Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande Nr 39

1939-04-14 · 27 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 26 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1939:39, Bankoutskottets utlåtande Nr 39

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 39.

1

Nr 39.

Ankom till riksdagens kansli den 16 april 1939 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning av framställningar angående pensioner

och understöd dt vissa i statens tjänst anställda eller

förut anställda personer m. m.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet

hänvisade framställningar rörande pensioner att utgå dels från anslaget

till diverse pensioner och understöd m. m., dels ock av affärsdrivande verks

medel.

Beträffande utredningen i de ärenden, som behandlas i utlåtandet, får utskottet,

i den mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till vederbörande

proposition och motioner.

A. Anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

I. Försvarsdepartementet.

l:o.

Indelte korpralen vid Västerbottens regemente, furiren Edvard Appelfäldt.

I en den 10 mars 1939 dagtecknad proposition nr 194 har Kungl.

Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, i punkten 1 föreslagit riksdagen

medgiva, att indelte korpralen vid Västerbottens regemente, furiren Edvard

Appelfäldt må från och med månaden näst efter den, varunder hans tjänstgöring

vid regementet upphör, under sin återstående livstid från anslaget

till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 468

kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Appelfäldt är född den 9 september 1874 och således 64 år gammal;

att han innehaft fast anställning vid armén under tiden 1 maj 1894—30

april 1898;

att han anställts såsom indelt soldat vid Västerbottens regemente den 11

februari 1899 samt befordrats till korpral vid regementet den 9 oktober 1901

och till furir i regementet den 4 februari 1922;

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 8 sand. Nr 39.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 39.

att han under tiden december 1911—augusti 1919 varit antagen i tillfälligt

arbete vid statens järnvägar;

att han under åren 1920—1938 varit inkallad till ständig tjänstgöring vid

regementet, senast i egenskap av biträde åt förrådsvaktmästare å huvudförrådet,

under en tid av sammanlagt något över 15 år, därvid frånräknats den

tid av omkring 30 dagar årligen, varunder han fullgjort honom såsom indelt

soldat åliggande repetitionsövningar;

att Appelfäldts avlöning under de senaste fem åren uppgått till i medeltal omkring

1,200 kronor för år förutom dyrtidstillägg och naturaförmåner;

samt att Appelfäldt är ägare av en fastighet, taxeringsvärderad till 2,500

kronor, och ett kapital av 1,400 kronor.

Enär Appelfäldt före uppnådda 60 levnadsår icke varit under en tid av sammanlagt

minst 15 år inkallad till ständig tjänstgöring, är han ej berättigad

till pension enligt kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter

angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst, jämförd

med kungörelsen den 18 juni 1937 (nr 449) angående tillämpning å viss indelt

personal vid armén av förstnämnda kungörelse.

Utskottet får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

2:o.

Förra maskintvätterskan vid Norrlands artilleriregemente Anna Edit

Barbara Petterson. Under punkten 2 av förevarande proposition har

Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att förra maskintvätterskan vid

Norrlands artilleriregementes tvättinrättning Anna Edit Barbara Petterson

må, räknat från och med den 1 januari 1939, under sin återstående livstid

från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en

årlig pension av 504 kronor, under villkor dock att hon frånträder den rätt

till uppskjuten livränta, som enligt tjänstepensionsreglementet för arbetare

kan tillkomma henne.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Petterson är född den 4 december 1882 och således 56 år gammal;

att hon varit anställd i statens tjänst som maskintvätterska vid Norrlands

artilleriregementes tvättinrättning under tiden från och med den 1 maj 1924

till och med den 31 mars 1936, eller sammanlagt 11 år 11 månader, och

därunder haft en arbetstid av 48 timmar i veckan;

att hennes avlöningsförmåner uppgått till omkring 1,720 kronor för år;

att hon från och med den 1 april 1936 till följd av sjukdom — lungtu
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 39.

3

herkules — entledigats från sin anställning, vilket entledigande grundats

på intyg av vederbörande regementsläkare, dagtecknat den 9 januari 1936

och av innehåll, bland annat, att Petterson med till visshet gränsande sannolikhet

icke bleve återställd från sin sjukdom före den 1 juli 1936, att

ytterligare minst sex månaders sjukledighet räknat från och med sistnämnda

dag syntes för Petterson bliva erforderlig, samt att Petterson, såvitt vid

intygets utfärdande kunde bedömas, icke kunde anses för framtiden komma

att bliva oförmögen att på tillfredsställande sätt utföra henne åliggande

arbete men att -—under hänsynstagande till de tänkbara risker, för vilka såväl

hon själv som medpersonalen och möjligen också truppen kunde komma

att utsättas — det icke syntes tillrådligt, att hon i fortsättningen finge fullgöra

sitt arbete vid tvättinrättningen;

att Petterson enligt år 1938 utfärdat läkarintyg lider av allmän svaghet på

grund av lungtuberkulos och att hennes arbetsförmåga i anledning härav är i

väsentlig grad nedsatt;

att Petterson, som från och med den 1 januari 1935 varit underkastad tjänstepensionsreglementet

för arbetare, på grund av de i detta reglemente innefattade

bestämmelserna om viss reduktion av anställningstid före reglementets

ikraftträdande äger att av förenämnda tjänstetid örn 11 år 11 månader såsom

tjänstår för pension tillgodoräkna allenast 9 år 9 månader 12 dagar;

att statens pensionsanstalt i anledning av en av Petterson gjord ansökning

örn sjukpension förklarat sig, enär Petterson icke kunde räkna minst 10 tjänstår

för pension, jämlikt 7 § c) tjänstepensionsreglementet för arbetare förhindrad

tilldela henne någon pension;

att Petterson däremot enligt nämnda reglemente är tillförsäkrad rätt till

uppskjuten livränta till belopp av omkring 200 kronor för år, utgående från

och med månaden näst efter den, varunder Petterson uppnår 63 års ålder;

samt att Petterson, efter det hon entledigats från anställningen vid Norrlands

artilleriregemente, på grund av sin nedsatta arbetsförmåga icke kunnat

vinna förnyad anställning och, enär hon saknar egna tillgångar, numera är

för sitt uppehälle hänvisad till understöd av fattigvården.

Föredragande departementschefen har anfört:

Petterson hade på grund av lungtuberkulos och därmed förenad smittorisk

entledigats från sin anställning kort innan hon uppnått sådan tjänstålder,

att statens pensionsanstalt kunnat tillerkänna henne sjukpension enligt

bestämmelserna i tjänstepensionsreglementet för arbetare. Med hänsyn till

omständigheterna i samband med entledigandet ävensom vad i ärendet blivit

upplyst rörande Pettersons nuvarande hälsotillstånd och försörjningsmöjligheter

ansåge departementschefen emellertid billigheten bjuda, att Petterson

— med frånträdande av henne tillkommande rätt att efter uppnådd

ålder av 63 år uppbära uppskjuten livränta —• redan nu finge komma i åtnjutande

av understöd av statsmedel i form av pension.

Pensionsbeloppet syntes skäligen böra bestämmas till ett belopp av

504 kronor för år, att utgå från och med ingången av innevarande år. Departementschefen

ville härvid till jämförelse framhålla, att Petterson skulle

hava varit författningsenligt berättigad till sjukpension till belopp av 600

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 39.

kronor för år, om hon fått kvarstå i tjänst den korta tid av knappt tre månader,

varmed hennes för pension beräkneliga tjänstetid understege för sjukpension

erforderliga tio tjänstår.

Utskottet. Med hänsyn till vad departementschefen anfört till stöd för det föreliggande

förslaget, har utskottet ansett sig böra tillstyrka bifall till detsamma.

Utskottet hemställer således,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

II. Socialdepartementet.

3:o.

F. d. underståthållaren Vilhelm Adolf Tamm. I en den 10 mars 1939

dagtecknad proposition nr 194 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma

dag, i punkten 3 föreslagit riksdagen medgiva, att f. d. underståthållaren

Vilhelm Adolf Tamm må, räknat från och med den 1 januari 1939, under sin

återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

uppbära en årlig pension av 1,536 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Tamm är född den 26 maj 1867 och således nära 72 år gammal;

att han efter avlagd juris utriusque kandidatexamen antogs till extra

ordinarie notarie i Svea hovrätt den 29 september 1891;

att han under tiden 1 oktober 1891—20 juli 1895 tjänstgjorde i domsaga

och därunder förrättade fem lagtima ting om tillhopa 20 rättegångsdagar

och förvaltade domarämbete under 88 dagar;

att han under vissa perioder av nyssnämnda tid, då han icke var sysselsatt

med arbete i domsagan, tjänstgjorde i Stockholm dels i Svea hovrätt

och dels — efter den 9 mars 1893 — jämväl i finansdepartementet, i vilka

verk han efter avslutad tingstjänstgöring den 20 juli 1895 stadigvarande

tjänstgjorde intill den 1 april 1899;

att han under sin tjänstgöring i finansdepartementet innehade förordnande

såsom registrator under 1 månad och såsom kanslisekreterare under

IV2 månad;

att han vid 1896 och 1897 års riksdagar tjänstgjorde i statsutskottet, förstnämnda

år såsom kanslist och sistnämnda år såsom notarie;

att han, som sedan den 8 juni 1896 varit extra tjänsteman vid överståthållarämbetets

avdelning för polisärenden, under tiden 1 april 1899—4 februari

1918 innehade befattningar i Stockholms stads tjänst såsom andre

polisintendent, förste polisindendent och polismästare, till vilka befattning
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 39.

