Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion angående ändring i visst avseende av gällande bestämmelser örn sparbanks utlåningsrörelse.

1939-04-14 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1939:38, Utlåtande, i anledning av väckt motion angående ändring i visst avseende av gällande bestämmelser örn sparbanks utlåningsrörelse.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

1

Nr 38.

Ankom till riksdagens kansli den 17 april 1939 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion angående ändring i visst

avseende av gällande bestämmelser örn sparbanks utlåningsrörelse.

I en inom andra kammaren väckt, till bankoutskottets förberedande handläggning

hänvisad motion nr 3 har herr Paulsen hemställt, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla, att utredning verkställes angående

lagstiftning om rätt för sparbanker att utlämna krediter utan annan säkerhet

än den, som kan ligga i den kreditsökandes personliga kvalifikationer,

samt att de förslag, vartill utredningen må föranleda, föreläggas riksdagen.

Syftet med motionen framgår av följande utdrag ur densamma:

Sparbankerna hava numera nått en sådan konsolidering och styrka, att

de böra kunna, utan att insättarnas intressen på något sätt äventyras, användas

som hjälpmedel i större utsträckning än tidigare för åstadkommandet

av förbättrade sociala förhållanden. Jag är även övertygad, att sparbankerna

själva med glädje se en sådan utveckling.

Förvisso skulle deras säkerhet icke på något sätt äventyras, därest man i

sparbankslagen inrymde möjlighet för dem att inom vissa gränser utlämna

mindre krediter till mindre bemedlade, för hederlighet, energi och sparsamhet

kända personer utan annan säkerhet än vad kredittagarens egen utfästelse

innebure. Jag benämner i det följande denna kreditform »personkredit».

För att icke säkerhetskraven på sparbankernas penningplaceringar skola

rubbas så, att det äventyrsmoment, som kan ligga i dylika, av mig avsedda

personkrediter, må kunna anses mindre tilltalande, kunde man begränsa

rätten att utlämna dylika krediter till viss procent av den kreditgivande

sparbankens insättarbehållning eller kanske ännu hellre sparbankens egna

fonder; i sistnämnda fallet förslagsvis tio procent av de egna fondernas

samlade belopp.

De svenska sparbankernas egna fonder lära med tillägg av de ökningar,

som komma att ske i samband med årssammanträdena innevarande år,

komma att uppgå till cirka 375 miljoner kronor.

Beloppet av de enskilda personkrediterna torde icke behöva sättas högre

än till 5 000 kronor. I allmänhet lärer väl den person, som önskar en sådan

kredit, icke hava behov av så stort belopp, varför det förefaller mig troligt,

att man kan räkna med ett medeltal örn högst 2 000 kronor för varje sådan

kredit.

Med det tillåtna procenttal av fonderna, som jag förslagsvis angivit, skulle

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 8 sami. Nr 38. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

alltså införandet av personkrediten betyda, att cirka 18 750 personer kunna

verksamt hjälpas.

Man kan med avseende fäst å sparbanksstyrelsernas egen önskan att undvika

förluster utgå ifrån, att personkrediter icke komma att beviljas andra

än sådana personer, som allmänt gjort sig kända såsom synnerligen pålitliga

och duktiga. Vill man emellertid i säkerhetens intresse ytterligare kringgärda

denna kreditform med säkerhetsföreskrifter, så skulle man kunna

föreskriva skyldighet för vederbörande sparbanksstyrelse att inhämta särskilda

yttranden angående den kreditsökande från en eller flera för vederhäftighet

kända personer i besittning av ingående kännedom om den kreditsökande

och hans kvalifikationer. Jag förutsätter, att dylika krediter icke

må utlämnas till andra personer än de, som äro bosatta inom vederbörande

sparbanks verksamhetsområde.

över motionen har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat utlåtande av

sparbanksinspektionen, varjämte styrelsen för svenska sparbanksföreningen

bereus tillfälle att avgiva yttrande över densamma.

