Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av delegerades för riksdagens verk förslag till avlöning sreglemente för ordinarie tjänstemän vid riksdagens verk m. m.

1939-05-31 · 156 sidor, varav 142 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 142 av 156 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1939:60, Utlåtande, i anledning av delegerades för riksdagens verk förslag till avlöning sreglemente för ordinarie tjänstemän vid riksdagens verk m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

1

Nr 60.

Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1939 kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning av delegerades för riksdagens verk förslag

till avlöning sreglemente för ordinarie tjänstemän vid

riksdagens verk m. m.

Det av 1921 års riksdag antagna avlöningsreglementet för befattningshavare

vid riksdagens verk är i fråga om såväl själva lönesystemets byggnad

som de olika detaljbestämmelsernas utformning uppgjort i nära anslutning

till 1921 års avlöningsreglemente för allmänna civilförvaltningen.

Vissa speciella förhållanden vid ett eller flera av riksdagens verk hava dock

ansetts böra föranleda avvikelser från förebilden. I allt väsentligt tillämpas

emellertid samma avlöningsbestämmelser för riksdagens verk som för den

egentliga civilförvaltningen. Dyrtidstillägg, provisoriskt dyrortstillägg samt

provisorisk avlöningsförstärkning utgå sålunda vid riksdagens verk efter

samma grunder, som gälla för tjänstemän med avlöning enligt förenämnda

reglemente för allmänna civilförvaltningen.

Sedan frågan om en allmän revision av gällande avlöningsförfattningar

för den nyreglerade civila statsförvaltningen varit föremål för närmare utredning

av en för ändamålet tillsatt kommitté, benämnd 1936 års lönekommitté,

framlade Kungl. Maj:t proposition till 1938 års riksdag med förslag

till civilt avlöningsreglemente m. m. (prop. nr 263). Detta förslag blev av

riksdagen med vissa smärre ändringar antaget att äga tillämpning från och

med den 1 juli 1939 (riksd. skr. nr 388). Civila avlöningsreglementet är avsett

att ersätta de avlöningsreglementen av s. k. kommunikationsverkstyp,

vilka nu gälla för skilda grenar av den civila statsförvaltningen, bland dem

1921 års avlöningsreglemente för allmänna civilförvaltningen.

I anledning av den vid 1938 års riksdag beslutade löneregleringen för civilförvaltningen

beslöto delegerade för riksdagens verk att låta underkasta 1921

års avlöningsreglemente för befattningshavare vid riksdagens verk den revision,

som erfordrades för att huvudsaklig överensstämmelse skulle uppnås

med föreskrifterna i det nya civila avlöningsreglementet. Genom beslut den

17 mars 1938 uppdrogo delegerade åt en kommitté, bestående av expeditionschefen

i finansdepartementet A. Westling, ordförande, samt riksgäldskommissarien

S. Widlund och bankrådet Hj. Ekengren, att i nära överensstämmelse

med civila avlöningsreglementet utarbeta och till delegerade inkomma

med förslag till nytt avlöningsreglemente för ordinarie befattningshavare vid

riksdagens verk.

Efter fullgörande av berörda uppdrag har kommittén, vilken antagit be
Bihang

till riksdagens protokoll 193!). 3 sami. Nr 60. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

nämningen lönekommittén för riksdagens verk, till delegerade överlämnat

ett den 13 februari 1939 dagtecknat betänkande med förslag till avlöningsreglemente

för ordinarie tjänstemän vid riksdagens verk. Kommitténs betänkande

och förslag är bilagt detta utlåtande (Bilaga V). Beträffande innehållet

i kommitténs förslag får utskottet, i den mån redogörelse härför ej

lämnas i det följande, hänvisa till kommitténs betänkande.

I nyssnämnda förslag hade kommittén icke intagit några bestämmelser

rörande sjukhusvård utan endast berett plats för blivande föreskrifter

härom i 35 § av reglementsförslaget. Sedan Kungl. Majit genom proposition

till årets riksdag (nr 223) avgivit förslag i ämnet beträffande civilförvaltningens

ordinarie tjänstemän, har kommittén med skrivelse den 21

mars 1939 till delegerade överlämnat förslag till motsvarande bestämmelser

för ordinarie befattningshavare vid riksdagens verk.

På anmodan av delegerade hava yttranden över betänkandet i de delar,

detsamma berör respektive verk, avgivits av fullmäktige i riksbanken, fullmäktige

i riksgäldskontoret, styrelsen för riksdagsbiblioteket, riksdagens

justitieombudsman och riksdagens militieombudsman. Vid sitt yttrande

hava fullmäktige i riksbanken fogat yttranden från styrelsen för riksbankstjänstemännens

förening, föreningen kvinnor i statens tjänst och civilförvaltningens

personalförbund, medan fullmäktige i riksgäldskontoret överlämnat

yttrande från riksgäldskontorets tjänstemannaförening. Vidare har

lönenämnden för riksdagens verk — efter att hava tagit del av vad bankofullmäktige

i ärendet anfört — utlåtit sig över betänkandet.

I de avgivna yttrandena har lönekommitténs förslag lämnats utan erinran

av fullmäktige i riksgäldskontoret, styrelsen för riksdagsbiblioteket,

justitieombudsmannen och militieombudsmannen, medan fullmäktige i

riksbanken och lönenämnden ansett, att vissa ändringar i förslaget borde

vidtagas. För dessa ändringsförslag redogöres i det följande. Även i personalsammanslutningarnas

yttranden hava, på sätt framgår av det följande,

framställts vissa önskemål rörande jämkningar eller kompletteringar i kommitténs

förslag.

Med skrivelse den 25 april 1939 hava delegerade till bankoutskottet överlämnat

ifrågavarande betänkande jämte lönekommitténs förenämnda skrivelse

samt i ärendet avgivna yttranden ävensom transumt av delegerades

protokoll för samma dag, utvisande inom delegerade uttalade avvikande

meningar.

Delegerade hava i huvudsak helt instämt i vad lönekommittén anfört

och hemställt. De ändringsförslag, som framförts i vissa av de avgivna

yttrandena, hava delegerade följaktligen ansett sig i stort sett icke böra

biträda. Endast i vissa avseenden hava delegerade, på sätt närmare framgår

av det följande, funnit jämkningar eller tillägg böra vidtagas i lönekommitténs

förslag eller särskilda uttalanden vara påkallade från delegerades

sida.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

3

Sedermera har delegerades ordförande med skrivelse till bankoutskottet den

14 maj 1939 överlämnat en av lönekommittén utarbetad översikt över de

jämkningar i förslaget till avlöningsreglemente för riksdagens verk, som

bliva erforderliga i händelse av riksdagens bifall till Kungl. Maj:ts proposition

den 21 april 1939 nr 279 om ändring i vissa delar av civila avlöningsreglementet.

Berörda skrivelse jämte översikt är såsom bilaga fogad vid

detta utlåtande (Bilaga VI).

I samband med föreliggande förslag till avlöningsreglemente för riksdagens

verk har utskottet till behandling jämväl förehaft en av fullmäktige i riksbanken

i skrivelse den 23 mars 1939 till utskottet ingiven framställning

om ändrade bestämmelser i fråga om utseende av andre deputerade i riksbanken

m. m. Fullmäktiges skrivelse är såsom bilaga fogad vid detta utlåtande

(Bilaga VII), till vilken utskottet tillåter sig hänvisa.

Utskottet övergår härefter till behandling av det föreliggande förslaget

till lönereglering för riksdagens verk och kommer härvid att till en början

lämna en redogörelse för de förslag till ändringar i kommitténs förslag, som

blivit framställda. Beträffande förslagen i övrigt får utskottet hänvisa till

kommitténs betänkande.

A. Avlöningsreglementcts tillämpningsområde m. m.

Det nya avlöningsreglementet skall enligt kommitténs förslag i första

hand omfatta samtliga de tjänstemän, som äro underkastade nuvarande

avlöningsreglemente för befattningshavare vid riksdagens verk, d. v. s.

innehavare av de befattningar, som finnas upptagna i den vid gällande

avlöningsreglemente fogade tjänsteförteckningen.

Emellertid har kommittén ansett sig böra upptaga till prövning frågan

örn reglementets tillämpning å vissa chefsbefattningar

vid riksbanken och riksgäldskontoret, som för närvarande

falla utanför avlöningsreglementets tillämpningsområde, nämligen dels ledamöterna

i riksbankens direktion — d. v. s. riksbankschefen, vice riksbankschefen

samt de två andre deputerade — dels ock riksgäldsdirektören.

Lönekommitténs motivering härför återfinnes å sid. 15—19 i betänkandet.

Fullmäktige i riksbanken hava i samband med behandlingen av nu förevarande

spörsmål även upptagit frågan örn löneställningen för

andre deputerad. Fullmäktige anföra följande:

Såsom lönekommittén i sitt betänkande omnämnt, har det vid de överläggningar,

som kommittén haft med riksbankens direktion och arbetsutskottet

i riksgäldskontoret, ifrågasatts, huruvida icke ett medtagande i

det nya avlöningsreglementet av ifrågavarande chefstjänster vid riksbanken

(och riksgäldskontoret) kunde befaras medföra en större bundenhet vid

lönesatser och löneregler för statsförvaltningen i allmänhet än om löneför
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

hållandena ordnades genom fristående bestämmelser. Därigenom skulle

sådana ändringar i lönesatserna, som kunde befinnas nödvändiga för rekrytering

av dessa tjänster, komma att försvåras. Enligt fullmäktiges mening

har lönekommittén icke anfört tillräckliga skäl för att frångå den uppfattning,

som sålunda kommit till uttryck. Med hänsyn till ifrågavarande chefstjänsters

speciella karaktär synes det vara ur olika synpunkter lämpligare,

att avlöningsförhållandena regleras på sätt hittills skett. Lönekommittén har

för övrigt själv framhållit, att ett inplacerande av andre deputerade i den

föreslagna löneplanen med oförändrat lönebelopp skulle medföra, att desamma

skulle komma att tillhöra en lägre lönegrupp än vissa direktionen

underställda tjänstemän (föreståndaren för sedeltryckeriet och verkställande

styrelseledamöterna vid avdelningskontoren i Göteborg och Malmö), något

som icke vöre lämpligt. Det särskilda arvode, som för närvarande utgår

till andre deputerade, torde få anses utgöra ett tillägg utöver fullmäktigearvodet.

Fullmäktige anse följaktligen, att det nuvarande systemet bör i

huvudsak bibehållas.

Emellertid förutsätter detta, att förenämnda av 1933 års riksdag antagna

bestämmelser undergå ändring. Lönekommittén har beträffande justitieombudsmannen

och militieombudsmannen avgivit förslag till avlöningsföreskrifter,

vilket därvid synes i viss mån kunna tjäna till ledning. Enligt sagda

förslag skall beträffande riksdagens ombudsmän i fråga om semester, avlöning

under tjänstledighet, reseersättning, ersättning för flyttningskostnad,

rörligt tillägg samt sjukvård och begravningshjälp tillämpas de föreskrifter,

som enligt det nya avlöningsreglementet gälla för tjänstemän i lönegraden

RC 6. Motsvarande stadgande synes lämpligen kunna införas i de särskilda

avlöningsbestämmelserna för fullmäktige och direktionsledamöterna. Förslag

härtill bifogas.1

Vidare torde punkten c) i lönekommitténs hemställan böra så ändras, att

barntillägg övergångsvis tillkommer direktionsledamöterna även örn deras

avlöningsförmåner regleras genom fristående bestämmelser.

Vid bifall till vad sålunda föreslagits skulle 1 § 1 mom. i förslaget till

avlöningsreglemente ändras samt 49 § 1—3 mom. utgå, varjämte direktionens

ledamöter skulle uteslutas ur tjänsteförteckningen. Därjämte skulle

anledningen försvinna att i avlöningsreglementet för riksdagens verk införa

en löneplan RC, vilken avviker från den närmast motsvarande löneplanen C

i civila avlöningsreglementet. Löneplanerna i förstnämnda reglemente skulle

med andra ord kunna — även i fråga om beteckningarna — bliva helt överensstämmande

med löneplanerna A och C i det civila reglementet. Detta

kommer i sin tur att föranleda vissa formella jämkningar i 3, 6, 11, 12,

15, 21, 26, 27 och 35 §§ samt i tjänsteförteckningen.

Skulle däremot lönekommitténs förslag genomföras, torde andre deputerade

böra hänföras till lönegraden RC 5.

Riksbankschefen Rooth har vid behandlingen av detta ärende till fullmäktiges

protokoll gjort följande uttalande:

»Jag har, utan att i allt kunna ansluta mig till motiveringen, kunnat

godtaga det föreliggande förslaget, att direktionsledamöterna icke skola

hänföras under avlöningsreglementet utan att särskilda avlöningsbestämmelser

fortfarande skola tillämpas för dem. Emellertid skulle jag för min

1 Se Bilaga VIII.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

5

del icke heller hava något emot en inplacering av direktionsledamöterna

i det föreslagna lönesystemet. I likhet med kommittén anser jag i så fall,

att riksbankschefen och vice riksbankschefen böra hänföras till lönegraden

RC 13, respektive 1»G12.»

Fullmäktige i riksbanken hava vidare i nu förevarande sammanhang framlagt

förslag i fråga om löneställningen för vissa förordnandetjänstemän

i riksbanken. Fullmäktige anföra härutinnan

följande:

Enligt lönekommitténs förslag skulle bankråden erhålla 500 kronor lägre

lön per år än slutlönen för bankokommissarier. Orsaken härtill är att förslaget

beträffande bankråden innefattar endast en formell inräkning i lönen

av 10 procents dyrtidstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning, till följd

varav lönen höjts från 12 000 till 13 000 kronor för år, medan för tjänstemännen

i 30 :e lönegraden (bankokommissarierna) en löneökning förordats

i anslutning till vad som från och med den 1 juli 1939 kommer att tillämpas

för civilförvaltningens motsvarande tjänstemän. Med hänsyn härtill torde

bankråden, vilka för närvarande förordnas för ett år i sänder och följaktligen

intaga en betydligt lösare ställning än bankokommissarierna, i allmänhet

komma att efter några år söka bankokommissarietjänst. Då bankrådens

arbetsuppgifter få anses minst likvärdiga med bankokommissariernas, skulle

det kunna ligga närmast till hands att föreslå en höjning av bankrådens löneställning,

därvid en inplacering i lönegraden RC 2 (C 6) närmast borde

komma ifråga. Fullmäktige vilja i detta sammanhang erinra om att vid

civilförvaltningen förordnandetjänstemän anses böra erhålla en lön, som

med 1 000 å 2 000 kronor överstiger vad som tillkommer fullmaktstjänstemän

i motsvarande tjänsteställning. Emellertid anse fullmäktige, att en lämpligare

lösning av frågan skulle vara, att fullmäktige, i likhet med vad som

för närvarande gäller beträffande vice riksbankschefen, skulle erhålla befogenhet

att tilldela bankråd visst arvode utöver lönen. Arvodet torde böra få

utgå med högst 2 000 kronor för år. Bemyndigande, som här avses, torde

böra införas under 49 §. Skulle förslaget om särskilt tilläggsarvode av formella

skäl icke anses böra bifallas, vilja fullmäktige föreslå, att bankråden i

tjänsteförteckningen hänföras till lönegraden RC 2 (C 6).

Enligt förslaget till nytt avlöningsreglemente skulle förvaltaren vid pappersbruket

i Tumba hänföras till lönegraden RC 1 med en årlig lön av 13 000

kronor. Föreståndaren för sedeltryckeriet skulle komma att tillhöra lönegraden

RC 4 med en lön av 16 000 kronor för år. De nuvarande innehavarna av

de ifrågavarande befattningarna skulle dessutom övergångsvis äga uppbära

ett årligt lönetillägg å vardera 2 000 kronor. Förslaget innebär, med inräknande

av 10 procents dyrtidstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning,

ett bibehållande av nuvarande löneförmåner för dessa befattningshavare,

vilka förmåner reglerades genom beslut av 1935 års riksdag.

Enligt fullmäktiges mening föreligger icke anledning att för framtiden

bibehålla skillnad i löneställningen mellan föreståndaren för sedeltryckeriet

och förvaltaren vid pappersbruket. Förvaltaren måste vara synnerligen väl

insatt i tillverkningen av handgjort papper, men han måste dessutom,

sedan maskindrift införts vid pappersbruket, tillfullo behärska även tekniken

för maskintillverkning. Den vid pappersbruket anställda personalen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

är icke obetydligt större än personalen vid sedeltryckeriet. Därjämte bär

förvaltaren att utöva en betydligt mera omfattande och krävande fastighetsförvaltning

än vad som ankommer på föreståndaren för tryckeriet. Förvaltarens

arbetsuppgifter få därför anses vara lika krävande som de,

vilka tillkomma föreståndaren för sedeltryckeriet. Med hänsyn till de personliga

kvalifikationer, som sålunda måste ställas på förvaltaren, får det

anses påkallat, att hans lön höjes utöver vad som förutsatts i lönekommitténs

förslag.

Beträffande båda nu ifrågavarande befattningar synes det olämpligt att

fastlåsa lönen vid ett visst belopp, som icke kan rubbas utan särskilt beslut

av riksdagen. För bägge befattningarna förutsättes, att desamma kunna

komma att besättas med personal, som icke är anställd vid riksbanken.

För att kunna förvärva en kvalificerad och lämplig person för uppgiften

kan det visa sig nödvändigt att äga möjlighet att betala något högre lön

än som enligt kommitténs förslag skulle utgå till föreståndaren för sedeltryckeriet.

Vad nu sagts äger tillämpning även då det gäller att behålla en

förvaltare eller föreståndare, som på ett förtjänstfullt sätt fullgör sina uppgifter.

Å andra sidan kan en lön av 16 000 kronor för år, åtminstone såsom

begynnelselön, visa sig vara onödigt hög.

Fullmäktige vilja därför föreslå, att såväl föreståndaren för sedeltryckeriet

som förvaltaren vid pappersbruket hänföras till lönegraden RC 3 (C 7)

(lön 15 000 kronor jämte rörligt tillägg), med rätt för fullmäktige att, om

skäl därtill föreligga, tillerkänna dessa befattningshavare ett tilläggsarvode

av högst 2 000 kronor för år. Ifrågavarande bemyndigande bör inrymmas

i reglementets 49 §.

Skulle däremot förslaget icke vinna gillande, torde såväl föreståndaren

för sedeltryckeriet som förvaltaren vid pappersbruket böra hänföras till

lönegraden RC 4 (C 8). I båda fallen skulle fortfarande erfordras en övergångsbestämmelse,

som tillförsäkrar den nuvarande föreståndaren för sedeltryckeriet

ett personligt lönetillägg.

Till förvaltaren vid pappersbruket utgår för närvarande i representationsbidrag

m. m. ett belopp av 100 kronor i månaden. Lönekommittén har i

sitt betänkande icke omnämnt sagda förhållande. Då det är önskvärt, att

dylika bidrag även i fortsättningen tå utbetalas till förvaltaren, komma

fullmäktige att vid avlåtande av förslag till ny avlöningsstat för riksbanken

hemställa om erforderliga medel härtill.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava anslutit sig till lönekommitténs förslag,

att det nya reglementet skall omfatta jämväl ledamöterna av riksbankens

direktion och riksgäldsdirektören. Det av kommittén i anslutning härtill

framlagda förslaget till ändring av §§ 21 och 22 i det för riksgäldskontoret

gällande reglementet Ilar ej föranlett någon erinran från fullmäktiges

sida. Fullmäktige hava emellertid framhållit, att riksgäldsdirektörens inordnande

under det nya avlöningsreglementet givetvis borde ske endast under

förutsättning att så bleve fallet även med ledamöterna av riksbankens direktion.

Skulle samtliga ifrågavarande befattningshavare anses fortfarande

böra stå utanför avlöningsreglementet, borde avlöningsbestämmelserna för

riksgäldsdirektören kvarstå i reglementets § 21 efter erforderliga ändringar

och kompletteringar.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

7

Lönenämnden för riksdagens verk har förklarat sig icke kunna dela den

mening, som fullmäktige i riksbanken givit uttryck åt i sitt utlåtande, samt

härom anfört följande.

Såvilt lönenämnden kunnat finna, har det icke åberopats något verkligt

skäl för att ifrågavarande chefstjänstemän skola hållas utanför

reglementets tillämpningsområde. Den i viss mån olikartade ställning,

som här avsedda befattningar intaga i förhållande till motsvarande befattningar

inom den civila statsförvaltningen, bör enligt lönenämndens mening

icke utgöra hinder för en anordning, som på sätt kommittén framhållit ur

åtskilliga synpunkter måste medföra praktiska fördelar. Lönenämnden får

alltså förorda kommitténs förslag i nu förevarande del.

Vidkommande härefter den av kommittén upptagna frågan om inplacering

i löneplan av ifrågavarande chefstjänstemän liksom övriga förordnandetjänstemän

har lönenämnden icke funnit anledning till erinran mot vad

kommittén föreslagit, vilket innebär, alt nu utgående avlöningsförmåner

skola i fortsättningen praktiskt taget bibehållas oförändrade. Lönenämnden

kan alltså icke för närvarande ansluta sig till de förslag örn uppflytlning i

lönehänseende av vissa förordnandetjänstemän, som framställts av fullmäktige

i riksbanken. Enligt lönenämndens uppfattning bör frågan örn lönesättningen

för bankråd m. fl. lämpligen upptagas i samband med den revision

av tjänsteförteckningen, som är avsedd att genomföras. Lönenämnden finner

sig alltså beträffande nu förevarande lönespörsmål böra intaga samma

ståndpunkt, sorn nämnden under en följd av år konsekvent intagit, då

fråga väckts örn uppfattning till högre lönegrad av konstilutorialbefattningar

vid riksbanken.

Ordföranden i lönenämnden, bankofullmäktigen Amnér, har i avgiven

reservation förklarat sig biträda fullmäktiges i riksbanken förslag beträffande

reglementets tillämpning å ledamöterna i riksbankens direktion och

riksgäldsdirektören.

Delegerade hava i likhet med lönenämnden avstyrkt fullmäktiges i riksbanken

förslag örn bibehållande av nuvarande särskilda avlöningsbestämmelser

för ledamöterna i riksbankens direktion och sålunda förordat lönekommitténs

förslag i denna del. Delegerade hava vidare anfört följande:

Fullmäktige i riksbanken hava vidare uttalat att, därest direktionsledamöterna

mot fullmäktiges avstyrkande komme att inordnas under det nya avlöningsreglementet,

andre deputerade borde hänföras till lönegraden RC 5 i

stället för — såsom lönekommittén under hänvisning (sid. 19 i betänkandet)

till den väsentligen formella innebörden av sitt uppdrag ansett sig böra upptaga

— lönegraden RC 3. En sådan uppflyttning finna delegerade sakligt motiverad

och därjämte ägnad att undanröja den otillfredsställande löneställning

för andre deputerade i förhållande till vissa andra befattningshavare i riksbanken,

som på sätt lönekommittén framhållit skulle bliva en följd av att

kommitténs förslag härutinnan genomfördes. Delegerade — som i övrigt

dela de av lönenämnden uttalade betänkligheterna mot att nu, utan samband

med en mera allmän revision av tjänsteförteckningen, vidtaga uppflyttning

i lönehänseende av vissa förordnandetjänstemän i riksbanken, å vilka gällande

avlöningsreglemente för befattningshavare vid riksdagens verk äger

tillämpning — anse, att anledning icke föreligger att uppskjuta frågan om

prövning av andre deputerades löneställning. Det gäller nämligen här att in
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

placera befattningar, vilka för närvarande icke äro upptagna å tjänsteförteckningen.

Delegerade instämma följaktligen i bankofullmäktiges under ovan omförmälda

förutsättning avgivna förslag. — Därest fullmäktiges i skrivelse till

bankoutskottet den 23 mars 19391 gjorda framställning om medgivande att

utse andre deputerade även utom fullmäktiges krets skulle vinna bifall, vilja

delegerade likaledes tillstyrka, att fullmäktige, på sätt i skrivelsen föreslagits,

genom ett särskilt stadgande under 49 § avlöningsreglementet lämnas befogenhet

att tillerkänna andre deputerad, som ej är fullmäktig, tilläggsarvode

utöver lönen av högst 7 000 kronor för år.

Mot delegerades beslut att tillstyrka lönekommitténs förslag, att avlöningsreglementet

för riksdagens verk skulle erhålla tillämpning å ledamöterna i

riksbankens direktion och riksgäldsdirektören, anmäldes reservation av herrar

Amnér och Björnsson, vilka under hänvisning till vad fullmäktige i riksbanken

därutinnan anfört ansågo, att delegerade i stället bort, med avstyrkande

av ifrågavarande förslag, föreslå att för direktionsledamöterna skulle

fastställas avlöningsbestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse med det

vid fullmäktiges yttrande fogade förslaget samt att avlöningsföreskrifterna

för riksgäldsdirektören skulle kvarstå i § 21 reglementet för riksgäldskontoret

efter erforderliga ändringar och kompletteringar.

Vidare anmälde herr Björnsson, att han ansåg, att delegerade bort i sin

skrivelse biträda vad fullmäktige i riksbanken föreslagit i fråga örn löneställningen

för förvaltaren vid riksbankens pappersbruk och föreståndaren

för riksbankens sedeltryckeri.

Lönekommittén har slutligen (sid. 19—23 i betänkandet) framlagt förslag

dels angående bestämmelser beträffande avlöning åt justitie- och

militieom budsmännen och deras ersättare, dels ock om inordnande

under avlöningsreglementet av byråcheferna å justitieombudsmans-

och militieombudsmansexpeditionerna.

Kommitténs förslag i dessa delar har lämnats utan erinran av myndigheterna,

lönenämnden och delegerade.

B Detaljmotiveringen.

1. Reglementsförslaget.

1 §•

Lönekommittén har under denna paragraf, bland annat, påtalat den brist

på enhetlighet beträffande anställningsformerna, som är rådande inom riksdagens

verk, samt förordat en översyn av bestämmelser och praxis på området.

Lönenämnden har för sin del instämt i vad lönekommittén härutinnan uttalat.

Med anledning av vad lönekommittén i detta ärende anfört hava delegerade

den 25 april 1939 uppdragit åt lönenämnden att, sedan för statsförvaltningen

i övrigt fastare riktlinjer uppdragits angående tillsättningsfor
-

1 Se Bilaga VII.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

9

merna, verkställa utredning och till delegerade inkomma med förslag rörande

enhetliga bestämmelser beträffande tjänsters tillsättande vid riksdagens verk.

Vidare har lönekommittén erinrat, att tjänsterna i riksbanken såsom

bankråd ävensom verkställande styrelseledamöter vid avdelningskontoren

samt föreståndaren för riksbankens sedeltryckeri och förvaltaren vid riksbankens

pappersbruk i Tumba för närvarande tillsättas medelst förordnande

på ett år. Inom statsförvaltningen i övrigt torde för jämförliga tjänstemän

så korta förordnandeperioder icke förekomma. Under erinran härom ville

kommittén ifrågasätta, huruvida icke spörsmålet örn längre tids förordnande

å dessa tjänster borde upptagas lill omprövning.

Med anledning härav hava fullmäklige i riksbanken förklarat, att ur riksbankens

synpunkt intet hinder förelåge att utsträcka förordnandetiden utöver

vad för närvarande gäller. Fullmäktige ansåge emellertid, att förordnande

icke borde omfatta längre tid åt gången än högst 2 år. — Skulle riksdagen

besluta sådan förlängning, erfordrades, att § 26 mom. 1 bankoreglementet

underginge ändring. Ändring i omförmälda författningsrum påkallades

jämväl av lönekommitténs förslag, att verkställande styrelseledamot

skulle benämnas direktör vid avdelningskontor. Förslag härom komme att

avlåtas till bankoutskottet i samband med förslag till ändrad avlönings- och

pensionsstat för riksbanken.

Lönenämnden har anfört följande:

Enligt lönenämndens uppfattning torde en utsträckning av förordnandetiden

till högst tre år utan olägenhet kunna genomföras. I avseende härå må

framhållas, att längre tid tillämpas för förordnanden å chefsbefattningar

inom den civila statsförvaltningen, att fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret

utses för en period av tre år samt att riksgäldsdirektören förordnas

för en tid av högst tre år. Erfarenheten inom riksbanken har dessutom

visat, att förordnandetjänstemännen i regel omväljas år efter år. De

skäl, som tala för en utsträckning av förordnandetiden för ovannämnda

tjänstemän i riksbanken, tala jämväl för en förlängning av tiden för uppdraget

att vara riksgäldsdirektörens ersättare från för närvarande ett år till

högst tre år i sänder. Härav betingade ändringar i bankoreglementet resp.

reglementet för riksgäldskontoret torde böra vidtagas.

Delegerade hava instämt i vad lönenämnden sålunda föreslagit beträffande

ifrågavarande tjänstemän i riksbanken. Delegerade hava förutsatt, att fullmäktige

i riksbanken komme att för bankoutskottet, på sätt fullmäktige i

sitt yttrande förutskickat, framlägga förslag till de jämkningar i §§ 26 och

28 bankoreglementet, som föranleddes av ändrad benämning å verkställande

styrelseledamöterna vid riksbankens avdelningskontor samt av förslaget örn

utsträckt förordnandetid för dessa tjänstemän.

4 §.

Lönekommitténs motivering till denna paragraf, som innehåller bestämmelser

örn förening av tjänster m. m., återfinnes å sid. 27—29 i betänkandet.

Fullmäktige i riksbanken hava framhållit, att därest fullmäktiges förslag

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

om särskilda avlöningsbestämmelser för direktionsledamöterna icke skulle

vinna bifall, andre deputerade syntes böra undantagas från det i 4 § 1 mom.

stadgade förbudet att utan riksdagens medgivande få innehava annan ordinarie

eller extra ordinarie befattning i statens eller kommuns tjänst. Anledningen

härtill vore, att det kunde befaras att personer, som ansåges böra

ifrågakomma såsom fullmäktige och andre deputerade, eljest skulle vägra att

åtaga sig uppdraget.

Delegerade hava anfört följande:

Vid bifall till lönekommitténs av delegerade biträdda förslag rörande reglementets

tillämpningsområde bör andre deputerad, som tillika är fullmäktig

i riksbanken, av skäl, som fullmäktige anfört, undantagas från det i reglementets

4 § 1 mom. stadgade förbudet att utan riksdagens medgivande innehava

annan ordinarie eller extra ordinarie befattning i statens tjänst eller

därmed jämförlig kommunal befattning. Det synes systematiskt lämpligt, att

bestämmelse härom införes såsom ett nytt 4 mom. under 49 § i reglementet:

Bestämmelsen torde därvid böra erhålla följande avfattning (därvid orden

inom parentes böra utgå, örn bankofullmäktiges förslag att andre deputerade

må utses utom fullmäktige icke skulle vinna bifall):

»4 mom. Vad i 4 § 1 mom. stadgas skall icke äga tillämpning å andre

deputerad (, som är fullmäktig).»

I samband därmed torde nummerbeteckningen å 49 § 4 och 5 mom. samt

hänvisningen i 55 § 2 mom. till 49 § 4 mom, i lönekommitténs reglementsförslag

böra ändras.

En motsvarande undantagsbestämmelse synes böra införas under 50 §

1 mom. beträffande riksgäldsdirektör, som är fullmäktig i riksgäldskontoret.

Sedan Kungl. Maj.t i proposition nr 279 till innevarande riksdag framlagt

förslag till ändrad lydelse av 4 § 1 mom. civila avlöningsreglementet har

lönekommittén i skrivelse den 13 maj 1939 ifrågasatt en motsvarande oinformulering

av 4 § 1 mom. avlöningsreglementet för riksdagens verk. Beträffande

sistnämnda förslag får utskottet hänvisa till Bilaga VI.

8 §•

Lönekommittén har, sid. 29—31 i betänkandet, föreslagit, att en övergångsbestämmelse

utfärdas, varigenom extra ordinarie tjänsteman i riksbanken

och i riksgäldskontoret, som vunnit sådan anställning före 1 juli 1938,

skall vid befordran till ordinarie tjänst i lönegraden RA 16 för löneklassplacering

få tillgodoräkna sin tidigare tjänstgöring i riksbanken resp. riksgäldskontoret

enligt samma grunder som hittills tillämpats.

Fullmäktige i riksbanken hava tillstyrkt vad lönekommittén härutinnan

föreslagit samt dessutom anfört följande.

Föreningen kvinnor i statens tjänst har i sitt yttrande hemställt, att ifrågavarande

övergångsbestämmelse skulle utsträckas att avse även tjänstemän,

som före 1 juli 1938 erhållit ordinarie anställning och som efter reglementets

ikraftträdande befordras till tjänst i högst lönegraden RA 16.

Med hänsyn till att tillämpningen av lönetursreglerna vid befordran från

en ordinarie tjänst till en annan hittills överensstämt med tillämpningen av

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

11

motsvarande regler vid civilförvaltningen, anse fullmäktige icke, att tillräckliga

skäl föreligga för den av föreningen föreslagna utvidgningen av ifrågavarande

övergångsbestämmelse.

Lönenåmnden har anslutit sig till vad fullmäktige sålunda anfört.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava tillstyrkt lönekommitténs ovanberörda

förslag till övergångsbestämmelse samt därefter anfört följande:

Styrelsen för riksgäldskontorets tjänstemannaförening har i sitt yttrande

meddelat, att i riksgäldskontoret för närvarande funnes fyra e. o. kontorsbiträden,

som skulle komma i sämre lönetur vid befordran till ordinarie

tjänst med tillämpning av de nya bestämmelserna än efter nuvarande praxis.

Styrelsen har därför uttalat, att övergångsbestämmelserna torde böra utsträckas

att gälla all extra ordinarie personal, såvida ej nämnda biträden

såsom extra ordinarie givas en lönekiassplacering, som överensstämmer med

övriga biträdens i samma lönegrad.

Fullmäktige anse sig icke kunna tillstyrka någon utvidgning av den av

kommittén föreslagna övergångsbestämmelsen men komma att taga under

övervägande att genom en jämkning av beslutet angående ifrågavarande

fyra e. o. kontorsbiträdens lönekiassplacering borteliminera den sakligt ej

motiverade olikhet, som på sätt föreningens styrelse framhållit eljest skulle

komma att föreligga mellan dessa fyra biträden och övriga e. o. kontorsbiträden.

26 §.

I nu gällande avlöningsreglemente för riksdagens verk saknas bestämmelser

angående övertidsersättning. Lönekommittén har emellertid ansett, att

tillräcklig anledning icke finnes att även i fortsättningen ur avlöningsreglementet

utesluta bestämmelser angående sådan ersättning. Föreskrifter härom,

nära överensstämmande med motsvarande bestämmelser i civila avlöningsreglementet,

hava därför införts i förslaget, där de återfinnas under

26 §. Kommittén har framhållit, alt i betraktande av de speciella arbetsförhållanden,

som fortfarande förefinnas vid vissa av riksdagens verk — främst

riksbanken och riksgäldskontoret — det emellertid torde få ankomma på

vederbörande myndighet att bestämma, huruvida övertidsersättning överhuvud

skall utgå för personal vid verket eller eventuellt utgå endast vid

vissa avdelningar eller för vissa befattningar. — Kommittén har vidare framhållit,

att i riksgäldskontoret den dagliga tjänstgöringstiden å tjänsterummet

vore fastställd att utgöra i regel sju timmar. Den omständigheten att kortare

tjänstgöringstid tillämpas på lördagarna bör enligt kommitténs mening ej

hindra utbetalande av övertidsersättning under perioder, då tjänstgöringen

måste i avsevärd mån utsträckas, övertidsersättning borde dock i dylika fall

beviljas endast för tid, varmed tjänstgöringen överstiger sju timmar för dag.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava anfört följande:

Tjänstemannaföreningens styrelse bar uttalat, att en sådan tillämpning

av övertidsbestämmelserna skulle verka i hög grad obilligt för vissa grupper

av tjänstemän, örn övertidsarbete måste utföras under någon liingre period

vid sådan tid av året, då den kortare sommartidstjänstgöringen tillämpades.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

Ehuru fullmäktige förstå de skäl, som föranlett styrelsens berörda uttalande,

anse fullmäktige dock tillräcklig anledning ej föreligga att i detta

avseende för riksdagens verk införa andra reglementsbestämmelscr än som

gälla för allmänna civilförvaltningen.

Föreningens styrelse har vidare uttalat, att det med hänsyn till förhållandena

i riksgäldskontoret synes styrelsen berättigat, att i reglementet införes

en bestämmelse, som tillförsäkrar även tjänstemän i högre lönegrader än

RA 18 skälig ersättning för övertidsarbete, då sådant måste förekomma under

någon längre tid.

Då övertidsersättning i civila avlöningsreglementet är begränsad till lönegraderna

A 1—18 och de av styrelsen framförda skälen för slopande av

denna begränsning säkerligen skulle kunna åberopas även i vissa andra verk,

kunna fullmäktige ej tillstyrka styrelsens framställning i denna del.

Såsom ock av föreningen framhållits, kommer enligt det nya reglementet

en viss möjlighet att finnas att vid omfattande övertidsarbete under längre

perioder lämna ersättning till tjänstemän i högre lönegrader, nämligen antingen

i form av gratifikation eller belöning, som torde kunna utgå även för

prestation, som faller inom tjänstemannens vanliga tjänsteutövning, eller såsom

ersättning för arbete, som kan anses falla utom den vanliga tjänsteutövningen.

En förutsättning i båda fallen är, att medel för respektive ändamål

blivit av riksdagen anvisade. Fullmäktige komma att göra framställning till

innevarande års riksdag om anvisande av lämpliga belopp.

35 §.

Delegerade hava framhållit, att därest riksdagen skulle vidtaga ändringar

i Kungl. Maj :ts genom proposition nr 223 framlagda förslag till bestämmelser

angående sjukhusvård för civilförvaltningens ordinarie tjänstemän, motsvarande

ändringar borde vidtagas i det av lönekommittén framlagda förslaget

till avfaltning av 35 § i avlöningsreglementet för riksdagens verk.

45—47 §§.

Lönekommittén har föreslagit slopande av den fullmäktige enligt gällande

bestämmelser tillkommande befogenheten att tilldela riksbankens vaktpersonal

fri uniformsbeklädnad. Kommittéförslaget skiljer sig dock i så

måtto från det civila avlöningsreglementet, att fullmäktige skulle erhålla

möjlighet att medgiva större rabatt å uniformsbeklädnaden än 50 procent.

Någon maximering av rabattens storlek har icke föreslagits, och lönekommitténs

majoritet har framhållit, att endast ett obetydligt löneavdrag borde

tillämpas i fråga om personal, som för närvarande är uniformspliktig. Beträffande

nytillträdande personal anser kommittén däremot, att det kunde

föreligga skäl att söka närmare anknytning till motsvarande bestämmelser

i civila avlöningsreglementet. Kommitténs motivering återfinnes å sid. 44—

46 i betänkandet.

Kommitténs ordförande, herr Westling, har beträffande hithörande spörsmål

avgivit särskilt yttrande (sid. 84—85 i betänkandet) och därvid uttalat

sig mot den av kommittén förordade avvikelsen från de inom statsförvaltningen

i övrigt tillämpade reglerna angående tjänstedräkt.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

13

Fullmäktige i riksbankeir hava anfört följande:

Civilförvaltningens personalförbund har hemställt, att fullmäktige i sitt

yttrande ville påyrka, att nu gällande bestämmelser om fri uniform åt riksbankens

personal skulle erhålla fortsatt tillämpning.

Med hänsyn till vad lönekommitténs majoritet i sin motivering till förslaget

anfört, anse sig fullmäktige böra tillstyrka kommitténs förslag. Fullmäktige

kunna följaktligen icke biträda personalförbundets framställning i

ämnet. Fullmäktige vilja i detta sammanhang förutskicka, att fullmäktige

hava för avsikt att, örn lönekommitténs förslag bifalles, tillämpa endast ett

mycket obetydligt löneavdrag för nuvarande vaktpersonal.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava anfört följande:

Med hänsyn till vad kommitténs majoritet anfört i sin motivering till förslaget

i nu förevarande del anse sig fullmäktige böra tillstyrka detsamma.

Riksgäldskontorets tjänstemannaförenings styrelse har föreslagit, att avdraget

för tjänstedräkt fastställes för den nuvarande personalen till 5 % och

för nytillträdande personal till högst 25 % av uniformernas självkostnadspris.

Under förutsättning att kommitténs förslag antages av riksdagen är det

fullmäktiges avsikt att tillämpa endast obetydliga löneavdrag för den nuvarande

vaktpersonalen. Fullmäktige anse sig emellertid ej kunna binda

sig vid de av tjänstemannaföreningens styrelse föreslagna procentsatserna

vare sig för nuvarande eller blivande personal och detta så mycket mindre

som fullmäktige dela kommitténs uttalade uppfattning att enhetliga grunder

i fråga om personalens bidrag till uniformsbeklädnad i möjligaste mån böra

vinna tillämpning vid riksdagens olika verk.

Lönenämnden har biträtt lönekommitténs förslag. Av nämndens ledamöter

har dock herr Hägglund i huvudsak anslutit sig till den av herr Westling

uttalade uppfattningen, varjämte herr Wallenborg till nämndens protokoll

gjort ett särskilt uttalande av innebörd, att nuvarande förmåner av fri

uniformsbeklädnad icke bort utan kompensation borttagas.

Även delegerade hava lämnat kommitténs förslag utan erinran.

49 § 4 mom. och 50 § 3 mom.

Lönekommittén har beträffande felräkningspenningar vid vissa befattningar

inom riksbanken och riksgäldskontoret föreslagit vissa ändrade bestämmelser,

för vilka närmare redogöres å sid. 47 och 48 i betänkandet.

Beträffande riksbanken innebär kommitténs förslag i huvudsak, att, medan

.hittills i avlöningsbestämmelserna upptagits vissa fasta belopp för 1''elräkningspenningarna,

samma belopp hädanefter skulle utgöra maximum. Fullmäktige

skulle alltså enligt förslaget erhålla frihet att, om så befunnes

lämpligt, nedsätta felräkningspenningarna. Vidare angives icke såsom hittills

något visst antal kassörer, som skulle komma i åtnjutande av felräkningspenningar.

Även härutinnan skulle fullmäktige sålunda tillerkännas

en vidgad prövningsrätt. Slutligen skulle enligt förslaget fonderingen upphöra,

när det innehållna beloppet uppginge till tre gånger de årliga felräk
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

ningspenningarna, medan i nuvarande bestämmelser fixerats vissa belopp,

motsvarande något över tre gånger de årliga felräkningspenningarna.

Fullmäktige i riksbanken hava anfört följande:

Styrelsen för riksbankstjänstemännens förening har i sitt yttrande framhållit,

att nian med fog kunde göra gällande, att felräkningspenningarna

lill kassör vid avdelningskontor, vilka för närvarande utgå med 750 kronor

för år — och vilka av lönekommittén föreslagits skola utgå med högst

nämnda belopp — borde höjas. Under hänvisning härtill föreslår föreningens

styrelse, att 49 § 4 mom. så ändras, att felräkningspenningar må utgå till

samtliga i sagda författningsrum angivna tjänstemän med högst 1 500 kronor

för år. Skulle vad styrelsen sålunda framhållit icke vinna beaktande,

avstyrker styrelsen kommitténs förslag alt nu utgående felräkningspenningar

skola utgöra maximibelopp.

Fullmäktige, som finna lönekommitténs förslag beträffande felräkningspenningar

lämpligt, vilja tillstyrka detsamma. Fullmäktige kunna sålunda

icke biträda någotdera av de förslag, som framlagts av tjänstemannaföreningens

styrelse.

Lönenämnden har anfört följande:

Det förslag till maximering av felräkningspenningarnas belopp till kassörer

m. fl. inom riksbanken finner lönenämnden i likhet med fullmäktige

lämpligt och får därför tillstyrka detsamma. Bestämmelserna i övrigt under

förevarande moment hava givit lönenämnden anledning till erinran endast

i vad avser formuleringen av sista stycket. Beträffande sista stycket av 49 §

4 mom. vill lönenämnden föreslå, att satsen »må direktionen likaledes medgiva

sådan utbetalning» utbytes mot satsen »äger han utbekomma de innehållna

felräkningspenningarna i den mån desamma icke behöva tagas i anspråk

för täckande av uppkommen kassaförlust». Sistnämnda formulering,

som ansluter sig till lydelsen av nu gällande bestämmelse, synes lönenämnden

mera klart uttrycka tjänstemännens rätt till de innehållna medlen.

I tredje stycket av 50 § 3 mom. torde motsvarande omformulering som

nyss föreslagits beträffande 49 § 4 morn., sista stycket, böra verkställas.

Tre ledamöter av nämnden, herrar Lovén, Bertil och Wallenborg, hava

ansett tillräckliga skäl icke föreligga för införande av den föreslagna maximeringen

av felräkningspenningarna.

Delegerade hava biträtt lönenämndens förslag om ändrad avfattning av

49 § 4 mom. sista stycket och 50 § 3 mom. sista stycket. Ifrågavarande

författningsrum borde följaktligen erhålla följande lydelse:

4.9 § 4 mom. sista stgcket.

»När tjänsteman icke längre ifrågakommer för göromål, med vilka följer

rätt till felräkningspenningar, äger han utbekomma de innehållna felräkningspenningarna,

i den mån desamma icke behöva tagas i anspråk för

täckande av uppkommen kassaförlust.»

50 § 3 mom. sista stgcket.

»När tjänsteman icke längre ifrågakommer såsom kassör, äger han utbekomma

de innehållna felräkningspenningarna, i den mån desamma icke

behöva tagas i anspråk för täckande av uppkommen kassaförlust.»

s. 15 Kontrollera mot PDF

liankoutskottets utlåtande Nr 60.

15

I övrigt hava delegerade tillstyrkt lönekommitténs förslag beträffande

felräkningspenningar.

54 §.

Lönekommittén har i fråga om lönenämnden för riksdagens verk föreslagit,

att nämndens ordförande och vice ordförande skulle särskilt utses av

bankoutskottet. I samband härmed har kommittén framhållit önskvärdheten

av att frågan om ersättning till nämndens ordförande och ordföranden hos

delegerade för riksdagens verk upptoges till omprövning.

2. Särskilda arvoden vid riksbanken.

Lönekommittén har i sitt betänkande (sid. 48—50) upptagit till behandling

frågan angående bibehållande av de arvoden, som för närvarande utgå

till de vaktmästare i riksbanken, vilka verkställa postbefordran eller inkasseringsuppdrag.

Därvid har kommittén uttalat, att det finge anses motiverat,

att de bankvaktmästare, som för närvarande uppbära arvoden av

ifrågavarande art, även efter det nya reglementets ikraftträdande få behålla

dessa ersättningar oförändrade, i den mån de fullgöra de göromål, för vilka

arvodena beviljats. Däremot har kommittén uttryckt tvekan, huruvida sedan

någon av dessa befattningshavare avgått ur tjänst eller eljest frånträtt

uppdraget, motsvarande arvode borde tillkomma befattningshavare,

som ännu ej kommit i åtnjutande av sådan förmån. Kommittén har förutsatt,

att denna fråga borde komma under omprövning vid den utredning,

som för närvarande pågår angående riksbankens inre organisation.

Enligt punkten 6 i tillämpningsbestämmelserna till gällande avlöningsreglemente

äga fullmäktige, där de finna särskilda omständigheter det påkalla,

tilldela tjänstemän i riksbanken lämpliga arvoden, dock att högst

10 000 kronor per år må användas för sådant ändamål. Lönekommittén har

framhållit, att jämväl frågan om dessa arvoden borde göras till föremål

för undersökning vid förenämnda utredning.

Fullmäktige i riksbanken hava i detta ärende anfört följande.

Civilförvaltningens personalförbund har i sitt yttrande uttalat sig för bibehållande

av ifrågavarande arvoden eller tjänsternas uppflyttning till högre

lönegrad. Förbundet har vidare framhållit, att frågan om de särskilda arvodenas

eventuella avveckling är ett spörsmål, vilket icke nu bör bliva

föremål för behandling utan som bör upptagas först i samband med en

revision av tjänsteförteckningen.

Även fullmäktige äro av den uppfattningen, att frågan bör göras till

föremål för närmare övervägande i samband med en dylik revision. I avvaktan

härpå torde fullmäktige, på sätt lönekommittén förutsatt, böra erhålla

fortsatt bemyndigande att utbetala tilläggsarvoden till vaktmästare

med ifrågavarande uppdrag. Framställning örn medgivande att taga i

anspråk det härför erforderliga beloppet, beräknat till 7 000 kronor för år,

kommer att göras i samband med att förslag avlåtes till bankoutskottet angående

ny avlönings- och pensionsstat för riksbanken.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

Styrelsen för riksbankstjänstemännens förening har förordat, att de bestämmelser,

vilka nu återfinnas under förenämnda punkt 6 i tillämpningsbestämmelserna,

skulle införas under 49 § i avlöningsreglementet.

Ehuru fullmäktige anse det synnerligen värdefullt att äga möjlighet att

tilldela vissa tjänstemän, som ådagalägga synnerlig duglighet och utföra

kvalificerat och för riksbanken särskilt värdefullt arbete, arvoden utöver

den lön, som tillkommer dem enligt avlöningsreglementet, finna fullmäktige

i likhet med lönekommittén, att en närmare utredning i frågan bör

komma till stånd, innan i avlöningsreglementet intagas några bestämmelser

i ämnet.

Fullmäktige hava följaktligen för avsikt att, på sätt lönekommittén förutsatt,

vid avgivande av förslag till ny avlöningsstat för riksbanken göra

framställning om att få använda erforderligt belopp för ändamålet.

3. Särskilda arvoden vid riksgäldskontoret.

Lönekommittén har (sid. 51 i betänkandet) upptagit till behandling frågan

om bibehållande av de arvoden, som för närvarande utgå i riksgäldskontoret

till förste vaktmästaren och en vaktmästare för postbefordran samt

till en vaktmästare för biträde vid mottagande och utlämnande av riksdagstryck.

Enligt kommitténs uppfattning måste det anses motiverat, att de

vaktmästare, som för närvarande uppbära berörda arvoden, även efter det

nya reglementets ikraftträdande få behålla dessa ersättningar oförändrade,

i den mån de fullgöra de göromål, för vilka arvodena beviljats. Däremot

har kommittén uttryckt tvekan, huruvida, sedan någon av dessa befattningshavare

avgått ur tjänst eller eljest frånträtt uppdraget, motsvarande arvode

borde tillkomma befattningshavare, som ännu ej kommit i åtnjutande av

sådan förmån. Kommittén har uttalat, att denna fråga borde göras till föremål

för prövning i samband med ståndpunktstagande till motsvarande arvoden

inom riksbanken.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava anfört följande:

Fullmäktige dela kommitténs uppfattning, att frågan bör bliva föremål

för närmare övervägande. 1 avvaktan härpå torde fullmäktige, såsom kommittén

förutsatt, böra vid sidan av avlöningsreglementet bemyndigas att

tillsvidare utbetala ifrågavarande arvoden enligt nu gällande regler, dock

med viss jämkning med hänsyn till att dyrtidstillägg ej längre komma att

utgå.

4. Särskilda arvoden vid riksdagens hus.

I fråga om det bemyndigande, som fullmäktige erhållit av riksdagen att

medgiva ersättning med högst 400 kronor till vardera av materialförvaltaren

och övervaktmästaren samt övermaskinisten vid riksdagshuset för övertidstjänstgöring

under riksdagstiden, har lönekommittén med hänsyn till

nämnda befattningshavares tjänstgöringsförhållanden ansett det svårligen

kunna vara förenligt med avlöningsreglementets allmänna grunder, att en

särskild gottgörelse i form av övertidsersättning utginge till dessa. Det i 28 §

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

17

2 moni. innefattade stadgandet angående gratifikation eller belöning syntes

kommittén inrymma möjlighet till gottgörelse för påfrestande tjänstgöring

eller särskilda prestationer vid vissa tillfällen, i den mån skäl därtill

förelåge.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava anfört följande:

Vad kommittén sålunda anfört Ilar ej föranlett någon erinran från fullmäktiges

sida. Såsom kommittén uttalat, torde emellertid övergångsvis i

fråga om nuvarande innehavare av befattningarna fullmäktiges rätt att

medgiva särskild ersättning för övertidstjänstgöring böra bibehållas.

Fullmäktige lia ej heller något att erinra mot att bestämmelserna örn

ersättning till biträde åt materialförvaltaren och övervaktmästaren samt

portvakten i riksdagshuset ej medtagits i reglementsförslaget. Då emellertid

möjligheten att lämna berörda ersättningar bör finnas kvar, komma fullmäktige

att beräkna erforderliga medel för ifrågavarande ändamål under

staten för riksdagens hus.

5. Tjänsteförteckningen.

Lönekommittén Ilar såsom närmare framgår av sid. 55 och 56 i betänkandet

föreslagit vissa formella ändringar och förenklingar i tjänstebenämlingarna

vid riksbanken och riksgäldskontoret.

Lönenämnden har ansett det principiellt sett icke riktigt att inför en förestående

revision av tjänsteförteckningen ändringar nu vidtoges i densamma,

allrahelst som lönenämnden icke vore fullt övertygad om att de av kommittén

föreslagna benämningarna i allo vore de lämpligaste. Då härtill

komme, att det torde föreligga behov av ändrade benämningar å jämväl

andra tjänster än de av lönekommittén avsedda befattningarna, ansåge lönenämnden,

att den av kommittén föreslagna överarbetningen av tjänsteförteckningen

borde anstå. Frågan syntes böra upptagas till behandling i samband

med ovanberörda revision av tjänsteförteckningen.

Med anledning härav hava delegerade uttalat, att lönekommitténs förslag,

vilka lämnats utan erinran av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i

riksgäldskontoret, syntes lämpliga och näppeligen kunde anses föregripa en

blivande revision av tjänsteförteckningarna. Med hänsyn härtill ville delegerade

tillstyrka, att den vid reglementsförslaget fogade tjänsteförteckningen

fastställdes utan annan ändring än som föranleddes av den av delegerade

förordade uppflyttningen av andre deputerade till högre lönegrad.

C. Delegerades hemställan.

Under åberopande av vad delegerade i sin skrivelse anfört hava delegerade

hemställt, att bankoutskottet ville föreslå riksdagen att

a) godkänna i lönekommitténs betänkande framlagt förslag till avlöningsreglcmente

för riksdagens verk jämte därvid fogad tjänsteförteckning, dock

med de ändringar och tillägg, som av delegerade föreslagits;

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 8 sami. Nr 60. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

b) bemyndiga delegerade att, med iakttagande av de huvudgrunder, som i

sådant hänseende godkänts för den civila statsförvaltningen eller i övrigt av

kommittén föreslagits, utfärda erforderliga bestämmelser om övergången till

avlöningsreglementet för riksdagens verk;

c) medgiva, att barntillägg må övergångsvis utgå till vissa i avlöningsreglementet

för riksdagens verk avsedda tjänstemän enligt samma grunder, som

av riksdagen beslutats för tjänstemän vid den civila statsförvaltningen;

d) med upphävande av gällande avlöningsbestämmelser för fullmäktige i

riksbanken samt ledamöter i riksbankens direktion besluta om ändrad lydelse

av §§ 16 och 17 bankoreglementet i anslutning till av kommittén utarbetat,

vid betänkandet fogat utkast, att tillämpas från och med den 1 juli

1939;

e) besluta om ändrad lydelse av §§ 21 och 22 reglementet för riksgäldskontoret

i anslutning till av kommittén utarbetat, vid betänkandet fogat utkast,

att likaledes tillämpas från och med den 1 juli 1939;

f) bemyndiga fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret att för utbetalande

av vissa särskilda ersättningar, varom förmäles i avd. I, punkterna

5 och 6, respektive avd. II, punkten 2 av gällande tillämpningsbestämmelser

till 1921 års avlöningsreglemente för befattningshavare vid riksdagens

verk, använda högst de belopp, som på framställning av vederbörande fullmäktige

fastställas av riksdagen;

g) med upphävande av föreskrifterna i § 32, punkterna 7 och 8 av 1929

års reglemente för riksgäldskontoret meddela bestämmelser angående avlöning

till justitieombudsmannen och militieombudsmannen samt deras ersättare

i anslutning till av kommittén utarbetat, vid betänkandet fogat utkast,

att tillämpas från och med den 1 juli 1939.

Utskottets yttrande.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår, har det av lönekommittén

för riksdagens verk utarbetade förslaget till avlöningsreglemente för riksdagens

verk lämnats utan erinran av fullmäktige i riksgäldskontoret, styrelsen

för riksdagsbiblioteket, justitieombudsmannen och militieombudsmannen.

Fullmäktige i riksbanken och lönenämnden för riksdagens verk

hava däremot ifrågasatt vissa ändringar i förslaget. Delegerade för riksdagens

verk hava i huvudsak anslutit sig till törslaget; i vissa hänseenden

hava delegerade dock funnit jämkningar eller tillägg böra ske i detsamma.

Utskottet har för sin del funnit sig kunna biträda kommitténs förslag med

de av delegerade förordade ändringarna, dock med viss jämkning på en

punkt. Vid angivna förhållanden har utskottet ansett sig kunna begränsa

sig till att närmare beröra de delar av förslaget, beträffande vilka utskottet

funnit skäl föreslå ändringar av saklig eller formell innebörd i de av kom
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

19

mittén föreslagna avlöningsbestämmelsema eller vilka eljest sjuts påkalla

särskilt yttrande från utskottets sida.