5

ar han av Kungl. Majit förordnats respektive den 24 mars 1899, den 23

januari 1903 och den 23 juli 1908;

att Tamm, efter att under tiden 21 juli—5 augusti 1917 och 1 november

1917—4 februari 1918 hava på förordnande uppehållit befattningen såsom

underståthållare i Stockholm, den 5 februari 1918 av Kungl. Majit utnämndes

till innehavare av denna befattning, i vilken han kvarstod intill utgången

av år 1929, då avsked beviljades honom;

att han under större delen av år 1928 på grund av dåvarande överståthållarens

sjukdom förrättade jämväl överståthållarens åligganden;

att Tamm i egenskap av underståthållare under de senaste åren av sin

anställning åtnjöt avlöning av statsmedel med 10,600 kronor för år, därav

7,400 kronor lön och 3,200 kronor tjänstgöringspenningar, samt avlöning

av Stockholms stad med 2,850 kronor för år;

samt att Tamm år 1929 respektive 1930 av allmänne åklagaren ställdes

under åtal för förseelser i samband med fullgörande av uppdrag dels såsom

överståthållarämbetets ombud hos aktiebolaget Stockholms hypotekskassa

och dels såsom allmänt ombud i Allmänna sparbanken i Stockholm

samt att de mot Tamm sålunda anhängiggjorda målen blevo slutligen avgjorda

genom högsta domstolens utslag den 11 februari 1933, varigenom

Tamm dömdes dels för visat oförstånd såsom ombud hos förenämnda bolag

att böta sexhundra kronor och dels för vårdslöshet och försummelse

såsom allmänt ombud i omförmälda sparbank att böta likaledes sexhundra

kronor, motsvarande beloppet för ett år av det med uppdraget förenade

arvodet.

Genom brev till Överståthållarämbetet den 9 juli 1920 har Kungl. Majit,

i överensstämmelse med riksdagens beslut (prop. nr 154/1920; riksd. skriv,

nr 139/1920), förordnat, att pensionsunderlaget för överståthållaren och

underståthållaren skulle utgöra 6,000 kronor. Å överståthållare eller underståthållare

i enlighet härmed tillkommande pension utgår pensionsförhöjning

jämlikt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280). Enär Tamm avgått

ur tjänst före uppnådd pensionsålder, 67 år, är han författningsenligt

icke berättigad till pension enligt sålunda fastställda grunder.

I proposition nr 245, punkt 16, till 1934 års riksdag föreslog Kungl.

Majit riksdagen medgiva, att Tamm finge från och med den 1 juni 1934

under återstående livstiden å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 4,008 kronor.

I utlåtande nr 42, punkt 29, anförde bankoutskottet, att utskottet vid det

förhållandet att Tamm icke vore berättigad till pension och med hänsyn till

de omständigheter, som föranlett hans avskedstagande från underståthållarbefattningen,

icke ansåge sig kunna tillstyrka, att pension beviljades honom,

och hemställde utskottet förty om avslag å propositionen.

Riksdagen (skriv, nr 278) beslöt i enlighet med vad bankoutskottet sålunda

hemställt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 39.

I skrivelse den 2 februrari 1939 har Överståthållarämbetet gjort framställning

om utverkande åt Tamm av pension av statsmedel till belopp av 1,536

kronor och därvid anfört följande:

Sedan Stockholms stadsfullmäktige för stadens befattningshavare antagit

principen om rätt till uppskjuten livränta i fall, då sådan befattningshavare

avgår före den för befattningen bestämda pensionsåldern, ansåg ämbetet

det böra övervägas, huruvida icke Tamm, som, därest denna princip

gällt vid hans avgång från polismästartjänsten, hade ägt rätt till en årlig livränta

av i runt tal 4,000 kronor, borde med en analogisk tillämpning av

principen kunna tillerkännas en däremot svarande pension.

I skrivelse till stadsfullmäktige den 19 maj 1938 hemställde därför ämbetet,

att stadsfullmäktige ville tilldela Tamm en årlig pension till belopp av

4,000 kronor.

I sin skrivelse erinrade ämbetet därom att det givetvis icke förefanns någon

juridisk skyldighet för staden att lämna Tamm pension, ehuru han

hade bakom sig en lång tjänstetid i befattning å stadens lönestat. Vid sidan

av statlig befattning hade han nämligen varit extra tjänsteman i ämbetets

avdelning för polisärenden från den 8 juni 1896, till dess han den 1

april 1899 utsågs till andre polisintendent. Från denna befattning hade han

förordnats till förste polisintendent. Polismästarens ämbete hade han beklätt

från den 23 juli 1908 till den 5 februari 1918, då han utnämndes till underståthållare.

Han hade alltså innehaft fulltidstjänst med avlöning av stadens

medel under en tid av något mer än 18 år 10 månader.

Framställningen har icke gjorts till föremål för behandling av stadsfullmäktige.

Stadskollegiet har enligt skrivelse till Överståthållarämbetet den

15 december 1938 beslutat bordlägga ärendet, sedan tjänstenämnden i yttrande

den 16 november 1938 avstyrkt bifall till framställningen. Samtidigt

har emellertid stadskollegiet meddelat, att kollegiet vore villigt att, under

förutsättning att staten beviljade Tamm en däremot svarande förmån

med avseende å den tid, han innehaft underståthållartjänsten, föreslå stadsfullmäktige

att bevilja Tamm uppskjuten livränta för den tid han innehaft

fulltidstjänst nied avlöning av stadens medel, med iakttagande av att

beloppet å livräntan från staden erhölle den begränsning, som betingades av

att Tamm såsom underståthållare hade rätt till en till 6,000 kronor vid fullt

antal tjänstår begränsad ålderspension samt att staden ej borde svara för

större kvotdel av denna pension än vad som belöpte å staden vid fördelning

efter antalet tjänstår på å ena sidan underståthållartjänsten och å andra

sidan de kommunalt avlönade tjänsterna.

Överståthållarämbetet vill i anslutning härtill omnämna, att Tamm efter

avgången från sin tjänst kunnat nödtorftigt draga sig fram huvudsakligen

endast tack vare inkomst av visst arbete, som blivit honom betrott, samt att

hans ålder, 72 år, nu gör, att det måste räknas med att han icke så länge till

kan behålla åsyftade arbetsuppgift, med påföljd att läget blir för honom synnerligen

brydsamt.

Med hänsyn till det nya läge, vari frågan sålunda genom stadskollegiets

erbjudande kommit, tillåter sig Överståthållarämbetet att på nytt vända

sig till Kungl. Majit med hemställan, att jämväl från statens sida Tamms

nödställda belägenhet måtte behjärtas och bidrag lämnas till hans pensionering.

Överståthållarämbetet får i sådant avseende föreslå, att Tamm

beviljas pension med så stort belopp, att hans sammanlagda pensionsförmåner

från staten och staden komma att uppgå lill det av föredragande departementschefen

vid frågans tidigare behandling förordade beloppet 4,008

kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 39.

7

I enlighet med stadskollegiets skrivelse får Överståthållarämbetet föreslå

en uppdelning av beloppet på grundval av Tamms tjänstgöring under tiden

efter den 1 april 1899, då Tamm tillträdde ordinarie fulltidstjänst hos

Stockholms stad. Då Tamms tjänstgöring efter sistnämnda dag omfattar

sammanlagt 30 år 9 månader, därav 11 år 10 månader 26 dagar i statlig

samt 18 år 10 månader 4 dagar i stadens tjänst, skulle en uppdelning efter

dessa grunder medföra, att statsverkets andel av pensionen skulle uppgå

till 1,536 kronor. Enligt vad Överståthållarämbetet inhämtat, skulle den

å staden belöpande andelen av pensionen komma att understiga det årliga

beloppet av en uppskjuten livränta, beräknad på det sätt, som angives i

stadskollegiets skrivelse.

Statskontoret har biträtt överståthållarämbetets framställning.

Med hänsyn till i ärendet numera föreliggande omständigheter synes det

utskottet skäligt, att staten medverkar till Tamms pensionering i enlighet

med det förslag, som innefattas i överståthållarämbetets föreliggande, av

statskontoret biträdda framställning. Utskottet hemställer förty,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må vinna riksdagens

bifall.

4:o.

