövning av Kungl. Maj :t.

I enlighet med bankoutskottets hemställan fann riksdagen (riksd. skr. nr

438) motionen icke föranleda någon riksdagens åtgärd.

I en till Kungl. Majit ställd skrift har Olsson därefter anhållit att komma

i åtnjutande av pension till högsta möjliga belopp och därvid, i anledning av

vad bankoutskottet anfört, överlämnat ett av tolv förutvarande arbetskamrater

vid örlogsvarvet i juli månad 1937 utfärdat intyg, av vilket inhämtas,

att Olsson redan under sin anställning vid varvet och även vid tidpunkten för

entledigandet lidit av kroniskt eksem å båda händerna.

I utlåtande över nu nämnda ansökning har marinförvaltningen — med

överlämnande av yttrande från t jämt f berättande chefen för Karlskrona örlogsvarv,

däri vitsordats, att Olsson redan under sin tjänstetid vid örlogsvarvet

besvärats av förenämnda sjukdom — anfört i huvudsak följande:

I ärendet kan icke anses tillförlitligen styrkt, att Olsson vid sitt avsked

lidit av sådan sjukdom, som i och för sig bort föranleda beviljande av sjukpension.

I likhet med utskottet finner marinförvaltningen emellertid starka

billighetsskäl tala för att sökanden, som efter en lang anställningstid i statens

tjänst vid jämförelsevis hög ålder avskedats på grund av organisationsförändring,

beredes någon pension av statsmedel, då lian, såsom av läkarintyg

framgår, på grund av sjukdom numera ej är i stånd att försörja sig.

Marinförvaltningen anser, att, i händelse av bifall lill sökandens framställning,

pensionen bör bestämmas till ett belopp av 900 kronor för ar, att utgå

från och med den l juli 1938 utan avdrag för uppburen avskedsersättning.

Statskontoret har anfört följande:

Beträffande tidigare fall, då pension av riksdagen medgivits anställningshavare

vid försvarsväsendet, som avskedats på grund av 1925 års försvars
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

Utskottet.

beslut och i samband därmed tillerkänts avskedsersättning enligt kungörelsen

den 15 januari 1926, nr 10, må nämnas, att 1932 års riksdag tillerkänt vardera

av förra daglönarna vid flottan N. I. Landgren (prop. nr 242; bankoutsk.

uti. nr 30, p. 41; riksd. skr. nr 227, p. 37) och K. T. Håkansson (motion

I: 94; bankoutsk. uti. nr 30, p. 42; riksd. skr. nr 227, p. 38) årlig pension å

444 kronor. Vidare har förre daglönaren A. Hj. Gustafsson genom beslut av

1933 års riksdag beviljats en pension av 600 kronor för år (motion II: 228;

bankoutsk. uti. nr 34, p. 53; riksd. skr. nr 271) samt förre timlönaren S.

Svensson av 1934 års riksdag tillerkänts en årlig pension av 444 kronor (motion

II: 442; bankoutsk. uti. nr 12, p. 26; riksd. skr. nr 138). I de tre förstnämnda

fallen har antingen förutsättning för sjukpension ansetts vara för

handen eller ock sjukdom konstaterats i tjänsten. I det sistnämnda fallet

har, förutom ömmande omständigheter, såsom skäl åberopats, att vederbörande

vid sitt entledigande uppnått en levnadsålder, som med allenast omkring

2 månader understigit den ålder, vid vilken han skulle varit berättigad

till förtidspension.

Under erinran härom vill statskontoret beträffande nu föreliggande fall uttala,

att enligt ämbetsverkets mening omständigheterna icke kunna anses sådana,

att tillräckliga skäl för pension äro för handen. Statskontoret finner

sig förty och med hänsyn jämväl till de av bankoutskottet i ärendet framhållna

konsekvenserna förhindrat att tillstyrka bifall till den förevarande

framställningen.