Sparbanksinspektionen har anfört bland annat följande:

Jämlikt bestämmelser i sparbankslagen (26 § tredje stycket) må lån, då

fråga ej är om lån till kommun eller dylik samfällighet eller till annan

sparbank, utlämnas allenast mot fullgod säkerhet av pant eller borgen. 1

lagrummet angivas vidare vissa objekt, som icke alls eller endast i begränsad

utsträckning må godtagas såsom säkerhet för sparbankslån. Sålunda

må mot inteckning i fartyg eller förlagsinteckning eller inteckning i jordbruksinventarier

lån ej utlämnas, sparbank dock obetaget att mottaga sådan

säkerhet tillika med annan i och för sig fullgod säkerhet, som nyss nämnts.

Lån mot pant av aktier eller förlagsbevis må icke utlämnas till högre sammanlagt

belopp än som motsvarar hälften av sparbankens fonder.

Enligt 46 § lagen om bankrörelse må bankaktiebolag icke bevilja kredit,

utan att säkerhet, som av bolaget prövas betryggande, ställes antingen i

fast eller lös egendom eller ock i fordringsrätt jämväl mot annan än den,

åt vilken krediten beviljas. Utan hinder av vad sålunda stadgats må dock

enligt särskilda undantagsbestämmelser kredit lämnas utan att säkerhet

ställes, bland annat kortvarig kredit till affärsidkare i och för hans rörelse,

därest med hänsyn till omständigheterna trygghet för förbindelsens fullgörande

ändock kan anses föreligga.

Nu återgivna stadganden i lagen om bankrörelse tillkommo vid 1933 års

riksdag. Dessförinnan hade regler för banks kreditgivning lämnats i vederbörande

banks av Kungl. Majit fastställda bolagsordning. Nyssnämnda

undantagsstadgande i banklagen överensstämmer i allt väsenligt med det

förslag, som i detta hänseende framlagts av 1924 års bankkommitté i ett

den 17 juni 1927 avgivet betänkande med förslag till lag örn ändring i vissa

delar av lagen örn bankrörelse. Efter vissa allmänna uttalanden angående

reglerande i lagstiftningsväg av bankernas kreditgivning anförde kommittén

beträffande säkerheternas beskaffenhet bland annat följande:

»En av huvudgrundsatserna för bankverksamheten i Sverige har alltid

varit, att kredit icke beviljas, utan att banken får säkerhet för krediten,

vilken säkerhet kan vara antingen realsäkerhet eller namnsäkerhet. Denna

grundsats har för närvarande på det sätt kommit till uttryck, att i de för

bankerna fastställda bolagsordningarna stadgas, att bankens medel icke må,

annat än i vissa undantagsfall, utlämnas på endast ett namn. Denna prim

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

3

cip att säkerhet för kredit skall finnas bör enligt kommitténs mening lagfästas.

Mot anförda, i bolagsordningarna nu förekommande bestämmelse

kan emellertid anmärkas, att densamma såtillvida kräver för litet, att ingen

som helst fordran uppställes på beskaffenheten av den säkerhet, som skall

finnas. Att meddela några i detalj gående stadganden om säkerhetens beskaffenhet

och om dess förhållande, i värde räknat, till kreditbeloppet bör

dock av förut angivna allmänna skäl icke komma i fråga.»

Såsom särskild motivering för den föreslagna undantagsbestämmelsen anförde

de sakkunniga:

»Det har förut nämnts, att den i nuvarande bolagsordningar förekommande

bestämmelsen, att bankens medel icke må utlämnas på endast ett

namn, icke innebär någon fordran i fråga om säkerhetens beskaffenhet. Ett

namn, vilket som helst, utöver gäldenärens, uppfyller ifrågavarande krav.