Förre t. f. landsfogden i Hallands län Anton Johan Arvid Jacobson. Under

punkten 4 av förevarande proposition har Kungl. Majit föreslagit riksdagen

medgiva, att förre t. f. landsfogden i Hallands län Anton Johan Arvid

Jacobson må, räknat från och med den 1 januari 1939, under sin återstående

livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära

en årlig pension av 2,004 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Jacobson är född den 5 december 1881 och således 57 år gammal;

att han efter år 1905 avlagd examen till rikets rättegångsverk tjänstgjort

vid polisväsendet under tiden 26 april 1906—30 juni 1914;

att han under tiden 28 januari 1918—3 mars 1919 tjänstgjort å landskontoret

i Kronobergs län;

att han under tiden 31 mars 1919—9 september 1924 tjänstgjort såsom

rättsbildat biträde i olika domsagor, därav såsom förste notarie från och med

den 1 juli 1920;

att han varit av länsstyrelsen i Hallands län förordnad att från och med

den 10 september 1924 intill utgången av samma år uppehålla befattningen

såsom landsfogde i länet;

att han den 19 december 1924 av Kungl. Majit förordnats att tillsvidare

vara landsfogde i Hallands län, vilket förordnande upphört med utgången

av juni månad 1936, dock att Jacobson under tiden 9 februari 1934—30

juni 1936 åtnjutit tjänstledighet på grund av sjukdom;

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 39.

att Jacobson för tid, varunder han i enlighet med sistnämnda förordnande

uppehållit landsfogdebefattningen, åtnjutit för befattningen i stat upptagen

lön — med avdrag av ett belopp, motsvarande ordinarie innehavare av

landsfogdebefattning åvilande avgift för egen pensionering — ävensom

tjänstgöringspenningar, varjämte han från och med den 1 juli 1926 uppburit

tillfällig löneförbättring;

att Jacobson under den tid av omkring 18 år, varunder han alltså varit

anställd i statens tjänst, icke varit tjänstledig av anledning, som enligt 1907

års civila pensionslag medför avbrott i tjänstårsberäkning, i annan mån än

att han under en tid av två månader varit suspenderad från tjänsten enligt

av Göta hovrätt meddelat utslag;

samt att, därest Jacobson varit ordinarie innehavare av landsfogdetjänsten,

för honom skulle hava gällt ett pensionsunderlag av lägst 3,400 kronor

och högst 4,900 kronor.

Frågan om beredande av pension åt Jacobson har varit föremål för prövning

av 1935 och 1936 års riksdagar.

I proposition nr 207, punkt 13, till 1935 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t

riksdagen medgiva, att Jacobson finge från och med månaden näst efter den,

varunder han frånträdde förordnandet såsom landsfogde, under återstående

livstiden från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära

en årlig pension av 3,120 kronor. I utlåtande nr 45, punkt 35, anförde

bank o ut skott et, att utskottet för sin del icke funnit tillräckliga skäl föreligga

för beredande av sjukpension åt Jacobson. Frånsett att Jacobsons tjänstgöring

icke varit fri från anmärkning kunde, enligt vad utskottet hade sig

bekant, den sjukdom, på grund av vilken Jacobson jämlikt läkarintyg för

framtiden förklarats oförmögen till tjänstgöring, anses vara i väsentlig mån

självförvållad. Utskottet kunde följaktligen icke biträda Kungl. Maj:ts ifrågavarande

förslag. Under åberopande härav hemställde bankoutskottet, att

Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke måtte av riksdagen bifallas.

Riksdagen beslöt i enlighet med vad bankoutskottet sålunda hemställt (riksd.

skriv, nr 256).

I proposition nr 92, punkt 4, till 1936 års riksdag, framlade Kungl. Majit

därefter förnyat förslag om pension åt Jacobson, därvid förordades ett pensionsbelopp

av 2,700 kronor för år. I sitt i anledning av sistberörda förslag

avgivna utlåtande (nr 20, p. 14) anförde bankoutskottet vid 1936 års riksdag,

att enligt utskottets uppfattning omständigheterna i förevarande fall

vöre sådana, att pension av statsmedel icke borde beviljas. Utskottet hemställde

i anledning härav, att den föreliggande framställningen icke måtte

av riksdagen bifallas, och riksdagen (skriv, nr 364) beslöt i enlighet med

utskottets hemställan.

I skrivelse till chefen för finansdepartementet av den 2 februari 1939 har

nu länsstyrelsen i Hallands län gjort framställning i syfte att förslag ånyo

måtte föreläggas riksdagen om pension åt Jacobson enligt i propositionen till

1936 års riksdag angivna grunder. Länsstyrelsen har därvid anfört följande:

Jacobson lever under bekymmersamma omständigheter, och enligt egen

uppgift äro hans ekonomiska hjälpkällor snart utsinade. Jacobson har haft

en lång tjänstetid i statens tjänst. Att han ej varit berättigad till pension,

beror endast därpå att den befattning, för vilken pension sökts för honom, ej

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 39.

9

varit ordinarie utan uppehållits på förordnande, vilket, med frånräknande

av den tid han varit tjänstledig för sjukdom, sträcker^ sig över en tidrymd

av nära 10 år. Den sjukdom, som föranlett hans avgång, förklaras av den

medicinska sakkunskapen vara av den art, att lian för sin hälsa varit beroende

av faktorer, över vilka han praktiskt taget icke har något inflytande.

Under sådana förhållanden måste länsstyrelsen, i trots av vad som kunnat

anföras mot Jacobson under hans tjänstetid, linna sa starka skäl tala föi

att staten drager försorg om hans försörjning under återstående dagar, att

länsstyrelsen vågar göra hemställan om förnyad framställning till riksdagen

om beredande av pension åt Jacobson.

Statskontoret har häröver avgivit yttrande av följande innehåll:

Såsom av handlingarna i ärendet framgår, har frågan om beredande av

pension åt Jacobson redan varit föremål för prövning vid 1935 och 1936

års riksdagar.

Beträffande då föreliggande framställningar har statskontoret avgivit utlåtanden

den 28 februari 1935 och den 23 december 1935 och därvid tillstyrkt,

att en årlig pension å 3,120 kronor måtte utverkas åt Jacobson. Då

det uttryckligen angivits vara en för medicinsk åskådning främmande uppfattning,

att här avsedda sjukdom skulle anses i så mån självförvållad, att

den skulle utgöra hinder för pension, saknar statskontoret anledning frångå

sin i nämnda utlåtanden uttalade uppfattning i ämnet.

Därjämte vill statskontoret erinra, att ämbetsverket i sistnämnda utlåtande

uttalade, att — även om den sjukdom, varav Jacobson lede, skulle vara självförvållad

— denna omständighet enligt tidigare praxis icke ansetts böra inverka

vid bedömandet av frågan om sjukpension.

Under hänvisning till vad sålunda anförts har statskontoret för sin del intet

att erinra mot att en årlig pension utverkas åt Jacobson till ovannämnda

belopp.

Föredragande departementschefen har i ärendet anfört följande:

I ärendet hade icke ifrågasatts annat än att Jacobson i avseende å omfattningen

av sin verksamhet i statens tjänst uppfyllde förutsättningarna för erhållande

av sjukpension. Att riksdagen trots detta ställt sig avvisande gentemot

tidigare framlagda förslag örn beredande av pension åt Jacobson syntes

hava sin grund dels i framkomna anmärkningar mot Jacobson med avseende

å hans ämbetsutövning och dels däri, att riksdagen med hänsyn till

arten av Jacobsons sjukdom icke ansett sig böra tillmäta denna den betydelse

för grundläggande av rätt till pension, som eljest regelmässigt tillädes

i vederbörlig ordning styrkt sjukdom. Då det emellertid måste antagas, att

vad Jacobson låtit komma sig till last beträffande utövningen av sin tjänst

åtminstone i väsentlig mån haft sin grund i hans sjukliga tillstånd och då

det icke syntes förenligt med hittills tillämpade principer att, på det sätt som

skett i detta fall, vid avgörande av fråga örn beviljande av sjukpension taga

hänsyn till sjukdomens beskaffenhet, ansåge departementschefen tillräckliga

skäl icke föreligga att förvägra Jacobson varje pension. I enlighet härmed

och med hänsyn till det ekonomiskt bekymmersamma läge, vari Jacobson

numera efter avgång ur tjänst befunne sig, ansåge sig departementschefen

— i anslutning till de tillstyrkande utlåtanden, som avgivits av de i

ärendet hörda myndigheterna — böra förorda, att förevarande pensionsfråga

ånyo bringades under riksdagens prövning. Med hänsyn til! de betänkligheter,

som framkommit mot de tidigare framlagda förslagen, enligt vilka

till utgångspunkt vid pensionsberäkningen tagits för landsfogde gällande

pensionsunderlag, ville departementschefen nu tillstyrka, att pensionen be
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 39.

Utskottet.

räknades efter fri prövning till belopp, som kunde bereda Jacobson skälig

bärgning under återstående livstiden, och ansåge sig departementschefen böra

i dylikt hänseende föreslå ett belopp av 2,004 kronor för år. Pensionen

syntes skäligen böra få av Jacobson åtnjutas från och med ingången av innevarande

år.

Med hänsyn till i ärendet numera upplysta omständigheter har utskottet

ansett sig icke böra motsätta sig bifall till förevarande framställning. Utskottet

hemställer således,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av riksdagen

bifallas.

lil. Ecklesiastikdepartementet.

5:o.

Direktören vid musikkonservatoriet professorn Sven Kjellström. I en

den 10 mars 1939 dagtecknad proposition nr 194 har Kungl. Maj:t, under

åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, i punkten 5 föreslagit riksdagen medgiva, att

direktören vid musikkonservatoriet professorn Sven Kjellström må från och

med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin befattning, under sin

återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

uppbära en årlig pension av 5,004 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Kjellström är född den 30 mars 1875 och alltså 64 år gammal;

att Kjellström uppehållit befattningen såsom direktör vid det med musikaliska

akademien förenade musikkonservatoriet sedan den 29 juli 1929;

samt att hans nuvarande förordnande i nyssnämnda egenskap utgår den

30 mars 1940, då han förväntas komma att lämna sin befattning.