Föredragande departementschefen har anfört:

Enär billighetsskäl måste anses tala för, att Olsson komme i åtnjutande

av pension för återstående livstiden, och då ett medgivande härutinnan med

hänsyn till i ärendet föreliggande särskilda förhållanden — Olssons långa

tjänstetid, hans ålder vid entledigandet, tidpunkten för uppkomsten av den

sjukdom, varav han lede, jämte ömmande omständigheter av ekonomisk art

— icke syntes kunna medföra några nämnvärda konsekvenser, förordade departementschefen,

att förslag förelädes riksdagen örn beredande åt Olsson av

pension. Denna syntes skäligen böra bestämmas till 600 kronor för år, att

utgå från och med den 1 juli 1939 och utan avdrag för uppburen avskedsersättning.

Med hänsyn till vad departementschefen anfört till stöd för det föreliggande

förslaget, har utskottet ansett sig böra tillstyrka bifall till detsamma.

Utskottet hemställer således,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande framställning.

III. Ecklesiastikdepartementet.

5:o.

Lärarinnan vid dövstumundervisningsväsendet Agnes Fredrika Matilda

Broman. I en den 24 februari 1939 dagtecknad proposition nr 131 har

Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, i punkt 4 föreslagit riksdagen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

9

medgiva, att lärarinnan vid dövstumundervisningsväsendet Agnes Fredrika

Matilda Broman må från och med månaden näst efter den, varunder hon avgår

ur tjänst, under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner

och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1,500 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Broman är född den 15 februari 1875 och således 64 ar gammal;

att hon från sommaren 1898 till augusti månad 1910 varit slöjdlärarinna

vid Hallands läns folkhögskola;

att hon varit anställd såsom handarbetslärarinna vid förutvarande andra

dövstumskoldistriktets skola i Växjö från och med den 1 oktober 1910 till

och med den 30 juni 1938, då i samband med statens övertagande av dövstumundervisningsväsendet

nämnda skola ombildats till statens fortsättningsskola

i Växjö för dövstumma;

att Broman, som efter den 30 juni 1938 på grund av sin ålder ej kunnat

erhålla ordinarie anställning vid statens läroanstalter för dövstumma, av

skolöverstyrelsen med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande förordnats att

från och med den 1 juli 1938 tills vidare intill utgången av juni månad 1939

uppehålla en befattning såsom arbetslärare vid den nyss omförmälda nyinrättade

fortsättningsskolan i Växjö för dövstumma;

att arbetstiden för Broman vid dövstumskoldistriktets skola, där hon vid

sidan av tjänstgöringen såsom lärarinna tillika biträtt med sömnad för skolans

räkning, uppgått till i medeltal 40 timmar i veckan;

samt att hennes avlöningsförmåner under de senare åren av anställningen

vid sistnämnda skola utgjort — inberäknat vissa naturaförmåner — omkring

2,750 kronor för år.

I samband med statens övertagande av dövstumundervisningsväsendet

från och med den 1 juli 1938 medgav 1938 års riksdag, att anslaget till diverse

pensioner och understöd m. m. finge tagas i anspråk för bestridande av

kostnader för pensioner och tilläggspensioner till vissa förutvarande befattningshavare

vid dövstumundervisningsväsendet och deras efterlevande.

Enär Broman av vederbörande dövstumskoldistrikt icke pensionerats före

den 1 juli 1938 och icke är pensionsberättigad på grund av anställningen i

statens tjänst under tiden 1 juli 1938—30 juni 1939, är erforderligt, att frågan

om pension åt Broman upptages i särskild ordning.

Statskontoret och skolöverstyrelsen, som enligt därom av Kungl. Maj:t

erhållet uppdrag gemensamt avgivit infordrat förslag i fråga om pension åt

Broman, hava därvid hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

medgiva, att Broman finge från och med den 1 juli 1939 komma i åtnjutande

av en årlig pension till belopp av 1,500 kronor jämte dyrtidstillägg.

Beträffande beräkningen av pensionsbeloppet hava ämbetsverken anfört,

bland annat, följande:

Vid bestämmandet av det pensionsbelopp, som hör tillkomma Broman,

torde det naturligaste vara att utgå från de pensioneringsgrunder, som .skulle

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

hava tillämpats av det ifrågavarande dövstumskoldistriktet, därest detsamma

haft att besluta i fråga om Bromans pensionering. Enligt vad införskaffad

utredning utvisar torde man kunna antaga, att Broman skulle av distriktet

hava tilldelats en pension, som till beloppet motsvarar 60 procent av

hennes avlöningsförmåner. Då dessa uppgått till 2,743 kronor för år, skulle

pensionen med angivna beräkningsgrund komma att utgöra 1,646 kronor.