Vad först angår reglementets tillämpningsområde finner utskottet sig böra

på de av lönekommittén anförda skälen tillstyrka, att under reglementet

inordnas ledamöterna i riksbankens direktion och riksgäldsdirektören. Utskottet

har således icke kunnat godkänna den ståndpunkt, bankofullmäktige

i förevarande hänseende intagit, enligt vilken avlöningsförhållandena

för ifrågavarande chefstjänstemän jämväl i fortsättningen skulle regleras

genom särskilda avlöningsbestämmelser vid sidan av avlöningsreglementet.

Utskottet framställer nedan förslag dels om upphävande av nu gällande avlöningsbestämmelser

för fullmäktige i riksbanken m. fl. ävensom angående

härav betingade ändringar i bankoreglementet, dels ock örn de ändringar i

reglementet för riksgäldskontoret, som föranledas av riksgäldsdirektörens

inordnande under avlöningsreglementet. Ifrågavarande ändringsförslag överensstämma

med de av kommittén upprättade författningsutkasten.

Den särskilda löneplan för förordnandetjänstemän vid riksdagens verk,

löneplan RC, som innefattas i kommittéförslaget, finner utskottet ändamålsenlig.

Beträffande de olika befattningshavarnas inplacering å löneplanen

innebär förslaget i stort sett bibehållande av nuvarande löner. Delegerade

hava emellertid i anslutning till ett av bankofullmäktige framställt alternativt

yrkande uttalat sig för en förhöjning av andre deputerads löneförmåner

genom befattningens inplacerande i lönegraden RC 5, innebärande

en förhöjning av årslönen från av lönekommittén föreslagna 15 000 kronor

till 17 000 kronor. I likhet med delegerade finner utskottet en sådan uppfattning

sakligt motiverad och ägnad att undanröja den otillfredsställande

löneställning för andre deputerade i förhållande till dem underordnade

tjänstemän i riksbanken, som ett bibehållande av den nuvarande löneställningen

skulle innebära. Utskottet har vidtagit härav betingad ändring i

tjänsteförteckningen.

Vidkommande härefter den av bankofullmäktige upptagna frågan örn löneförhöjning

för bankråd och förvaltaren vid pappersbruket anser utskottet

i likhet med lönenämnden och delegerade, att denna fråga lämpligen bör

tillsvidare anstå i avbidan på en blivande revision av tjänsteförteckningen

i vad angår befattningarna vid riksbanken. Vid sådant förhållande har

utskottet icke ingått på en prövning av förevarande spörsmål.

Utskottet får vidare tillstyrka de av kommittén föreslagna avlöningsbestämmelserna

för justitieombudsmannen och militieombudsmannen och

deras ersättare, vilka bestämmelser skulle träda i stället för de nu gällande,

i 1929 års reglemente för riksgäldskontoret intagna föreskrifterna i ämnet.

Kommitténs förslag beträffande anställnings- och lönevillkor för byråcheferna

hos ombudsmännen har icke givit utskottet anledning till erinran.

Vad härefter angår reglementsförslaget i övrigt ävensom därmed sammanhängande

spörsmål, vill utskottet framhålla följande.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

I likhet med lönenämnden och delegerade vill utskottet förorda en utsträckning

av förordnandetiden från ett år till högst tre år för befattningarna

i riksbanken såsom bankråd, verkställande styrelseledamot (direktör)

vid avdelningskontor, förvaltaren vid pappersbruket samt föreståndaren för

sedeltryckeriet. Likaledes biträder utskottet det av lönenämnden framställda

förslaget om förlängning av tiden för uppdraget att vara riksgäldsdirektörens

ersättare från för närvarande ett år i sänder till högst tre år i sänder.

Frågan örn de ändringar i bankoreglementet och reglementet för riksgäldskontoret,

som härav betingas, kommer att av utskottet senare under riksdagen

upptagas i samband med förslag om vissa andra ändringar i reglementena.

Delegerade hava biträtt ett av bankofullmäktige framställt förslag av innebörd,

att andre deputerade skulle, därest avlöningsreglementet gjordes tilllämpligt

å dem, undantagas från det i 4 § 1 mom. andra stycket reglementet

stadgade förbudet att utan riksdagens medgivande innehava annan ordinarie

eller extra ordinarie befattning i statens tjänst eller därmed jämförlig

kommunal befattning. Fullmäktige hava anfört, att det kunde befaras, att

personer som ansåges böra ifrågakomma såsom fullmäktige och andre deputerade

skulle vägra att åtaga sig uppdraget, därest icke en dylik undantagsbestämmelse

meddelades. Då utskottet finner denna synpunkt beaktansvärd,

ansluter sig utskottet till delegerades förslag. I enlighet härmed har utskottet

till 49 § fogat ett nytt moment (4 morn.), innefattande en undantagsbestämmelse

i ämnet, avfattad i saklig överensstämmelse med det av lönekommittén

i skrivelse den 13 maj 1939 framlagda förslaget (Bilaga VI). Andre deputerad

skulle sålunda utan hinder av bestämmelserna i 4 § 1 mom. med sin tjänst

kunna förena annan statlig befattning, under förutsättning att han frånträder

utövningen av sistnämnda befattning. Enligt utskottets mening saknas

anledning att, såsom delegerade ifrågasatt, för riksgäldsdirektören medgiva

samma undantag.

I detta sammanhang får utskottet framhålla, att lönekommitténs nyssnämnda

skrivelse innefattar jämväl andra ändringsförslag, vilka föranletts

av vissa utav Kungl. Majit i proposition nr 279 till innevarande års riksdag

ifrågasatta ändringar i civila avlöningsreglementet. Ifrågavarande ändringar,

vilka beröra 1 § 4 mom. (nytt moment), 4 § 1 morn., 12 § samt 13 § 2 morn.,

hava numera, med viss jämkning beträffande 13 § 2 morn., tillstyrkts av

statsutskottet. Bankoutskottet har vidtagit härav betingade ändringar i sitt

förslag till avlöningsreglemente.

Mot vad lönekommittén och fullmäktige anfört under 8 och 26 §§ har

utskottet icke något att erinra.

I 35 § hava intagits bestämmelser angående sjukhusvård, avfattade i överensstämmelse

med de föreskrifter i ämnet i civila avlöningsreglementet, vilka

innevarande års riksdag vid gemensam omröstning godkänt med bifall till

nej-propositionen i statsutskottets memorial nr 175.

Beträffande de i 45—47 §§ reglementsförslaget intagna bestämmelserna

örn tjänstedräkt finner utskottet goda skäl vara anförda för den avvikelse

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

21

från de inom statsförvaltningen i övrigt tillämpade grunderna, som föreslagits

av kommitténs majoritet. Mot de uttalanden rörande tillämpningen

av ifrågavarande bestämmelse, som gjorts av fullmäktige i riksbanken och

riksgäldskontoret, har utskottet ej funnit anledning till erinran.

Delegerade hava med biträdande av ett av lönenämnden framställt förslag

förordat en ändrad avfattning av 49 § 4 mom. sista stycket och 50 § 3 mom.

sista stycket av kommitténs reglementsförslag, innefattande föreskrifter angående

utbetalning i vissa fall av fonderade felräkningspenningar. Utskottet,

som tillstyrker vad sålunda förordats, har infört ifrågavarande ändringar i

sitt reglementsförslag (49 § 5 mom. sista stycket och 50 § 3 mom. sista

stycket).

Mot vad lönekommittén och fullmäktige anfört i fråga om de särskilda

arvodena vid riksbanken, riksgäldskontoret och riksdagens hus har utskottet

icke något att erinra.

Beträffande de i 54 § reglementsförslaget intagna föreskrifterna rörande

lönenämnden för riksdagens verk ansluter sig utskottet till lönekommitténs

förslag, att nämndens ordförande och vice ordförande, vilka hittills utsetts

av nämnden själv, hädanefter skola förordnas av bankoutskottet, som redan

nu har att tillsätta nämndens ledamöter. Den nya ordningen synes, såsom

kommittén ifrågasatt, böra tillämpas vid det val, som av bankoutskottet

skall förrättas innevarande år.

Kommittén har ifrågasatt, huruvida icke nuvarande arvode av 300 kronor

för år till nämndens ordförande vore en alltför låg ersättning för det

omfattande arbete, som numera är förenat med uppdraget i fråga. I samband

härmed har kommittén uttalat, att arvode torde böra utgå jämväl för

uppdraget att vara ordförande hos delegerade för riksdagens verk.

Utskottet instämmer i vad kommittén sålunda uttalat. Enligt utskottets

mening torde för vartdera av ifrågavarande två ordförandeskap ett arvode

av 600 kronor böra bestämmas. Emellertid synes det dessutom vara skäligt,

att delegerade — i anslutning till vad som tillämpas i fråga örn lönenämndens

ledamöter — må för fullgörande av sitt uppdrag uppbära dels dagtraktamente

enligt de i kungörelsen den 29 augusti 1921 (nr 517) med vissa bestämmelser

angående kommittéer angivna grunder, dels ock resekostnadsoch

traktamentsersättning enligt vad som vid tjänsteresa gäller för fullmäktige

i riksbanken och riksgäldskontoret.

Enligt § 8 i instruktionen för bankoutskottet ankommer det på utskottet

att meddela bestämmelser rörande ersättning till ledamöterna i lönenämnden

för riksdagens verk samt angående gäldande av kostnader för dess

verksamhet. I sistnämnda avseende har utskottet i § 4 i den av utskottet

utfärdade instruktionen för lönenämnden lämnat vissa föreskrifter beträffande

sättet för bestridande av nämndens utgifter samt dessas fördelning på

riksbanken och riksdagens övriga verk. Samma befogenhet, som riksdagen

på sätt nyss sagts lämnat bankoutskottet i fråga örn lönenämnden, synes

bina tilläggas utskottet med avseende å delegerade. Med hänsyn härtill

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

kommer utskottet att i sitt memorial med förslag till instruktion för nästa

riksdags bankoutskott framlägga förslag om ändring i sådant syfte av § 8

i instruktionen. Då emellertid här avsedda ersättning till delegerade torde

böra utgå från och med den 1 juli 1939, gör utskottet i det följande

hemställan örn bemyndigande för 1939 års bankoutskott att meddela här

avsedda bestämmelser. Vid bifall härtill kommer utskottet att dels besluta

rörande ersättning till delegerade i överensstämmelse med vad ovan angivits,

dels ock meddela föreskrifter örn gäldande av delegerades utgifter

m. m. i nära anslutning till de bestämmelser, som av utskottet fastställts

med avseende å lönenämndens utgifter.

Vad slutligen angår tjänsteförteckningen vill utskottet i likhet med delegerade

tillstyrka, att densamma fastställes i enlighet med lönekommitténs

förslag, dock med iakttagande av den ändring, som föranledes av den av

utskottet förordade placeringen av andre deputerad i högre lönegrad än

som ifrågasatts av kommittén. I anledning av lönenämndens påpekande

rörande behovet av ändrade benämningar även å andra tjänster än dem,

som det föreliggande ändringsförslaget avser, vill utskottet, som utgår från

att påpekandet närmast har avseende å riksbanken, framhålla, att denna

fråga bör tagas under övervägande i samband med den revision av tjänsteförteckningen,

vilken, såsom redan nämnts, är avsedd att genomföras för

riksbankens vidkommande.

Såsom ovan antytts har utskottet i samband med föreliggande förslag till

avlöningsreglemente för riksdagens verk till behandling förehaft bankofullmäktiges

i bilaga VII intagna framställning örn ändrade bestämmelser örn

utseende av andre deputerade i riksbanken m. m. Fullmäktiges förslag innebär

i huvudsak, att fullmäktige skulle erhålla bemyndigande att, örn förhållandena

därtill skulle föranleda, utse andre deputerade utom fullmäktiges

krets. De skäl, som av fullmäktige anförts för detta förslag, framgå

närmare av nyssnämnda bilaga.

Enligt utskottets mening bör en ändring av gällande bestämmelser örn

utseende av andre deputerade icke komma till stånd med mindre än att bestämmelserna

visat sig vara förenade med påtagliga olägenheter. Fullmäktige

hava emellertid icke gjort gällande, att så skulle vara förhållandet;

fastmera synes fullmäktiges framställning hava föranletts av ett önskemål

att i möjligaste mån förstärka den banktekniska sakkunskap, som inom

ledningen för riksbanken kan ställas till riksbankschefens förfogande. Detta

syfte har emellertid tillgodosetts genom inrättande av befattningen såsom

vice riksbankschef. Vid valet av fullmäktige plägar ock iakttagas, att bland

fullmäktige inväljas personer, som äro kvalificerade för uppdragen såsom

andre deputerade. Med tanke härpå har enligt praxis — efter samråd med

riksbankschefen — en av riksbankens tjänstemän utsetts till fullmäktig,

varjämte likaledes en tjänsteman i banken plägat utses till förste suppleant

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

23

för fullmäktige för att vid behov kunna förordnas till vikarie för andre deputerad.

Vid nu angivna förhållanden torde det enligt utskottets mening få

anses vara sörjt för, att den ansvariga ledningen för riksbanken kommer att

inrymma erforderlig bankteknisk sakkunskap. Därest andre deputerade utsåges

utom fullmäktiges krets, är det föga sannolikt, att några ändrade förhållanden

beträffande personvalet skulle inträda, åtminstone vad angår den

ene av de andre deputerade. Däremot är det klart, att riksdagens direkta

inflytande över riksbankens ledning skulle försvagas, därest till andre deputerade

skulle utses personer utom fullmäktiges krets. Icke mindre än tre

ledamöter av direktionen skulle då kunna vara icke-fullmäktige. Med hänsyn

till de betänkligheter gentemot den ifrågasatta åtgärden, som utskottet

sålunda hyser, har utskottet icke ansett sig böra framställa något förslag

till ändring av nuvarande bestämmelser. Då den föreliggande frågan vid

olika tillfällen under de senaste åren varit under diskussion inom riksdagen

och densamma onekligen är av ett visst allmänt intresse, har utskottet emellertid

ansett sig böra på sätt här skett jämte sin egen mening delgiva riksdagen

handlingarna i ärendet.

Det förslag till ändringar av vissa delar av bankoreglementet, som bifogats

fullmäktiges förevarande framställning, innefattar några ändringsförslag,

som icke hava samband med förslaget om utseende av andre deputerade.

Ifrågavarande förslag, som beröra §§ 9, 18, 28 och 39 bankoreglementet,

komma att av utskottet upptagas till behandling i sammanhang med

andra ändringar i reglementet.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa.

att riksdagen må

1) godkänna härvid fogade förslag till avlöningsreglemente

för ordinarie tjänstemän vid riksdagens verk (avlöningsreglementet

för riksdagens verk) jämte därvid fogad

tjänsteförteckning (Bilaga /);

2) bemyndiga delegerade för riksdagens verk att, med

iakttagande av de huvudgrunder, som i sådant hänseende

godkänts för den civila statsförvaltningen eller i övrigt av

lönekommittén för riksdagens verk föreslagits, utfärda erforderliga

bestämmelser om övergången till avlöningsreglementet

för riksdagens verk;

3) medgiva, att barntillägg må övergångsvis utgå till vissa

i avlöningsreglementet för riksdagens verk avsedda tjänstemän

enligt samma grunder, som av riksdagen beslutats för

tjänstemän vid den civila statsförvaltningen;

4) med upphävande av gällande avlöningsbestämmelser

för fullmäktige i riksbanken samt ledamöter i riksbankens

direktion godkänna härvid fogade förslag till ändrad lydelse

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

av §§ 16 och 17 bankoreglemente!, att tillämpas från och

med den 1 juli 1939 (Bilaga II);

5) godkänna härvid fogade förslag till ändrad lydelse av

§§21 och 22 reglementet för riksgäldskontoret, att tillämpas

från och med den 1 juli 1939 (Bilaga III);

6) bemyndiga fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret

att för utbetalande av vissa särskilda ersättningar,

varom förmäles i avd. I, punkterna 5 och 6, respektive avd.

II, punkten 2 av gällande tillämpningsbestämmelser till 1921

års avlöningsreglemente för befattningshavare vid riksdagens

verk, använda högst de belopp, som på framställning

av vederbörande fullmäktige fastställas av riksdagen;

7) med upphävande av föreskrifterna i § 32, punkterna

7 och 8 av 1929 års reglemente för riksgäldskontoret godkänna

härvid fogade förslag till bestämmelser angående avlöning

m. m. till justitieombudsmannen och militieombudsmannen

samt deras ersättare, att tillämpas från och med

den 1 juli 1939 (Bilaga IV);

8) bemyndiga 1939 års bankoutskott att i överensstämmelse

med vad ovan angivits meddela bestämmelser rörande

ersättning till delegerade för riksdagens verk samt gäldande

av kostnader för delegerades verksamhet.

Stockholm den 31 maj 1939.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Friggeråker, Sandén, Holmström*,

Nilsson i Mölndal*, Swartling och Lindbärg*;

från andra kammaren: herrar Holmgren*, Lovén, Paulsen*, Andersson i

Falkenberg*, K. A. Westman, Gustavson i Västerås, Osberg* och Svedman;

dock att vid behandlingen av det å sid. 22 härovan omförmälda ärendet angående

ändrade bestämmelser örn utseende av andre deputerade i riksbanken m. m. deltagit

herr Berling* i stället för herr Lindbärg, herr Sundvik* i stället för herr Sandén,

herr Ohlin*, herr Mattsson* i stället för herr K. A. Westman.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

25

Bilaga I.

Förslag
till
avlöningsreglemente

för ordinarie tjänstemän vid riksdagens

verk (avlöningsreglementet för riksdagens verk).

1 kap. Allmänna bestämmelser.

1 §•

1 mom. Detta reglemente äger tillämpning dels å innehavare av ordinarie Reglementets

befattningar vid riksdagens verk, dels ock å innehavare av befattningarna11

såsom förste deputerad och riksbankschef, vice riksbankschef, andre depute- m m

råd i riksbanken samt riksgäldsdirektör.

De befattningar, för vilka reglementet sålunda skall gälla, upptagas i en

av riksdagen fastställd, vid reglementet såsom bilaga fogad tjänsteförteckning.

2 mom. Antalet befattningar vid varje särskilt verk bestämmes genom en

av riksdagen för verket fastställd personalförteckning.

3 mom. Befattning, varå reglementet äger tillämpning, tillsättes, i enlighet

med vad därom är särskilt stadgat, genom fullmakt eller konstitutorial eller

genom förordnande på viss tid eller tills vidare.

Tillsättning genom konstitutorial innebär, att tjänsteman kan i administrativ

väg avsättas från sin befattning på grund av fel eller försummelse i

tjänsten.

A mom. Befattning, som i detta reglemente avses, kan innehavas endast

av den, som uppnått 21 års ålder.

2 §•

1 mom. Tjänsteman äger åtnjuta avlöning enligt de föreskrifter och under Avlöning,

de villkor, som innehållas i detta reglemente jämte de tilläggsbestämmelser,

som på grund av stadgande i reglementet utfärdas av delegerade för riksdagens

verk (delegerade).

Avlöning utgöres dels av lön jämte i reglementet angivna fasta lönetillägg

och särskilda ersättningar, dels ock av rörligt tillägg.

2 mom. Är tjänsteman berättigad att av statsmedel uppbära tjänstepension

eller årligt understöd, beror på prövning av delegerade, om och i vad

mån av sådan anledning avdrag å lönen skall ske; dock att sådant avdrag

ej må äga rum på grund av pension, som åtnjutes enligt gällande bestämmelser

angående pensionering av försvarsväsendets reserver av befäl och

civilmilitär personal.

3 mom. Avlöning utgår, där ej annorlunda stadgas i reglementet, från och

med den dag tjänsten enligt utnämningshandlingen tillträdes till och med

den dag tjänstemannen frånträder densamma.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

Angående tjänstemans skyldighet att avgå från tjänsten samt att å avlöningen

vidkännas pensionsavdrag stadgas i gällande bestämmelser om

tjänste- och familjepension.

4 mom. Avlöning utbetalas månadsvis i efterskott, i den mån icke beträffande

särskild ersättning utbetalning i annan ordning är särskilt stadgad

eller eljest finnes lämpligen böra ske.

3 §•

Tjänstgö- l morn. Tjänsteman är underkastad de tjänstgöringsföreskrifter, som medskrifter

för (^as * för vederbörande verk gällande reglementen, instruktioner, stadgar

flyttnings- e^er andra dylika författningar. Han är ock pliktig underkasta sig minskskyldighet

ning i eller upphörande av extra inkomster, vilka kunna medfölja befattm.

m. ningen eller utgå för bestyr i sammanhang därmed.

Tjänsteman är vidare skyldig att såsom vikarie bestrida befattning inom

högre lönegrad vid det verk han tillhör.

2 mom. Tjänsteman är pliktig att låta förflytta sig till annan stationeringsort

eller annan befattning vid det verk han tillhör liksom ock, därest

delegerade på framställning av vederbörande myndighet så pröva lämpligt,

till befattning vid annat riksdagens verk.

Tjänsteman är vidare pliktig att, där så av organisatoriska skäl finnes

påkallat, efter beslut av riksdagen låta förflytta sig till verk vid den civila

statsförvaltningen.

Vad i detta moment stadgas skall dock icke gälla innehavare av befattning,

tillhörande den i 5 § intagna löneplan RC.

4 §•

Förening av 1 mom. Med tjänst, som avses i detta reglemente, må förenas ordinarie

tjänster statlig befattning, vilken tillsättes genom förordnande tills vidare och med

m" m‘ vilken pensionsrätt icke är förenad, ävensom extra ordinarie statlig befattning

inom högre lönegrad, dock under förutsättning att tjänstemannen frånträder

utövandet av förstnämnda tjänst.

1 övrigt må tjänst, som avses i reglementet, icke förenas med ordinarie

eller extra ordinarie befattning i statens tjänst, ej heller med jämförlig kommunal

befattning, så framt ej riksdagen för visst fall annorlunda beslutit.

2 mom. Utan tillstånd av den myndighet, varunder tjänsteman lyder, må

han ej åtaga sig:

uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk, bolag, förening

eller inrättning, som har till ändamål att driva rörelse inom industri,

handel, transport-, bank- eller försäkringsväsen eller annan näringsgren eller

vars verksamhet eljest bar huvudsakligen ekonomiskt syfte;

befattning såsom tjänsteman hos verk, bolag, förening eller inrättning,

som nyss sagts; eller

annan tjänstebefattning eller därmed jämförligt uppdrag.

Tillstånd må beviljas endast för så vitt uppdraget eller befattningen prövas

icke inverka hinderlig! för utövandet av den ordinarie tjänsten och bör,

där så lämpligen kan ske, avse viss tid.

Vad här ovan stadgas gäller icke i fall, där den myndighet, som äger bevilja

tillstånd, meddelat uppdrag eller tillsatt tjänstebefattning, varom i detta

moment är fråga, och ej heller i fråga om uppdrag såsom ledamot i styrelsen

för postsparbanken eller banken för internationell betalningsutjämning.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

27

3 mom. Föranleder befattning eller uppdrag, varom i l och 2 moni. förmäles,

att tjänsteman tillfälligtvis icke kan bestrida sin tjänst, skall han göra

framställning om ledighet i erforderlig omfattning.

A mom. I fråga örn förbud för tjänsteman vid visst verk eller för innehavare

av viss befattning att åtaga sig uppdrag eller utöva verksamhet, som

lämpligen icke bör förenas med hans ordinarie tjänst, äger vederbörande

myndighet utfärda erforderliga föreskrifter.

2 kap. Löncplaner och löneklassplacering.

5 §•

Löneplan RA.

(Tjänstemän, tillsatta medelst fullmakt eller konstitutorial.)

Lönegrad

O

r t s

g r

u p

P

omfattar

klass

A

B

C

D

E

F

G

H

I

nr

löneklas-

nr

A

r s 1 ö

n, k

rone

r

serna nr

1

1—5

i

1 938

2 016

2 094

2 172

2 250

2 328

2 406

2 484

2 562

2

2—6

2

2 070

2 154

2 238

2 322

2 406

2 490

2 574

2 658

2 742

3

3—7

3

2 202

2 292

2 382

2 472

2 562

2 652

2 742

2 832

2 922

4

4—8

4

2 334

2 430

2 526

2 622

2 718

2 814

2 910

3 006

3 102

5

5—9

5

2 466

2 568

2 670

2 772

2 874

2 976

3 078

3 180

3 282

6

6—10

6

2 601

2 709

2 817

2 925

3 033

3 141

3 249

3 357

3 465

7

7—11

7

2 739

2 853

2 967

3 081

3 195

3 309

3 423

3 537

3 651

8

8—12

8

2 877

2 997

3 117

3 237

3 357

3 477

3 597

3 717

3 837

9

9—13

9

3 015

3 141

3 267

3 393

3 519

3 645

3 771

3 897

4 023

10

10—14

10

3 153

3 285

3 417

3 549

3 681

3 813

3 945

4 077

4 209

11

11—15

11

3 291

3 429

3 567

3 705

3 843

3 981

4 119

4 257

4 395

12

12—16

12

3 438

3 582

3 726

3 870

4 014

4 158

4 302

4 446

4 590

13

13—17

13

3 630

3 780

3 930

4 080

4 230

4 380

4 530

4 680

4 830

14

14—18

14

3 822

3 978

4 134

4 290

4 446

4 602

4 758

4 914

5 070

15

15—19

15

4 050

4 212

4 374

4 536

4 698

4 860

5 022

5 184

5 346

16

16—20

16

4 278

4 446

4 614

4 782

4 950

5 118

5 286

5 454

5 622

17

17—21

17

4 596

4 773

4 950

5 127

5 304

5 481

5 658

5 835

6 012

18

18—22

18

4 926

5 112

5 298

5 484

5 670

5 856

6 042

6 228

6 414

19

19—23

19

5 256

5 451

5 646

5 841

6 036

6 231

6 426

6 621

6 816

20

20—23

20

5 586

5 793

6 000

6 207

6 414

6 621

6 828

7 035

7 242

21

21—24

21

5 916

6 135

6 354

6 573

6 792

7 011

7 230

7 449

7 668

22

22—25

22

6 300

6 525

6 750

6 975

7 200

7 425

7 650

7 875

8 100

23

23—26

23

6 750

6 975

7 200

7 425

7 650

7 875

8 100

8 325

8 550

24

24—27

24

7 230

7 455

7 680

7 905

8 130

8 355

8 580

8 805

9 030

25

25—28

25

7 725

7 950

8 175

8 400

8 625

8 850

9 075

9 300

9 525

26

26—29

26

8 220

8 445

8 670

8 895

9 120

9 345

9 570

9 795

10 020

27

27—30

27

8 715

8 940

9 165

9 390

9 615

9 840

10 065

10 290

10 515

28

28—31

28

9 210

9 435

9 660

9 885

10 110

10 335

10 560

10 785

11 010

29

29—32

29

9 705

9 930

10 155

10 380

10 605

10 830

11 055

11 280

11 505

30

30—33

30

10 200

10 425

10 650

10 875

11 100

11 325

11 550

11 775

12 000

31

31—34

31

10 695

10 920

11 145

11 370

11 595

11 820

12 045

12 270

12 495

32

32—35

32

11 190

11 415

11 640

11 865

12 090

12 315

12 540

12 765

12 990

33

33—36

33

11 700

11 925

12 150

12 375

12 600

12 825

13 050

13 275

13 500

34

34—37

34

12 210

12 435

12 660

12 885

13 110

13 335

13 560

13 785

14 010

35

12 720

12 945

13 170

13 395

13 620

13 845

14 070

14 295

14 520

36

13 230

13 455

13 680

13 905

14 130

14 355

14 580

14 805

15 030

37

13 740

13 965

14 190

14 415

14 640

14 865

15 090| 15 315

15 540

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

Löneplan RC.

(Tjänstemän, tillsatta medelst förordnande för viss tid eller tills vidare.)

Lönegrad och

löneklass

Årslön

Lönegrad och

löneklass

Årslön

Lönegrad och

löneklass

Årslön

nr

kronor

nr

kronor

nr

kronor

i

13 000

6

18 000

ii

26 000

2

14 000

7

19 000

12

29 000

3

15 000

8

20 000

13

37 000

4

16 000

9

22 000

5

17 000

10

24 000

6 §•

Lönegrader Den lönegrad, till vilken varje särskild befattning är att hänföra, angives

och löne- i tjänsteförteckningen.

klasser. För tjänsteman med lön enligt löneplan RA fastställes den löneklass, enligt

vilken lönen skall utgå, i enlighet med föreskrifterna i 7—9 §§; inom

löneklass bestämmes lönebeloppet efter den ortsgrupp, till vilken tjänstemannens

stationeringsort blivit hänförd.

Beträffande fördelningen av stationeringsorter å de olika ortsgrupperna

gäller vad härutinnan av Kungl. Maj:t fastställes för tjänstemän vid den

civila statsförvaltningen.

7 §•

Begynnelse- 1 morn. Vid tillträdandet av ordinarie befattning, tillhörande löneplan RA,

°klassupp-6" ^håller tjänsteman lön enligt den för vederbörande lönegrad fastställda

flyttning, lägsta löneklassen, där ej föreskrifterna i 8 och 9 §§ giva anledning till avvikelse

härutinnan.

2 mom. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under tre år uppflyttas

tjänstemannen till närmast högre löneklass samt efter ytterligare tre

år till den därpå följande högre löneklassen och så vidare, intill dess högsta

löneklassen inom lönegraden uppnåtts, allt så framt ej annat följer av föreskrifterna

i 3 mom. här nedan eller i 8 eller 9 §.

3 mom. Uppfattning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvartalet

näst efter det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade

tiden i den lägre löneklassen tilländagått.

I övrigt gäller såsom villkor för tjänstemans uppflyttning till högre löneklass:
a)

att tjänstemannen under minst fyra femtedelar av den tid, som erfordras

för vinnande av uppflyttning, bestritt sin egen eller på grund av förordnande

annan statens tjänst, dock att härvid såsom tjänstetid skall räknas

jämväl semester ävensom tjänstledighet, som avses i 13 § 1—3 mom. eller

i 14 §;

b) att uppskov med uppflyttning icke prövats böra äga rum på grund av

mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid. tjänstemannen tillhört den

lägre löneklassen; dock att härvid hänsyn till viss i tjänsten begången förseelse,

för vilken tjänstemannen särskilt bestraffats, må tagas endast då förseelsen

kan sägas karakterisera arten av tjänstgöringen i dess helhet; samt

c) att tjänstemannen icke uppnått den för honom gällande pensionsåldern.

Beslut om uppskov av anledning, som i punkten b) sägs, må icke fattas,

utan att tjänstemannen erhållit tillfälle att förklara sig, och skall sådant

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

29

beslut avse viss tid, minst ett halvt och högst tre år. Vid uppskovstidens utgång

skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen under nämnda tid givit

anledning till förnyat uppskov därmed.

4 mom. Har tjänsteman, med tillämpning av föreskrifterna i 3 mom.

andra stycket punkten b), först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till

högre löneklass, må sedermera, om hans fortsatta tjänstgöring anses böra

föranleda därtill, kunna förordnas, att han för uppflyttning till än högre

löneklass skall äga tillgodoräkna sig jämväl den tid uppskovet varat.

8 §•

1 mom. Ordinarie tjänsteman, som befordras till tjänst inom högre löne- Löneklassgrad,

skall placeras lägst i löneklassen närmast över den, som han i den befordran*1

lägre tjänsten senast tillhörde. Dessutom skall för bestämmande av tidpunkt m m

för löneklassuppflyttning i den högre tjänsten tagas i beräkning den tid,

dock högst tre år, varunder tjänstemannen i den lägre tjänsten tillhört eller

beräknas hava tillhört löneklassen närmast under den, till vilken han på

grund av nyssnämnda föreskrift eller stadgandet i 7 § 1 mom. skall hänföras.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga om

den, vilken vinner befordran till ordinarie tjänst från extra ordinarie eller

extra befattning med avlöning enligt fastställd löneplan, så ock i fråga om

den, vilken vinner befordran från förordnande med vikariatslön, varom förmäles

i 21 § 3 mom. Tjänsteman, som från extra ordinarie befattning eller

förordnande med vikariatslön befordras till ordinarie tjänst inom samma

lönegrad som den, vilken han i den extra ordinarie befattningen eller under

förordnandet tillhört, må dock icke placeras i högre löneklass än som skulle

hava tillkommit honom, om han erhållit den ordinarie tjänsten vid tidpunkten

för tillträdandet av den extra ordinarie befattningen eller förordnandet.

2 mom. Därest tjänsteman omedelbart före tillträdandet av befattning,

som i detta reglemente avses, i statens tjänst innehade antingen ordinarie

befattning eller beställning, för vilken avlöningen fastställts enligt sådana

äldre eller eljest från reglementet avvikande grunder, att bestämmelserna i

1 mom. icke kunna tillämpas å honom, eller ock anställning med avlöning

enligt kollektivavtal, skall han i den nya tjänsten hänföras lägst till den

löneklass, i vilken lönen närmast överstiger den avlöning han i den tidigare

anställningen ägt uppbära.

Vad som skall förstås med avlöning i den tidigare anställningen bestämmes

av delegerade.

3 mom. Om och i den mån sådant med hänsyn till föreliggande särskilda

omständigheter prövas skäligt, må delegerade kunna medgiva, att tjänsteman,

vilken tillträder i reglementet avsedd tjänst, placeras i högre löneklass

än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. eljest skolat hänföras:
a)

där tjänstemannen omedelbart före tillträdet innehade icke-ordinarie

befattning i statens tjänst med arvode eller med avlöning enligt personligt

kontrakt;

b) där tjänstemannen omedelbart före tillträdet innehade antingen extra

ordinarie eller extra befattning med avlöning enligt av Kungl. Maj:t eller

delegerade fastställd löneplan eller ock förordnande med vikariatslön och

därvid tillhörde högre lönegrad lin den, till vilken den ordinarie tjänsten är

hänförd;

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

Undantagsbestämmelser

örn löneklassplacering.

Avlöning vid

förflyttning

m. m.

c) där tjänstemannen tidigare, om ock ej omedelbart före tillträdet, under

avsevärd tid innehaft befattning eller förordnande, som under b) sägs.

Föreligga eljest beträffande tjänsteman, som tillträder i reglementet avsedd

befattning, med hänsyn till föregången långvarig statsanställning och därunder

åtnjuten avlöning synnerliga skäl för placering i högre löneklass än

den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. skolat hänföras, må

medgivande i sådant avseende kunna lämnas av delegerade.

h mom. Har tjänsteman före tillträdandet av tjänst, som i reglementet avses,

under avsevärd tid antingen innehaft kommunal befattning eller ock i

annan icke statlig anställning utfört arbete av allmännyttig beskaffenhet, må

delegerade, där sådant prövas skäligt, kunna lämna medgivande, varom i

3 mom. förmäles.

5 mom. Ordinarie tjänsteman, som efter egen ansökning eller därom uttryckt

önskan erhåller antingen annan tjänst inom samma lönegrad eller

tjänst inom lägre lönegrad, äger bibehålla den placering i löneklass han före

tillträdandet av den nya tjänsten innehade.

6 mom. Tjänsteman må icke på grund av bestämmelserna i denna paragraf

placeras högre än i högsta löneklassen inom den lönegrad, som gäller

för den nya tjänsten.

9 §•

Undantagsvis och där statens intresse sådant påkallar, må delegerade för

förvärvande av särskilt kvalificerad person till viss befattning eller för sådan

persons bibehållande vid tjänsten kunna tilldela honom lön enligt högre löneklass

inom vederbörande lönegrad än den, till vilken han enligt de i 7 och

8 §§ angivna grunderna skolat hänföras.

Är fråga om bibehållande vid tjänsten av befattningshavare, som redan

kommit i åtnjutande av lön enligt lönegradens högsta löneklass, äga delegerade

under enahanda förutsättning bevilja lön enligt än högre löneklass, där

sådan finnes i löneplanen upptagen, dock högst två löneklasser över den

högsta för lönegraden gällande.

10 §.

1 mom. Varder tjänsteman på grund av bestämmelse i 3 § förflyttad till

annan tjänst inom samma lönegrad, skall han bibehållas vid den löneklassplacering

han vid förflyttningen innehade.

Förflyttas tjänsteman utan eget förvållande till tjänst inom lägre lönegrad,

skall såväl i fråga om löneklassplacering som beträffande övriga avlöningsförmåner

så anses, som om han fortfarande tillhörde den högre lönegraden.

Har förflyttning till befattning inom lägre lönegrad föranletts av tjänstemannens

förhållande i tjänsten, utgår avlöning enligt den lägre lönegraden,

dock att lön icke i något fall må utgå enligt lägre löneklass än den för tjänstemannen

före förflyttningen gällande.

2 mom. Nedflyttas befattning till lägre lönegrad, skall den, som då innehar

befattningen, såväl i fråga om löneklassplacering som beträffande övriga

avlöningsförmåner anses fortfarande tillhöra den högre lönegraden.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

31

3 kap. Semester och tjänstledighet.

11

1 mom. Tjänsteman äger årligen å

till göromålens behöriga gång, åtnjuta

dagar:

Tjänstemän, tillhörande lönegraderna

» » »

» » »

» » »

§•

tid, som prövas lämplig med hänsyn Semester.

semester under nedan angivna antal

Intill det år,

Från oell med

under vilket

det år, under

tj änsteman-

vilket tjänste-

nen fyller

mannen fyller

40 år

40 år

RA

1-

-10.

20 dagar

30 dagar

RA

11-

-23.

. 25 »

35 »

RA

24-

-34.

''I 35 »

45 »

RC

1-

—13.

2 mom. Semester beräknas för kalenderår. Har på grund av tjänstgöringsförhållandena

full semester icke kunnat beredas tjänsteman före kalenderårets

utgång, äger han utfå felande antal semesterdagar under första kvartalet

nästpåföljande år.

Tjänsteman, som är stationerad å ort, där kallortstillägg utgår, må kunna

medgivas rätt att i följd åtnjuta icke blott semester för löpande ar utan jämväl

återstående semester för nästföregående år.

3 mom. Därest tjänsteman tillträder eller av annan anledning än avgång

med ålderspension skall frånträda befattning vid annan tidpunkt än vid årsskifte,

beräknas hans semester i förhållande till den del av året, under vilken

befattningen innehaves. Uppstår vid dylik beräkning brutet tal, avrundas

semestern till närmast högre dagantal.

4 mom. Såvitt ej vederbörande myndighet finner skäl annat medgiva, må

tjänsteman, vilken vid kalenderårs ingång sedan mera än sex månader åtnjuter

tjänstledighet av anledning, som omförmäles i 15 eller 16 §, icke

komma i åtnjutande av semester för det året, förrän han under sammanlagt

minst 90 dagar bestritt sin egen eller annan statens tjänst eller fullgjort uppdrag

för statens räkning.

5 mom. Kassörer och andra tjänstemän, som hava sig anförtrodd kassavård,

äro pliktiga att begagna sig av semester å tid, som bestämmes av vederbörande

myndighet.

12 §.

För tid, under vilken tjänsteman åtnjuter tjänstledighet från sin befattning, Tjänstledigskall

med hans avlöning förhållas på sätt i 13—17 §§ stadgas, så framt icke hetsavdrag,

delegerade finna skäl att för visst fall annorlunda bestämma. Vid tjänstledighet

förekommande avdrag å lönen, tjänstledighetsavdrag, äro av tre slag,

A-, B- och C-avdrag.

A- och B-avdragen utgöra för dag räknat de belopp, som finnas angivna

i följande tabeller:

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

Tjänstledighet

för

offentligt

uppdrag

m. m.

Löneplan RA.

Löneklass

nr

A-avdrag

för dag

kronor

B-avdrag

för dag

kronor

Löneklass

nr

A-avdrag

för dag

kronor

B-avdrag

för dag

kronor

i

0*80

1-60

20

3-20

6-40

2

0-90

1-80

21

3-40

6-80

3

1 —

2—

22

3-60

7-20

4

1*10

2-20

23

3-90

7-80

5

1-20

2-40

24

4-20

8-40

6

1-30

2-60

25

4-50

9—

7

1-40

2-80

26

5—

10—

8

1-50

3—

27

5-50

11 —

9

1-60

3-20

28

6—

12—

10

1-70

3-40

29

6-50

13—

11

1-80

3-60

30

7—

14—

12

1-90

3-80

31

7-50

15—

13

2--

4—

32

8—

16—

14

2-10

4-20

33

8-50

17—

15

2-20

4-40

34

9—

18—

16

2-40

4-80

35

9-50

19—

17

2-60

5-20

36

10—

20—

18

2-80

5-60

37

10-50

21—

19

3—

6—

Löncplan RC.

Löneklass

nr

A-avdrag

för dag

kronor

B-avdrag

för dag

kronor

Löneklass

nr

A-avdrag

för dag

kronor

B-avdrag

för dag

kronor

i

8—

16—

8

14—

28—

2

9—

18—

9

15-50

31 —

3

10—

20—

10

17—

34—

4

11—

22—

11

18-50

37—

5

11-75

23-50

12

21 —

42—

6

12-50

25—

13

27—

54—

7

13-25

26-50

C-avdraget utgöres av hela lönen ävensom, i förekommande fall, övriga

på tjänstledighetstiden belöpande kontanta avlöningsförmåner. I vad mån

tjänsteman, som har att vidkännas G-avdrag, skall avstå jämväl andra med

tjänsten förenade avlöningsförmåner, beror på prövning i den ordning delegerade

bestämma.

13 §.

1 mom. Under tjänstledighet för offentligt uppdrag skall tjänsteman

a) vidkännas A-avdrag, där ersättning för uppdraget ej utgår eller utgår

allenast med visst belopp för sammanträdes- eller förrättningsdag och tjänstemannen

icke medgivits rätt till gottgörelse för de avlöningsförmåner han

under ledigheten avstått, så ock där fråga är om uppdrag såsom ledamot av

riksdagen;

b) vidkännas C-avdrag, där fråga är örn anställning hos riksdagen eller

dess revisorer eller hos kyrkomötet eller om uppdrag att deltaga i eller biträda

vid offentlig utredning (kommitté- eller sakkunniguppdrag).

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

33

2 mom. Under tjänstledighet för militär tjänstgöring skall tjänsteman

a) vidkännas B-avdrag för tid, under vilken han fullgör honom såsom

beställningshavare i reserven, å reservstat eller å övergångsstat eller såsom

officer i väg- och vattenbyggnadskåren åliggande tjänstgöring eller under

vilken han genomgår utbildningskurs för äldre reservofficerare eller är inkallad

till värnpliktstjänstgöring;

b) likaledes vidkännas B-avdrag för tid, under vilken han genomgår för

konstituerad landstormsofficer föreskriven befälskurs, landstormsbefälsövning

eller kompletteringskurs eller med kompletteringskurs jämställd annan

kurs eller övning, dock högst 14 dagar av ett och samma kalenderår.

3 mom. Under tjänstledighet, som enligt medgivande av vederbörande

myndighet användes för att göra iakttagelser eller idka studier, vilka kunna

tjäna verkets intressen, så ock under tjänstledighet för deltagande såsom

elev i utbildningskurs vid verket skall tjänsteman äga åtnjuta oavkortad lön.

4 mom. Då tjänsteman i andra fall än här ovan under 1—3 mom. omförmälts

åtnjuter tjänstledighet av anledning, varom i denna paragraf är

fråga, skall han vidkännas C-avdrag.

14 §.

1 mom. Vid tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten, varav föran- Tjänstledig
letts

sjukdom eller förlust av arbetsförmågan, skall tjänsteman åtnjuta oav- liet|ti1’

kortad lön. Med olycksfall i tjänsten skall förstås vad som enligt allmän lag aj tjänsten

är att hänföra till olycksfall i arbete. m. m.

2 mom. Oavkortad lön utgår jämväl, där tjänsteman på grund av sin tjänst

blivit utsatt för våld eller annan misshandel eller han i tjänsten ådragit sig

yrkessjukdom eller svårare smittsam sjukdom och av sådan anledning åtnjuter

tjänstledighet, så ock där han förbjudits att tjänstgöra till förekommande

av smittas spridning.

Härvid förstås med yrkessjukdom sådan sjukdom, varom förmäles i gällande

lag örn försäkring för vissa yrkessjukdomar, och med svårare smittsam

sjukdom sådan sjukdom, som enligt bestämmelserna i gällande epidemilag

skall föranleda anmälan till vederbörande myndighet, för såvitt den ej

enligt förstnämnda lag är att hänföra till yrkessjukdom.

15 §.

1 mom. Vid tjänstledighet till följd av behörigen styrkt sjukdom i andra Tjänstledigfall

än i 14 § avses skall tjänsteman avV^ukdom

a) äga uppbära oavkortad lön under högst det antal dagar av ett och av^um om

samma kalenderår, som här nedan angives, nämligen:

för tjänstemän, tillhörande lönegraderna RA 1—10 .......... 25 dagar

» » » » RA 11—23 .......... 20 »

» » » » RA 24—341

» » » » RG 1—13/.......... 10 * ;

b) vidkännas A-avdrag för tid därutöver.

Vad i detta moment sägs gäller, i enlighet med vad därom är särskilt stadgat,

även i fråga örn avlöning till tjänsteman, som erhåller tjänstledighet för

tvångsvis anordnad läkarundersökning.

2 mom. Har tjänsteman beviljats tjänstledighet för svag hälsas vårdande

och är behovet av sådan ledighet behörigen styrkt, skall han vidkännas Bavdrag.

Bihang till riksdagens protokoll 1039. 8 sami. Nr 60.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

3 mom. Såvitt ej vederbörande myndighet finner skäl annat medgiva, må

tjänsteman, som vid kalenderårs ingång sedan mera än sex månader åtnjuter

tjänstledighet av anledning, som i 1 eller 2 mom. sägs, vid ledighet på

grund av sjukdom under det året icke komma i åtnjutande av oavkortad lön,

förrän han under sammanlagt minst 90 dagar bestritt sin egen eller annan

statens tjänst eller fullgjort uppdrag för statens räkning.

4 mom. Vid tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd skall kvinnlig

tjänsteman

a) vidkännas A-avdrag under en tid av högst 120 dagar, varav högst 90

dagar efter förlossningen;

b) vidkännas C-avdrag för tid därutöver.

16 §.

Tjänstledig- Vid tjänstledighet för enskild angelägenhet skall tjänsteman

skild^an^e" a) uPPbära oavkortad lön för tid, vilken han använder för verkställande

lägenhet*" av flyttning, då han förflyttats utan egen ansökan eller därom uttryckt önskan,

dock högst 3 dagar;

b) vidkännas B-avdrag för tid, varunder han idkar studier eller bedriver

arbete, som prövas vara av betydelse för verket eller för tjänstemannens

kompetens för viss uppgift eller befattning inom verket, dock sammanlagt

högst 120 dagar av den tid han innehar befattning inom en och samma lönegrad;
c)

vidkännas B-avdrag för tid, varunder han fullgör uppdrag inom sådan

personalsammanslutning, som avser att tillvarataga befattningshavarnas intressen

i tjänsten eller främja deras yrkesutbildning, dock högst 15 dagar

av ett och samma kalenderår;

d) likaledes vidkännas B-avdrag, där ledigheten beviljats för annan enskild

angelägenhet av vikt, dock högst 15 dagar av ett och samma kalenderår;

samt

e) vidkännas C-avdrag i andra fall än här ovan under a)—d) sägs.

17 §•

Nedsättning 1 morn. Där tjänsteman av anledning, som enligt stadgandena i 13—16 §§

av tjänstgö-medför tjänstledighetsavdrag, medgives nedsättning av tjänstgöringstiden,

ringsta! samt s^ap avdraget å lönen beräknas i förhållande till den omfattning, vari tjänstP3dighet.

6 göringstiden nedsatts.

2 mom. Har tjänsteman för handläggning av visst ärende eller viss grupp

av ärenden inom verket eller eljest för fullgörande av särskilt åliggande i

tjänsten erhållit befrielse helt eller delvis från övriga honom åliggande

tjänstegöromål, skall han för den tid, sådan befrielse varar, åtnjuta oavkortad

lön.

18 §.

Avstängning / morn. Tjänsteman, som är avstängd från tjänstgöring, hålles häktad för

från tjänst- brott eller undergår frihetsstraff, skall under tiden vidkännas C-avdrag, så

göring m. m. framt ej prövas skäligt att låta honom uppbära någon del av avlöningen.

Finnes avstängningsåtgärden hava varit obefogad eller blir för brott häktad

frikänd, skall vad av hans avlöning innehållits till honom utbetalas.

Vad sålunda stadgats i fråga om tjänsteman, vilken hålles häktad för

brott, skall gälla jämväl beträffande den, som av polismyndighet kvarhålles

såsom misstänkt för brott; dock att, där häktningsåtgärd ej vidtages, tjänstemannen

skall äga åtnjuta oavkortad avlöning under tiden för kvarliållandet.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

35

1 fråga om avlöning till tjänsteman, som avstängts från tjänstgöring på

grund av vägran att underkasta sig tvångsvis anordnad läkarundersökning,

är särskilt stadgat.

2 morn. Avhåller sig tjänsteman från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig

ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall, skall

han för den tiden vidkännas C-avdrag.

19 §.

Där arbetets behöriga gång kräver tjänstgöring jämväl under sön- och

helgdag, skall tjänsteman, i den mån så utan avsevärda svårigheter kan

ske, beredas frihet från tjänstgöring minst varannan sådan dag.

4 kap. Fasta lönetillägg och särskilda ersättningar.

20 §.

Till tjänsteman, som är stationerad å ort inom rikets nordliga delar, där

vistelsen på grund av klimatiska förhållanden och levnadsbetingelserna i

övrigt kan anses medföra avsevärda olägenheter i fysiologiskt hänseende,

utgår kallortstillägg med nedanstående, för olika kallortsklasser bestämda

belopp för år räknat, nämligen:

för kallortsklass I .... 90 kronor för kallortsklass IV .... 360 kronor

d » II .... 150 » » » V .... 540 »

> » lil ____ 240 » » » VI ____ 720 » .

I fråga om de orter, där kallortstillägg må utgå, samt dessa orters fördelning

å de olika kallortsklassema skall tillämpas vad härutinnan gäller för

tjänstemän vid den civila statsförvaltningen.

21 §.

1 mom. Tjänsteman med lön enligt löneplan RA, vilken erhållit förordnande

att såsom vikarie uppehålla befattning inom högre lönegrad av samma

löneplan, äger uppbära vikariatsersättning med belopp för dag räknat, motsvarande

skillnaden mellan de i nedanstående tabell angivna beloppen för, å

ena sidan, den lönegrad, till vilken den uppehållna befattningen är hänförd,

och, å andra sidan, den lönegrad den vikarierandes egen tjänst tillhör, dock

med minst 60 öre örn dagen:

Lönegrad

nr

Belopp

kronor

Lönegrad

nr

Belopp

kronor

Lönegrad

nr

Belopp

kronor

i

0*60

13

2-35

24

6-25

2

0-70

14

2-55

25

6-85

3

0-80

15

2-80

26

7-45

4

0*90

16

3-05

27

8-05

5

1-05

17

3-35

28

8-70

(i

1-20

18

3-65

29

9-35

7

1-35

19

4—

30

10—

8

1-50

20

4-35

31

10-65

9

1*65

21

4-70

32

11-30

10

1-80

22

5-05

33

11-95

11

1-95

23

5-65

34

12-60

12

2-15

Helgdags
ledighet.

Kallorts
tillägg.

Vikariatsersättning

och vikariatslön.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Reseersätt
ning.

Tjänstgö
ringstrakta
mente.

36 Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

2 mom. De i 1 mom. meddelade bestämmelserna angående vikariatsersättning

skola tillämpas jämväl beträffande tjänsteman, vilken, utan att fråga är

om vikariat, erhållit förordnande att bestrida göromål, som eljest ankomma

på tjänsteman tillhörande högre lönegrad, eller vilken förordnats såsom

vikarie i fall, som avses i 17 §. Då så med hänsyn till göromålens omfattning

finnes skäligt, må emellertid ersättningen därvid bestämmas till lägre

belopp än i 1 mom. föreskrives.

3 mom. Kan förordnande, som avses i 1 eller 2 morn., väntas bliva av

längre varaktighet, äger vederbörande myndighet medgiva, att den förordnade

må, i stället för lön å egen befattning samt vikariatsersättning enligt

bestämmelserna i 1 inom., uppbära vikaricitslön. Såsom förutsättning för

åtnjutande av vikariatslön gäller tillika, att förordnandet, i förekommande

fall efter kungörande till ansökning, meddelats i den ordning, som är stadgad

för den uppehållna tjänstens besättande med ordinarie innehavare.

Vikariatslön utgår enligt löneklassen närmast lägre än den, vilken skulle

hava gällt, därest den förordnade varit ordinarie innehavare av den högre

tjänsten, varvid emellertid skall iakttagas, å ena sidan, att vikariatslönen

med minst en löneklass överstiger den för vederbörande i egen befattning

gällande löneklassen och, å andra sidan, att vikariatslönen icke må utgå

enligt högre löneklass än den högsta för den högre tjänsten gällande löneklassen.

Understiger månadsbeloppet av den sålunda beräknade vikariatslönen vad

den förordnade ägt uppbära i lön å egen befattning för hel månad jämte

vikariatsersättning enligt bestämmelserna i 1 mom. för 30 dagar, skall

vikariatslönen utgå med däremot svarande högre belopp.

För den, som uppbär vikariatslön, gälla i övrigt i tillämpliga delar de

stadganden, som meddelats beträffande ordinarie tjänsteman i den lönegrad

förordnandet avser. Den förordnade anses därvid tillhöra den löneklass, enligt

vilken vikariatslönen med tillämpning av bestämmelserna i andra stycket

utgår eller skolat utgå.

4 mom. Ersättning vid vikariat å ordinarie tjänst i andra fall än i 1—3

mom. avses bestämmes, där ej annorlunda i 9 kap. stadgas, av delegerade.

5 mom. Tjänsteman, som förordnas att såsom vikarie bestrida extra ordinarie

befattning inom högre lönegrad, äger uppbära den vikariatsersättning,

som enligt 1 mom. skulle tillkomma honom, därest jämväl den extra ordinarie

befattningen vore ordinarie, och skall i övriga hänseenden ej lida inskränkning

i de förmåner, som tillkomma honom i hans ordinarie tjänst.

22 §.

1 mom. För tjänsteresa inom riket utgår ersättning enligt grunderna för

allmänna resereglementet samt särskilda av delegerade utfärdade föreskrifter.

2 mom. För sådana regelbundet eller ofta återkommande resor, som innefattas

i tjänstemans vanliga tjänstutövning, må tjänsteman åtnjuta ersättning

enligt särskilda av vederbörande myndighet meddelade bestämmelser.

3 mom. För resor utom riket utgår ersättning enligt grunder, som fastställas

av vederbörande myndighet.

23 §.

I fråga om tjänstgöringstraktamente under tjänstgöring å annan ort inom

riket än stationeringsorten skola tillämpas de grunder, som i sådant hänseende

gälla för tjänstemän i motsvarande löneställning vid den civila statsförvaltningen.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

37

24 §.

Tjänsteman, som utan egen ansökning eller därom uttryckt önskan förflyttats

från en stationeringsort till en annan eller som vid övergång från

icke-ordinarie till ordinarie tjänst eller till följd av befordran eller förordnande

att uppehålla annan tjänst nödgats flytta till annan ort eller som eljest

fått sig ålagt att byta bostad, äger i anledning härav uppbära ersättning för

flyttningskostnad. Beträffande dylik ersättning skola gälla de bestämmelser,

som av Kungl. Majit meddelats för tjänsteman i motsvarande löneställning

vid den civila statsförvaltningen.

Vad nu är sagt gäller ock i fråga om tjänsteman, som från befattning i

statens tjänst, å vilken detta reglemente icke äger tillämpning, befordrats

till eller förordnats å tjänst, som i reglementet avses.

25 §.

Till tjänsteman nied kassörsgöromål utgå felräkningspenningar enligt Felräkningsgrunder,

som i 9 kap. angivas. penningar.

För tid, under vilken här avsedd tjänsteman icke bestrider sin tjänst, uppbäras

felräkningspenningarna av vikarien.

Förordnas innehavare av befattning, med vilken ej är förenad kassörsgöromål,

att bestrida dylika göromål utan att fråga är om vikariat, må vederbörande

myndighet kunna tillerkänna honom felräkningspenningar med

iakttagande av de grunder, som i 9 kap. stadgas.

26 §.

1 mom. Där tjänstgöring utöver fastställd arbetstid undantagsvis måste övertidsäga

rum, må, i den mån vederbörande myndighet så bestämmer, för dylik ersättning,

tjänstgöring å befattning, tillhörande någon av lönegraderna RA 1—18, kunna

utbetalas övertidsersättning med nedanstående belopp för timme räknat:

Vid övertidsarbete

Vid övertidsarbete

Vid övertidsarbete

å befattning inom

Kronor

å befattning inom

Kronor

å befattning inom

Kronor

lönegrad nr

lönegrad nr

lönegrad nr

1

1-30

7

1-70

13

2-30

2

1-35

8

1-80

14

2-40

3

1-40

9

1-90

15

2-50

4

1*45

10

2-00

16

2-70

5

1-50

11

2-10

17

2-90

6

1-60

12

2-20

18

3-10

Ersättning

för flyttningskostnad.

