Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående delaktighet i statens pensionsanstalt för viss personal hos vågdistrikten.

1939-04-25 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1939:42, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående delaktighet i statens pensionsanstalt för viss personal hos vågdistrikten.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

1

Nr 42.

Ankom till riksdagens kansli den 25 april 1939 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående delaktighet

i statens pensionsanstalt för viss personal hos

vågdistrikten.

I en den 10 mars 1939 dagtecknad proposition, nr 219, som hänvisats till

bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Majit, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Majit att,

i huvudsaklig överensstämmelse med av föredragande departementschefen

i propositionen förordade grunder, utfärda bestämmelser i fråga om delaktighet

i statens pensionsanstalt för viss personal hos vägdistrikten.

I samband med Kungl. Majits ifrågavarande förslag har utskottet till behandling

förehaft motionen 11:416 av herr Lindmark, i vilken motion hemställes,

»att riksdagen måtte vid behandling av Kungl. Majits proposition nr

219 uttala, att pensionsåldern för vägdistriktets tekniska personal skall vara

uppnådda 63 år och räkna minst 30 tjänstår».

Beträffande motiveringen för de sålunda framställda förslagen får utskottet,

i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till omför - mälda proposition och motion.

Genom brev till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 16 april 1937 har

Kungl. Majit dels medgivit, att i kostnadsunderlaget för beräknande av

statsbidrag till vägdistrikten för vägunderhåll må inräknas vägdistrikts kostnad

för pensionering av vägmästare eller annan dylik befattningshavare

för tillsyn å eller ledning av väghållningen under villkor, att fråga om pensionering

av nämnda befattningshavare i varje särskilt fall underställes vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen, som äger bestämma det belopp, varmed pensioneringskostnaden

må inräknas i sagda kostnadsunderlag, dels ock anbefallt

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att utfärda allmänna normer att tilllämpas

vid dylik pensionering. I anslutning härtill har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

genom beslut den 14 maj 1937 till efterrättelse för vägstyrelserna

fastställt dylika allmänna normer för ifrågavarande pensionering.

Enligt förordningen den 30 juni 1936 (nr 451) angående statsbidrag till den

allmänna väghållningen i riket erhålla vägdistrikten i mån av tillgång å därtill

anslagna medel (automobilskattcmedel) årligen statsbidrag med regelmässigt

85 procent av distriktens verkliga kostnader för vägunderhåll. Väg
Biliang

till riksdagens protokoll 1939. 8 sami. Nr 42. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

distrikt, som begagnar sig av nämnda medgivande, bär sålunda i allmänhet

att av kostnaden tor av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkänd tjänstepensionering

med andra medel än statsbidrag bestrida allenast 15 procent

av den del av denna kostnad, som ej täckes av vederbörande befattningshavares

avgifter.

I skrivelse till Kungl. Majit av den 30 september 1937 har Västerbottens

läns vägstyrelseförening, vilken utgör en samrrfanslutning av länets samtliga

fjorton vägstyrelser, gjort framställning i syfte att pensionsrätt i statens pensionsanstalt

måtte beredas vägdistriktens tekniska personal. Till stöd för

denna framställning har vägstyrelseföreningen anfört följande:

Sedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen enligt av Kungl. Majit lämnat

uppdrag utfärdat allmänna normer för pensionering av vägdistriktens tekniska

personal, har föreningen genom sin styrelse verkställt viss utredning i syfte

att åstadkomma enhetlighet inom länet vid ordnandet av pensioneringen

för ifrågavarande personal. Sålunda har dels införskaffats vissa uppgifter och

offerter från en del enskilda försäkringsbolag, som förmedla pensionsförsäkringar,

och dels inhämtats vissa upplysningar beträffande pensioneringen hos

statens pensionsanstalt av vissa tjänstemannagrupper. Denna utredning har

givit vid handen, att de årsavgifter, som enskilda försäkringsbolag betinga

sig för ifrågavarande personals pensionering, äro jämförelsevis höga och flerdubbelt

högre än för motsvarande pensionering hos statens pensionsanstalt.