Emellertid synes det ämbetsverken lämpligt och skäligt, att dyrtidstillägg

medgives utgå å hennes pension i enlighet med vad som gäller för f. d. befattningshavare

i statens tjänst. Enligt gängse beräkningsgrunder torde

pensionsbeloppet i anledning härav böra reduceras med 10 procent eller sålunda

efter lämplig avrundning till 1,500 kronor för år.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av riksdagen

bifallas.

6:o.

Städerskan vid tekniska gymnasiet i Örebro Ida Lovisa Jansson, född

Fredberg. Under punkten 5 av förevarande proposition har Kungl. Majit

föreslagit riksdagen medgiva, att städerskan vid tekniska gymnasiet i Örebro

Ida Lovisa Jansson, född Fredberg, må från och med månaden näst efter den,

varunder hon lämnar sin anställning, under sin återstående livstid från anslaget

till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension

av 408 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att .Tansson, som är änka sedan år 1923, är född den 3 augusti 1863 och

således 75 år gammal;

att hon sedan år 1904 eller alltså under mer än 34 år varit anställd såsom

städerska vid tekniska gymnasiet i örebro;

att Janssons dagliga arbetstid utgjort 3 å 4 timmar;

att hennes ersättning för städningsarbetet under åren 1933—1937 utgjort i

medeltal omkring 800 kronor för år;

samt att Jansson, sedan hon blivit änka, haft sin försörjning uteslutande av

inkomsten av nyssnämnda städningsarbete ävensom av en pension å 350 kronor

för år jämte dyrtidstillägg, vilken pension hon åtnjuter från örebro

stad på grund av mannens anställning såsom kommunalarbetare hos staden.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning må av riks
dagen

bifallas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

11

IV. Handelsdepartementet.

7:o.

Förre lotslärlingen vid Öregrunds lotsplats Leonard Konstantin Höijer.

I en den 24 februari 1939 dagtecknad proposition nr 131 har Kungl. Majit,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för samma dag, i punkten 6 föreslagit riksdagen medgiva, att

förre lotslärlingen vid Öregrunds lotsplats Leonard Konstantin Höijer må,

räknat från och med den 1 september 1938, under sin återstående livstid

från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig

pension av 840 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Höijer är född den 28 maj 1878 och således 60 år gammal;

att han den 5 oktober 1907 inträtt i lotsverkets tjänst såsom lotslärling vid

örskärs lotsplats;

att han varit extralots vid samma lotsplats från och med år 1915 intill

utgången av år 1931, då lotsplatsen indragits;

att han från och med den 1 januari 1932 till och med den 31 augusti

1938, då han på grund av ohälsa avgått ur tjänst, varit lotslärling vid Öregrunds

lotsplats och därunder huvudsakligen tjänstgjort såsom extra biträde

å fyrskepp och vid fyrplatser, senast vid Djurstens fyrplats;

att han under sin anställningstid vid lotsverket under kortare tider jämväl

innehaft förordnanden såsom lotsförman vid Örskärs lotsplats, fyrbiträde

vid örskärs fyrplats och fyrvaktare vid Djurstens fyrplats;

att Höijer under största delen av sin tjänstgöring såsom extralots — i varje

fall från och med år 1919 — åtnjutit avlöning jämlikt av lotsstyrelsen

fastställd stat, s. k. extralotsarvode, ävensom, då han varit intagen i lotsningstur,

andel i lotspenningar;

att hans sammanlagda avlöningsförmåner under åren 1919—1937 varierat

mellan omkring 3,400 kronor och 1,500 kronor för år samt under åren

1933—1937 utgjort i medeltal omkring 1,640 kronor för år;

samt att Höijer utöver sin anställning i lotsverkets tjänst icke innehaft

någon statsanställning och att anställningen vid lotsverket utgjort hans huvudsakliga

sysselsättning och förvärvskälla.

Med biträdande av Kungl. Majits förevarande förslag får utskottet hemställa,

att Kungl. Majits ifrågavarande framställning må av riks
dagen

bifallas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

Affärsdrivande verks medel.