För beräkning av övertidsersättning skall varje timme mellan klockan 22

och 6, varunder övertidsarbete fullgjorts, ävensom varje övertidstimme å

sön- och helgdag samt å påskafton, midsommarafton och julafton räknas

såsom en och en halv timme.

2 mom. Såsom allmänt villkor för utbetalande av övertidsersättning gäller,

att för befattning eller tjänstgöring, varom fråga är, fastställts en arbetstid,

icke understigande 7 timmar för dag eller 42 timmar för vecka, att

överordnad i varje särskilt fall beordrat eller godkänt arbetets utförande å

tid utöver fastställd arbetstid samt att mot övertidsarbetet svarande ledighet

icke lämpligen kan beredas.

3 mom. Närmare bestämmelser rörande tillämpningen av föreskrifterna

i denna paragraf utfärdas av vederbörande myndighet.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

27 §.

Ackord eller Tjänsteman, tillhörande någon av lönegraderna RA1—18, må för utföbeting.

ran(je av visst arbete kunna, efter därom träffad överenskommelse, i stället

för fastställd avlöning uppbära ersättning efter ackord eller beting, där så

prövas lämpligt för tillgodoseende av statens intressen.

28 §.

”Ersättning 1 morn. I fall, sorn omförmälas i 9 kap. av reglementet, må vid vissa

för särskilda befattningar ävensom för särskilda uppdrag eller särskild tjänstgöring vid

vederbörande verk utgå ersättningar och förmåner i enlighet med vad i

nämnda kapitel stadgas.

Har tjänsteman, vilken åtnjuter ersättning för särskilt uppdrag, erhållit

annan ledighet än semester, skall på beslut av vederbörande myndighet bero,

i vad mån ersättningen må för den tiden tillgodonjutas.

2 mom. Gratifikation eller belöning må kunna tilldelas tjänsteman, därest

medel för sådant ändamål finnas anvisade.

3 mom. Utöver vad i detta reglemente förutsattes eller eljest enligt beslut

av riksdagen medgivits, må tjänsteman icke för tjänstgöring vid vederbörande

verk åtnjuta ersättning eller förmån, så framt ej för uppdrag eller

arbete, vilket kan anses falla utom tjänstemannens vanliga tjänstutövning,

anvisats särskilda medel och den myndighet, varunder tjänstemannen lyder,

finner skäl medgiva särskild gottgörelse.

5 kap. Rörligt tillägg.

29 §.

Avlönings- 1 mom. Å lön, vikariatsersättning och vikariatslön utgår under de förutförmåner,

å sättningar och enligt de grunder, som i detta kapitel angivas, rörligt tillägg

tuiäeertsär1 * förhållande till den ökning i de allmänna levnadskostnaderna, som må

m. m ’ föreligga i jämförelse med de genomsnittliga levnadskostnaderna under

år 1935.

2 mom. Rörande beräkning av levnadskostnadernas storlek i jämförelse

med 1935 års genomsnittliga levnadskostnader samt fastställande av det

levnadskostnadstal, som angiver levnadskostnadernas förhållande till sagda

levnadskostnadsnivå, gäller vad därutinnan föreskrives beträffande den

civila statsförvaltningen.

30 §.

Grunder för 7 morn. Rörligt tillägg utgår, då levnadskostnadstalet utvisar ökning i

rörligt till- förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnadsnivå med fyra elings

heter eller mera, och utgör tre procent å avlöningen för varje hel mångfald

av fyra, vartill ökningen uppgår. Där levnadskostnadstalet, efter att hava

uppnått sådan ökning, åter nedgår, skall dock rörligt tillägg åtnjutas efter

oförändrat procenttal, så länge levnadskostnadstalet överstiger närmast lägre

hela mångfald av fyra.

2 mom. Såsom begränsning av vad i 1 mom. stadgats skall gälla, att

även om levnadskostnadstalet utvisar ökning med mer än tjugu enheter,

rörligt tillägg likväl icke må utgå efter högre procenttal än femton.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 60. 39

31 §.

1 mom. Rörligt tillägg beräknas å sammanlagda beloppet för månad av

de avlöningsförmåner, å vilka sådant tillägg enligt bestämmelserna i 29 §

1 mom. må åtnjutas.

Härvid skall dock iakttagas,

att tillägg ej beräknas å belopp, varmed avlöningen överstiger 900 kronor,

och ej heller å i avlöningen ingående öretal, som överskjuter fullt krontal.

samt att, där beräknat tillägg icke slutar å helt femtal ören, detsamma

skall jämkas till närmaste femtal.

2 mom. Till hjälp vid uträkning av rörligt tillägg begagnas de tabeller

och anvisningar, som Kungl. Maj:t för ändamålet utfärdar för den civila

statsförvaltningen.

6 kap. Sjukvård och begravningshjälp.

32 §.

1- mom. Vid sjukdom erhåller tjänsteman på statens bekostnad läkarvård

jämte läkemedel samt vid skada till följd av olycksfall i tjänsten, som

medfört förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans

höjande eller eljest till lindrande av menliga följder av olycksfallet

nödiga hjälpmedel, allt i den omfattning och under de villkor, som i

detta kapitel stadgas eller av delegerade för särskilt fall bestämmas.

Där ej fråga är örn olycksfall i tjänsten, må till läkarvård hänföras tandvård

endast om sådan vård avser botande av sjukdom i tändernas omgivningar

eller prövas vara av väsentlig betydelse för botande av annan sjukdom,

vilken står i orsakssammanhang med tändernas tillstånd.

2 mom. Vad i detta kapitel stadgas i fråga om olycksfall i tjänsten gäller

även i fall, som avses i 14 § 2 mom.

3 mom. Erforderliga föreskrifter rörande tillämpningen av bestämmelserna

i detta kapitel meddelas av delegerade.

33 §.

Läkarvård, som enligt detta reglemente bekostas av statsmedel, skall, där

ej annat följer av vad här nedan stadgas, ombesörjas av särskilda, för sådant

ändamål anställda verksläkare.

Instruktion för verksläkare utfärdas av delegerade.

34 §.

1 mom. Tjänsteman är berättigad att kostnadsfritt anlita verksläkaren

för erhållande av läkarvård och intyg, som i tjänsten erfordras rörande

tjänstemannens hälsotillstånd. Erfordras för ställande av diagnos röntgeneller

annan undersökning, som ej lämpligen kan utföras av verksläkaren,

skall jämväl kostnaden för sådan undersökning bestridas av statsmedel.

Kostnader för erforderlig läkarvård samt för intyg och undersökning, som

nyss sagts, må bestridas av statsmedel även i de fall, då tjänsteman uppehåller

sig å sådan ort, att han icke lämpligen kan anlita verksläkaren, eller

då vid trängande behov av läkarvård verksläkaren icke hinner anlitas. I

dylika fall bör tjänstemannen i första rummet hänvända sig till annan a\

staten eller av kommun anställd läkare.

Beräkning

av rörligt

tillägg.

Allmänna

bestämmelser

om sjukvård.

Verksläkare.

Läkarvård

och läkarintyg.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

2 mom. Läkarintyg, som i tjänsten åberopas, skall vara utfärdat av verksläkaren

eller försett med dennes attest. Likaså skall räkning å kostnad för

rådfrågning eller behandling av annan läkare eller av tandläkare vara attesterad

av verksläkaren, innan utbetalning på grund av räkningen äger rum.

35 §.

Sjukhusvård. 1 morn. Kostnaderna för vård å allmänt sjukhus ersättas, i den mån ej

nedan annorlunda stadgas, vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos

helt och eljest till hälften av statsmedel, under förutsättning att verksläkaren

eller annan läkare, som tjänstemannen enligt bestämmelserna i 34 §

1 mom. ägt anlita, förklarat sjukhusvård nödvändig samt under de villkor

i övrigt, som nedan angivas.

Vid bestämmande av ersättningens storlek skola kostnaderna beräknas:

a) i fråga örn egentlig sjukhusvård enligt den för sjukhuset fastställda

legosängsavgiften för plats å allmän sal,

b) i fråga om vård å sinnessjukhus enligt den för sjukhuset fastställda avgiften

för vård å allmän avdelning.

Prövar verksläkaren eller den för vården ansvarige sjukhusläkaren den

sjukes tillstånd kräva vård i halvenskilt rum, eller örn sådant ej finnes tillgängligt,

i enskilt rum, eller finner vederbörande myndighet med hänsyn till

andra särskilda förhållanden dylik vård erforderlig må, utan hinder av vad

ovan stadgas, av statsmedel bestridas, vid olycksfall i tjänsten samt vid fall

av tuberkulos hela kostnaden för vården och eljest den del av sagda kostnad,

som överskjuter halva beloppet av den för sjukhuset fastställda legosängsavgiften

för plats å allmän sal.

Till kostnader för sjukhusvård, som i nästföregående stycke sägs, hänföres

ock sådant arvode, som den i enskilt eller halvenskilt rum vårdade

tjänstemannen erlagt till den för vården ansvarige sjukhusläkaren. Bidrag

av statsmedel till dylikt arvode må icke överstiga lägsta tillämpliga beloppet

enligt den av medicinalstyrelsen för sjukhuset utfärdade rådgivande taxan.

Vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos må likväl efter prövning

av vederbörande myndighet högre bidrag kunna utgå, dock icke med större

belopp än det, som med tillämpning av den rådgivande taxan högst skulle

hava erlagts.

Ersättning för vård å allmänt sjukhus må i intet fall beräknas efter dyrare

plats än den, som kommit till användning.

Med allmänt sjukhus förstås sjukhus, som tillhör eller åtnjuter bidrag av

staten, landsting eller kommun, Konung Oscar II :s jubileumsfond tillhörigt

sanatorium ävensom kuranstalt, som disponeras för pensionsstyrelsens sjukvårdande

verksamhet.

2 mom. Kostnader för vård å enskild sjukvårdsanstalt må, under enahanda

förutsättning och villkor, som i 1 mom. sägs, bestridas av statsmedel

intill det belopp, som skulle hava utgått i ersättning vid vård å allmänt sjukhus,

dock att, där fråga är örn olycksfall i tjänsten, på vederbörande myndighets

prövning må bero, huruvida vårdkostnaderna må ersättas med högre

belopp än nu sagts.

36 §.

Specialist- 1 mom. Kostnad för anlitande av läkare, som specialiserat sig på bevara.

handling av vissa sjukdomsformer, bestrides vid olycksfall i tjänsten samt

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

41

vid fall av tuberkulos helt och eljest till tre fjärdedelar av statsmedel, under

förutsättning att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen enligt

bestämmelserna i 34 § 1 mom. ägt anlita, förklarat sådan specialistvård

nödvändig samt verksläkaren antingen själv lämnat anvisning på eller ock

godkänt valet av specialist.

Utan hinder av vad i första stycket sägs skall dock kostnad för specialistvård,

som meddelas å poliklinik vid allmänt sjukhus, bestridas helt av statsmedel.

2 mom. Vad i 1 mom. sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga

om kostnad för anlitande av tandläkare i fall, som avses i 32 § 1 mom.

andra stycket.

37 §.

1 mom. Av statsmedel bestridas kostnaderna för läkemedel, som före- Läkemedel,

skrivits antingen av verksläkaren eller annan läkare, vilken tjänstemannen

enligt bestämmelserna i 34 § 1 mom. ägt anlita, eller ock av specialist, till

vilken tjänstemannen enligt bestämmelserna i 36 § 1 mom. hänvänt sig.

2 morn. Räkning å läkemedelskostnad skall vara attesterad av verksläkaren,

innan utbetalning på grund av räkningen äger rum.

38 §.

1 mom. Behandling med bad, massage, elektricitet, hetluft m. m., somBad, massage

av verksläkaren ordineras såsom nödvändig för botande av viss angiven m- msjukdom,

må bekostas vid olycksfall i tjänsten helt och eljest till hälften av

statsmedel.

2 mom. Konstgjorda lemmar, kirurgisk! bandage och andra dylika hjälpmedel,

som tjänsteman nödgas begagna till följd av olycksfall i tjänsten,

bekostas av statsmedel.

3 mom. I de fall, då vederbörande myndighet finner skäl anordna vaccination

mot epidemisk sjukdom, gäldas kostnaden härför av statsmedel.

39 §.

I den mån så prövas skäligt, må av statsmedel bestridas kostnad för den Resor och

sjukes resa eller forslande till och från läkare eller sjukvårdsinrättning,

under förutsättning att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen

enligt bestämmelserna i 34 § 1 mom. ägt anlita, förklarat resan eller förflyttningen

nödvändig för ställande av diagnos eller för sjukdomens behöriga

behandling. Likaledes må av statsmedel kunna ersättas skälig kostnad för

resa, som tjänsteman nödgats företaga för erhållande av specialistvård samt,

där fråga är örn olycksfall i tjänsten, för erhållande av behandling, som

avses i 38 § 1 morn., ävensom för anskaffande av hjälpmedel, varom förmäles

i 38 § 2 mom.

Jämväl skälig kostnad för läkares resa för besök hos den sjuke i det fall,

då denne icke utan våda kan flyttas, må kunna ersättas av statsmedel.

40 §.

i morn. Avlider tjänsteman, skall till hans dödsbo såsom begravnings- Begravningshjälp

utbetalas ett belopp av 400 kronor. Efterlämnar tjänstemannen an- hjälp.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

höriga, som äro berättigade till familjepension enligt familjepensionsreglementet

för riksdagens verk, skall dock, där tjänstemannens lön för månad

jämte därå belöpande rörligt tillägg överstiger familjepensionen för månad,

begravningshjälpen ökas med ett belopp motsvarande skillnaden. För beräkning

av lön, rörligt tillägg och familjepension skola läggas till grund

förhållandena under den månad, då dödsfallet inträffat.

1 begravningshjälp, varom här stadgas, skall den vid dödsfall till följd

av olycksfall i arbete enligt lag och särskild författning utgående begravningshjälpen

anses inbegripen.

2 morn. Beträffande tjänsteman, som på grund av statstjänsten åtnjuter

familjepensionsrält enligt andra föreskrifter än som innefattas i familjepensionsreglementet

för riksdagens verk, äger vederbörande myndighet med

tillämpning av de grunder, som i 1 mom. avses, meddela beslut örn förhöjning

av begravningshjälpen.

3 morn. Avlider tjänsteman under tjänstgöring å annan ort än stationeringsorten,

må utöver begravningshjälp, varom i 1 mom. förmäles, efter

vederbörande myndighets bestämmande i förekommande fall av statsmedel

bestridas kostnaderna för transport av den avlidne till stationeringsorten

eller till annan ort, i sistnämnda fall dock högst med belopp, motsvarande

kostnaderna för transport till stationeringsorten.

7 kap. Tjänstebostad m. m.

41 §.

Skyldighet Därest åt tjänsteman anvisas tjänstebostad, är lian skyldig att bebo denan

bebo samma. Med tjänstebostad förstås av staten ägd eller disponerad lägenum

mtadhet’ vars uPPlåtande åt viss tjänsteman vid verket finnes påkallat ur tjänstesynpunkt.

1 fråga örn lägenhetens begagnande och bestämmandet av ersättningen

härför gälla de närmare föreskrifter, som i detta kapitel stadgas eller som

eljest meddelas av delegerade eller vederbörande myndighet.

42 §.

Ersättning l moni. För tjänstebostads begagnande skall tjänsteman månadsvis erbostadTm

lägga ersättning genom avdrag å avlöningen eller, i den mån honom tillkommande

avlöningsbelopp ej därtill förslår, genom kontant inbetalning.

2 mom. Ersättning för tjänstebostad, däri inbegripen i förekommande

fall gottgörelse för centraluppvärmning eller annan särskild förmån, som

kan följa med bostaden, bestämmes med hänsyn till det pris, som å orten

i allmänhet gäller för lägenhet, vilken beträffande storlek och bekvämlighet

samt beskaffenhet i övrigt kan anses likvärdig med tjänstebostaden.

3 mom. Kan överenskommelse rörande ersättningens storlek icke träffas

mellan vederbörande myndighet och tjänsteman, sorn skall bebo lägenheten,

hänskjutes frågan till lönenämnden för riksdagens verk. Över nämndens

beslut i sådant ärende må klagan ej föras.

Intill dess ersättningen blivit bestämd, skall densamma utgå med det av

myndigheten fordrade beloppet, nied rätt för bostadsinnehavaren att, därest

beloppet av lönenämnden nedsättes, återbekomma vad han erlagt för mycket.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

43

Jämkning av fastställd ersättning för tjänstebostad må icke påkallas,

förrän minst ett år förflutit från det ersättningen senast fastställdes.

43 §.

1 moni. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo Avträdande

skall, såvida annat icke avtalats, avträda bostaden å fardag, som infaller ^

näst efter tre månader från det uppsägning skett eller dödsfall timat; dock

skall, örn icke annorlunda överenskommes, avflyttning ske:

a) därest bostadsinnehavaren befordras eller i annan ordning förflyttas

och ny tjänstebostad anvisas honom, inom skälig tid därefter, men då sådan

bostad ej anvisats honom, å den fardag, som inträffar näst efter tre månader

från det han erhöll kännedom örn beslutet rörande befordringen eller

förflyttningen;

b) därest bostadsinnehavaren avgår ur tjänst med pension, å närmaste

fardag efter avgången;

c) därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid den

löpande månadens utgång.

2 mom. Innehavare av tjänstebostad eller, örn han avlidit, hans dödsbo

skall i den omfattning, som kan finnas lämplig, mot skälig gottgörelse upplåta

utrymme i bostaden för tjänstemannens vikarie eller efterträdare.

44 §.

Då på grund av särskilda omständigheter prövas skäligt att tillhanda- Ersättning

hålla tjänsteman bränsle eller belysning för hans bostad, skall han erlägga f°crh b^ys*

ersättning därför, beräknad efter myndighetens självkostnadspris. ning

8 kap. Tjänstedräkt.

45 §.

Tjänsteman, som är pliktig att under tjänstgöring vara iförd tjänste- Tillhandadräkt

(uniform) eller bära tjänstetecken eller vars tjänstgöring påkallar håltande av

nyttjandet av särskild skyddsbeklädnad, äger genom vederbörande myn- jaJ^ emra

dighets försorg bekomma för ändamålet erforderliga persedlar och materialier

antingen med äganderätt, mot särskild ersättning enligt de i 46 §

angivna grunderna, eller, där så prövas lämpligt i fråga örn tjänstetecken

eller skyddsbeklädnad, såsom lån.

46 §.

1 mom. Ersättning för utbekomna klädespersedlar eller materialier skall Ersättning

motsvara myndighetens självkostnadspris. I fråga om tjänsteman, som är för klädespliktig

att under tjänstgöring bära fullständig uniform, skall dock vid ersättningens

bestämmande avdragas ett belopp, motsvarande trettio procent rialier.

av självkostnadspriset, vederbörande myndighet likväl obetaget att, där särskilda

skäl därtill föreligga, medgiva större avdrag.

2 mom. Ersättning skall i regel erläggas kontant vid persedlarnas eller

materialiernas utbekommande. Efter lämnat medgivande må ersättningen

dock kunna erläggas genom avdrag å tjänstemannens avlöning under viss tid.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

3 mom. Smärre tjänstetecken samt tillbehör till uniform, såsom gradbeteckningar,

mössmärken och knappar, vilka utlämnats mot ersättning, må,

efter skälig brukningstid, av myndigheten återinlösas med ett belopp," motsvarande

hälften av den erlagda ersättningen.

47 §.

Brukningstid Till tjänsteman må icke utlämnas persedlar eller materialier i större omochPmateria-fa.

.ttning ell.er av annat slag, än som erfordras för hans personliga bruk i

lier. tjänsten. Till ledning vid utlämnandet skall fastställas, vad som för olika

persedlar under skilda tjänstgöringsförhållanden skall anses motsvara normal

brukningstid. Därest persedlarna på grund av olyckshändelse, stöld eller

dylikt förstörts, skadats eller frånhänts tjänstemannen, må utlämning av

ersättningspersedlar kunna äga rum utan hinder därav, att den fastställda

brukningstiden ej tilländalupit.

Vad sålunda stadgas gäller även i fråga om persedlar och materialier,

vilka utlämnats såsom lån.

9 kap. Särskilda bestämmelser.

48 §.

Särskilda be- Såsom tillägg till eller undantag från vad i 1—8 kap. stadgas skola för

stammelser. vissa i detta kapitel avsedda tjänstemän, som här nedan i 49—51 §§ angivas,

gälla de särskilda bestämmelser, som i nämnda paragrafer meddelas.

49 §.

Riksbanken.

Tilläggsar- 1 morn. Vice riksbankschef, som ej är fullmäktig, må av fullmäktige

Vr?ksbank^cekunna tillerkännas arvode utöver lönen med högst 7 000 kronor för år.

chef.

Ersättning 2 morn. Till andre deputerad, som förordnats att fullgöra riksbanksull

vikarie chefen åvilande göromål, utgår särskild ersättning enligt fullmäktiges bebankschef.

stämmande.

Ersättning 3 morn. Förordnas vikarie för andre deputerad, äger denne åtnjuta ertm

vikarie sättning med belopp, motsvarande den lön jämte rörligt tillägg, som tilldeputerad.

kommer andre deputerad.

Förening av 4 morn. Utan hinder av bestämmelserna i 4 § 1 mom. må andre deputetjanster.

rad med sin tjänst förena annan statlig befattning, under förutsättning att

han frånträder utövningen av sistnämnda befattning.

Felräknings- 5 morn. F elräkning spenningar må till nedan angivna tjänstemän utgå

penningar, med högst följande belopp för år räknat:

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

45

Huvudkontoret

kassör ................................................ 1 500 kronor

tjänsteman, som förestår bronsmyntkassan ................ 600 »

Avdelningskontoret i Göteborg

kassör ................................................ 1 500 »

biträde åt kassör ...................................... 1 200 »

tjänsteman, som förestår mynträkningsavdelningen ........ 1 200 »

Avdelningskontoret i Malmö

kassör ................................................ 1 500 »

tjänsteman, som förestår sedel- och mynträkningsavdelningen 1 200 »

biträde åt kassör (växlingsgöromål) ...................... 600 »

övriga avdelningskontor

kassör ................................................ 750 »

Hälften av vederbörande tjänsteman tillkommande felräkningspenningar

skall av riksbanken innehållas och göras räntebärande, intill dess vad som

innehållits jämte upplupen ränta uppgår till tre gånger årliga beloppet av

de för tjänstemannen fastställda felräkningspenningarna.

För täckande av uppkommen kassaförlust må riksbankens direktion efter

ansökan medgiva utbetalning av innehållna felräkningspenningar jämte upplupen

ränta.

När tjänsteman icke längre ifrågakommer för göromål, med vilka följer

rätt till felräkningspenningar, äger han utbekomma de innehållna felräkningspenningarna,

i den mån desamma icke behöva tagas i anspråk för

täckande av uppkommen kassaförlust.

6 mom. Befinnes med hänsyn till tjänstgöringens art och arbetets lämp- Måltid vid

liga bedrivande måltid böra i samband med anbefallt övertidsarbete anord- övertidsarnas

inom riksbankens lokaler, må dylik måltid kunna tillhandahållas de i beteövertidsarbetet

deltagande tjänstemännen på riksbankens bekostnad. I fall,

som här avses, må särskild övertidsersättning ej utgå.

50 §.

Riksgäldskontoret.

1 morn. Riksgäldsdirektör, som ej är fullmäktig, må av fullmäktige kunna Tilläggsartillerkännas

arvode utöver lönen med högst 4 000 kronor för år. VgäldsdirekS

2 mom. Till tjänsteman, som förordnats att vara riksgåldsdirektörens er- Arvode till

sättare, utgår dels arvode med 1 000 kronor för år, dels vid tjänstgöring^^sgaldsdiunder

riksgåldsdirektörens semester eller tjänstledighet ett månatligt tjänst-^"™ m.m"

göringsarvode av 500 kronor.

Därest till ersättare förordnas fullmäktig, äger denne åtnjuta ersättning

med belopp, som fastställes av fullmäktige.

Hava fullmäktige vid förfall för riksgåldsdirektörens ersättare förordnat

annan att fullgöra riksgäldsdirektören åvilande göromål (tillfällig ersättare),

äga fullmäktige bestämma den särskilda ersättning, som i anledning härav

prövas böra utgå till den förordnade.

3 mom. Till kassören må utgå felräkningspenningar till belopp av högst Felräknings
1

200 kronor för år. penningar.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

Hälften av de kassören tillkommande felräkningspenningarna skall av

riksgäldskontoret innehållas och göras räntebärande, intill dess vad som innehållits

jämte upplupen ränta uppgår till en och en halv gånger årliga

beloppet av de fastställda felräkningspenningarna.

För täckande av uppkommen kassaförlust må fullmäktige efter ansökan

medgiva utbetalning av innehållna felräkningspenningar jämte upplupen

ränta.

När tjänsteman icke längre ifrågakommer såsom kassör, äger han utbekomma

de innehållna felräkningspenningarna, i den mån desamma icke

behöva tagas i anspråk för täckande av uppkommen kassaförlust.

51 §.

Riksdagens hus.

Fri bostad Portvakten i riksdagens hus äger åtnjuta fri bostad med värme och lyse.

för portvakt. Beträffande denna bostad skola i tillämpliga delar gälla föreskrifterna i

43 §.

10 kap. Delegerade för riksdagens verk. Lönenämnd.

52 §.

Delegerade Delegerade för riksdagens verk utgöras av två av fullmäktige i riksbanken

för riksda- och två av fullmäktige i riksgäldskontoret, vilka vederbörande fullmäktige

gens ver . jnom sjg utse för ett år åt gången, samt ordföranden i styrelsen för riksdagsbiblioteket.

Gäller fråga, som enligt reglementet skall av delegerade avgöras, tjänsteman

vid justitieombudsmansexpeditionen eller militieombudsmansexpeditionen,

skall vederbörande ombudsman beredas tillfälle att deltaga i ärendets

avgörande.

Instruktion för delegerade utfärdas av bankoutskottet.

53 §.

Besvär över Den, som icke åtnöjes med delegerades beslut, äger däri hos bankoutdelegerades

skottet söka ändring genom besvär,

heslin. Missnöje med beslut skall, vid äventyr av talans förlust, skriftligen anmälas

hos delegerade inom fjorton dagar efter den dag, då klaganden erhållit

del av beslutet.

Besvären skola därefter, vid enahanda äventyr, inom ytterligare fjorton

dagar ingivas till delegerade, vilka hava att så snart ske kan överlämna

besvären jämte eget utlåtande till bankoutskottet.

54 §.

Lönenämnd. För beredning av ärenden, vilka angå tillämpningen av detta reglemente

jämte därtill hörande tilläggsbestämmelser, skall finnas en lönenämnd.

Denna nämnd, i vilken löntagar-, förvaltnings- och de allmänna intressena

böra vara representerade, skall bestå av sju ledamöter, vilka jämte

lika antal suppleanter för dem tillsättas av bankoutskottet varje gång för

en tid av tre år. Bland de sålunda tillsatta förordnar bankoutskottet ordförande

och vice ordförande.

Instruktion för nämnden utfärdas av bankoutskottet.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

47

11 kap. Reglementets tillämplighet m. m.

55 §.

1 mom. Beträffande tjänsteman, vilken vid detta reglementes ikraftträdande

innehar befattning, som i reglementet avses, skall såsom förutsättning

för reglementets tillämpning gälla, att han ej före viss av delegerade

fastställd tidpunkt gjort anmälan, att han icke vill underkasta sig reglementets

villkor och bestämmelser.

2 mom. Tjänsteman, å vilken reglementet erhåller tillämpning, skall vara

pliktig att underkasta sig minskning i, upphörande av eller eljest ändrade

bestämmelser rörande de förmåner eller ersättningar, om vilka förmäles i

4 kap. 22—24 och 26 §§, 6 kap. 32—39 §§, 7 och 8 kap. ävensom 9 kap.

49 § 5 morn., 50 § 2 och 3 mom. samt 51 §.

3 mom. Tjänsteman, å vilken reglementet erhåller tillämpning, är jämväl

pliktig att, därest de allmänna levnadskostnaderna nedgå med tio procent

eller mera i förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnader,

efter prövning av riksdagen underkasta sig minskning av lönen med högst

fem procent av de i vederbörande löneplaner upptagna årslönebeloppen.

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1939, från och med vilken dag

det av 1921 års riksdag antagna avlöningsreglementet för befattningshavare

vid riksdagens verk samt av samma års riksdag meddelade särskilda bestämmelser

angående tillämpning av nämnda reglemente ävensom vad i

annan av riksdagen meddelad föreskrift finnes stridande mot reglementets

bestämmelser upphöra att gälla, så vitt angår tjänsteman, å vilken reglementet

erhåller tillämpning.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

Bilaga till avlöningsreglementet

för riksdagens verk.

Tjänsteförteckning.

Verk och befattningar Lönegrad

Riksbanken.

Kontorsbiträde ............. RA 4

Gårdskarl .................. » 5

Bankvaktmästare ........... » 6

Bankvaktmästare ........... » 7

Chaufför ................... » 7

Förste eldare .............. » 7

Kameralbiträde ............. » 7

Förste chaufför............. » 8

Biträdande maskinist ........ » 11

Kontorsskrivare ............ » 11

Förste bankvaktmästare, tillika

vice brandmästare ........ » 12

Maskinist .................. » 15

Övervaktmästare, tillika brandmästare

.................. » 15

Kammarskrivare ............ » 16

Förste kammarskrivare ...... » 18

Registrator ................. » 18

Biträdande sekreterare ...... » 20

Kassör .................... » 20

Arkivarie .................. » 22

Kamrerare ................. » 22

Kassör ..................... » 22

Revisor och bokhållare ...... » 22

Biträdande ombudsman ...... » 24

Kamrerare ................. » 24

Kamrerare ......''........... » 26

Sekreterare ................ » 26

Ombudsman ................ » 27

Bankokommissarie .......... » 30

Bankråd ................... RC1

Direktör vid avdelningskontor

(i andra städer än Göteborg

och Malmö) .............. » 1

Förvaltare vid pappersbruket.. » 1

Direktör vid avdelningskontor

(i Göteborg och Malmö) .... »4

Föreståndare för sedeltryckeriet » 4

Andre deputerad ............ » 5

Vice riksbankschef .......... RC 12

Förste deputerad och riksbankschef

..................... » 13

Verk och befattningar Lönegrad

Riksgäldskontoret.

Kontorsbiträde ............. RA 4

Kameralbiträde ............. » 7

Riksgäldsvaktmästare ........ » 7

Förste riksgäldsvaktmästare .. »9

Kontorsskrivare ............ » 11

Förste kontorsskrivare ...... » 14

Registrator ................. » 14

Kammarskrivare ............ » 16

Kammarskrivare ............ » 17

Kassör .................... » 22

Notarie .................... » 22

Revisor .................... » 22

Kamrerare ................. » 24

Sekreterare och ombudsman .. »27

Byrådirektör ................ » 28

Riksgäldskommissarie och byråchef

..................... » 30

Riksgäldssekreterare och byråchef

..................... »30

Riksgäldsdirektör och chef för

riksgäldskontoret ......... RC 8

Riksdagens hus.

Portvakt ................... RA 6

Eldare ..................... » 7

Reparatör .................. » 7

Biträdande maskinist ........ » 11

Materialförvaltare och Övervaktmästare

.................. » 15

övermaskinist .............. » 15

Riksdagsbiblioteket.

Expeditionsvakt ............ RA 5

Förste expeditionsvakt ...... » 7

Andre bibliotekarie .......... » 21

Förste bibliotekarie ......... » 24

Överbibliotekarie ........... » 30

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

49

Verk och befattningar Lönegrad

Verk och befattningar Lönegrad

Justitieombudsmansexpeditionen.

Expeditionsvakt ............ RA 5

Kanslibiträde ............... » 7

Sekreterare ................ 1 26

Byråchef .................. RC1

Militicombudsmansexpeditionen.

Expeditionsvakt ............ RA 5

Kanslibiträde ............... » 7

Byråintendent .............. » 24

Byråchef .................. RC 1

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 8 sami. Nr 60.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

Bilaga II.

Förslag

till

ändrad lydelse av §§ 16 och 17 bankoreglemente!.

§ 16.

Mom. 1. Fullmäktige utse--— andre deputerade.

Mom. 2. Är styrelsen---ordförande anmälts.

Mom. 3. Därest vid--—- andre deputerad.

Mom. 4. När fullmäktig---såsom fullmäktig.

Mom. 5. Envar av fullmäktige äger uppbära ett årligt arvode av 7 000

kronor.

Till fullmäktiges ordförande utgår därutöver jämlikt 29 § lagen för Sveriges

riksbank arvode, för år räknat, med 1 500 kronor. Han äger åtnjuta

ledighet med bibehållet arvode 45 dagar årligen men har att för tid därutöver

avstå arvodet såsom fullmäktig. I sådan ledighet inräknas ej tid,

varunder ordföranden är frånvarande med anledning av tillfälligt uppdrag i

riksbankens tjänst.

Beträffande den avlöning, som — utöver i förekommande fall utgående

arvode såsom fullmäktig — tillkommer riksbankschefen, vice riksbankschefen

samt andre deputerad, så ock beträffande ersättning till vikarie i

fall, som avses i mom. 3, stadgas i avlöningsreglementet för riksdagens verk.

Mom. 6. Av Konungen förordnad eller av riksdagen vald suppleant äger

att under tid, då han tjänstgör såsom fullmäktig, åtnjuta ersättning med

7 000 kronor för år räknat.

Mom. 7. Vid resa för förrättning i riksbankens ärenden äger fullmäktig

åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning

a) vid resa inom riket med belopp, som enligt grunderna i allmänna resereglementet

tillkommer förrättningsman, vilken är hänförd till rese- och

traktamentsklass I A; samt

b) vid resa utom riket enligt grunder, som av fullmäktige bestämmas.

Suppleant äger att vid resa för inträde i tjänstgöring såsom fullmäktig

samt vid återresa efter slutad tjänstgöring, så ock vid resa såsom fullmäktig

i riksbankens ärenden åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt

vad ovan i detta moment stadgats beträffande fullmäktig.

§ 17.

Fullmäktige äga---i övrigt.

Fullmäktige äga---beträffande pappersbruket.

Till inspektör för sedeltryckeriet eller pappersbruket, vilken icke är ledamot

av riksbankens direktion, utgår särskilt arvode av 1 500 kronor för år.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

51

Bilaga lil.

Förslag

till

ändrad lydelse av §§ 21 och 22 reglementet för riksgäldskontoret.

§ 21.

Beträffande avlöning till riksgäldsdirektören och arvode till riksgäldsdirektörens

ersättare stadgas i avlöningsreglementet för riksdagens verk.

§ 22.

1. Fullmäktig, som---än Stockholm.

2. Vid resa för förrättning i riksgäldskontorets ärenden äger fullmäktig

åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning

a) vid resa inom riket med belopp, som enligt grunderna i allmänna resereglementet

tillkommer förrättningsman, vilken är hänförd till rese- och

traktamentsklass I A; samt

b) vid resa utom riket enligt grunder, som av fullmäktige bestämmas.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

Bilaga IV.

Förslag

till

bestämmelser angående avlöning m. m. åt justitieombudsmannen och

militieombudsmannen samt deras ersättare.

1. Till justitieombudsmannen och militieombudsmannen utgår lön med

18 000 kronor för år räknat. I fråga om semester, avlöning under tjänstledighet,

reseersättning, ersättning för flyttningskostnad, rörligt tillägg samt

sjukvård och begravningshjälp skola beträffande dem tillämpas de föreskrifter,

som enligt avlöningsreglementet för riksdagens verk gälla för tjänstemän

i lönegraden RG 6.

2. Till justitieombudsmannens respektive militieombudsmannens ersättare

utgår under den tid han utövar ombudsmansämbetet arvode efter 18 000

kronor för år räknat jämte, i förekommande fall, rörligt tillägg.

Vid resa för utövning av ämbetet äger ersättare uppbära resekostnadsoch

traktamentsersättning med belopp, som enligt grunderna i allmänna

resereglementet tillkommer förrättningsman, vilken är hänförd till rese- och

traktamentsklass I A.

Är ersättaren icke bosatt i Stockholm eller någon av dess förorter, äger

han dessutom uppbära

a) för resan från boningsorten till Stockholm samt för återresan resekostnads-

och traktamentsersättning enligt vad nyss sagts, samt

b) under ämbetsutövning i Stockholm tjänstgöringstraktamente enligt de

grunder, som äro eller må bliva fastställda för tjänstemän vid den civila

statsförvaltningen, dock att sådant traktamente för tiden till och med sjätte

månadens utgång må utgå med högst hälften av de traktamentsbelopp, som

enligt nyssnämnda grunder gälla för tjänstemän i motsvarande löneställning.

3. På delegerade för riksdagens verk ankommer att meddela de närmare

bestämmelser, vilka må erfordras beträffande frågor, som avses under 1

och 2 här ovan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

LÖNEKOMMITTÉN FÖR RIKSDAGENS VERK

Bilaga V

BETÄNKANDE

MED FÖRSLAG TILL

AVLÖNINGSREGLEMENTE FÖR

RIKSDAGENS VERK

AVGIVET DEN 13 FEBRUARI 1939

Centraltryckeriet

Esselte ab. Stockholm 1939

opaginerad Kontrollera mot PDF

Till Herrar Delegerade för Riksdagens verk.

Då det befunnits önskvärt, att för befattningshavare vid riksdagens verk

nytt avlöningsreglemente kunde antagas och bliva gällande från samina

tidpunkt som civila avlöningsreglementet, hava delegerade för riksdagens

verk genom beslut den 17 mars 1938 uppdragit åt en kommitté av tre personer

att i nära överensstämmelse med civila avlöningsreglementet utarbeta

och till delegerade inkomma med förslag till sådant reglemente.

Till ledamöter av nämnda kommitté utsågos expeditionschefen i finansdepartementet

A. Westling, tillika ordförande, samt riksgäldskommissarien

S. Widlund och bankrådet H. Ekengren.

Till sekreterare har kommittén jämlikt densamma lämnat bemyndigande

utsett t. f. revisionskommissarien E. Norberg.

Kommittén, som antagit benämningen »lönekonunittén för riksdagens

verk», får härmed till Herrar Delegerade överlämna betänkande med förslag

till avlöningsreglemente för riksdagens verk jämte utkast till vissa

därav betingade ändringar i bankoreglementet m. m.

Genom remiss den 28 april 1938 hava fullmäktige i riksbanken till lönekommittén

överlämnat två framställningar från vissa tjänstemän i riksbanken

angående ändrad lönetursberäkning, varöver kommittén avgivit

särskilt yttrande den 17 maj 1938. Vidare hava till kommittén inkommit

skrivelser från riksbankstjänstemännens förening den 24 oktober 1938 och

från riksgäldskontorets tjänstemannaförening den 14 november 1938 angående

bibehållande övergångsvis i viss utsträckning av nuvarande principer

i fråga örn tillgodoräkning av icke-ordinarie tjänstetid vid befordran

till ordinarie tjänst.

Särskilt yttrande av undertecknad Westling finnes fogat vid betänkandet.

Stockholm den 13 februari 1939.

A. WESTLING.

Sten Widlund.

Hjalmar Ekengren.

/ E. Norberg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

•f

■■lil *i ».''? < *.

i.-4**.- • '' ,i*-l -Ai.: ''

'' j i - . i »r vi,-

U'' -t - • .

t -jfij /

•i - j t

* lii*: 4

:.-.V J:''

‘.ii • .11: . A;'': • .'' ]*.?* ''■<? Ui ••.

; » »> '' f I '' < '''' «. * -4J’ »fi f * . - A«A in i

!A A* •«''*;> •'' ''i. • ■ • *2'': i • '' ; *.''! 1 »Ä •''

• • ■ - -.juri. • - .c . A •*, Ai*V .

- IHD

i '' . ; ■ f-j,

i''A '' *

, '' . . .• « ,

i?

*1Ä''M

• >• > -r ■

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inledning.

Gällande iönebestämmclser för allmänna civilförvaltningen och riksdagens verk.

Det numera för större delen av statsförvaltningen genomförda lönesystemet

är grundat på 1919 års avlöningsreglemente för kommunikationsverken.

Efter mönster av detta reglemente hava särskilda avlöningsreglementen utfärdats

för olika förvaltningsområden, däribland ett för statsdepartementen

och de centrala verken m. fl. (»allmänna civilförvaltningen»). De huvudsakliga

avlöningsbestämmelserna för allmänna civilförvaltningen, vilka i sin

tur varit den närmaste förebilden till de nu gällande föreskrifterna för riksdagens

verk, återfinnas, såvitt angår ordinarie personal, i följande författningar

med åtskilliga däri sedermera gjorda ändringar:

1. Avlöningsreglementet den 22 juni 1921 för befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen

(nr 451; jfr 1925 nr 270).

2. Tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet, innefattade i kungörelse

den 26 juni 1925 (nr 357).

3. Föreskrifter örn utsträckt tillämpning av avlöningsreglementet, innehållande

specialstadganden för vissa verk och myndigheter (ett flertal författningar,

se t. ex. kungörelsen den 6 juni 1925, nr 272).

4. Allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens

tjänst enligt kungörelse den 15 juni 1923 (nr 265); bland däri sedermera

gjorda ändringar må erinras om den sedan budgetåret 1932/33 genomförda

sänkningen av maximigränsen för den avlöning, å vilken dyrtidstillägg må

beräknas, samt örn de år 1937 ändrade reglerna för beräknande av s. k.

barntillägg (jfr kungörelserna 1932:353 och 1937:433).

5. Bestämmelser angående provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare

i statens tjänst (kungörelse den 17 juni 1938, nr 431).

6. Föreskrifter angående provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare

i statens tjänst (kungörelse den 17 juni 1938, nr 429).

Det av 1921 års riksdag antagna avlöningsreglementet för befattningshavare

vid riksdagens verk är, såsom redan antytts, i fråga örn såväl själva

lönesystemets byggnad som de olika detaljbestämmelsernas utformning uppgjort

i nära anslutning till 1921 års avlöningsreglemente för allmänna civilförvaltningen.

Vissa speciella förhållanden vid ett eller flera av riksdagens

verk hava dock ansetts böra föranleda avvikelser från förebilden. Dyrtidstillägg,

provisoriskt dyrortstillägg samt provisorisk avlöningsförstärkning

utgå vid riksdagens verk efter samma grunder, som gälla för tjänstemän

med avlöning enligt förenämnda reglemente för allmänna civilförvaltningen.

I allt väsentligt tillämpas sålunda samma avlöningsbestämmelser för riksdagens

verk som för den egentliga civilförvaltningen.

De viktigaste för riksdagens verk nu gällande avlöningsbestämmelserna

äro — bortsett från särskilda frän det allmänna lönesystemet fristående

föreskrifter rörande avlöning till vissa förordnade chefstjänstemän i riks
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

banken och riksgäldskontoret samt till justitie- och militieombudsmännen

och deras ersättare ävensom till byråcheferna å ombudsmännens expeditioner

— följande:

1. Avlöningsreglementet för befattningshavare vid riksdagens verk, antaget

av 1921 års riksdag, med däri senare vid olika tillfällen, bl. a. år 1925,

gjorda ändringar.

2. Särskilda bestämmelser angående tillämpning av avlöningsreglementet

för befattningshavare vid riksdagens verk, beslutade av 1921 års riksdag och

sedermera delvis ändrade.

3. Tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet, utfärdade av delegerade

för riksdagens verk den 26 augusti 1925.

4. Bestämmelser angående avlöning vid annan ledighet än som angives

i 15 och 16 §§ i avlöningsreglementet för befattningshavare vid riksdagens

verk, år 1925 och senare utfärdade av fullmäktige i riksbanken, såvitt angår

riksbankens personal, och av fullmäktige i riksgäldskontoret, såvitt angår

personal vid övriga riksdagens verk.

5. Föreskrifter angående dyrtidstillägg enligt beslut av 1932 års riksdag.

6. Föreskrifter angående provisoriskt dyrortstillägg enligt beslut av 1938

års riksdag.

7. Föreskrifter angående provisorisk avlöningsförstärkning enligt beslut

av 1938 års riksdag.

Huvudinnehåtlet i nu gällande lönebestäminelscr. Inledningsvis anser sig lönekommittén

böra lämna en kort sammanfattning av de nuvarande avlöningsbestämmelsernas

innehåll med särskild hänsyn tagen till förhållandena inom

allmänna civilförvaltningen och riksdagens verk.

För ordinarie tjänstemän, vilka tillsättas genom fullmakt eller konstitutorial,

upptager avlöningsreglementet en allmän löneplan, innehållande 30

lönegrader (1—30). Lönegraderna omfatta fem (lönegrad 1—19), respektive

fyra (lönegrad 20—30) löneklasser med särskilda, för olika ortsgrupper fastställda

lönebelopp. Antalet ortsgrupper är sju (A—G), men genom löneplanens

påbyggnad med provisoriska dyrortstillägg hava ortsgrupperna i

realiteten utökats till nio. Till de lönebelopp, som utgå enligt den sålunda

utökade löneplanen, komma vidare dels provisorisk avlöningsförstärkning,

som utgår till befattningshavare i 1—12 löneklasserna med ett belopp av

216 kronor för år och till övriga befattningshavare med 132 kronor för år,

dels ock dyrtidstillägg, beräknat efter ett procenttal, som med 18 enheter

understiger hälften av det av Kungl. Majit på grundval av socialstyrelsens

beräkningar angående levnadskostnadernas förändringar fastställda talet för

levnadskostnadsökningen i riket efter ingången av augusti månad 1914. Dyrtidstillägg

utgår emellertid icke å den del av avlöningen, som överstiger 700

kronor för månad, och ej heller å den provisoriska avlöningsförstärkningen.

För befattningshavare med försörjningsplikt mot barn under 16 års ålder

förhöjes dyrtidstillägget med 9 kronor för månad och barn.

Från de angivna bruttolöneförmånerna avgå obligatoriska avdrag för

tjänste- och familjepension.

Utanför löneplanen falla sådana ordinarie tjänstemän, vilka tillsättas genom

förordnande och avlönas medelst särskilda, i avlöningsreglementet angivna

arvodesbelopp.

Rörande avlöningsförhållandena i övrigt må anmärkas, att någon uppdelning

av avlöningen i lön och tjänstgöringspenningar icke förekommer. För

bestämmande av vad en enligt löneplanen avlönad tjänsteman under tjänstledighet

från befattningen skall avstå av sin lön hava i stället fastställts olika,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

för skilda slag av tjänstledighet avpassade tjänstledighetsavdrag, s. k. A-, B-,

C- och D-avdrag, med vissa i avlöningsreglementet och därtill hörande tilllä

ggsbestämmelser för varje löneklass angivna belopp för dag räknat.

Särskilda naturaförmåner vid sidan av den kontanta lönen förekomma i

allmänhet icke. Tjänsteman, som i sin befattning tillhandahålles tjänstebostad,

tjänstedräkt eller dylikt, har sålunda att erlägga därför fastställd

ersättning genom avdrag å lönen. I fråga örn tjänstedräkt gälla dock för

befattningshavare vid riksdagens verk avvikande bestämmelser, till vilka

kommittén i det följande återkommer.

Vid skada till följd av olycksfall i tjänsten erhåller tjänsteman fri läkarvård

jämte läkemedel.

Begravningshjälp utgår till avliden tjänstemans dödsbo med ett belopp,

motsvarande en tiondel av hans oavkortade årslön vid tiden för dödsfallet,

dock högst 500 kronor.

1938 års lönereglering för civilförvaltningen.

Gemensamt avlöniugsreglementc för civilförvaltningen. Sedan frågan örn en

allmän revision av gällande avlöningsförfattningar för den nyreglerade civila

statsförvaltningen varit föremål för närmare utredning av en för ändamålet

tillsatt kommitté, benämnd 1936 års lönekommitté, framlade Kungl.

Majit, på grundval av två av lönekommittén i ämnet avgivna betänkanden

(stat. off. utredn. 1937:32 och 48) proposition till 1938 års riksdag med

förslag till civilt avlöningsreglemente m. in. (nr 263). Detta förslag blev av

riksdagen med vissa smärre ändringar antaget att äga tillämpning från och

med den 1 juli 1939 (riksd. skr. nr 388).

Civila avlöningsreglementet är avsett att ersätta de avlöningsreglementen

av s. k. kommunikationsverkstyp, vilka nu gälla för skilda grenar av civilförvaltningen.

1936 års lönekommitté har sålunda förklarat sig dela den

uppfattning, som av 1928 års lönekommitté i dess år 1930 avgivna betänkande

med förslag till allmänt avlöningsreglemente uttalades därom, att det av

såväl praktiska som principiella motiv vore önskvärt och lämpligt med ett

sammanförande av avlöningsbestämmelserna för civilförvaltningen i gemen

i ett enda reglemente, som innefattade en i möjligaste mån enhetlig och likformig

reglering av alla avlöningsförmåner av generell natur.

Principfrågor av betydelse för lönesättningen. 1936 års lönekommitté har i

sitt huvudbetänkande till närmare behandling upptagit vissa principfrågor

av betydelse för lönesättningen, till vilka kommittén haft att taga ställ

ning, innan den kunnat övergå till ett närmare utformande av sitt reglementsförslag.

Dessa spörsmål avse bland annat behovsprincipens tillämpning

inom den statliga lönesättningen, tillämpningen av brutto- eller nettolönesystem

vid löneplanernas utformande samt införandet i lönesystemet

av rörliga lönetillägg. Nämnda principspörsmål hava utförligt behandlats i

betänkandet örn civilt avlöningsreglemente. Såsom av propositionen nr 263

till 1938 års riksdag samt av riksdagens skrivelse nr 388 framgår, hava

statsmakterna vid sitt ställningstagande till ifrågavarande spörsmål i huvudsak

anslutit sig till lönekommitténs uttalanden och förslag.

Då statsmakternas ståndpunktstagande i dessa principfrågor givetvis måste

bliva utgångspunkten även för ordnandet av löneförhållandena för personalen

vid riksdagens verk, anser sig lönekommittén för riksdagens verk

bär böra lämna en kortfattad redogörelse för innebörden av de beslut, som

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

fattats, samt för de viktigaste motiven till dessa beslut. För en närmare

kännedom örn dessa frågors behandling får kommittén hänvisa till 1936

års lönekommittés betänkande samt till nyssnämnda proposition och riksdagsskrivelse.

Vad först angår behovsprincipen — varmed här förstås den lönesättningsnorm,

enligt vilken avlöningen differentieras efter löntagarnas försörjningsbörda

eller, med en något snävare begränsning av begreppet, med hänsyn

till förekomsten eller frånvaron av försörjningsplikt mot barn — har 1936

års lönekommitté funnit det statliga lönesystemet icke lämpligen i nuvarande

läge böra uppbyggas med tillämpning av denna grundsats. Vid delta

ställningstagande har kommittén tagit hänsyn dels till det bestämda motstånd,

som från personalens sida upprests däremot, dels, och icke minst,

till att riksdagen — i anledning av en framställning, som enligt vad chefen

för finansdepartementet framhållit varit avsedd att framkalla en principiell

opinionsyttring (prop. nr 196 år 1937) — för sin del gjort uttalanden av

innebörd, att ett bedömande av frågan örn lönedifferentiering efter försörjningsplikt

inom det statliga lönesystemet icke borde äga rum utan ett övervägande,

fristående från frågan örn utformande av lönesystem och avseende

befolkningen i dess helhet, av frågan örn en utjämning av de olika ekonomiska

villkoren för försörjningspliktiga och icke försörjningspliktiga» (riksdagens

skrivelse nr 474 år 1937). Ett dylikt övervägande ankomme icke

på lönekommittén. Kommittén har fördenskull utformat lönebestämmelserna

så, att lönen i samma befattning skulle utgå med lika belopp, oavsett

familjeförsörjningsbörda och kön. Några särskilda barntillägg skulle alltså

enligt kommitténs förslag ej vidare förekomma, lika litet som någon lönedifferentiering

mellan manliga och kvinnliga befattningshavare skulle

ilga rum.

Vid sin prövning av ärendet hava statsmakterna anslutit sig till lönekommitténs

ståndpunkt i förevarande principfråga. Beträffande avvecklingen

av de i samband med dyrtidstilläggen nu utgående barntilläggen har

riksdagen emellertid, med viss avvikelse från vad lönekommittén och Kungl.

Majit föreslagit, beslutat en övergångsanordning av innebörd, att de tjänstemän,

som omedelbart före övergången till civila avlöningsrcglementet uppbära

barntillägg enligt nu gällande dyrtidstilläggsbestämmelser, bibehållas

vid denna förmån för samtliga tilläggsberättigande barn. Lönekommittén

och Kungl. Majit hade för sin del föreslagit, att förmånen i fråga skulle

begränsas till att avse endast barn utöver ett.

Lönekommittén har vidare behandlat frågan örn brutto- eller nettolönesystem.

Med termen nettolön har härvid avsetts ett system, enligt vilket

vederbörligt avdrag för befattningshavarnas tjänste- och familjepensionsrätt

göres redan vid själva lönesättningen och sålunda särskilt bidrag till

pensioneringen från tjänstemannens sida icke vidare förekommer under

tjänstetiden, under det att med bruttolön åsyftats ett system, enligt vilket

av den i löneplan eller lönestat bestämda lönen erlägges avgift eller göres

avdrag såsom bidrag till kostnaderna för pensionering.

Inom lönekommittén hade vid behandling av förevarande spörsmål gjort

sig gällande skilda uppfattningar i principfrågan, huruvida statens avlöningssystem

borde uppbyggas efter netto- eller bruttolönesystem. Med hänsyn till

vissa, särskilt med den nyligen genomförda familjepensionsreformen sammanhängande

svårigheter vid själva övergången till ett nettolönesystem enades

man dock örn att detta lönesystem icke för närvarande borde ifrågakomma.

Då kommittén fördenskull uppbyggde sitt förslag med tillämpning

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

av bruttolöneprincipen, förutsatte den emellertid samtidigt, alt nuvarande

ojämnheter med avseende å beräkning av dyrlidstillägg skulle upphöra. Bestämmelserna

örn det rörliga tillägg, som enligt kommitténs förslag skulle

ersätta dvrtidstillägget (se vidare i det följande), hade nämligen avfattats

så, att dylikt tillägg skulle komma att utgå å bruttolönebeloppen utan frånräknande

av vare sig tjänstepensions- eller familjepensionsavdrag. Kommittén

förutsatte dock, att avlöningsanslagen skulle i fortsättningen liksom nu

beräknas netto.

I dessa hänseenden hava statsmakterna fattat beslut i enlighet med lönckommitténs

förslag.

Vad angår frågan örn rörligt tillägg å lönerna anser sig lönekommiltén

för riksdagens verk nied hänsyn till denna frågas betydelse för befattningshavarnas

löneförhållanden böra lämna en mera utförlig redogörelse tor frågans

behandling och innebörden av de därutinnan fastställda huvudgrunderna.

Beträffande frågan örn fasta eller rörliga löner yttrade 1936 års lönekommitté

i sitt betänkande angående civilt avlöningsreglemente, att kommittén

— i anslutning till den uppfattning, som uttalats i de för kommittén

gällande direktiven — för sin del ansåge lämpligt, att ett system med viss

rörlighet hos lönerna alltjämt bibehölles. Den utveckling av priser och levnadskostnader,

som ägt rum under senare år, syntes i väsentlig mån hava

undanryckt grunden för det betraktelsesätt, på vilket 1928 års lönekommitté

bygg! sitt förslag örn dyrtidstilläggens avskaffande. En stabil prisoch

levnadskostnadsnivå framstode icke numera vare sig som det enda eller

ens som det sannolikaste framtidsperspektivet, och en viss automatisk rörlighet

hos lönerna vore därför enligt kommitténs mening önskvärd. De nu

gällande bestämmelserna örn dyrtidstillägg ginge emellertid tillbaka till en

tid, som utmärktes av exceptionella fluktuationer i priser och levnadskostnader,

och bure i hela sin utformning prägel av dessa förhållanden. Åtskilliga

omständigheter talade för att de växlingar, med vilka man hade att

räkna, icke ens i rätt kritiska lägen kunna väntas bliva av samma omfattning

som under krigs- och de närmaste efterkrigsåren. En lösning av frågan,

som beaktade de nu antydda olika synpunkterna, borde därför gå ut

på att de rörliga tilläggen visserligen bibehölles men gåves en sådan teknisk

utformning, som naturligt anslöte sig till de nyssberörda tendenser, vilka

syntes göra sig gällande i prissystemet.

Vid behandlingen av frågan om det rörliga tilläggets syfte och grunderna

för dess utformning ställde kommittén mot varandra principen örn en under

levnadskostnadernas växlingar bevarad reallön (reallöneprincipen) samt

principen örn lönens anpassning etter andra medborgargruppers levnadsvillkor

och särskilt efter inkomstläget för den allmänna arbetsmarknadens

löntagare (marknadslöneprincipen). Kommittén fann angeläget framhålla,

att bevarandet av reallönens värde i full utsträckning — såväl vid prisstegring

som vid prissänkning — icke borde vara del rörliga tilläggets syfte. I

.stället borde tillägget så långt möjligt utformas enligt marknadslöneprincipen.

Hinder av praktisk natur hade dock, såsom kommittén närmare utvecklade,

möll för en fullt konsekvent tillämpning av nämnda princip. Resultatet

av kommitténs överväganden blev fördenskull i viss man en kompromiss

mellan reallöne- och marknadslöneprinciperna.

