Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion om revision av pensionsvillkoren för föreståndare och föreståndarinnor vid ålderdomshem m. fl. vårdanstalter.

1939-04-25 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1939:43, Utlåtande, i anledning av väckt motion om revision av pensionsvillkoren för föreståndare och föreståndarinnor vid ålderdomshem m. fl. vårdanstalter.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 43.

1

Nr 43.

Ankom till riksdagens kansli den 25 april 1939 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om revision av pensionsvillkoren

för föreståndare och föreståndarinnor vid

ålderdomshem m. fl. vårdanstalter.

I en inom andra kammaren under nr 19 väckt motion har herr Ericson i

Boxholm hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla

örn utredning och förslag till ändring i följande hänseenden av gällande

pensionsbestämmelser för föreståndare och föreståndarinnor vid ålderdomshem

och övriga i motionen angivna vårdanstalter, nämligen höjning av

minimipensionsunderlaget för nämnda befattningshavare från 600 kronor

till 1 200 kronor, sänkning av pensionsåldern för föreståndarinna från 60

till 55 år samt sänkning av antalet tjänstår för hel pension för föreståndarinna

från 30 till 25 år.

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.

Enligt kap. VI § 60 mom. 1 d) reglementet för statens pensionsanstalt

tillkommer pensionsrätt i anstalten föreståndare, föreståndarinna och husmoder,

anställd vid av staten, landsting, kommun eller annan samfällighet

anordnad vård av fattiga, sjuka, alkoholister, invalider, barn eller åldringar

eller ock vid stiftelse av allmännyttig natur, vilken övar dylik vård.

Jämlikt § 61 samma reglemente bestämmer pensionsanstalten tjänstepensionsunderlaget

för befattningshavare, varom nu är fråga, dock lägst till

600 kronor. Härvid gäller såsom huvudregel, att pensionsunderlaget skall

utgöra två tredjedelar av avlöningsförmånerna.

Pensionsåldern är jämlikt § 63 för föreståndarinna och husmoder 60 år

samt för föreståndare 65 år.

Enligt § 64 fordras för hel tjänstepension 30 tjänstår för nu ifrågavarande

befattningshavare.

Rätt till genast börjande tjänstepension inträder jämlikt § 66, bland annat,

i det fall, då befattningshavaren, efter att hava uppnått en ålder, som

med högst 5 år understiger pensionsåldern, i följd av försvagad hälsa eller

minskad arbetsförmåga frivilligt avgår eller, där huvudmannen har rätt alt

uppsäga honom, av huvudmannen uppsäges. Pensionen beräknas i dylika

fall efter försäkringstckniska grunder.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 8 sami. Nr 43.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 43.

Över förevarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat

utlåtande av statens pensionsanstalt samt statens inspektör för fattigvård

och barnavård, varjämte styrelsen för svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet

samt styrelsen för Sveriges socialvårdsfunktionärers riksförbund

beretts tillfälle att avgiva yttrande över motionen.

Statens pensionsanstalt har i huvudsak anfört följande:

I motionen föreslås ändring av pensionsbestämmelserna allenast för föreståndare

och föreståndarinnor. Då emellertid arbetsuppgifterna i åtskilliga

fall äro likartade, vare sig befattningshavare vunnit inträde i pensionsanstalten

under benämningen föreståndarinna eller husmoder, och då pensionsbestämmelserna

i båda fallen äro desamma, torde det få förutsättas,

att vad i motionen föreslagits avser jämväl husmödrar. I varje fall kunna

föreståndarinnor och husmödrar svårligen särskiljas i pensionshänseende.

För närvarande äro i pensionsanstalten delaktiga 1 016 föreståndarinnor

och husmödrar (summa tjänstepensionsunderlag omkring 1 220 000 kronor)

samt 75 föreståndare (summa tjänstepensionsunderlag 160 000 kronor). Av

föreståndarinnorna och husmödrarna hava — om å s. k. oreglerade tjänstepensionsunderlag

ifrågakommande pensionsförhöjning inräknas — 791 underlag

av 1 176 kronor, 199 underlag från 1 176 lipp till 3 396 kronor samt

26 underlag, understigande 1 176 kronor. Det lägsta underlaget är praktiskt

taget 1 000 kronor (i ett fall är dock underlaget 970 kronor). Av föreståndarna

hava 72 tjänstepensionsunderlag från 1 350 upp till 5 724 kronor.