Detta förhållande gör, att det mycket ofta förekommer, att där en bank

lämnar ett företag kort förlagskredit, banken dessutom kräver och godtager

borgen eller, där växelform användes, växelförpliktelse av personer, som

icke i minsta mån kunna anses öka värdet av bankens fordran. Med tanke

närmast på dylika fall, där fordringens säkerhet uteslutande bedömes efter

säkerheten i den affärsrörelse eller den särskilda affärstransaktion, för vilken

krediten användes, har kommittén upptagit en undantagsbestämmelse, varigenom

det medgives bank att under vissa villkor bevilja kredit, utan att

särskild säkerhet ställes. Att dylik kredit endast bör få förekomma såsom

kredit åt affärsidkare i och för rörelsen ligger i sakens natur. Vidare är

det uppenbart, att fordran på särskild säkerhet endast bör eftergivas i sådana

fall, då det är fråga örn ren förlagskredit av kortvarig natur. Vad

härmed bör förstås beror av förhållandena inom den ifrågavarande näringsgrenen.

Den omständigheten att kravet på särskilt ställd säkerhet uppgives,

innebär icke ett uppgivande av det vid krediter av ifrågavarande slag i och

för sig självklara kravet, att kredittagarens tillgångar skola innebära en

fullgod säkerhet för fordringen. För denna skola således, låt vara indirekt,

finnas reella värden såsom säkerhet, i allmänhet inköpta eller producerade

för just de medel, som banken tillhandahållit. För att banken skall kunna

anses hava fullgod säkerhet för den lämnade krediten måste banken i regel

på något sätt kunna följa företagets ställning under den tid krediten äger

bestånd, t. ex. genom periodiska rapporter eller annan liknande anordning.

Då det givetvis är av synnerlig vikt, att bankerna ej missbruka de medgivna

undantagen från huvudregeln om särskild säkerhet för meddelade

krediter, bör det vara en uppgift för bankinspektionen att tillse, att bankerna

utöva sin rätt härutinnan på ett sätt, som kan anses stå i överensstämmelse

med en sund bankpolitik.»

Inspektionen har ansett sig böra lämna förestående redogörelse för hithörande

lagstiftning på sparbanks- och affärsbanksväsendets områden och

i det senare hänseendet beträffande lagstiftningens tillkomst i syfte att påvisa,

dels att för såväl sparbanks- som affärsbanksväsendet i vart land

gäller och för övrigt alltid gällt såsom en huvudgrundsats, att kredit icke

må beviljas, utan att säkerhet för krediten blivit ställd, dels ock att sparbankerna

i fråga örn säkerhetens beskaffenhet äro bundna av väsentligt

strängare regler än affärsbankerna. Det bör emellertid härutinnan beaktas,

att det förut åberopade undantaget från fordran på ställande av säkerhet,

som medgavs genom 1933 års ändring i lagen örn bankrörelse, a ena sidan,

enligt vad bestämmelsens avfattning och förarbetena till densamma giva

vid handen, icke innebär ett åsidosättande över huvudtaget av säkerhet för

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

krediten utan upprätthåller fordran på att sådan säkerhet skall prövas

vara förefintlig i kredittagarens egna tillgångar, och å andra sidan är tilllämpligt

allenast då det är fråga om kortvarig kredit. Det vill synas, som

om motionären skulle för sparbankerna åsyfta en kreditgivning, som i viss

mån skulle kunna gå än längre än vad motsvarande bestämmelse i banklagen

medgiver för affärsbankernas vidkommande.

En sådan kreditgivning, som motionären avser, fyller givetvis icke de

fordringar på en sund sparbanksverksamhet, som den nu gällande sparbankslagen

uppställt. Motionären har också låtit andra synpunkter vara

avgörande vid framförande av sitt förslag. En så betydelsefull och ur principiell

synpunkt djupgående ändring av sparbankslagens grundsatser, som

den, vartill motionärens förslag sålunda syftat, bör enligt inspektionens

förmenande icke företagas genom en isolerad lagstiftningsåtgärd. Den av

motionären åsyftade utredningen synes därför böra anstå, tills en allmän

översyn av sparbankslagen företages.