Innebörden av kommitténs förslag i denna itel kan sammanfallas i I öl - jande huvudpunkter:

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

1. Den fasta lönen räknas upp till ett indexläge, som ungefär motsvarar de

genomsnittliga levnadskostnaderna under år 1935, d. v. s. till indexläget 156.

2. För beräkningen av det rörliga tillägget användes en indexskala, där 1935

års genomsnittliga levnadskostnader, d. v. s. ungefär index talet 156 på nuvarande

levnadskostnadsindex, sättes lika med 100.

3. Automatiskt verkande regler för lönens rörlighet få gälla endast inom vissa

gränser. Större förskjutningar i den allmänna levnadskostnadsnivån antagas innebära

så betydande förändringar i betingelserna för lönesättningen, att anpassningen

till dylika förskjutningar bör underkastas statsmakternas prövning. Såsom

övre gräns för det automatiskt rörliga tillägget föreslås ett indexläge 20 procent

över utgångsläget, vilket efter nu gällande indexskala ungefär motsvarar indextalet

187. Såsom undre gräns bör i första hand fungera det indexläge, till vilket

den fasta lönen räknats upp. För alla eventualiteters skull föreslås emellertid en

säkerhetsklausul, innebärande att statstjänstemännen skola vara skyldiga att efter

statsmakternas prövning vidkännas en reduktion av högst 5 procent av den fasta

lönen, för den händelse levnadskostnaderna fallit minst 10 procent under det läge,

till vilket den fasta lönen räknats upp, d. v. s. ungefär till indextalet 140 efter

nu gällande indexskala.

4. För stegring av levnadskostnaderna utöver utgångsläget gives i princip 75

procents kompensation.

5. För att ernå större stabilitet i lönesättningen och större likhet med förhållandena

på den allmänna arbetsmarknaden förordas, att det rörliga tillägget förändras

icke såsom nu sker med varannan enhets förändring av levnadskostnaderna

utan med en intervall av 4 procent. På en indexskala, där utgångsläget betecknats

med 100, motsvarar denna intervall 4 enheter; på nuvarande indexskala

skulle intervallen motsvara drygt 6 enheter.

6. Det rörliga tillägget förändras kvartalsvis, så snart levnadskostnadsindex

uppnått någon av intervallgränserna. Förändringarna uppåt och nedåt ske efter

samma regel sålunda, att vid levnadskostnadsstegring tillägget bestämmes efter

den undre intervallgränsen intill dess den övre intervallgränsen uppnåtts, medan

vid levnadskostnadssänkning tillägget bestämmes efter den övre intervallgränsen

intill dess den nedre intervallgränsen uppnåtts.

Med tillämpning härav skulle rörligt tillägg å lönen komma att utgå enligt följande

schematiska tablå:

Då levnadskostnaderna, uttryckta i procent av 1935 års levnadskostnadsnivå,

äro belägna inom nedan angivna gränser, utgår rörligt tillägg

efter stegring från

lägre intervall

till eller över

högst till

enligt

följande

procenttal

efter nedgång från

högre intervall

till eller under

lägst till

enligt

följande

procenttal

100—103

104—107

108—111

112-115

110—119

120—

0

3

6

9

12

15

120—117

116—113

112—109

108—105

104—101

100—

15

12

9

6

3

0

Vid indextal av högst 90 skulle befattningshavarna vara skyldiga att efter statsmakternas

prövning vidkännas en löneminskning av högst 5 procent. Vid indextal

överstigande 120 skulle det ankomma på särskilt beslut av Kungl. Maj:t och

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

riksdagen, huruvida och efter vilka grunder rörligt tillägg må utgå för den ytterligare

levnadskostnadsstegringen.

7. Det rörliga tillägget maximeras på det sätt, att det avlöningsbelopp för

månad, å vilket rörligt tillägg högst må utgå, fastställes till 1 000 kronor.

Enligt kommitténs förslag skulle rörligt tillägg för tjänstemän i allmänhet

utgå endast å följande slag av avlöningsförmåner, nämligen lön, vikariatslön

och vikariatsersättning. Den relativt snäva avgränsning av rätten

till rörligt tillägg, som kommittén sålunda ansåge sig av praktiska skäl

böra förorda, hade föranlett kommittén att företaga en omprövning av storleken

av de i kommitténs förslag till civilt avlöningsreglemente upptagna

kontanta avlöningsbelopp, som nu äro förenade med dvrtidstillägg men som

enligt vad sålunda föreslagits skulle vara uteslutna från rörligt tillägg (t. ex.

kallortstillägg och vissa andra särskilda ersättningar).

1 propositionen angående civilt avlöningsreglemente anförde föredragande

departementschefen beträffande lönekommitténs förslag örn rörligt tillägg

bland annat följande:

»Såsom lönekommittén framhållit, måste anpassningen av statstjänstemannens

löner efter det allmänna inkomstläget och den allmänna sociala standardens förändringar

framför allt åstadkommas genom tid efter annan skeende löneregleringar.

Under de relativt långa löneregleringsperioderna påkallas emellertid även

en viss anpassning av lönerna efter förändrade förhållanden i avseende å priser

och arbetsmarknadslöner. Att man här får nöja sig med en schablonmässigt verkande

regel är ofrånkomligt. Hittills har en dylik löpande anpassning vunnits

genom det med levnadskostnadsindex varierande dyrtidstillägget. Enligt lönekommitténs

förslag, skulle levnadskostnadsindex alltjämt bliva utslagsgivande för

lönernas rörlighet under löneregleringsperioderna. Genom att låta det rörliga

tillägget variera allenast vid vissa mera betydande förskjutningar av nämnda

index komma emellertid vid tillämpningen av kommittéförslaget löneförändringarna

att liksom på den allmänna arbetsmarknaden äga rum med en viss eftersläpning

i förhållande till levnadskostnadsulvecklingen. Härigenom åstadkommes

en önskvärd större stabilitet i lönenivån och undanröjas överhuvud vissa

av de olägenheter, som varit förenade med tillämpade grunder för det hittillsvarande

dyrtidstillägget. För egen del har jag ansett mig böra tillstyrka, att rörligt

tillägg må utgå enligt de av lönekommittén föreslagna grunderna.

Även i fråga örn den grad, vari en levnadskostnadsstegring hör kompenseras

genom det rörliga tillägget, anser jag mig böra biträda kommitténs förslag, vilket

i princip innebär en viss ökning av den kompensationsgrad, som nu gäller i fråga

örn dyrtidstillägget.

I likhet med lönekommittén anser jag vidare en maximering av det lönebelopp

för månad, å vilket rörligt tillägg må utgå, alltjämt vara befogad. Jag kan alltså

icke biträda de förslag, som av åtskilliga myndigheter framställts örn slopande

av varje maximigräns. Av skäl, som kommittén utvecklat, mäste dock en höjning

av det maximibelopp, som nu gäller beträffande dyrtidstillägget, anses påkallad.

Efter övervägande har jag på denna punkt funnit mig böra biträda det förslag,

som framställts av kommitténs majoritet oell som innebär maximigränsens fixerande

till 1 000 kronor för månad.»

I sin skrivelse i ämnet anslöt sig riksdagen till de av lönekommittén och

Kungl. Maj:t förordade grunderna för det rörliga tilläggets beräknande.

Beträffande frågan örn maximering av det lönebelopp lör manad, å vilket

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

rörligt tillägg finge utgå, uttalade riksdagen såsom sin uppfattning, att en

dylik maximering vore befogad. I fråga om maximeringsgränsens lämpliga

fixerande kunde givetvis olika meningar råda. Riksdagen ansåg sig emellertid

i detta hänseende icke kunna biträda Kungl. Maj:ts förslag utan beslöt

för sin del, att maximibeloppet skulle bestämmas till 900 kronor.

Huvudinnehållet i civila avlöningsrcglementet. Vid uppbyggandet av den nya

allmänna löneplanen (löneplan A) har 1936 års lönekommitté i stort sett

bibehållit den nuvarande procentuella .skillnaden (»lönespännvidden») mellan

billigaste och dyraste ort. Antalet ortsgrupper har ökats till nio, betecknade

med bokstäverna A—I. ökningen har föranletts av inarbetandet i de fasta

lönerna av 1931 och 1935 års provisoriska dyrortstillägg. I fråga örn själva

lönebeloppen har kommittén funnit en viss, om ock måttlig höjning av

lönenivån för statstjänstemännen vara försvarlig och motiverad. Den allmänna

utgångspunkten för avvägningen av löneförbättringen har varit, att den

reella höjningen av de enligt avlöningsbestämmelserna före den 1 juli 1937

utgående avlöningsbeloppen — alltså utan hänsyn tagen till den provisoriska

avlöningsförstärkningen — borde vid ett indexläge av 162/163 uppgå till

eller närma sig 300 kronor i alla lönelägen. Denna allmänna grundval för

löneplanearbetet har i främsta rummet avsett ortsgruppen I, som kommittén

icke minst med hänsyn till stockholmslönernas dominerande betydelse ur

arbetsmarknadssynpunkt ansett sig böra taga till utgångspunkt.

I fråga örn vissa detaljbestämmelser i civila avlöningsreglementet, vilka

innefatta nyheter eller avvikelser i jämförelse med nu gällande bestämmelser,

må följande bemärkas.

Tjänstemännens förflyttning sskyldighet har utvidgats på sådant sätt, att

alla tjänstemän utom domare bliva pliktiga att låta förflytta sig till annan

stationeringsort eller annan befattning vid det verk de tillhöra liksom ock,

därest Kungl. Majit så prövar lämpligt, till befattning vid annat verk, å vilket

avlöningsreglementet är tillämpligt. Någon skillnad göres ej mellan fullmakts-

och konstitutorialtjänstemän och ej heller mellan central- och lokalförvaltning.

Bestämmelserna örn rätt för tjänstemän att med ordinarie befattning förena

annan tjänst eller uppdrag hava gjorts mera restriktiva i anslutning till

det förslag i ämnet, som framlagts av 1926 års bisysslesakkunniga.

Den nuvarande formen för tillgodoräkning av föregående tjänstetid för

löneklassuppflyftning har slopats och ersatts med en utsträckt tillämpning

av den s. k. sneddningsprincipen, en reform, som kan förväntas komma att

högst väsentligt förenkla det nuvarande bestyret med lönetursberäkning samt

skapa enhetlighet på området.

Det formella sambandet mellan semester och avdragsfri sjukledighet har

upplösts. Rätt till lria sjukdagar bibehålies dock, ehuru i annan utformning,

och utsträckes dessutom på sådant sätt, att tjänstemän i 1—10 lönegraderna

erhålla 25 fria sjukdagar, tjänstemän i 11—23 lönegraderna 20 dagar och

Ijänstemän i högre lönegrader 10 dagar.

De olika slagen av tjänstledighetsavdrag begränsas till tre, A-, B- och Cavdrag,

av vilka C-avdraget motsvarar det nuvarande D-avdraget och utgöres

av samtliga å tjänstledighetstiden belöpande kontanta avlöningsförmåner.

A-avdraget utgår enligt en progressiv skala, stigande från c:a 15

procent å dagavlöningen i 1 löneklassen till c:a 26 procent i 33 löneklassen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

B-avdraget har satts lika med dubbla A-avdraget för vederbörande löneklass.

1

Rörande viktigare nyheter i övrigt i civila avlöningsreglementet må följande

omnämnas.

Nuvarande begränsning i kvinnliga befattningshavares lönetursrätt har

borttagits, och de kunna sålunda liksom manliga tjänstemän vinna uppflyttning

till högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad.

Bestämmelserna om ersättning vid vikariat innefatta vissa förbättringar

i nu gällande villkor. Sålunda höjas de nuvarande dagsersättningsbeloppen;

ersättning skall utgå oavsett vikariatets längd, och vid långförordnanden

öppnas möjlighet att efter Kungl. Maj:ts medgivande tillerkänna vikarien

s. k. vikariatslön, som utgår enligt löneklassen närmast lägre än den, vilken

skulle hava gällt, därest vikarien varit ordinarie innehavare av den högre

tjänsten. För den, som uppbär vikariatslön, gälla i övrigt i tillämpliga delar

de stadganden, som meddelats beträffande ordinarie tjänsteman i den lönegrad,

förordnandet avser.

Beloppen för kallortstillägg och övertidsersättning hava likaledes höjts,

övertidsersättningen har så avvägts, att den med utgångspunkt från en

normal tjänstgöringstid av 208 timmar per månad ungefär motsvarar den

ordinarie timlönen å I-ort för en tjänsteman inom tredje löneklassen av

vederbörande lönegrad jämte någon förhöjning med hänsyn till att rörligt

tillägg ej skulle utgå å denna avlöningsförmån.

Verksläkarinstitutionen och den fria sjukvården utsträckas att omfatta

hela civilförvaltningen i stället för att som nu i huvudsak vara begränsad

till de affärsdrivande verken. Vid sjukdom erhåller sålunda tjänsteman på

statens bekostnad läkarvård och läkemedel. Specialistvård bekostas vid

olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos helt och eljest till tre fjärdedelar

av statsmedel. I vilken omfattning kostnader för vård å sjukhus skola

bestridas av statsmedel, har ännu icke blivit föremål för slutlig prövning

av riksdagen.

Begravningshjälp utgår med ett fast belopp av 400 kronor. Därtill kommer

emellertid, örn tjänstemannen efterlämnar familjepensionsberättigade

anhöriga, ett belopp, motsvarande skillnaden mellan den avlidne tjänstemannens

månadslön och familjepensionen för månad.

Bestämmelserna rörande tjänstebostad och tjänstedräkt hava slutligen nu

liksom tidigare utformats enligt bruttolöneprincip, d. v. s. tjänsteman, som

åtnjuter här avsedd förmån, skall vara skyldig att kontant eller genom

avdrag å lönen utgiva ersättning för förmånens beräknade värde eller viss

del därav. Vissa förbättringar med avseende å bidrag till kostnader för

tjänstedräkt hava dock genomförts.

1 Enligt nuvarande avlöningsbestämmelser utgör A-avdraget lägst 14 % (1 löneklassen)

och högst 33 % (33 löneklassen) av lönen å A-ort. B-avdraget utgör efter samma beräkningsgrund

lägst 36 % och högst 49 % av lönen. C-avdraget utgör lägst 58 % och högst

65 % av lönen, och D-avdraget motsvarar samtliga kontanta avlöningsförmåner.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs förslag till avlöningsreglemente för riksdagens verk.

1. Allmän motivering.

Inledning. En konsekvens av den beslutade löneregleringen för civilförvaltningen

lärer, på sätt vid tillsättandet av lönekommittén för riksdagens

verk förutsatts, få bliva, att även 1921 års avlöningsreglemente för befattningshavare

vid riksdagens verk nu underkastas den revision, som erfordras

för att huvudsaklig överensstämmelse skall uppnås med föreskrifterna i det

nya civila avlöningsreglementet. Med hänsyn härtill har kommittén vid utarbetandet

av det härvid fogade förslaget till avlöningsreglemente för ordinarie

tjänstemän vid riksdagens verk (avlöningsreglementet för riksdagens

verk) ansett sig böra beträffande såväl uppställning som innehåll i möjligaste

mån följa civila avlöningsreglementet. I fråga om motiveringen till

de nya bestämmelserna vill kommittén fördenskull i första hand hänvisa

till förarbetena till sistnämnda reglemente. Efterföljande kommentarer till

olika paragrafer i reglementsförslaget taga huvudsakligen sikte på frågor,

sorn uteslutande eller i främsta rummet hava avseende på förhållandena vid

riksdagens verk, men på vissa punkter har det ansetts lämpligt att återgiva

ur tolkningssynpunkt betydelsefulla uttalanden, som gjorts i 1936 års

lönekommittés betänkande 1937:48 eller i den förut omförmälda löneregleringspropositionen.

Det må redan här framhållas, att i de fall, då enligt civila avlöningsreglementet

beslut i viss fråga skall meddelas av Kungl. Maj:t, beslutanderätten

enligt kommitténs förslag, där ej annat särskilt angives, avses skola tillkomma

delegerade lör riksdagens verk. Detta överensstämmer med vad

som gäller enligt nuvarande avlöningsreglemente.

Reglementets tillämpningsområde. Det nya avlöningsreglementet skall enligt

kommitténs förslag i första hand omfatta samtliga de tjänstemän, som

äro underkastade nuvarande avlöningsreglemente för befattningshavare vid

riksdagens verk, d. v. s. innehavare av de befattningar, som finnas upptagna

i den vid gällande avlöningsreglemente fogade tjänsteförteckningen.

Emellertid har kommittén ansett sig böra upptaga till prövning frågan,

huruvida ej reglementet bör göras tillämpligt även å vissa chefsbefattningar

vid riksbanken och riksgäldskontoret, som för närvarande falla utanför

avlöningsreglementets tillämpningsområde, nämligen dels ledamöterna i riksbankens

direktion — d. v. s. riksbankschefen, vice riksbankschefen

samt de två andre deputerade — dels ock riksgäldsdirektören.

Riksbankschefen och de båda andre deputerade i riksbanken utses av

fullmäktige i riksbanken bland fullmäktiges ledamöter för tiden från det

riksdagens val av fullmäktige försiggått tills nästa års val ägt rum, d. v. s.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

i realiteten för ett års tid. Vice riksbankschefen nises av fullmäktige för

samma tid inom eller utom fullmäktiges krets.

Riksgäldsdirektören väljes av fullmäktige i riksgäldskontoret för en period

av högst tre år åt gången inom eller utom fullmäktige.

För ledamöter i riksbankens direktion gälla för närvarande av riksdagen

år 1933 antagna, år 1935 i viss del ändrade avlöningsbestämmelser av

tämligen summariskt innehåll. Enligt dessa bestämmelser, jämförda med

den av riksdagen fastställda avlöningsstaten för riksbanken (senaste lydelse

enligt beslut av 1938 års riksdag) utgå till riksbankschefen samt till andre

deputerad årliga arvoden av 36 000 kronor, respektive 14 000 kronor jämte

dyrtidstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning. Härtill komma de arvoden

å 7 000 kronor för är, som riksbankschefen och deputerade äga uppbära

i egenskap av fullmäktige i riksbanken. Vice riksbankschefen har

tillerkänts ett årligt arvode av 28 000 kronor, varå jämväl utgå tilläggsförmåner

av nyss angivna slag; därjämte hava bankofullmäktige bemyndigats

att, om de utom sig utse vice riksbankschef, tillerkänna honom ett

tilläggsarvode av högst 7 000 kronor för år.

Riksgäldsdirektören åtnjuter enligt § 21 reglementet för riksgäldskontoret

den 15 juni 1938 ett arvode av 19 000 kronor. Ä detta belopp utgå provisorisk

avlöningsförstärkning och dyrtidstillägg. Riksgäldsfullmäktige äga

enligt reglementet rätt att, därest riksgäldsdirektören utses utom fullmäktige,

tillerkänna honom ett tilläggsarvode av högst 4 000 kronor för år.

I förut nämnda avlöningsbestämmelser för ledamöterna av riksbankens

direktion och i reglementet för riksgäldskontoret hava vidare meddelats

bestämmelser örn semester och tjänstledighet samt örn resekostnads- och

traktamentsersättning för ifrågavarande befattningshavare.

Enligt lönekommitténs mening tala goda skäl för att här ifrågavarande

chefstjänstemän inordnas under avlöningsreglementet och därigenom, i likhet

med chefstjänstemännen vid olika verk och institutioner inom den

civila statsförvaltningen, få sina löneförhållanden ordnade efter samma

huvudgrunder, som fastställts för övriga tjänstemän vid nyreglerade verk.

Härigenom underlättas en reglering av olika detaljspörsmål, t. ex. om semester,

löneförmåner under ledighet av olika slag, rörligt tillägg, bidrag

lili sjukvårdskostnader, begravningshjälp m. m. Dessa frågor måste eljest

regleras genom särskilda från reglementet fristående avlöningsföreskrifter,

en anordning som onödigt försvårar överblicken över löneområdet.

Ett inordnande av ifrågavarande chefstjänstemän under avlöningsreglementet

skulle ock stå i god samklang med det sätt, varpå under senare

år dessa tjänstemäns tjänste- och familjepensionsfråga lösts genom befattningarnas

införande under de bestämmelser, som enligt tjänste- och familjepensionsreglementena

för riksdagens verk gälla för sådana ordinarie tjänstemän

vid dessa verk, vilka tillsättas genom förordnande på viss tid.

Vid de överläggningar rörande förevarande frågor, sorn kommittén under

hand haft med representanter för fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret,

har från vissa håll ifrågasatts, huruvida icke ett medtagande i

avlöningsreglementet av omförmälda chefstjänster vid riksbanken och riksgäldskontoret

kunde befaras medföra en större bundenhet vid lönesatser

och löneregler för statsförvaltningen i allmänhet än ett fristående ordnande

av löneförhållandena och därigenom möjligen försvåra sådana ändringar i

lönesatserna, sorn tilläventyrs kunna befinnas nödvändiga för rekrytering

av de viktigaste chefsposterna vid dessa penningförvaltande verk. Den så
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

lunda berörda synpunkten måste självfallet vara förtjänt av allvarligt beaktande.

Emellertid vill det synas kommittén, som om den ena formen

för avlöningsföreskriflernas utfärdande knappast kan i berörda hänseende

medföra större svårigheter än den andra. Då lönesatserna liksom de närmare

lönevillkoren under alla förhållanden måste fastställas genom beslut

av riksdagen, synes det kommittén icke böra möta större hinder att tillgodose

ett eventuellt behov av en ny löneavvägning genom ändring i avlöningsrcglementet

än genom ändring i fristående avlöningsbestämmelser.

Vid sådant förhållande har kommittén för sin del funnit ett inordnande av

ifrågavarande tjänster under avlöningsreglementet vara att föredraga, icke

minst ur praktiska synpunkter. Att i den vid avlöningsreglementet fogade

tjänsteförteckningen upptagas samtliga befattningar vid riksdagens verk,

vilka kunna betraktas såsom ordinarie tjänster eller såsom jämställda med

sådana tjänster —- även chefsposterna — samt att i den gemensamma avlöningsförfattningen

återfinnas de av riksdagen fastställda lönereglerna för

samtliga dessa befattningar synes vara av betydande praktiskt värde.

Lönekommittén har sålunda ansett sig böra förorda, att befattningarna

såsom ledamöter av riksbankens direktion och såsom riksgäldsdirektör hänföras

under avlöningsreglementet.

Vid bifall härtill skulle det enligt lönekommitténs mening ligga närmast

till hands, att direktionsledamöterna och riksgäldsdirektören infördes i en

löneplan överensstämmande med den, som i civila avlöningsreglementet

upptagits för tjänstemän, tillsatta medelst förordnande för viss tid eller tills

vidare (löneplan C). Denna löneplan, som icke är dyrortsgraderad, upptager

i 17 lönegrader olika lönebelopp slutande å hela tusental kronor,

lägst 9 000 och högst 36 000 kronor.

Ett infogande av ifrågavarande befattningar i nämnda löneplan skulle

emellertid icke i samtliga fall kunna ske utan jämkning av nuvarande lönenivå.

Med hänsyn till den inräkning i de fasta lönerna av provisorisk avlöningsförstärkning

och 10 procents dvrtidstillägg, som på sätt förut nämnts

ägt rum vid den civila löneregleringen, motsvaras nuvarande lönebelopp av

ett 1 000 kronor högre lönebelopp i den nya löneskalan. För riksbankens

andre deputerade, vilka nu uppbära arvoden å 14 000 kronor, skulle sålunda

en inplacering i den nya lönegraden C 7 — upptagande ett lönebelopp av

15 000 kronor — med hänsyn till nu utgående tilläggsförmåner innebära bibehållande

av den nuvarande löneställningen oförändrad. För riksgäldsdirektören

(arvode 19 000 kronor) skulle likaledes inplacering i lönegraden C 12,

för vilken lönebeloppet utgör 20 000 kronor, medföra oförändrad löneställning.

Beträffande riksbankschefen och vice riksbankschefen, vilkas nuvarande

lönebelopp efter inräkning av nyssberörda tilläggsförmåner icke exakt

motsvaras av någon lönegrad i den nya löneplanen C, skulle däremot inplacering

i nämnda löneplan medföra större eller mindre rubbning i nuvarande

löneställning. För vice riksbankschefen, vilken åtnjuter arvode av

28 000 kronor jämte tilläggsförmåner, kunde inplacering ifrågakomma antingen

i lönegraden C 15, vars lönebelopp utgör 26 000 kronor, eller i lönegraden

C 16, för vilken upptagits ett lönebelopp av 30 000 kronor. Inplacering

i sistnämnda lönegrad skulle innebära en löneökning med omkring

1 000 kronor; befattningens hänförande till lönegraden C 16 skulle däremot

medföra en löneställning omkring 3 000 kronor lägre än den nu gällande.

Vad riksbankschefen angår, borde givetvis denna befattning, vid vilken nu

utgår arvode av 36 000 kronor, inplaceras i den högsta i löneplanen C upptagna

lönegraden (G 17), för vilken gäller ett lönebelopp av 36 000 kronor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Denna placering skulle enligt vad nyss anförts innebära en minskning med

omkring 1 000 kronor i riksbankschefens nuvarande fasta och tillfälliga löneförmåner.

Enligt kommitténs mening kunna skäl anföras för att även beträffande

förordnandetjänsterna vid riksdagens verk tillämpa samma löneplan, som

fastställts för motsvarande tjänster vid den civila statsförvaltningen och

vilken för dessa förvaltningsområden ansetts erbjuda tillräckliga möjligheter

till en tillfredsställande löneavvägning för samtliga förordnade chefstjänstemän,

däribland även för cheferna för de stora affärsdrivande verken.

I den mån inplacering i en löneplan C av de här avsedda chefstjänsterna

vid riksbanken och riksgäldskontoret för vissa tjänster — riksbankschefen

och eventuellt även vice riksbankschefen — innebure sänkning av nuvarande

löneställning, bleve det därvid nödvändigt att meddela övergångsbestämmelser

för att skydda nuvarande tjänstinnehavare från löneminskning. En

dylik anordning har beslutats beträffande nuvarande innehavare av generaldirektörsbefattningarna

vid statens vattenfallsverk och domänverket, vilka

befattningar hittills varit förenade med arvoden av 30 000 kronor jämte dvrtidstillägg

och provisorisk avlöningsförstärkning men numera inordnats i

lönegraden C 16 av civila avlöningsreglementet (30 000 kronor).

Emellertid har vid nyssnämnda under hand förda överläggningar mellan

kommittén samt representanter för fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret

uttryckts önskemålet, att ett eventuellt inordnande av ifrågavarande

befattningar under avlöningsreglementet såvitt möjligt skulle ske på sådant

sätt, att löneställningen för blivande innehavare av befattningarna såsom

riksbankschef och vice riksbankschef ej behövde undergå jämkning nedåt.

Härigenom skulle också bland annat vinnas, att personliga övergångsbestämmelser

för de nuvarande tjänstinnehavarna bleve obehövliga.

Vid ett tillmötesgående av detta önskemål måste den för den civila statsförvaltningen

godkända löneplanen C undergå jämkning i fråga örn lönebeloppen

i de båda högsta lönegraderna, så att dessa lönebelopp komma

att överensstämma med nuvarande löneställning för riksbankschefen och

vice riksbankschefen efter den inräkning av vissa nu utgående tilläggslörmåner,

varom i det föregående talats. Härav följer, att löneplanen ej lämpligen

kan upptagas under samma beteckning som den i civila avlöningsreglementet

fastställda. Då sålunda löneplanen i vissa avseenden måste

undergå ändringar, torde det vara anledning att överväga, huruvida för

riksdagens verk behov föreligger att i övriga delar medtaga löneplanen oförändrad

eller örn för förordnandetjänsterna vid riksdagens verk i stället bör

införas en löneplan, som upptager allenast de lönegrader, vilka erfordras för

införande av nu befintliga tjänster med de lönebelopp, som framkomma

vid inräknande i nuvarande löner av dyrtidstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning.

1 avseende härå är att märka, att i de lönelägen, som

motsvaras av de fyra lägsta lönegraderna i C-löneplanen (9 ()()()—12 ()()()

kronor), för närvarande icke finnas några förordnandetjänster vid riksdagens

verk. Savin nu kan bedömas, lärer ej heller behov kunna väntas

föreligga av förordnandetjänster vid riksdagens verk i lägre löneställning

än som motsvarar nuvarande arvoden för bankråd, verkställande styrelseledamöter

(direktörer) vid riksbankens mindre avdelningskontor samt förvaltare

vid riksbankens pappersbruk (lönegraden C 5). 1 en för riksdagens

verk särskilt konstruerad löneplan för förordnandetjänster böra sålunda de

fyra lägsta lönegraderna i C-löneplanen kunna uteslutas. Av de mellan

lönegraderna C 5 och C 16 liggande lönegraderna finnes för inplacering av

2—Ilie,OSS

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

nu befintliga förordnandetjänster behov endast av vissa lönegrader, nämligen

lönegraderna G 7 (andre deputerad), C 8 (direktör vid avdelningskontoren

i Göteborg och Malmö, föreståndare för sedeltryckeriet) samt C 12

(riksgäldsdirektören). Emellertid kan det icke anses uteslutet, att behov

kan komma att yppas att inrätta någon ny förordnandetjänst i ett löneläge,

motsvarande någon av de lönegrader inom löneplanen C, som ej för närvarande

skulle bliva belagda — kommittén hänvisar härutinnan till vad i

det följande anföres angående ett framtida införande i löneplan av justitieombudsmans-

och militieombudsmanstjänsterna — eller att höja löneläget

för någon nu befintlig förordnandetjänst. Örn löneplanen nu begränsas till

vad som motsvarar stundens behov, skulle ett införande av nya förordnandetjänster

eller en ändring i löneställningen för en befintlig sådan tjänst nödvändiggöra

icke blott konstruerande av en ny löneplan utan även ändringar

i de på löneplanens konstruktion uppbyggda föreskrifterna om

semester, tjänstledighetsavdrag m. m. Praktiska skäl tala därför med styrka

för att även i en för riksdagens verk särskilt konstruerad motsvarighet till

den civila C-löneplanen redan från början upptagas motsvarigheter — ehuru

givetvis under andra nummerbeteckningar — till C-löneplanens samtliga

lönegrader nr 6—15.

Vid övervägande av frågan om lämpligaste sättet för införande i löneplan

av förordnandetjänsterna vid riksdagens verk har lönekommittén för

sin del funnit båda de här förut angivna alternativen — överförande av den

civila C-löneplanen oförändrad och konstruerande av en för riksdagens verk

särskilt avpassad, i vissa avseenden från C-löneplanen avvikande förordnandelöneplan

— kunna innebära en godtagbar lösning. Ehuru det förstnämnda

alternativet måhända ur principiell synpunkt bör tillerkännas företräde,

har kommittén med beaktande av de förut berörda, av representanter

för fullmäktige uttalade önskemålen och med hänsyn till den fördel, som

vinnes genom undvikande av personliga övergångsbestämmelser för vissa

chefstjänstemän, ansett sig böra utforma sitt förslag i överensstämmelse

med det senare alternativet.

Enligt kommitténs förslag skulle sålunda löneplanen för förordnandetjänster

vid riksdagens verk komma att upptaga 13 lönegrader, i vilka de

vid riksbanken och riksgäldskontoret befintliga förordnandetjänsterna skulle

inplaceras på följande sätt:

Befattningar

Lönegrad

nr

Bankråd .......................................

Direktör vid avdelningskontor (utom i Göteborg och ^

Malmö) ......................................

Förvaltare vid pappersbruket ....................

Andre deputerad ................................ 3

Föreståndare för sedeltryckeriet ..................I .

Direktör vid avdelningskontor (Göteborg och Malmö) j

Riksgäldsdirektör och chef för riksgäldskontoret .... 8

Vice riksbankschef .............................. 12

Förste deputerad och riksbankschef................ 13

Lönebelopp

kronor

13 000

15 000

16 000

20 000

29 000

37 000

Beträffande riksgäldsdirektören och vice riksbankschefen bör vederbörande

fullmäktiges nuvarande befogenhet att under vissa förutsättningar tillerkänna

dessa befattningshavare tilläggsarvoden givetvis bibehållas oförändrad.

Bestämmelser härom torde böra intagas i det kapitel av avlönings
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

reglementet (9 kap.), i vilket enligt kommitténs förslag skulle införas erfordei-liga

särskilda föreskrifter för vissa verk eller vissa befattningar.

Vid granskning av ovan intagna, på nuvarande lönebelopp grundade förslag

till inplacering i lönegrader inom den tilltänkta nya löneplanen faller

det i fråga om löneställningen för riksbankens andre deputerade i ögonen,

hurusom vissa riksbankens direktion underställda tjänstemän — föreståndaren

för sedeltryckeriet samt direktörerna för avdelningskontoren i Malmö

och Göteborg — skulle komma att tillhöra en högre lönegrad än de andre

deputerade. Ehuru deputerade i egenskap av ledamöter av fullmäktige äga

uppbära arvoden i likhet med övriga fullmäktige (7 000 kronor), kan en

dylik lönerelation knappast anses tillfredsställande, och en uppfattning av

deputeradetjänslerna i högre lönegrad kan därför icke anses omotiverad.

Med hänsyn till den väsentligen formella innebörden av lönekommitténs

uppdrag har kommittén emellertid ansett sig icke böra framställa något förslag

i dylikt hänseende utan allenast velat rikta uppmärksamheten på denna

fråga.

Därest lönekommitténs här framlagda förslag i fråga örn löneförhållandena

för chefstjänstemän i riksbanken vinner bifall, böra de av 1933 års

riksdag antagna avlöningsbestämmelserna för fullmäktige i riksbanken samt

ledamöter av riksbankens direktion ändras. Av dessa bestämmelser skulle

nämligen vid direktionsledamöternas inordnande under avlöningsreglementet

komma att kvarstå endast vad som reglerar arvoden till fullmäktige i

riksbanken, semester och annan ledighet för fullmäktiges ordförande, ersättning

till suppleanter för fullmäktige samt resekostnads- och traktamentsersättning

till fullmäktiges ledamöter och suppleanter. Det vill synas, som

örn dessa bestämmelser lämpligen kunde inarbetas i §§ 16 och 17 bankoreglementet.

Därvid torde moni. 5 av förstnämnda paragraf — vilket författningsrum

för närvarande innefattar allenast en hänvisning till de särskilda

avlöningsbestämmelserna för fullmäktige m. fl. -— böra ersättas med

bestämmelser i ämnet av innehåll, som närmare framgår av härvid fogade

författningsutkast (Bilaga A). I § 17 synes böra införas ett nytt stycke,

som reglerar ersättningen till inspektörerna för riksbankens sedeltryckeri

och pappersbruk. De ändringar i bankoreglementet, som sålunda ifrågasättas,

innebära icke någon saklig ändring i vad som för närvarande gäller.

Det må i detta sammanhang påpekas, att vid ett genomförande av lönekommitténs

förslag beträffande ordnandet av avlöningsförhållandena för

direktionsledamöterna i riksbanken vissa föreskrifter under avdelning I A

i den av riksdagen fastställda avlönings- och pensionsstaten för riksbanken

bliva överflödiga. Lämpligen torde de materiella avlöningsreglerna böra

innefattas i reglementariska föreskrifter, medan däremot staterna endast

böra avspegla de konsekvenser i anslagsliänseende, som följa av dylika föreskrifter.

Med hänsyn till att riksgäldsdirektören skulle inordnas under det nya

avlöningsreglemcntet torde även i §§ 21 och 22 reglementet för riksgäldskontoret

böra göras vissa ändringar, vartill utkast jämväl bifogas (Bilaga B).

Riksdagens justitieombuds m a n och m i 1 i t i e o m b udsman

äro för närvarande icke heller underkastade avlöningsreglemcntet för befattningshavare

vid riksdagens verk. De väljas av lagtima riksdag för tiden

intill dess riksdagen nästa gång förrättar sådant val — i realiteten alltså

för elt år åt gången — och de skola, sä länge de innehava sina ämbeten,

»i alla avseenden anses lika med Konungens justitiekansler» (regeringsformen

§ 97). Enligt den av 1921 års riksdag fastställda avlöningsstaten

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

för justitieombudsmansexpeditionen och militieombudsmansexpeditionen

utgå till ombudsmännen arvode med 17 040 kronor för år eller samma

belopp, som för närvarande gäller såsom lön i lönegraden A 3 i allmänna

civilförvaltningens avlöningsreglemente, till vilken lönegrad justitiekansler!!

är hänförd. Härtill komma dyrtidstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning.

Genom bestämmelser i 1929 års reglemente för riksgäldskontoret,

som i dessa delar (§ 32, punkterna 7 och 8) ännu är gällande, hava vidare

reglerats frågorna örn tjänstledighetsavdrag och flyttningsersättning

för justitieombudsmannen och militieombudsmannen m. m., varjämte föreskrifter

meddelats örn arvoden m. m. till ombudsmännens ersättare. Bestämmelser

örn semester för ombudsmännen hava intagits i ombudsmännens

instruktioner.

Lönekommittén vill erinra, att 1937 års riksdag, i anledning av väckta

motioner, i skrivelse till Kungl. Majit anhållit örn utredning angående

sagda ämbetsmäns allmänna ämbetsställning och därmed sammanhängande

spörsmål — bland annat frågan örn deras löneställning — samt örn

framläggande snarast möjligt för riksdagen av de förslag, till vilka utredningen

kunde föranleda. Med anledning härav hava sakkunniga tillkallats

för behandling av frågan. Såvitt lönekommittén kunnat finna, föreligger

ur löneteknisk synpunkt intet hinder mot att justitieombudsmannen och

militieombudsmannen i samband med ett beslut örn deras framtida löneställning

inrymmas under avlöningsreglementet för riksdagens verk och

därigenom tillerkännas samma förmåner i olika hänseenden, vilka tillkomma

närmast jämförliga ämbetsinnehavare vid den civila statsförvaltningen.

Tvärtom vore en sådan anordning enligt kommitténs mening

ur lönetekniska och andra synpunkter ändamålsenlig. Örn den nuvarande

anordningen med justitieombudsmannens och militieombudsmannens

utseende för viss tid bibehålies, vore det därvid lämpligt, att

de hänfördes till den löneplan för förordnandetjänstemän vid riksdagens

verk, som kommittén i det föregående förordat. Om en reglering av justitieombudsmannens

och militieombudsmannens löneförhållanden genomfördes

efter dylika linjer, skulle — därest icke särskilda bestämmelser

angående pensionsförhållandena anses böra meddelas — härav närmast

följa, att tjenste- och familjepensionsrätt tillerkändes dem i anslutning till

de grunder, sorn gälla för övriga på viss tid förordnade tjänstemän.

Alldenstund nu berörda spörsmål äro föremål för prövning av särskilt

tillkallade sakkunniga, har kommittén här endast velat omnämna frågan

utan att för egen del taga någon ståndpunkt eller framlägga något förslag.

Därest justitieombudsmannen och militieombuasmannen icke hänföras

under avlöningsreglementet för riksdagens verk, torde i varje fall sådan

ändring böra vidtagas i de för dessa ämbetsinnehavare fastställda avlöningsbestämmelserna,

att avlöningen anpassas efter den genom 1938 års

civila lönereglering fastställda förhöjda lönenivån och att i anslutning

härtill rörligt tillägg å avlöningen bestämmes att utgå enligt de i civila

avlöningsreglementet stadgade grunderna. Lämpligt synes kommittén vara

att, i avvaktan på ett avgörande i fråga örn justitie- och militieombudsmännens

framtida ställning och löneförhållanden, beslut meddelas av

innebörd, att ersättningen till dem bestämmes till 18 000 kronor årligen,

varå rörligt tillägg må utgå enligt de i avlöningsreglementet för riksdagens

verk innefattade grunderna, samt att för dem skola i avseende å semester,

avlöning under tjänstledighet, begravningshjälp, sjukvård m. lii. tillämpas

de föreskrifter, som enligt nämnda avlöningsreglemente gälla för förordnan
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

detjänsteman i 6 lönegraden. Ett beslut i överensstämmelse härmed skulle

giva justitie- oell militieombudsmännen samma löneställning och lönevillkor

som de från och med den 1 juli 1939 för justitiekanslern gällande.

Även i fråga örn justitieombudsmannens och militieombudsmannens ersättare

böra gällande avlöningsbestämmelser undergå vissa ändringar.

Kommittén har ansett sig böra upprätta ett utkast till föreskrifter beträffande

avlöning åt ombudsmännen och deras ersättare, vilket utkast här bifogas

(Bilaga C).

En särställning bland befattningshavare såväl vid riksdagens verk som

inom statsförvaltningen i övrigt intages av byråcheferna å justitieombudsmans-

och militieombudsmansexpeditionema.

Dessa befattningar vörö ursprungligen upptagna såsom sekreterartjänster

men ombildades år 1918 till expeditionssekreterartjänster i byråchefs

löneställning och hava från och med år 1922 benämnts byråchefer.

Befattningarna hava alltsedan inrättandet varit icke-ordinarie tjänster, vilka

tillsatts genom förordnande. Möjlighet har nämligen ansetts böra stå öppen

för riksdagens ombudsmän att, örn och när de så finna lämpligt, göra ombyte

å befattningarna. I samband med 1921 års lönereglering erhöllo befattningshavarna

i fråga en löneställning motsvarande den, som tillkommer

ordinarie byråchefer vid den centrala statsförvaltningen. Byråcheferna uppbära

alltså, ehuru de icke hava ordinarie anställning, lön såsom ordinarie

innehavare av tjänst i 30 lönegraden.

Tidigare bär ifrågasatts, att byråchefsbefattningarna skulle uppföras på

ordinarie stat för att bereda innehavarna en fastare .ställning med pensionsvätt.

Förslag härom framlades av 1902 års löneregleringskommitté i det

betänkande, som låg till grund för nu gällande avlöningsreglemente för

riksdagens verk, men kommitténs förslag avvisades av 1921 års riksdag.

Vid riksdagsbehandlingen år 1929 av frågan örn familjepensionsrätt för personal

vid vissa riksdagens verk upptogs spörsmålet ånyo, varvid bankoutskottet

yttrade (utlåtande nr 00, sid. 5), att åtskilliga skäl kunde anföras

för överflyttande på ordinarie stat av byråchefsbefattningarna. Härigenom

skulle såväl tjänste- som familjepensionsrätt beredas innehavarna av dessa

befattningar, vilket finge anses önskvärt. Dä emellertid frågan örn formen

för tillsättning av befattningarna borde bedömas även ur andra synpunkter,

hade utskottet icke ansett sig böra i då förevarande sammanhang taga ståndpunkt

i denna fråga, vilken borde efter särskild framställning underkastas

en mera ingående prövning.

Vid den revision av tjänstepensionslagstiftningen för befattningshavare

vid riksdagens verk, som i anslutning till civila tjänstepensionsreglementet

vidtogs år 1935, tillerkändes byråcheferna hos justitie- och militieombudsmännen

tjänstepensionsrätt utan ändring av anställningsformen. I avseende

6 pensionsvillkoren blcvo de därvid likställda med ordinarie tjänstemän i

30 lönegraden. Sorn konsekvens härav har sedermera år 1937 beviljats dem

familjepensionsrätt enligt samma grunder, som gälla för ordinarie tjänstemän

i nämnda lönegrad.

Lönekommitlén har för sin del ansett det kunna ifrågasättas, huruvida till

räcklig anledning föreligger att alItjärnl bibehålla byråcheferna vid justitieombudsmans-

och militieoinbudsmansexpeditionerna i den särställning i förhållande

till övriga befattningshavare vid riksdagens verk, som de hittills

intagit. Med hänsyn lill den permanens och fasthet, som utmärker de med

befattningarna förenade arbetsuppgifterna, synas nämligen goda skäl tala

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

för att ifrågavarande befattningar inordnas under avlöningsreglementet

såsom ordinarie tjänster.

I betraktande av justitie- och militieombudsmannainstitutionens ställning

såsom kontrollorgan över domstolar och förvaltningsmyndigheter läge det

enligt lönekommitténs mening nära till hands, att byråchefstjänsterna omändrades

till fullmakts- eller konstitutorialtjänster för att bereda innehavarna

en fastare anställningsform. Vid de överläggningar, som kommittén i detta

ämne under hand haft med justitieombudsmannen och militieombudsmannen,

hava emellertid ombudsmännen bestämt uttalat sig emot en fastare anställningsform.

De hava därvid framhållit bland annat, att för säkerställande

av ett gott arbetsresultat ett intimt samarbete mellan ombudsmannen och

byråchefen vore nödvändigt och att ombudsmannen därför icke borde betagas

möjligheten att, örn så skulle anses önskvärt, göra ombyte av byråchef.

Att byråchefstjänsterna under senare tid kommit att under en relativt lång

följd av år innehavas av samma personer kunde icke åberopas såsom vittnesbörd

örn att denna anordning alltid vöre den bästa. Tvärtom talade åtskilliga

skäl för att befattningarna icke komme att innehavas såsom sluttjänster. Det

kunde vara till fördel, örn befattningarna kunde hållas besatta med yngre jurister,

vilkas direkta kontakt med det praktiska arbetet i domstolarna eller inom

administrationen icke läge alltför långt tillbaka i tiden. Betydelsen ur kontinuitetssynpunkt

av en långvarig erfarenhet och rutin i arbetet å ombudsmansexpeditionerna

borde visserligen ej underskattas, men dessa synpunkter

finge i fråga om ombudsmännens närmaste medhjälpare sättas i andra

planet, så mycket hellre som härutinnan föreliggande behov kunde i avsevärd

mån tillgodoses genom andra kvalificerade befattningshavare å expeditionerna.

I anslutning till sålunda antydda synpunkter har från ombudsmännens

sida ansetts önskvärt, att ett inordnande av byråcheferna under avlöningsreglementet

måtte ske utan ändring av nuvarande anställningsform. Detta

skulle innebära, att befattningarna omändrades till ordinarie tjänster, vilka

tillsättas genom förordnande tills vidare, på sätt för närvarande är fallet

exempelvis med de i vissa statsdepartement förekommande befattningarna

såsom byråchefer för lagärenden. Vid en sådan anordning skulle man enligt

ombudsmännens uppfattning kunna räkna med, att ifrågavarande byråchefstjänster

i likhet med nyssnämnda befattningar i departementen regelmässigt

bleve att betrakta såsom övergångsplatser, eftersträvade av skickliga yngre

jurister inom hovrätterna, vilka hade för avsikt att efter några års tjänstgöring

i byråchefsbefattningen fortsätta sin karriär å domarbanan eller inom

administrationen.

Med hänsyn till de skäl, som sålunda från justitie- och militieombudsmännens

sida anförts och vilka självfallet måste tillmätas stor vikt, har

kommittén, örn ock med viss tvekan, ansett sig böra övergiva tanken på byråchefsbefattningarnas

omändring till fullmakts- eller konstitutorialtjänster

och i stället förorda, att ifrågavarande befattningar upptagas såsom förordnandetjänster

att tillsättas tillsvidare. Befattningarna torde därvid böra erhålla

samma löneställning, som enligt civila avlöningsreglementet gäller för

lagbyråcheferna vid statsdepartementen, vilka hänförts till lönegraden C 5

(lönebelopp 13 000 kronor). I det förslag till löneplan för förordnandetjänstemän

vid riksdagens verk, som av kommittén i det föregående förordats, hava

byråchefstjänsterna hos justitie- och militieombudsmännen med hänsyn till

det anförda ansetts böra upptagas i Ira lönegraden, till vilken bland andra

hänförts bankrådstjänsterna i riksbanken. Därest, såsom ifrågasatts, lag
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

byråchefstjänsterna skulle erhålla förhöjd löneställning, torde motsvarande

jämkning böra vidtagas beträffande byråcheferna vid ombudsmansexpe
ditionerna.

...

Den ändrade ställning beträffande förevarande tjänster, som kommittén

sålunda ansett sig böra förorda, mäste medföra, att pensionsrätt å ifrågavarande

befattningar icke vidare ifrågakommer. Förordnandetjänster, vilka

tillsättas tills vidare, äro inom statsförvaltningen i övrigt — bortsett från

befattningen såsom chef för försäkringsinspektionen icke förenade med

pensionsrätt, och ett avsteg fran denna princip synes icke böra ifrågakomma,

detta såväl av principiella skäl som med hänsyn till att^ ett dylikt undantag

skulle förändra tjänsternas tilltänkta karaktär. Då byråchefsbefattningarna

förutsättas i regel komma att rekryteras av assessorer i hovrätt eller av befattningshavare

inom den centrala administrationen, skulle innehavarna för

övrigt i dessa fall komma att bibehålla anställning såsom extra ordinarie

eller eventuellt ordinarie tjänstemän i verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,

och den med dylik anställning förenade tjänste- och familjepensionsrätten.

Enligt vad kommittén under hand erfarit, hava förenämnda sakkunniga

för prövning* av frågan örn justitie- och militieombudsmännens ställning

m. m. icke ingått på spörsmålet örn anställnings- och lönevillkoren för byråcheferna

hos ombudsmännen.

Vid bifall till vad här föreslagits torde beträffande den nuvarande

byråchefen hos justitieombudsmannen, vilken uppbär lön enligt högsta löneklassen

av 30 lönegraden och sålunda vid inplacering i lönegrad enligt

kommitténs förslag skulle få vidkännas löneminskning, böra vidtagas en

särskild övergångsanordning. Enligt kommitténs mening bör denna anordning

så utformas, att nuvarande innehavaren av befattningen tillförsäkras

rätt att, så länge han kvarstår i befattningen, uppbära lön och övriga avlöningsförmåner

enligt de regler, som i avlöningsreglementet med därtill

hörande tilläggsbestämmelser bliva meddelade för tjänsteman i 30 lönegraden.

Därjämte bör frågan om tjänste- och familjepensionsrätt för denne befattningshavare

regleras enligt vad som är eller ma bliva stadgat beträffande ordinarie

tjänsteman i nämnda lönegrad. Sistnämnda spörsmål faller emellertid

utanför kommitténs uppdrag och bör ordnas i samband med erforderliga

ändringar i tjänste- och familjepensionsreglementena för riksdagens verk.

Tjänstcförteckningsrevision. Chefen för finansdepartementet har jämlikt

bemyndigande av Kungl. Majit tillkallat sakkunniga att inom departementet

biträda med viss omprövning av lönegradsplaccringen vid statens affärsdrivande

verk. Enligt vad departementschefen uttalat, kommei sedermera

frågan örn en revision av tjänsteförteckningen vid civilförvaltningen i övrigt

att upptagas till granskning.

Jämväl vid riksdagens verk aktualiseras frågan örn en revision av gällande

tjänsteförteckning i och med genomförande av ett nytt avlöningsreglemente.

Detta spörsmål torde vara av särskild betydelse för riksbankens

vidkommande. För närvarande arbetar en inom riksbanken tillsatt utredningskommitté

med vissa frågor angående bankens inre organisation. Intill

dess denna utredning slutförts och därmed klarhet vunnits rörande personalbehovet

i skilda tjänstegrader vid riksbanken, olika befattningshavares

arbetsuppgifter m. m., torde spörsmålet örn en revision av befattningarnas

nuvarande inplacering i tjänsteförteckningen böra tillsvidare anstå. Detta

spörsmål faller utanför det åt lönekommittén meddelade uppdraget. Såsom

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

framgår av elen följande motiveringen till kommitténs förslag till tjänsteförteckning

för befattningar vid riksdagens verk, har kommittén emellertid

ansett sig oförhindrad att föreslå vissa ändringar i de i nu gällande tjänsteförteckning

upptagna tjänstebenämningarna.

2. Detaljmotivering.

Iieglementsjörslaget.

1 §•

1 mom. Beträffande förevarande moment, vilket reglerar frågan örn avlöningsreglementets

tillämpning, torde få hänvisas lill vad i det föregående

anförts. För undvikande av oklarhet har kommittén ansett sig böra i författningstexten,

vid sidan av ordinarie befattningar vid riksdagens verk, såsom

inordnade under reglementet direkt angiva befattningarna såsom riksbankschef,

vice riksbankschef, andre deputerad och riksgäldsdirektör. Det

må framhållas, att kommittén under den i reglementet på olika ställen förekommande

beteckningen »tjänsteman», där icke annat uttryckligen stadgas

eller eljest framgår av sammanhanget, inbegriper innehavare av nyssnämnda

chefsbefattningar.

Den vid reglementet som bilaga fogade tjänsteförteckningen torde lämpligen

böra, i likhet med själva reglementet, fastställas av riksdagen.

2 mom. Under det att tjänsteförteckningen för riksdagens verk hittills innehållit

uppgift icke blott örn de olika slags befattningar, som förekomma, jämte

den för vederbörande befattning fastställda lönegraden utan även örn antalet

befattningar av ifrågavarande slag, skall enligt den nya ordningen sistnämnda

uppgift lämnas enbart i en för varje särskilt verk fastställd personalförteckning.

Härigenom vinnes bl. a., att ändringar med avseende å befattningarnas

antal icke behöva föranleda ändring i den till själva avlöningsreglementet

hörande tjänsteförteckningen.

3 mom. Enligt nu gällande avlöningsreglemente för riksdagens verk

skola de i 2 kap. av reglementet avsedda befattningarna tillsättas medelst

förordnande på viss tid (1 § 1 morn.); övriga ordinarie befattningar skola,

i enlighet med därför gällande föreskrifter, tillsättas antingen genom fullmakt

eller genom konstitutorial (1 § 2 morn.). Vad kommittén i det föregående

förordat beträffande byråcheferna hos justitieombudsmannen och

militieombudsmannen föranleder, att stadgandet kompletteras med tillsättningsformen

förordnande tills vidare. Den i författningsförslagets 1 § 3 mom.

gjorda uppräkningen av tillsättningsformerna har därför erhållit samma lydelse,

som innefattas i motsvarande stadgande i civila avlöningsreglementet.

Jämväl den i civila avlöningsreglementet förekommande definitionen å begreppet

konstitutorial har oförändrad medtagits i reglementsförslaget.

De angivna formerna för tillsättning av de i reglementet avsedda befattningarna

hade måhända för att bliva fullt uttömmande bort förses med ett

tillägg angående utseende av ledamot i riksbankens direktion och riksgäldsdirektören.

Kommittén har emellertid utgått från, att dylik genom val tillsatt

befattningshavare vid en mindre snäv tolkning av bestämmelserna i förevarande

moment kan anses hänförlig till den kategori befattningshavare,

vilka tillsättas genom förordnande på viss tid, och har fördenskull ansett sig

icke behöva upptaga ett särskilt stadgande angående tillsättningsproceduren

för ifrågavarande befattningar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1936 års lönekommitté bär i sitt betänkande med förslag till civilt avlöningsreglemente

fäst uppmärksamheten på den växlande praxis, som inom

olika förvaltningsgrenar råder med avseende å tillsältningslormer m. m., och

uttalat sig för att en utredning måtte verkställas i syfte att klarlägga, dels i

vad mån tjänster böra tillsättas genom fullmakt respektive genom konstitutorial,

dels ock på vilka myndigheter det skall ankomma att besluta rörande

tillsättande av befattningar i olika tjänstegrader vid de särskilda verken.

Föredragande departementschefen har även i propositionen nr 263 till 1938 års

riksdag förklarat sig dela kommitténs mening rörande behovet av en sådan

utredning och sagt sig hava för avsikt att i sinom tid återkomma lill detta

spörsmål.

Lönekommittén för riksdagens verk vill i anslutning härtill påpeka, att ej

heller inom riksdagens verk enhetlighet och konsekvens är rådande beträffande

tillsättningsformerna. Inom riksbanken tillsättas tjänstemän i samtliga

lönegrader utom den 30:e genom konstitutorial; bankokommissarierna, vilka

tillhöra sistnämnda lönegrad, utnämnas sålunda genom fullmakt. Sistnämnda

tillsättningsform bereder dock inom detta förvaltningsområde icke samma

trygghet som vid statsförvaltningen i övrigt, enär § 36 regeringsformen icke

lärer äga tillämpning å innehavarna av dessa befattningar. Med hänsyn till

förefintliga bestämmelser örn entledigande av ordinarie befattningshavare i

riksbanken (§§ 37 och 38 samt § 40 mom. 3 bankoreglementet) bereder tullmakten

för dessa befattningshavare ej ens samma trygghet som ett konstitutorial

för civila statstjänstemän i allmänhet. Nyssnämnda bestämmelser medföra

i själva verket, att för riksbankens tjänstemän någon saklig skillnad i

innebörden av fullmakt och konstitutorial ej torde föreligga.

Vid riksgäldskontoret tillsättas enligt bestämmelser i verkets reglemente

.samtliga tjänstemän — alltså även de, som tillhöra 30 lönegraden (riksgäldssekreterare

och riksgäldskommissarie) — genom konstitutorial.

Vid riksdagsbiblioteket hava samtliga tjänstemän, inklusive vaktmästare,

tidigare tilldelats fullmakt, men enligt uppgift har numera, trots avlöningsreglementets

stadgande örn tillsättning medelst fullmakt eller konstitutorial,

utvecklat sig den praxis, att vederbörande tjänsteman i allmänhet endast erhåller

protokollsutdrag, utvisande att han blivit innehavare av den tjänst,

varom fråga är. Bestämmelser angående tillsättningsformerna linnas icke

meddelade i bibliotekets stadgar.

Vid justitie- och militieombudsmansexpeditionerna tillsättas enligt praxis

andra tjänstemän än byråcheferna medelst konstitutorial. Föreskrifter örn

tillsättningsformen saknas i ombudsmännens instruktioner.

