Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om förfogande över utländska betalningsmedel m. m. under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden

1939-05-25 · 11 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1939:57, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om förfogande över utländska betalningsmedel m. m. under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 57-

1

Nr 57.

Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1939 kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag om förfogande över utländska betalningsmedel

m. m. under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden

(valutalag).

I en till riksdagen avlåten, den 5 maj 1939 dagtecknad proposition nr 290,

som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl.

Majit, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, jämlikt § 87 regeringsformen föreslagit riksdagen att antaga

vid propositionen fogat förslag till lag om förfogande över utländska betalningsmedel

m. m. under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden

(valutalag).

Berörda lagförslag är såsom bilaga fogat vid detta utlåtande.

I propositionen lämnas till en början redogörelse för det föreliggande ärendets

förberedande handläggning inom finansdepartementet. Härav framgår,

bland annat, att ett författningsutkast, benämnt 1939 års sakkunnigförslag,

genom remiss underställts olika myndigheter. Härefter har inom departementet

utarbetats förslag till valutalag, i propositionen betecknat såsom departements

förslaget.

Departementschefens yttrande.

Departementschefen har till stöd för det föreliggande lagförslaget anfört

följande allmänna motivering:

»Såsom med styrka framhållits i de yttranden som avgivits över sakkunnigförslaget,

bör en reglering av valutahandeln icke ifrågakomma i andra

fall, än då de olägenheter, som en sådan reglering även vid en försiktig tilllämpning

måste medföra, framstå såsom ett mindre ont än de verkningar,

som utvecklingen på valutamarknaden skulle erhålla, örn regleringen icke

genomfördes. Till grund för bedömandet av föreliggande lagstiftningsfråga

bör därför läggas en diskussion av den sannolika valutautvecklingen i olika

krislägen, betydelsen av denna utveckling för det svenska folkhushållet samt

möjligheterna att utan tillgripande av en reglering behärska valutasituationen,

i den mån den utvecklas i för landet ogynnsam riktning.

Valutautvecklingen i olika krislägen.

Att man, för den händelse Sverige skulle indragas i krig, har att räkna

med risk för en omfattande kapitalutströmning, trots att den allmänna

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 8 sami. Nr 57.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 57.

politiska situationen då otvivelaktigt skulle starkt begränsa möjligheterna till

en överföring av tillgångar till utlandet, får anses ställt utom diskussion. Riksbankens

stora innehav av främmande valutor skulle i ett dylikt läge icke utgöra

tillräckligt skydd mot en sådan utveckling. Dessa tillgodohavanden

motsvaras i mycket betydande utsträckning av kortfristiga skulder till banker

och enskilda, vilket betyder, att de snabbt kunna undandragas riksbankens

disposition. Därtill kommer, att kapitalrörelserna i ett krigsläge knappast

i högre grad påverkas av riksbankens tekniska möjligheter att någon

tid framåt försvara valutan. En kapitalutströmning vid krig kan väntas inträda

med sådan snabbhet, att den kan förebyggas endast genom omedelbara

motåtgärder.

Örn Sverige skulle omedelbart hotas av krig, har man sannolikt

att räkna med i allt väsentligt samma valutautveckling som i händelse av

krig. Det vore alltför optimistiskt att tro, att de grupper, som vid ett

krigsutbrott kunna befaras vilja överföra sina tillgångar i guld eller främmande

valutor, skulle handla väsentligt annorlunda, då krigsfara föreligger.

De åtgärder på valutamarknaden, som anses böra ifrågakomma vid krig,

måste därför med samma rätt få vidtagas, när riket befinner sig i omedelbar

krigsfara.

För den händelse krigsfaran allmänt uppfattas som verklig, synes den av

anförda skäl utgöra tillräcklig anledning till ingripanden i valutahandeln, så

snart tecken till kapitalutströmning börja visa sig. Uppfattningarna om krigsfarans

aktualitet måste emellertid vara växlande; redan ett krig mellan europeiska

makter, i vilket Sverige icke synes löpa omedelbar fara att bliva indraget,

kan tänkas utlösa sådana farhågor beträffande deli framtida utvecklingen,

att en omfattande kapitalutströmning från Sverige kommer till stånd.