Det lägsta för föreståndare förekommande underlaget är 1 176 kronor (för

en befattningshavare).

Av det anförda framgår, att tjänstepensionsunderlagen, vilka enligt de i

pensionsanstaltens reglemente fastställda allmänna grunderna äro bestämda

med hänsyn till avlöningsförmånerna, icke i något fall rönt inverkan av

föreskriften i § 61 av nämnda reglemente om ett lägsta underlag av 600

kronor. Även örn tjänstepensionsunderlagets minimibelopp i enlighet med

motionen skulle höjas till 1 200 kronor, skulle detta icke nämnvärt inverka

på ifrågavarande befattningshavares pensionsförmåner. Effekten därav skulle

nämligen allenast bliva, att — bortsett från förenämnda 26 föreståndarinnor

och husmödrar med något lägre tjänstepensionsunderlag än 1 176 kronor

— de 792 befattningshavare, vilkas underlag nu uppgår till sistnämnda

belopp, .skulle få en underlagsförhöjning av 24 kronor. I betraktande härav

och med hänsyn jämväl till bl. a., att tjänstepensionsunderlaget, med pensionsförhöjning

inberäknad, för samtliga i pensionsanstalten delaktiga barnmorskor

och ett betydande antal sjuksköterskor icke överstiger 1 176 kronor,

kan pensionsanstalten icke finna det påkallat att, med frångående av de

allmänna grunderna för bestämmande av tjänstepensionsunderlag, höja

minimibeloppet för sagda underlag på sätt i motionen föreslagits.

Till stöd för förslaget örn höjning av minimiunderlaget har i motionen

bl. a. anförts, att tjänstepensionsunderlaget för sjuksköterskor i enlighet

med 1936 års riksdags beslut höjts till 1 560 kronor. I avseende härå vill

pensionsanstalten framhålla, att såsom villkor för nämnda pensionsunderlag

för sjuksköterskor i kungl, kungörelsen nr 462/1936 föreskrivits vissa

minimilöneförmåner, vilka icke understiga vad som enligt § 23 mom. 1 av

pensionsanstaltens reglemente motsvarar berörda underlag, samt att, såsom

ovan angivits, tjänstepensionsunderlaget för ett stort antal sjuksköterskor

alltjämt utgör allenast 1 176 kronor, pensionsförhöjning inräknad.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 43.

3

Beträffande föreståndarinnornas pensionsålder har i motionen föreslagits,

att den skulle sänkas från (50 till 55 år, och såsom motiv för detta förslag

har anförts bl. a., att det torde vara ytterst få, som kunna uppehålla sm

befattning tills de bliva pensionsberättigade. Erfarenheten från pensionsanstaltens

pensioneringsverksamhet synes emellertid icke giva stöd för antagandet,

alt behov av sänkning av pensionsåldern skulle föreligga. Sålunda

hava av de 72 föreståndarinnor och husmödrar, vilka åtnjuta genast börjande

tjänstepension och vilkas pensionsrätt prövats under 10-arsperioden

1929—1938, 61 pensionerats efter uppnådda 60 levnadsår (varav ej mindre

än 25 kvarstått i tjänst efter pensionsåldern under 1/2 år eller längre tid,

nämligen 3 under 1/.,—1 år, 8 under 1—2 år, 1 under 2 3 år, 6 under

3_4 "år, 3 under 4—5 år samt 4 under längsta medgivna tid eller 5 år),

5 hava pensionerats på grund av sjukdom och endast 6 hava begagnat sig

av den i § 66 av reglementet för pensionsanstalten medgivna rätten att tillträda

genast börjande, försäkringstekniskt beräknad tjänstepension vid avgång

på grund av försvagad hälsa eller minskad arbetsförmåga inom 5 år

före pensionsåldern. Då härtill kommer, att den föreslagna sänkningen av

pensionsåldern skulle — bortsett fran kostnaderna för dyrtidstillägg, för

framtida förhöjningar av tjänstepensionsunderlagen samt för nya befattningars

inordnande i pensionsanstalten — medföra en ökning av statens

kostnader för pensioneringen, motsvarande ett kapitalvärde (räntefot 3 /2 %

och dödlighetstabellen R 32) ej understigande 6 000 000 kronor (motsvarande

en genomsnittlig årlig merkostnad av över 200 000 kronor), finner

sig pensionsanstalten böra avstyrka densamma liksom även den i samband

därmed föreslagna sänkningen av det för erhållande av hel tjänstepension

föreskrivna antalet tjänsteår.