För vägdistrikten och de olika befattningshavarna skulle därför pensionering

hos denna anstalt medföra avsevärda besparingar. Enligt vad vägstyrelseföreningen

har sig bekant äro vissa befattningshavare hos kommuner och

landsting samt hos en del allmänna icke statliga inrättningar tillerkända pensionsrätt

i pensionsanstalten, såsom folk- och småskollärare, barnmorskor,

sjuksköterskor, kommunalt anställda veterinärer samt befattningshavare hos

hushållningssällskap och polisväsendet m. fl. Då dylika befattningshavare

beretts pensionsrätt i statens pensionsanstalt, har vägstyrelseföreningen den

uppfattningen, att det vore minst lika berättigat, att vägdistriktens tekniska

personal kunde pensioneras hos samma anstalt, så mycket mer som ej mindre

än 85 procent av vägdistriktens kostnader för personalens egen pensionering

skola enligt nu gällande bestämmelser bestridas av statsmedel.

Statens pensionsanstalt har i avgivet utlåtande anfört bl. a. följande:

Det ligger i sakens natur, att en pensionering genom statens pensionsanstalt

icke, bortsett från förvaltningskostnaderna, kan ordnas nämnvärt billigare

än motsvarande pensionering genom enskilt försäkringsbolag. Då försäkring

hos sådant företag i allmänhet torde lämnas till självkostnadspris

jämte mindre betydande säkerhets- och förvaltningskostnadstillägg, kan pensioneringens

överflyttande på pensionsanstalten icke gärna medföra mera avsevärda

besparingar för vare sig vägdistrikten eller deras befattningshavare

under annan förutsättning, än att statsbidrag i en eller annan form lämnas

till sagda befattningshavares pensionering i större utsträckning än vad som

nu är fallet. På grund härav och med hänsyn till att gällande pensionsordning

för vägdistriktens tekniska personal fastställts så nyligen som år 1937

synes lämpligheten av att nu bereda denna personal pensionsrätt i statens

pensionsanstalt kunna starkt ifrågasättas. Pensionsanstalten vill emellertid

icke motsätta sig införandet av sådan pensionsrätt, dock under förutsättning,

att däri ej inbegripes annan personal än sådan, sorn avses i 62 § b) lagen den

7 juni 1934 (nr 242) örn vägdistrikt (vägmästare eller annan dylik befatt
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

3

ningsliavare för tillsyn å eller ledning av väghållningen), samt att pensionsvillkoren

avpassas efter bestämmelserna i anstaltens reglemente.

Beträffande de närmare bestämmelser i pensionshänseende, som borde

gälla för den ifrågavarande personalen i händelse av bifall till den föreliggande

framställningen, har pensionsanstalten därefter anfört i huvudsak följande:
Vägdistriktens

befattningshavare torde lämpligen böra inordnas under kap.

VII och i huvudsak underkastas de pensionsvillkor, vilka gälla för övriga till

sagda kapitel hänförda befattningshavare (befattningshavare hos hushållningssällskap,

skogsvårdsstyrelser m. fl.).

Pensionsrätten skulle i anslutning härtill avse ej endast tjänstepensionering

utan jämväl familjepensionering. Pensionsåldern skulle utgöra 65 år

nied möjlighet för pensionsanstalten alt på vägdistrikts framställning bestämma

pensionsåldern lill 62 år, där tjänstgöringens art prövas vara sådan,

att den gör dylik nedsättning av pensionsåldern synnerligen önskvärd. För

hel pension skulle erfordras 33 tjänstår. I fråga om tjänstårsberäkning skulle

bestämmelserna i §§ 21 och 22 bliva tillämpliga. Genast börjande tjänstepension

skulle komma att beräknas försäkringstekniskt i fall, som avses i

§ 24 mom. 2.

Befattningshavarnas årliga pensionsavgifter synas skäligen böra bestämmas

till samma belopp, som gälla för de nu till kap. VII hänförda befattningshavarna,

eller för tjänstepensionering till 3 V., procent av tjänstepensionsunderlaget

samt för familjepensionering till 18 procent av familjepensionsunderlaget.

