Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckta motioner om tilläggspension dt folkhög skölf öreståndaren G. R. Beronius’ änka Signe Amalia Helena Beronius.

1939-06-01 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1939:58, Utlåtande, i anledning av väckta motioner om tilläggspension dt folkhög skölf öreståndaren G. R. Beronius’ änka Signe Amalia Helena Beronius.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 58.

1

Nr 58.

Ankom till riksdagens kansli den 1 juni 1939 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckta motioner om tilläggspension dt

folkhög skölf öreståndaren G. R. Beronius’ änka Signe

Amalia Helena Beronius.

I två till bankoutskottets handläggning hänvisade likalydande motioner,

väckta den ena inom första kammaren under nr 164 av herr Wagnsson

jämte fyra av kammarens övriga ledamöter och den andra inom andra kammaren

under nr 320 av herr Tornegård jämte tre av kammarens övriga

ledamöter, har hemställts, »att riksdagen måtte besluta att till änkefru

Signe Amalia Helena Beronius, född Höglund, måtte utgå en årlig tilläggspension

av 620 kronor.»

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Beronius var född den 16 februari 1868 och avled den 23 december

1930,

att han tjänstgjorde såsom förste lärare vid Tomta lantbruksskola åren

1891—1894, såsom lärare vid Gamleby folkhögskola under tiden 1 november

1898—30 juni 1906 samt såsom föreståndare för Ölands folkhögskola

från den 1 juli 1906 intill sin död;

att han icke begagnade sig av sin rätt att från och med den 1 januari

1908 vinna inträde i folkskollärarnas änke- och pupillkassa, som från och

med den 1 januari 1920 inordnades i statens pensionsanstalt, i följd varav

hans befattning först från och med sistnämnda dag förenades med rätt till

familjepension;

att han vid sin död efterlämnade änkan Signe Amalia Helena Beronius,

född Höglund den 3 november 1882, samt barnen Signhild Margareta och

Rudolf Gustav August, födda den 13 januari 1915 och den 1 maj 1919 respektive;
samt

att änkefru Beronius, som lider av försvagad hälsa, saknar egna

tillgångar och är för sitt uppehälle helt beroende av sin pension.

Genom beslut den 20 februari 1931 tillförsäkrade statens pensionsanstalt

änkefru Beronius och makarna Beronius’ barn en årlig avkortad familjepension

av 1 020 kronor att utgå från början av januari 1931. Sedan det

äldsta barnet den 13 januari 1936 uppnått 21 års ålder, har pensionen från

början av februari 1936 sänkts till 952 kronor. När jämväl det yngsta barnet

uppnått myndig ålder, kommer pensionen att reduceras till 680 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 8 sami. Nr 58—59.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 58.

I en den 30 mars 1936 dagtecknad skrift anhöll änkefru Beronius hos

Kungl. Maj:t att komma i åtnjutande av full familjepension.

Skolöverstyrelsen anförde i häröver avgivet utlåtande huvudsakligen följande:
Av

handlingarna inhämtas, att änkefru Beronius sedan sin mans död åtnjutit

avkortad familjepension, uppgående till ett belopp av 680 kronor för

år jämte stadgad förhöjning för makarnas tvenne barn, vilken till och med

1935 utgått med 340 kronor. Då emellertid det äldsta av barnen, en dotter,

är lödd den 13 januari 1915 och sålunda nått myndig ålder, torde förhöjningen

från och med år 1936 minskas med 68 kronor och alltså komma att

uPPgå till allenast 272 kronor. Enligt vad överstyrelsen inhämtat, är makarna

Beronius’ andra barn — en son, född den 1 maj 1919 — elev vid

Växjö högre allmänna läroverk. Dottern, som praktiserar i hushåll, kan

icke bidraga till moderns och broderns uppehälle. Då änkefru Beronius, som

är född år 1882 och lider av försvagad hälsa, saknar egna tillgångar, är

hon sålunda för sitt uppehälle helt beroende av sin pension.