Statens inspektör för fattigvård och barnavård har anfört, bland annat,

följande:

Statens inspektör för fattigvård och barnavård delar motionärens uppfattning

att det nuvarande minimipensionsunderlaget för föreståndarpersonalen

vid ifrågavarande vårdanstalter är alltför lågt och har intet att invända

mot att beloppet genom ändring i gällande pensionsbestämmelser

höjes från 600 till 1 200 kronor. .

Som motionären framhåller, förklarade på sin tid statens fattigvårdsinspektör,

att det vore önskvärt örn pensionsåldern för föreståndarinnorna

kunde sättas till 55 år. Erfarenheten torde ha givit statens fattigvårdsinspektör

rätt i hans uppfattning att pensionsåldern 60 år är för hög för dessa

befattningshavare.

Särskilt vid de mindre anstalterna är arbetet för föreståndarinnor och

husmödrar i hög grad påfrestande och uttömmer i förtid deras krafter. Ej

sällan få de ensamma stå för all vakning o. s. v. Men även vid de större

anstalterna lia föreståndarinnor och husmödrar ett synnerligen krävande

arbete.

Med hänsyn lill såväl dem som intagas å ifrågavarande vårdanstalter som

till föreståndarinnorna och husmödrarna själva förefaller det inspektören

lämpligt, att pensionsåldern för dessa befattningshavare sänkes till 55 år.

Med en dylik sänkning av pensionsåldern bör följa att antalet tjänsteår för

hel pension minskas lill 25 år.

Den i reglementet för statens pensionsanstalt stadgade skillnaden beträffande

pensionsåldern för å ena sidan sjuksköterska, barnmorska, tandskö
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bankoutskottets utlåtande Nr 43.

sjukgymnast samt å andra sidan föreståndarinna och husmoder

1 ordalier inspektören icke vara motiverad.

Under hänvisning till vad ovan anförts får statens inspektör för fattigvård

och barnavård tillstyrka bifall till motionen.

Styrelsen för svenska fattigvårds- och barnavård sförbundet har anfört,

bland annat, följande:

Ehuru en ändring beträffande storleken av det i reglementet för statens

pensionsanstalt för föreståndarinnor m. fl. stadgade minimipensionsunderlaget

bOO kronor finge anses sakna egentlig praktisk betydelse, kunde det

anses riktigast, att detsamma anpassades efter numera rådande förhållanden,

och styrelsen ville därför tillstyrka en dylik ändring, därvid dock gränsen

syntes böra sättas icke vid 1 200 utan vid 1 176 kronor.

Beträffande den av motionären föreslagna sänkningen av pensionsåldern

vöre denna fråga i motsats till den förut berörda av stor praktisk räckvidd

saval ur själva vårdarbetets synpunkt som rent ekonomiskt. Om saken

forst betraktades ur arbetets synpunkt, kunde man anse beklagligt, att en

erfaren och inom vårdområdet mognad kraft skulle lämna det aktiva arbetet

sa tidigt som vid 55 års ålder. Det kunde med viss rätt göras gällande

att detta vore ett slöseri med goda arbetskrafter. Å andra sidan — och det

vore ju närmast motionärens synpunkt — kunde det påstås, att arbetet

vöre sa påfrestande att vederbörande redan vid sagda ålder i allmänhet

ej längre orkade med en fullgod prestation, och att det därför såväl ur arbetets

synpunkt som även ur föreståndarinnans egen vore riktigast, att hon

lamnade sin befattning. Motionären hänvisade härvidlag till att sjuksköterskor

hade en pensionsålder av 55 år och ansåge föreståndarinnornas

a.ete. numera vara av den art, att de i avseende på pensionsålder borde

jamstallas med sjuksköterskorna. Denna fråga vore givetvis svår att bedöma.