En sådan av krig mellan främmande makter orsakad kapitalutströmning

måste anses ställa samma valutapolitiska problem,

som möta vid krig eller omedelbar krigsfara för Sverige. Icke heller på denna

punkt torde delade meningar behöva råda. Örn ett krig mellan främmande

makter utlöser panikartade företeelser på den svenska marknaden,

får detta anses tyda på att farhågorna för att även Sverige skall indragas i

krig ha full aktualitet.

Jag vill i detta sammanhang även beröra risken för en omfattande kapitalutströmning

från Sverige utan bakgrund i ett europeiskt

krig. Örn den än icke kan helt avvisas, är den dock otvivelaktigt

att anse såsom åtminstone för närvarande mycket ringa. Såsom i det följande

erinras, föreligga i stället vissa förutsättningar för en kapitalinströmning

till Sverige. Då de sannolika utvecklingstendenserna utom landet i händelse

av bibehållen fred sålunda snarast tala för en haussespekulation i svenska

kronor, är det tydligen icke stor anledning att under samma förutsättning

räkna med möjligheten av kapitalutströmning. Till en annan slutsats torde

man kunna komma, endast om man räknar med risk för en primär inflation

i Sverige, ett alternativ som här kan lämnas åsido.

Den enighet, som i stor utsträckning föreligger rörande behovet av ingri
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 57.

3

panden i vissa lägen mot en utströmning av kapital ur landet, möter icke,

då man kommer till det andra slag av risker, som förslaget till valutalag tar

i sikte, alltså möjligheten av en skadlig kapitalinströmning till vårt land.

Detta torde, av yttrandena över förslaget att döma, hänga samman med

att de olika möjligheter, som innefattas under uttrycket svår penningkris,

icke blivit närmare preciserade. Att en dylik inströmning av kapital

måste utgöra en ganska osannolik eventualitet, för den händelse Sverige befunne

sig i krig eller hotades av en omedelbar krigsfara, behöver knappast

framhållas. Däremot kan icke den möjligheten avvisas, att krig mellan

andra makter eller krigsfara, som icke omedelbart synes

beröra vårt land, skulle kunna skapa ett sådant läge på valutamarknaden,

att främmande kapital i icke önskvärd utsträckning söker sig

till Sverige.

Den svenska kronan torde för närvarande allmänt betraktas såsom en relativt

stark valuta både på grund av att riksbanken redovisar betydande

utländska tillgodohavanden, på vilka betalningsbalansens utveckling icke

hittills övat tryck, och med tanke på den relativt stabila prisutvecklingen

inom landet. Under sådana förhållanden kan den uppfattningen vinna spridning,

att en höjning av den svenska kronans värde mot andra valutor är blott

en tidsfråga. Tillräckligt stora belopp äro för närvarande spekulativt engagerade

på den internationella penningmarknaden, för att en för svenska förhållanden

mycket omfattande kapitalinströmning till landet skall kunna komma

till stånd. Jag återkommer i det följande till de olägenheter med vilka

en sådan utveckling skulle vara förbunden. Här må blott påpekas, att dessa

olägenheter komma att göra sig gällande, även örn kapitalinströmningen på

grund av den politiska situationens utveckling eller av andra skäl snabbt

skulle vändas i sin motsats. Om den väntade höjningen av den svenska kronans

värde blivit verklighet, upphävas icke därav förorsakade förluster genom

en påföljande sänkning vid en eventuell utströmning av flyktkapitalet.

Valutautvecklingens betydelse för folkhushållet.

Det torde vara obehövligt att utförligare behandla vådorna av en omfattande

kapitalutströmning när landet befinner sig i krig eller omedelbar krigsfara.

Att landets utländska tillgodohavanden i ett sådant läge måste skyddas

för att, såvitt möjligt, användas till tryggande av varuförsörjningen samt

att de i samma syfte böra i nödvändig utsträckning sta till statsmakternas

förfogande, erkännes av alla. Såsom närmare utvecklats i den protokollet

bifogade promemorian om behovet av valutapolitisk krigsberedskap

(bil. D) kunna emellertid återverkningarna på folkhushållet av en omfattande

kapitalutströmning i rent penningpolitiskt hänseende bliva sådana,

att motåtgärder äro påkallade, även örn man bortser från behovet att

skydda varuförsörjningen.