I. Postmedel.

8:o.

Förre lantbrevbäraren Karl Aron Karlsson. I motion II: 147 hemställer

herr Andersson i Falkenberg jämte två av andra kammarens övriga ledamöter,

att förre lantbrevbäraren Karl Aron Karlsson må under sin återstående

livstid uppbära en årlig pension av postmedel till belopp, som kan finnas

lämpligt.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Karlsson är född den 21 juli 1862 och alltså 76 år gammal;

att han under tiden 1 januari 1911—31 oktober 1925 varit anställd såsom

gående postförare å linjen Långås—Risen samt under tiden 1 november 1925

—31 oktober 1935 såsom åkande lantbrevbärare å ringlinjen Långås—Risen—Långås;
att

han, då han den 31 oktober 1935 efter egen begäran på grund av hög

ålder lämnade sin anställning vid postverket, innehade en tjänsteålder av 24

år 10 månader, varav 14 år 10 månader såsom postförare och 10 år såsom

lantbrevbärare;

att han fullgjort gående postföring med tre turer i veckan intill den 1 juni

1918 samt därefter med fyra turer i veckan;

att tidtabellstiden per tur enligt senast gällande tidtabell utgjort 5 timmar,

motsvarande en årlig arbetstid av 780 timmar vid tre turer i veckan och

1,040 timmar vid fyra turer i veckan;

att ersättningen för ifrågavarande postföring från början utgjorde 1 krona

20 öre per tur och vid tiden för frånträdandet 2 kronor 50 öre;

att han fullgjort åkande lantbrevbäring med häst och fordon med fyra

turer i veckan intill den 1 oktober 1931 samt därefter med fem veckoturer;

att tidtabellstiden utgjort 5 timmar 45 minuter per tur, motsvarande en

årlig arbetstid av 1,196 timmar vid fyra turer i veckan och 1,495 timmar vid

fem turer i veckan;

att ersättningen för Jantbrevbäringen i fråga under hela anställningstiden

utgått med 5 kronor 50 öre per tur;

samt att han haft anställningen i postverket till huvudsaklig sysselsättning

och förvärvskälla.

Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat

utlåtande av statskontoret, som hört generalpoststyrelsen.

Generalpoststyrelsen har anfört huvudsakligen följande:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

13

Enligt av Kungl. Majit i brev till generalpoststyrelsen den 20 juni 1913,

28 juni 1918 och 28 februari 1930 fastställda grunder för åtnjutande av årligt

understöd gäller, att dylikt understöd kan tilldelas poststationsföreståndare,

lantbrevbärare och lådbrevbärare, som i sådan egenskap tjänstgjort minst

25 år eller, undantagsvis, under kortare tid, och som befinnas vara i behov av

understöd.

Karlssons anställningstid såsom lantbrevbärare har dock icke varit av den

omfattning, att generalpoststyrelsen vid prövning den 15 januari 1936 av en

utav Karlsson gjord framställning om ålderdomsunderstöd ansett sig kunna,

med stöd utav de av Kungl. Majit utfärdade bestämmelserna, bifalla densamma.

Förenämnda grunder, vilka fastställts efter riksdagens hörande, medgiva

icke tilldelande av understöd åt sådana postförare, som, utan att verkställa

lantbrevbäring, allenast forsla post direkt mellan två eller flera postanstalter.

Emellertid har riksdagen vid vissa tillfällen beviljat postförare årliga understöd

att utgå av postmedel. 1 dessa fall hava dock såsom regel förelegat

särskilda omständigheter, såsom t. ex. skada under tjänstutövning eller synnerligen

lång anställningstid under sällsynt svåra och krävande förhållanden

m. m.

Då sådana särskilda omständigheter, som ovan berörts, icke voro förhanden

beträffande Karlssons anställning såsom postförare och då hans anställningstid

i postverket vid den tidpunkt, då han fyllde 60 år, endast uppgick till

11 år 6 månader 21 dagar, fann generalpoststyrelsen vid prövningen av förenämnda

framställning densamma ej heller böra föranleda någon generalpoststyrelsens

åtgärd på grund av sökandens anställning såsom postförare.

