Sök i Ratio Lex

Memorial, med förslag i fråga örn rätt till besvär över beslut, fattat av fullmäktige i riksbanken eller riksgäldskontoret eller av styrelsen för riksdagsbiblioteket, örn vägran att utlämna allmän handling.

1939-04-25 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1939:44, Memorial, med förslag i fråga örn rätt till besvär över beslut, fattat av fullmäktige i riksbanken eller riksgäldskontoret eller av styrelsen för riksdagsbiblioteket, örn vägran att utlämna allmän handling.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets memorial Nr 44.

1

Nr 44.

Ankom till riksdagens kansli den 25 april 1939 kl. 3 e. m.

Memorial, med förslag i fråga örn rätt till besvär över beslut, fattat

av fullmäktige i riksbanken eller riksgäldskontoret eller

av styrelsen för riksdagsbiblioteket, örn vägran att utlämna

allmän handling.

Enligt ett av 1936 års riksdag såsom vilande för vidare grundlagsenlig

behandling antaget förslag till ändrad lydelse av § 86 regeringsformen, § 38

mom. 1 riksdagsordningen samt §§ 1 och 2 tryckfrihetsförordningen avseende

allmänna handlingar, vilket förslag 1937 års riksdag vid företagen

slutlig prövning för sin del godkände och antog, erhöll § 2 mom. 5 stycket 1

tryckfrihetsförordningen följande lydelse:

»Menar någon att myndighet olagligen vägrat honom tillgång till allmän

handling, äger han söka rättelse i den ordning som gäller för vinnande av

ändring i beslut eller åtgärder av myndigheten i det mål eller ärende till

vilket handlingen hör. Hänför sig icke handlingen till mål eller ärende, däri

beslut av myndigheten kan överklagas, skall rättelse sökas i den ordning

som i allmänhet må gälla för vinnande av ändring i myndighetens beslut

eller åtgärder. Kan talan om utlämnande icke enligt nu givna regler fullföljas,

skola besvär anföras hos Konungen i vederbörande statsdepartement,

såvitt fråga är örn statsmyndighet, och hos Konungens befallningshavande,

såvitt fråga är om kommunalmyndighet, över departementschefs vägran

att utlämna handling må dock icke klagas. Om vinnande av rättelse i dylikt

beslut av myndighet som tillhör eller lyder under riksdagen gälle vad riksdagen

bestämmer.»

I proposition nr 140 till 1936 års riksdag i ämnet uttalade föredragande

departementschefen beträffande sista punkten i det citerade stadgandet följande:

»Beträffande myndigheter som höra till eller lyda under riksdagen

torde på sätt föreslagits vara lämpligast att överlämna åt riksdagen att bestämma,

om och i vad mån besvärsrätt vid vägran att utlämna handling skall

förekomma samt ordningen för besvärs anförande.» Något stadgande om

den ordning, vari beslut härom skall komma under prövning, linnes emellertid

icke.

I ett den 25 maj 1937 dagtecknat memorial (nr 24) i anledning av den

ändrade lydelsen av förevarande stadgande i tryckfrihetsförordningen anförde

konstitutionsutskottet, att besvär enligt utskottets mening icke syntes

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 8 sami. Nr 44. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets memorial Nr ii.

böra få föras över kammares, utskotts, kanslideputerades, riksdagens revisorers

eller justitie- eller militieombudsmannens vägran att utlämna allmän

handling. Huruvida och i vad mån besvär kunde få föras över beslut, fattat

av fullmäktige i riksbanken eller i riksgäldskontoret eller av styrelsen för

riksdagsbiblioteket, om vägran att utlämna allmän handling, syntes få bero

av för dessa gällande reglementen, vilka det ankomme på bankoutskottet

att granska. Sedan det ovan berörda grundlagsförslaget numera av riksdagen

för dess del slutligen godkänts och antagits, ansåge sig utskottet böra

rikta riksdagens uppmärksamhet på nyssnämnda förhållanden, vilket utskottet

finge för riksdagen anmäla.

Konstitutionsutskottets memorial lades av riksdagens kamrar till handlingarna.

I anledning härav anmodade bankoutskottet i skrivelse den 2 juni 1937

delegerade för riksdagens verk att verkställa utredning huruvida och i jakande

fall varest besvär skulle kunna anföras över beslut av fullmäktige i

riksbanken eller i riksgäldskontoret eller av styrelsen för riksdagsbiblioteket

örn vägran att utlämna allmän handling ävensom att till utskottet inkomma

med yttrande och förslag i ämnet.

