Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående delaktighet i statens pensionsanstalt för viss personal hos vågdistrikten.
1939-04-25 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1939:42, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående delaktighet i statens pensionsanstalt för viss personal hos vågdistrikten.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 42.
1
Nr 42.
Ankom till riksdagens kansli den 25 april 1939 kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående delaktighet
i statens pensionsanstalt för viss personal hos
vågdistrikten.
I en den 10 mars 1939 dagtecknad proposition, nr 219, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Majit att,
i huvudsaklig överensstämmelse med av föredragande departementschefen
i propositionen förordade grunder, utfärda bestämmelser i fråga om delaktighet
i statens pensionsanstalt för viss personal hos vägdistrikten.
I samband med Kungl. Majits ifrågavarande förslag har utskottet till behandling
förehaft motionen 11:416 av herr Lindmark, i vilken motion hemställes,
»att riksdagen måtte vid behandling av Kungl. Majits proposition nr
219 uttala, att pensionsåldern för vägdistriktets tekniska personal skall vara
uppnådda 63 år och räkna minst 30 tjänstår».
Beträffande motiveringen för de sålunda framställda förslagen får utskottet,
i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till omför - mälda proposition och motion.
Genom brev till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 16 april 1937 har
Kungl. Majit dels medgivit, att i kostnadsunderlaget för beräknande av
statsbidrag till vägdistrikten för vägunderhåll må inräknas vägdistrikts kostnad
för pensionering av vägmästare eller annan dylik befattningshavare
för tillsyn å eller ledning av väghållningen under villkor, att fråga om pensionering
av nämnda befattningshavare i varje särskilt fall underställes vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen, som äger bestämma det belopp, varmed pensioneringskostnaden
må inräknas i sagda kostnadsunderlag, dels ock anbefallt
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att utfärda allmänna normer att tilllämpas
vid dylik pensionering. I anslutning härtill har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
genom beslut den 14 maj 1937 till efterrättelse för vägstyrelserna
fastställt dylika allmänna normer för ifrågavarande pensionering.
Enligt förordningen den 30 juni 1936 (nr 451) angående statsbidrag till den
allmänna väghållningen i riket erhålla vägdistrikten i mån av tillgång å därtill
anslagna medel (automobilskattcmedel) årligen statsbidrag med regelmässigt
85 procent av distriktens verkliga kostnader för vägunderhåll. Väg
Biliang
till riksdagens protokoll 1939. 8 sami. Nr 42. 1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 42.
distrikt, som begagnar sig av nämnda medgivande, bär sålunda i allmänhet
att av kostnaden tor av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkänd tjänstepensionering
med andra medel än statsbidrag bestrida allenast 15 procent
av den del av denna kostnad, som ej täckes av vederbörande befattningshavares
avgifter.
I skrivelse till Kungl. Majit av den 30 september 1937 har Västerbottens
läns vägstyrelseförening, vilken utgör en samrrfanslutning av länets samtliga
fjorton vägstyrelser, gjort framställning i syfte att pensionsrätt i statens pensionsanstalt
måtte beredas vägdistriktens tekniska personal. Till stöd för
denna framställning har vägstyrelseföreningen anfört följande:
Sedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen enligt av Kungl. Majit lämnat
uppdrag utfärdat allmänna normer för pensionering av vägdistriktens tekniska
personal, har föreningen genom sin styrelse verkställt viss utredning i syfte
att åstadkomma enhetlighet inom länet vid ordnandet av pensioneringen
för ifrågavarande personal. Sålunda har dels införskaffats vissa uppgifter och
offerter från en del enskilda försäkringsbolag, som förmedla pensionsförsäkringar,
och dels inhämtats vissa upplysningar beträffande pensioneringen hos
statens pensionsanstalt av vissa tjänstemannagrupper. Denna utredning har
givit vid handen, att de årsavgifter, som enskilda försäkringsbolag betinga
sig för ifrågavarande personals pensionering, äro jämförelsevis höga och flerdubbelt
högre än för motsvarande pensionering hos statens pensionsanstalt.