I syfte att uppnå .större enhetlighet beträffande anställningsformerna synes

cn översyn av bestämmelser och praxis på området även för riksdagens verk

vara av behovet påkallad, sedan för statsförvaltningen i övrigt klarare riktlinjer

uppdragits. Föreskrifter örn tillsättningsformerna torde, där sådana nu

saknas, böra meddelas i vederbörande reglementen, stadgar eller instruktioner.

För närvarande tillsättas i riksbanken tjänsterna såsom bankråd ävensom

verkställande styrelseledamöter vid avdelningskontoren samt föreståndaren

för riksbankens sedeltryckeri och förvaltaren vid riksbankens pappersbruk i

Tumba medelst förordnande på ett år. Inom statsförvaltningen i övrigt torde

för jämförliga tjänstemän så korta förordnandeperioder icke förekomma. linder

erinran härom vill kommittén ifrågasätta, huruvida icke spörsmålet örn

längre tids förordnande å dessa tjänster borde upptagas till omprövning.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

2 §•

2 mom. Detta moment, som i sakligt hänseende överensstämmer med 2 §

2 mom. civila avlöningsreglementet, är avfattat i anslutning till de uttalanden

i fråga örn förening av pension med lön, som gjordes i 1934 års proposition

angående civilt tjänstepensionsreglemente (nr 222, sid. 105—106). På

sätt föredragande departementschefen i propositionen 1938:263, sid. 110,

framhållit, förutsätter ett bifall till förslaget, att ändring vidtages i de reduktionsregler,

som för närvarande innefattas i tjänstepensionsreglementena.

Innan förslag i ämnet framlägges i fråga örn riksdagens verk, torde emellertid

riksdagens beslut med avseende å ändring i motsvarande delar av civila

och militära tjänstepensionsreglementena böra avvaktas.

Lönekommittén vill i detta sammanhang framhålla, att det givetvis ankommer

på vederbörande myndighet vid de olika verken att hos delegerade

göra anmälan, därest myndigheten utnämnt tjänsteman, för vilken jämlikt

bestämmelserna i detta moment kan ifrågakomma avdrag å lönen.

3 mom. På grund av den från civila avlöningsreglementet hämtade bestämmelsen,

att avlöning, där ej annorlunda stadgas i reglementet, skall utgå

från och med den dag tjänsten enligt utnämningshandlingen (fullmakten

eller konstitutorialet) tillträdes, vill kommittén understryka vikten av att vid

vanliga tjänstetillsättningar tillträdesdag hädanefter angives i utnämningshandlingen.

Av praktiska skäl torde det vara lämpligt att tillträdesdagen

I allmänhet bestämmes till början av kalendermånad.

3 §•

Bestämmelserna i förevarande paragraf äro avsedda alt ersätta de föreskrifter

rörande tjänstgörings- och förflvttningsskyldighet, vilka innefattas

i 13 § nuvarande avlöningsreglemente för befattningshavare vid riksdagens

verk.

1 mom. I jämförelse med 3 § civila avlöningsreglementet märkes den olikheten,

att den i nämnda reglemente meddelade föreskriften rörande skyldighet

för tjänsteman att underkasta sig omreglering av tjänstgöringsområde

icke erhållit någon motsvarighet i det föreliggande förslaget, enär bestämmelsen

i fråga avser förhållanden, vilka sakna aktualitet vid riksdagens verk.

Detsamma gäller självfallet de i 3 § 2 mom. civila avlöningsreglementet meddelade

speciella föreskrifter, som reglera förflyttningsskyldigheten för innehavare

av domartjänster.

Den föreslagna skyldigheten för tjänsteman att utan närmare angiven tidsbegränsning

såsom vikarie bestrida befattning inom högre lönegrad vid det

verk han tillhör överensstämmer med vad som i detta hänseende nu gäller —

och även före 1921 års avlöningsreglemente gällt — för tjänstemän vid riksdagens

verk.

2 mom. Till de från motsvarande moment i civila avlöningsreglementet

hämtade stadgandena har beträffande riksdagens verk ansetts böra göras ett

tillägg, som avser att stadga skyldighet för tjänsteman att, efter särskilt

beslut av riksdagen, låta sig förflyttas till befattning inom den civila statsförvaltningen,

där detta av organisatoriska skäl anses påkallat. Ett liknande

stadgande återfinnes i 13 § gällande avlöningsreglemente.

I fråga örn tjänsteman, som förordnats på viss tid eller tills vidare, har i

enlighet med civila avlöningsreglementet föreskrivits, att förflyttningsskyldighet

icke föreligger. Anledningen härtill är, beträffande tjänstemän förord
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

nade på viss tid, dessa tjänsters karaktär och de för dem meddelade särskilda

pensioneringsföreskritterna. I fråga örn tjänstemän, förordnade tills vadare,

ligger det i sakens natur, att föreskrift om förflvttningsskyldighet ej är

erforderlig.

Slutligen må påpekas, att med det i förevarande moment använda uttrycket

»annan befattning» bör förstås såväl befattning inom samma lönegrad

som befattning inom lägre lönegrad, i bägge fallen oavsett örn det är fråga

örn lika benämnd befattning eller annat slag av befattning.

4 §■

De i 3 § av nuvarande avlöningsreglemente för riksdagens verk intagna

generella bestämmelserna angående tjänsteförening överensstämma i huvudsak

med vad som för närvarande gäller enligt avlöningsreglementet för allmänna

civilförvaltningen. Beträffande riksbanken finnes dock i de av 1921

års riksdag antagna tillämpningsföreskrifterna till förstnämnda avlöningsreglemente

(Avd. I, punkten 2) ett särskilt stadgande, enligt vilket med befattning

i riksbanken ej må förenas uppdrag eller annan befattning, som fullmäktige

anse vara av beskaffenhet att icke lämpligen böra innehavas av

tjänsteman i riksbanken. Bestämmelserna vid riksbanken äro med andra

ord strängare än vid andra verk med samma avlöningssystem.

Icke minst med tanke på den medelsförvaltning, som åvilar vissa grupper

av tjänstemän inom riksbanken, torde det vara önskvärt att även för framtiden

möjlighet bibehålies att för deras vidkommande hävda strängare krav

med avseende å rätten att med ordinarie befattning förena enskild anställning

eller uppdrag än som bliva gällande för tjänstemän i allmänhet. Liknande

synpunkter framträda i viss mån även beträffande riksgäldskontorets

tjänstemän. Emellertid har i civila avlöningsreglementets 4 § 4 mom. intagits

ett generellt stadgande, enligt vilket Kungl. Majit äger utfärda erforderliga

föreskrifter i fråga om förbud för tjänsteman vid visst verk eller för innehavare

av viss befattning alt åtaga sig uppdrag eller utöva verksamhet, som

lämpligen icke bör förenas med hans ordinarie tjänst. Därest, såsom kommittén

förordar, en motsvarighet till detta stadgande införes i avlöningsreglementet

för riksdagens verk, torde speciella restriktiva föreskrifter beträffande

riksbankens och riksgäldskontorets tjänstemän icke behöva intagas

i avlöningsreglementet. Av praktiska skäl torde meddelandet av föreskrifter

enligt nämnda moment lämpligen höra ankomma på vederbörande myndighet,

i den mån icke stadganden i ämnet införas i vederbörande reglementen.

Det må i delta sammanhang erinras, att 1936 års lönekommitté i sitt betänkande

angående civilt avlöningsreglemente uttalat, att tillstånd icke bör

krävas för innehav av styrelseuppdrag i ideell, politisk eller facklig förening.

Denna regel torde böra"gälla även för riksdagens verk, såvitt icke verks-#

myndigheten i särskilt fall finner erforderligt att med stöd av 4 § 4 mom.

utfärda förbud mot innehav av visst uppdrag. Vidare bör enligt 1936 års lönekommittés

uttalanden tillstånd icke erfordras för mottagande av sådana uppdrag

i det allmännas tjänst, vilka tjänsteman erhåller på grund av allmänt

val. Sålunda bör tjänsteman äga att utan vidare mottaga .sådana allmänna

förtroendeuppdrag som ledamotskap av riksdagen, kyrkomöte, landsting,

stads- eller kommunalfullmäktige eller kommunalnämnd. I den mån taxeringsuppdrag

tillkommit genom allmänt val, torde det böra likställas med

övriga kommunala förtroendeuppdrag; eljest bör tillstånd sökas till mottagande

av uppdraget.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Tillstånd för tjänsteman att med sin tjänst förena uppdrag eller befattning,

som i 2 mom. avses, torde enligt kommitténs mening lämpligen liksom

hittills böra meddelas av vederbörande verksmyndighet. Något undantag från

denna ordning med avseende å tjänstemän i högre lönegrad än den 27 :e

— enligt civila avlöningsreglementet erfordras för tjänstemän i dessa lönegrader

tillstånd av Kungl. Majit — gäller icke för närvarande inom riksdagens

verk och torde icke heller vara erforderligt.

Något avsteg från de i 1 mom. meddelade föreskrifterna örn förbud mot

tjänsteförening har icke ansetts böra ifrågakomma beträffande ledamöter i

riksbankens direktion eller riksgäldsdirektören. Då befattningarna såsom

direktionsledamöter och riksgäldsdirektör äro förenade med pensionsrätt,

skulle det nämligen strida mot gällande rättsgrunder att utan riksdagens beslut

i värjo särskilt fall medgiva förening av dylik befattning med annan

ordinarie tjänst eller därmed i förevarande hänseende likställd befattning.

I fråga örn innehav av uppdrag eller befattning, som avses i 2 inom., hava

för direktionsledamöternas vidkommande vissa restriktiva bestämmelser meddelats

i .il § riksbankslagen. Dessa bestämmelser, vilka innebära hinder för

ifrågavarande befattningshavare att vara ledamot i bankstyrelse (dock med

vissa undantag, till vilka kommittén i det följande återkommer), böra givetvis

fortfarande gälla. De föreskrifter, som innefattas i 4 § 2 inom. och som

för innehav av vissa befattningar eller uppdrag förutsätta särskilt tillstånd,

avse följaktligen icke att medföra inskränkning i riksbankslagens förbud mot

innehav av vissa uppdrag eller i de särskilda restriktioner i förevarande hänseende,

som eventuellt framdeles kunna komma att meddelas i allmän lag

eller annan av riksdagen särskilt antagen författning eller föreskrift. Då

detta synts utan särskilt stadgande vara självklart, har någon hänvisning till

dylika författningar eller föreskrifter ansetts icke behöva intagas i förevarande

moment.

Enligt riksbankslagens 31 § föreligger ej hinder för fullmäktig i riksbanken

att vara ledamot av styrelse i sparbank eller postsparbanken eller i banken

för internationell betalningsutjämning. Då det torde vara förutsatt, att någon

ledamot av riksbankens direktion eller annan riksbanksfullmäktig regelmässigt

bör vara postsparbanksfullmäktig, respektive ledamot av internationella

bankens styrelse, har kommittén ansett 2 mom. av 4 § böra så avfattas, att

särskilt tillstånd för innehav av dvlikt uppdrag ej erfordras. I fråga örn uppdrag

såsom styrelseledamot i sparbank synas däremot skäl för undanlag från

ansöknings- och tillståndsförfarandet icke föreligga.

I civila avlöningsreglementet är stadgat, att de i 2 mom. av förevarande

Paragraf intagna bestämmelserna örn skyldighet för tjänsteman att söka

tillstånd till innehav av uppdrag eller befattning, varom i momentet är fråga,

^ icke skola gälla i fall, där Kungl. Majit eller den myndighet, som äger bevilja

tillståndet, meddelat uppdraget eller tillsatt tjänstebefattningen. I det nu föreliggande

reglementsförslagel har ett dylikt undantag upptagits endast för de

fall att den tillståndsgivande myndigheten meddelat uppdraget eller tillsatt

befattningen men däremot icke för det fall att Kungl. Majit fattat beslut

därom. Det bör framhallas, att bestämmelserna i förevarande moment icke

kunna anses förutsätta tillstånd för mottagande av de vanligast förekommande

uppdragen under förevarande kategori, nämligen uppdrag såsom

ledamot av kommitté eller sakkunnigberedning. I fråga örn uppdrag, som

lalla under momentets bestämmelser, har det synts kommittén, som örn den

omständigheten, att Kungl. Majit meddelat uppdraget, icke bör beröva chefs
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

myndigheten vid riksdagens vederbörande verk rätten att pröva, huruvida

detsamma kan eller lämpligen bör förenas med befattningshavarens ordinarie

tjänst. Tillstånd till uppdragets mottagande har därför ansetts böra i

vanlig ordning inhämtas av verksmyndigheten.

5 §•

Beträffande de i denna paragraf intagna löneplanerna må, utöver vad i

den allmänna motiveringen anförts, framhållas följande.

Den för fullmakts- och konstitutorialtjänstemän föreslagna löneplanen är

helt överensstämmande med löneplanen A i civila avlöningsreglementet. Då

den för förordnandetjänstemän föreslagna löneplanen — av skäl, som i den

allmänna motiveringen anförts — avviker från löneplanen C i civila avlöningsreglementet

och fördenskull måst givas en från nämnda löneplan avvikande

benämning, har det ansetts lämpligt att även åt löneplanen för fullmakts-

och konstitutorialtjänstemän giva en särskild beteckning. De båda

löneplanerna hava upptagits under beteckningarna RA och RC. Den i civila

avlöningsreglementet intagna löneplanen B för fullmaktstjänstemän i chefseller

därmed jämförlig ställning har icke erhållit någon motsvarighet i kommitténs

förslag till avlöningsreglemente för riksdagens verk.

6 och 7 §§.

Dessa paragrafer överensstämma i allt väsentligt med motsvarande paragrafer

i civila avlöningsreglementet.

8 §•

1 mom. I 11 § 1 mom. gällande avlöningsreglemente för befattningshavare

vid riksdagens verk stadgas, att om den, som från icke-ordinarie befattning

vinner befordran till ordinarie tjänst, innehar sådan anställning i

statens tjänst, som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning finnes

svara mot, vara jämförbar med eller högre än den ifrågavarande ordinarie

tjänsten, för bestämmandet av hans begynnelselön i denna tjänst och sedermera

för hans uppflyttning till högre löneklass må tillgodoräknas honom

den tid utöver tre år, under vilken han efter fyllda 18 år i en följd innehaft

dylik anställning.

Detta stadgande har, enligt vad av kommittén inhämtade upplysningar giva

vid handen, vid riksbanken och riksgäldskontoret hittills undantagslöst tilllämpats

så, att extra ordinarie tjänsteman, som befordrats till ordinarie

tjänst i 16 lönegraden, fatt för placering i löneklass i den ordinarie tjänsten

tillgodoräkna sig hela den lid utöver tre år, som han efter fyllda 18 år i en

följd innehaft anställning vid verket, detta oavsett anställningsform och

löneställning under den tidigare anställningen. Denna vidsträckta tillgodoräkning

har baserats på att arbetet under den föregående anställningstiden

betraktats såsom likvärdigt med göromålen å tjänst i 16 lönegraden, utan

hinder av att de extra ordinarie tjänstemännen under första delen av anställningstiden

varit i lönehänseende placerade väsentligt lägre än i nämnda

lönegrad. Motsvarande tillgodoräkning har medgivits vid tillträde till ordinarie

vaktmästar- eller kontorsbiträdestjänst.

Enligt 8 § 1 mom. civila avlöningsreglementet skall den, som vinner befordran

till ordinarie tjänst från extra ordinarie befattning, placeras lägst

i löneklassen närmast (iver den, som han i den lägre tjänsten senast till
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

hörde. För bestämmande av tidpunkt för löneklassuppflyttning i den ordinarie

tjänsten skall därjämte tagas i beräkning den tid, dock högst tre år,

varunder tjänstemannen i den lägre tjänsten tillhört eller beräknas hava

tillhört löneklassen närmast under den, till vilken han skall hänföras. Lönefursrätten

skall med andra ord, såsom redan förut nämnts, regleras efter

den s. k. sneddningsregeln.

Enligt lönekommitténs mening bör givetvis för tjänstemän vid riksdagens

verk löneturen vid befordran ordnas på samma sätt som skett för civilförvaltningens

befattningshavare. Kommittén har därför avfattat sitt förslag i

överensstämmelse med civila avlöningsreglementet.

De föreslagna bestämmelserna skulle emellertid, om de tillämpas på den

nuvarande icke-ordinarie personal vid riksbanken, som utgör rekryteringspersonal

till kammarskrivartjänster, komma att medföra en avsevärt försämrad

lönetur vid ordinarieblivandet och, som följd därav, i regel jämväl

under den fortsatta tjänstgöringstiden. Om, såsom för närvarande i allmänhet

är fallet vid riksbankens avdelningskontor, befordran till extra ordinarie

tjänst i 16 lönegraden kan beräknas ske först efter omkring 8 års anställning

i riksbanken — därav 1 år med dagavlöning, 2 år såsom extra tjänsteman

i 11 lönegraden, 3 år såsom extra ordinarie tjänsteman i 13 lönegraden

och 2 år såsom extra ordinarie tjänsteman i 15 lönegraden — kommer försämringen

i lönetursliänseende att uppgå till cirka 5 år. För de nuvarande

extra ordinarie tjänstemännen vid riksbankens huvudkontor torde förhållandena

komma att te sig än mera ogynnsamma. Men även om, såsom ifrågasatts,

befordran framdeles skulle ske direkt från lönegraden e. o. 13 till

lönegraden e. o. 16 (löneklass 15), skulle med i övrigt oförändrade befordringsförhållanden

försämringen i lönetur komma att utgöra cirka tre år.

Även vid riksgäldskontoret skulle de nya bestämmelserna föranleda en

betydande försämring av den lönetur vid befordran till ordinarie tjänst i

16 lönegraden, som hittillsvarande praxis medfört.

Under hänvisning härtill hava styrelserna för riksbankstjänstemännens

förening och för riksgäldskontorets tjänstemannaförening i skrivelser till

lönekommittén hemställt, att kommittén måtte i reglementsförslaget inrymma

övergångsbestämmelser, innebärande att ovan omförmälda stadganden i 11 §

1 mom. gällande avlöningsreglemente skulle få tillämpas vid befordran till

ordinarie tjänst i 16 lönegraden av de icke-ordinarie tjänstemän, som vid

reglementets ikraftträdande äro anställda i riksbanken och riksgäldskontoret.

Med hänsyn till föreliggande förhållanden och då de hittills vid ifrågavarande

verk tillämpade tillgodoräkningsprinciperna otvivelaktigt inneburit

en vidsträcktare lönetursrätt än civilförvaltningens praxis medgivit, anser

lönekommittén av billighetsskäl motiverat, att en gynnsammare lönetursberäkning

än den, som följer av bestämmelserna i reglementet, medgives vid

befordran till ordinarie tjänst i 16 lönegraden av vissa nuvarande tjänstemän.

Detta medgivande torde böra tillämpas beträffande de extra ordinarie

tjänstemän i riksbanken och riksgäldskontoret, som före den 1 juli 1938 —

vid vilken tidpunkt statsmakternas ståndpunkt i fråga om lönetursreglerna

var fattad och publicerad — vunnit extra ordinarie anställning och vilka icke

före den 1 juli 1939 erhållit befordran till ordinarie tjänst. Till denna fråga

återkommer lönekommittén i det följande vid behandling av frågan örn

övergångsbestämmelser till reglementet (sid. 57).

Något motsvarande övergångsstadgande för vakt- och biträdespersonal

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

inom ifrågavarande verk har icke ansetts erforderligt, enär med hänsyn till

lönegradsplaceringen i icke-ordinarie anställning någon försämring i löneturen

vid befordran till ordinarie tjänst ej skulle komma alt inträda enligt

reglementsförslaget. Ej heller lära för personal vid övriga verk några särskilda

övergångsanordningar vara påkallade.

Beträffande de nya reglerna rörande löneklassplacering vid befordran

m. m. må vidare påpekas, att sneddning jämlikt 8 § 1 inom. första stycket

är avsedd att kunna ifrågakomma även vid befordran från tjänst inom en

annan gren av statsförvaltningen — exempelvis allmänna civilförvaltningen

— till befattning vid något av riksdagens verk, allt under förutsättning att

samma lönesystem är gällande för båda befattningarna.

3 mom. Beträffande stadgandet i sista stycket i förevarande moment,

enligt vilket delegerade skulle i vissa fall vid tjänstemans tillträde av en

ny befattning kunna medgiva högre löneklassplacering än som skolat följa

av huvudreglerna i 7 § 1 morn., må framhållas att förutsättningen för stadgandets

tillämpning enligt ordalydelsen är att »synnerliga skäl» föreligga.

Stadgandet är sålunda att betrakta såsom en undantagsföreskrift, som endast

sällan torde komma till användning. Såsom exempel på tall, då en tillämpning

av ifrågavarande bestämmelse kan ifrågakomma inom riksdagens verk,,

må anföras övergång från förordnandetjänst till fullmakts- eller konstitutorialtjänst

i ett ungefär motsvarande löneläge. Vanligen torde tjänstemannen

i dylikt fall före tillträdet till förordnandetjänsten ha innehaft konstitutorialtjänst

i en lägre grad, från vilken sneddning ej kan äga rum, och de

nya lönetursreglerna lämna ej möjlighet att låta tjänstemannen tillgodoräkna

tjänstetiden i förordnandetjänsten, även örn denna tjänst beträffande

göromålens beskaffenhet prövas vara likvärdig med den nya konstitutorialtjänsten.

9 och 10 §§.

Dessa paragrafer överensstämma i huvudsak med motsvarande paragrafer

i civila avlöningsreglementet.

11 §•

I jämförelse med civila avlöningsreglementet företer ifrågavarande paragraf

i sakligt hänseende allenast den olikheten, att bestämmelsen i 11 §

6 mom. av nämnda reglemente angående rätt för vissa tjänstemän att i

stället för semester åtnjuta ferier såsom saknande tillämplighet vid riksdagens

verk uteslutits ur förslaget.

Stadgandet i 5 mom. örn skyldighet för kassörer och andra tjänstemän,

som hava sig anförtrodd kassavård, att begagna sig av semester å tid, som

bestämmes av vederbörande myndighet, bär avfattats i enlighet med 21 §

1 mom. andra stycket av nuvarande avlöningsreglemente för befattningshavare

vid riksdagens verk.

Beträffande de skiljaktigheter, som förslaget företer i förhållande lill

hittills gällande bestämmelser, må nämnas, att det i förslaget fastslås, att

semestern är en ovillkorlig rätt, som icke kan förvägras tjänsteman under

åberopande av att göromålens behöriga gång icke medgiver semesterns uttagande.

Vidare skall, i motsats till vad som hittills tillämpats vid riksdagens

verk, tjänsteman, som under året avgår med ålderspension, vara berättigad

att utfå den för helt kalenderår beräknade semestern oavkortad.

Regeln alt befattningshavare, som övergår till annan tjänst, är berättigad till

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

semester i förhållande till den del av året, under vilken befattningen inneliaves,

torde även i viss mån avvika från hittills tillämpade grunder.

Såsom 1936 års lönekommitté framhållit, böra myndigheterna för att förhindra

ett kringgående av bestämmelserna i 4 mom. tillse, att en tjänsteman,

som varit sjukledig under senare halvåret, icke tillätes återinträda i

tjänst omedelbart före årsskiftet, därest det icke är tillförlitligt styrkt att

han återvunnit hälsan, så att han kan väntas fortsätta sin tjänstgöring efter

årsskiftet.

12 §.

I likhet med vad som stadgas i civila avlöningsreglementet begränsas

enligt denna paragraf tjänstledighetsavdragen till tre slag, A-, B- och Cavdrag,

av vilka C-avdraget utgöres av samtliga på tjänstledighetstiden belöpande

kontanta avlöningsförmåner. Enligt förslaget skulle det bero på

prövning i den ordning delegerade bestämma, i vad mån tjänsteman, som

har att vidkännas C-avdrag, skall avstå jämväl övriga med tjänsten förenade

avlöningsförmåner. Kommittén förutsätter härvidlag, att delegerade

utfärda vissa generella bestämmelser i förevarande ämne, vilka kunna tjäna

till vägledning vid bedömande av den tjänstlediges rätt till vissa viktigare

förmåner vid sidan av lönen, exempelvis sjukvård på verkets bekostnad

m. m. Därvid torde i möjligaste mån böra sökas överensstämmelse med de

föreskrifter, som Kungl. Maj:t må komma att utfärda för den civila statsförvaltningen.

13 §.

Med vissa av det föreslagna avlöningsreglementets tillämpningsområde

betingade, smärre jämkningar överensstämmer denna paragraf med 13 §

civila avlöningsreglementet.

1 mom. Till offentliga uppdrag, för vilkas fullgörande ledighet mot

A-avdrag må beviljas, äro — utom riksdagsmannauppdrag, som särskilt omnämnts

i momentet — att hänföra vissa allmänt medborgerliga uppdrag

av icke-statlig karaktär, såsom ledamotskap av stadsfullmäktige, kommunalfullmäktige,

kommunalnämnd, municipalfullmäktige, municipalnämnd, hälsovårdsnämnd,

fattigvårdsstyrelse, landsting, taxeringsnämnd, o. dyl., d. v. s.

uppdrag, som meddelas på grund av allmänna val eller på grund av val

inom den kommunala representationen, allt under förutsättning att ersättning

för uppdraget icke utgår eller utgår allenast med visst belopp för

sammanträdesdag. Ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd, vilka

uppbära ersättning i form av arvode, böra däremot avstå samtliga avlöningsförmåner

under ledighet för sitt uppdrag.

2 mom. Till värnpliktstjänstgöring räknas icke blott värnpliktig åliggande

tjänstgöring i fredstid — innefattande jämväl obligatorisk landstormsrepetitionsövning

och landstormsbefälsövning — utan även sådan militär tjänstgöring,

för vars fullgörande värnpliktig må inkallas, då rikets försvar eller

säkerhet eljest det kräver, eller, i fråga örn värnpliktig tillhörande landstormen,

för hemortens försvar m. m. Däremot avses här icke militär tjänstgöring

i anledning av mobiliseringsövning, s. k. försöksmobilisering. Hur

med vederbörandes lön skall förfaras vid sistnämnda slag av militär tjänstgöring

torde i förekommande fall böra regleras i överensstämmelse med de

särskilda föreskrifter, som Kungl. Majit kan komma att utfärda för den

civila statsförvaltningen. Detsamma gäller i fråga örn tjänstemans avlöning

under tjänstgöring för rikets försvar vid krigstillfälle.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

3 morn. Enligt 13 § 3 inom. civila avlöningsreglementet skall tjänsteman

åtnjuta oavkortad lön under tjänstledighet, som enligt medgivande av Kungl.

Majit eller, enligt Kungl. Maj.ts bemyndigande, av vederbörande myndighet

användes för att göra iakttagelser eller idka studier, vilka kunna tjäna

verkets intressen. Enligt det föreliggande förslaget skulle det ankomma på

vederbörande myndighet att bevilja tjänstledighet i här avsedda fall. Påpekas

må, att förevarande stadgande i främsta rummet avser att tillgodose

ett verksintresse, vilket även framgår av stadgandets hänförande under den

paragraf, som behandlar tjänstledighet för offentligt uppdrag. Till skillnad

härifrån avser det under 16 § b) upptagna stadgandet — vilket avhandlar

tjänstledighet för studier, som prövas vara av betydelse för verket eller för

tjänstemannens kompetens för viss uppgift eller befattning — i första hand

att tillgodose ett tjänstemannaintresse, även om de studier eller det arbete,

som påkalla ledigheten, förutsättas indirekt komma verket tillgodo.

14 §.

Denna paragraf överensstämmer med 14 § civila avlöningsreglementet.

15 §.

Ur förslaget hava uteslutits de föreskrifter i 15 § civila avlöningsreglementet,

vilka uteslutande hava avseende å tjänstemän, som äro berättigade

till ferier.

Beträffande tillämpningen av 1 mom. må framhållas, att hinder icke bör

föreligga för en tjänsteman, som så önskar, att i sin semester inräkna tid

för sjukledighet. Det torde vidare böra påpekas, att i momentet stadgad

förmån av oavkortad lön under sjukledighet bör tillkomma jämväl den, som

endast under en del av kalenderåret innehar ordinarie befattning, för så

vitt icke stadgandet i 3 mom. träder i tillämpning å honom.

16 §.

Denna paragraf, som behandlar tjänstledighet för olika slag av enskilda

angelägenheter, överensstämmer med motsvarande paragraf i civila avlöningsreglementet.

Med avseende å tolkningen av stadgandet under punkten

d) — »annan enskild angelägenhet av vikt» — må i anslutning till 1936

års lönekommittés specialmotivering (betänkandet sid. 157) framhållas, att

härmed torde böra förstås viktigare familjeangelägenheter inom egen eller

nära anhörigs familj, såsom bröllop, barndop och begravning, vidare allvarligare

sjukdomsfall inom egen familj eller den närmaste familjekretsen,

bouppteckning, boutredning eller arvsskifte efter nära anhörig eller ock

annan jämförlig anledning, t. ex. verkställande av flyttning i andra fall än

i 16 a) avses. Däremot hör förevarande stadgande icke få tillämpas exempelvis

för utökande av semesterledighet eller vid ledighet av någon annan i

16 § eller i 13—15 §§ av reglementet angiven anledning.

17—19 §§.

Stadgandena under dessa paragrafer överensstämma med motsvarande

bestämmelser i civila avlöningsreglementet.

20 §.

Denna paragraf överensstämmer i sakligt hänseende helt med 20 § civila

avlöningsreglementet.

3—a iti093

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

21 §.

Civila avlöningsreglementets föreskrifter angående vikariatsersättning avvika

icke obetydligt från vad som för närvarande gäller såväl vid civilförvaltningen

som vid riksdagens verk. Under det att vikariatsersättningen

nu utgår med ett belopp för dag räknat, motsvarande skillnaden mellan

A-avdragen i lägsta löneklassen för å ena sidan den högre befattningen och

å andra sidan den vikarierandes egen tjänst, är dagersättningen enligt den

nya ordningen lika med skillnaden mellan de belopp, som i en i 21 § avlöningsreglementet

intagen tabell angivits för å ena sidan den lönegrad, till

vilken den uppehållna befattningen är hänförd, och å andra sidan den lönegrad

den vikarierandes egen tjänst tillhör. Samtidigt som denna tekniska

omläggning vidtagits, hava ersättningsbeloppen något höjts.

1 mom. Hittills har såsom villkor för erhållande av vikariatsersättning

gällt, att vikariatet skall omfatta längre tid än sju dagar i följd. Enligt

det nya avlöningsreglementet skulle denna begränsning försvinna och vikariatsersättning

utgå oberoende av vikariatets längd. Lönekommittén vill

emellertid framhålla, att vikarie icke bör förordnas vid varje inträffande

ledighet för den ordinarie tjänstinnehavaren. Vid ledighet under allenast en

eller annan dag torde nämligen — såsom 1936 års lönekommitté framhållit

— i åtskilliga fall, särskilt i vissa rent administrativa befattningar, tjänstemannen

åliggande göromål kunna utan större olägenhet uppskjutas. Sistnämnda

lönekommitté har vidare beträffande förevarande spörsmål anfört

bland annat följande:

»I en del dylika fall kunna mera löpande eller brådskande göromål uppdelas

på andra befattningshavare i samma eller högre lönegrad utan att dessa senare

behöva befrias från egna arbetsuppgifter. För nu antydda fall synes särskild vikarie

icke behöva förordnas och följaktligen ej heller vikariatsersättning utbetalas.

Vad nu sagts torde för övrigt, när så kan ske utan hinder för arbetets jämna

gång, böra iakttagas även vid ledigheter av längre varaktighet än allenast några

dagar. Särskilt synes det angeläget, att statens kostnader för semesterledigheter

icke onödigtvis ökas genom förordnande av vikarie i fall, då göromålen kunna

anstå under tjänstinnehavarens ledighet.----

En förutsättning för meddelande av vikariatsförordnande å högre befattning bör

sålunda enligt kommitténs mening vara, att hänsynen till arbetets behöriga gång

kräver, att ersättaren övertager samtliga eller den huvudsakligaste delen av de med

den högre befattningen förenade göromålen och för detta ändamål måste väsentligen

befrias från skötseln av arbetsuppgifterna i den egna tjänsten.»

3 mom. Enligt 21 § 3 mom. civila avlöningsreglementet äger Kungl.

Majit, därest vikariatsförordnande kan väntas bliva av längre varaktighet,

medgiva, att den förordnade må, i stället för lön å egen befattning samt

vikariatsersättning enligt vanliga grunder, uppbära vikariatslön. Denna bestämmelse,

vilken saknar motsvarighet i gällande avlöningsreglementen för

civilförvaltningen, bör, enligt vad 1936 års lönekommitté framhållit, i allmänhet

icke komma i tillämpning, där ej förordnandet avser längre tid än

sex månader.

Beträffande riksdagens verk finnas föreskrifter, som i sak kunna sägas utgöra

motsvarighet till de nya reglerna örn vikariatslön, intagna redan i nu

gällande avlöningsreglemente. Enligt 19 § 2 mom. sagda reglemente må

nämligen vederbörande myndighet, därest vikariat varar i en följd längre

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

tid än tre månader, tilldela den vikarierande större ersättning än eljest förekommer

vid vikariat, om särskilda omständigheter därtill föranleda och

medel finnas för sådant ändamål tillgängliga. Denna bestämmelse har gällt

sedan avlöningsreglementets ikraftträdande den 1 januari 1922 och tillkom

på förslag av 1902 års löneregleringskommitté (betänkande LXIV, sid.

95). Som motivering anförde kommittén, att tjänsteman vid riksdagens

verk vore skyldig att under längre tid än tre månader bestrida befattning

i högre lönegrad och att det ej ansetts skäligt fordra, att tjänsteman under

hur lång tid som helst mot vanlig vikariatsersättning uppehälle högre tjänst.

Ifrågavarande stadgande har inom riksbanken och riksgäldskontoret tilllämpats

så, att vikariatslön medgivits för längre tids vikariat å tjänst i 22 :a

eller högre lönegrad, inom riksbanken dock under senare år endast efter

det att förordnandet blivit till ansökan kungjort i vanlig ordning. Vikariatslönen

har utgått enligt löneklassen närmast lägre än den som skulle hava

gällt, därest den förordnade varit ordinarie innehavare av den högre tjänsten.

Beträffande tjänster i lägre lönegrad har däremot vikariatslön hittills i praktiken

icke förekommit vid riksbanken eller riksgäldskontoret.

Enligt kommitténs mening föreligga knappast skäl an tili delegerade för

riksdagens verk överflytta den befogenhet med avseende a rätten att besluta

om vikariatslön, som vederbörande myndigheter sålunda hittills ägt utan

att anledning till erinran mot tillämpningen synes hava framkommit, didan

utsträcka den tidrymd, som förordnandet måste omfatta för att vikariatslön

skall kunna utgå. Kommittén har fördenskull i författningsförslaget upptagit

vederbörande myndighet såsom beslutande organ i fall, som här avses.

I anslutning till hittillsvarande bestämmelser synes hinder ej böra möta att

med uttrycket »längre varaktighet» avse en tiel av minst tre månader.

Det föreliggande förslaget innebär emellertid, i överensstämmelse med

civila avlöningsreglementets avfattning, den nyheten i jämförelse med hittillsvarande

förhållanden vid riksdagens verk, att vikariatslön under därför

stadgade förutsättningar skulle för framtiden kunna medgivas icke blott då

fråga är om långvarigt vikariat utan även vid långvarigt förordnande att

bestrida göromål, vilka äro av beskaffenhet att eljest ankomma på tjänsteman

tillhörande högre lönegrad. Denna möjlighet torde för riksdagens verk

kunna bliva av betydelse i vissa fall, för vilka hittills särskilda anordningar

måst vidtagas. Medgivande av vikariatslön under förordnande att bestrida

göromål motsvarande högre tjänst torde sålunda inom riksbanken stundom

kunna ersätta nuvarande anordning med tillskapande av tjänst över stat.

Fullmäktige i riksbanken äga nämligen jämlikt § 29 mom. 2 bankoreglementet

att under vissa förutsättningar anställa tjänstemän »över stat». Dylik

tjänsteman erhåller därvid lön enligt löneklassen närmast under den, till

vilken han skolat hänföras, örn han varit ordinarie innehavare av tjänsten.

Syftet med denna för riksbanken säregna anställningsform synes emellertid

lika väl kunna tillgodoses antingen genom förordnande att bestrida göromål

motsvarande tjänst i högre lönegrad, varvid under därför stadgade iörutsättningar

vikariatslön kan medgivas, eller genom att inrätta en extra ordinarie

eller extra befattning för ändamålet. Ilar berörda spörsmål torde

böra vidare uppmärksammas vid upprättande av lörslag till avlöningsrcglemente

för ieke-ordinarie befattningshavare vid riksdagens verk.

Vad riksgäldskontoret angår, må erinras, att 1930 års riksdag, i samband

nied beslut örn inrättandet av riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå —- numera benämnd riksdagens ekonomibyrå — bemyndigade 1 ullmäktige i

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

riksgäldskontoret att under den tid av året, då fullmäktige funne sådant

nödigt, för tjänstgöring å nämnda byrå förordna en tjänsteman i riksdagens

verk mot avlöning högst enligt 17 lönegraden. Efter det nya avlöningsreglementets

ikraftträdande torde för skötseln av de göromål, som avsetts

med ifrågavarande förordnande, kunna tillgripas den nya anordningen med

vikariatslön under förordnande att förrätta göromål tillhörande tjänst i den

lönegrad, som för göromålens bestridande prövas skälig, vadan icke vidare

det av riksdagen lämnade bemyndigandet torde behöva tagas i anspråk eller

nytt bemyndigande för framtiden behöva utverkas.

4 mom. Vid riksbanken förekommer i relativt stor utsträckning, att

tjänsteman, hänförlig under den föreslagna löneplanen RA, förordnas att

såsom vikarie uppehålla befattning, som avses i löneplan RC. Lönekommittén

förutsätter, att delegerade för riksdagens verk komma att meddela bestämmelser

rörande vikariatsersättning i dylika fall. Därvid böra de föreskrifter,

som av Kungl. Maj:t må komma att i hithörande ämne utfärdas

för civilförvaltningen, lämpligen tjäna såsom förebild.

Rörande ersättning vid vikariat i vissa fall för riksbankschefen, andre

deputerad i riksbanken samt riksgäldsdirektören stadgas i 49 och 50 §§ av

reglementsförslaget.

22 §.

De föreslagna bestämmelserna rörande ersättning för tjänsteresa inom

riket ansluta sig till föreskrifterna i 26 § 1 och 2 mom. gällande avlöningsreglemente

för befattningshavare vid riksdagens verk. Den från 22 § civila

avlöningsreglementet något avvikande avfattning, som bestämmelserna förete,

torde icke hava någon saklig betydelse.

Frågan örn grunder för ersättning för resor utom riket torde huvudsakligen

hava betydelse för riksbankens vidkommande. Med hänsyn härtill

har kommittén ansett sig icke böra ifrågasätta, att dessa ersättningsgrunder

skulle behöva centralt fastställas för samtliga riksdagens verk, särskilt som

enligt gällande bestämmelser liksom enligt kommitténs utkast till ändrad

lydelse av § 16 bankoreglementet fullmäktige i riksbanken själva äga fastställa

grunderna för ersättning till fullmäktig vid utrikes resa. Men hänsyn

härtill har kommittén i sitt reglementsförslag upptagit ett stadgande av innehåll,

att ersättning för resor utom riket skall utgå enligt grunder, som fastställas

av vederbörande myndighet. Kommittén förutsätter, att de bestämmelser

örn ersättning, vilka för dylika fall komma att fastställas, meddelas

i anslutning till de föreskrifter, som av Kungl. Majit må bliva utfärdade

för tjänstemän i motsvarande löneställning vid den civila statsförvaltningen.

23 §.

Beträffande rätt till tjänstgöringstraktamente vid tjänstutövning å annan

ort än stationeringsorten har kommittén i sitt reglementsförslag allenast

upptagit ett stadgande av innehåll, att dylikt traktamente må kunna utgå

enligt vad i sådant hänseende gäller för tjänstemän i motsvarande löneställning

vid den civila statsförvaltningen.

24 §.

Rörande de föreslagna bestämmelserna i fråga om ersättning för flyttningskostnad,

vilka ansluta sig till motsvarande föreskrifter i civila avlöningsreglementet,

torde vissa påpekanden böra göras.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Med förflyttning »utan egen ansökning eller därom uttryckt önskan» avses

s. k. tvångsförflyttning. På grund av yppad tvekan angående tolkningen

av nämnda, redan i nuvarande avlöningsreglementen förekommande uttryck

må i anslutning till vad 1936 års lönekommitté yttrat framhållas, att en

förflyttning, vilken tjänstemannen visserligen på förfrågan av verksmyndiglieten

samtyckt till att underkasta sig men som företages utan tjänstemannens

ansökning eller därom uttryckta önskan, i ersättningshänseende bör

betraktas såsom tvångsförflyttning.

Vid flyttning på grund av förordnande att uppehålla annan tjänst skulle

flyttningsersättning kunna utgå ej blott då förordnandet avser högre tjänst

utan även då det gäller tjänst i samma lönegrad.

Enligt civila avlöningsreglementet har flyttningsersättning — i olikhet mot

vad nu är fallet — tillerkänts även tjänsteman, som förflyttas eller befordras

till ordinarie befattning, å vilken nämnda reglemente icke äger tillämpning,

eller som förordnas att uppehålla sådan befattning, samt tjänsteman, vilken

från dylik befattning befordrats till eller förordnats å tjänst, som i reglementet

avses. Flyttningsersättning tillkommer således för framtiden under i

övrigt stadgade förutsättningar en tjänsteman vid övergång från ett område

av statsförvaltningen till ett annat förvaltningsområde, under förutsättning

att civila avlöningsreglementet gäller för endera av de befattningar, mellan

vilka övergången sker. Enligt lönekommitténs mening bör stadgandet i civila

avlöningsreglementet örn flyttningsersättning vid befordran eller förflyttning

lill befattning, som ej avses i reglementet, kunna tolkas såsom åsyftande även

fall av förflyttning från befattning vid den nyreglerade civila statsförvaltningen

till befattning vid riksdagens verk. Ehuru sålunda strängt taget ett

motsvarande stadgande i avlöningsreglementet för riksdagens verk icke skulle

vara erforderligt annat än för det undantagsfall, att övergång sker från

oreglerat verk inom statsförvaltningen i allmänhet, har dock ett dylikt stadgande

av generell innebörd ansetts icke böra saknas i reglementet av den

anledningen, att kostnaderna för flyttningsersättning vid förflyttning till något

av riksdagens verk från annan del av statsförvaltningen givetvis måste

bestridas av för riksdagens verk anvisade avlöningsmedel. Däremot bar det

icke ansetts lämpligt att upptaga även föreskrift om flyttningsersättning vid

förflyttning eller befordran från tjänst vid riksdagens verk till befattning

inom annan del av statsförvaltningen, emedan kostnaderna för en sådan förflyttning

måste gäldas av andra medel. I de fåtaliga fall, där rätt till ersättning

vid en dylik förflyttning icke skulle regleras av civila avlöningsreglementet,

lärer ersättning kunna beredas genom särskilt beslut av Kungl.

Majit.

25 §.

Paragrafen innehåller endast de grundläggande bestämmelserna röranderätt

till felräkningspenningar för tjänsteman med kassörsgöromål. Själva detaljföreskrifterna

rörande denna ersättning återfinnas däremot i 9 kap. reglementsförslaget.

Bestämmelserna i 9 kap. upptaga särskilda maximibelopp för felräkningspenningar

åt tjänstemän, som äro innehavare av kassörsbefattningar eller

eljest stadigvarande placerade i vissa befattningar med kassagöromål. l)å sådan

tjänsteman icke själv bestrider tjänsten, skola enligt 25 $ felräkningspenningarna

uppbäras av vikarien. Emellertid torde det stundom visa sig

behövligt att kunna bereda felräkningspenningar åt befattningshavare, som

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

lörordnas att tillfälligt bestrida kassörsgöromål utan att fråga är om vikariat,

nämligen då göromålens ansvällning nödvändiggör öppnandet av en extra

kassa. För att bereda möjlighet härtill har kommittén i tredje stycket av

förevarande paragraf upptagit ett stadgande, enligt vilket vederbörande myndighet

i dylikt fall må tillerkänna tjänsteman felräkningspenningar högst

med belopp, som i motsvarande fall skulle utgå enligt de i 9 kap. stadgade

grunderna.

26 §.

I gällande avlöningsreglemente för befattningshavare vid riksdagens verk

saknas bestämmelser örn övertidsersättning. Rörande anledningen härtill erinrade

1902 års löneregleringskommitté i förut omförmälda betänkande angående

reglering av löneförhållandena beträffande riksdagens verk (nr

LXIV, sid. 75), hurusom riksdagen redan år 1907 vid behandling av då framlagt

förslag till ny avlöningsstat för riksbanken godkänt den av bankoutskottet

uttalade uppfattningen, att viss tjänstgöringstid å tjänsterummet ej borde

för riksbankens tjänstemän föreskrivas. Såsom skäl härför hade därvid anförts,

att tjänstgöringsförhållandena inom riksbanken svårligen kunde jämföras

med förhållandena inom statens ämbetsverk och att inom riksbanken

tjänstgöringens art vore sådan, att tjänstemännen oberoende av den tid bankens

kontor hölles tillgängliga för allmänheten och viss annan tid, som för

tjänstgöringen kunde ifrågasättas, måste utföra det arbete, som för dagens

löpande göromål krävdes. Erfarenheten hade redan vid berörda tidpunkt i de

flesta fall visat, att tjänstgöringstiden för riksbankens tjänstemän snarare

överstege än understege den normaltid av sex timmar, som då föreslagits

och sedermera fastställdes för flertalet statens ämbetsverk. Kommittén

fortsatte:

»Då riksbankens rörelse sedan den tiden fått allt större omfattning utan att dess

tjänstepersonal i samma mån ökats, måste givetvis anförda skäl mot fastställande

av viss tjänstgöringstid inom riksbanken fortfarande hava sin giltighet.

Kommittén anser fördenskull ej heller nu lämpligt att förorda införande av bestämmelse

om viss daglig tjänstgöringstid för riksbankens befattningshavare, utan

finner det fortfarande vara för riksbanken fördelaktigare att av dem kunna påfordra

det arbete, som i varje fall erfordras, utan rätt för vederbörande befattningshavare

att kräva särskild ersättning för övertidsarbete.

Härvid förutsätter kommittén emellertid, att, även örn på grund av förhållandena

inom riksbanken någon viss tjänstgöringstid ej föreskrives för därvarande befattningshavare,

vederbörande likväl tillse, att dessa befattningshavare i genomsnitt få

en tjänstgöring, som motsvarar den för tjänstgöring inom statsförvaltningen i allmänhet

föreskrivna tiden; och torde detta kommitténs uttalande få gälla jämväl

riksdagens övriga verk, särskilt riksgäldskontoret, där i åtskilliga fall råda förhållanden

jämförliga med dem i riksbanken.»

Dessa löneregleringskommitténs uttalanden, mot vilka någon erinran icke

framställdes av riksdagen, föranledde fullmäktige i riksbanken att i cirkulär

den 30 december 1921 uttala förväntan, att även riksbankens tjänstemän i

genomsnitt fullgjorde en tjänstgöring, som motsvarade den för tjänstgöring

inom civilförvaltningen i allmänhet föreskrivna tiden av sju timmar. Fullmäktige

funno dock icke skäl föreligga att fastställa någon daglig tjänstetid

å tjänsterummet av sju timmar, förlagda mellan vissa angivna klockslag.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Efter tillkomsten av gällande avlöningsreglemente synas emellertid förhållandena

vid riksdagens verk hava utvecklat sig därhän, att särskild ersättning

för övertidstjänstgöring vid dessa verk icke kunnat helt undvaras. Sålunda

hava riksgäldsfullmäktige ansett nödvändigt alt i vissa fall särskilt

besluta örn utbetalning av övertidsersättning, varvid frågan om ersättningens

storlek prövats från fall till fall. Vid riksbanken har övertidsersättning endast

undantagsvis utgått, men viss kompensation för den utgittsökning för tjänstemännen,

som föranletts av övertidsarbete, har i vissa tall utgått i torin av

särskild mållidsersättning, medan i andra fall fri middagsmåltid tillhandahållits

tjänstemännen inom riksbankens lokaler.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit föreligger enligt lönekommitténs

uppfattning icke tillräcklig anledning att även i fortsättningen ur avlöningsreglementet

för riksdagens verk utesluta bestämmelser angående övertidsersättning.

I betraktande av de speciella arbetsförhållanden, som fortfarande

förefinnas vid vissa av riksdagens verk — främst riksbanken och riksgäldskontoret

— torde det emellertid få ankomma på vederbörande myndighet

att bestämma, huruvida övertidsersättning överhuvud skall utgå för personal

vid verket eller eventuellt utgå endast vid vissa avdelningar eller för vissa

befattningar. Alldenstund en oeftergivlig förutsättning för rätt att komma i

åtnjutande av övertidsersättning måste vara, att tjänstgöringstiden blivit för

vederbörande befattningshavare reglerad, skulle det med andra ord ankomma

på vederbörande verk att avgöra, huruvida bestämd tjänstgöringstid lämpligen

kan och bör fastställas för verket i dess helhet eller för viss avdelning

eller vissa befattningar, och att, där sådan fastställelse skett, medgiva utbetalande

i förekommande fall av övertidsersättning.

I detta sammanhang må framhållas, att vid de centrala ämbetsverken en

tjänstgöring, som genomsnittligt för söckendag icke överstiger sju timmar

(42 timmar för vecka), icke berättigar till övertidsersättning. Därest under

sommarmånaderna medgivits viss inskränkning i den dagliga arbetstiden,

utgår sålunda övertidsersättning endast för tid, som överskjuter den normalt

gällande sjutimmarstjänstgöringen.

Föreskrifterna angående övertidsersättning hava i förslaget avfattats i så

nära överensstämmelse med motsvarande bestämmelser i civila avlöningsreglementet,

som med hänsyn till vad ovan anförts befunnits möjligt. Kommittén

anser sig särskilt böra understryka, att övertidsarbete, där så be1

innes möjligt, i första hand bör kompenseras genom beredande av motsvarande

ledighet och all sålunda kontant ersättning först i andra hand bör

ifrågakomma.

Vid riksgäldskontoret är den dagliga tjänstgöringstiden å tjänsterummet

fastställd att utgöra i regel sju timmar. Sålunda tillämpas enligt av fullmäktige

lämnat medgivande en kortare tjänstgöringstid på lördagar. Denna

omständighet bör enligt kommitténs mening icke utgöra hinder för utbetalande

av övertidsersättning under perioder, då tjänstgöringen — exempelvis

under arbete med lånekonverteringar — måste i mera avsevärd mån utsträckas.

övertidsersättning bör dock i dylika lall beviljas endast för lid,

varmed tjänstgöringen överstiger sju timmar för dag.

Närmare bestämmelser i (ivrigt rörande paragrafens tillämpning skulle

jämlikt 2C) § 3 mom. reglemcntsförslaget meddelas av vederbörande myndighet,

som därvid torde böra i möjligaste mån söka anslutning till de motsvarande

bestämmelser, sorn Kungl. Majit kan komma att utfärda för närmast

jämförliga verk vid civilförvaltningen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Såsom förut berörts har vid riksbanken den praxis utbildat sig, att vid

visst slag av övertidsarbete fri middagsmåltid tillhandahållits tjänstemännen.

Anledningen härtill har varit, att den i övertidsarbetet deltagande personalen

på grund av arbetets beskaffenhet icke ansetts böra lämna banken för intagande

av måltid utan i stället tillhandahållits dylik inom bankens lokaler,

varvid det synts rimligt att låta banken bestrida kostnaderna härför. Då

denna av de speciella arbetsförhållandena vid riksbanken betingade anordning

torde tå anses ändamålsenlig och för statsverket dessutom i regel vållar

mindre kostnad än utbetalandet av kontant övertidsersättning skulle medföra,

har kommittén i 9 kap. reglementsförslaget bland de särskilda bestämmelserna

för riksbanken intagit ett .stadgande angående ifrågavarande

förmån (49 § 5 morn.).

27 §.

1 27 § civila avlöningsreglementet stadgas, att tjänsteman, tillhörande någon

av lönegraderna A 1—18, må för utförande av visst arbete kunna efter

därom träffad överenskommelse i stället för fastställd avlöning uppbära ersättning

efter ackord eller beting, där så prövas lämpligt för tillgodoseende

av statens intressen. Någon motsvarighet till detta stadgande, som hämtats

fran kommunikationsverkens hittillsvarande avlöningsreglemente, finnes icke

i det nu gällande avlöningsreglementet för riksdagens verk. Då det icke synts

uteslutet, att systemet med ersättning efter ackord eller beting för vissa arbeten

inom riksbanken och riksgäldskontoret kan visa sig ändamålsenligt, har

kommittén emellertid ansett sig böra medtaga stadgandet i fråga. Härigenom

vinnes ock, att den i civila avlöningsreglementet tillämpade paragrafföljden

kan oförändrad användas i reglementet för riksdagens verk i fråga örn de

för tjänstemän i allmänhet gällande bestämmelserna (1—8 kap.).

28 §.

/ morn. De särskilda ersättningar och förmåner, som avses i 28 § 1 inom.,

liro bl. a. vid riksbanken eventuellt utgående tilläggsarvode till vice riksbankschef

samt ersättning till vikarie för riksbankschefen och andre deputerad,

vid riksgäldskontoret eventuellt tilläggsarvode till riksgäldsdirektör.

som ej är fullmäktig, samt arvode till riksgäldsdirektörens ersättare ävensom

vid riksdagens hus portvakten tillkommande förmån av fri bostad med

värme och lyse.

2 inom. Bestämmelserna i 2 mom. om gratifikation eller belöning sakna

motsvarighet i nu gällande avlöningsreglemente för befattningshavare vid

riksdagens verk. I 1921 års särskilda bestämmelser angående reglementets tilllämpning

tinnes dock (avd. I, punkten 5) en föreskrift i ämnet, ehuru av begränsad

räckvidd. Genom sagda föreskrift hava fullmäktige i riksbanken tillerkänts

befogenhet att, när skäl därtill anses föreligga, tilldela .chaufför lämpliga

premier för sparsamhet med förbrukningsartiklar och god skötsel av materielen.

Möjlighet har emellertid synts kommittén böra stå öppen att tilldela

även andra tjänstemän vid riksdagens verk gratifikation eller belöning,

under förutsättning att medel för ändamålet blivit uppförda i vederbörande

stat eller eljest av riksdagen anvisade. Anmärkas må, att hinder ej skulle

föreligga att under angiven förutsättning bevilja gratifikation eller belöning

även för prestation, som faller inom tjänstemannens vanliga tjänstutövning,

medan däremot särskild gottgörelse enligt 3 inom. mäste, därest ej riksdagen

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

annorlunda bestämt, förutsätta uppdrag eller arbete, som faller utom den

vanliga tjänstutövningen.

3 inom. ansluter sig med avseende å det sakliga innehållet i huvudsak till

30 § nu gällande avlöningsreglemente för riksdagens verk. Viss ändring har

dock vidtagits. För närvarande gäller såsom förutsättning för beviljande av

gottgörelse, varom i momentet är fråga, bland annat att särskilda medel för

ändamålet anvisats eller att den myndighet, varunder tjänstemannen lyder,

finner skäl medgiva särskild gottgörelse. Denna avfattning — som torde

vara att betrakta såsom ett överförande av det för allmänna civilförvaltningen

gällande motsvarande stadgandet (»så framt ej---—- anvisats sär
skilda

medel eller Kungl. Majit finner skäl medgiva särskild gottgörelse») —

synes i avlöningsreglementet för riksdagens verk vara skäligen meningslös.

Gottgörelse kan nämligen självfallet ej av vederbörande myndighet medgivas,

därest ej medel för ändamålet stå till myndighetens förfogande, och dylika

medel måste för här ifrågavarande verk anvisas av riksdagen, medan för

civilförvaltningen anvisning kan beslutas av anslag, som av riksdagen ställts

till Kungl. Maj:ts fria disposition (t. ex. anslagen till extra utgifter). Kommittén

har med hänsyn härtill i sitt reglementsförslag ändrat ordet »eller»

till »och». Förutsättningen för beviljande av gottgörelse, varom i momentet

förmäles, blir alltså såväl att medel för ändamålet finnas anvisade som att

vederbörande myndighet i det särskilda fallet prövar gottgörelse skola utgå.

Beträffande vissa särskilda arvoden och ersättningar utöver lönen, vilka

nu utgå till vissa tjänstemän vid riksdagens verk, torde få hänvisas till vad

som anföres under 48—51 §§ i det följande.

29—31 §§.

Rörande den närmare innebörden av de nya bestämmelserna angående

rörligt tillägg har redogörelse lämnats i den allmänna motiveringen (sid. 9 ff.).

Genom vissa direkta hänvisningar till den för den civila statsförvaltningen

gällande ordningen rörande beräkning av levnadskostnadernas storlek, fastställande

av levnadskostnadstal m. m. har 29 § kunnat erhålla en i jämförelse

med förebilden i civila avlöningsreglementet förenklad och förkortad

avfattning. Självfallet har kommittén med den åt 29 § 2 mom. givna formuleringen

avsett, att den tidrymd, under vilken fastställt levnadskostnadstal

skall lända till efterrättelse, för riksdagens verk skall vara densamma som

lör övriga grenar av statsförvaltningen.