Vid en betydande kapitalinströmning måste verkningarna ses mot bakgrunden

av penningpolitikens utformning. Innan jag går vidare, torde jag

därför få i korthet erinra örn de av statsmakterna godtagna riktlinjerna för

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 57.

den svenska penningpolitiken. Den teoretiska behandlingen av valutafrågan

i nyssnämnda promemoria utgår från två krav: relativt stabil prisnivå och

såvitt möjligt oförändrade växelkurser. I stark förenkling återge dessa krav

två grundläggande önskemål, vilka i en krigssituation sannolikt aldrig kunna

samtidigt tillgodoses och även vart för sig blott i begränsad utsträckning

kunna uppfyllas. Jag torde vid anmälan av förslag till maximiprislag

få anledning att utförligare behandla frågan om prisutvecklingen och prispolitiken

i händelse av krig. Här må blott framhållas, att en av riktpunkterna

för penningpolitiken vid krig eller krigsfara måste bliva att med minsta

möjliga förlust för exporten till följd av en reduktion av exportvalutornas

värde så effektivt som möjligt begränsa de utländska prisrörelsernas återverkan

på den svenska marknaden.

De olägenheter av en omfattande kapitalinströmning till Sverige, som

i detta sammanhang kräva beaktande, sammanhänga främst därmed, att

kapitalimporten mäste allvarligt försvåra genomförandet av en penningpolitik

efter angivna linjer, närmast till följd av de betydande förlustrisker,

varmed en sådan politik under angivna förhållanden blir förbunden. Redan

till följd av en stark prisstegring utomlands även om denna icke utlöser

några kapitalrörelser av betydelse, ställas statsmakterna inför en

svårbedömd avvägning mellan prisstegring på hemmamarknaden och reduktion

av värdet på expoitvalutorna. Konflikten skärpes, i den mån kapital

strömmar till landet, eftersom valutan då kommer att utsättas för ett dubbelt

tryck och dessutom förlustriskerna för Sverige ökas, i samma mån som

landets utländska tillgodohavanden tillväxa. Hur valet i en konfliktsituation

bör träffas, beror på omständigheterna i det särskilda fallet. Enklast

ställer sig valet, om valutafördelningen är sådan, att staten får bära den

övervägande delen av förlusten vid en för prisstabilisering nödvändig växelkursförändring,

men det får icke förbises, att statens förlust vid en sänkning

av de utländska växelkurserna efter en omfattande kapitalinströmning

till landet, såsom framhållits i den tidigare åberopade promemorian, är en

förlust för hela folkhushållet.

Möjligheter att behärska valutautvecklingen.

Riksbankens möjligheter att med traditionella medel behärska en kapitalutströmning,

föranledd av krig eller krigsfara, äro begränsade. En höjning

av räntesatserna, en skärpning av kraven på bankernas reserver och

direkta överenskommelser med de större bankerna om kreditrestriktioner

de åtgärder som närmast komma i fråga — behöva icke frånkännas värde,

men måste i det förutsatta läget anses avgjort otillräckliga. Ett kraftigare

medel vore en så betydande höjning av de utländska valutornas notering,

att innehavare av svenskt kapital hölles tillbaka genom förlustrisken.

Utvägen torde i denna form endast ha ett teoretiskt intresse.

Gynnsammare te sig möjligheterna vid kapitalinströmning. I sitt yttrande

över sakkunnigförslaget ha bankofullmäktige erinrat om olika sätt att

fran riksbankens sida dämpa en sådan rörelse på valutamarknaden. Även

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 57.

5

fullmäktige synas emellertid räkna med att de traditionella medlen vid en

kapitalimport i samband med krigsfara kunna visa sig otillräckliga. Om

detta är fallet eller ej, torde i väsentlig grad bli beroende på huruvida man

är beredd till en kraftig sänkning av de utländska växelkurserna. En vägning

av nackdelarna vid en sådan sänkning kan ge till resultat, att valutareglering

är att föredraga.

Slutsatser.

Det anförda leder närmast till slutsatsen, att möjligheter till valutareglering

böra föreligga i händelse av kapitalutströmning orsakad av krig och

överhängande krigsfara såväl som av krig mellan främmande makter. För

detta talar icke endast risken för att riksbankens utländska tillgodohavanden

under dessa omständigheter snabbt gå förlorade, om motåtgärder ej

vidtagas, samt de för varuförsörjningen olyckliga konsekvenserna av en sådan

utveckling utan även riksbankens relativa maktlöshet, när det gäller att

med traditionella medel skydda valutareserven.