För vägdistrikten och de olika befattningshavarna skulle därför pensionering
hos denna anstalt medföra avsevärda besparingar. Enligt vad vägstyrelseföreningen
har sig bekant äro vissa befattningshavare hos kommuner och
landsting samt hos en del allmänna icke statliga inrättningar tillerkända pensionsrätt
i pensionsanstalten, såsom folk- och småskollärare, barnmorskor,
sjuksköterskor, kommunalt anställda veterinärer samt befattningshavare hos
hushållningssällskap och polisväsendet m. fl. Då dylika befattningshavare
beretts pensionsrätt i statens pensionsanstalt, har vägstyrelseföreningen den
uppfattningen, att det vore minst lika berättigat, att vägdistriktens tekniska
personal kunde pensioneras hos samma anstalt, så mycket mer som ej mindre
än 85 procent av vägdistriktens kostnader för personalens egen pensionering
skola enligt nu gällande bestämmelser bestridas av statsmedel.
Statens pensionsanstalt har i avgivet utlåtande anfört bl. a. följande:
Det ligger i sakens natur, att en pensionering genom statens pensionsanstalt
icke, bortsett från förvaltningskostnaderna, kan ordnas nämnvärt billigare
än motsvarande pensionering genom enskilt försäkringsbolag. Då försäkring
hos sådant företag i allmänhet torde lämnas till självkostnadspris
jämte mindre betydande säkerhets- och förvaltningskostnadstillägg, kan pensioneringens
överflyttande på pensionsanstalten icke gärna medföra mera avsevärda
besparingar för vare sig vägdistrikten eller deras befattningshavare
under annan förutsättning, än att statsbidrag i en eller annan form lämnas
till sagda befattningshavares pensionering i större utsträckning än vad som
nu är fallet. På grund härav och med hänsyn till att gällande pensionsordning
för vägdistriktens tekniska personal fastställts så nyligen som år 1937
synes lämpligheten av att nu bereda denna personal pensionsrätt i statens
pensionsanstalt kunna starkt ifrågasättas. Pensionsanstalten vill emellertid
icke motsätta sig införandet av sådan pensionsrätt, dock under förutsättning,
att däri ej inbegripes annan personal än sådan, sorn avses i 62 § b) lagen den
7 juni 1934 (nr 242) örn vägdistrikt (vägmästare eller annan dylik befatt
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 42.
3
ningsliavare för tillsyn å eller ledning av väghållningen), samt att pensionsvillkoren
avpassas efter bestämmelserna i anstaltens reglemente.
Beträffande de närmare bestämmelser i pensionshänseende, som borde
gälla för den ifrågavarande personalen i händelse av bifall till den föreliggande
framställningen, har pensionsanstalten därefter anfört i huvudsak följande:
Vägdistriktens
befattningshavare torde lämpligen böra inordnas under kap.
VII och i huvudsak underkastas de pensionsvillkor, vilka gälla för övriga till
sagda kapitel hänförda befattningshavare (befattningshavare hos hushållningssällskap,
skogsvårdsstyrelser m. fl.).
Pensionsrätten skulle i anslutning härtill avse ej endast tjänstepensionering
utan jämväl familjepensionering. Pensionsåldern skulle utgöra 65 år
nied möjlighet för pensionsanstalten alt på vägdistrikts framställning bestämma
pensionsåldern lill 62 år, där tjänstgöringens art prövas vara sådan,
att den gör dylik nedsättning av pensionsåldern synnerligen önskvärd. För
hel pension skulle erfordras 33 tjänstår. I fråga om tjänstårsberäkning skulle
bestämmelserna i §§ 21 och 22 bliva tillämpliga. Genast börjande tjänstepension
skulle komma att beräknas försäkringstekniskt i fall, som avses i
§ 24 mom. 2.
Befattningshavarnas årliga pensionsavgifter synas skäligen böra bestämmas
till samma belopp, som gälla för de nu till kap. VII hänförda befattningshavarna,
eller för tjänstepensionering till 3 V., procent av tjänstepensionsunderlaget
samt för familjepensionering till 18 procent av familjepensionsunderlaget.