Med hänsyn dels till rektor Beronius’ långa tjänstetid och betydelsefulla

insatser inom folkbildningsarbetet, dels till föreliggande ömmande omständigheter

finner överstyrelsen ansökningen synnerligen behjärtansvärd. Då

med nu gällande bestämmelser en dylik minskning av familjepensionen icke

mera synes kunna komma i fråga och ansökningar av samma art som den

nu föreliggande därför icke torde vara att för framtiden förvänta, torde

bifall till ansökningen ur prejudiceringssynpunkt icke behöva medföra betänkligheter.

överstyrelsen vill i detta sammanhang även fästa uppmärksamheten

vid att folkhögskolornas lärare i fråga örn familjepension intaga

en icke oväsentligt ogynnsammare ställning än övriga närmast jämförbara

lärarkategorier. Överstyrelsen tänker härvid förnämligast därpå, att de efterlevande

till en lärare vid i § 89 av reglementet för statens pensionsanstalt

omförmälda läroanstalter erhålla full familjepension, även om tjänsteinnehavaren

avlider utan att ha intjänat så många tjänstår, att de tillsammans

med de år, som återstå till pensionsåldern, uppgå till det antal, som erfordras

för full pension. Enligt överstyrelsens förmenande tala sålunda

starka skäl för bifall till framställningen.

Med stöd av det anförda får överstyrelsen hemställa, att Kungl. Maj:t ville

vidtaga åtgärder i syfte att tillförsäkra rektorsänkan Signe Beronius tillläggspension

med skäligt belopp.

Statens pensionsanstalt anförde i avgivet utlåtande bland annat:

På grund av föreskrift i § 42 a), ursprungliga lydelsen, i reglementet för

statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. (numera statens

pensionsanstalt) den 31 december 1919 (nr 878), i vilken anstalt folkskollärarnas

änke- och pupillkassa inordnades från och med år 1920, erhöll

Beronius obligatoriskt familjepensionsrätt i anstalten från början av år 1920.

Familjepensionsunderlaget, d. v. s. beloppet av ensam änkas pension, fastställdes

därvid till 1 260 kronor, korresponderande jämlikt den då gällande

§ 44 med det på grundval av ett delaktighetsbelopp av 6 400 kronor beräknade

tjänstepensionsunderlaget, 4 800 kronor. Genom det nya reglementet

infördes tillika den bestämmelsen, att familjepensionens belopp skulle vara

beroende av antalet tjänsteår för tjänstepension (§ 34).

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskotteis utlåtande Nr 58.

3

Då det i allmänhet förhåller sig så, att tjänste- och familjepensionsavgifter

erläggas för samma tid, men Beronius, som betalat tjänstepensionsavgifter

för tiden från 1908 års ingång, erlagt avgifter för familjepension allenast

för tiden från början av år 1920, har pensionsanstalten ansett tjänsteår för

familjepension icke böra tillgodoräknas för tid före 1920 och förty jämlikt

föreskrifterna i §§ 34 mom. 1: b och 36 i reglementet för statens pensionsanstalt

låtit beräkna familjepensionsunderlaget försäkringstekniskt på avgifter

för tiden efter 1920 års ingång.

Örn Beronius inom behörig tid anmält sig till inträde i folkskollärarnas

änke- och pupillkassa, hade självfallet saknats anledning till annat än att

enligt den vanliga regeln tillämpa samma tjänstårsberäkning för familjepension

som för egen pension, sålunda för tiden från den 1 november 1898.

Då emellertid även under här angivna förutsättning tjänstårens antal vid

pensionsåldern, den 16 februari 1928, understigit 33, hade pensionen likväl

måst avkortas och hade i sådant fall utgjort 1 233 kronor för ensam änka

samt höjts till 1 849 kronor 50 öre för två barn under 21 år.

Pensionsanstalten har vid tillämpningen av ovan angivna bestämmelser

låtit sig ledas av den principiella inställningen, att det näppeligen kunde

vara sakligt riktigt — även om formellt försvarbart — att i fråga örn rätt

till familjepension likställa den, som av någon anledning uraktlåtit att begagna

sig av erbjuden möjlighet att sörja för sina eventuella efterlevandes

pensionering och sålunda ikläda sig därmed förbunden avgiftsskyldighet,

med den, som underkastat sig sådana ekonomiska uppoffringar.