32 §.

Rätten till sjukvård i viss utsträckning på statens bekostnad ej blott vid

olycksfall i tjänsten utan även vid vanlig sjukdom har, såsom i det föregående

omnämnts, genom civila avlöningsreglementet införts för samtliga

befattningshavargrupper, vilka äro underkastade nämnda reglemente.

Lönekommitténs förslag till avlöningsreglemente för riksdagens verk bygger

i förevarande hänseende på samma principer, som av statsmakterna godkänts

för den civila statsförvaltningen. Personalen vid dessa verk skulle .sålunda

nu bliva delaktig av de vidsträcktare förmåner i detta hänseende, soln

hittills förekommit endast för kommunikationsverkens tjänstemän.

1 mom. Rörande den i andra stycket omförmälda tandvården må erinras.

ali den använda formuleringen av stadgandet avser alt — där ej fråga

är örn olycksfall i tjänsten — utesluta ersättning för vanlig tandläkarvård

(konserverande tandvård och botande av abnormiteter i tänderna) men mell
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

giva ersättning för tandvård på direkt medicinsk indikation. Bedömandet av

Irågan, i vilka fall tandvård må bestridas med bidrag av statsmedel, skall i

första hand ankomma på vederbörande verksläkare. I den mån tandvården

bestrides av tandläkare, kan vidare ersättning för sådan vård utgå endast

under de förutsättningar och på de villkor, som stadgas i fråga örn specialistvård.

3 mom. I fråga örn 3 mom. förutsätter kommittén, att delegerade vid utfärdandet

av erforderliga tillämpningsföreskrifter till avlöningsreglementets

stadganden angående sjukvård söka anslutning till de bestämmelser i ämnet,

vilka må bliva meddelade av Kungl. Majit för den civila statsförvaltningen.

33 §.

Närmare utredning rörande verksläkarinstitutionens organisation har på

uppdrag av Kungl. Majit verkställts av medicinalstyrelsen. De bestämmelser,

som torde komma att utfärdas på grundval av utredningens resultat, lära

kunna bilda utgångspunkt för verksläkarorganisationens ordnande även vid

riksdagens verk. Självfallet måste verksläkare anställas för riksdagens verk,

och medel för ersättning till dessa böra beräknas i vederbörande avlöningsstater.

34 §.

Bestämmelsen, att läkarintyg, som i tjänsten åberopas, skall vara utfärdat

av verksläkaren eller försett med dennes attest, upptogs av 1936 års lönekommitté

i förslaget till civilt avlöningsreglemente med hänsyn till vikten

av att den sjukvårdsberättigade personalen i avseende å sjukledigheter m. m.

underställes kontroll genom verksläkare. Rätten att utfärda för tjänstledighet

gällande intyg blir sålunda efter löneregleringens genomförande väsentligt

inskränkt i jämförelse med nuvarande ordning.

35 §.

I 35 § av det i propositionen 1938: 263 framlagda förslaget till civilt avlöningsreglemente

upptogos bestämmelser angående ersättning för sjukhusvård

åt olika kategorier av tjänstemän. I anledning av förslaget i denna del

uttalade riksdagen, att en omarbetning av paragrafen borde ske, sedan ytterligare

utredning i ärendet verkställts. Paragrafen syntes i reglementet böra

ersättas med en allmän bestämmelse om att frågan örn vård å allmänt sjukhus

och ersättningen därför skulle regleras genom särskilda föreskrifter,

beslutade av Kungl. Majit och riksdagen. Riksdagen förväntade, att förslag

i sådant hänseende skulle föreläggas 1939 års riksdag redan vid tiden för

riksdagens sammankomst.

Kungl. Majit har sedermera anbefallt allmänna civilförvaltningens och

kommunikationsverkens lönenämnder gemensamt att verkställa den av riksdagen

begärda utredningen. Förslag i ämnet har av lönenämnderna framlagts

i underdånig skrivelse den 10 november 1938.

Kommittén har för sin del ansett, att riksdagens beslut i frågan bör avvaktas

före utformningen av bestämmelser om sjukhusvård åt befattningshavare

vid riksdagens verk, och har fördenskull icke intagit några bestämmelser

rörande sjukhusvård i reglementsförslaget utan endast berett plats för blivande

föreskrifter härom i 35 §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

48

36 §.

Enligt förslaget skola, i överensstämmelse med civila avlöningsreglementets

36 §, kostnader för specialistvård vid olycksfall i tjänsten samt vid fall

av tuberkulos bestridas helt och eljest till tre fjärdedelar av statsmedel.

Vid vissa allmänna sjukhus finnas anordnade polikliniker, där till specialistbehandling

mottagas patienter mot en tämligen låg avgift. Anlitande av

poliklinik i stället för enskild specialist medför fördenskull besparing för

statsverket. I syfte att hänvisning, då sådant i övrigt finnes lämpligt, må ske

lill dylik klinik, har i kommitténs förslag liksom i civila avlöningsreglementet

intagits ett särskilt stadgande örn att kostnad för specialistvård, som

meddelas å poliklinik vid allmänt sjukhus, skall helt bestridas av statsmedel.

37—38 §§.

Dessa paragrafer överensstämma, 37 § i allt väsentligt samt 38 § helt, med

motsvarande paragrafer i civila avlöningsreglementet.

39 §.

Vid prövning av frågor rörande ersättning för resor och sjuktransporter

bör, såsom 1936 års lönekommitté framhållit, tillses, att statsverket icke belastas

med kostnader för längre resor eller dyrare färdsätt, än som kan anses

oundgängligen nödvändigt i det särskilda sjukdomsfallet. Till resekostnad

må icke hänföras kostnad för uppehälle under resan eller under vistelsen å

annan ort för konsultation eller behandling i annan mån än sorn kan komma

att följa av blivande bestämmelser angående ersättning för sjukhusvård.

Uppmärksammas bör ock, att traktamentsersättning icke må utgå under här

avsedd resa.

40 §.

Begravningshjälp skall enligt förslaget utgå med ett för alla lika belopp

av 400 kronor. Därtill kommer emellertid för det fall, att tjänstemannen

efterlämnar familjepensionsberättigade anhöriga, ett belopp, motsvarande

skillnaden mellan den avlidne tjänstemannens lön för månad jämte därå

belöpande rörligt tillägg och den till de efterlevande utgående familjepensionen

för månad. I avseende å beräkningen av denna skillnad må i anslutning

till vad i propositionen 1938:263 yttrats här påpekas, att med lön

för månad bör förstås den i enlighet med vederbörande löneplan beräknade

oavkortade bruttolönen för månad, jämte därå eventuellt belöpande rörligt

tillägg, oavsett huruvida tjänstemannen vid frånfället hade att vidkännas

t jänstlediglietsavdrag eller ej. Åtnjöt tjänstemannen vid dödsfallet vikariatslön,

bör givetvis hans lön beräknas enligt de därför gällande grunderna.

Hänsyn bör däremot icke tagas till vikariatsersättning, kallortstillägg eller

andra kontanta förmåner, som kunna utgå utöver lön och rörligt tillägg.

2 mom. innehåller bestämmelser rörande beräkning av begravningshjälpens

förhöjning, såvitt angår tjänstemän, vilka icke i familjepensionshänseende

varit underkastade familjepensionsreglementet för riksdagens verk.

Detta är fallet med vissa tjänstemän, vilka i samband med familjepensioneringens

förstatligande anmält sill önskan att alltjämt vara underkastade förut

gällande reglementsbestämmelser. Då tjänstemän av denna kategori torde

linnas endast i riksbanken, har det icke ansetts erforderligt att pålägga delegerade

prövningen av frågan örn förhöjningens fastställande, utan denna

angelägenhet bar anseus kunna ankomma på vederbörande myndighet.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

3 inom. I skrivelse den 27 januari 1939 rörande vissa ändringar i oell

tillägg till civila avlöningsreglementet har 1936 års lönekommitté föreslagil,

att bestämmelserna angående begravningshjälp skulle kompletteras med ett

stadgande om bestridande av kostnaderna för hemtransport av tjänsteman,

som avlidit under tjänstgöring å annan ort än stationeringsorten. Den nya

föreskriften har hämtats från samma kommittés den 23 december 1938 framlagda

förslag till militärt avlöningsreglemente.

Vid bifall till det sålunda framlagda förslaget har det synts lönekommittén

för riksdagens verk följdriktigt, att ett motsvarande stadgande införes även

i det blivande avlöningsreglementet för riksdagens verk.

Prövning av uppkommen fråga om transportkostnadens bestridande av

statsmedel synes kommittén böra få ankomma på vederbörande myndighet.

41—44 §§.

Bestämmelserna rörande tjänstebostad m. m. överensstämma i allt väsentligt

med motsvarande föreskrifter i civila avlöningsreglementet. Med den i

41 § införda definitionen av begreppet tjänstebostad såsom en lägenhet, vars

upplåtande åt viss tjänsteman finnes påkallat ur tjänstesynpunkt, har man

velat fastslå, att upplåtelse av tjänstebostad, från att tidigare lia haft karaktären

av löneförmån, numera är att anse såsom uteslutande eller till övervägande

del betingad av tjänstens intressen. En avveckling av det statens

bostadsbestånd, som icke är betingat av det direkta tjänstintresset, har, enligt

vad som framhållits i 1936 års lönekommittés betänkande, ansetts böra

komma till stånd. Denna fråga torde dock sakna aktualitet för riksdagens

verk, där kommittén veterligt icke finnas andra bostäder än sådana, som

äro att hänföra till tjänstebostäder i den nya definitionens mening.

I överensstämmelse med den ordning, som för närvarande gäller vid riksdagens

verk, skulle de särskilda uppgifter rörande prövning av tvistefrågor

angående den för tjänstebostads begagnande fastställda ersättningen, vilka

inom den civila statsförvaltningen ankomma på en särskild bostadsnämnd,

bär åvila lönenämnden för riksdagens verk. Stadgande härom bar intagits i

42 § 3 mom. reglementsförslaget.

45-47 §§.

De under dessa paragrafer upptagna bestämmelserna om tjänstedräkt överensstämma

i de flesta delar med motsvarande paragrafer i civila avlöningsreglementet,

ehuru de på en viktig punkt innebära viss avvikelse från civila

avlöningsreglementets föreskrifter. Såsom motivering för sitt ställningstagande

i ämnet får lönekommittén anföra följande.

Den år 1919 genomförda löneregleringen för kommunikationsverken, vilken

bildat grundvalen till det för statsförvaltningens flesta grenar nu gällande

avlöningssystemet, innebar bl. a. avveckling av tidigare förekommande

naturaavlöningsformer och övergång till ett renodlat kontant- eller

bruttolönesystem. Även i fråga örn befattningshavares tjänstedräkt fullföljdes

denna princip. I överensstämmelse härmed beslöts, att den tidigare för vissa

personalgrupper tillämpade avlöningsformen fri beklädnad eller beklädnadsersättning

skulle indragas och uppgå i den egentliga avlöningen. I de fall, då

klädespersedlar eller materialier till sådana persedlar ansåges böra av vederbörande

verk tillhandahållas personal med uniformsplikt, skulle ersättning

härför erläggas genom löneavdrag. Denna ersättning skulle i regel bestäm
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

mas efter verkets självkostnadspris. Emellertid funnes vissa grupper av

tjänstemän med sådan tjänstgöring, att på dem måste ställas större krav i

fråga om väl vårdad uniform, eller med sådant arbete, att beklädnaden utsattes

för särskilt stark slitning. För att icke onödigt försvåra placeringen

av dylika tjänstemannagrupper på löneskalan förutsattes, att vederlag för

de större löneavdrag, som dessa tjänstemän på grund av sin tjänstgöring

finge vidkännas, skulle lämnas dem genom fastställandet av en lägre beräkningsgrund

för ersättningen till verket.

I enlighet med denna ståndpunkt har sedermera rabatt till 30 procent

generellt medgivits för vissa särskilt angivna befattningshavargrupper vid

ifrågavarande verk (brevbärarförmän och värdebrevbärare vid postverket

samt tågmästare, konduktörer och vagnskötare vid statens järnvägar); vissa

andra grupper må enligt vederbörande styrelses beprövande komma i åtnjutande

av prisnedsättning.

Vid riksdagens verk förekom före 1921 års lönereglering fri uniformsbeklädnad

såsom avlöningsform för vaktpersonalen vid riksbanken och riksgäldskontoret.

Vid löneregleringen borttogs denna förmån för riksgäldskontorets

vidkommande, men för vissa befattningshavare inom riksbanken bibehölls

förmånen, oaktat man i övrigt även beträffande riksdagens verk övergav

naturaavlöningssystemet. I sitt förenämnda betänkande angående reglering

av löneförhållandena för tjänstemän vid riksdagens verk anförde 1902

års löneregleringskommitté i detta avseende, att kommittén med hänsyn till

de särskilda förhållanden, som vore rådande i riksbanken, funnit lämpligt

att bankvaktmästarna, förste bankvaktmästaren, riksbankens chaufförer

ävensom brandmästaren finge åtnjuta fri uniformsbeklädnad. Föreskrifter

härom infördes i 1921 års bestämmelser angående tillämpning av avlöningsreglementet

för befattningshavare vid riksdagens verk. Dessa bestämmelser

konstituera dock ingen ovillkorlig rätt för personalen i detta hänseende utan

innebära endast ett medgivande för fullmäktige att tilldela ifrågavarande

befattningshavare lämplig uniformsbeklädnad.

För materialförvaltaren och övervaktmästaren vid riksdagens hus samt för

portvakterna därstädes — f. n. finnes endast en portvaktsbefattning — medgavs

vid löneregleringen rätt till fri uniformsbeklädnad. Föreskrift härom

återfinnes i nyssnämnda tillämpningsbestämmelser.

I samband med 1935 års omorganisation av riksgäldskontoret infördes

ånyo rätt för fullmäktige i detta verk att tilldela riksgäldskontorets

vaktpersonal fri uniformsbeklädnad. Bestämmelser härom hava jämväl intagits

i nyssnämnda tillämpningsföreskrifter. Ifrågavarande personal erhåller

sålunda numera i likhet med riksbankens vaktpersonal tjänstedräkt på

verkets bekostnad.

I det nya civila avlöningsreglementet har det hittills endast för ett fåtal

personalgrupper tillämpade rabattsystemet vid utlämnande av uniformspersedlar

och materialier utsträckts att gälla samtliga tjänstemän, vilka äro

pliktiga att under tjänstgöring bära fullständig uniform. Rabatten har bestämts

till 30 procent av självkostnadspriset, med rätt likväl för vederbörande

myndighet att, där särskilda skäl föreligga, besluta större avdrag,

dock högst 50 procent.

Såsom av det anförda framgår, har vid riksdagens verk jämväl efter tillkomsten

av nu gällande avlöningsreglemente medgivits befogenhet för vederbörande

fullmäktige alt tilldela vaktmästare, chaufförer lii. fl. fri uniformsbeklädnad,

detta oaktat att denna förmån vid verk tillhörande den civila

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

statsförvaltningen avvecklades i samband med det nuvarande lönesystemets

införande. Beträffande riksgäldskontorets personal prövades denna fråga

så sent som år 1935. Det kan därför vara tveksamt, huruvida det

överhuvud taget kan föreligga anledning att nu — sedan den uniformspliktiga

personalens ställning i förevarande hänseende vid civilförvaltningen

förbättrats genom civila avlöningsreglementet — försämra villkoren för personalen

vid riksdagens verk genom att stadga skyldighet för densamma att

i större eller mindre utsträckning bidraga till kostnaderna för uniformsbeklädnaden.

Skäl kunna sålunda tala för att överflytta gällande bestämmelser

i ämnet till det nya avlöningsreglementet. Det må i detta sammanhang omnämnas,

att vid överläggningar, som kommittén haft med representanter

för fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret, betonats angelägenheten

av att den uniformspliktiga personalen under tjänstgöring vore välvårdad i

sin klädsel, varför det vore önskvärt, att nuvarande befogenhet för fullmäktige

finge i huvudsak bibehållas.

Eftersom det av kommittén framlagda förslaget till avlöningsreglemente i

andra avseenden — då det gäller nya förmåner för personalen — bygger på

föreskrifterna i civila avlöningsreglementet, har emellertid kommittén ansett

sig icke böra förorda ett så betydande avsteg från bestämmelserna i sistnämnda

reglemente, som ett överförande till förslaget av gällande regler

beträffande uniformsbeklädnad vid riksdagens verk i oförändrad form skulle

innebära. Det har med andra ord befunnits rimligt, att personalen får i

någon mån bidraga till sin uniformsbeklädnad. Ur verkens synpunkt torde

också detta vara lämpligt, enär härigenom vissa garantier skapas för aktsam

vård av persedlarna.

Vad beträffar storleken av det bidrag av verkets medel, som befattningshavarna

böra få åtnjuta, har det synts kommittén lämpligt att överlämna

avgörandet till vederbörande fullmäktige, utan att dessa därvid skola vara

bundna av ett stadgande örn bidragets bestämmande till högst 50 procent av

verkets självkostnadspris. Kommittén har därför i reglementsförslagets 46

1 mom. uteslutit den i civila avlöningsreglementet meddelade bestämmelse,

vilken stadgar dylik begränsning i myndigheternas befogenhet.

Vid genomförande av den föreslagna anordningen torde någon övergångsbestämmelse,

varigenom den nuvarande uniformspliktiga personalen skulle

förbehållas fri uniformsbeklädnad, icke erfordras. En sådan övergångsbestämmelse

skulle för övrigt, om den beträffande sagda personal skulle äga

tillämpning under hela anställningstiden, få en mycket lång giltighetstid.

För denna personal synes emellertid av billighetshänsyn böra vid tillämpningen

av 46 § 1 mom. bestämmas endast ett obetydligt löneavdrag. Beträffande

nytillträdande personal kunna däremot skäl föreligga att söka

närmare anknytning till motsvarande bestämmelser i civila avlöningsreglementet.

Vad här anförts har avseende å vaktpersonalen i riksbanken och riksgäldskontoret

samt å portvakten i riksdagshuset. Materialförvaltaren och

övervaktmästaren vid riksdagshuset torde, enligt vad kommittén inhämtat,

icke vara skyldig att under tjänstgöring bära tjänstedräkt, och han lärer

under tjänstutövningen icke vara iförd uniform, vadan uniformspersedlar ej

heller på senare tid utlämnats till honom. Då avlöningsreglementets bestämmelser

om tjänstedräkt över huvud avse endast tjänstemän, som äro

skyldiga att under tjänstgöringen bära uniform, bliva dessa bestämmelser

åtminstone för närvarande ej tillämpliga å sistnämnda befattningshavare.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Några särskilda föreskrifter med avseende å tjänstedräkt för materialförvaltaren

hava synts kommittén icke vara erforderliga.

Kommittén anser sig böra tillägga att, i den mån fullständig uniformsplikt

föreligger, enhetliga grunder i fråga örn personalens bidrag till uniformsbeklädnad

i möjligaste mån böra vinna tillämpning vid riksdagens olika verk.

Vad angår bestämmelserna i reglementsförslagets 45 §, 46 § 2 och 3 mom.

samt 47 §, liava dessa avfattats i överensstämmelse med motsvarande författningsrum

i civila avlöningsreglementet.

48 §.

Nuvarande avlöningsreglemente för befattningshavare vid riksdagens verk

innehåller med få undantag endast stadganden av allmän innebörd och

räckvidd, medan däremot erforderliga specialföreskrifter för de skilda verken

meddelats i annan ordning, huvudsakligen i de av 1921 års riksdag beslutade

särskilda bestämmelserna angående reglementets tillämpning med

däri sedermera gjorda ändringar och tillägg. En motsvarande systematik

har hittills följts i fråga örn avlöningsbestämmelserna för den civila statsförvaltningens

olika grenar.

I syfte att nedbringa antalet avlöningsförfattningar och åstadkomma större

överskådlighet har kommittén efter mönster från civila avlöningsreglementet

intagit erforderliga specialföreskrifter i ett särskilt kapitel, 9 kap., av

reglementsförslaget under rubriken »Särskilda bestämmelser».

49 §.

(Riksbanken.)

1 mom. Under detta moment har införts bestämmelse angående bankofullmäktiges

befogenhet att medgiva särskilt tilläggsarvode utöver lönen åt

vice riksbankschef, som ej är fullmäktig, varom för närvarande stadgas i

avlöningsstaten för riksbanken. Kommitténs förslag innefattar icke någon

saklig ändring i vad som nu gäller.

2 och 3 mom. Bestämmelser av samma innebörd som de i förevarande

moment intagna finnas för närvarande i §§ 5 och 6 av 1933 års avlöningsbestämmelser

för fullmäktige i riksbanken samt ledamöter i riksbankens

direktion.

4 mom. Med avseende å felräkningspenningar vid vissa befattningar

inom riksbanken och riksgäldskontoret finnas för närvarande föreskrifter

meddelade i förenämnda av 1921 års riksdag beslutade tillämpningsbestämmelser

till avlöningsreglementet för befattningshavare vid riksdagens verk.

De fastställda beloppen för dessa felräkningspenningar, beträffande vilka

förslag avgåvos av 1902 års löneregleringskommitlé, äro avsevärt högre än

de vid civilförvaltningen eljest förekommande, vilket torde sammanhänga

med storleken av de kassor, varom det här är fråga, och därmed förenad

ökning av felräkningsriskerna.

Nuvarande föreskrifter i ämnet, tillkomna genom beslut vid 1937 års riksdag,

innehålla dels en specifikation av de tjänster, som äro förenade med

rätt till felräkningspenningar (upptagande tjänsternas antal och felräkningspenningarnas

belopp), dels ock bestämmelser angående fondering av viss

del av felräkningspenningarna och huru med sålunda innehållna medel skall

förfaras. Kommittén har emellertid funnit föreskrifterna onödigt vidlyftiga

och tyngande och därför underkastat dem en tämligen genomgripande örn
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

redigering, sein visserligen i huvudsak är av formell natur men dock innefattar

vissa ändringar även i sakligt hänseende. Det har sålunda synts opraktiskt

att i avlöningsreglementet angiva antalet befattningar, vid vilka felräkningspenningar

skola utgå, varigenom exempelvis inrättandet av en ny kassörstjänst

skulle påkalla ändring av avlöningsreglementet. Vidare har det

ansetts lämpligt att giva riksbanksledningen möjlighet till önskvärd jämkning

av utgående felräkningspenningar, örn tjänstgöringsförhållandena så

påkalla, varför de för olika befattningar angivna felräkningspenningarna

betecknats såsom maximibelopp, vilka alltså, då så befinnes skäligt, kunna

nedsättas. Med detta förslag har kommittén icke för sin del velat föreslå

någon ändring av nu utgående felräkningspenningar — en fråga som synes

äga ett visst samband med pågående utredning om riksbankens inre organisation

— men det har ansetts önskvärt att på detta område bereda något

större rörelsefrihet för riksbanksledningen än vad de nuvarande bestämmelsernas

avfattning möjliggör. Det må erinras, att inom civilförvaltningen

Kungl. Maj:t äger frihet att bestämma felräkningspenningarnas storlek inom

ramen av ett i avlöningsreglementet angivet maximibelopp. Av samma skäl

och för att möjliggöra viss önskvärd förenkling av fonderingsföreskrifterna

har kommittén företagit sådan jämkning i de nuvarande relationstalen, att

de medel, som skola innehållas, genomgående bestämts till tre gånger beloppet

av felräkningspenningarna, vilket innebär en mindre sänkning av de

belopp, som enligt nuvarande grunder skola fonderas.

I övrigt har någon saklig ändring icke åsyftats med omformuleringen av

nuvarande bestämmelser. Framhållas må, att de nu särskilt angivna befattningarna

såsom föreståndare för mynträkningsavdelningen, respektive föreståndare

för sedelräkningsavdelningen (båda vid huvudkontoret) i förslaget

äro innefattade under den gemensamma beteckningen kassör.

5 mom. Under detta moment har intagits den i det föregående (sid. 40)

omnämnda bestämmelsen angående tillhandahållande i vissa fall av måltid

på riksbankens bekostnad i samband med anbefallt övertidsarbete.

Vissa av de i 19 2 1 års särskilda bestämmelser angående

tillämpning av avlöningsreglementet för befattningshavare

vid riksdagens verk meddelade föreskrifterna rörande riksbanken (avdelning

1) hava icke erhållit någon motsvarighet i kommitténs förslag under

49 §. Kommittén lämnar här en översikt över huru härmed förhåller sig.

De i punkterna 1—2 av förenämnda bestämmelser givna föreskrifterna

angående tjänsteförening avse förhållanden, vilka regleras genom 4 § reglementsförslaget.

Genom förslagets uppställning bortfaller även behovet av särskilda föreskrifter

rörande semester, tjänstledighet och vissa särskilda ersättningar

m. m. för tjänstemän, tillsatta genom förordnande, vilka föreskrifter nu

återfinnas i punkten 3 av tillämpningsbestämmelserna.

Bestämmelserna i punkten 4 avse felräkningspenningar och hava nied viss

överarbetning införts i 49 § reglementsförslaget.

Den fullmäktige i riksbanken nu enligt punkten 5 tillämpningsbestämmelserna

givna rätten att utan ersättning tilldela vaktmästarpersonalen lämplig

uniformsbeklädnad och chaufför erforderliga uniforms- och arbetskläder

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

skulle ersättas genom bestämmelserna i reglementets 45—47 §§. De i nämnda

punkt innefattade bestämmelserna örn rätt för fullmäktige att utbetala premier

till chaufför för sparsamhet med förbrukningsartiklar och god skötsel

av materielen hava berörts under 28 § i det föregående.

Punkten 5 innehåller även -— förutom ett stadgande angående ersättning

för tjänstgöring vid brandanstalterna, som numera saknar aktualitet — bemyndigande

för fullmäktige i riksbanken att tilldela vaklmästarpersonalen

vid riksbankens huvudkontor särskilda arvoden för postbefordran och inkasseringsuppdrag.

När ifrågavarande bemyndigande av 1921 års riksdag

infördes i tillämpningsbestämmelserna, innebar detta endast ett bibehållande

av redan dessförinnan gällande ordning. Arvodena i fråga hade före den

1 januari 1910 utgått med 25 kronor i månaden till varje inkasserare och

med 40 kronor i månaden till varje postvaktmästare men höjdes från och

med nämnda dag till 50 kronor i månaden för båda dessa kategorier.

Sedermera hava å ifrågavarande arvoden tillkommit dyrtidstillägg enligt

vanliga grunder.

Vaktmästare, som tillerkänts arvode av förevarande slag, bibehåller detsamma

under semester. Under annan ledighet än semester utgår däremot

icke arvode. Annan vaktmästare, som under semester eller tjänstledighet

fullgjort uppdrag i den lediges ställe, har enligt praxis därvid bereus arvode

efter samma grunder, som gällt för den ledige befattningshavaren.

Enligt uppgift åtnjuta för närvarande 9 av riksbankens äldsta ordinarie

vaktmästare arvoden av här ifrågavarande slag, därav 4 för inkassering och

5 för postbefordran.

Att de bankvaktmästare, vilka för närvarande uppbära arvoden av ifrågavarande

art, även efter det nya avlöningsreglementets ikraftträdande få behålla

dessa ersättningar i huvudsak oförändrade, i den mån de fortfarande

fullgöra de göromål, för vilka arvodena beviljats, synes kommittén vara

motiverat av billighetsskäl. Huruvida, sedan någon av dessa befattningshavare

avgått ur tjänst eller eljest frånträtt uppdraget, motsvarande arvode

bör tillkomma befattningshavare, som ännu ej kommit i åtnjutande av sådan

förmån, kan däremot vara föremål för tvekan. Lämpligheten av en permanent

ersättning i form av fyllnadsarvode för göromål, som mera regelmässigt

ingå i vaktmästarpersonalens åligganden, synes nämligen kommittén kunna

ifrågasättas. Denna fråga synes äga sådant samband med den för närvarande

pågående utredningen angående riksbankens inre organisation, att

den bör komma under omprövning vid denna utredning.

Därest här avsedda arvoden skulle befinnas böra helt eller delvis bibehållas

icke endast övergångsvis utan såsom en för framtiden bestående ersättning,

synas arvodena otvivelaktigt vara av natur att böra såsom särskild

ersättningsform införas under 49 § avlöningsreglementet. I frågans

nuvarande läge har emellertid kommittén funnit det vara lämpligare, att

bestämmelser i detta ämne icke upptagas i reglementet. Kommittén vill i

stället föreslå, att riksdagen, i avvaktan på en närmare prövning av spörsmålet

ifråga, vid sidan av reglementet lämnar fullmäktige i riksbanken bemyndigande

att fortsättningsvis utbetala tilläggsarvoden till vaktmästare

med här ifrågavarande uppdrag. Medel härför böra upptagas i riksbankens

avlöningsstat. För ändamålet erforderligt belopp kan, om uppräkning av

arvodena sker med hänsyn till utgående dyrtidstillägg, hållas inom en kostnadsram

av högst 7 000 kronor för år räknat. Till jämförelse må nämnas,

4—016093

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

att sammanlagda arvodesbeloppen, inklusive dyrtidstillägg, utgjort under

år 1937 6 537 kronor och under år 1938 6 686 kronor.

Enligt punkten 6 i tillämpningsbestämmelserna äga fullmäktige, där de

finna särskilda omständigheter sådant påkalla, tilldela tjänstemän i riksbanken

lämpliga arvoden, dock att högst 10 000 kronor för år må användas för

sådant ändamål. Nämnda begränsning i fråga om det belopp, som må tagas

i anspråk för dylika arvoden, tillkom på fullmäktiges förslag genom beslut

av 1935 års riksdag. Dessförinnan var beloppet till sin storlek obegränsat,

men i stället gällde den inskränkningen i fullmäktiges beslutanderätt, att

fyllnadsarvoden finge tillerkännas endast utrikesavdelningens tjänstemän

samt, under viss förutsättning, föreståndaren för stora förvaringsvalvet vid

huvudkontoret.

Vad nyss sagts beträffande arvoden för postbefordran och inkasseringsuppdrag

synes kommittén äga tillämplighet även i fråga om här avsedda

arvoden. En närmare prövning bör i samband med utredningen om riksbankens

inre organisation äga rum av frågan om här avsedda särskilda ersättningar.

I den mån dylika ersättningar finnas böra för framtiden bestå i

annan form än såsom gratifikation eller belöning enligt 28 § 2 morn., böra

bestämmelser därom införas under 49 §. I avvaktan på en dylik närmare

prövning synes det böra få ankomma på fullmäktige att för arvoden, örn

vilka här är fråga, använda erforderligt belopp inom en kostnadsram, som

torde böra bestämmas i samband med fastställande av ny avlöningsstat för

riksbanken.

Punkten 7 i tillämpningsbestämmelserna innehåller vissa föreskrifter angående

personliga lönetillägg till nuvarande föreståndaren för riksbankens

sedeltryckeri E. Lagrelius och nuvarande förvaltaren vid riksbankens pappersbruk

C. A. Wallentin. Motsvarande föreskrifter böra intagas i blivande

övergångsbestämmelser till det nya avlöningsreglementet. I samband därmed

torde för ifrågavarande befattningshavare böra föreskrivas de tjänstledighetsavdrag,

som motsvara deras personliga löneställning, nämligen de

i reglementet upptagna tjänstledighetsavdragen för lönegraderna RC 6, respektive

RC 3.

De särskilda avlöningsvillkor, som enligt punkten S i tillämpningsbestämmelserna

gälla för skolläraren vid Tumba bruk E. R. Castegren, beröras

icke av den föreslagna löneregleringen och behöva fördenskull icke överföras

till det nya avlöningsreglementet eller övergångsbestämmelserna till

detsamma. Föreskrifterna böra förbliva oförändrade, så länge Castegren

kvarstår såsom lärare vid den folkskola, som av Botkyrka församling hålles

inrättad vid Tumba bruk eller i dess omedelbara närhet.

I punkten 9 av nuvarande tillämpningsbestämmelser finnas intagna vissa

helt allmänt avfattade föreskrifter örn rätt till läkarvård och läkemedel på

riksbankens bekostnad för tjänstemän, som den 1 juli 1935 varit anställda vid

sedeltryckeriet och pappersbruket. Med hänsyn till den rätt till sjukvård

på riksbankens bekostnad, som jämlikt 6 kap. reglementsförslaget skulle

tillkomma tjänstemän i allmänhet vid riksdagens verk, böra nämnda föreskrifter

i samband med det nya avlöningsreglementets ikraftträdande upphöra

att gälla.

Vad slutligen angår den i punkten 10 av tillämpningsbestämmelserna upptagna

föreskriften rörande personligt avlöningstillägg till vaktmästaren vid

avdelningskontoret i Göteborg G. A. Hansson, saknar denna föreskrift numera

tillämplighet, sedan Hansson erhållit avsked med pension.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

50 §.

( Riksgäldskontoret.)

1 och 2 mom. De i dessa moment intagna bestämmelserna angående särskilt

arvode utöver lönen för riksgäldsdirektör, som ej är fullmäktig, och för

riksgäldsdirektörens ersättare samt om gottgörelse åt tillfällig ersättare för

riksgäldsdirektören hava med i huvudsak oförändrat sakinnehåll överflyttats

från § 21 reglementet för riksgäldskontoret.

3 mom. Vad i förevarande moment stadgas angående felräkningspenningar

till kassören ansluter sig till de i avd. II punkten 1 av tillämpningsbestämmelserna

till nuvarande avlöningsreglemente för befattningshavare

vid riksdagens verk meddelade föreskrifterna, dock med viss jämkning beträffande

fonderingsbestämmelserna av liknande innebörd, som ovan föreslagits

beträffande riksbanken.

De under avdelning II, punkten 2 av nyssnämnda tillämpningsbestämmelser

innefattade stadgandena angående vissa särskilda arvoden

vid riksgäldskontoret (arvoden å högst 360 kronor till förste vaktmästaren

och en vaktmästare för postbefordran samt å högst 200 kronor till en vaktmästare

för biträde vid mottagande och utlämnande av riksdagstryck) hava

icke erhållit någon motsvarighet i kommitténs reglementsförslag. I fråga örn

dessa arvoden kunna göras gällande synpunkter liknande dem, som ovan

anförts i fråga örn de under avd. I punkterna 5 och 6 av tilläggsbestämmelserna

avsedda arvodena till vissa befattningshavare vid riksbanken. Frågan

om ett framtida fortbestånd av dessa arvoden såsom permanent avlöningsform

—- varvid de synas vara av beskaffenhet att böra upptagas under

50 § — torde sålunda böra göras till föremål för prövning i samband med

ståndpunktstagande till motsvarande arvoden inom riksbanken. I avvaktan

härpå böra fullmäktige i riksgäldskontoret vid sidan av avlöningsreglementet

bemyndigas att tills vidare utbetala ifrågavarande arvoden enligt nu

gällandé regler, dock med viss jämkning med hänsyn till att dyrtidstillägg

ej längre komma att utgå.

51 §.

(Riksdagens hus.)

Det har synts kommittén motiverat, att portvakten i riksdagshuset även i

fortsättningen bibehålies vid den honom enligt avd. III, punkten 3 i 1921

års tillämpningsbestämmelser medgivna rätten till fri bostad med värme och

lyse i riksdagshuset. I viss mån kan detta sägas utgöra ett undantag från

den allmänna regeln örn skyldighet för befattningshavare, åt vilken anvisats

särskild tjänstebostad, att härför erlägga ersättning enligt de grunder,

som i avlöningsreglementet angivas. Ett dylikt undantag är emellertid

påkallat av att ifrågavarande tjänstebostad jämväl är att i viss utsträckning

betrakta såsom tjänstelokal, vilket givetvis avsevärt förringar dess

värde såsom privatbostad. Att, såsom för närvarande är fallet, föreskriva

någon begränsning i den förbrukning av elektrisk ström, som må bekostas

av statsmedel, har synts kommittén icke vara erforderligt.

Däremot har kommittén i sitt förslag icke upptagit någon motsvarighet

lill punkten 1 av de för befattningshavare vid riksdagens hus meddelade

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

tillä lii pningsbestämmelser na till gällande avlöningsreglemente.

Denna punkt innehåller bemyndigande för fullmäktige att medgiva ersättning

nied högst 400 kronor till vardera av materialförvaltaren och övervaktmästaren

samt övermaskinisten vid riksdagshuset för övertidstjänstgöring under

riksdagstiden. Då någon bestämd daglig tjänstgöringstid för dessa befattningshavare

av naturliga skäl icke kan upprätthållas under riksdagstiden

och då dessutom dessa befattningshavare äga att i viss utsträckning utöva

självständigt befäl, kan det svårligen anses förenligt med avlöningsreglementets

allmänna grunder, att en särskild gottgörelse i form av övertidsersättning

utgår till deni. Det i 28 § 2 mom. innefattade stadgandet angående gratifikation

eller belöning synes inrymma möjlighet till gottgörelse för påfrestande

tjänstgöring eller särskilda prestationer vid vissa tillfällen, i den mån

skäl därtill föreligga. Med hänsyn härtill har något stadgande örn en särskild

ersättningsform nied här avsett syfte ansetts icke böra medtagas i reglementsförslaget.

övergångsvis torde emellertid i fråga om nuvarande innehavare

av befattningarna fullmäktiges rätt att medgiva särskild ersättning

för övertidstjänstgöring böra bibehållas.

Beträffande den i punkten 2 av de för befattningshavare vid riksdagens

hus gällande tillämpningsbestämmelserna omförmälda rätten till fri uniformsbeklädnad

för materialförvaltaren och övervaktmästaren hänvisas till

vad kommittén i det föregående anfört i motiveringen till 45—47 §§.

Vad slutligen angår föreskrifterna i punkten 4 om ersättning till viss

biträdespersonal, höra dessa föreskrifter — som ej avse förmåner till tjänstemän,

underkastade avlöningsreglementet, utan innefatta bemyndigande

för riksgäldsfullmäktige att anställa biträdande personal vid riksdagshuset

_ enligt kommitténs mening icke hemma bland avlöningsbestämmelserna.

De hava därför ej erhållit någon motsvarighet i reglementsförslaget. Erforderliga

medel för ifrågavarande ändamål torde böra beräknas under staten

för riksdagens hus.

Det särskilda stadgande angående befogenhet för justitie- och militieombudsmännen

att vid uppkommande ledighet i befattning låta med återbesättandet

anstå under viss tid, som återfinnes i avd. IV av 1921 års t i 11- lämpningsbestämm elser, är av instruktions natur och har därför

icke intagits i förslaget till avlöningsreglemente. Bestämmelsen i fråga, vilken

i och för sig synes vara ändamålsenlig, bör enligt kommitténs mening lämpligen

inarbetas i instruktionerna för riksdagens ombudsmän.

52 §.

Frånsett vissa formella jämkningar överensstämmer denna paragraf med

34 § i nuvarande avlöningsreglemente.

53 §.

Nuvarande relativt komplicerade bestämmelser angående missnöjesanmälan

och besvär över delegerades beslut (36 § i gällande avlöningsreglemente)

hava i kommitténs reglementsförslag förenklats och i formellt hänseende

överarbetats. Som närmaste förebild för de föreslagna bestämmelserna

hava tjänat stadgandena i § 19 reglementet för riksgäldskontoret.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

54 §.

Beträffande sammansättningen av lönenämnden för riksdagens verk föreslår

kommittén icke någon ändring i vad som nu gäller. Förevarande paragraf

har i övrigt avfattats i tämligen nära anslutning till 58 § civila avlöningsreglementet.

Med hänsyn till att ordföranden i civilförvaltningens

lönenämnd förordnas av Kungl. Majit har det synts kommittén lämpligt att

ordföranden i lönenämnden för riksdagens verk särskilt utses av bankoutskottet

i stället för att, som nu sker, lönenämnden inom sig väljer ordförande.

I samma ordning torde även vice ordföranden i nämnden böra

utses.

Enligt vad kommittén inhämtat, utlöpa de nuvarande mandaten för ledamöterna

av lönenämnden för riksdagens verk med utgången av år 1939, varför

kommitténs förslag beträffande sättet för utseende av ordförande och vice

ordförande i nämnden lämpligen bör komma i tillämpning vid det val,

som av bankoutskottet förrättas innevarande år......

Då det föreliggande reglementsförslaget i allt väsentligt överensstämmer

med civila avlöningsreglementet, skulle det efter kommitténs förmenande

vara av värde för ärendenas behandling, örn kontakt kunde upprätthallas

mellan den civila lönenämndsinstitutionen och lönenämnden för riksdagens

verk. Icke minst framträder önskemålet härom mot bakgrunden av den

centralisering av lönenämndsverksamheten, som för den civila statsförvaltningens

vidkommande förutsatts av statsmakterna i samband med antagande

av civila avlöningsreglementet, och i betraktande av den relativt begränsade

omfattning, som verksamheten inom en lönenämnd enbart för. riksdagens

verk alltid måste komma att få. Lönekommittén har ansett sig icke i dessa

avseenden kunna framställa några förslag men har genom det anförda velat

rikta uppmärksamheten på frågan. „ .. .

I detta sammanhang vill kommittén något beröra fragan örn ersättningen

till ordföranden hos lönenämnden. Härutinnan gäller nu enligt bankoutskottets

skrivelse till lönenämnden den 1 mars 1923, att ersättningen till

ordföranden hos nämnden och hos delegerade för riksdagens verk fr. o. m.

den 1 oktober 1922 fastställts att utgå med 300 kronor för år räknat. Anordningen

med en gemensam ersättning för ordförandeskapet såväl hos

lönenämnden som hos delegerade tillkom vid en tidpunkt, da dessa båda

uppdrag voro förenade på en hand. Så är emellertid icke numera tallet,

varför ersättningen lämpligen bör bestämmas särskilt för vartdera uppdraget.

Då lönenämndens verksamhet torde ha erhållit ökad omfattning och betydelse,

sedan bankoutskottets ovan omförmälda beslut fattades, måste det

ifrågasättas, örn ej det fastställda beloppet 300 kronor utgör en alltför låg

ersättning även ensamt för uppdraget att vara ordförande i denna nämnd.

Ersättningsfrågan bör därför enligt kommitténs mening upptagas till omprövning,

varvid särskilt arvode med skäligt belopp torde böra fastställas

även för ordföranden hos delegerade för riksdagens verk.

55 §.

Bestämmelserna rörande avlöningsreglementets tillämplighet m. m. hava

i jämförelse med motsvarande föreskrifter i 59 § civila avlöningsreglementet

kunnat givas en väsentligt förenklad och förkortad avfattning, enär

åtskilliga i nyssnämnda paragraf berörda förhållanden sakna aktualitet vid

riksdagens verk.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

1 mom. Då ordinarie tjänstemän icke äro skyldiga att — i den mån ej

särskilda förbehåll härutinnan blivit gjorda — mot sin vilja övergå på nya

avlöningsbestämmelser, bör, i anslutning till vad fallet varit vid tidigare

löneregleringar, generellt lämnas möjlighet för tjänstemännen att, därest

de icke önska underkasta sig reglementets villkor och bestämmelser, härom

göra anmälan före viss av delegerade fastställd tidpunkt. Enligt vad som

— utan erinran från riksdagens sida — framhållits av föredragande departementschefen

i lönepropositionen 1938: 263, skulle de tjänstemän, som icke

vilja övergå på det nya avlöningsreglementet, i anslutning till hittillsvarande

praxis tillsvidare få behålla dyrtidstillägg (efter sedvanlig årlig prövning)

men däremot ej komma i åtnjutande av de förmåner av provisorisk

natur, som beviljats i avvaktan på ny lönereglering, nämligen provisoriskt

dyrortstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning.

2 mom. Tjänstemän, å vilka reglementets bestämmelser bliva tillämpliga,

böra liksom hittills vara pliktiga att underkasta sig framtida ändringar

i en del hänseenden, om vilka i avlöningsreglementet förmäles. Stadganden

härom återfinnas i 2 mom. I huvudsak ansluta sig dessa stadganden såväl

till vad som i motsvarande hänseenden föreskrivits i nu gällande avlöningsreglemente

som till civila avlöningsreglementets regler. Ändringssltyldigheten

skulle sålunda icke avse lön — där ej sådant fall är för handen, som

avses i 3 mom. — eller med lön närmast jämförliga avlöningsförmåner

(vikariatsersättning, kallortstillägg m. m.); semester, tjänstledighetsavdrag

och begravningshjälp lämnas även oberörda av ändringsskyldigheten. Ej

heller skulle tjänstemännen vara pliktiga att underkasta sig ändringar i reglerna

örn det rörliga tillägget. Däremot skulle ändringsskyldigheten avse

sådana särskilda ersättningsformer som reseersättning, tjänstgöringstraktamente,

flyttningsersättning, felräkningspenningar och övertidsersättning

m. m. ävensom bestämmelserna om sjukvård, tjänstebostad och tjänstedräkt.

3 mom. Skyldigheten för tjänsteman, å vilken reglementet erhåller tilllämpning,

att, därest de allmänna levnadskostnaderna nedgå med 10 procent

eller mera i förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnader, efter

prövning av riksdagen underkasta sig minskning av lönen med högst 5 procent

av de i vederbörande iöneplaner upptagna årslönebeloppen, har kommittén

berört i samband med den inledningsvis lämnade redogörelsen för

reglerna om rörligt tillägg.

Det nya avlöningsreglementet för riksdagens verk torde lämpligen böra

träda i kraft vid samma tidpunkt som civila avlöningsreglementet eller den

1 juli 1939. Tidigare av riksdagen eller, i anslutning till riksdagens beslut,

av delegerade meddelade föreskrifter, vilka innehålla mot reglementets bestämmelser

stridande stadganden, skulle samtidigt upphöra att gälla, såvitt

angår tjänstemän, som bliva underkastade reglementet. De bestämmelser av

skilda slag, som i överensstämmelse härmed upphöra att gälla i och med

avlöningsreglementets ikraftträdande, äro i främsta rummet följande:

1) avlöningsreglementet för befattningshavare vid riksdagens verk, antaget

av 1921 års riksdag, med däri sedermera vidtagna ändringar;

2) särskilda av 1921 års riksdag beslutade bestämmelser angående tilllämpning

av avlöningsreglementet för befattningshavare vid riksdagens

verk, dock med undantag av avdelning I, punkten 8 angående vissa förmåner

åt skolläraren vid Tumba bruk E. R. Castegren;

3) avdelning B, punkterna 3—6 samt 9 i övergångsbestämmelser i anled
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

ning av ändringar i förenämnda avlöningsreglemente, utfärdade av delegerade

den 17 juli 1925;

4) tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet för befattningshavare

vid riksdagens verk, utfärdade av delegerade den 26 augusti 1925;

5) av 1932 års riksdag meddelat beslut örn dyrtidstillägg till befattningshavare

vid riksdagens verk m. fl.; samt

6) avlöningsbestämmelser för fullmäktige i riksbanken samt ledamöter

i riksbankens direktion, antagna av 1933 års riksdag.

Vid godkännande av kommitténs utkast till nya avlöningsbestämmelser

för justitie- och militieombudsmännen skulle jämväl de i 1929 års reglemente

för riksgäldskontoret, § 32 punkterna 7 och 8, innefattade stadgandena

upphöra att gälla.

Tjänsteförteckningen.

Den nu gällande, såsom bilaga till 1921 års avlöningsreglemente för befattningshavare

vid riksdagens verk fogade tjänsteförteckningen avviker

i så måtto från förebilden i nuvarande avlöningsreglemente för allmänna

civilförvaltningen, att den angiver icke blott de befattningar, för vilka reglementet

skall gälla, jämte de särskilda lönegrader, till vilka dessa befattningar

äro hänförliga, utan även antalet befattningar av varje slag. Inom

allmänna civilförvaltningen har i stället antalet ordinarie befattningar vid

vederbörande verk plägat angivas i en särskild, av Kungl. Majit och riksdagen

för verket fastställd personalförteckning. Sistnämnda ordning har

numera genom föreskrift i 1 § 2 mom. civila avlöningsreglementet gjorts

till allmän regel. På sätt framgår av detaljmotiveringen till l § av det nu

föreliggande reglementsförslaget skulle en liknande ordning enligt förslaget

tillämpas även vid riksdagens verk, varigenom bl. a. vinnes, att ändringar

med avseende å befattningarnas antal icke behöva föranleda ändring i den

till själva avlöningsreglementet hörande tjänsteförteckningen. I anslutning

härtill har i kommitténs förslag tjänsteförteckningen omarbetats så, att den

endast angiver benämning och lönegradsplacering för de olika befattningarna.

Den av kommittén verkställda överarbetningen av tjänsteförteckningen

har i övrigt varit av rent formell art. En viss förenkling i titulaturen för

befattningarna har ansetts böra på vissa punkter företagas utan att därmed

någon saklig ändring åsyftats. Kommittén vill i detta sammanhang erinra om

att bankoutskottet vid 1936 års riksdag i sitt av riksdagen godkända utlåtande

nr 79 framhållit, att det borde tagas under övervägande, huruvida icke lämpligen

titlarna även för andra tjänster inom riksbanken än vissa då avsedda

befattningar borde ändras, så att de bleve mera praktiska och bomme att

bättre än hittills motsvara tjänstemännens ställning. I kommitténs förslag

hava för riksbankens vidkommande de i 22 lönegraden placerade befattningarna

såsom bokhållare, revisor, korrespondent och registrator sammanslagits

under den gemensamma beteckningen revisor och bokhållare. Befattningarna

såsom föreståndare för mynträkningsavdelningen, respektive föreståndare för

sedelräkningsavdelningen hava ansetts kunna hänföras under beteckningen

kassör (22 lönegraden). Benämningen verkställande styrelseledamot vid avdelningskontor

har ersatts med den mindre tyngande och efter praktiska behov

bättre avpassade beteckningen direktör vid avdelningskontor. Ett godkännande

av sistberörda förslag förutsätter vissa ändringar i §§ 26 och 28

av gällande bankoreglemente.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

För riksgäldskontorets vidkommande hava benämningarna å befattningarna

såsom riksgäldssekreterare och riksgäldskommissarie kompletterats i

syfte att angiva befattningarnas karaktär av byråchefstjänster.

I den mån en även med hänsyn till tjänstebenämningarna inom statsförvaltningen

i övrigt mera enhetlig nomenklatur och en ytterligare förenkling

med avseende å tjänstebenämningarna anses böra genomföras, synas,

på sätt 1936 års lönekommitté för sin del förutsatt, dessa frågor lämpligen

kunna upptagas till närmare prövning i samband med en blivande revision

av tjänsteförteckningen i fråga örn de olika befattningarnas inplacering i

lönegrader.

De förenklingar i tjänstebenämningarna, som kommittén i detta sammanhang

föreslagit, synas icke vara av beskaffenhet att föregripa den prövning

av dessa frågor, som bör äga rum i samband med en reell tjänsteförteckningsrevision.

3. Övergångsanordningar.

De bestämmelser, som erfordras för att reglera tjänstemännens övergång

till det nya avlöningsreglementet för riksdagens verk, måste delvis Wiva

av den detaljerade beskaffenhet, att de icke lämpligen böra införas i själva

avlöningsreglementet. Dessa bestämmelser torde i stället böra utfärdas av

delegerade för riksdagens verk. Bemyndigande härutinnan torde böra lämnas

delegerade av riksdagen. Härvid böra självfallet följas samma huvudgrunder,

som vunnit statsmakternas godkännande i fråga örn övergången

till civila avlöningsreglementet.

Lönekommittén för riksdagens verk, som icke ansett lämpligt att detaljförslag

i ämnet utarbetas, innan motsvarande bestämmelser blivit av Kungl.

Majit utfärdade för den civila statsförvaltningen, vill bär inskränka sig

till att, i anslutning till vad 1936 års lönekommitté angivit, antyda de

allmänna riktlinjerna för övergångsanordningarnas utformande. Till en

början torde då få beröras de övergångsföreskrifter, som skulle gälla för

samtliga tjänstemän, vilka övergå till det nya avlöningsreglementet. Rörande

dessa har 1936 års lönekommitté anfört, att kommittén av såväl principiella

som praktiska skäl utgått från att det nya avlöningsreglementet

icke bör givas retroaktiv tillämpning. Beträffande frågor, som äro av beskaffenhet

att jämväl äga tillämpning å tjänstemän vid riksdagens verk,

har 1936 års lönekommitté tillagt i huvudsak följande (betänkandet sid. 254):

Vad t. ex. angår tjänstemännens lönetursrätt, skulle således någon omräkning

av löneturen icke förekomma, utan en var tjänsteman, som vid reglementets ikraftträdande

kvarstår i samma befattning eller innehar tjänst inom samma lönegrad

som den, han omedelbart före övergången tillhörde, bibehålies vid den löneklassplacering

ävensom den rätt till uppflyttning i högre löneklass, som före övergången

tillkommit honom. Då varje löneklass inom en var lönegrad av nuvarande löneklassindelade

löneplaner har sin direkta motsvarighet inom den nya löneplanen A —

löneplanen RA i avlöningsreglementet för riksdagens verk — vållar en dylik anordning

icke några svårigheter. En retroaktiv tillämpning av de nya reglerna om

löneklassplacering skulle däremot vålla synnerliga olägenheter av praktisk art.

Från nyssnämnda allmänna princip ifrågasätter emellertid kommittén visst undantag.

Kommittén, som ansett, att den för kvinnlig tjänsteman nu gällande begränsningen

i fråga örn rätt att erhålla uppflyttning till högsta löneklassen inom vederbörande

lönegrad bör bortfalla, förordar, att de kvinnliga tjänstemän, som vid

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

reglementets ikraftträdande under minst tre år innehaft näst högsta löneklassen

inom vederbörande lönegrader, berättigas att omedelbart komma i åtnjutande av

lön enligt lönegradens högsta löneklass.

För det fall, att tjänsteman i och med civila avlöningsreglementets ikraftträdande

befordras till tjänst inom högre lönegrad av löneplan A, torde en föreskrift bliva

erforderlig därom, att bestämmelserna i 8 § 1 mom. civila avlöningsreglementet

skola tillämpas med utgångspunkt från den löneställning tjänstemannen innehade

omedelbart före ikraftträdandet.

Vid tidigare löneregleringar hava särskilda övergångsbestämmelser plägat meddelas

av innebörd, att tjänstemännen icke genom övergången skulle lida minskning

i förut innehavda löneförmåner. Kommittén har övervägt, huruvida några åtgärder

av övergångsnatur böra vidtagas för att generellt skydda befattningshavare, som nu

övergå till det nya civila avlöningsreglementet, mot en på grund av övergången till

äventyrs inträdande avlöningsminskning. Med hänsyn till vad den nu föreslagna

löneregleringen innebär i fråga örn uppräkning av de fasta lönerna genom inräknande

av dyrtidstillägg samt det rörliga tilläggets införande i avlöningsreglementet

med samma rättsliga karaktär som den fasta lönen har kommittén emellertid av

såväl principiella som lönetekniska skäl ansett dylika åtgärder icke böra ifrågakomma.

Det kan anmärkas, att en lönejämförelse med iakttagande å ena sidan av

nuvarande bestämmelser örn dyrtidstillägg och å andra sidan av de nya reglerna

för rörligt tillägg skulle nödvändiggöra mycket svårbemästrade övergångsföreskrifter.

I vissa fall äga tjänstemän för närvarande övergångsvis åtnjuta längre årlig

semester än som följer av bestämmelserna i nu gällande avlöningsreglementen och

av föreskrifterna i det nya civila avlöningsreglementet. I de övergångsbestämmelser,

som meddelats vid tidigare löneregleringar, har plägat stadgas, att tjänsteman

icke skall genom övergång till ny lönestat lida minskning i honom före övergången

tillkommande semester. De försämringar i semesterrätten, som skulle inträda vid

övergång till det civila avlöningsreglementet, äro emellertid icke av den omfattning,

att kommittén ansett särskilda undantagsföreskrifter vara av omständigheterna påkallade.

Det synes kommittén icke oskäligt, att tjänstemännen — för undvikande

i möjligaste mån av undantagsföreskrifter på grund av införandet av ett nytt avlöningsreglemente

— vid sidan av de fördelar en övergång till det nya reglementet

i åtskilliga avseenden medför, få underkasta sig de nackdelar i ett eller annat hänseende,

som till äventyrs kunna följa av övergången.

Vad härefter angår för särskilda befattningshavare eller grupper av befattningshavare

erforderliga övergångsbestämmelser, har lönekommittén

för riksdagens verk i det föregående berört vissa förhållanden, som påkalla

särskilda övergångsanordningar.

Sålunda har kommittén på skäl, som angivits i detaljmotiveringen till 8 §

reglementsförslaget, ansett billigheten kräva, alt en förbättrad lönetursberäkning

herodes de extra ordinarie tjänstemän vid riksbanken och riksgäldskontoret,

som före den 1 juli 1938 antagits i extra ordinarie befattning och

vilka efter reglementets ikraftträdande befordras till tjänst i lönegraden

RA 1(3. De övergångsföreskrifter, som höra meddelas härom, torde böra

givas det innehåll, att dylik tjänsteman skall i den ordinarie tjänsten erhålla

den löneklassplacering, som enligt den vid ifrågavarande verk tillämpade

löneturspraxis skulle hava tillkommit tjänstemannen, därest de omedelbart

före reglementets ikraftträdande gällande avlöningsföreskrifterna alltjämt

varit å honom tillämpliga, under förutsättning givetvis ali denna löneklassplacering

blir för tjänstemannen förmånligare än en tillämpning av reglementets

lönetursregler.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Den särskilda ersättning för övertidstjänstgöring, som enligt närmare

bestämmande av fullmäktige i riksgäldskontoret under senare år utgått till

vardera av materialförvaltaren och övervaktmästaren samt övermaskinisten

vid riksdagens hus, skulle enligt kommitténs förslag övergångsvis garanteras

nuvarande innehavare av ifrågavarande befattningar.