Beträffande anställnings- och avlöningsförhållandena för direktör vid musikkonservatoriet

gäller för närvarande följande:

Direktör vid musikkonservatoriet utses av musikaliska akademien genom

val för en tid av sex år i sänder. Arvodet till direktören utgör 8,600 kronor,

som efter 3, 6 och 9 år kan höjas med 480 kronor för varje gång. Kjellström

åtnjuter samtliga arvodesförhöjningar, i anledning varav hans avlöningsförmåner

för närvarande uppgå till 10,040 kronor för år jämte dyrtidstilllägg.

Dessa löneförmåner motsvara närmast lönen i 26 lönegraden i gällande

löneplan för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra

verk, tillhörande den civila statsförvaltningen.

Innehavare av befattningen såsom direktör vid musikkonservatoriet äger

icke enligt gällande^bestämmelser rätt till pension. Frågan om ordnande av

pensionsrätt för ifrågavarande befattning har senast varit föremål för övervägande

i samband med ikraftträdandet av civila tjänstepensionsreglementet

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 39-

11

men föranledde därvid icke någon åtgärd. I anledning av framkommet förslag,

att konservatoriedirektörens pensionsrätt borde regleras enligt de bestämmelser,

som gälla för ordinarie tjänstemän, tillsatta genom förordnande

på viss tid (3 kap. civila tjänstepensionsreglementet), uttalade chefen för finansdepartementet

i den till grund för civila tjänstepensionsreglemetet liggande

propositionen nr 222 till 1934 års riksdag (sid. 67), att en förutsättning

för beredande av pensionsrätt åt konservatoriedirektören enligt nämnda

grunder vore att befattningen inordnades under 5 § 1 mom. av det för

allmänna civilförvaltningen gällande avlöningsreglementet såsom sådan ordinarie

befattning, vars innehavare tillsättes genom förordnande på viss tid.

Dylikt inordnande har hittills icke skett.

Statskontoret har tillstyrkt pension åt Kjellström och därvid anfört följande:
Bestämmelser

om rätt till pension för innehavare av befattningen som direktör

vid musikkonservatoriet torde kunna meddelas först i samband med

en blivande reglering av de med befattningen förenade löneförmånerna.

Därest berörda spörsmål icke kan vinna sin lösning innan den nuvarande

innehavaren av befattningen i fråga avgår, torde fragan örn hans pensionering

böra, såsom i förevarande framställning föreslagits, lösas genom särskild

framställning till riksdagen.

Vad angår storleken av det pensionsbelopp, som härvid bör fastställas, har

statskontoret i anslutning till 1929 års riksdags beslut i fråga om pension åt

dåvarande innehavaren av ifrågavarande befattning, professor B. Beckman

(prop. nr 69; bankoutsk. uti. nr 24, p. 101; riksd. skr. nr 215, p. 77), intet att

erinra mot att pensionsbeloppet avväges enligt de grunder, som gälla beträffande

pensionering av befattningshavare, som tillsättas genom förordnande

på viss tid. Då Kjellström emellertid vid en uppnådd ålder av 65 år icke

kommer att innehava längre tjänstetid än 10 ar 8 manader, torde pensionen

i detta fall icke böra medgivas utgå med högre belopp än 5,000 kronor för

år räknat. Därjämte synes jämväl ytterligare någon reduktion böra vidtagas

med hänsyn till att Kjellström icke haft att erlägga några pensionsavgifter

eller vidkännas pensionsavdrag.

Föredragande departementschefen har i ärendet anfört följande:

Då frågan om omreglering av löneförhållandena för innehavaren av direktörsbefattningen

vid musikkonservatoriet icke kunde väntas bliva slutligt

avgjord före professor Kjellströms avgång, syntes departementschefen spörsmålet

om utfärdande av generella pensionsbestämmelser för nämnda befattning

icke böra för närvarande upptagas till avgörande. Beträffande frågan

örn beredande av pension åt Kjellström personligen funne departementschefen

sig böra tillstyrka, att denne efter avgången från direktörsbefattningen

komme i åtnjutande av pension med belopp, som med hänsyn till omständigheterna

kunde anses skäligt. Vid övervägande härutinnan hade departementschefen

funnit sig kunna förorda ett pensionsbelopp av 5,000 kronor för

år, för vinnande av delbarhet med tolv lämpligen jämkat till 5,004 kronor.

Med biträdande av Kungl. Majlis förevarande förslag får utskottet hemställa,

alt Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av riksdagen

bifallas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 39.

6:o.

Kontorsbiträdet vid akademiska sjukhuset i Uppsala Agnes Vilhelmina

Thulin. Under punkten 6 av förevarande proposition har Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen medgiva, att kontorsbiträdet vid akademiska sjukhuset

i Uppsala Agnes Vilhelmina Thulin må från och med månaden näst efter

den, varunder hon lämnar sin anställning, under sin återstående livstid från

anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension

av 1,548 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Thulin är född den 27 januari 1873 och således 66 år gammal;

att hon från och med den 15 mars 1907 innehaft anställning såsom kontorsbiträde

vid akademiska sjukhuset i Uppsala med en daglig arbetstid av minst

7 timmar;

att hon dessförinnan under en tid av sammanlagt omkring 2 år 4 månader

tjänstgjort såsom extra biträde vid nämnda sjukhus;

samt att hennes avlöning utgör 3,192 kronor för år, å vilket belopp utgår

dyrtidstillägg enligt för befattningshavare vid statens nyreglerade verk gällande

bestämmelser.

Statskontoret har tillstyrkt pension åt Thulin till belopp av 1,548 kronor

för år och därvid beträffande pensionsbeloppets storlek anfört, bland annat,

följande:

De avlöningsförmåner, 3,192 kronor förutom dyrtidstillägg, som Thulin åtnjutit,

motsvara närmast lön enligt 10 löneklassen å F-ort i de för nyreglerade

verk inom allmänna civilförvaltningen gällande löneplanerna. Avlöningen

å A-ort i samma löneklass utgör 2,580 kronor. Med utgångspunkt från 73

av detta belopp, eller 1,720 kronor, synes pensionen med hänsyn till att Thulin

har en tjänstetid av mer än 30 år böra bestämmas till 1,720 kronor,

minskat med 10 procent på grund av att pensionsavgifter icke blivit erlagda,

eller sålunda till 1,548 kronor för år.

Beträffande sättet för bestridande av ifrågavarande pensioneringskostnad

har statskontoret vidare anfört i huvudsak följande:

Akademiska sjukhuset i Uppsala är en statsinstitution, som med sin verksamhet

även tillgodoser Uppsala läns landstingsområde i fråga om dess sjukvårdsbehov.

Landstingets ställning till sjukhuset regleras genom ett mellan

universitetet och landstinget upprättat kontrakt (av år 1900 med sedermera

vidtagna ändringar), enligt vilket landstinget har att ersätta universitetet

bland annat dels med viss avgift för varje sjukdag, dels ock med hälften av

den brist, som kan uppstå i kostnaderna för vård vid sjukhuset av sjuka

från Uppsala län. Den andra hälften av denna brist täckes från det under

riksstatens åttonde huvudtitel uppförda förslagsanslaget till akademiska sjukhuset.

Statskontoret har för sin del intet att i och för sig erinra mot att sjukhusets

personal genom framställning till riksdagen från fall till fall beredes pension i

enlighet med de grunder, som tillämpas beträffande övriga befattningshavare i

statens tjänst, men anser i anslutning till vad nyss framhållits angående för
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 39-

13

delningen mellan staten och landstinget av sjukhusets utgifter, att landstinget

i lika mån med staten bör vidkännas kostnaderna för denna pensionering,

i vilket syfte dessa kostnader torde böra uppföras å sjukhusets stat såsom

driftskostnad för sjukhuset.

Föredragande departementschefen har anfört:

I likhet med myndigheterna ansåge departementschefen, att Thulin borde

komma i åtnjutande av pension efter avgången ur tjänst, och departementschefen

ville ej heller rikta erinran mot det av statskontoret föreslagna pensionsbeloppet,

1,548 kronor för år. Beträffande sättet för bestridandet av

kostnaden för ifrågavarande pensionering funne departementschefen sig kunna

förorda, att kostnaden i första hand bestredes från anslaget till diverse

pensioner och understöd m. m. Departementschefen kunde sålunda icke

biträda förslaget, att pensionskostnaden skulle uppföras på akademiska sjukhusets

stat, men förutsatte att i stället vad av statskontoret anförts på det

sätt beaktades att såvitt möjligt hänsyn till ifrågavarande kostnad toges vid

fastställandet av den ersättning, som Uppsala läns landsting hade att erlägga

till universitetet.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande

förslag, får hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av riksdagen

bifallas.

7:o.

Förre specialläraren vid tekniska högskolan Otto Waldemar Strandman.