I själva verket utgjorde befattningarna såsom föreståndarinna eller

husmoder vid ålderdomshem, barnhem och andra i pensionsanstaltens reglemente

asyftade vårdanstalter ingen homogen grupp. Alltefter hemmets art

och storlek ankomme det på föreståndarinnan i högre eller lägre grad att

-hedvid de ledande uppgifterna — även sköta de rena vårduppgifterna

och hushållsarbetet. I själva verket syntes motionärens motivering framför

allt vara tdlämplig på de små ålderdomshemmen och barnhemmen, där det

otta saknades eller vore knappt med biträdande personal och där föreståndarinnan

därför själv kanske nästan ensam finge svara för de alltmera omfa*t3nd.

e vårduppgifterna, vakning m. m. dyl. På de större hemmen syntes

arbetsförhållandena därvidlag vara bättre och motionärens motivering för

en sänkning av pensionsåldern därför mindre bärande. Styrelsen hade sig

icke bekant, huru det härvidlag ställde sig beträffande sjuksköterskor m<m

hade vissa anledningar antaga, att man även i fråga om dem kunde finna

en grupp av befattningar (t. ex. såsom husmödrar på sjukhus), beträffande

vilka en pensionsålder på 60 år skulle vara fullt försvarlig.

Motionären hade icke berört frågan på vad sätt den avsevärda ökning av

pensionskostnaderna hans förslag innebure skulle bestridas. Skulle man vidhalla

den nuvarande fördelningen mellan staten, huvudmännen och beattnmgshavarna,

syntes på samtliga tre parter komma en icke oväsentlig

ökning av utgifterna, vilkens storlek dock vore obekant.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 43.

5

Det finge vid bedömande av motionärens nu ifrågavarande förslag icke

förbises, att situationen just nu och sannolikt för en ganska lång tid framåt

ur vårdarbetets synpunkt vore olämplig för förslagets förverkligande av den

orsak, att tillgången på kvalificerade arbetskrafter på vårdområdet för närvarande

vore knapp. Den pågående utvidgningen av sjukvården toge i en

ständigt stegrad omfattning de nya generationerna av kvinnlig ungdom i

anspråk. Allvarliga svårigheter för tillgodoseende av sjukvårdens behov bade

visat sig föreligga. Det vore givet, att detta förhållande återverkade på tillgången

på arbetskrafter för ålderdomshem och barnhem m. fl. anstalter,

och fattigvårdsstyrelserna hade nu många gånger svårt att finna kompetenta

föreståndarinnor. Ur denna synpunkt måste det förefalla mindre välbetänkt

att f. n. företaga en generell sänkning av pensionsåldern.

Av det anförda franninge, att beträffande förslaget om sänkning av pensionsåldern

från 60 till 55 år starka skäl kunde anföras både för och emot.

I ett avseende saknades emellertid alldeles upplysningar, nämligen i fråga

om kostnaderna för en dylik ändring och kostnadernas lämpliga fördelning

på olika parter. Styrelsen ansåge det för sin del icke möjligt att taga ställning

till förslaget, innan utredning i dylikt avseende förebragts, och kunde

sålunda f. n. tillstyrka motionärens förslag endast så tillvida, att styrelsen

ville hemställa om utredning angående storleken av de kostnader, som

skulle följa med den föreslagna sänkningen av pensionsåldern och den

lämpliga fördelningen av dessa kostnader.

Denna utredning borde emellertid enligt styrelsens mening omfatta även

kostnaderna för ett mindre långtgående förslag, som likväl skulle kunna i

avsevärd utsträckning tillmötesgå de önskemål, som från flertalet föreståndarinnor

framkommit såsom svar å en av styrelsen gjord förfrågan hos dessa

om en eventuell sänkning av pensionsåldern. Enligt § 66 i reglementet för statens

pensionsanstalt inträdde rätt till genast börjande tjänstepension för föreståndarinna

vid 55 år, örn hon i följd av försvagad hälsa eller minskad arbetsförmåga

frivilligt avginge. Pensionen utginge dock i dylikt fall med lägre belopp,

vilket beräknades med hänsyn till åldern efter försäkringstekniska

grunder, varjämte i de flesta fall en ytterligare avkortning av pensionen måste

följa, enär vederbörande icke hunnit uppnå det föreskrivna antalet tjänstår

(30). Det vöre värdefullt erhålla utredning rörande storleken av de kostnader,

som skulle följa av en sådan ändring av ifrågavarande bestämmelser, att,

ehuru pensionsåldern bibehölles vid 60 år, det för hel tjänstepension erforderliga

antalet tjänsteår minskades från 30 till 25 år, samt att föreståndarinna

finge rätt att avgå efter fyllda 55 år utan åberopande av särskilda skäl.