Till blivande övergångsbestämmelser skulle vidare, såsom förut framhållits,

överflyttas de föreskrifter, som i tillämpningsbestämmelserna till

nuvarande avlöningsreglemente intagits angående vissa personliga lönetillägg

till föreståndaren för riksbankens sedeltryckeri E. Lagrelius och förvaltaren

vid riksbankens pappersbruk C. A. Wallentin.

Slutligen må erinras, hurusom enligt vad kommittén i det föregående

föreslagit den nuvarande innehavaren av byråchefsbefattningen hos justitieombudsmannen

i händelse av tjänstens inplacering i lönegraden RC 1 bör

genom särskild övergångsbestämmelse personligen berättigas att uppbära

lön och övriga avlöningsförmåner enligt vad i reglementet stadgas beträffande

tjänsteman i lönegraden RA 30.

Måhända bliva jämväl i övrigt vissa föreskrifter erforderliga för reglerande

av övergången till de nya avlöningsbestämmelserna. Beslut härom

torde, såsom förut framhållits, böra meddelas av delegerade, som i dessa

avseenden torde böra erhålla frihet att förfoga efter omständigheterna.

4. Pensionsbestämmelscr. Avlöningsbcstämmelser för icke-ordinarie

personal.

Genomförandet av lönekommitténs förslag till nytt avlöningsreglemente

för riksdagens verk påkallar vissa ändringar i tjänste- och familjepensionsreglementena

för dessa verk för att skapa formell kongruens mellan löneoch

pensionsbestämmelserna. De nödvändiga ändringarna avse i främsta

rummet de i 17 och 26 §§ tjänstepensionsreglementet samt 9 § familjepensionsreglementet

meddelade bestämmelserna angående pensionsunderlag och

pensionsavdrag, vilka mäste undergå jämkning med hänsyn till lönepianernas

uppställning m. m. Även i vissa andra hänseenden — t. ex. beträffande

de förut berörda reduktionsreglerna (jfr sid. 26) — torde emellertid formella

jämkningar i pensionsbestämmelserna bliva erforderliga.

En reglering av dessa frågor synes böra äga rum i nära anslutning till

de förslag rörande ändringar i civila tjänstepensionsreglementet och i allmänna

familjepensionsreglementet, som i betänkande den 3 januari 1939

framlagts av 1938 års pensionssakkunniga och som lärer bliva underställt

1939 års riksdags prövning.

I detta sammanhang må vidare framhållas, att antagandet av ett nytt

avlöningsreglemente för ordinarie tjänstemän vid riksdagens verk förutsätter

utfärdande av nya avlöningsbestämmelser jämväl för icke-ordinarie personal

vid. dessa verk- Av fIera skäl torde det vara önskvärt — för att icke

säga nödvändigt — att dessa bestämmelser kunna träda i kraft samtidigt

som avlöningsreglementet för ordinarie befattningshavare. En sådan ordning

har ock förutsatts beträffande personal vid den civila statsförvaltningen.

I betänkande den 21 december 1938 (stat. off. utredn. 1938:52) har i936

års lönekommitté framlagt förslag till avlöningsreglemente för icke-ordinarie

befattningshavare vid den civila statsförvaltningen (civila icke-ordinariereglementet),

och det synes naturligt, att detta förslag tages till utgångspunkt

för en omarbetning av nu gällande avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie

befattningshavare vid riksdagens verk.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förslag

till

avlöningsreglemente för ordinarie tjänstemän vid riksdagens

verk (aviöningsregiemcntet för riksdagens verk).

1 kap. Allmänna bestämmelser.

1 §•

1 mom. Detta reglemente äger tillämpning dels å innehavare av ordinarie Reglementets

befattningar vid riksdagens verk, dels ock å innehavare av befattningarna 11

såsom förste deputerad och riksbankschef, vice riksbankschef, andre depute- m m

rad i riksbanken samt riksgäldsdirektör.

De befattningar, för vilka reglementet sålunda skall gälla, upptagas i en av

riksdagen fastställd, vid reglementet såsom bilaga fogad tjänsteförteckning.

2 mom. Antalet befattningar vid varje särskilt verk bestämmes genom en

av riksdagen för verket fastställd personalförteckning.

3 morn. Befattning, varå reglementet äger tillämpning, tillsättes, i enlighet

med vad därom är särskilt stadgat, genom fullmakt eller konstitutorial eller

genom förordnande på viss tid eller tills vidare.

Tillsättning genom konstitutorial innebär, att tjänsteman kan i administrativ

väg avsättas från sin befattning på grund av fel eller försummelse i

tjänsten.

2 §■

1 mom. Tjänsteman äger åtnjuta avlöning enligt de föreskrifter och under Avlöning,

de villkor, som innehållas i detta reglemente jämte de tilläggsbestämmelser,

som på grund av stadgande i reglementet utfärdas av delegerade för riksdagens

verk (delegerade).

Avlöning utgöres dels av lön jämte i reglementet angivna fasta lönetillägg

och särskilda ersättningar, dels ock av rörligt tillägg.

2 mom. liv tjänsteman berättigad att av statsmedel uppbära tjänstepension

eller årligt understöd, beror på prövning av delegerade, om och i vad mån

av sådan anledning avdrag å lönen skall ske; dock att sådant avdrag ej må

äga rum på grund av pension, som åtnjutes enligt gällande bestämmelser angående

pensionering av försvarsväsendets reserver av befäl och civilmilitär

personal.

3 mom. Avlöning utgår, där ej annorlunda stadgas i reglementet, från och

med den dag tjänsten enligt utnänmingshandlingen tillträdes till och med

den dag tjänstemannen frånträder densamma.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Tjänstgöringsföreskrifter,

förflyttningsskyldighet

m. m.

Förening

tjänster

m. m.

Angående tjänstemans skyldighet alt avgå från tjänsten samt att å avlöningen

vidkännas pensionsavdrag stadgas i gällande bestämmelser om tjänsteoch

familjepension.

i mom. Avlöning utbetalas månadsvis i efterskott, i den män icke beträffande

särskild ersättning utbetalning i annan ordning är särskilt stadgad

eller eljest finnes lämpligen böra ske.

3 §•

1 mom. Tjänsteman är underkastad de tjänstgöringsföreskrifter, som meddelas

i för vederbörande verk gällande reglementen, instruktioner, stadgar

eller andra dylika författningar. Han är ock pliktig underkasta sig minskning

i eller upphörande av extra inkomster, vilka kunna medfölja befattningen

eller utgå för bestyr i sammanhang därmed.

Tjänsteman är vidare skyldig att såsom vikarie bestrida befattning inom

högre lönegrad vid det verk han tillhör.

2 moni. Tjänsteman är pliktig att låta förflytta sig till annan stationeringsort

eller annan befattning vid det verk han tillhör liksom ock, därest delegerade

på framställning av vederbörande myndighet så pröva lämpligt, till

befattning vid annat riksdagens verk.

Tjänsteman är vidare pliktig att, där så av organisatoriska skäl finnes påkallat,

efter beslut av riksdagen låta förflytta sig till verk vid den civila statsförvaltningen.

Vad i detta moment stadgas skall dock icke gälla innehavare av befattning,

tillhörande den i 5 § intagna löneplan RC.

4 §•

1 mom. Med tjänst, som avses i detta reglemente, må icke förenas annan

ordinarie eller extra ordinarie befattning i statens tjänst eller därmed jämförlig

kommunal befattning, så framt icke riksdagen beträffande viss tjänst

annorlunda beslutat.

2 mom. Utan tillstånd av den myndighet, varunder tjänsteman lyder, må

han ej åtaga sig:

uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk, bolag, förening

eller inrättning, som har till ändamål att driva rörelse inom industri, handel,

transport-, bank- eller försäkringsväsen eller annan näringsgren eller vars

verksamhet eljest har huvudsakligen ekonomiskt syfte;

befattning såsom tjänsteman hos verk, bolag, förening eller inrättning, som

nyss sagts; eller

annan tjänstebefattning eller därmed jämförligt uppdrag.

Tillstånd må beviljas endast för så vitt uppdraget eller befattningen prövas

icke inverka hinderlig! för utövandet av den ordinarie tjänsten och bör,

där så lämpligen kan ske, avse viss tid.

Vad bär ovan stadgas gäller icke i fall, där den myndighet, som äger bevilja

tillstånd, meddelat uppdrag eller tillsatt tjänstebefattning, varom i detta

moment är fråga, och ej heller i fråga om uppdrag såsom ledamot i styrelsen

för postsparbanken eller banken för internationell betalningsutjämning.

3 mom. Föranleder befattning eller uppdrag, varom i 1 och 2 mom. förmäles,

att tjänsteman tillfälligtvis icke kan bestrida sin tjänst, skall han göra

framställning om ledighet i erforderlig omfattning.

4 mom. I fråga om förbud för tjänsteman vid visst verk eller för innehavare

av viss befattning att åtaga sig uppdrag eller utöva verksamhet, som

lämpligen icke bör förenas med hans ordinarie tjänst, äger vederbörande

myndighet utfärda erforderliga föreskrifter.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

» kap. Liöneplawer och löneklassplacering.

5 §•

Löncplan RA.

(Tjänstemän, tillsatta medelst fullmakt eller konstitutorial.)

Lönegrad

Löne-

0 r

t s

g r u

P P

omfattar

klass

A

B

C

D

E

F

G

H

I

nr

löneklas-

serna nr

Å

r s 1 ö

n, k

rönö

r

1

1—5

1

1 938

2 016

2 094

2 172

2 250

2 328

2 406

2 484

2 562

2

2—6

2

2 070

2 154

2 238

2 322

2 406

2 490

2 574

2 658

2 742

3

3—7

3

2 202

2 292

2 382

2 472

2 562

2 652

2 742

2 832

2 922

4

4—8

4

2 334

2 430

2 526

2 622

2 718

2 814

2 910

3 006

3 102

5

5—9

5

2 466

2 568

2 670

2 772

2 874

2 976

3 078

3 180

3 282

6

6—10

6

2 601

2 709

2 817

2 925

3 033

3 141

3 249

3 357

3 465

7

7—11

7

2 739

2 853

2 967

3 081

3 195

3 309

3 423

3 537

3 651

8

8—12

8

2 877

2 997

3 117

3 237

3 357

3 477

3 597

3 717

3 837

9

9—13

9

3 015

3 141

3 267

3 393

3 519

3 645

3 771

3 897

4 023

10

10—14

10

3 153

3 285

3 417

3 549

3 681

3 813

3 945

4 077

4 209

11

11—15

11

3 291

3 429

3 567

3 705

3 843

3 981

4 119

4 257

4 395

12

12—16

12

3 438

3 582

3 726

3 870

4 014

4 158

4 302

4 446

4 590

13

13—17

13

3 630

3 780

3 930

4 080

4 230

4 380

4 530

4 680

4 830

14

14—18

14

3 822

3 978

4 134

4 290

4 446

4 602

4 758

4 914

5 070

15

15—19

15

4 050

4 212

4 374

4 536

4 698

4 860

5 022

5 184

5 3^6

16

16—20

16

4 278

4 446

4 614

4 782

4 950

5 118

5 286

5 454

5 022

17

17—21

17

4 596

4 773

4 950

5 127

5 304

5 481

5 658

5 835

6 012

18

18—22

18

4 926

5 112

5 298

5 484

5 670

5 856

6 042

6 228

6 414

19

19—23

19

5 256

5 451

5 646

5 841

6 036

6 231

6 426

6 621

6 816

20

20—23

20

5 586

5 793

6 000

6 207

6 414

6 621

6 828

7 035

7 242

21

21—24

21

5 916

6 135

6 354

6 573

6 792

7 011

7 230

7 449

7 668

22

22—25

22

6 300

6 525

6 750

6 975

7 200

7 425

7 650

7 875

8 100

23

23—26

23

6 750

6 975

7 200

7 425

7 650

7 875

8 100

8 325

8 550

24

24—27

24

7 230

7 455

7 680

7 905

8 130

8 355

8 580

8 805

9 030

25

25—28

25

7 725

7 950

8 175

8 400

8 625

8 850

9 075

9 300

9 525

26

26—29

26

8 220

8 445

8 670

8 895

9 120

9 345

9 570

9 795

10 020

27

27—30

27

8 715

8 940

9 165

9 390

9 615

9 840

10 065

10 290

10 515

28

28—31

28

9 210

9 435

9 660

9 885

10 ilo

10 335

10 560

10 785

11 010

29

29—32

29

9 705

9 930

10 155

10 380

10 605

10 830

11 055

11 280

11 505

30

30—33

30

10 200

10 425

10 650

10 875

11 100

11 325

11 550

11 775

12 000

31

31—34

31

10 695

10 920

11 145

11 370

11 595

11 820

12 045

12 270

12 495

32

32—35

32

11 190

11 415

11 640

11 865

12 090

12 315

12 540

12 765

12 990

33

33—36

33

11 700

11 925

12 150

12 375

12 600

12 825

13 050

13 275

13 500

34

34—37

34

12 210

12 435

12 660

12 885

13 110

13 335

13 560

13 785

14 010

35

12 720

12 945

13 170

13 395

13 620

13 845

14 070

14 295

14 520

36

13 230

13 455

13 680

13 905

14 130

14 355

14 580

14 805

15 030

37

| 13 740

13 965

14 190

14 415

14 640

14 865

15 090

15 315

15 540

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Löneplan RC.

(Tjänstemän, tillsatta medelst förordnande för viss tid eller tills vidare.)

Lönegrad och

löneklass

Årslön

Lönegrad och

löneklass

Årslön

Lönegrad och

löneklass

Årslön

nr

kronor

nr

kronor

nr

kronor

i

13 000

6

18 000

ii

26 000

2

14 000

7

19 000

12

29 000

3

15 000

8

20 000

13

37 000

4

16 000

9

22 000

5

17 000

10

24 000

6 §•

Lönegrader Den lönegrad, till vilken varje särskild befattning är att hänföra, angives

och löne- j tjänsteförteckningen.

klasser. För tjänsteman med lön enligt löneplan RA fastställes den löne klass, enligt

vilken lönen skall utgå, i enlighet med föreskrifterna i 7—9 §§; inom löneklass

bestämmes lönebeloppet efter den ortsgrupp, till vilken tjänstemannens

stationeringsort blivit hänförd.

Beträffande fördelningen av stationeringsorter å de olika ortsgrupperna

gäller vad härutinnan av Kungl. Maj:t fastställes för tjänstemän vid den

civila statsförvaltningen.

7 §•

Begynnelse- 1 morn. Vid tillträdandet av ordinarie befattning, tillhörande löneplan RA,

lön och löne- erhåller tjänsteman lön enligt den för vederbörande lönegrad fastställda

klassupp- lägsta löneklassen, där ej föreskrifterna i 8 och 9 §§ giva anledning till avy

ning- vikelse härutinnan.

2 mom. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under tre år uppflyttas

tjänstemannen till närmast högre löneklass samt efter ytterligare tre

år till den därpå följande högre löneklassen och så vidare, intill dess högsta

löneklassen inom lönegraden uppnåtts, allt så framt ej annat följer av föreskrifterna

i 3 mom. här nedan eller i 8 eller 9 §.

3 mom. Uppflyttning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvartalet

näst efter det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade

tiden i den lägre löneklassen tilländagått.

I övrigt gäller såsom villkor för tjänstemans uppflyttning till högre löneklass:
a)

att tjänstemannen under minst fyra femtedelar av den tid, som erfordras

för vinnande av uppflyttning, bestritt sin egen eller på grund av förordnande

annan statens tjänst, dock att härvid såsom tjänstetid skall räknas

jämväl semester ävensom tjänstledighet, som avses i 13 § 1—3 mom. eller

i 14 §;

b) att uppskov med uppflyttning icke prövats böra äga rum på grund av

mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid, tjänstemannen tillhört den

lägre löneklassen; dock att härvid hänsyn till viss i tjänsten begången förseelse,

för vilken tjänstemannen särskilt bestraffats, må tagas endast då förseelsen

kan sägas karakterisera arten av tjänstgöringen i dess helhet; samt

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

c) att tjänstemannen icke uppnått den för honom gällande pensionsåldern.

Beslut örn uppskov av anledning, som i punkten b) sägs, må icke fattas,

utan att tjänstemannen erhållit tillfälle att förklara sig, och skall sådant

beslut avse viss tid, minst ett halvt och högst tre år. Vid uppskovstidens utgång

skall uppflyltning ske, örn ej tjänstgöringen under nämnda tid givit

anledning till förnyat uppskov därmed.

4 mom. Har tjänsteman, med tillämpning av föreskrifterna i 3 mom. andra

stycket punkten b), först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till högre

löneklass, må sedermera, om hans fortsatta tjänstgöring anses böra föranleda

därtill, kunna förordnas, att han för uppflyttning till än högre löneklass skall

äga tillgodoräkna sig jämväl den tid uppskovet varat.

8 §•

1 mom. Ordinarie tjänsteman, som befordras till tjänst inom högre löne- Löneklassgrad,

skall placeras lägst i löneklassen närmast över den, som han i denplbefo!-drand

lägre tjänsten senast tillhörde. Dessutom skall för bestämmande av tidpunkt m m

för löneklassuppflyttning i den högre tjänsten tagas i beräkning den tid,

dock högst tre år, varunder tjänstemannen i den lägre tjänsten tillhört eller

beräknas hava tillhört löneklassen närmast under den, till vilken han på

grund av nyssnämnda föreskrift eller stadgandet i 7 § 1 morn., skall hänföras.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn

den, vilken vinner befordran till ordinarie tjänst från extra ordinarie eller

extra befattning med avlöning enligt fastställd löneplan, så ock i fråga om

den, vilken vinner befordran från förordnande med vikariatslön, varom förmäles

i 21 § 3 mom. Tjänsteman, som från extra ordinarie befattning eller

förordnande med vikariatslön befordras till ordinarie tjänst inom samma

lönegrad som den, vilken han i den extra ordinarie befattningen eller under

förordnandet tillhört, må dock icke placeras i högre löneklass än som skulle

hava tillkommit honom, örn han erhållit den ordinarie tjänsten vid tidpunkten

för tillträdandet av den extra ordinarie befattningen eller förordnandet.

2 mom. Därest tjänsteman omedelbart före tillträdandet av befattning, som

i detta reglemente avses, i statens tjänst innehade antingen ordinarie befattning

eller beställning, för vilken avlöningen fastställts enligt sådana äldre

eller eljest från reglementet avvikande grunder, att bestämmelserna i 1 mom.

icke kunna tillämpas å honom, eller ock anställning med avlöning enligt kollektivavtal,

skall han i den nya tjänsten hänföras lägst till den löneklass, i

vilken lönen närmast överstiger den avlöning han i den tidigare anställningen

ägt uppbära.

Vad som skall förstås med avlöning i den tidigare anställningen bestämmes

av delegerade.

3 mom. Om och i den mån sådant med hänsyn till föreliggande särskilda

omständigheter prövas skäligt, må delegerade kunna medgiva, att tjänsteman,

vilken tillträder i reglementet avsedd tjänst, placeras i högre löneklass

än den, lill vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. eljest skolat hänföras:
a)

där tjänstemannen omedelbart före tillträdet innehade icke-ordinarie

befattning i statens tjänst med arvode eller med avlöning enligt personligt

kontrakt;

b) där tjänstemannen omedelbart före tillträdet innehade antingen extra

ordinarie eller extra befattning med avlöning enligt av Kungl. Majit eller

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

delegerade fastställd löneplan eller ock förordnande med vikariatslön och

därvid tillhörde högre lönegrad än den, till vilken den ordinarie tjänsten

är hänförd;

c) där tjänstemannen tidigare, örn ock ej omedelbart före tillträdet, under

avsevärd tid innehaft befattning eller förordnande, som under b) sägs.

Föreligga eljest beträffande tjänsteman, som tillträder i reglementet avsedd

befattning, med hänsyn till föregången långvarig statsanställning och därunder

åtnjuten avlöning synnerliga skäl för placering i högre löneklass än

den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. skolat hänföras, må

medgivande i sådant avseende kunna lämnas av delegerade.

4 morn. Har tjänsteman före tillträdandet av tjänst, som i reglementet avses,

under avsevärd tid antingen innehaft kommunal befattning eller ock i

annan icke statlig anställning utfört arbete av allmännyttig beskaffenhet, må

delegerade, där sådant prövas skäligt, kunna lämna medgivande, varom i

3 mom. förmäles.

5 mom. Ordinarie tjänsteman, som efter egen ansökning eller därom uttryckt

önskan erhåller antingen annan tjänst inom samma lönegrad eller

tjänst inom lägre lönegrad, äger bibehålla den placering i löneklass han före

tillträdandet av den nya tjänsten innehade.

6 mom. Tjänsteman må icke på grund av bestämmelserna i denna paragraf

placeras högre än i högsta lönekl assen inom den lönegrad, som gäller

för den nya tjänsten.

9 §•

Undantags- Undantagsvis och där statens intresse sådant påkallar, må delegerade för

er^nTuiné-förvärvande av särskilt kvalificerad person lill viss befattning eller för sådan

klassplace- persons bibehållande vid tjänsten kunna tilldela honom lön enligt högre Finering.

klass inom vederbörande lönegrad än den, till vilken han enligt de i 7 och

8 §§ angivna grunderna skolat hänföras.

Är fråga om bibehållande vid tjänsten av befattningshavare, som redan

kommit i åtnjutande av lön enligt lönegradens högsta löneklass, äga delegerade

under enahanda förutsättning bevilja lön enligt än högre löneklass, där

sådan finnes i löneplanen upptagen, dock högst två löneklasser över den

högsta för lönegraden gällande.

10 §.

Avlöning vid l morn. Varder tjänsteman på grund av bestämmelse i 3 § förflyttad till

förflyttning annan tjänst inom samma lönegrad, skall han bibehållas vid den löneklassm''

m'' placering han vid förflyttningen innehade.

Förflyttas tjänsteman utan eget förvållande till tjänst inom lägre lönegrad,

skall såväl i fråga örn löneklassplacering som beträffande övriga avlöningsförmåner

så anses, som om han fortfarande tillhörde den högre lönegraden.

Har förflyttning till befattning inom lägre lönegrad föranletts av tjänstemannens

förhållande i tjänsten, utgår avlöning enligt den lägre lönegraden,

dock att lön icke i något fall må utgå enligt lägre löneklass än den för tjänstemannen

före förflyttningen gällande.

2 mom. Nedflyttas befattning till lägre lönegrad, skall den, som då innehar

befattningen, såväl i fråga örn löneklassplacering som beträffande övriga

avlöningsförmåner anses fortfarande tillhöra den högre lönegraden.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

3 kap. Semester och tjänstledighet.

11 §•

1 mom. Tjänsteman äger årligen å tid, som prövas lämplig med hänsyn

till göromålens behöriga gång, åtnjuta semester under nedan angivna antal

dagar:

Intill det år,

under vilket

tjänstemannen

fyller

40 år

Från och med

det år, under

vilket tjänstemannen

fyller

40 år

Tjänstemän, tillhörande lönegraderna RA 1—10

» » »RA 11—23

» » »RA 24—34

» » » RC 1—13

20 dagar

25

35 »

30 dagar

35 »

45 »

2 mom. Semester beräknas för kalenderår. Har på grund av tjänstgöringsförhållandena

full semester icke kunnat beredas tjänsteman före kalenderårets

utgång, äger han utfå felande antal semesterdagar under första kvartalet

nästpåföljande år.

Tjänsteman, som är stationerad å ort, där kallortstillägg utgår, må kunna

medgivas rätt att i följd åtnjuta icke blott semester för löpande år utan jämväl

återstående semester för nästföregående år.

3 mom. Därest tjänsteman tillträder eller av annan anledning än avgång

med ålderspension skall frånträda befattning vid annan tidpunkt än vid årsskifte,

beräknas hans semester i förhållande till den del av året, under vilken

befattningen innehaves. Uppstår vid dylik beräkning brutet tal, avrundas semestern

till närmast högre dagantal.

U mom. Såvitt ej vederbörande myndighet finner skäl annat medgiva, må

tjänsteman, vilken vid kalenderårs ingång sedan mera än sex månader åtnjuter

tjänstledighet av anledning, som omförmäles i 15 eller 16 §, icke

komma i åtnjutande av semester för det året, förrän han under sammanlagt

minst 90 dagar bestritt sin egen eller annan statens tjänst eller fullgjort uppdrag

för statens räkning.

5 mom. Kassörer och andra tjänstemän, som hava sig anförtrodd kassavård,

äro pliktiga att begagna sig av semester å tid, som bestämmes av vederbörande

myndighet.

12 §.

För tid, under vilken tjänsteman åtnjuter tjänstledighet från sin befattning,

skall med hans avlöning förhållas på sätt i 13—17 §§ stadgas, så framt icke

delegerade finna skäl att för visst fall annorlunda bestämma. Vid tjänstledighet

förekommande avdrag å avlöningen, tjänstledighetscivdrag, äro av tre

slag, A-, B- och C-avdrag.

A- och B-avdragen utgöra för dag räknat de belopp, som finnas angivna

i följande tabeller:

Semester.

Tjanstledig
hetsavdrag.

5—910093

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Tjänstledighet

för

offentligt

uppdrag

m. m.

Löneplan RA.

Löneklass

nr

A-avdrag

för dag

kronor

B-avdrag

för dag

kronor

Löneklass

nr

A-avdrag

för dag

kronor

B-avdrag

för dag

kronor

i

0*80

1-60

20

3-20

6-40

2

0-90

1-80

21

3-40

6-80

3

1 —

2—

22

3-60

7-20

4

M0

2-20

23

3-90

7-80

5

1-20

2-40

24

4-20

8-40

6

1-30

2-60

25

4-50

9—

7

1-40

2-80

26

5—

10 —

8

1-50

3—

27

5-50

11 —

9

1-60

3-20

28

6—

12—

10

1-70

3-40

29

6-50

13—

11

1-80

3-60

30

7—

14—

12

1-90

3-80

31

7-50

15—

13

2--

4—

32

8—

16—

14

2-10

4-20

33

8-50

17—

15

2-20

4-40

34

9—

18—

16

2-40

4-80

35

9-50

19—

17

2-60

5-20

36

10—

20—

18

2-80

5-60

37

10-50

21 —

19

3—

6—

Löneplan RC.

Löneklass

nr

A-avdrag

för dag

kronor

B-avdrag

för dag

kronor

Löneklass

nr

A-avdrag

för dag

kronor

B-avdrag

för dag

kronor

i

8—

16—

8

14—

28—

2

9—

18—

9

15-50

31 —

3

10—

20—

10

17—

34—

4

11 —

22—

11

18-50

37—

5

11-75

23-50

12

21 —

42—

6

12-50

25—

13

27—

54—

7

13-25

26-50

Oavdraget utgöres av samtliga på tjänstledighetstiden belöpande kontanta

avlöningsförmåner. I vad mån tjänsteman, som har att vidkännas C-avdrag,

skall avstå jämväl övriga med tjänsten förenade avlöningsförmåner, beror

på prövning i den ordning delegerade bestämma.

13 §.

/ mont. Under tjänstledighet för offentligt uppdrog skall tjänsteman

a) vidkännas A-avdrag, där ersättning för uppdraget ej utgår eller utgår

allenast med visst belopp för sammanträdes- eller förrättningsdag och tjänstemannen

icke medgivits rätt till gottgörelse för de avlöningsförmåner han

under ledigheten avstått, så ock där fråga är om uppdrag såsom ledamot av

riksdagen;

b) vidkännas C-avdrag, där fråga är örn anställning hos riksdagen eller

dess revisorer eller hos kyrkomötet eller örn uppdrag att deltaga i eller biträda

vid offentlig utredning (kommitté- eller sakkunniguppdrag).

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

2 morn. Under tjänstledighet för militär tjänstgöring skall tjänsteman vidkännas

B-avdrag för tid, under vilken han fullgör honom såsom beställningshavare

i reserven, å reservstat eller å övergångsstat eller såsom officer i vägoch

vattenbyggnadskåren åliggande tjänstgöring eller under vilken han genomgår

utbildningskurs för äldre reservofficerare eller är inkallad till värnpliktstjänstgöring.

3 mom. Under tjänstledighet, som enligt medgivande av vederbörande

myndighet användes för att göra iakttagelser eller idka studier, vilka kunna

tjäna verkets intressen, så ock under tjänstledighet för deltagande såsom

elev i utbildningskurs vid verket skall tjänsteman äga åtnjuta oavkortad lön.

4 mom. Då tjänsteman i andra fall än här ovan under 1—3 mom. omförmälts

åtnjuter tjänstledighet av anledning, varom i denna paragraf är

fråga, skall han vidkännas C-avdrag.

14 §.

1 mom. Vid tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten, varav föran- Tjänstledig
letts

sjukdom eller förlust av arbetsförmågan, skall tjänsteman åtnjuta oav- 1,11

kortad lön. Med olycksfall i tjänsten skall förstås vad som enligt allmän lag j tjänsten

är att hänföra till olycksfall i arbete. m. m.

2 mom. Oavkortad lön utgår jämväl, där tjänsteman på grund av sin tjänst

blivit utsatt för våld eller annan misshandel eller han i tjänsten ådragit sig

yrkessjukdom eller svårare smittsam sjukdom och av sådan anledning åtnjuter

tjänstledighet, så ock där han förbjudits att tjänstgöra till förekom

mande av smittas spridning.

Härvid förstås med yrkessjukdom sådan sjukdom, varom förmäles i gällande

lag örn försäkring för vissa yrkessjukdomar, och med svårare smittsam

sjukdom sådan sjukdom, som enligt bestämmelserna i gällande epidemilag

skall föranleda anmälan till vederbörande myndighet, för såvitt den ej

enligt förstnämnda lag är att hänföra till yrkessjukdom.

15 §.

1 mom. Vid tjänstledighet till följd av behörigen styrkt sjukdom i andra Tjänstledig
fall

än i 14 § avses skall tjänsteman het Oj1 följd

a) äga uppbära oavkortad lön under högst det antal dagar av ett ochav n)s''uI^dom

samma kalenderår, som här nedan angives, nämligen:

för tjänstemän, tillhörande lönegraderna RA 1—10 .......... 25 dagar

» » » RA 11—23 .......... 20

» » RA 24—34|

» » i> » RC 1—131 .......... * ’

b) vidkännas A-avdrag för tid därutöver.

Vad i detta moment sägs gäller, i enlighet med vad därom är särskilt stadgat,

även i fråga örn avlöning till tjänsteman, som erhåller tjänstledighet för

tvångsvis anordnad läkarundersökning.

2 moni. Har tjänsteman beviljats tjänstledighet för svag hälsas vårdande

och är behovet av sådan ledighet behörigen styrkt, skall han vidkännas Ilavdrag.

3 mom. Såvitt ej vederbörande myndighet finner skäl annat medgiva, må

tjänsteman, som vid kalenderårs ingång sedan mera än sex månader åtnju

ter tjänstledighet av anledning, sorn i 1 eller 2 mom. sågs, vid ledighet på

grund av sjukdom under det året icke komma i åtnjutande av oavkortad lön,

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

förrän han linder sammanlagt minst 90 dagar bestritt sin egen eller annan

statens tjänst eller fullgjort uppdrag för statens räkning.

U mom. Vid tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd skall kvinnlig

tjänsteman

a) vidkännas A-avdrag under en tid av högst 120 dagar, varav högst 90

dagar efter förlossningen;

b) vidkännas C-avdrag för tid därutöver.

16 §.

Tjänstledig- Vid tjänstledighet för enskild angelägenhet skall tjänsteman

''skilnan e” a) uPPbara oavkortad lön för lid, vilken han använder för verkställande

S lägenhet6 av flyttning» då han förflyttats utan egen ansökan eller därom uttryckt önskan,

dock högst 3 dagar;

b) vidkännas B-avdrag för tid, varunder han idkar studier eller bedriver

arbete, som prövas vara av betydelse för verket eller för tjänstemannens

kompetens för viss uppgift eller befattning inom verket, dock sammanlagt

högst 120 dagar av den tid han innehar befattning inom en och samma lönegrad;
c)

vidkännas B-avdrag för tid, varunder han fullgör uppdrag inom sådan

personalsammanslutning, som avser att tillvarataga befattningshavarnas intressen

i tjänsten eller främja deras yrkesutbildning, dock högst 15 dagar

av ett och samma kalenderår;

d) likaledes vidkännas B-avdrag, där ledigheten beviljats för annan enskild

angelägenhet av vikt, dock högst 15 dagar av ett och samma kalenderår;

samt

e) vidkännas C-avdrag i andra fall än här ovan under a)—d) sägs.

17 §.

Nedsättning l mom. Där tjänsteman av anledning, som enligt stadgandena i 13—16 §§

lin sticTsamt tjänstledighetsavdrag, medgives nedsättning av tjänstgöringstiden,

'' partiellskall avdraget å lönen beräknas i förhållande till den omfattning, vari tjänstdighet.

göringstiden nedsatts.

2 morn. Har tjänsteman för handläggning av visst ärende eller viss grupp

av ärenden inom verket eller eljest för fullgörande av särskilt åliggande i

tjänsten erhållit befrielse helt eller delvis från övriga honom åliggande

tjänstegöromål, skall han för den tid, sådan befrielse varar, åtnjuta oavkortad

lön.

18 §.

Avstängning 1 morn. Tjänsteman, som är avstängd från tjänstgöring, hålles häktad för

från tjänst-brott eller undergår frihetsstraff, skall under tiden vidkännas C-avdrag, så

göring m. m. framt ej prövas skäligt att låta honom uppbära någon del av avlöningen.

Finnes avstängningsåtgärden hava varit obefogad eller blir för brott häktad

frikänd, skall vad av hans avlöning innehållits till honom utbetalas.

Vad sålunda stadgats i fråga om tjänsteman, vilken hålles häktad för

brott, skall gälla jämväl beträffande den, som av polismyndighet kvarhålles

såsom misstänkt för brott; dock att, där häktningsåtgärd ej vidtages, tjänstemannen

skall äga åtnjuta oavkortad avlöning under tiden för kvarhållandet.

I fråga örn avlöning till tjänsteman, som avstängts från tjänstgöring på

grund av vägran att underkasta sig tvångsvis anordnad läkarundersökning,

är särskilt stadgat.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

2 mom. Avhåller sig tjänsteman från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig

ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall, skall

han för den tiden vidkännas C-avdrag.

19 §.

Där arbetets behöriga gång kräver tjänstgöring jämväl under sön- och

helgdag, skall tjänsteman, i den mån så utan avsevärda svårigheter kan

ske, beredas frihet från tjänstgöring minst varannan sådan dag.

4 kap. Fasta Hine t il lagg och särskilda ersättningar.

20 §.

Till tjänsteman, som är stationerad å ort inom rikets nordliga delar, där

vistelsen på grund av klimatiska förhållanden och levnadsbetingelserna i

övrigt kan anses medföra avsevärda olägenheter i fysiologiskt hänseende,

utgår kallort stillägg med nedanstående, för olika kallortsklasser bestämda

belopp för år räknat, nämligen:

för kallortsklass I ... . 90 kronor för kallortsklass IV .... 360 kronor

» » II____ 150 » » » V---- 540 »

» » III____ 240 » » » VI---- 720 » .

I fråga örn de orter, där kallortstillägg må utgå, samt dessa orters fördelning

å de olika kallortsklasserna skall tillämpas vad härutinnan gäller för

tjänstemän vid den civila statsförvaltningen.

21 §.

1 mom. Tjänsteman med lön enligt löneplan RA, vilken erhållit förordnande

att såsom vikarie uppehålla befattning inom högre lönegrad av samma

löneplan, äger uppbära vikariatsersättning med belopp för dag räknat, motsvarande

skillnaden mellan de i nedanstående tabell angivna beloppen för, å

ena sidan, den lönegrad, till vilken den uppehållna befattningen är hänförd,

och, å andra sidan, den lönegrad den vikarierandes egen tjänst tillhör, dock

med minst 60 öre om dagen:

Lönegrad

nr

Belopp

kronor

Lönegrad

nr

Belopp

kronor

Lönegrad

nr

Belopp

kronor

t

0-60

13

2-35

24

6-25

2

0-70

14

2*55

25

6-85

3

0-80

15

2-80

26

7-45

4

0-90

16

3-05

27

8-05

5

105

17

3-35

28

8-70

C

1-20

18

3-65

29

9-35

7

1-35

19

4—

30

10—

8

1-50

20

4-35

31

10-65

9

1-65

21

4-70

32

11-30

10

1-80

22

5-05

33

11-95

11

1-95

23

5-65

34

12-60

12

2-15

2 mom. De i 1 mom. meddelade bestämmelserna angående vikariatsersättning

skola tillämpas jämväl beträffande tjänsteman, vilken, utan att fråga är

om vikariat, erhållit förordnande all bestrida göromål, sorn eljest ankomma

Helgdags
ledighet.

Kallorts
tillägg.

Vikariatsersättning

och vikari - atslön.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

på tjänsteman tillhörande högre lönegrad, eller vilken förordnats såsom

vikarie i fall, som avses i 17 §. Då så med hänsyn till göromålens omfattning

finnes skäligt, må emellertid ersättningen därvid bestämmas till lägre

belopp än i 1 mom. föreskrives.

3 mom. Kan förordnande, som avses i 1 eller 2 moni., väntas bliva av

längre varaktighet, äger vederbörande myndighet medgiva, att den förordnade

må, i stället för lön å egen befattning samt vikariatsersättning enligt

bestämmelserna i 1 inom., uppbära vikariatslön. Såsom förutsättning för

åtnjutande av vikariatslön gäller tillika, att förordnandet, i förekommande

lall efter kungörande till ansökning, meddelats i den ordning, som är stadgad

för den uppehållna tjänstens besättande med ordinarie innehavare.

Vikariatslön utgår enligt löneklassen närmast lägre än den, vilken skulle

hava gällt, därest den förordnade varit ordinarie innehavare av den högre

tjänsten, varvid emellertid skall iakttagas, å ena sidan, att vikariatslönen

med minst en löneklass överstiger den för vederbörande i egen befattning

gällande löneklassen och, å andra sidan, att vikariatslönen icke må utgå

enligt högre löneklass än den högsta för den högre tjänsten gällande löneklassen.

Understiger månadsbeloppet av den sålunda beräknade vikariatslönen vad

den förordnade ägt uppbära i lön å egen befattning för hel månad jämte

vikariatsersättning enligt bestämmelserna i 1 mom. för 30 dagar, skall

vikariatslönen utgå med däremot svarande högre belopp.

För den, som uppbär vikariatslön, gälla i övrigt i tillämpliga delar de

stadganden, som meddelats beträffande ordinarie tjänsteman i den lönegrad

förordnandet avser. Den förordnade anses därvid tillhöra den löneklass, enligt

vilken vikariatslönen med tillämpning av bestämmelserna i andra stycket

utgår eller skolat utgå.

4 mom. Ersättning vid vikariat å ordinarie tjänst i andra fall än i 1—3

mom. avses bestämmes, där ej annorlunda i 9 kap. stadgas, av delegerade.

5 mom. Tjänsteman, som förordnas att såsom vikarie bestrida extra ordinarie

befattning inom högre lönegrad, äger uppbära den vikariatsersättning,

som enligt 1 mom. skulle tillkomma honom, därest jämväl den extra ordinarie

befattningen vore ordinarie, och skall i övriga hänseenden ej lida inskränkning

i de förmåner, som tillkomma honom i hans ordinarie tjänst.

22 §.

Reseersätt- l morn. För tjänsteresa inom riket utgår ersättning enligt grunderna för

ning- allmänna resereglemente! samt särskilda av delegerade utfärdade föreskrifter.

2 mom. För sådana regelbundet eller ofta återkommande resor, som innefattas

i tjänstemans vanliga tjänstutövning, må tjänsteman åtnjuta ersättning

enligt särskilda av vederbörande myndighet meddelade bestämmelser.

3 mom. För resor utom riket utgår ersättning enligt grunder, som fastställas

av vederbörande myndighet.

23 §.

Tjänstgö- I fråga örn tjånstgöringstraktamente under tjänstgöring å annan ort inom

ringstrakta- riket än stationeringsorten skola tillämpas de grunder, som i sådant hänn,

ente- seende gälla för tjänstemän i motsvarande löneställning vid den civila statsförvaltningen.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

24 §.

Tjänsteman, som utan egen ansökning eller därom uttryckt önskan förflyttats

från en stationeringsort till en annan eller som vid övergång från

icke-ordinarie till ordinarie tjänst eller till följd av befordran eller förordnande

att uppehålla annan tjänst nödgats flytta till annan ort eller som eljest

fått sig ålagt att byta bostad, äger i anledning härav uppbära ersättning för

flyttningskostnad. Beträffande dylik ersättning skola gälla de bestämmelser,

som av Kungl. Majit meddelats för tjänsteman i motsvarande löneställning

vid den civila statsförvaltningen.

Vad nu är sagt gäller ock i fråga örn tjänsteman, som från befattning i

statens tjänst, å vilken detta reglemente icke äger tillämpning, befordrats

till eller förordnats å tjänst, som i reglementet avses.

25 §.

Till tjänsteman med kassörsgöromål utgå felräkningspenningar enligt

grunder, som i 9 kap. angivas.

För tid, under vilken här avsedd tjänsteman icke bestrider sin tjänst, uppbäras

felräkningspenningarna av vikarien.

Förordnas innehavare av befattning, med vilken ej är förenad kassörsgöromål,

att bestrida dylika göromål utan att fråga är örn vikariat, må vederbörande

myndighet kunna tillerkänna honom felräkningspenningar med

iakttagande av de grunder, som i 9 kap. stadgas.

26 §.

1 mom. Där tjänstgöring utöver fastställd arbetstid undantagsvis måste

äga rum, må, i den mån vederbörande myndighet så bestämmer, för dylik

tjänstgöring å befattning, tillhörande någon av lönegraderna RA 1—18, kunna

utbetalas övertidsersättning med nedanstående belopp för timme räknat:

Vid övertidsarbete

å befattning inom

lönegrad nr

Kronor

Vid övertidsarbete

å befattning inom

lönegrad nr

Kronor

Vid övertidsarbete

ä befattning inom

lönegrad nr

Kronor

1

1.30

7

1-70

13

2-30

2

1-35

8

1-80

14

2-40

3

1-40

9

1-90

15

2-50

4

1-45

10

2-00

16

2-70

5

1-50

11

2-10

17

2-90

6

1-60

12

2-20

18

3-10

För beräkning av övertidsersättning skall varje timme mellan klockan 22

och 6, varunder övertidsarbete fullgjorts, ävensom varje övertidstimme å

sön- och helgdag samt å påskafton, midsommarafton och julafton räknas

såsom en och en halv timme.

2 mom. Såsom allmänt villkor för utbetalande av övertidsersättning gäller,

att för befattning eller tjänstgöring, varom fråga är, fastställts en arbetstid,

icke understigande 7 timmar för dag eller 42 timmar för vecka, att

överordnad i varje särskilt fall beordrat eller godkänt arbetets utförande å

tid utöver fastställd arbetstid samt att mot övertidsarbetet svarande ledighet

icke lämpligen kan beredas.

.‘i mom. Närmare bestämmelser rörande tillämpningen av föreskrifterna

i denna paragraf utfärdas av vederbörande myndighet.

Ersättning

för flyttningskostnad.

Felräknings

penningar.

övertids
ersättning.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

27 §.

Aekord ^eller Tjänsteman, tillhörande någon av lönegraderna RA 1—18, må för utförande

>e mg. av visst arbete kunna, efter därom träffad överenskommelse, i stället för fastställd

avlöning uppbära ersättning efter ackord eller beting, där så prövas

lämpligt för tillgodoseende av statens intressen.

28 §.

Osanning 1 morn. I fall, som omförmälas i 9 kap. av reglementet, må vid vissa

uppdrag befatln.!ngar ävensom för särskilda uppdrag eller särskild tjänstgöring vid

lil. ni. vederbörande verk utgå ersättningar och förmåner i enlighet med våd i

nämnda kapitel stadgas.

Har tjänsteman, vilken åtnjuter ersättning för särskilt uppdrag, erhållit

annan ledighet än semester, skall på beslut av vederbörande myndighet

bero, i vad mån ersättningen må för den tiden tillgodonjutas.

2 mom. Gratifikation eller belöning må kunna tilldelas tjänsteman, därest

medel för sådant ändamål finnas anvisade.

3 morn. Utöver vad i detta reglemente förutsättes eller eljest enligt beslut

av riksdagen medgivits, må tjänsteman icke för tjänstgöring vid vederbörande

verk åtnjuta ersättning eller förmån, så framt ej för uppdrag eller

arbete, vilket kan anses falla utom tjänstemannens vanliga tjänstutövning,

anvisats särskilda medel och den myndighet, varunder tjänstemannen lyder,

finner skäl medgiva särskild gottgörelse.

5 kap. Rörligt tillägg.

29 §.

Avlönings- 1 morn. Å lön, vikariatsersättning och vikariatslön utgår under de förutVHkaå"pörliet

?äUningar och ,enligt de. grunder, som i detta kapitel angivas, rörligt tillägg

tillägg "ingår, * förhållande till den ökning i de allmänna levnadskostnaderna, som må

m. m. föreligga i jämförelse med de genomsnittliga levnadskostnaderna under

år 1935.

2 mom. Rörande beräkning av levnadskostnadernas storlek i jämförelse

med 1935 års genomsnittliga levnadskostnader samt fastställande av det

levnadskostnadstal, som angiver levnadskostnadernas förhållande till sagda

levnadskostnadsniva, gäller vad därutinnan föreskrives beträffande den

civila statsförvaltningen.

30 §.

Qnmder för / inom. Rörligt tillägg utgår, då levnadskostnadstalet utvisar ökning i

101 lfog '' förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnadsnivå med fyra enheter

eller mera, och utgör tre procent å avlöningen för varje hel mångfald

av fyra, vartill ökningen uppgår. Där levnadskostnadstalet, efter att hava

uppnått sådan ökning, åter nedgår, skall dock rörligt tillägg åtnjutas efter

oförändrat procenttal, så länge levnadskostnadstalet överstiger närmast lägre

hela mångfald av fyra.

2 mom. Såsom begränsning av vad i 1 mom. stadgats skall gälla, att

även örn levnadskostnadstalet utvisar ökning med mer än tjugu enheter,

rörligt tillägg likväl icke må utgå efter högre procenttal än femton.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

31 §.

1 mom. Rörligt tillägg beräknas å sammanlagda beloppet för månad av Beräkning

de avlöningsförmåner, å vilka sådant tillägg enligt bestämmelserna i 29 §

1 mom. må åtnjutas. ‘"

Härvid skall dock iakttagas,

att tillägg ej beräknas å belopp, varmed avlöningen överstiger 900 kronor,

och ej heller å i avlöningen ingående öretal, som överskjuter fullt krontal,

samt att, där beräknat tillägg icke slutar å helt femtal ören, detsamma

skall jämkas till närmaste femtal.

2 mom. Till hjälp vid uträkning av rörligt tillägg begagnas de tabeller

och anvisningar, som Kungl. Majit för ändamålet utfärdar för den civila

statsförvaltningen.

6 kap. Sjukvård och begravningshjälp.

32 §.

1 mom. Vid sjukdom erhåller tjänsteman på statens bekostnad läkar- Allmänna

vård jämte läkemedel samt vid skada till följd av olycksfall i tjänsten, som Bestämmelmedfört

förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till ar-ser

betsförmågans höjande eller eljest till lindrande av menliga följder av olycksfallet

nödiga hjälpmedel, allt i den omfattning och under de villkor, som i

detta kapitel stadgas eller av delegerade för särskilt fall bestämmas.

Där ej fråga är örn olycksfall i tjänsten, må till läkarvård hänföras tandvård

endast om sådan vård avser botande av sjukdom i tändernas omgivningar

eller prövas vara av väsentlig betydelse för botande av annan sjukdom,

vilken står i orsakssammanhang med tändernas tillstånd.

2 mom. Vad i detta kapitel stadgas i fråga om olycksfall i tjänsten gäller

även i fall, som avses i 14 § 2 mom.

3 mom. Erforderliga föreskrifter rörande tillämpningen av bestämmelserna

i detta kapitel meddelas av delegerade.

33 §.

Läkarvård, som enligt detta reglemente bekostas av statsmedel, skall, där Verksläkare.

ej annat följer av vad här nedan stadgas, ombesörjas av särskilda, för sådant

ändamål anställda verksläkare.

Instruktion för verksläkare utfärdas av delegerade.

34 §.

1 mom. Tjänsteman är berättigad att kostnadsfritt anlita verksläkaren Läkarvård

för erhållande av läkarvård och intyg, som i tjänsten erfordras rörande ocl} ''»kartjänstemannens

hälsotillstånd. Erfordras för ställande av diagnos röntgen- "''hedler

annan undersökning, som ej lämpligen kan utföras av verksläkaren,

skall jämväl kostnaden för sådan undersökning bestridas av statsmedel.

Kostnader för erforderlig läkarvård samt för intyg och undersökning, som

nyss sagts, må bestridas av statsmedel även i de fall, då tjänsteman uppehåller

sig å sådan ort, att han icke lämpligen kan anlita verksläkaren, eller

då vid trängande behov av läkarvård verksläkaren icke hinner anlitas. I

dylika fall bör tjänstemannen i första rummet frånvända sig till annan av

staten eller av kommun anställd läkare.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

2 moni. Läkarintyg, som i tjänsten åberopas, skall vara utfärdat av verksläkaren

eller försett nied dennes attest. Likaså skall räkning å kostnad för

rådfrågning eller behandling av annan läkare eller av tandläkare vara attesterad

av verksläkaren, innan utbetalning på grund av räkningen äger rum.

35 §.

Sjukhusvård._ _ _ _ _ _ _ _ _ _ ____ _ ____ _ _

36 §.

Specialist- / moni. Kostnad för anlitande av läkare, som specialiserat sig på bevar

• handling av vissa sjukdomsfÖrmer, bestrides vid olycksfall i tjänsten samt

vid fall av tuberkulos helt och eljest till tre fjärdedelar av statsmedel, under

förutsättning att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen enligt

bestämmelserna i 34 § 1 mom. ägt anlita, förklarat sådan specialistvård

nödvändig samt verksläkaren antingen själv lämnat anvisning på eller ock

godkänt valet av specialist.

Utan hinder av vad i första stycket sägs skall dock kostnad för specialistvård,

som meddelas å poliklinik vid allmänt sjukhus, bestridas helt av statsmedel.

2 mom. Vad i 1 mom. sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga

örn kostnad för anlitande av tandläkare i fall. som avses i 32 § 1 mom.

andra stycket.

37 §.

Läkemedel. f mom. Av statsmedel bestridas kostnaderna för läkemedel, som föreskrivits

antingen av verksläkaren eller annan läkare, vilken tjänstemannen

enligt bestämmelserna i 34 § 1 mom. ägt anlita, eller ock av specialist, till

vilken tjänstemannen enligt bestämmelserna i 36 § 1 mom. hänvänt sig.

2 mom. Räkning å läkemedelskostnad skall vara attesterad av verksläkaren,

innan utbetalning på grund av räkningen äger rum.

38 §.

Råd, massage 1 morn. Behandling med bad, massage, elektricitet, hetluft m. m., som

m. m. av verksläkaren ordineras såsom nödvändig för botande av viss angiven

sjukdom, må bekostas vid olycksfall i tjänsten helt och eljest till hälften av

statsmedel.

2 mom. Konstgjorda lemmar, kirurgisk! bandage och andra dylika hjälpmedel,

som tjänsteman nödgas begagna till följd av olycksfall i tjänsten,

bekostas av statsmedel.

3 mom. I de fall, då vederbörande myndighet finner skäl anordna vaccination

mot epidemisk sjukdom, gäldas kostnaden härför av statsmedel.

39 §.

Resor och I den män så prövas skäligt, må av statsmedel bestridas kostnad för den

sjuktrans- sjukes resa eller forslande till och från läkare eller sjukvårdsinrättning,

porter. under förutsättning att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen

enligt bestämmelserna i 34 § 1 mom. ägt anlita, förklarat resan eller förflyttningen

nödvändig för ställande av diagnos eller för sjukdomens behöriga

behandling. Likaledes må av statsmedel kunna ersättas skälig kostnad för

resa, som tjänsteman nödgats företaga för erhållande av specialistvård samt,

där fråga är örn olycksfall i tjänsten, för erhållande av behandling, som

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

avses i 38 § 1 moni., ävensom för anskaffande av hjälpmedel, varom förmärs

i 38 § 2 mom.

Jämväl skälig kostnad för läkares resa för besök hos den sjuke i det fall,

då denne icke utan våda kan flyttas, må kunna ersättas av statsmedel.

40 §.

1 mom. Avlider tjänsteman, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp

utbetalas ett belopp av 400 kronor. Efterlämnar tjänstemannen anhöriga,

som äro berättigade till familjepension enligt familjepensionsreglementet

för riksdagens verk, skall dock, där tjänstemannens lön för månad

jämte därå belöpande rörligt tillägg överstiger familjepensionen för månad,

begravningshjälpen ökas med ett belopp motsvarande skillnaden. För beräkning

av lön, rörligt tillägg och familjepension skola läggas till grund

förhållandena under den månad, då dödsfallet inträffat.

1 begravningshjälp, varom här stadgas, skall den vid dödsfall till följd

av olycksfall i arbete enligt lag och särskild författning utgående begravningshjälpen

anses inbegripen.

2 moni. Beträffande tjänsteman, som på grund av statstjänsten åtnjuter

familjepensionsrätt enligt andra föreskrifter än som innefattas i familjepensionsreglementet

för riksdagens verk, äger vederbörande myndighet med

tillämpning av de grunder, som i 1 mom. avses, meddela beslut örn förhöjning

av begravningshjälpen.

3 mom. Avlider tjänsteman under tjänstgöring å annan ort än stationeringsorten,

må utöver begravningshjälp, varom i 1 mom. förmäles, efter

vederbörande myndighets bestämmande i förekommande fall av statsmedel

bestridas kostnaderna för transport av den avlidne till stationeringsorten

eller till annan ort, i sistnämnda fall dock högst med belopp, motsvarande

kostnaderna för transport lill stationeringsorten.

7 kap. Tjänstebostad m. ni.

41 §.

Därest åt tjänsteman anvisas t jämt eb ostad, är han skyldig att bebo densamma.

Med tjänstebostad förstås av staten ägd eller disponerad lägenhet,

vars upplåtande åt viss tjänsteman vid verket finnes påkallat ur tjänstesynpunkt.

1 fråga örn lägenhetens begagnande och bestämmandet av ersättningen

härför gälla de närmare föreskrifter, som i detta kapitel stadgas eller som

eljest meddelas av delegerade eller vederbörande myndighet.

42 §.

7 mom. För tjänstebostads begagnande skall tjänsteman månadsvis erlägga

ersättning genom avdrag å avlöningen eller, i den mån honom tillkommande

avlöningsbelopp ej därtill förslår, genom kontant inbetalning.

2 mom. Ersättning för tjänstebostad, däri inbegripen i förekommande

fall gottgörelse för centraluppvärmning eller annan särskild förmån, som

kan följa med bostaden, bestämmes med hänsyn till det pris, som å orten

i allmänhet gäller för lägenhet, vilken beträffande storlek och bekvämlighet

saint beskaffenhet i övrigt kan anses likvärdig med tjänstebostaden.

3 mom. Kan överenskommelse rörande ersättningens storlek icke träffas

mellan vederbörande myndighet och tjänsteman, sorn skall bebo lägenheten,

Begravnings
hjälp.

.Skyldighet

att bebo

tjänstebostad

m. m.

Ersättning

för tjänstebostad

m. m.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Avträdande

av tjänstebostad

ni. m.

Ersättning

för bränsle

och belysning.

Tillhandahållande

av

tjänstedräkt

m. m.

Ersättning

för klädespersedlar

och materialier.

hänskjutes frågan till lönenämnden för riksdagens verk. Över nämndens

beslut i sådant ärende må klagan ej föras.

Intill dess ersättningen blivit bestämd, skall densamma utgå med det av

myndigheten fordrade beloppet, med rätt för bostadsinnehavaren att, därest

beloppet av lönenämnden nedsättes, återbekomma vad han erlagt för mycket.

Jämkning av fastställd ersättning för tjänsteboslad må icke påkallas,

förrän minst ett år förflutit från det ersättningen senast fastställdes.

43 §.

1 mom. Innehavare av tjänstebostad eller, örn han avlidit, hans dödsbo

skall, såvida annat icke avtalats, avträda bostaden å fardag, som infaller

näst efter tre månader från det uppsägning skett eller dödsfall timat; dock

skall, örn icke annorlunda överenskommes, avflyttning ske:

a) därest bostadsinnehavaren befordras eller i annan ordning förflyttas

och ny tjänstebostad anvisas honom, inom skälig tid därefter, men då sådan

bostad ej anvisats honom, å den fardag, som inträffar näst efter tre månader

från det han erhöll kännedom om beslutet rörande befordringen eller

förflyttningen;

b) därest bostadsinnehavaren avgår ur tjänst med pension, å närmaste

fardag efter avgången;

c) därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid den

löpande månadens utgång.