Med hänsyn till pensionsfrågans principiella innebörd såge pensionsanstalten

helst, att frågan kunde bliva föremål för förnyad prövning i högre

instans. Det hade stått sökanden öppet att omedelbart efter delfåendet av

pensionsanstaltens beslut påkalla sådan prövning genom besvär hos Kungl.

Majit, utan hinder därav att — efter vad det vill synas — någon besvärshänvisning

icke meddelats. Då sökanden emellertid först senare synes hava

fått närmare inblick i frågan och då hennes föreliggande ansökan, vari

hon begär pensionens höjande till dess rätta belopp, närmast synes kunna

betraktas såsom en besvärsskrift, får pensionsanstalten hemställa, att ärendet

överlämnas till Regeringsrättens prövning.

Statskontoret har anfört följande:

Enligt statskontorets mening giver ordalydelsen av det av statens pensionsanstalt

åberopade författningsrummet, § 34 1 mom. b) i gällande reglemente

för anstalten, knappast stöd för en sådan tolkning, som kommit till

uttryck i anstaltens ifrågavarande beslut. Såvitt statskontoret kunnat finna,

förekommer icke heller i övrigt i nämnda reglemente någon bestämmelse av

innehåll att böra föranleda avkortning av familjepension i fall som det

förevarande. Därest föreliggande pensionsfråga icke kan efter förnyad ansökning

från änkefru Beronius till statens pensionsanstalt åter bliva föremål

för prövning i vederbörlig ordning, synes det statskontoret rimligt, att

framställning göres till riksdagen om beviljande av pension till belopp motsvarande

den minskning i familjepensionen, som vederbörande av förevarande

anledning fått vidkännas.

Ifrågavarande ansökning har ännu icke varit föremål för beslut av Kungl.

Majit.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 58.

Utskottet.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hava de i ärendet hörda

myndigheterna tillkännagivit skilda uppfattningar rörande sättet för beräkningen

av familjepension åt Beronius" efterlevande. Sålunda har statens pensionsanstalt

ansett familjepensionsunderlaget böra beräknas försäkringstek - niskt på avgifter för tiden efter 1920 års ingång, vid vilken tidpunkt Beronius

obligatoriskt erhöll familjepensionsrätt i anstalten. Från denna utgångspunkt

har anstalten fastställt pensionen till ett i förhållande till full familjepension

avsevärt reducerat belopp. Statskontoret åter har uttalat, att bestämmelserna

i pensionsanstaltens reglemente knappast gåve stöd för ett beslut

örn avkortning av familjepension i fall som det förevarande. Såväl statskontoret

som skolöverstyrelsen hava ansett skäligt, att Beronius’ efterlevande

finge genom särskilt riksdagsbeslut komma i åtnjutande av tilläggspension,

vilken enligt statskontorets mening borde motsvara den minskning i familjepensionen,

som Beronius’ efterlevande fått vidkännas.

Ehuru utskottet i likhet med statskontoret och skolöverstyrelsen anser billighetsskäl

tala för att Beronius’ efterlevande beredes kompensation för den

minskning i familjepensionen, som de fått vidkännas, är utskottet icke berett

att nu taga ställning till det i motionerna väckta förslaget. Utskottet hyser

nämligen den åsikten, att förevarande pensionsfråga är av beskaffenhet att i

första hand böra bliva föremål för prövning av Kungl. Maj:t. Med hänsyn

härtill och då ärendet genom framställning från änkefru Beronius redan

är underställt Kungl. Majit, finner utskottet sig icke kunna förorda, att de

i ämnet väckta motionerna föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motioner 1:164 och 11:320 icke må till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 1 juni 1939.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Berling, Friggeråker, Holmström,

Sundvik och Leander;

från andra kammaren: herrar Lovén, K. A. Westman, Gustavson i Västerås*,

Johansson i Djursnäs, Dahlbäck*, Henriksson, Sundberg och .Janson i Frändesta.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Lovén.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.