Under punkten 7 av förevarande proposition har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen medgiva, att förre specialläraren vid tekniska högskolan

Otto Waldemar Strandman må, räknat från och med den 1 juli 1938, under

sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. uppbära en årlig pension av 1,836 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Strandman är född den 26 december 1871 och alltså 67 år gammal;

att han tjänstgjort vid tekniska högskolan under tiden 8 december 1906—

30 juni 1938, därav under tiden intill utgången av år 1911 såsom extralärare

i modellering, under tiden 1 januari 1912—30 juni 1931 såsom speciallärare i

samma läroämne samt under tiden därefter såsom speciallärare i frihandsteckning

och modellering;

att Strandmans undervisningsskyldighet sedan år 1913 omfattat ett antal

veckotimmar, som varierat mellan 5 och 9 timmar, vartill kommit granskning

och bedömning av inlämnade övningsuppgifter samt tentamen av de

studerande, vilkas antal under senare år uppgått till i medeltal 60;

att avlöningen åt Strandman utgått i form av arvode, som från och med

läsåret 1931/1932 utgjort 3,900 kronor för år jämte dyrtidstillägg;

att Strandmans anställning vid högskolan utgjort hans huvudsyssla;

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 39-

att han härjämte berett sig viss inkomst såsom utövande konstnär, vilken

inkomst emellertid varit synnerligen växlande och i allmänhet av icke avsevärd

omfattning;

samt att Strandman är i avsaknad av personlig förmögenhet.

Statskontoret har tillstyrkt pension åt Strandman till belopp av 1,836 kronor

för år och därvid anfört, bland annat, följande:

Statskontoret har under hand inhämtat, att den av Strandman innehavda

befattningen såsom speciallärare i frihandsteckning och modellering vid tekniska

högskolan utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla.

På grund härav och under erinran, att 1931 års riksdag i samband med sammanförandet

av de då skilda lärarbefattningarna i frihandsteckning och modellering

i en enda befattning, vilken därefter innehafts av Strandman, tillerkänt

dåvarande innehavaren av lärarbefattningen i frihandsteckning C. A.

E. Kjellin en tilläggspension å 1,152 kronor (prop. nr 82, p. 4; bankoutsk.

uti. nr 27, p. 76; riksd. skr. nr 202, p. 67) finner sig statskontoret böra tillstyrka,

att pension beviljas Strandman.

Enligt vad i ärendet upplysts har Strandman å sin speciallärarbefattning

uppburit ett arvode av 3,900 kronor för år, vartill kommit dyrtidstillägg enligt

nyreglerade grunder. Med utgångspunkt från lönen vid samma befattnings

placering å A-ort — 3,060 kronor — skulle, med beaktande av att

Strandmans anställning vid högskolan omfattat en tid av mer än trettio år,

pensionen för Strandman kunna fastställas till två tredjedelar av detta belopp

d. v. s. 2,040 kronor efter avdrag med tio procent på grund av att pensionsavgifter

icke blivit erlagda eller till 1,836 kronor.

Med biträdande av vad Kungl. Maj:t föreslagit hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av riksdagen

bifallas.

8:o.

Sömmerskorna vid serafimerlasarettet Hilma Augusta Nilsson och Engla

Helena Nordin samt badbiträdet därstädes Hilda Sofia Johansson. Under

punkten 8 av förevarande proposition har Kungl. Majit föreslagit riksdagen

medgiva, att sömmerskorna vid serafimerlasarettet Hilma Augusta Nilsson

och Engla Helena Nordin samt badbiträdet därstädes Hilda Sofia Johansson

må från och med månaden näst efter den, varunder de lämna sina

anställningar, under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner

och understöd m. m. uppbära årliga pensioner, Nilsson med 720 kronor,

Nordin med 852 kronor och Johansson med 732 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att förenämnda anställningshavare äro födda, Nilsson den 10 mars 1878,

Nordin den 23 februari 1878 och Johansson den 23 september 1873 samt

således uppnått en levnadsålder av, Nilsson och Nordin 61 år och Johansson

65 år;

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 39-

15

att de varit anställda vid serafimerlasarettet, Nilsson under tiden 1 september

1915—-30 juni 1916, 1 oktober 1916—15 november 1920 samt från och

med den 15 oktober 1921, Nordin under tiden 1 november 1910—31 augusti

1919 samt från och med den 1 augusti 1921 samt Johansson från och med

den 17 september 1913;

att — sedan staten från och med den 1 juli 1937 övertagit serafimerlasarettets

drift, varvid lasarettet ställts under direktionens för karolinska sjukhuset

förvaltning — ifrågavarande anställningshavare erhållit ställning såsom

extra tjänstemän med avlöning enligt av nämnda direktion fastställd

löneplan (U);

att avlöningsförmånerna, inberäknat dyrtidstillägg, under tiden 1 juli 1933

—30 juni 1938 uppgått till i medeltal 2,083 kronor för år för var och en av

Nilsson och Nordin samt 1,948 kronor för år för Johansson;

samt att omförmälda anställningshavare förväntas bliva entledigade från

sin tjänst, sedan beslut fattats i fråga örn deras rätt till pension.

Direktionen för karolinska sjukhuset har hemställt om beredande av

årlig pension åt Nilsson med 720 kronor, åt Nordin med 852 kronor och åt

Johansson nied 732 kronor och därvid anfört i huvudsak följande:

Vid den lönereglering för personalen vid serafimerlasarettet, som genomfördes

vid statens övertagande av driften den 1 juli 1937, erhöll en avsevärd

del av personalen ställning som extra tjänstemän. Civila tjänstepensionsreglementet

är sålunda icke tillämpligt å denna del av personalen.

Bland ifrågavarande personal har en betydande grupp sjukvårds- och ekonomipersonal

fått en särställning, i det avlöningen utgår efter en löneplan

(benämnd U), som är lägre än statens allmänna löneplan för extra tjänstemän.

Denna grupp omfattar fotografibiträde vid röntgenavdelningen, baderska

och badbiträden, sköterskebiträden, sömmerskor, städerskor samt biträden

och första biträden i kök och tvätt, sammanlagt omkring 170 personer.

Enligt av direktionen fattat beslut skola befattningshavare tillhörande löneplan

U vara skyldiga att avgå vid 60 års ålder. Enligt civila tjänstepensionsreglementets

allmänna bestämmelser får tjänsteman icke räkna tjänstår

längre än till dess han uppnår den för hans tjänst stadgade pensionsåldern.

Under de tidigare anställningsförhållandena — under vilka pension beviljats

efter prövning i varje särskilt fall — hade emellertid ifrågavarande tre

befattningshavare icke blott kunnat påräkna att få kvarstå så länge de voro

arbetsföra utan även att få räkna tjänstår till och med avgångsdagen. Det

synes därför direktionen skäligt att de få räkna tjänstår till och med utgången

av juni månad 1938, då de beräknas avgå ur tjänst.

Vid sålunda beräknad avgång ur tjänst kommer Nilssons tjänstetid att

uppgå till 21 år 7 månader och Nordins till 25 år 8 månader. Deras genomsnittliga

bruttoavlöning under vart och ett av de fem sista åren har beräknats

till 2,083 kronor. Dragés härifrån beräknat värde av åtnjutna naturaförmåner,

906 kronor för år, återstår en kontant lön av 1,177 kronor för år. Enligt

tidigare tillämpade grunder — därvid till utgångspunkt för pensionsberäkningen

tagits den kontanta nettoavlöningen, vilken reducerats dels i förhållande

till antalet tjänstår och dels med 15 procent på grund av att pensionsavgifter

icke erlagts —■ kan pensionen åt Nilsson beräknas lill 720 kronor

för år samt åt Nordin till 852 kronor för år.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 39■

Tjänstetiden för Johansson kommer vid beräknad avgång från tjänsten att

uppgå till sammanlagt 24 år 9 månader. Genomsnittliga bruttoavlöningen

under tjänstgöringens fem sista år har beräknats till 1,948 kronor. Efter

avdrag härifrån av 906 kronor, motsvarande årliga värdet av åtnjutna naturaförmåner,

återstår en kontant lön av 1,042 kronor. Enligt förenämnda tidigare

tillämpade grunder kan pensionen åt Johansson beräknas till 732 kronor

för år.

Statskontoret har i avgivet utlåtande förklarat sig icke hava något att erinra

mot att pension beredes ifrågavarande anställningshavare med de av

direktionen för karolinska sjukhuset föreslagna beloppen.

Med biträdande av vad Kungl. Maj:t föreslagit hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av riksdagen

bifallas.

9:o.

Förste vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Norrköping Clas

Johan Classon Mild. Under punkten 9 av förevarande proposition har

Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att förste vaktmästaren vid

högre allmänna läroverket i Norrköping Clas Johan Classon Mild må från

och med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning, under

sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. uppbära en årlig pension av 1,584 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Mild är född den 6 juni 1870 och således 68 år gammal;

att han under tiden 10 oktober 1890—22 oktober 1901 innehaft manskapsanställning

vid armén;

att han sedan den 1 oktober 1900 eller under mer än 38 år varit anställd

vid högre allmänna läroverket i Norrköping, därav såsom eldare och biträdande

vaktmästare intill utgången av juli månad 1917 samt såsom förste

vaktmästare under tiden därefter;

att hans kontanta avlöningsförmåner — förutom dyrtidstillägg — uppgå

till 2,400 kronor för år, varjämte Mild åtnjuter till 600 kronor för år uppskattad

förmån av fri bostad jämte värme och lyse;

samt att han beräknas komma att frånträda sin befattning med utgången

av juni månad 1939.