Vad åter angår huvudmannens (vägdistriktets) årliga avgift synes densamma
lämpligen böra avpassas så, att det enligt Kungl. Maj:ts brev den
16 april 1937 medgivna bidraget till pensioneringskostnaderna av automobilskattemedel
förblir ungefär oförändrat. En minskning av nämnda bidrag
skulle nämligen föranleda motsvarande ökning av pensionsanstaltens fondbrist
och bör därför enligt anstaltens mening undvikas. Och en ökning av
samma bidrag lärer icke böra ifrågasättas i detta sammanhang.
Den vid tillämpning av nu föreslagna pensionsvillkor totalt erforderliga
tjänstepensionsavgiften kan antagas utgöra omkring-15 procent av hel pension.
Förutsätter man, att samma avgift kräves även vid nu förekommande
pensionsförsäkring i enskilt försäkringsföretag och att vägdistrikts andel
i densamma utgör omkring 2/3, bör för bibehållande av pensioneringsbidraget
av automobilskattemedel vid ungefär oförändrat belopp, vägdistrikts årliga
avgift till statens pensionsanstalt, om hänsyn tages till dyrtidstillägg å därifrån
utgående pension, bestämmas till omkring 11 z/3 procent av tjänstepensionsunderlaget.
Vägdistrikt skulle då hava att med andra medel ån nämnda
pensioneringsbidrag bestrida 0.15 X 112/3 = l3/4 procent av tjänstepensionsundcrlaget.
De sålunda föreslagna avgifterna kunna antagas förslå till täckande av
kostnaderna för pensionering enligt bestämmelserna i reglementet för statens
pensionsanstalt. Vid sådant förhållande skulle pensioneringens överflyttande
till pensionsanstalten icke i och för sig föranleda någon londbrist.
Dyrtidstilläggen å tjänste- och familjepensionerna skulle dock komma alt
föranleda en ökning av de statliga kostnaderna för pensioneringen. Vid nuvarande
indextal och en räntefot av 3 procent motsvarar denna kostnadsökning
enligt pensionsanstaltens beräkning ett kapitalvärde av omkring
1,650,000 kronor. Härvid har antagits, att tjänstepensionsunderlaget kommer
att bliva i genomsnitt 3,000 kronor, alt antalet av överflyttningen be
-
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 42.
rörda befattningar utgör 430 samt att pensionsrätt i pensionsanstalten herodes
innehavare av samtliga dessa befattningar.
Statskoidoret har avgivit utlåtande i ärendet, därvid ämbetsverket anfört:
I
anslutning till vad statens pensionsanstalt framhållit, vill statskontoret
erinra, att staten regelmässigt bestrider omkring en tredjedel av kostnaderna
för pensioneringen av de icke-statliga befattningshavare, som erhållit pensionsrätt
i anstalten. Därjämte bekostas dyrtidstillägg å pensionerna helt av
statsmedel. Ett medgivande av pensionsrätt i anstalten för vägdistriktens
tekniska personal enligt dessa grunder skulle alltså innebära en ganska betydande
utökning av statsbidraget till vägdistrikten. Framhållas må i detta
sammanhang, att denna utökning av statsbidraget skulle komma att belasta
riksstatens elfte huvudtitel och sålunda icke utgå av bilskattemedel såsom
övriga statsbidrag till vägdistrikten.
Då frågan om storleken av statens bidrag till vägdistrikten torde böra behandlas
i ett sammanhang och i sin helhet utgå av bilskattemedel, kan statskontoret
icke tillstyrka en anordning, varigenom på annat sätt statsbidrag
skulle komma att utgå till vägdistrikten i samband med pensionering av här
avsedda personalgrupper. Därest det av praktiska skäl skulle befinnas lämpligt
att ordna ifrågavarande pensionering genom statens pensionsanstalt, torde
det fördenskull enligt statskontorets mening böra sörjas för att statens
pensionsanstalt av vägdistrikten erhåller ersättning för samtliga kostnader,
som pensioneringen drager utöver befattningshavarnas egna avgifter, varvid
förutsättes, att vägdistrikten för dessa utgifter komma i åtnjutande av
sedvanligt statsbidrag av automobilskaltemedel.