Styrelsen för Sveriges socialvårdsfunktionärers riksförbund har i avgivet

yttrande tillstyrkt de i motionen föreslagna ändringarna av de nu gällande

pensionsbestämmelserna för nu ifrågavarande befattningshavare.

Vad först angår det i motionen framställda yrkandet örn höjning av mini- Utskottet.

mipensionsunderlaget för föreståndare och föreståndarinnor (husmödrar)

fran 600 kronor till 1 200 kronor, framgår av den verkställda utredningen,

att en dylik höjning skulle i stort sett sakna praktisk betydelse för bestämmande

av pensionsbeloppen. Med hänsyn härtill torde en ändring av här

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 43.

avsedda bestämmelse i reglementet för statens pensionsanstalt kunna utan

olägenhet anstå till en mera allmän översyn av reglementet. Utskottet avstyrker

alltså motionen i nu förevarande del.

Vidkommande härefter förslaget örn en sänkning av pensionsåldern för

föreståndarinna (husmoder) från 60 till 55 år ävensom av antalet tjänstår

för hel pension från 30 till 25 år, lärer det visserligen icke kunna bestridas,

att de arbetsuppgifter, som åligga ifrågavarande anställningshavare, särskilt

inom mindre vårdanstalter, ställa stora krav på personalens fysiska uthållighet

och vigor. Arbetsförhållandena torde dock kunna förväntas bliva

i viss mån förbättrade genom det överförande av kroniskt sjuka och sinnesslöa

eller lindrigt sinnessjuka personer till egentliga sjukvårdsanstalter, som

efter hand i allt större omfattning kommer att äga rum. Statens pensionsanstalt

har vidare upplyst, att erfarenheten hittills från dess pensioneringsverksamhet

icke synts giva stöd för antagandet, att behov av sänkning av

pensionsåldern för ifrågavarande föreståndarinnor (husmödrar) skulle föreligga.

Härtill kommer, att, såsom pensionsanstalten framhållit, en dylik

åtgärd skulle medföra en jämförelsevis betydande ökning av statens kostnader

för pensioneringen. Mot genomförande av en sänkning av pensionsåldern

för ifrågavarande personal talar slutligen den nu rådande och säkerligen

även under den närmaste framtiden bestående bristen på dylik personal.

Erinras må i detta sammanhang, att 1938 års riksdag på framställning

av Kungl. Majit (prop. nr 324) fann erforderligt att för minskande

av de olägenheter, som uppstått genom den förefintliga bristen på statlig

sjuksköterskepersonal, vidtaga särskilda åtgärder genom medgivande av förlängt

anstånd med avsked eller entledigande av dylik personal. I anledning

av vad statens inspektör för fattigvård och barnavård anfört må slutligen

framhållas, att för tandsköterska och sjukgymnast gäller — enligt beslut av

fjolårets riksdag — samma pensionsålder 60 år som för föreståndarinna och

husmoder. På grund av vad nu anförts avstyrker utskottet bifall till motionen

jämväl i nu förevarande del.

Oavsett det nu anförda synes en sänkning av pensionsåldern icke böra,

såsom i motionen föreslås, genomföras för en enstaka grupp av befattningshavare.

Riksdagen har ock under de senare åren ställt sig avvisande mot

förslag om sänkning av gällande pensionsåldrar för olika till statens pensionsanstalt

anslutna befattningshavargrupper. Frågan örn en dylik sänkning

har nämligen ansetts böra upptagas till omprövning endast i samband

med en mera omfattande översyn av pensionsåldrarna för de i anstalten

delaktiga personalgrupperna. I detta sammanhang vill utskottet framhålla,

att det med hänsyn till de direktiv, vilka meddelats de enligt Kungl. Majits

bemyndigande den 17 juni 1938 tillkallade sakkunniga för utredning angående

statens pensionsanstalts fondställning m. m., synes vara att förvänta,

att på grundval av utredningen översyn kommer att företagas beträffande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 43,

7

vissa av de för pensionsanstalten nu gällande pensioneringsbestämmelserna,

varvid jämväl de i motionen berörda frågorna torde kunna förutsättas bliva

föremål för omprövning.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion II: 19 ej må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 25 april 1939.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Berling, Friggeråker*, Sandén, Holmström*,

Nilsson i Mölndal, Bjurström och Swartling;

från andra kammaren: herrar Holmgren, Lovén, Paulsen, Andersson i Falkenberg,

K. A. Westman, Gustavson i Västerås, Osberg och Svedman.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.