Vad åter angår en kapitalutströmning utan sammanhang med krig, delar

jag den av, bland andra, fullmäktige i riksbanken framförda åsikten, att en

sådan rörelse på kapitalmarknaden icke för närvarande bör föranleda införandet

av valutareglering.

Svaret blir i någon mån tveksammare, när det gäller frågan om behovet av

valutareglering till skydd mot en av krig mellan främmande makter föranledd

kapitalinströmning. Då emellertid en inströmning av kapital väl kan tänkas

komma till stånd just i de lägen, då den — som i det föregående visats —

måste i särskilt hög grad försvåra en rationell penningpolitik och då därjämte

riksbankens vanliga hjälpmedel kunna befaras visa sig otillräckliga,

anser jag, att man icke bör frånsäga sig möjligheten att med stöd av en allmän

valutalag ingripa reglerande mot en sådan kapitalrörelse. Det finnes

så mycket mindre skäl till detta, som de regleringsåtgärder, som erfordras

för att förhindra att man genom en spekulativ kapitalinströmning försättes

i ett tvångsläge, sannolikt kunna göras relativt enkla och för det enskilda

näringslivet —- med undantag för bankerna -—• föga kännbara.»

Departementschefen har härefter ingått på frågan örn sakliga och

formella förutsättningar för införande av valutareglering

samt lämnat en detaljmotivering till lagförslaget. Beträffande

hithörande spörsmål får utskottet hänvisa till propositionen (sid. 10—20).

Jämväl i fråga om innehållet i övriga till ärendet hörande handlingar tillåter

sig utskottet hänvisa till propositionen.

Slutligen har departementschefen i fråga örn valutalagens tilllä

m p n i n g framhållit följande.

^»När förslaget till valutalag av tidigare angivna skäl ansetts böra utformas

så, att lagen möjliggör åtgärder till förhindrande av såväl kapitalflykt som

kapitalinströmning, har en följd därav blivit, att den i formellt hänseende

lämnar utrymme för en allsidigare och mera genomgripande valutareglering

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 57.

än som i verkligheten kan ifrågakomma; förordnanden enligt lagen böra givetvis

avse att förebygga antingen en utströmning av kapital eller en kapitalimport.

De alternativa tillämpningssätten belysas närmare av de båda vid

protokollet fogade utkasten till valutaförordningar, vilka emellertid även de

i så måtto spegla en längre gående reglering, än man har anledning att räkna

med, som de utarbetats för att belysa lagens tillämpning vid fullständigt

utnyttjande av de möjligheter den ger till ingripande i den ena eller andra

riktningen. Valutalagen bör av naturliga skäl användas endast för att vinna

en eventuellt erforderlig komplettering av vad som står att vinna på andra

vägar och närmast då genom direkta överenskommelser med berörda parter.

Förordnanden enligt lagen torde redan på denna grund få förutsättas föregångna

av förhandlingar.

Vid tillämpning av valutalagen och med stöd av denna meddelade förordnanden

bör man inxåkta sig på att skydda handelns och samfärdselns intressen,

bland annat genom att inom legitima gränser möjliggöra valutasäkringar;

i detta sammanhang må understrykas att valutalagen icke är avsedd

såsom medel för en reglering av utrikeshandeln och sålunda i detta avseende

helt skiljer sig från den lagstiftning som genomförts i vissa andra länder.

Bortsett från att en valutareglering med stöd av lagen under alla förhållanden

måste medföra ett visst formellt tvång behöver och bör den ej vara

till skada för enskildas legitima intressen. Risken för förluster till följd av

riksbankens prissättning på utländska valutor ökas icke genom införandet av

valutareglering, eftersom riksbanken redan nu har en effektiv monopolställning

när det gäller bestämmandet av växelkurserna. Vid förfogande över

enskildas tillgångar skall enligt lagen värdering ske genom en särskild

nämnd.

I lagstiftningens syfte ligger däremot, att den kan utnyttjas till förhindrande

av att enskilda till förlust för det allmänna bereda sig vinster på åtgärder,

som måste vidtagas i hela samhällets intresse, eller till men för rikets

ekonomiska motståndskraft i en krigssituation söka föra sina tillgångar i säkerhet

genom placering utom landet.»

Utskottets yttrande.