Med biträdande av Kungl. Majlis ifrågavarande förslag hemställer utskottet,

att Kungl. Majlis förevarande framställning må av riksdagen

bifallas.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 39.

17

10:o.

Förste vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Växjö August Samuelsson.

Under punkten 10 av förevarande proposition har Kungl. Majit

föreslagit riksdagen medgiva, att förste vaktmästaren vid högre allmänna

läroverket i Växjö August Samuelsson må från och med månaden näst efter

den, varunder han lämnar sin anställning, under sin återstående livstid

från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig

pension av 1,584 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Samuelsson är född den 3 december 1871 och således 67 år gammal;

att han sedan den 1 januari 1899 eller under mer än 40 år varit anställd

vid högre allmänna läroverket i Växjö, därav såsom eldare intill utgången av

juli månad 1913 och såsom förste vaktmästare under tiden därefter;

att hans kontanta avlöningsförmåner — förutom dyrtidstillägg — uppgå

till 2,160 kronor för år, varjämte han åtnjuter till 600 kronor för år uppskattad

förmån av fri bostad jämte bränsle;

samt att han beräknas komma att lämna sin anställning med utgången av

juni månad 1939.

Med biträdande av vad Kungl. Majit föreslagit hemställer utskottet,

att Kungl. Majits förevarande framställning må av riksdagen

bifallas.

Illo.

Vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Jönköping Karl Richard

Widegren. Under punkten 11 av förevarande proposition har Kungl. Majit

föreslagit riksdagen medgiva, att vaktmästaren vid högre allmänna läroverket

i Jönköping Karl Richard Widegren må från och med månaden näst efter

den, varunder han lämnar sin anställning, under sin återstående livstid

från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig

pension av 1,584 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Widegren är född den 18 november 1867 och således 71 år gammal;

att han sedan den 3 februari 1900 eller under mer än 39 år varit anställd

såsom vaktmästare vid högre allmänna läroverket i Jönköping;

att hans kontanta avlöningsförmåner — inberäknat dyrtidstillägg — uppgå

till 2,692 kronor för år, varjämte han åtnjuter till 600 kronor för år uppskattad

förmån av fri bostad jämte vedbrand och lyse;

samt att han beräknas komma att frånträda sin anställning med utgången

av juni månad 1939.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 8 sami. Nr 39.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bankoutskottets utlåtande Nr 39.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av riksdagen

bifallas.

12:o.

Förste vaktmästaren vid realskolan i Malmö Albert Edvard Hallgren.

Under punkten 12 av förevarande proposition har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen medgiva, att förste vaktmästaren vid realskolan i Malmö Albert

Edvard Hallgren må från och med månaden näst efter den, varunder han

lämnar sin anställning, under sin återstående livstid från anslaget till diverse

pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1,584 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Hallgren är född den 20 juli 1874 och således 64 år gammal;

att han under läsåren 1894/1895—1901/1902 tjänstgjort såsom eldare och

biträdande vaktmästare vid högre allmänna läroverket i Malmö;

att han från och med höstterminen 1902 varit anställd såsom vaktmästare

vid realskolan i Malmö;

att han vid avgång ur tjänst den 30 juni 1939 kan tillgodoräkna en tjänstetid

i statens tjänst av 45 år;

samt att hans kontanta avlöningsförmåner uppgå till 3,762 kronor för år,

varjämte han åtnjuter till omkring 1,000 kronor för år uppskattad förmån

av fri bostad jämte värme och lyse.

Med biträdande av Kungl. Majits förevarande förslag får utskottet hemställa,

att Kungl. Majits ifrågavarande framställning må av riksdagen

bifallas.

13:o.

Gymnastikvaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Linköping Carl

Ludvig Karlsson. Under punkten 13 av förevarande proposition har

Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att gymnastikvaktmästaren vid

högre allmänna läroverket i Linköping Carl Ludvig Karlsson må från och

med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning, under

sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. uppbära en årlig pension av 756 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Karlsson är född den 27 juni 1871 och således 67 år gammal;

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 39.

19

att han från och med den 1 september 1922 varit anställd såsom gymnastikvaktmästare

vid högre allmänna läroverket i Linköping;

att han vid beräknad avgång ur tjänst den 30 juni 1939 sålunda kan tillgodoräkna

en tjänstetid av i det närmaste 17 år;

samt att hans avlöningsförmåner — förutom dyrtidstillägg — uppgå till

2,000 kronor för år.

Med biträdande av vad Kungl. Majit föreslagit hemställer utskottet,

att Kungl. Maj :ts förevarande framställning må av riksdagen

bifallas.

14:o.

Vaktmästaren vid samrealskolan i Anderslöv Nils Persson Nydahl. Under

punkten 14 av förevarande proposition har Kungl. Majit föreslagit riksdagen

medgiva, att vaktmästaren vid samrealskolan i Anderslöv Nils Persson

Nydahl må från och med månaden näst efter den, varunder han avgår

ur tjänst, under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner

och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 708 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Nydahl är född den 10 april 1871 och sålunda 68 år gammal;

att han från och med den 1 november 1919 tjänstgjort såsom vaktmästare

först vid kommunala mellanskolan i Anderslöv, vilken skola enligt beslut av

1927 års riksdag successivt med början den 1 juli 1929 ombildats till statlig

samrealskola, och därefter vid denna skola;

att han av samrealskolans lokalstyrelse på egen begäran entledigats från

vaktmästarbefattningen från och med den 1 november 1937 men erhållit tillstånd

att kvarstå i tjänst såsom vikarie intill utgången av juni månad 1939;

att hans avlöningsförmåner utgöras av dels kontant lön å 1,950 kronor för

år och dels av förmån av fri bostad jämte värme och lyse, vilka naturaförmåner

värderats till 450 kronor för år;

att han intill utgången av år 1925 jämsides med anställningen vid kommunala

mellanskolan tjänstgjort såsom vaktmästare vid folkskolan och epidemisjukhuset

i Anderslöv;

samt att Nydahl icke är medlem i någon pensionskassa eller på annat sätt

tillförsäkrad pension.

Statskontoret har i ärendet anfört huvudsakligen följande.

Med hänsyn till omständigheterna i ärendet finner sig statskontoret böra

tillstyrka, att genom framställning till riksdagen pension av statsmedel utverkas

åt Nydahl på grund av hans anställning vid samrealskolan i Anderslöv

samt att vid bestämmandet av pensionsbeloppet hänsyn tages jämväl till

hans tidigare anställning såsom vaktmästare vid den statsunderstödda kommunala

mellanskolan. Beträffande spörsmålet i vilken utsträckning den

utomstatliga anställningen må i pensionshänseende räknas Nydahl tillgodo,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 39.

vill statskontoret förorda, att, såsom i tidigare liknande fall plägat ske, den

ifrågavarande anställningen tillgodoräknas till två tredjedelar. Vid bifall härtill

synes Nydahl i händelse av avgång den 1 november 1937 kunna för pension

åberopa en sammanlagd anställningstid av 14 hela år.

På grund av vad sålunda anförts och med utgångspunkt från det av skolöverstyrelsen

angivna pensionsunderlaget, 1,320 kronor, lärer pensionen till

sökanden böra bestämmas till (14/so X 1,320 =) 616 kronor eller, efter vederbörlig

avrundning, till 624 kronor.

Föredragande departementschefen har tillstyrkt, att pension utverkades

åt Nydahl. Pensionen syntes böra bestämmas i huvudsaklig överensstämmelse

med av statskontoret angivna grunder, dock att pensionen med hänsyn

till att Nydahl numera kunde räkna något längre tjänstetid än statskontoret

förutsatt syntes böra jämkas uppåt till 708 kronor.

Med biträdande av vad Kungl. Majit föreslagit hemställer utskottet,

att Kungl. Majits förevarande framställning må av riksdagen

bifallas.

15:o.

Vaktmästaren och eldaren vid samrealskolan i Ström Per Walfrid Persson.

Under punkten 15 av förevarande proposition har Kungl. Majit före*

slagit riksdagen medgiva, att vaktmästaren och eldaren vid samrealskolan i

Ström Per Walfrid Persson må från och med månaden näst efter den, varunder

han lämnar sin anställning, under sin återstående livstid från anslaget

till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av

540 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Persson är född den 5 oktober 1867 och således 71 år gammal;

att han från och med höstterminen 1885 till och med vårterminen 1894

varit anställd såsom småskollärare i Ströms kommun;

att han från och med den 1 juli 1919 innehaft anställning såsom vaktmästare

först vid kommunala mellanskolan i Ström, vilken skola enligt beslut

av 1927 års riksdag successivt med början den 1 juli 1928 ombildats till statdg

samrealskola, och därefter vid sistnämnda skola;

att han beräknas komma att avgå från nämnda anställning den 30 juni

1939;

att han från samrealskolan uppbär avlöning med inalles 1,725 kronor för

år;

att Persson sedan den 1 juli 1919 jämsides med sin anställning vid förenämnda

skolor tjänstgjort såsom vaktmästare vid folkskolan i Strömsund;

att hans avlöningsförmåner från folkskolan för närvarande utgöras av

kontant lön å 1,950 kronor för år jämte förmån av fri bostad med värme;

samt att han icke åtnjuter pension vare sig för tjänstgöringen såsom vakt

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 39.