Delegerade för riksdagens verk inhämtade i anledning härav från fullmäktige

i riksbanken och i riksgäldskontoret samt från styrelsen för riksdagsbiblioteket

utlåtande i frågan. Fullmäktige i riksgäldskontoret överlämnade

därvid till delegerade av dem införskaffade yttranden av sakkunniga, nämligen

professorerna C. A. Reuterskiöld och N. Herlitz samt justitieombudsmannen

N. T. Ljunggren, av vilka yttranden jämväl fullmäktige i riksbanken

och styrelsen för riksdagsbiblioteket före ärendets behandling bereus

tillfälle taga del.

Med skrivelse den 5 maj 1938 överlämnade delegerade för riksdagens verk

till bankoutskottet i avskrift samtliga utlåtanden jämte de sakkunnigas yttranden

ävensom hos fullmäktige i riksbanken fört protokoll i ärendet. I

delegerades ovanberörda skrivelse lämnades tillika följande redogörelse för

de i ärendet avgivna yttrandena och sakkunnigutlåtandena.

Av de hörda sakkunniga har professor Reuterskiöld uttalat, att anordning

med besvärsförfarande och besvärsinstans för de i skrivelsen avsedda

fallen varken är av lagen fordrad eller av behovet påkallad. Till denna

mening hava de båda övriga sakkunniga anslutit sig i den formen, att de

finna det kunna starkt ifrågasättas, huruvida något behov av sådan anordning

verkligen förefinnes.

Samtliga sakkunniga äro jämväl ense därom, att något redan existerande

organ, som fullt lämpligt kan fungera såsom besvärsinstans, icke är för

handen. Mot att bankoutskottet skulle fungera såsom sådan erinras i

första hand att besvär i så fall icke kunde komma under prövning under

den del av året, då riksdag ej är samlad. Ett överlämnande till delegerade

för riksdagens verk av uppgiften i fråga stöter, enligt vad professor Herlitz

framhållit, på den betänkligheten, att delegerades sammansättning måste

regelmässigt medföra jävighet för en eller två bland dem att deltaga i

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets memorial Nr 44.

3

prövningen av anförda besvär. Nämnde sakkunnige har, för det fall att

ett besvärsförfarande anses böra komma till stånd, funnit tryckfrihetskommitterade

snarare än någon annan institution böra betros med uppgiften,

men tillika betonat, att en sådan anordning dock kan göras till föremål

för vissa anmärkningar och icke är fullt tillfredsställande. Detta uppslag

har ej heller vunnit anslutning av de båda andra sakkunniga.

Justitieombudsmannen Ljunggren har med hänsyn till nu angivna svårigheter

förordat, att, därest ett besvärsförfarande finnes böra införas,

en särskilt för ändamålet utsedd nämnd skall vara besvärsinstans. Denna

nämnd borde utses av bankoutskottet för en valperiod av fyra år och vara

övervägande sammansatt av lagfarna ledamöter under ordförandeskap av

en medlem av högsta domstolen eller regeringsrätten. De båda övriga sakkunniga,

som jämväl dryftat utvägen att för besvärsprövningen tillskapa

ett särskilt organ, hava emellertid såsom ett avgörande skäl mot att tillita

densamma anfört, att det med säkerhet kan förutses att endast i mycket

sällsynta undantagsfall något ärende bleve att handlägga. Att så är förhållandet

har även justitieombudsmannen Ljunggren vitsordat under hänvisning

till hittillsvarande erfarenhet.

I anslutning till den av de sakkunniga uttalade meningen hava fullmäktige

i riksbanken och i riksgäldskontoret samt styrelsen för riksdagsbiblioteket

i sina utlåtanden — vilka avse ettvart allenast vederbörandes eget

verk — förordat, att åtgärder för införande av besvärsrätt ej föj1 närvarande

vidtagas.

Vid delegerades skrivelse var fogat utdrag ur protokoll hos fullmäktige

i riksbanken den 17 mars 1938, utvisande att bankofullmäktigen Jonsson

vid ärendets behandling förklarat sig hava den principiella uppfattningen,

att en besvärsinstans borde finnas och att såsom sådan bankoutskottet

kunde tjäna, örn ock det måste medgivas, att denna lösning icke vore

idealisk.

Delegerade för riksdagens verk hava slutligen för egen del instämt i den

i utlåtandena uttryckta uppfattningen och såsom infordrat yttrande hemställt,

att åtgärder för införande av rätt till besvär över beslut av fullmäktige

eller av biblioteksstyrelsen om vägran att utlämna allmän handling

icke för närvarande vidtoges.