Det föreliggande förslaget till valutalag har karaktären av en fullmakt för

Kungl. Maj:t att vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest

under utomordentliga av krig föranledda förhållanden, när riksdagen ej

är samlad, på framställning av fullmäktige i riksbanken och efter samråd

jämväl med fullmäktige i riksgäldskontoret, meddela i lagen närmare angivna

förordnanden om förfogande över utländska betalningsmedel m. m.,

i den mån så prövas oundgängligen nödigt för uppnåendet av det mål, som

fastställts för riksbankens penningpolitiska verksamhet. Lagförslaget avser

sålunda att, i den mån under nyss angivna extraordinära förhållanden de

valutapolitiska hjälpmedel, som stå till buds för penningpolitiken, skulle

visa sig otillräckliga, bereda möjlighet för riksbanken att ingripa på valutamarknaden

med tvångsåtgärder för reglering av valutahandeln och kontroll

av betalningsförhållandena med utlandet. Ett fullständigt utnyttjande

av befogenheterna i lagen skulle medgiva ett upphävande av nuvarande fria

valutahandel och fria kapitalrörelser till och från utlandet. Ifrågavaran
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 57.

7

de valutarestriktioner skulle väsentligen hava till syfte att under ovan angivna

förhållanden å ena sidan vid kapitalflykt skydda valutareserven samt

å andra sidan vid kapitalinströmning minska riskerna för en sådan utveckling

på den svenska valuta- och penningmarknaden, som skulle avsevärt försvåra

riksbankens valutavårdande verksamhet. Vad i propositionen anförts

rörande den sannolika valutautvecklingen i olika krislägen, denna utvecklings

betydelse för folkhushållet och möjligheterna att behärska valutasituationen

synes ådagalägga behovet av en lagstiftning på hithörande område.

Utskottet finner välbetänkt, att en valutapolitisk beredskapslagstiftning

kommer till stånd såsom ett led i vår ekonomiska krigsberedskap.

I åtskilliga av de över det remitterade sakkunnigförslaget avgivna yttrandena

hava betänkligheter anförts mot den ifrågasatta lagstiftningen med

hänsyn till de vittgående statliga ingripanden i näringslivets och den enskildes

handlingsfrihet, som skulle kunna företagas med stöd av valutalagen.

Med den avfattning, bestämmelserna om lagens tillämpning erhållit i det

nu föreliggande departementsförslaget, synes emellertid ett missbruk av

fullmakten näppeligen vara att befara. Enligt utskottets mening äro de

sakliga och formella förutsättningar för införande av valutareglering, som

angivas under 1 § av lagförslaget, preciserade på ett tillfredsställande sätt.

I likhet med departementschefen vill utskottet betona, att en reglering av

valutahandeln icke bör ifrågakomma i andra fall, än då de olägenheter,

som en dylik reglering även vid en försiktig tillämpning måste medföra,

framstå såsom ett mindre ont än de verkningar, som utvecklingen på valutamarknaden

skulle erhålla, om regleringen icke genomfördes. Såsom departementschefen

framhållit, bör av naturliga skäl valutalagen användas

endast för att ernå en eventuellt erforderlig komplettering av vad som står

att vinna på andra vägar och närmast då genom direkta överenskommelser

med berörda parter. Med hänsyn härtill och till de av departementschefen

i övrigt gjorda uttalandena rörande valutalagens tillämpning torde

man kunna utgå från att lagen icke kommer att sättas i kraft utan tvingande

skäl samt att dess tillämpning kommer att genomföras under hänsynstagande

till handelns och samfärdselns intressen.

Med stöd av den föreslagna valutalagen skulle, såsom närmare framgår

av propositionen, valutaförordningar kunna utfärdas till förhindrande av

såväl kapitalflykt som kapitalinströmning. Medan några delade meningar

om behovet av åtgärder mot kapitalflykt i stort sett icke synas vara rådande,

hava däremot åtgärder mot kapitalinströmning ansetts vara mindre

påkallade eller knappast erforderliga. I likhet med departementschefen

finner utskottet emellertid icke osannolikt, att under vissa förhållanden

främmande kapital i icke önskvärd omfattning kan komma att placeras i

svenska kronor. De olägenheter, som härigenom skulle kunna åsamkas det

svenska folkhushållet, äro ingående berörda i propositionen och måste anses

vara av den art, att redan på ett tidigt stadium av en sådan utveckling kraftiga

motåtgärder kunna bliva erforderliga. I en dylik situation bör möjlighet

till valutareglering förefinnas. Utskottet finner därför lämpligt, att va
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 57.

lutalagen täcker icke blott eventualiteten av en kapitalflykt utan även möjligheten

av kapitalinströmning.