Därest emellertid riksdagen skulle finna, att Karlsson, som, enligt av postmästaren

i Falkenberg nu lämnad upplysning, haft anställningen i postverket

till huvudsaklig sysselsättning och förvärvskälla, bör tillerkännas understöd,

är från generalpoststyrelsens sida intet att erinra häremot. I fråga om storleken

av eventuellt understöd anser sig generalpoststyrelsen dock böra föreslå,

att detsamma icke sättes till högre belopp än 300 kronor per år.

Statskontoret har i ärendet yttrat bland annat följande:

Generalpoststyrelsen har funnit, att varken gällande betämmelser örn ålderdomsunderstöd

åt lantbrevbärare eller de s. k. summariska pensioneringsföreskrifterna

vore å Karlsson tillämpliga. Ej heller syntes några sådana

särskilda omständigheter föreligga, som vore av beskaffenhet att kunna föranleda

pension genom särskilt beslut av riksdagen, såsom skada genom

olycksfall under tjänstutövningen eller synnerligen lång arbetstid under sällsynt

svåra och krävande förhållanden. Vid nu angivna förhållanden ansåge

sig statskontoret svårligen kunna tillstyrka, att pension bereddes i förevarande

fall. Däremot ville statskontoret för sin del förorda, alt Karlsson, vars

tjänstgöring särskilt under de senare åren syntes hava varit av betydande

omfattning, med hänsyn till föreliggande omständigheter av Kungl. Majit

tilldelades en engångsgratifikation med lämpligt belopp.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, laiva de i ärendet hörda

myndigheterna t unni t, att varken gällande bestämmelser örn ålderdomsunderstöd

åt lantbrevbärare eller de s. k. summariska pensioneringsföreskrifterna

liro i förevarande fall tillämpliga. På grund härav har statskontoret

uttalat, att ämbetsverket för sin del svårligen kunde tillstyrka beredandet

av pension åt Karlsson. Å andra sidan har generalpoststyrelsen forida
-

Viskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

rat, att därest riksdagen skulle finna, att Karlsson, som enligt inhämtad

upplysning haft anställningen i postverket till huvudsaklig sysselsättning

och förvärvskälla, borde tillerkännas understöd, från generalpoststyrelsens

sida intet vore att häremot erinra, dock att understödsbeloppet därvid torde

begränsas till 300 kronor för år.

Vid prövning av det förslag, som innefattas i den nu väckta motionen,

har utskottet, även med beaktande av den restriktiva ståndpunkt riksdagen

hittills plägat intaga till frågor om beredande av årligt understöd åt postförare,

icke kunnat undgå att finna starka billighetsskäl vara för handen

för beviljande åt Karlsson av en mindre pension på grund av hans anställningar

i postverkets tjänst. Av avgörande betydelse vid bedömandet av den

föreliggande pensionsfrågan har härvid synts utskottet vara, att enligt vad

i ärendet upplysts Karlssons anställning i postverket, vilken omfattat en tid

av nära 25 år — därav 10 år i anställning såsom lantbrevbärare — utgjort

hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla. Med hänsyn härtill

vill utskottet förorda, att Karlsson erhåller en mindre pension. Mot storleken

av det av generalpoststyrelsen i sådant hänseende föreslagna pensionsbeloppet

har utskottet icke funnit anledning till erinran.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förenämnda motion II: 147,

må medgiva, att förre lantbrevbäraren Karl Aron Karlsson

må, räknat från och med den 1 januari 1939, under sin återstående

livstid uppbära en årlig pension av 300 kronor, att

utgå av postmedel.

9:o.

Förre postföraren Erik Alfred Jakobsson. I motion 11:94 hemställer

herr Fredberg, »att riksdagen måtte besluta tillerkänna f. postföraren Erik

Alfred Jakobsson, Tived, ett årligt understöd under hans återstående livstid

med belopp, som kan befinnas skäligt».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Jakobsson är född den 18 november 1860 och således 78 år gammal;

att han enligt avtal med postverket åren 1901—1938 bestritt postföringen

å linjen Finnerödja—Tived, vilken postföringslinje har en längd, fram och

åter, av 42 kilometer, med två turer i veckan till den 1 maj 1925 samt med

tre turer i veckan från och med sistnämnda tidpunkt;

att Jakobssons arbetstid utgjort för år räknat under tiden 1901—1925 988

timmar samt under tiden därefter lägst 585 timmar och högst 1,472 timmar;

att han härför uppburit ersättning med belopp, varierande mellan 182 och

1,560 kronor om året under tiden 1901—1922, samt med 1,092 kronor om

året från om med år 1923;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

m

samt att han äger en mindre stuga men icke åtnjuter annan inkomst än

ersättningen från postverket.