Ärendet blev därefter föremål för behandling vid 1938 års bankoutskott,

som vid föredragning av delegerades skrivelse uttalade sig för att åtgärder

måtte vidtagas för införande av rätt till besvär över här avsedda beslut, i

den mån dylik rätt icke kunde anses föreligga enligt gällande bestämmelser,

samt att bankoutskottet borde vara besvärsinstans. Ärendet blev emellertid

icke slutbehandlat före riksdagens avslutande, varom utskottet underrättade

delegerade genom skrivelse den 3 juni 1938.

Vid den omprövning, som utskottet i år ägnat här ifrågavarande spörs- utskottet.

mål, har utskottet icke funnit anledning frångå den principiella ståndpunkt,

utskottet, på sätt ovan lämnade redogörelse utvisar, i fjol intog i ärendet.

Enligt utskottets mening bör således möjlighet hållas öppen att anföra be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets memorial Nr 44.

svär över beslut av fullmäktige i riksbanken eller i riksgäldskontoret eller

av styrelsen för riksdagsbiblioteket om vägran att utlämna allmän handling.

Vad angår frågan örn besvärsinstans har den verkställda utredningen utvisat,

att en fullt tillfredsställande lösning av denna fråga icke kan ernås

inom ramen av redan bestående institutioner men att å andra sidan tillskapandet

av ett särskilt organ för ändamålet icke lämpligen bör ifrågakomma.

I detta läge torde det i första hand böra övervägas, huruvida icke avgörandet

i bär avsedda, säkerligen sällsynt förekommande besvärsmål skulle

kunna anförtros åt bankoutskottet, som redan nu fungerar såsom besvärsinslans,

då det gäller att ernå rättelse i beslut av ifrågavarande myndigheter

vid riksdagens verk, i den mån dessa beslut kunna överklagas. Även örn,

såsom framgår av de sakkunnigas ovan omförmälda yttranden, vissa erinringar

kunna framställas mot en dylik anordning, synes densamma likväl

vara att föredraga framför det alternativ, som delegerades föreliggande förslag

innebär, nämligen att besvärsrätt överhuvud icke skulle förefinnas.

Vid nu angivna förhållanden har utskottet funnit sig böra stanna för att

förorda, att riksdagen uppdrager åt bankoutskottet att handlägga här avsedda

besvärsmål. I fråga örn ordningen för besvärs anförande i förevarande

fall torde böra tillämpas samma bestämmelser, som gälla vid överklagande

av andra beslut av myndigheterna i fråga.

Föreskrift om besvärsrätt över beslut om vägran att utlämna allmän handling

torde vad angår riksbanken och riksdagsbiblioteket lämpligen böra

meddelas genom att i § 41 mom. 2 första stycket bankoreglementet respektive

i § 26 första stycket stadgarna för riksdagsbiblioteket införes ett tillägg

av den lydelse, som i kursiv stil framgår av utskottets här nedan gjorda hemställan.

Beträffande riksgäldskontoret lärer någon reglementsändring icke

vara erforderlig. I § 19 riksgäldskontorets reglemente stadgas nämligen, att

över fullmäktiges beslut i mål, som röra riksgäldskontorets tjänstemän eller

andra enskilda personer, den eller de, på vilkas rätt dessa beslut kunna inverka,

äger att hos bankoutskottet anföra besvär. Denna avfattning torde

inrymma besvärsrätt jämväl i sådana ärenden, varom här är fråga.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må besluta,

1) att § 41 mom. 2 första stycket bankoreglementet skall

erhålla följande ändrade lydelse:

»över sådana av fullmäktige fattade beslut, som---

vid nämnda verk, eller vilka innefatta vägran att utlämna

allmän handling, kunna besvär anföras hos bankoutskottet»;

samt

2) att § 26 första stycket stadgarna för riksdagsbiblioteket

skall erhålla följande ändrade lydelse:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets memorial Nr ii.

5

»över styrelsens beslut i mål, som röra bibliotekets befattningshavare

eller innefatta vägran att utlämna allmän handling,

äger den, på vars rätt beslutet kan inverka, att hos

bankoutskottet anföra besvär.»

Stockholm den 25 april 1939.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Ehrnberg, Friggeråker*, Sandén,

Holmström*, Nilsson i Mölndal och Sundvik;

från andra kammaren: herrar Holmgren, Andersson i Falkenberg, K. A. Westman,

Gustavson i Västerås, Osberg, Svedman, Andersson i Munkaljungby och Eriksson

i Sandby.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bihang lill riksdagens protokoll 1939. 8 sami. Nr ii.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.