21

mästare vid kommunala mellanskolan eller för anställningen såsom småskollärare.

Skolöverstyrelsen har hemställt om utverkande av pension åt Persson till

belopp av 756 kronor för år och därvid beträffande beräkningen av pensionsbeloppet

anfört i huvudsak följande:

I överensstämmelse med 1937 års riksdags beslut i fråga örn pension åt

vaktmästaren vid samrealskolan i Ulricehamn Adelina Justina Carlson (prop.

nr 259, p. 14; bankoutsk. uti. nr 35, p. 20; riksd. skr. nr 245) torde Persson

böra vid beräkning av pensionen för nu innehavande statstjänst tillgodoräknas

två tredjedelar av sin tjänstgöring vid den kommunala mellanskolan

i Ström eller 6 år, till följd varav han vid avgång ur tjänst synes för pension

kunna åberopa en sammanlagd anställningstid av 17 år.

Perssons befattning torde motsvara sådan befattning, åt vars innehavare

riksdagen vid fullt antal tjänstår plägat bevilja pension å 1,320 kronor för

år. Med utgångspunkt från detta belopp torde pensionen böra bestämmas

till (17,30 X 1,320 =) 748 kronor eller, efter vederbörlig avrundning, till 756

kronor för år.

Statskontoret har tillstyrkt pension åt Persson till belopp av 540 kronor

för år och därvid anfört, bland annat, följande:

Av utredningen i ärendet framgår, att Persson förutom sin tjänst vid samrealskolan

även uppehåller befattning som vaktmästare vid folkskolan i Ström

och för denna tjänst uppbär ungefär samma kontanta avlöning som för sin

statstjänst och därjämte fri bostad och bränsle. Statskontoret, som förutsätter

att Persson vid sin avgång såsom vaktmästare vid folkskolan kommer

att tillerkännas pension för denna befattning av kommunala medel, finner sig

böra föreslå, att Persson å sin vaktmästartjänst vid samrealskolan beredes

pension av statsmedel till ett i förhållande till skolöverstyrelsens förslag något

reducerat belopp eller till 540 kronor, vilket belopp synes statskontoret väl

avvägt med hänsyn till Perssons avlöningsförmåner å ifrågavarande tjänst.

Vid bedömande av den föreliggande pensionsfrågan har utskottet för sin

del bibragts den uppfattningen, att övervägande skäl tala för att pensionen

åt Persson beräknas enligt de av skolöverstyrelsen angivna grunderna och

således bestämmes till 756 kronor för år.

På grund härav hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgiva, att vaktmästaren och eldaren vid

samrealskolan i Ström Per Walfrid Persson må från och med

månaden näst efter den, varunder lian lämnar sin anställning,

under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner

och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 756

kronor.

16:o.

Vaktmästaren oell eldaren vid samrealskolan i Askersund Karl Johan

Karlsson. Under punkten 16 av förevarande proposition bar Kungl. Majit

föreslagit riksdagen medgiva, att vaktmästaren och eldaren vid samrealsko
-

Utskottet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande Nr 39-

lan i Askersund Karl Johan Karlsson må från och med månaden näst efter

den, varunder han lämnar sin anställning, under sin återstående livstid från

anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension

av 360 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Karlsson är född den 10 september 1863 och således 75 år gammal;

att han sedan den 1 oktober 1906 eller under mer än 32 år tjänstgjort såsom

vaktmästare och eldare vid samrealskolan i Askersund;

att hans avlöningsförmåner under åren 1928—1937 utgått med i medeltal

636 kronor för år;

att han beräknas komma att lämna anställningen vid samrealskolan den

30 juni 1939;

samt att han jämsides med nämnda anställning tidigare varit anställd såsom

kyrkvaktare i Askersund, i vilken egenskap han från staden åtnjuter en

årlig gratifikation av 500 kronor.

Föredragande departementschefen har anfört, att med hänsyn till den

långa tid, varunder Karlsson varit anställd i statens tjänst, departementschefen

icke ville motsätta sig att förslag förelädes riksdagen örn beredande åt

Karlsson av en mindre pension, förslagsvis 360 kronor för år.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande

förslag, får hemställa,

att Kungl. Maj :ts förevarande framställning må av riksdagen

bifallas.

B. Affärsdrivande verks medel.

I. Telegrafverkets medel.

17 :o.

Förra reservtelegrafexpeditören Hanna Elisabeth Arnberg, född Arnelius.

I en den 10 mars 1939 dagtecknad proposition nr 194 har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, i punkten 17 föreslagit riksdagen

medgiva, att förra reservtelegrafexpeditören Hanna Elisabeth Arnberg, född

Arnelius, må, räknat från och med den 1 januari 1939, under sin återstående

livstid uppbära — utöver henne författningsenligt tillkommande familjepension

— en årlig pension av 732 kronor, att utgå av telegrafverkets medel.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Arnberg är född den 4 augusti 1869 och således 69 år gammal;

att hon antogs till elev vid telegrafverket den 4 november 1887 och till e. o.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 39.

23

telegrafist den 7 maj 1889, utnämndes till ordinarie telegrafist från och med

den 1 januari 1903, erhöll på grund av ingånget äktenskap avsked från sistnämnda

befattning med utgången av oktober 1912 med rätt att kvarstå såsom

e. o. telegrafist, klassificerades såsom reservtelegrafist från och med den

1 juli 1920 samt avfördes ur vederbörlig tjänsteförteckning med utgången av

år 1933;

att hon under tiden för anställningen vid telegrafverket tagits i anspråk för

effektiv tjänstgöring under sammanlagt omkring 26 år 3 månader, nämligen

såsom extra ordinarie befattningshavare under omkring 13 år 1 månad, såsom

ordinarie tjänsteman under 9 år 10 månader samt såsom reservtelegrafist

under omkring 3 år 4 månader;

att Arnbergs inkomster från telegrafverket — bortsett från dyrtidstillägg —

under åren 1929—1933 uppgått till i medeltal 1,268 kronor för år;

att Arnberg efter sin den 17 september 1937 avlidne man, telegrafkommissarien

i Sollefteå Adolf Arnberg uppbär familjepension, vilken för henne jämte

en omyndig dotter utgår med 2,925 (1,950 + 975) kronor för år jämte

rörligt tillägg;

att Arnberg utöver nyssnämnda dotter äger två barn, nämligen en son och

en dotter;

samt att barnen ännu icke vunnit anställningar, varav de kunna erhålla sin

försörjning.

Hos Kungl. Majit har Arnberg anhållit, att Kungl. Majit ville utverka en

årlig pension åt henne till belopp av 732 kronor för år.

Statskontoret har förklarat sig icke vilja motsätta sig bifall till föreliggande

ansökning.

Föredragande departementschefen har anfört följande:

För egen del hyste departementschefen tvekan, huruvida tillräckliga skäl

kunde anses föreligga att bereda Arnberg pension på grund av hennes tjänstgöring

vid telegrafverket. Med hänsyn till vad i samband med den nu föreliggande

ansökningen anförts till stöd för tillmötesgående av framställningen

ville departementschefen dock icke motsätta sig, att — i enlighet med den

ståndpunkt de båda hörda ämbetsverken intagit — förslag förelädes riksdagen

om tjänstepension åt Arnberg. Mot det av ämbetsverken ifrågasatta

pensionsbeloppet, 732 kronor, ville departementschefen icke rikta erinran.

Pensionen syntes böra utgå från och med den 1 januari 1939.

Under åberopande av vad departementschefen anfört får utskottet hemställa,

att Kungl. Majits förevarande framställning må vinna riksdagens

bifall.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande Nr 39.

II. Statens domäners fond.

18:o.