Styrelsen för Svenska sparbanksföreningen har anfört följande:

Vad angår motionen örn ändring i visst avseende av gällande bestämmelser

om sparbanks utlåningsrörelse finner styrelsen, med allt beaktande av

de i motionen framförda synpunkterna, det dock vara förenat nied vissa

betänkligheter att för sparbankernas del bereda möjlighet till utlämnande av

krediter utan annan säkerhet än den som kan ligga i den kreditsökandes

personliga kvalifikationer.

En kreditgivning av det slag, motionären föreslår, skulle medföra, att sparbankerna

bleve nödsakade att uppdela sina kredittagare efter ett bedömande

av deras personliga förmåga att fullgöra ingångna förpliktelser, något som

ej sällan skulle kunna försätta sparbankernas styrelser i obehagliga situationer.

Även örn styrelsen till fullo delar motionärens åsikt om förslagets ideella

innebörd att arbetsamma, hederliga och pålitliga personer skola kunna erhålla

lån utan borgen, får man dock icke förbise den misstämning, som kan

uppstå bland de lånesökande, som måste åläggas att prestera borgen och

vilka efter det nödvändiga urvalet från sparbankens sida lätt kunna komma

att känna sig deklasserade.

Då i detta sammanhang till stöd för motionärens förslag kan erinras därom

att enligt gällande lag affärsbankerna äga rätt att i vissa fall lämna kredit

å blott ett namn, vill emellertid styrelsen framhålla, att denna affärsbankerna

medgivna rätt dock vilar på helt andra förutsättningar än vad som

för sparbankernas del skulle bliva fallet med en liknande kreditgivning.

Den kredit affärsbankerna kunna lämna utan särskild säkerhet är en kortvarig

kredit, varjämte i detta sammanhang uppmärksamheten bör riktas därå

att affärsbankerna på grund av sin organisation lia en helt annan förmåga

att bedöma av dem finansierade kunder samt om dylik tillfällig kredit kan

lämnas utan säkerhet.

Styrelsen tillåter sig för övrigt ifrågasätta, om behov verkligen förefinnes

för en låneform som den föreslagna. Enligt styrelsens erfarenhet torde för

personer med de kvalifikationer, som fordras för att komma i åtnjutande av

vad motionären kallar »personkredit» vanligen icke föreligga några som

helst svårigheter att skafta borgen. En för ordentlighet och ekonomisk vederhäftighet

känd person kan vanligen utan olägenhet anskaffa erforderlig

borgen under det att enligt vad erfarenheten giver vid handen mindre ordentliga

personer esomoftast uppvisa mindre goda borgensnamn.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

5

Styrelsen anser sig i detta sammanhang böra erinra därom att i högst få

länder sparbankerna hava större frihet i fråga örn placeringsmöjligheter än

den som vår sparbansklag medgiver, och såvitt styrelsen kunnat inhämta

äro erfarenheterna från de länder, där större frihet lämnats i detta hänseende,

ej ägnade att mana till efterföljd, i följd varav enligt styrelsens mening vid

ett övervägande av frågan om en utvidgning av utlåningsmöjligheterna försiktighet

är av nöden.

Även om styrelsen finner motionens syfte beaktansvärt, anser styrelsen

frågan om en lagändring i förevarande avseende för tidigt väckt och skulle

styrelsen för sin del vilja framhålla lämpligheten av att innan detta spörsmål

upptages till omprövning erfarenheterna från de av riksdagen beslutade

bosättningslånen avvaktas. Styrelsen anser förty att motionen för närvarande

icke bör föranleda till lagändring.