En omläggning i nu antydd riktning synes emellertid vara av sådan principiell
innebörd, att densamma bör genomföras först i samband med revision
av reglementet för statens pensionsanstalt.
Föredragande departementschefen har anfört i huvudsak följande:
Det av statens pensionsanstalt framlagda förslaget i fråga om det närmare
anordnandet av en pensionering för den tekniska personalen hos vägdistrikten
synes innebära en godtagbar fördelning av kostnaderna för pensioneringen.
Jag vill härvid med anledning av vad statsutskottet i sitt utlåtande anfört
framhålla, att de föreslagna avgifterna — i motsats till vad i allmänhet gäller
— kunna antagas komma att förslå till täckande av kostnaderna för pensionering
enligt bestämmelserna i anstaltens reglemente och att statens kostnader
för pensioneringen — bortsett från det sedvanliga för närvarande
utgående bidraget till vägdistriktens kostnader, vilket jag förutsätter skola
avse jämväl vägdistriktens kostnader för nu ifrågasatt pensionering —
komma att inskränka sig väsentligen till belopp, motsvarande utgift för dyrtidstillägg.
Det synes böra ankomma på Kungl. Maj:t att, sedan riksdagen meddelat
beslut i ärendet, vidtaga erforderliga ändringar i reglementet för statens
pensionsanstalt. Ändringarna synas böra träda i kraft den 1 juli 1939.
Till stöd för det i motionen II: ålö framställda yrkandet har anförts, att
enligt dc av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utfärdade normerna för pensionering
av vägdistriktens tekniska personal befattningshavare vore skyldig
avgå från tjänsten efter uppnådda 63 levnadsår samt att det för erhållande
av hel pension erforderliga antalet tjänstår utgjorde 30. Med hänsyn till
Bankoutskottets utlåtande Nr 42.
5
att den personal, varom här vore fråga, i sitt arbete utsattes för stora ansträngningar,
ansåge motionären, att nu gällande bestämmelser angående
pensionsåldern och antal tjänstår för åtnjutande av hel pension borde bibehållas
vid ett inordnande av personalen i statens pensionsanstalt.
I en den 18 april 1939 dagtecknad, till utskottet ställd skrivelse har Sveriges
arbetsledareförbund framlagt vissa synpunkter i anledning av de förslag,
som innefattas i förevarande proposition och motion.
I likhet med föredragande departementschefen anser utskottet lämpligt, att
pensionsförhållandena för vägmästare och med dem jämställda anställningshavare
hos vägdistrikten regleras genom personalens inordnande i statens
pensionsanstalt. Utskottet vill särskilt framhålla, att förslaget icke förutsätter
någon ökning av det statsbidrag till bestridande av vägdistrikts kostnad
för pensionering av ifrågavarande personal, som enligt gällande bestämmelser
må utgå av automobilskattemedel. Mot de villkor med avseende å
pensionsrätten, som innefattas i det föreliggande förslaget, har utskottet
icke funnit anledning till erinran. Utskottet avstyrker således det i motionen
11:416 väckta förslaget beträffande pensionsålder och antalet för hel
pension erforderliga tjänstår för ifrågavarande personal. Tillräckliga skäl till
avvikelse från Kungl. Maj:ts förslag härutinnan, vilket helt ansluter sig till
bestämmelserna under kap. VII av anstaltens reglemente, synas icke föreligga.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må, med avslag å motionen II: 416, bifalla
Kungl. Maj:ts förevarande proposition.
Stockholm den 25 april 1939.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Ehrnberg, Herling, Nilsson i Mölndal, Sundvik, Swartling,
Leander, /lodin i Visby och Albertsson*;
från andra kammaren: herrar Holmgren, Lovén, Paulsen, Andersson i Falkenberg, K.
A. Westman, Gustavson i Västerås, Osberg och Andersson i Lindome.*
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Utskottet.
Ililläng till riksdagens protokoll 1939. S sami. Nr 42.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1939:237 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående delaktighet i statens pensionsanstalt för viss personal hos v lig distrikt en. a1 i texten