Förre kronoskogvakfarcn Daniel Jansson. I en den 10 mars 1939 dagtecknad

proposition nr 194 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma

dag, i punkten 18 föreslagit riksdagen medgiva, att förre kronoskogvaktaren

Daniel Jansson må, räknat från och med den 1 maj 1938, under sin

återstående livstid uppbära en årlig pension av 360 kronor, att utgå av statens

domäners fond.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Jansson är född 7 mars 1870 och således 69 år gammal;

att han under tiden 11 april 1896—12 november 1904 tjänstgjort såsom

skogvaktare å Burängsbergs gruvallmänningsskog i Västerdalarnas revir i dåvarande

nyttjanderättshavarens tjänst;

att han under tiden 13 november 1904—31 december 1915 varit av domänstyrelsen

förordnad såsom kronoskogvaktare å nämnda gruvallmänning;

att Jansson under åren 1916—1926 tjänstgjort såsom av domänstyrelsen

förordnad extra kronojägare med placering företrädesvis å Burängsbergs

gruvallmänning, därunder avlöningen uppgått till 500 å 600 kronor för år

jämte förekommande kristids- och dyrtidstillägg;

att, sedan driften vid Burängsbergs gruva under september månad 1907

upphört, avlöningen till Jansson liksom övriga kostnader för förvaltningen

av Burängsbergs gruvallmännings skog, vilka kostnader tidigare bestritts av

nyttjanderättshavaren, jämlikt särskilda Kungl. Maj:ts beslut bestritts av

gruvallmänningens skogsavkastning samt att nettobehållningen av denna under

samma tid tillgodoförts statsverket;

att han under tiden 1 december 1917-—30 april 1938 varit — intill utgången

av år 1926 jämsides med tjänstgöringen å Burängsbergs gruvallmänning

— av domänstyrelsen förordnad såsom kronoskogvaktare å Grängesbergs

gruvallmännings skog med avlöning av nyttjanderättshavaren med årliga

belopp, växlande mellan 600 och 1,200 kronor, vartill kommit förmån av fri

bostad och vedbrand;

att han av domänstyrelsen från och med den 1 maj 1938 erhållit avsked

från kronoskogvaktarbefattningen med rätt för honom att av nyttjanderättshavaren

till Grängesbergs gruvallmänning uppbära en årlig pension med av

vederbörande gruvförvaltning erbjudet belopp av 900 kronor för år;

samt att han härutöver från Grängesbergs gruvförvaltning för annat arbete

för gruvförvaltningens räkning såsom pension åtnjuter ett belopp av 400

kronor för år.

Domänstyrelsen har hemställt, att Jansson måtte för sin tjänstgöring å

Burängsbergs gruvallmänning komma i åtnjutande av pension från statens do
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 39.

25

maners fond till belopp av 660 kronor för år, att utgå från och med den 1

maj 1938, och därvid anfört, bland annat, följande:

Janssons pension är reglerad för den tid, 1 december 1917—30 april 1938,

under vilken han tjänstgjort såsom kronoskogvaktare å Grängesbergs gruvallmänning.

Däremot har han ej erhållit någon pension för sitt arbete å

Burängsbergs gruvallmänning, där han tjänstgjort under tiden 11 april 1896

—31 december 1926 eller mer än 30 år. Någon pension torde ej heller vara

att påräkna från nyttjanderättshavaren.

Enligt domänstyrelsens uppfattning bör Jansson tilldelas pension för sin

långa och väl vitsordade tjänstgöring å Burängsbergs gruvallmänning, vilket

även tillstyrkts av vederbörande jägmästare och Överjägmästare. Med hänsyn

till att statsverket alltsedan september månad 1907 tillgodonjutit gruvallmänningens

skogsavkastning, bör denna pension utgå av statsmedel.

Beträffande beräkningen av pensionsbeloppet saknas bestämmelser, som

i detta fall kunna tillämpas. Styrelsen har emellertid — med utgångspunkt

från den pension Jansson tilldelats av Grängesbergs gruvförvaltning, de arealer

han haft att bevaka samt den tid tjänstgöringen på respektive skogar omfattat

— beräknat pensionen till ett belopp av 660 kronor för år. Såsom

tjänstetid vid Burängsbergs gruvallmänning har domänstyrelsen därvid tillgodoräknat

Jansson allenast nyssnämnda tid, varunder gruvallmänningens

skogsavkastning tillgodoförts statsverket.

Statskontoret har i avgivet utlåtande anfört, att enär Jansson i egenskap

av kronoskogvaktare å Burängsbergs gruvskog icke varit anställd i statens

tjänst, ämbetsverket måste hysa vissa betänkligheter mot bifall till förevarande

framställning örn beredande av pension åt honom av statsmedel. I

betraktande emellertid av att nettoavkastningen från nämnda gruvskog, enligt

vad domänstyrelsen i ärendet uppgivit, tillgodoförts statsverket under

icke mindre än 19 år av den tid, Jansson tjänstgjort som skogvaktare därstädes,

och då någon pension från vederbörande nyttjanderättsinnehavare icke

vore att förvänta, ville statskontoret icke motsätta sig, att hänvändelse gjordes

till riksdagen örn en årlig pension åt Jansson, att utgå av statens domäners

fond.

Med utgångspunkt från Janssons tjänstetid å omförmälda gruvallmänning

och de avlöningsförmåner, han för denna tjänstgöring åtnjutit, har statskontoret

ansett, att pensionen borde beräknas till belopp ej överstigande 228

kronor för år.

Föredragande departementschefen har anfört, att han för egen del funne

sig böra tillstyrka, att någon pension av statsmedel utverkades åt Jansson

på grund av dennes tjänstgöring vid Burängsbergs gruvallmänning. Beträffande

pensionsbeloppets storlek ville departementschefen såsom i förevarande

fall skälig pension förorda 360 kronor för år, att utgå från och med

den 1 maj 1938.

I motion 11:371 har herr Karlsson i Grängesberg hemställt, »att riksdagen

måtte medgiva, att förre kronoskogvaktaren Daniel Jansson må, räknat

från och med den 1 maj 1938, under sin återstående livstid uppbära en årlig

pension av 660 kronor att utgå av statens domäners fond».

Billan!) till riksdagens protokoll 1939. 8 sami. Nr 39.

3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bunkoutskottets utlåtande Nr 39.

Utskottet.

Till stöd för yrkandet har i motionen bland annat framhållits, att med

hänsyn till Janssons långa och väl vitsordade tjänstgöring och under beaktande

av det utomordentliga intresse, varmed Jansson, trots en mycket låg

betalning för sitt utförda arbete, under en lång följd av år fullgjort sin skogvaktaregärning,

kunde det av domänstyrelsen förslagna pensionsbeloppet,

660 kronor för år ingalunda anses vara för högt.

Utskottet tillstyrker, att pension beviljas Jansson. I fråga örn pensionsbeloppets

storlek finner utskottet det utav Kungl. Majit föreslagna beloppet

väl avvägt. Utskottet avstyrker alltså bifall till det i motionen framställda

yrkandet.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Majits förevarande

framställning och med avslag å motionen II: 371, i vad densamma

skiljer sig från Kungl. Majits förslag, må medgiva,

att förre kronoskogvaktaren Daniel Jansson må, räknat från

och med den 1 maj 1938, under sin återstående livstid uppbära

en årlig pension av 360 kronor, att utgå av statens domäners

fond.

19:o.

Förre kronoarrendator!» C. A. Bjurling. I motion 11:43 hemställer herr

Sundström i Vikmanshyttan, att riksdagen måtte bevilja förre kronoarrendatorn

Carl August Bjurling en årlig pension, att utgå av statens domäners

fond med belopp, som kan anses skäligt.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Bjurling är född den 21 juli 1857 och alltså 81 år gammal;

att han arrenderat lägenheten Sågstugan på Bjurfors kronopark från den

14 mars 1896 till den 14 mars 1917, varvid hans arbete omfattat maskinisttjänstgöring

och sågning ävensom, i ganska stor utsträckning, byggnadsarbete;
att

han arrenderat egendomen Bosjö å Garpenbergs kronopark från den 14

mars 1917 till den 31 augusti 1925, då arrendet överläts på en son till honom,

hos vilken han nu bor;

att det numera icke är möjligt att säkert utreda, i huru stor utsträckning

Bjurling arbetat åt reviren, men att hans arbetskraft under arrendetiden i

Garpenbergs revir huvudsakligen tagits i anspråk för den arrenderade egendomens

skötsel och endast i mindre omfattning disponerats för arbete åt revirförvaltningen

;

att han sedan 1926 endast arbetat åt reviret ett fåtal dagar, nämligen

omkring 30 dagar under 1928, 2 dagar under 1933, 7 dagar under 1935 och

3 dagar under 1938;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 39. *1

samt att han för närvarande icke åtnjuter annan pension än folkpension.

över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat

utlåtande av statskontoret, som hört domänstyrelsen.

. Domänstyrelsen har, då ett bifall till motionen med största sannolikhet

skulle medföra liknande framställningar från andra förutvarande arrendatorer,

vilka med lika rätt syntes kunna göra anspråk på pension, och då

några särskilda omständigheter, som motiverade beviljandet av understöd,

icke framkommit, ansett sig böra avstyrka bifall till motionen.

Statskontoret har anslutit sig till vad domänstyrelsen i ärendet anfört samt

följaktligen ansett, att motionen icke borde föranleda någon riksdagens åtgärd.

Enligt utskottets mening har i förevarande ärende icke förebragts utredning

om att Bjurling förrättat arbete i statens tjänst i den omfattning, att

% detsamma bör föranleda beslut örn pension. Pa grund härav avstyrker utskottet

åtgärd i anledning av motionen och hemställer,

att förevarande motion II: 43 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 14 april 1939.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Berling, Friggeråker, Sandén, Holmström,

Nilsson i Mölndal, Bjurström och Swartling;

från andra kammaren: herrar Holmgren, Lovén, Paulsen, Andersson i Falkenberg,

K. A. Westman, Gustavson i Västerås, Osberg och Svedman: dock att i behandlingen av

punkt 19 i utlåtandet herr Sundström i Vikmanshyttan deltagit i stöllet för herr Gustavson

i Västerås.

Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:222 Skrivelse till Konungen, i anledning av framställningar angående pensioner och understöd åt vissa i statens tjänst anställda eller förut anställda personer m. m a1 i texten