I en till finansdepartementet år 1934 överlämnad skrift anhöll kantorn

A. E. Hellman i Tived, att pension måtte beviljas Jakobsson.

I häröver avgivet utlåtande anförde generalpoststyrelsen, bland annat, följande:
Jakobsson,

'' som förtjänar de bästa vitsord för sitt arbete i postverkets

tjänst, är ogift och har icke underhållningsskyldighet gentemot någon anhörig.

Han äger en mindre stuga, men åtnjuter ingen annan inkomst än

ersättningen från postverket. Trots hög ålder befinner Jakobsson sig vid

god hälsa. Under de senaste tio åren — den tid, för vilken upplysningar i

detta avseende föreligga — har han sålunda icke vid något tillfälle varit

sjukledig. Jakobsson har veterligen icke heller själv framställt önskemål

att frånträda sin befattning såsom postförare. Tvärtom har han på förfrågan

meddelat, att han har för avsikt att fortsätta med postföringen, så länge

han orkar. Då han alltjämt fullgör postföringen på ett synnerligen förtjänstfullt

sätt och arbetsförmågan är oförminskad, är Jakobsson, enligt generalpoststyrelsens

åsikt, icke för närvarande i behov av ålderdomsunderstöd.

Visserligen har riksdagen i ett fåtal fall beviljat årliga understöd åt postförare,

men i dessa fall hava förelegat särskilda omständigheter, vilka ansetts

böra föranleda undantag från tillämpade grunder, i regel skada under

tjänstutövning eller synnerligen lång tjänstgöring under sällsynt svåra och

krävande förhållanden. Sådana särskilda omständigheter föreligga icke i

detta fall. Jakobssons tjänstetid lärer väl kunna betecknas såsom synnerligen

lång, men postföringen kan icke sägas vara särskilt svår eller krävande,

även om densamma, enligt uppgift av vederbörande postmästare, tidigare

lär hava varit besvärlig och ansträngande, i synnerhet vintertiden. Generalpoststyrelsen

saknar därför anledning tillstyrka bifall till framställningen

om ålderdomsunderstöd åt Jakobsson.

Genom beslut den 18 maj 1934 fann Kungl. Majit den gjorda framställningen

icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Såsom av utredningen framgår, har generalpoststyrelsen vid ärendets Vilkom,

prövning år 1934 ansett tillräckliga förutsättningar ej vara för handen för

beviljande av pension åt Jakobsson. Emellertid har Jakobsson, som nu uppnått

en ålder av 78 år, under icke mindre än 38 år utfört arbete åt postverket

och hans effektiva tjänstgöringstid synes numera vara av den omfattning,

som plägar krävas för beviljande av statspension. Härtill kommer, att enligt

vad generalpoststyrelsen upplyst den av Jakobsson fullgjorda postföringen

delvis varit av besvärlig och ansträngande beskaffenhet. Med hänsyn

till föreliggande förhållanden och då ifrågavarande pensionsärende företer

vissa beröringspunkter med det under nästföregående punkt upptagna,

har utskottet ansett sig böra tillstyrka, att Jakobsson beviljas en mindre

pension. Storleken av pensionsbeloppet synes utskottet skäligen böra bestämmas

till 300 kronor.

Utskottet hemställer således,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

att riksdagen, i anledning av förevarande motion 11:94,

må medgiva, att förre postföraren Erik Alfred Jakobsson må,

räknat från och med den 1 januari 1939, under sin återstående

livstid uppbära en årlig pension av 300 kronor, att utgå

av postmedel.

II. Trafikmedel.

10:o.