Bankofullmäktige hava i sitt yttrande över sakkunnigförslaget redogjort

för de olika sätt, på vilka ett kapitalinflöde skulle kunna förebyggas och

de skadliga verkningarna därav hindras, utan att valutareglering behövde

tillgripas. I samband härmed hava fullmäktige framfört tanken på att

genom beskattning indraga vinster, som uppkommit genom spekulation i

värdestegring av den svenska valutan. Då en dylik beskattning torde vara

ett verksamt medel till förhindrande av kapitalinströmning och i sin mån

torde kunna medverka till att en valutareglering bleve överflödig, synes den

salunda väckta fragan böra göras till föremål för närmare övervägande.

Vad härefter beträffar de i lagförslaget innefattade föreskrifter, som här

ovan icke särskilt berörts, har utskottet icke funnit anledning till erinran

mot desamma. Utskottet föranledes dock i detta sammanhang uttala, att

det enligt utskottets förmenande skulle framstått såsom mera naturligt att

låta skyldigheten att till inlösen avstå oarbetat guld och guldmynt regleras

genom valutalagen än att, såsom departementschefen förutsatt, guldet skulle

hänföras till sådana förnödenheter, som skulle omfattas av den allmänna

förfogandelagen. Då emellertid ifrågavarande guldinlösen för närvarande

torde sakna nämnvärd praktisk betydelse, framställer utskottet icke något

yrkande på denna punkt.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Stockholm den 25 maj 1939.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Berling, Friggeråker, Sandén, Sundvik,

Swartling, von Horn och Albertsson;

från andra kammaren: herrar Lovén, K. A. Westman, Gustavson i Västerås, Svedman,

Johansson i Djursnäs, Dahlbäck, Henriksson och Sundberg.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 57.

9

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om förfogande över utländska betalningsmedel m. m. under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden (valutalag).

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden åge Konungen, när riksdagen ej

är samlad, i den mån så prövas oundgängligen nödigt för uppnående av det

mål, som fastställts för riksbankens penningpolitiska verksamhet, på framställning

av fullmäktige i riksbanken och efter samråd jämväl med fullmäktige

i riksgäldskontoret, förordna på sätt nedan närmare stadgas; dockmå

förordnande, som nu sagts, ej meddelas, med mindre Konungen låtit

riksdagskallelse utgå eller riksdagen ändock skall inom trettio dagar sammanträda.

Varder ej meddelat förordnande av nästföljande riksdag inom

trettio dagar från riksdagens början gillat, skall detsamma efter utgången

av nämnda tid upphöra att lända till efterrättelse.

Prövas under tid, då riksdagen är samlad, fall vara för handen, som i

första stycket sägs, äge Konungen med riksdagens samtycke meddela förordnande,

som där avses.

2 §.

I förordnande, som Konungen jämlikt 1 § meddelar, må föreskrivas:

1) att allenast riksbanken och bankaktiebolag, som riksbanken därtill

bemyndigar (valutabank), må driva handel med utländska sedlar och skiljemynt,

med växlar, checkar, andra penninganvisningar och fordringar, som

innefatta rätt till betalning i utländskt mynt (utländska betalningsmedel och

utländska fodringar), ävensom med aktier, obligationer och likartade värdepapper,

vilka äro utfärdade av någon, som är bosatt i utlandet (utländska

värdepapper);

2) att utländska betalningsmedel, utländska fordringar och utländska värdepapper

må, mot vederlag som bestämmes i svenskt mynt, förvärvas och

föryttras allenast i den omfattning och på de villkor Konungen eller, efter

Konungens bemyndigande, riksbanken bestämmer;

3) att dylika tillgångar skola erbjudas riksbanken eller valutabank till

inlösen mot kontant ersättning i svenskt mynt;

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 8 sami. Nr 57. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 57.