Utskottet delar motionärens uppfattning därom, att det vore önskvärt, utskottet.

att tillfälle kunde beredas arbetsamma, hederliga och pålitliga personer att

genom sparbankerna erhålla lån utan borgen. Syftet med motionärens förslag

måste också enligt utskottets mening anses vara beaktansvärt, särskilt

i betraktande av förslagets starkt framträdande ideella innebörd. Å andra

sidan bör emellertid beaktas, att såsom sparbanksinspektionen framhållit,

ett genomförande av motionärens förslag skulle innebära en ur principiell

synpunkt djupgående ändring av en av de grundsatser, på vilka vårt sparbanksväsende

uppbyggts, nämligen att kredit till enskilda personer må av

sparbank beviljas allenast mot fullgod säkerhet av pant eller borgen. Med

hänsyn härtill måste utskottet ställa sig betänksamt mot förslaget. Enligt

utskottets mening är det dessutom i hög grad tveksamt, huruvida en låneform

av den art, som i motionen ifrågasättes, skulle kunna bliva av nämnvärd

praktisk betydelse för tillgodoseende genom sparbankernas försorg av

ett legitimt lånebehov, som ej kan fyllas genom redan förefintliga kreditmöjligheter.

Det måste nämligen förutsättas, att sparbanksstyrelserna, vilka

i sin utlåningsverksamhet hava att med hänsyn till insättarna tillse, att lånesäkerheten

är i möjligaste mån betryggande, måste iakttaga särskild försiktighet

vid beviljande av personkredit utan borgen, vilken kredit väl får

anses vara förenad med jämförelsevis stor förlustrisk. Härtill komma de

svårigheter och olägenheter, vilka på sätt styrelsen för svenska sparbanksföreningen

påvisat torde komma att uppsta i tillämpningen av den föreslagna

låneformen. På grund av vad nu anförts anser sig utskottet icke kunna

förorda någon åtgärd i motionens syfte och får därför hemställa,

att förevarande motion II: 3 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 14 april 1939.

På bankoulskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 8 sami. Nr 38.

2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Ehrnberg*, Friggeråker, Sandén,

Holmström, Nilsson i Mölndal och Sundvik;

från andra kammaren: herrar Holmgren, Lovén, Paulsen, Andersson i Falkenberg,

K. A. Westman, Gustavson i Västerås, Osberg och Svedman.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Paulsen, som ansett att utskottets yttrande och hemställan bort

hava följande lydelse:

»Utskottet delar motionärens uppfattning därom, att det vore önskvärt,

att tillfälle kunde beredas arbetsamma, hederliga och pålitliga personer att

genom sparbankerna erhålla lån utan borgen. Syftet med motionärens förslag

måste också enligt utskottets mening anses vara beaktansvärt, särskilt

i betraktande av förslagets starkt framträdande ideella innebörd. Å andra

sidan bör emellertid beaktas, att såsom sparbanksinspektionen framhållit,

ett genomförande av motionärens förslag skulle innebära en ur principiell

synpunkt djupgående ändring av en av de grundsatser, på vilka vårt sparbanksväsende

uppbyggts, nämligen att kredit till enskilda personer må av

sparbank beviljas allenast mot fullgod säkerhet av pant eller borgen. Den

betänksamhet, som man med anledning härav kan hysa mot förslaget, torde

emellertid väsentligt minskas med hänsyn till att den ifrågasatta utlåningen

skulle begränsas till att omfatta högst viss del av sparbankens fonder. Även

i andra hänseenden torde det vara möjligt att förhindra, att den nya låneformen

skulle medföra ogynnsamma verkningar på sparbankernas soliditet. På

grund härav och i betraktande av vad i motionen anförts synes enligt utskottets

mening det väckta förslaget böra göras till föremål för närmare

utredning genom Kungl. Maj:ts försorg.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 3, må

besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn utredning

och förslag i fråga örn rätt för sparbanker att utlämna krediter

utan annan säkerhet än den, som kan ligga i den

kreditsökandes personliga kvalifikationer.»

Centraltryckeriet, Esselte ab. Stockholm 1939

941413

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.