Förra vägvakten vid statens järnvägar Märta Selina Jonsson. I en den

24 februari 1939 dagtecknad proposition nr 131 har Kungl. Maj:t, under

åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, i punkten 7 föreslagit riksdagen medgiva att förra

vägvakten vid statens järnvägar Märta Selina Jonsson må, räknat från och

med den 1 november 1938, under sin återstående livstid uppbära en årlig

pension av 408 kronor, att utgå av trafikmedel.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Jönsson är född den 25 februari 1872 och således den 25 februari 1939

uppnår 67 års ålder;

att hon varit anställd såsom vägvakt vid statens järnvägar (Ånge) under en

tid av omkring 17 år eller från och med den 1 september 1921 till och med

den 14 oktober 1938, då hon på grund av ändrade tekniska anordningar entledigats

från sin anställning;

att hennes dagliga tjänstgöringstid uppgått till 8 timmar;

att hennes inkomst såsom vägvakt under de senaste fem åren av anställningstiden

uppgått till i medeltal omkring 725 kronor för år;

samt att hon på grund av skada till följd av olycksfall i arbete uppbär en

livränta av 88 kronor för år men för övrigt är medellös.

Jonsson, som icke blivit underkastad bestämmelserna i tjänstepensionsreglementet

för arbetare, kan ej heller komma i åtnjutande av pension

enligt bestämmelserna i kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter

angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst, enär

hon vid den tidpunkt, då hon uppnådde 60 års ålder, icke under sammanlagt

15 år innehaft sådan anställning i statens tjänst, som utgjort hennes huvudsakliga

sysselsättning och förvärvskälla.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av riks
dagen

bifallas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31. 1*

III. Statens vattenfallsverks medel.

11 :o.

Förre stenarbetaren vid statens vattenfallsverk fyrland Petterson. I en

den 24 februari 1939 dagtecknad proposition nr 131 har Kungl. Maj:t, under

åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, i punkten 8 föreslagit riksdagen medgiva, att

förre stenarbetaren vid statens vattenfallsverk Erland Petterson må, räknat

från och med den 1 augusti 1938, under sin återstående livstid uppbära en årlig

pension av 504 kronor, att utgå av statens vattenfallsverks medel.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Petterson är född den 1 januari 1872 och således 67 år gammal;

att han varit anställd såsom stenarbetare vid följande statens vattenfallsverks

byggnadsföretag, nämligen under tiden 25 oktober 1911—21 september

1918 vid Älvkarleby kraftverksbyggnad, under tiden 5 oktober 1918—

22 januari 1923 vid Motala kraftverksbyggnad, vid vilket sistnämnda arbetsföretag

han slutat på grund av kraftanläggningens fullbordan, samt under

tiden 18 april 1933—12 juli 1938 vid Motalaströmsarbetena, varifrån

han erhållit avsked på grund av arbetsbrist;

att hans sammanlagda anställningstid i vattenfallsverkets tjänst sålunda

uppgått till sammanlagt omkring 16 år 5 månader, därav omkring 11 år 2

månader före 60 års ålder;

samt att Pettersons inkomster under de fem senaste åren av anställningstiden

vid vattenfallsverket uppgått till i medeltal omkring 2,650 kronor för

år räknat.

Petterson, som icke blivit underkastad bestämmelserna i tjänstepensionsreglementet

för arbetare, kan ej heller komma i åtnjutande av pension enligt

bestämmelserna i kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter

angående pensionering av viss arbetarp er sonal i statens tjänst, enär han

vid den tidpunkt, då han uppnådde 60 års ålder, icke under sammanlagt 15

år innehaft sådan anställning i statens tjänst, som utgjort hans huvudsakliga

sysselsättning och förvärvskälla.

Med biträdande av vad Kungl. Majit föreslagit hemställer utskottet,

att Kungl. Majlis förevarande framställning må av riksdagen

bifallas.

Stockholm den 21 mars 1939.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Bihang lill riksdagens protokoll 1939. 3 sami. Nr 31.

a

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet liava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Ehrnberg, Friggeråker, Sandén, Holmström,

Nilsson i Mölndal och Sundvik;

från andra kammaren: herrar Holmgren, Lovén, Paulsen, Andersson i Falkenberg, K.

A. Westman, Gustavson i Västerås, Osberg och Andersson i Lindome.

897521. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:149 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående trafikeringen av Falkenbergs järnväg. a1 i texten