4) att svenska och utländska betalningsmedel, fordringar och värdepapper

icke utan särskilt tillstånd må utföras ur riket eller på annat sätt överföras

till utlandet eller överlåtas å den, som är bosatt i utlandet;

5) att dylika tillgångar icke utan särskilt tillstånd må införas till riket;

6) att över värdepapper, som införes till riket eller som här förvaras för

den, som är bosatt i utlandet, så ock över köpeskilling, som influtit vid försäljning

av sådana värdepapper, ej må förfogas i vidare mån än Konungen

eller, efter Konungens bemyndigande, riksbanken bestämmer; och

7) att i annat hänseende än under 2)—6) sägs ej må över utländska betalningsmedel,

utländska fordringar och utländska värdepapper utan särskilt

tillstånd förfogas annorledes än genom föryttring till riksbanken eller till

valutabank.

Genom förordnande, som här avses, må ej inskränkning ske i riksbanken

tillkommande befogenheter.

3 §•

Utan hinder av förordnande, varom i 2 § sägs, åge riksbanken meddela

bankaktiebolag eller annan tillstånd att på de villkor riksbanken bestämmer

driva den rörelse med utländska betalningsmedel och utländska banktillgodohavanden,

som riksbanken prövar erforderlig för allmänhetens tillhandagående

med medel för reseändamål.

4 §•

Förordnar Konungen, att utländska betalningsmedel, utländska fordringar

eller utländska värdepapper skola erbjudas riksbanken eller valutabank till

inlösen, skall, där enighet ej kan vinnas om det värde i utländskt mynt, efter

vilket ersättningen skall beräknas, värdet bestämmas av en nämnd av tre

personer. Av dessa utses en, som tillika skall vara ordförande, av Konungen,

en av riksbanken och en av handelskamrarna i riket.

Vid inlösen skall omräkning till svenskt mynt ske efter den av riksbanken

vid tidpunkten för beslutet örn inlösen tillämpade köpkursen.

Avdrag må vid inlösen göras för särskilda med inlösningen förbundna utlägg

ävensom för diskonto enligt av riksbanken angivna grunder.

5 §•

Där för tillsyn å efterlevnad av förordnande, som Konungen jämlikt 2 §

meddelat, så finnes behövligt, åge Konungen stadga skyldighet att förete

handelsböcker jämte därtill hörande handlingar. Konungen må jämväl i

övrigt meddela erforderliga föreskrifter för förordnandets genomförande

så ock till förhindrande av åtgärder, som äro ägnade att uppenbart motverka

vinnandet av det med förordnandet avsedda ändamålet.

6 §•

Konungen åge uppdraga åt riksbanken att giva närmare föreskrifter rörande

tillämpningen av meddelat förordnande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 57-

11

Konungen må ock uppdraga åt riksbanken att pröva och avgöra ansökningar

om tillstånd, vartill förordnandet giver anledning, samt att i övrigt

handlägga de ärenden, som föranledas av förordnandet, och vare riksbanken

skyldig ställa sig till efterrättelse av Konungen därutinnan meddelade

särskilda föreskrifter.

7 §•

Den, som på grund av sin befattning med i denna lag avsett ärende erhållit

del av enskildas förhållanden, må ej, i vidare mån än ärendets beskaffenhet

kräver, yppa vad för honom sålunda blivit känt.

8 §•

Har Konungen meddelat förordnande, som i 2 § under 1) sägs, äge riksbanken,

utan hinder av vad i 14 och 16 §§ i lagen den 30 juni 1934 för

Sveriges riksbank är stadgat, köpa och sälja utländska betalningsmedel, utländska

fordringar och utländska värdepapper ävensom förmedla köp och

försäljning av dylika tillgångar i den omfattning, som föranledes av förordnandet.

9 §•

För överträdelse av föreskrift, som meddelas med stöd av denna lag, må

stadgas straff, högst straffarbete i två år. Tillika må bestämmelse meddelas

örn förverkande till kronan av betalningsmedel, fordringar eller värdepapper,

som brottet avser, eller av vederlag därför, så ock om utgivande av däremot

svarande värde.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet och gäller tillsvidare till

och med den 31 mars 1940. Förordnande, som meddelats jämlikt denna

lag, skall ej gälla längre än lagen äger giltighet. I 7 § meddelad föreskrift örn

tystnadsplikt och med stöd av 9 § meddelad bestämmelse rörande överträdelse

av samma föreskrift skola gälla även därefter. I fråga om överträdelse,

som skett under tiden för lagens giltighet, skall jämväl annan med stöd

av 9 § meddelad bestämmelse tillämpas efter nämnda tid.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:399 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition med förslag till lag om förfogande över utländska betalningsmedel m. m. under utomordentliga, a1 i texten