Vad åter angår huvudmannens (vägdistriktets) årliga avgift synes densamma

lämpligen böra avpassas så, att det enligt Kungl. Maj:ts brev den

16 april 1937 medgivna bidraget till pensioneringskostnaderna av automobilskattemedel

förblir ungefär oförändrat. En minskning av nämnda bidrag

skulle nämligen föranleda motsvarande ökning av pensionsanstaltens fondbrist

och bör därför enligt anstaltens mening undvikas. Och en ökning av

samma bidrag lärer icke böra ifrågasättas i detta sammanhang.

Den vid tillämpning av nu föreslagna pensionsvillkor totalt erforderliga

tjänstepensionsavgiften kan antagas utgöra omkring-15 procent av hel pension.

Förutsätter man, att samma avgift kräves även vid nu förekommande

pensionsförsäkring i enskilt försäkringsföretag och att vägdistrikts andel

i densamma utgör omkring 2/3, bör för bibehållande av pensioneringsbidraget

av automobilskattemedel vid ungefär oförändrat belopp, vägdistrikts årliga

avgift till statens pensionsanstalt, om hänsyn tages till dyrtidstillägg å därifrån

utgående pension, bestämmas till omkring 11 z/3 procent av tjänstepensionsunderlaget.

Vägdistrikt skulle då hava att med andra medel ån nämnda

pensioneringsbidrag bestrida 0.15 X 112/3 = l3/4 procent av tjänstepensionsundcrlaget.

De sålunda föreslagna avgifterna kunna antagas förslå till täckande av

kostnaderna för pensionering enligt bestämmelserna i reglementet för statens

pensionsanstalt. Vid sådant förhållande skulle pensioneringens överflyttande

till pensionsanstalten icke i och för sig föranleda någon londbrist.

Dyrtidstilläggen å tjänste- och familjepensionerna skulle dock komma alt

föranleda en ökning av de statliga kostnaderna för pensioneringen. Vid nuvarande

indextal och en räntefot av 3 procent motsvarar denna kostnadsökning

enligt pensionsanstaltens beräkning ett kapitalvärde av omkring

1,650,000 kronor. Härvid har antagits, att tjänstepensionsunderlaget kommer

att bliva i genomsnitt 3,000 kronor, alt antalet av överflyttningen be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

rörda befattningar utgör 430 samt att pensionsrätt i pensionsanstalten herodes

innehavare av samtliga dessa befattningar.

Statskoidoret har avgivit utlåtande i ärendet, därvid ämbetsverket anfört:
I

anslutning till vad statens pensionsanstalt framhållit, vill statskontoret

erinra, att staten regelmässigt bestrider omkring en tredjedel av kostnaderna

för pensioneringen av de icke-statliga befattningshavare, som erhållit pensionsrätt

i anstalten. Därjämte bekostas dyrtidstillägg å pensionerna helt av

statsmedel. Ett medgivande av pensionsrätt i anstalten för vägdistriktens

tekniska personal enligt dessa grunder skulle alltså innebära en ganska betydande

utökning av statsbidraget till vägdistrikten. Framhållas må i detta

sammanhang, att denna utökning av statsbidraget skulle komma att belasta

riksstatens elfte huvudtitel och sålunda icke utgå av bilskattemedel såsom

övriga statsbidrag till vägdistrikten.

Då frågan om storleken av statens bidrag till vägdistrikten torde böra behandlas

i ett sammanhang och i sin helhet utgå av bilskattemedel, kan statskontoret

icke tillstyrka en anordning, varigenom på annat sätt statsbidrag

skulle komma att utgå till vägdistrikten i samband med pensionering av här

avsedda personalgrupper. Därest det av praktiska skäl skulle befinnas lämpligt

att ordna ifrågavarande pensionering genom statens pensionsanstalt, torde

det fördenskull enligt statskontorets mening böra sörjas för att statens

pensionsanstalt av vägdistrikten erhåller ersättning för samtliga kostnader,

som pensioneringen drager utöver befattningshavarnas egna avgifter, varvid

förutsättes, att vägdistrikten för dessa utgifter komma i åtnjutande av

sedvanligt statsbidrag av automobilskaltemedel.

En omläggning i nu antydd riktning synes emellertid vara av sådan principiell

innebörd, att densamma bör genomföras först i samband med revision

av reglementet för statens pensionsanstalt.

Föredragande departementschefen har anfört i huvudsak följande:

Det av statens pensionsanstalt framlagda förslaget i fråga om det närmare

anordnandet av en pensionering för den tekniska personalen hos vägdistrikten

synes innebära en godtagbar fördelning av kostnaderna för pensioneringen.

Jag vill härvid med anledning av vad statsutskottet i sitt utlåtande anfört

framhålla, att de föreslagna avgifterna — i motsats till vad i allmänhet gäller

— kunna antagas komma att förslå till täckande av kostnaderna för pensionering

enligt bestämmelserna i anstaltens reglemente och att statens kostnader

för pensioneringen — bortsett från det sedvanliga för närvarande

utgående bidraget till vägdistriktens kostnader, vilket jag förutsätter skola

avse jämväl vägdistriktens kostnader för nu ifrågasatt pensionering —

komma att inskränka sig väsentligen till belopp, motsvarande utgift för dyrtidstillägg.

Det synes böra ankomma på Kungl. Maj:t att, sedan riksdagen meddelat

beslut i ärendet, vidtaga erforderliga ändringar i reglementet för statens

pensionsanstalt. Ändringarna synas böra träda i kraft den 1 juli 1939.

Till stöd för det i motionen II: ålö framställda yrkandet har anförts, att

enligt dc av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utfärdade normerna för pensionering

av vägdistriktens tekniska personal befattningshavare vore skyldig

avgå från tjänsten efter uppnådda 63 levnadsår samt att det för erhållande

av hel pension erforderliga antalet tjänstår utgjorde 30. Med hänsyn till

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

5

att den personal, varom här vore fråga, i sitt arbete utsattes för stora ansträngningar,

ansåge motionären, att nu gällande bestämmelser angående

pensionsåldern och antal tjänstår för åtnjutande av hel pension borde bibehållas

vid ett inordnande av personalen i statens pensionsanstalt.

I en den 18 april 1939 dagtecknad, till utskottet ställd skrivelse har Sveriges

arbetsledareförbund framlagt vissa synpunkter i anledning av de förslag,

som innefattas i förevarande proposition och motion.

I likhet med föredragande departementschefen anser utskottet lämpligt, att

pensionsförhållandena för vägmästare och med dem jämställda anställningshavare

hos vägdistrikten regleras genom personalens inordnande i statens

pensionsanstalt. Utskottet vill särskilt framhålla, att förslaget icke förutsätter

någon ökning av det statsbidrag till bestridande av vägdistrikts kostnad

för pensionering av ifrågavarande personal, som enligt gällande bestämmelser

må utgå av automobilskattemedel. Mot de villkor med avseende å

pensionsrätten, som innefattas i det föreliggande förslaget, har utskottet

icke funnit anledning till erinran. Utskottet avstyrker således det i motionen

11:416 väckta förslaget beträffande pensionsålder och antalet för hel

pension erforderliga tjänstår för ifrågavarande personal. Tillräckliga skäl till

avvikelse från Kungl. Maj:ts förslag härutinnan, vilket helt ansluter sig till

bestämmelserna under kap. VII av anstaltens reglemente, synas icke föreligga.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, med avslag å motionen II: 416, bifalla

Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Stockholm den 25 april 1939.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Ehrnberg, Herling, Nilsson i Mölndal, Sundvik, Swartling,

Leander, /lodin i Visby och Albertsson*;

från andra kammaren: herrar Holmgren, Lovén, Paulsen, Andersson i Falkenberg, K.

A. Westman, Gustavson i Västerås, Osberg och Andersson i Lindome.*

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Utskottet.

Ililläng till riksdagens protokoll 1939. S sami. Nr 42.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:237 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående delaktighet i statens pensionsanstalt för viss personal hos v lig distrikt en. a1 i texten