2 mom. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo

skall i den omfattning, som kan finnas lämplig, mot skälig gottgörelse upplåta

utrymme i bostaden för tjänstemannens vikarie eller efterträdare.

44 §.

Då på grund av särskilda omständigheter prövas skäligt att tillhandahålla

tjänsteman bränsle eller belysning för hans bostad, skall han erlägga

ersättning därför, beräknad efter myndighetens självkostnadspris.

8 kap. Tjänstedräkt.

45 §.

Tjänsteman, som är pliktig att under tjänstgöring vara iförd tjänstedräkt

(uniform) eller bära tjänstetecken eller vars tjänstgöring påkallar

nyttjandet av särskild skyddsbeklädnad, äger genom vederbörande myndighets

försorg bekomma för ändamålet erforderliga persedlar och materialier

antingen med äganderätt, mot särskild ersättning enligt de i 46 §

angivna grunderna, eller, där så prövas lämpligt i fråga örn tjänstetecken

eller skyddsbeklädnad, såsom lån.

46 §.

1 mom. Ersättning för utbekomna klädespersedlar eller materialier skall

motsvara myndighetens självkostnadspris. I fråga örn tjänsteman, som är

pliktig alt under tjänstgöring bära fullständig uniform, skall dock vid ersättningens

bestämmande avdragas ett belopp, motsvarande trettio procent

av självkostnadspriset, vederbörande myndighet likväl obetaget att, där särskilda

skäl därtill föreligga, medgiva större avdrag.

2 mom. Ersättning skall i regel erläggas kontant vid persedlarnas eller

materialiernas utbekommande. Efter lämnat medgivande må ersättningen

dock kunna erläggas genom avdrag å tjänstemannens avlöning under viss tid.

3 mom. Smärre tjänstetecken samt tillbehör till uniform, såsom grad
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

beteckningar, mössmärken och knappar, vilka utlämnats mot ersättning, må,

etter skälig brukningstid, av myndigheten återinlösas med ett belopp, motsvarande

hälften av den erlagda ersättningen.

47 §.

Till tjänsteman må icke utlämnas persedlar eller materialier i större örn- Brukningstid

fattning eller av annat slag, än som erfordras för hans personliga bruk * ^j, Pmateriak

tjänsten. Till ledning vid utlämnandet skall fastställas, vad som för olika lier

persedlar under skilda tjänstgöringsförhållanden skall anses motsvara normal

brukningstid. Därest persedlarna på grund av olyckshändelse, stöld eller

dylikt förstörts, skadats eller frånhänts tjänstemannen, må utlämning av

ersättningspersedlar kunna äga rum utan hinder därav, att den fastställda

brukningstiden ej tilländalupit.

Vad sålunda stadgas gäller även i fråga örn persedlar och materialier,

vilka utlämnats såsom lån.

9 kap. Särskilda bestämmelser.

48 §.

Såsom tillägg till eller undantag från vad i 1—8 kap. stadgas skola för Särskilda bevisa

i detta kapitel avsedda tjänstemän, som här nedan i 49—51 §§ angivas, stämmelser.

gälla de särskilda bestämmelser, som i nämnda paragrafer meddelas.

49 §.

Riksbanken.

1 mom. Vice riksbankschef, som ej är fullmäktig, må av fullmäktige

kunna tillerkännas arvode utöver lönen med högst 7 000 kronor för år.

Tilläggsarvode

till vice

riksbankschef.

2 morn. Till andre deputerad, som förordnats att fullgöra riksbanks- Ersättning

chefen åvilande göromål, utgår särskild ersättning enligt fullmäktiges be- till vikarie

stämmande. bånkschef.

3 mom. Förordnas vikarie för andre deputerad, äger denne åtnjuta ersättning

med belopp, motsvarande den lön jämte rörligt tillägg, som tillkommer

andre deputerad.

4 mom. Felräkningspenningar må till nedan angivna tjänstemän utgå

med högst följande belopp för år räknat:

Ersättning

till vikarie

för andre

deputerad.

Felräknings

penningar.

Huvudkontoret

kassör ................................................ 1 500 kronor

tjänsteman, som förestår bronsmyntkassan ................ 600 »

Avdelningskontoret i Göteborg

kassör ................................................ 1 500 »

biträde åt kassör ...................................... 1 200 »

tjänsteman, som förestår mynträkningsavdelningen ........ 1 200 >

Avdelningskontoret i Malmö

kassör ................................................ 1 500 »

tjänsteman, som förestår sedel- och mynträkningsavdelningen 1 200 »

bilriide åt kassör (växlingsgöromål) ...................... 600 »

övriga avdelningskontor

kassör ................................................ 750 »

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Måltid vid

övertidsarbete.

Tilläggsarvode

till riksgäldsdirektör.

Arvode till

riksgäldsdirektörens

ersättare

m. m.

Felräknings
penningar.

Fri bostad

för portvakt.

Hälften av vederbörande tjänsteman tillkommande felräkningspenningar

skall av riksbanken innehållas och göras räntebärande, intill dess vad som

innehållits jämte upplupen ränta uppgår till tre gånger årliga beloppet av

de för tjänstemannen fastställda felräkningspenningarna.

För täckande av uppkommen kassaförlust må riksbankens direktion efter

ansökan medgiva utbetalning av innehållna felräkningspenningar jämte upplupen

ränta.

När tjänsteman icke längre ifrågakommer för göromål, med vilka följer

rätt till felräkningspenningar, må direktionen likaledes medgiva sådan utbetalning.

5 mom. Befinnes med hänsyn till tjänstgöringens art och arbetets lämpliga

bedrivande måltid böra i samband med anbefallt övertidsarbete anordnas

inom riksbankens lokaler, må dylik måltid kunna tillhandahållas de i

övertidsarbetet deltagande tjänstemännen på riksbankens bekostnad. I fall,

som här avses, må särskild övertidsersättning ej utgå.

50 §.

Riksgäldskontoret.

/ mom. Riksgäldsdirektör, som ej är fullmäktig, må av fullmäktige kunna

tillerkännas arvode utöver lönen med högst 4 000 kronor för år.

2 mom. Till tjänsteman, som förordnats att vara riksgäldsdirektörens ersättare,

utgår dels arvode med 1 000 kronor för år, dels vid tjänstgöring

under riksgäldsdirektörens semester eller tjänstledighet ett månatligt tjänstgöringsarvode

av 500 kronor.

Därest till ersättare förordnas fullmäktig, äger denne åtnjuta ersättning

med belopp, som fastställes av fullmäktige.

Hava fullmäktige vid förfall för riksgäldsdirektörens ersättare förordnat

annan att fullgöra riksgäldsdirektören åvilande göromål (tillfällig ersättare),

äga fullmäktige bestämma den särskilda ersättning, som i anledning härav

prövas böra utgå till den förordnade.

3 mom. Till kassören må utgå felräkningspenningar till belopp av högst

1 200 kronor för år.

Hälften av de kassören tillkommande felräkningspenningarna skall av

riksgäldskontoret innehållas och göras räntebärande, intill dess vad som innehållits

jämte upplupen ränta uppgår till en och en halv gånger årliga

beloppet av de fastställda felräkningspenningarna.

För täckande av uppkommen kassaförlust må fullmäktige efter ansökan

medgiva utbetalning av innehållna felräkningspenningar jämte upplupen

ränta.

När tjänsteman icke längre ifrågakommer såsom kassör, må fullmäktige

likaledes medgiva sådan utbetalning.

51 §.

Riksdagens hus.

Portvakten i riksdagens hus äger åtnjuta fri bostad med värme och lyse.

Beträffande denna bostad skola i tillämpliga delar gälla föreskrifterna i

43 §.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

lO kap. Delegerade för riksdagens verk. Lttnenämnd.

52 §.

Delegerade för riksdagens verk utgöras av två av fullmäktige i riksbanken

och två av fullmäktige i riksgäldskontoret, vilka vederbörande fullmäktige

inom sig utse för ett år åt gången, samt ordföranden i styrelsen för riksdagsbiblioteket.

Gäller fråga, som enligt reglementet skall av delegerade avgöras, tjänsteman

vid justitieombudsmansexpeditionen eller militieombudsmansexpeditionen,

skall vederbörande ombudsman beredas tillfälle att deltaga i ärendets

avgörande.

Instruktion för delegerade utfärdas av bankoutskottet.

53 §.

Den, som icke åtnöjes med delegerades beslut, äger däri hos bankoutskottet

söka ändring genom besvär.

Missnöje med beslut skall, vid äventyr av talans förlust, skriftligen anmälas

hos delegerade inom fjorton dagar efter den dag, då klaganden erhållit

del av beslutet.

Besvären skola därefter, vid enahanda äventyr, inom ytterligare fjorton

dagar ingivas till delegerade, vilka hava att så snart ske kan överlämna

besvären jämte eget utlåtande till bankoutskottet.

54 §.

För beredning av ärenden, vilka angå tillämpningen av detta reglemente

jämte därtill hörande tilläggsbestämmelser, skall finnas en lönenämnd.

Denna nämnd, i vilken löntagar-, förvaltnings- och de allmänna intressena

böra vara representerade, skall bestå av sju ledamöter, vilka jämte

lika antal suppleanter för dem tillsättas av bankoutskottet varje gång för

en tid av tre år. Bland de sålunda tillsatta förordnar bankoutskottet ordförande

och vice ordförande.

Instruktion för nämnden utfärdas av bankoutskottet.

11 kap. Reglementets tillämplighet m. m.

55 §.

1 mom. Beträffande tjänsteman, vilken vid detta reglementes ikraftträdande

innehar befattning, som i reglementet avses, skall såsom förutsättning

för reglementets tillämpning gälla, att lian ej före viss av delegerade

fastställd tidpunkt gjort anmälan, att han icke vill underkasta sig reglementets

villkor och bestämmelser.

2 mom. Tjänsteman, å vilken reglementet erhåller tillämpning, skall vara

pliktig att underkasta sig minskning i, upphörande av eller eljest ändrade

bestämmelser rörande de förmåner eller ersättningar, örn vilka förmäles i

4 kap. 22—24 och 26 §§, 6 kap. 32—39 §§, 7 och 8 kap. ävensom 9 kap.

49 § 4 morn., 50 § 2 och 3 mom. samt 51 §.

Delegerade

för riksdagens

verk.

Besvär över

delegerades

beslut.

Lönenämnd.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

3 mom. Tjänsteman, å vilken reglementet erhåller tillämpning, är jämväl

pliktig att, därest de allmänna levnadskostnaderna nedgå med tio procent

eller mera i förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnader,

efter prövning av riksdagen underkasta sig minskning av lönen med högst

fem procent av de i vederbörande löneplaner upptagna årslönebeloppen.

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1939, från och med vilken dag

det av 1921 års riksdag antagna avlöningsreglementet för befattningshavare

vid riksdagens verk samt av samma års riksdag meddelade särskilda bestämmelser

angående tillämpning av nämnda reglemente ävensom vad i

annan av riksdagen meddelad föreskrift finnes stridande mot reglementets

bestämmelser upphöra att gälla, så vitt angår tjänsteman, å vilken reglementet

erhåller tillämpning.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Bilaga till avlöningsreglemenlet

för riksdagens verk.

T jänstef Urteckning.

Verk och befattningar Lönegrad

Riksbanken.

Kontorsbiträde ............ RA 4

Gårdskarl ................ » 5

Bankvaktmästare .......... » 6

Bankvaktmästare .......... » 7

Chaufför ................. » 7

Förste eldare ............. » 7

Kameralbiträde............ » 7

Förste chaufför........... » 8

Biträdande maskinist ...... » 11

Kontorsskrivare ........... » 11

Förste bankvaktmästare, tilllika

vice brandmästare ... »12

Maskinist ................ » 15

Övervaktmästare, tillika

brandmästare ........... » 15

Kammarskrivare .......... » 16

Förste kammarskrivare .... » 18

Registrator ............... » 18

Biträdande sekreterare..... »20

Kassör ................... » 20

Arkivarie ................. » 22

Kamrerare ................ » 22

Kassör ................... » 22

Revisor och bokhållare .... »22

Biträdande ombudsman .... »24

Kamrerare ............... » 24

Kamrerare ............... » 26

Sekreterare .............. » 26

Ombudsman .............. » 27

Bankokommissarie ........ » 30

Bankråd ................. itc 1

Direktör vid avdelningskontor

(i andra städer än Göteborg

och Malmö) ...... » t

Förvaltare vid pappersbruket » t

Andre deputerad .......... » 3

Direktör vid avdelningskontor

(i Göteborg och Malmö) » I

Föreståndare för sedeltryckeriet

.................. » 4

Verk och befattningar Lönegrad

Vice riksbankschef ........ RC 12

Förste deputerad och riksbankschef

.............. » 13

Riksgäldskontoret.

Kontorsbiträde ............ RA 4

Kameralbiträde ........... » 7

Riksgäldsvaktmästare ...... » 7

Förste riksgäldsvaktmästare » 9

Kontorsskrivare .......... » 11

Förste kontorsskrivare .... » 14

Registrator ............... » 14

Kammarskrivare .......... » 16

Kammarskrivare .......... » 17

Kassör .................. » 22

Notarie .................. » 22

Revisor .................. » 22

Kamrerare ............... » 24

Sekreterare och ombudsman » 27

Byrådirektör ............. » 28

Riksgäldskommissarie och byråchef

................. » 30

Riksgäldssekreterare och byråchef

................. » 30

Riksgäldsdirektör och chef

för riksgäldskontoret .... RC 8

Riksdagens hus.

Portvakt ................ RA 6

Eldare .................. » 7

Reparatör ................ » 7

Biträdande maskinist ...... » 11

Materialförvaltare och Övervaktmästare

............ » 15

Övermaskinist ............ » 15

Riksdagsbiblioteket.

Expeditionsvakt ........... RA 5

Förste expeditionsvakt..... »7

Andre bibliotekarie ........ » 21

Förste bibliotekarie ........ » 24

Överbibliotekarie .......... » 30

6—1)1609.1

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Verk och befattningar Lönegrad

Justitieombudsmansexpeditionen.

Expeditionsvakt .......... RA 5

Kanslibiträde ............. » 7

Sekreterare ............... » 26

Byråchef ................. RC 1

Verk och befattningar Lönegrad

Militieombudsmansexpeditionen.

Expeditionsvakt .......... RA 5

Kanslibiträde ............. » 7

Byråintendent ............ » 24

Byråchef ................. RC 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs hemställan.

Under åberopande av vad kommittén i det föregående anfört och föreslagit

får kommittén hemställa, att delegerade tor riksdagens verk måtte

dels anhålla, att riksdagens bankoutskott ville föreslå riksdagen

a) godkänna i betänkandet framlagt förslag till avlöningsreglemente för

riksdagens verk;

b) bemyndiga delegerade att, med iakttagande av de huvudgrunder, som

i sådant hänseende godkänts för den civila statsförvaltningen eller i övrigt

av kommittén föreslagits, utfärda erforderliga bestämmelser om övergången

till avlöningsreglementet för riksdagens verk;

c) medgiva, att barntillägg må övergångsvis utgå till vissa i avlöningsreglementet

för riksdagens verk avsedda tjänstemän enligt samma grunder,

som av riksdagen beslutats för tjänstemän vid den civila statsförvaltningen;

d) med upphävande av gällande avlöningsbestämmelser för fullmäktige i

riksbanken samt ledamöter i riksbankens direktion besluta örn ändrad lydelse

av §§ 16 och 17 bankoreglementet i anslutning till av kommittén utarbetat,

vid betänkandet fogat utkast, att tillämpas från och med den 1 juli

1939;

e) besluta örn ändrad lydelse av §§ 21 och 22 reglementet för riksgäldskontoret

i anslutning till av kommittén utarbetat, vid betänkandet fogat

utkast, att likaledes tillämpas från och med den 1 juli 1939;

f) bemyndiga fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret att för

utbetalande av vissa särskilda ersättningar, varom förmäles i avd. I, punkterna

5 och 6, respektive avd. II, punkten 2 av gällande tillämpningsbestämmelser

till 1921 års avlöningsreglemente för befattningshavare vid riksdagens

verk, använda högst de belopp, som på framställning av vederbörande fullmäktige

fastställas av riksdagen;

g) med upphävande av föreskrifterna i § 32, punkterna 7 och 8 av 1929

års reglemente för riksgäldskontoret meddela bestämmelser angående avlöning

till justitieombudsmannen och militieombudsmannen samt deras ersättare

i anslutning till av kommittén utarbetat, vid betänkandet fogat utkast,

att tillämpas från och med den 1 juli 1939;

dels föranstalta om utredning rörande enhetliga bestämmelser beträffande

tjänsters tillsättande vid riksdagens verk m. m.;

dels ock meddela erforderliga tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet

för riksdagens verk samt i övrigt utfärda de föreskrifter, som för reglementets

tillämpning må befinnas erforderliga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Särskilt yttrande

av herr Westling:

»Jag har icke kunnat biträda kommitténs förslag, att bestämmelserna angående

tjänstedräkt för befattningshavare vid riksdagens verk (45—47 §§)

skulle avfattas med avvikelse från de principer, som fastställts för statsförvaltningen

i övrigt.

Av den redogörelse, som lämnats i betänkandet, framgår att, enligt de av

1938 års riksdag antagna bestämmelserna för civila förvaltningsgrenar med

samma lönesystem som det för riksdagens verk gällande, rätten till rabatt

vid utlämnande av uniformspersedlar och materialier visserligen utsträckts

att gälla all personal, som är pliktig att under tjänstgöring bära fullständig

uniform, men att denna rätt i intet fall ansetts böra omfatta fri beklädnad

eller full ersättning för beklädnadskostnaderna utan att tvärtom minst hälften

av kostnaden ansetts böra stanna å befattningshavarna själva. Efter

samma principer har i nyligen framlagt förslag till lönereglering för militära

beställningshavare avvägning skett av det årliga ekiperingsbidrag, som enligt

nämnda förslag skulle tillkomma dessa beställningshavare. Då denna ståndpunkt

beträffande statsförvaltningen i övrigt ansetts böra intagas även beträffande

personalgrupper med de strängaste kraven i fråga om prydlig och

väl vårdad tjänstedräkt och med stark slitning av beklädnaden, synes det

mig, att tillämpning av en annan princip beträffande tjänstemän vid riksdagens

verk icke gärna kan ifrågakomma under annan förutsättning än att

lönebestämningen vid dessa verk kunde anses hava skett efter andra, för

personalen mindre förmånliga grunder än dem, vilka tillämpats för den nyreglerade

statsförvaltningen i övrigt. Så är emellertid icke förhållandet.

Då sålunda tillräckliga skäl synts mig icke föreligga att på förevarande

område göra avsteg från en av de grundläggande principerna i lönesystemet

genom bibehållande av möjlighet att tillämpa en eljest avskriven naturaavlöningsform,

anser jag för min del, att de allmänna reglerna örn ersättning

för tjänstedräkt böra för framtiden vinna tillämpning även vid samtliga

riksdagens verk.

Enligt min mening bör därför — i överensstämmelse med föreskrifterna

i civila avlöningsreglementet — i 46 § avlöningsreglementet för riksdagens

verk intagas ett stadgande, enligt vilket nedsältningen i självkostnadspriset

må motsvara högst 50 procent. 46 § 1 mom. reglementsförslaget bör sålunda

erhålla följande lydelse: »Ersättning för---större avdrag, dock högst

femtio procent av självkostnadspriset.»

Ett godkännande av denna ståndpunkt medför en viss, ehuru ej särdeles

betydande försämring i nuvarande avlöningsvillkor. Ehuru avlöningsbestämmelsernas

anpassning efter civila avlöningsreglementet i andra avseenden

— t. ex. beträffande fri sjukvård — medför förbättringar i lönevillkoren,

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

synas mig billighetsskäl tala för att vid bifall till det bär förordade förslaget

vissa övergångsanordningar vidtagas beträffande nuvarande befattningshavare

för att ej vålla deni en omedelbar minskning i de utöver lön utgående avlöningsförmånerna.

Dylika övergångsanordningar kunna utformas på olika

sätt, och den lösning, som härutinnan väljes, synes mig vara av underordnad

betydelse i jämförelse med vikten av att för ifrågavarande befattningshavare

fastslå samma löneprinciper som för statsförvaltningen i övrigt. Man kan

beträffande nuvarande befattningshavare bibehålla fullmäktiges hittillsvarande

befogenhet att medgiva fri beklädnad eller beklädnad mot ett mindre

löneavdrag än 50 % av självkostnaden, varvid eventuellt kan förutsättas att

ett dylikt löneavdrag successivt ökas, då omständigheterna därtill föranleda,

t. ex. vid löneklassuppflyttning eller befordran. Man kan å andra sidan

omedelbart övergå till den ordning för löneavdrag, som rabattsystemets införande

medför, men samtidigt tillerkänna nuvarande befattningshavare ett

kontant årligt belopp, motsvarande den genomsnittliga utgift för år räknat,

som denna ordning föranleder för dem, varvid också ett successivt avskrivningsförfarande

eventuellt kan tillämpas. Den sistnämnda vägen synes vara

den enklaste. Jag vill för min del ifrågasätta en övergångsanordning av innebörd,

att nuvarande ordinarie befattningshavare, vilka hittills ägt åtnjuta fri

uniformsbeklädnad, tillerkännas ett kontant belopp, motsvarande 50 % av

den genomsnittliga årliga uniformskostnaden — eller, därest rabatten å självkostnadspriset

bestämmes till lägre procentsats än 50, ett i motsvarande mån

förhöjt belopp — samt att detta ersättningsbelopp därefter avskrives med

1js årligen under fem år beträffande alla befattningshavare utom dem, som

vid övergången till det nya avlöningsreglementet tillhöra högsta löneklassen

inom lönegraden. Sistnämnda befattningshavare böra få åtnjuta ersättningsbeloppet

oförminskat, så länge de kvarstå i den lönegrad, som de vid övergången

tillhöra.

En motsvarande anordning synes böra vidtagas beträffande de icke-ordinarie

befattningshavare, vilka nu åtnjuta fri uniformsbeklädnad.»

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Bilaga A.

Utkast

till

ändrad lydelse av §§ 16 och 17 bankoreglementet.

§ 16.

Mom. 5. Envar av fullmäktige äger uppbära ett årligt arvode av 7 000

kronor.

Till fullmäktiges ordförande utgår därutöver jämlikt 29 § lagen för Sveriges

riksbank arvode, för år räknat, med 1 500 kronor. Han äger åtnjuta

ledighet med bibehållet arvode 45 dagar årligen men har att för tid därutöver

avstå arvodet såsom fullmäktig. I sådan ledighet inräknas ej tid,

varunder ordföranden är frånvarande med anledning av tillfälligt uppdrag i

riksbankens tjänst.

Beträffande den avlöning, som — utöver i förekommande fall utgående

arvode såsom fullmäktig — tillkommer riksbankschefen, vice riksbankschefen

samt andre deputerad, så ock beträffande ersättning till vikarie i

fall, som avses i mom. 3, stadgas i avlöningsreglementet för riksdagens verk.

Mom. 6. Av Konungen förordnad eller av riksdagen vald suppleant äger

att under tid, då han tjänstgör såsom fullmäktig, åtnjuta ersättning med

7 000 kronor för år räknat.

Mom. 7. Vid resa för förrättning i riksbankens ärenden äger fullmäktig

åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning

a) vid resa inom riket med belopp, som enligt grunderna i allmänna resereglemente!

tillkommer förrättningsman, vilken är hänförd till rese- och

traktamentsklass I A; samt

b) vid resa utom riket enligt grunder, som av fullmäktige bestämmas.

Suppleant äger att vid resa för inträde i tjänstgöring såsom fullmäktig

samt vid återresa efter slutad tjänstgöring, så ock vid resa såsom fullmäktig

i riksbankens ärenden åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt

vad ovan i detta moment stadgats beträffande fullmäktig.

§ 17.

Fullmäktige äga--— i övrigt.

Fullmäktige äga — — — beträffande pappersbruket.

Till inspektör för sedeltryckeriet eller pappersbruket, vilken icke är ledamot

av riksbankens direktion, utgår särskilt arvode av 1 500 kronor för år.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Bilaga B.

Utkast

till

ändrad lydelse av §§ 21 och 22 reglementet för riksgäldskontoret.

§ 21.

Beträffande avlöning till riksgäldsdirektören och arvode till riksgäldsdirektörens

ersättare stadgas i avlöningsreglementet för riksdagens verk.

§ 22.

1. Fullmäktig, som ----än Stockholm.

2. Vid resa för förrättning i riksgäldskontorets ärenden äger fullmäktig

åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning

a) vid resa inom riket med belopp, som enligt grunderna i allmänna resereglemente!

tillkommer förrättningsman, vilken är hänförd till rese- och

traktamentsklass I A; samt

b) vid resa utom riket enligt grunder, som av fullmäktige bestämma^.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga C.

Utkast

till

bestämmelser beträffande avlöning åt justitieombudsmannen och

militieombudsmannen samt deras ersättare.

1. Till justitieombudsmannen oell militieombudsmannen utgår lön med

18 000 kronor för år räknat. I fråga om semester, avlöning under tjänstledighet,

reseersättning, ersättning för flyttningskostnad, rörligt tillägg samt

sjukvård och begravningshjälp skola beträffande dem tillämpas de föreskrifter,

som enligt avlöningsreglementet för riksdagens verk gälla för tjänstemän

i lönegraden RC 6.

2. Till justitieombudsmannens respektive militieombudsmannens ersättare

utgår under den tid han utövar ombudsmansämbetet arvode efter 18 000

kronor för år räknat jämte, i förekommande fall, rörligt tillägg.

Vid resa för utövning av ämbetet äger ersättare uppbära resekostnadsoclj

traktamentsersättning nied belopp, som enligt grunderna i allmänna

resereglementet tillkommer förrättningsman, vilken är hänförd till rese- och

traktamentsklass I A.

Är ersättaren icke bosatt i Stockholm eller någon av dess förorter, äger

han dessutom uppbära

a) för resan från boningsorten till Stockholm samt för återresan resekostnads-

och traktamentsersättning enligt vad nyss sagts, samt

b) under ämbetsutövning i Stockholm tjänstgöringstraktamente enligt de

grunder, som äro eller må bliva fastställda för tjänstemän vid den civila

statsförvaltningen, dock att sådant traktamente för tiden till och med sjätte

månadens utgång må utgå med högst hälften av de traktamentsbelopp, som

enligt nyssnämnda grunder gälla för tjänstemän i motsvarande löneställning.

3. På delegerade för riksdagens verk ankommer att meddela de närmare

bestämmelser, vilka må erfordras beträffande frågor, som avses under 1

och 2 här ovan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Skrivelse till Herrar Delegerade för riksdagens verk................ 3

Inledning ...................................................... 5

Gällande lönebestämmelser för allmänna civilförvaltningen och riksdagens

verk s. 5. — Huvudinnehållet i nu gällande lönebestämmelser s. 6.

1938 års lönereglering för civilförvaltningen.......................... 7

Gemensamt avlöningsreglemente för civilförvaltningen s. 7. — Principfrågor

av betydelse för lönesättningen s. 7. — Huvudinnehållet i

civila avlöningsreglementet s. 12.

Kommitténs förslag till avlöningsreglemente för riksdagens verk.......... 14

1. Allmän motivering........................................ 14

Inledning s. 14. — Reglementets tillämpningsområde s. 14. — Tjänste
förteckningsrevision

s. 23.

2. Detaljmotivering.......................................... 24

Reglementsförslaget .......................................... 24

1 § 24

2—3 §§.................................................... 26

4 § 27

5—8 §§.................................................... 29

9—11 §§ .................................................. 31

12—13 §§.................................................. 32

14—20 §§.................................................. 33

21 § ...................................................... 34

22—24 §§.................................................. 36

25 § ...................................................... 37

26 § ...................................................... 38

27—28 §§.................................................. 40

29—32 §§.................................................. 41

33—35 §§.................................................. 42

36—40 §§.................................................. 43

41—47 §§.................................................. 44

48—49 §§.................................................. 47

50—51 §§.................................................. 51

52—53 §§.................................................. 52

54—55 §§.................................................. 53

Tjänsteförteckningen.......................................... 55

3. Övergångsanordningar.................................... 56

4. Pensionsbeslämmelser. Avlöningsbestämmelser för

icke-ordinarie personal .................................. 58

7—910003.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Sid.

Förslag till avlöningsreglemente för riksdagens verk.................... 59

Kommitténs hemställan............................................ 83

Särskilt yttrande av herr Westling ................................ 84

Bilagor:

A. Utkast till ändrad lydelse av §§ 16 och 17 bankoreglementet .... 86

B. Utkast till ändrad lydelse av §§ 21 och 22 reglementet för riks
gäldskontoret

.............................................. 87

C. Utkast till bestämmelser beträffande avlöning åt justitieombuds
mannen

och militieombudsmannen samt deras ersättare ...... 88

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1939

916093

s. 91 Kontrollera mot PDF

Hankoutskotlcts utlåtande Nr 60.

91

Bilaga VI.

Till Riksdagens Bankoutskott.

Efter anmodan av undertecknad i min egenskap av ordförande hos delegerade

för riksdagens verk har den lönekommitté, som utarbetat det av delegerade

nyligen till bankoutskottet avgivna förslaget till avlöningsreglemente

för riksdagens verk, till mig överlämnat bilagda översikt över de jämkningar

i detta förslag, som bliva erforderliga i händelse av riksdagens bifall till

Kungl. Maj:ts prop. nr 279 örn ändring i vissa delar av civila avlöningsreglementet.

Då det med hänsyn till de ifrågakommande jämkningarnas ringa betydelse

och rent formella karaktär synes fullt visst att från delegerades sida ingen

erinran mot desamma skulle framställts, har jag i skyndsamhetens intresse

ansett riktigt att utan den omgång som ärendets behandling av delegerade

måst medföra överlämna lönekommitténs till mig ställda skrivelse till bankoutskottet

för dess omedelbara prövning. Stockholm 14 maj 1939.

NILS ALEXANDERSSON.

Till Herr Ordföranden hos Delegerade för riksdagens

verk.

I det förslag till avlöningsreglemente för riksdagens verk, som lönekommittén

för nämnda verk framlagt i betänkande den 13 februari 1939, har

kommittén — som till grund för sitt arbete lagt det av 1938 års riksdag

antagna civila avlöningsreglementet — tagit hänsyn till vissa förslag till

ändringar i och tillägg till sistnämnda reglemente, vilka framlagts av 1936

års lönekommitté i skrivelse den 27 januari 1939. Dessa ändringsförslag

beträffande civila avlöningsreglementet hava numera framlagts av Kungl.

Majit i proposition nr 279 till innevarande års riksdag. Därvid hava emellertid

samtidigt föreslagits vissa ytterligare ändringar i civila avlöningsreglementet.

Även sistnämnda ändringar torde, i den mån de avse förhållanden,

som äga motsvarighet vid riksdagens verk, böra påverka avfattningen

av avlöningsreglementet för dessa verk. I anledning härav synas vissa tilllägg

och jämkningar böra vidtagas i 1, 4, 12 och 13 §§ av det förslag till

avlöningsreglemente, som av delegerade med skrivelse den 25 april 1939

överlämnats till bankoutskottet.

Lönekommittén för riksdagens verk har ansett sig böra här angiva de

ändringar, vilka i enlighet med det anförda böra iakttagas beträffande förslaget

till avlöningsreglemente för riksdagens verk. Med avseende å motiveringen

för ändringsförslagen får kommittén hänvisa till förenämnda proposition

1939:279.

Under l § bör införas ett nytt moment av följande lydelse:

»4 mom. Befattning, som i detta reglemente avses, kan innehavas endast

av den, som uppnått 21 års ålder.»

4 § 1 mom. bör erhålla följande ändrade avfattning:

»/ mom. Med tjänst, som avses i detta reglemente, må förenas ordinarie

statlig befattning, vilken tillsättes genom förordnande lills vidare och med

vilken pensionsrätt icke är förenad, ävensom extra ordinarie statlig befatt
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

ning inom högre lönegrad, dock under förutsättning alt tjänstemannen frånträder

utövandet av förstnämnda tjänst.

I övrigt må tjänst, som avses i reglementet, icke förenas med ordinarie

eller extra ordinarie befattning i statens tjänst, ej heller med jämförlig kommunal

befattning, så framt ej riksdagen för visst fall annorlunda beslutit.»

12 § bör jämkas så att den erhåller följande lydelse:

»För tid, under vilken tjänsteman åtnjuter tjänstledighet från sin befattning,

skall med hans avlöning förhållas på sätt i 13—17 §§ stadgas, så framt

icke delegerade finna skäl att för visst fall annorlunda bestämma. Vid tjänstledighet

förekommande avdrag å lönen, tjänstledighetsavdrag, äro av tre

slag, A-, B- och C-avdrcig.

A- och B-avdragen utgöra för dag räknat de belopp, som finnas angivna

i följande tabeller:

C-avdraget utgöres av hela lönen ävensom, i förekommande fall, övriga

på tjänstledighetstiden belöpande kontanta avlöningsförmåner. I vad mån

tjänsteman, som har att vidkännas C-avdrag, skall avstå jämväl andra med

tjänsten förenade avlöningsförmåner, beror på prövning i den ordning delegerade

bestämma.»

13 § 2 mom. bör erhålla följande lydelse:

»2 mom. Under tjänstledighet för militär tjänstgöring skall tjänsteman

a) vidkännas B-avdrag för tid, under vilken han fullgör honom såsom

beställningshavare i reserven, å reservstat eller å övergångsstat eller såsom

officer i väg- och vattenbyggnadskåren åliggande tjänstgöring eller under

vilken han genomgår utbildningskurs för äldre reservofficerare eller är inkallad

till värnpliktstjänstgöring;

b) likaledes vidkännas B-avdrag för tid, under vilken han genomgår för

konstituerad landstormsofficer föreskriven befälskurs, landstormsbefälsövning

eller kompletteringskurs eller med kompletteringskurs jämställd annan

kurs eller övning, dock högst 12 dagar av ett och samma kalenderår.»

I anledning av den ändrade lydelsen av 4 § 1 mom. torde vidare de av

delegerade till införande under 49 § 4 morn., respektive 50 § 1 mom. föreslagna

undantagsbestämmelserna beträffande andre deputerade i riksbanken

och riksgäldsdirektören, därest dessa bestämmelser medtagas i reglementet,

böra omformuleras. Med den övergång från negativ till positiv angivning av

rätten till tjänsteförening, som Kungl. Maj:ts förslag beträffande 4 § 1 mom.

första stycket innebär, böra stadgandena i 49 § 4 inom., respektive 50 §

1 mom. ej utformas så att 4 § 1 mom. generellt undantages från tillämpning

å andre deputerad, respektive riksgäldsdirektör, utan på sådant sätt, att åt

nämnda befattningshavare medgives rätt att med tjänsten förena även annan

statlig befattning än som enligt 4 § 1 mom. må innehavas. Förslagsvis synes

följande avfattning kunna komma till användning:

»Utan hinder av bestämmelserna i 4 § 1 moni. må andre deputerad (som

är fullmäktig) (riksgäldsdirektör, som är fullmäktig) med sin tjänst förena

annan statlig befattning, under förutsättning att han frånträder utövningen

av sistnämnda befattning.»

Lönekommittén tillåter sig hemställa, att innehållet i denna skrivelse

måtte delgivas bankoutskottet för att beaktas vid utskottets behandling av

förslaget till avlöningsreglemente för riksdagens verk.

Slutligen må anmärkas, att de jämkningar i formuleringen av 12 och

13 §§, som här ovan föreslagits, böra iakttagas jämväl vid den slutliga av
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

93

fatlningen av motsvarande stadganden i ickeordinariereglementet för riksdagens

verk. Därest, såsom lönekommittén i sitt den 28 april 1939 avgivna

betänkande föreslagit, delegerade erhålla bemyndigande att utfärda sistnämnda

reglemente i huvudsaklig överensstämmelse med det av kommittén

utarbetade förslaget, torde emellertid nämnda jämkningar i icke-ordinariereglementet

ej förutsätta beslut av riksdagen. Stockholm den 13 maj 1939.

På lönekommitténs vägnar:

A. WESTLING.

_ / E. Norberg.

Bilaga VII.

Till Riksdagens Bankoutskott.

Frågan örn ändrade bestämmelser beträffande utseende av andre deputerade

i riksbanken har under senare år upprepade gånger varit föremål för

behandling. Den upptogs på sin tid av 1911 års bankkommitté, vilken i sitt

betänkande nr 7 härutinnan anförde bland annat följande:

bormerna för val av deputerade i riksbanken beredde icke erforderliga

möjligheter för att vid alla tillfällen de för dessa viktiga befattningar bäst

skickade personerna bleve utsedda. Det måste enligt kommitténs mening i

första hand beaktas, att det för riksbankens hela verksamhet vore av allra

största betydelse, att till befattningarna såsom deputerade utsåges endast de

mest lämpliga personer. Härvidlag vore det icke såsom vid övriga fullmäktigeval

fråga om ett uppdrag vid sidan av vederbörandes huvudsakliga arbete,

utan örn en befattning, vilken toge i anspråk innehavarens hela tid och

arbetskraft. Antalet personer, som kunde komma i fråga till dessa befattningar,

vore mycket begränsat och tillsättandet av dessa funktionärer måste

bliva föremål för mycket ömtåliga och besvärliga förhandlingar. Möjligheten

av att vid varje särskilt tillfälle komma till ett tillfredsställande resultat vore

väsentligen beroende av formaliteterna vid befattningarnas tillsättande och

de anställningsvillkor, som kunde erbjudas. Om härvidlag tillfälle till ett

fullt ändamålsenligt förhandlingsförfarande icke förefunnes, kunde man lätt

komma i det läge, att de personer, som vöre lämpliga för dessa befattningar,

icke kunde erhållas.

Kommittén ville understryka det nödvändiga och berättigade däri, att

fullmäktige tillförsäkrades ett avsevärt inflytande vid utseende av deputerade.

Det kunde icke vara lämpligt, att den myndighet, som bure ansvaret

för riksbankens verksamhet, saknade inflytande på tillsättningen av de för

densamma så viktiga deputeradebefattningarna.

Kommittén hade därför kommit till den slutsatsen, att — särskilt med

hänsyn till att fullmäktige bure liela ansvaret för bankens ledning och till

följd därav också borde äga full handlingsfrihet vid tillsättandet av deputeradebefattningarna

— den ordningen obetingat vöre att föredraga, att

fullmäktige lämnades befogenhet att tillsätta deputerade och bestämma dessas

avlöningsvillkor.

1 motioner tilt 1932 års riksdag (nr 288 i första kammaren och nr 418 i

andra kammaren) framställde därefter herrar J. B. .lohansson samt Magnusson

i Tumhult och Leffler m. fl. förslag till jämförelsevis långt gående

förändringar i riksbankens organisation. Enligt dessa förslag borde bland

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

annat fullmäktiges antal ökas till nio, av vilka Konungen skulle utse tre —

därav en ordförande —, riksdagen fyra och de sålunda valda sju i sin tur

två, vilka i samina ställning och under samma ansvar som övriga fullmäktige

skulle handhava den verkställande ledningen av riksbanken.

I utlåtande (nr 34) i anledning av dessa motioner förordade konstitutionsutskottet

under då rådande förhållanden en avvaktande hållning. Utskottet

ansåg sig dock, för att avhjälpa vissa brister i riksbankens organisationsform,

böra föreslå ett tillägg till regeringsformen och riksdagsordningen,

varigenom fullmäktige skulle beredas möjlighet att utse suppleant för förste

deputeraden (vice riksbankschef) utom fullmäktiges krets. Detta förslag

antogs såsom vilande vid 1932 års riksdag och bifölls av 1933 års

riksdag.

I anslutning till de sålunda beslutade grundlagsändringarna framlade

fullmäktige i skrivelse till 1933 års bankoutskott förslag till vissa ändringar

bl. a. i bankoreglementet. Därvid förordade fullmäktige — dock med reservation

av tre ledamöter — införande av rätt att utse de båda andre deputerade

även utom fullmäktiges krets. Med anledning av detta förslag uttalade

bankoutskottet (utlåtande nr 18), att utskottet icke underskattade de

skäl, vilka fullmäktiges majoritet anfört till stöd för sitt förslag. Utskottet

fann emellertid lämpligt att avvakta någon tids erfarenhet av verkningarna

av den omläggning i riksbanksledningens organisation, som inrättandet av

befattningen såsom vice riksbankschef innebure, innan frågan om en ändring

i förevarande hänseende upptoges till avgörande.

I skrivelse till bankoutskottet vid 7934 års riksdag med förslag till nytt

bankoreglemente, vilken skrivelse återgivits i utskottets utlåtande nr 78, anförde

fullmäktiges majoritet bland annat, att genom det löregående år framlagda

förslaget örn sättet för utseende av andre deputerade ramen skulle skapas

för en principiellt lämpligare organisation, men att fullmäktiges majoritet

med hänsyn till den korta tid, som förflutit sedan lörslagets framläggande,

icke ville förnya sitt förslag i ämnet.

Sedermera upptogs frågan ånyo i en vid 1936 års riksdag inom andra kammaren

av herr Leffler väckt motion (nr 456), däri han under hänvisning till

förenämnda motion vid 1932 års riksdag bland annat hemställde om sådan

ändring av § 16 mom. 1 andra stycket bankoreglementet, att fullmäktige

skulle vara berättigade att utse de två andre deputerade inom eller utom sig.

Konstitutionsutskottet, till vilket motionen hänvisades för förberedande

handläggning, inhämtade yttrande från fullmäktige över motionen. Såsom

av konstitutionsutskottets utlåtande nr 30 framgår, tillstyrkte därvid fullmäktiges

majoritet en allsidig utredning rörande organisationen av riksbankens

ledning samt uttalade, att bland annat frågan örn valet av andre deputerade

borde prövas i samband med denna utredning.

En minoritet inom fullmäktige förklarade sig visserligen icke avstyrka, att

en förutsättningslös utredning beträffande riksbanksledningens organisation

verkställdes, men ville i anslutning till den ståndpunkt, som fullmäktige tidigare

intagit i frågan, förorda, att en sådan ändring omedelbart genomfördes

i bankoreglementet, att de båda andre deputerade skulle kunna utses även

utom fullmäktiges krets.

På hemställan av konstitutionsutskottet anhöll därefter riksdagen i skrivelse

till Kungl. Majit örn en allsidig och. med vissa i förenämnda utlåtande

gjorda förbehåll, förutsättningslös utredning av frågan om riksbanksledningens

organisation samt örn framläggande för riksdagen av de förslag, vartill

utredningen kunde giva anledning.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

95

Riksdagens berörda skrivelse anmäldes inför Kungl. Majit den 21 januari

1938, därvid chefen för finansdepartementet anförde bland annat följande:

Förslaget att utse andre deputerade utom fullmäktiges krets berörde en

organisatorisk detaljfråga, som väl vore av praktisk vikt men eljest utan

större räckvidd. Örn förslaget genomfördes, skulle förutsättningarna för ett

tillgodoseende av det mera vittutseende önskemålet örn en förstärkning av

fullmäktigeinstitutionen förbättras i så måtto som det då skulle bliva möjligt

att utan minskning av riksdagsrepresentationen till fullmäktige i riksbanken

utse jämväl representanter för näringslivet.

Som av en minoritet inom fullmäktige framhållits, kunde frågan om sättet

för utseende av andre deputerade redan nu vinna sin lösning. Fullmäktige

hade tidigare vid olika tillfällen uttalat sin anslutning till förslaget, att

dessa skulle kunna väljas även utom fullmäktiges krets. När en ändring av

gällande regler härutinnan likväl icke kommit till stånd, hade detta berott

därpå, att man ansett sig böra avvakta ytterligare någon tids erfarenhet örn

verkningarna av den omläggning i riksbanksledningens organisation, som

inrättandet av befattningen som vice riksbankschef innebure. Under dessa

förhållanden syntes det lämpligast, att föreliggande organisationsfråga finge

bliva beroende av fortsatt övervägande från fullmäktiges sida. Den torde

kunna lösas fullt fristående och syntes ej påkalla, att särskild utredning genom

Kungl. Maj:ts försorg verkställdes.

Den vidare utredning av frågan örn bankofullmäktiges organisation, varom

riksdagen gjort framställning, syntes utan olägenhet kunna något anstå.

Frågan saknade för närvarande omedelbar aktualitet. Skäl förelåge även att

avvakta ytterligare erfarenhet av riksbankens arbetsförhållanden under de

mera krävande penningpolitiska förhållanden, vilka närmast åberopats såsom

motiv för en organisationsförändring.

Under hänvisning till det anförda hemställde departementschefen, att

Kungl. Majit måtte förklara, att riksdagens förevarande framställning för det

dåvarande ej måtte föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.

Kungl. Majit beslöt i enlighet med denna hemställan.

I en vid 1938 års riksdag inom andra kammaren av herr Leffler väckt

motion nr 58, i vars syfte herr Lundberg instämde, framfördes ånyo ovan

återgivna, i motionen 456: 1936 gjorda hemställan.

Bankoutskottet uttalade i sitt över motionen avgivna utlåtande (nr 40) —

efter att hava lämnat en redogörelse för vad i saken tidigare förekommit

samt för den i motionen lämnade motiveringen — att utskottet delade den

av chefen för finansdepartementet uttalade uppfattningen, att frågan örn

sättet för utseende av andre deputerade lämpligen borde bliva beroende

av fortsatt övervägande från fullmäktiges sida. På grund härav finge utskottet

— utan att därmed taga ställning till det i motionen framställda förslaget

— avstyrka åtgärd i anledning av densamma.

1 enlighet med utskottets hemställan beslöt riksdagen, att motionen icke

skulle föranleda någon riksdagens åtgärd.

Med hänsyn till vad bankoutskottet i sitt nyssberörda utlåtande anfört,

hava fullmäktige upptagit frågan örn siittet för utseende av andre deputerade

till förnyat övervägande. Därvid hava fullmäktige ansett sig böra återupprepa

sitt tidigare framförda förslag angående bemyndigande att, örn

förhållandena skulle diirtill föranleda, utse andre deputerade utom fullmäktiges

krets. Härigenom skulle, såsom i förenämnda motion framhållits,

den fördelen vinnas, att riksdagens elektorer icke behövde vid valet av

fullmäktige taga hänsyn lill att tre av de valda skulle vara lämpade att

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

uppehålla befattningarna som riksbankschef, deputerad för huvudkontoret,

respektive deputerad för avdelningskontoren. Om fullmäktige erhölle

befogenhet att, på sätt gäller beträffande vice riksbankschefen, för befattning

såsom andre deputerad utse utomstående personer, skulle elektorerna

endast behöva beakta att en till riksbankschef lämplig person väljes till

fullmäktig. Elektorerna kunde följaktligen vid fullmäktigevalet i övrigt

bortse från huruvida de personer, som anses böra ifrågakomma såsom fullmäktige,

äro villiga att ägna hela sin arbetstid åt riksbanken. Förutsättningarna

för en förstärkning av fullmäktigeinstitutionen skulle med andra

ord i så måtto förbättras, att det skulle bliva möjligt för riksdagen att efter

omständigheterna till fullmäktig antingen välja flera riksdagsmän eller att.

utan inskränkning av dessas antal, därtill utse representanter för näringslivet,

vilka icke äro ledamöter av riksdagen.

För egen del hava fullmäktige, vilka bära ansvaret för riksbankens förvaltning,

självfallet det största intresse av att befattningarna som andre

deputerade besättas med de lämpligaste personer, som stå till förfogande.

En bestämmelse, som hindrar fullmäktige att vid valet gå utom sin egen

krets, kan leda till att för befattningarna icke kunna väljas de personer,

som enligt fullmäktiges egen åsikt vore bäst skickade att uppehålla desamma.

Möjligheten att tillgodose kravet på teknisk och ekonomisk sakkunskap

inom ledningen för riksbankens löpande förvaltning skulle med

andra ord i vissa fall bliva större, om fullmäktige erhölle fria händer att

välja även utomstående personer till andre deputerade.

Fullmäktige vilja i detta sammanhang framhålla, att samma skäl, som

ovan anförts för att andre deputerade böra kunna tillsättas utom fullmäktige,

kunna åberopas till stöd för att även riksbankschefen utses utom fullmäktiges

krets. Med hänsyn till vad chefen för finansdepartementet i ärendet

anfört och då sistnämnda fråga förutsätter ändring av § 72 regeringsformen

samt 28 § riksbankslagen, hava fullmäktige emellertid ansett sig

icke nu böra avgiva något förslag i detta avseende. Denna fråga torde i

tället böra göras till föremål för närmare övervägande i samband med

den utredning örn riksbanksledningens organisation, som i sinom tid torde

komma att verkställas genom Kungl. Maj:ts försorg.

Andre deputerad, som valts utom fullmäktige, bör närvara vid fullmäktiges

sammanträden. Han bör i likhet med vice riksbankschefen, då denne

icke är fullmäktig, hava rätt att deltaga i förhandlingarna. I ärende, vari

han är föredragande, bör han vara skyldig att till protokollet anteckna sin

mening, när denna är skiljaktig från fullmäktiges beslut.

Som det i bankoreglementet för närvarande förutsättes, att andre deputerad

skall vara ledamot av fullmäktige, måste enligt gällande grunder vikarie

för sådan befattningshavare vara fullmäktig eller i egenskap av suppleant

under tiden för förordnandet fungera såsom fullmäktig. Med hänsyn

härtill har riksdagen hittills ansett lämpligt att såsom förste suppleant för

fullmäktige förordna en tjänsteman i riksbanken, vilken lämpar sig såsom

vikarie för andre deputerad. Därest förslaget att bemyndiga fullmäktige

utse andre deputerad utom fullmäktiges krets bifalles, följer därmed automatiskt

att vikarie för andre deputerad bör få väljas även bland utomstående

personer. Riksdagen erhåller därigenom möjlighet att till förste suppleant

utse för uppdraget lämplig person, eventuellt en ledamot av riksdagen,

som icke beräknas stå till förfogande såsom vikarie för andre deputerad.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

97

Det i § 16 moni. 3 andra stycket bankoreglementet meddelade bemyndigandet

för fullmäktige att vid behov förordna vikarie för andre deputerad

synes i samband därmed böra utbytas mot befogenhet för fullmäktige att

utse ersättare för andre deputerad att vid inträffande förhinder för sådan

befattningshavare inträda såsom ledamot i riksbankens direktion. Med hänsyn

till att fullmäktige i allmänhet samlas endast en gång i veckan, har

nämligen i praxis det förfarandet måst tillämpas, att direktionen vid inträffande

förfall för andre deputerad mellan fullmäktiges sammanträden

förordnat förste suppleanten för fullmäktige att tjänstgöra såsom andre

deputerad. Förordnandet har därefter vid påföljande sammanträde underställts

fullmäktige för godkännande. Skulle förste suppleanten icke vidare

anses självskriven som vikarie, bör i stället ersättare för andre deputerad

hava förordnats, vilken i fall av behov kan av direktionen inkallas till

tjänstgöring.

Vid bifall till vad fullmäktige ovan föreslagit skulle även den fördelen

vinnas, att i händelse av förfall för den ordinarie ersättaren, till exempel

vid militärtjänst eller sjukdom, en annan person kan förordnas att uppehålla

andre deputeradebefattningen. Erfarenheten har visat, att behov därav

ibland föreligger.

Vad ovan föreslagits beträffande ändrade grunder för utseende av andre

deputerade och deras ersättare (vikarier) bör, örn de därmed avsedda fördelarna

skola kunna uppnås, medföra ändringar även i avlöningsbestämmelserna

för direktionsledamöterna m. fl.

Enligt gällande föreskrifter i ämnet utgår till andre deputerad ett årligt

arvode av — förutom 7 000 kronor i hans egenskap av fullmäktig — 14 000

kronor, vartill komma dyrtidstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning.

Lönekommittén för riksdagens verk har i sitt betänkande med förslag till

avlöningsreglemente för riksdagens verk förordat, att det nya reglementet

skulle erhålla tillämpning jämväl å andre deputerade och övriga direktionsledamöter.

I anslutning härtill Ilar lönekommittén i den vid förslaget fogade

tjänsteförteckningen hänfört andre deputerade till lönegraden RG 3.

Örn provisorisk avlöningsförstärkning och 10 procents dyrtidstillägg inräknas

i nu utgående arvode, innebär detta förslag ett bibehållande i huvudsak

av andre deputerades nuvarande löneställning. Emellertid har lönekommittén

påpekat, att om förslaget genomfördes, andre deputerade skulle

komma att tillhöra en lägre lönegrad än vissa direktionen underställda

tjänstemän. En dylik lönerelation kan, enligt vad lönekommittén uttalat,

knappast anses tillfredsställande. Med hänsyn till den väsentligen formella

innebörden av kommitténs uppdrag, har kommittén dock avstått från att

avgiva något förslag, som innebure en reell ändring i löneställningen, utan

endast velat fästa uppmärksamheten på frågan.

Fullmäktige hava i sitt till delegerade avgivna yttrande över lönekommitténs

betänkande icke ansett sig böra tillstyrka, att det nya avlöningsreglementet

skulle erhålla tillämpning å direktionsledamöterna. I stället

hava fullmäktige förordat, alt avlöningsförmånerna även i fortsättningen

skulle regleras genom en från avlöningsreglementet fristående författning

samt all själva ersättningen skulle liksom hittills fastställas i avlöningsstaten

för riksbanken. Fullmäktige liava därvid utgått ifrån att utöver fullmäkligearvodet

den nuvarande faktiska lönen bör utgå.

Denna fråga kommer afl regleras i avlöningsstaten, vartill förslag senare

kommer att avlåtas; och komma fullmäktige då att föreslå en formell upp
-

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Hankoutskottets utlåtande Nr 60.

räkning av lönen (arvodet) från 14 000 till 15 000 kronor för år, vartill bör

komma rörligt tillägg enligt samina grunder som tillämpas för riksbankens

tjänstemän.

Skulle däremot det av lönekommittén föreslagna sättet för frågans lösande

genomföras, hava fullmäktige i sitt förenämnda yttrande tillstyrkt,

att andre deputerade skola hänföras till lönegraden RC 5, varmed skulle

följa en lön å 17 000 kronor för år jämte rörligt tillägg. I sitt berörda yttrande

hava fullmäktige utgått från nuvarande bestämmelser angående tillsättande

av andre deputerade och hava sålunda icke behandlat frågan örn

avlöning till andre deputerad, därest han utses utom fullmäktige.

Vad beträffar sistnämnda fråga anse fullmäktige, att grundlönen bör vara

densamma för andre deputerade, oavsett örn de utses inom eller utom fullmäktiges

krets. Fullmäktige böra däremot erhålla befogenhet att utbetala ett

tilläggsarvode till andre deputerad, som ej är fullmäktig. Detta tilläggsarvode

synes böra bestämmas till högst 7 000 kronor för år. Andre deputerade, som

här avses, skulle sålunda kunna komma i åtnjutande av högst samma avlöning

som skulle tillkomma andre deputerad, vilken tillika är fullmäktig.

Ifrågavarande bemyndigande torde, örn fullmäktiges förslag rörande särskilda

avlöningsbestämmelser för direktionsledamöterna bifalles, böra — i

likhet med vad som för närvarande är fallet beträffande vice riksbankschefen

— inrymmas i avlöningsstaten. Skulle däremot lönekommitténs förslag genomföras,

torde bemyndigandet böra införas under 49 § avlöningsreglementet.

Därest i sistnämnda fall formella betänkligheter skulle möta mot utbetalning

av tilläggsarvode, bör andre deputerad, som icke är fullmäktig, i stället

placeras i högre lönegrad än RC 5. Därvid torde det i anseende till de kvalifikationer,

som man måste uppställa på befattningens innehavare, närmast

vara motiverat att hänföra sådan andre deputerad till lönegraden RC 9 (lön

22 000 kronor). I varje fall bör icke ifrågakomma lägre lönegrad än RC 8

med en lön av 20 000 kronor för år jämte rörligt tillägg. Med hänsyn till att

en fast lön utan tilläggsarvode är mindre lämplig, då det gäller tjänst av här

ifrågavarande art, anse fullmäktige emellertid, att förslaget om tjänsternas

hänförande till lönegraden RC 5 med rätt för fullmäktige att utbetala tilläggsarvode

är att föredraga.

Till ersättare för andre deputerad bör utgå särskilt arvode. Det må erinras,

att riksgäldsdirektörens ersättare, om han är tjänsteman i riksgäldskontoret,

äger uppbära ett årsarvode av 1 000 kronor samt vid tjänstgöring under riksgäldsdirektörens

semester eller vid längre förfall för denne därutövef ett

månatligt tilläggsarvode av 500 kronor; är ersättaren fullmäktig i riksgäldskontoret,

åtnjuter han särskild gottgörelse till belopp, som fastställes av riksgäldsfullmäktige.

Ehuru skäl kunde åberopas för att bestämma gottgörelsen

till ersättare för andre deputerad efter samma grunder som gälla beträffande

riksgäldsdirektörens ersättare, synes det dock icke föreligga tillräcklig anledning

att i förevarande hänseende frångå vad som för närvarande tillämpas i

fråga örn vikarie för andre deputerad. Ersättaren bör följaktligen äga uppbära

lön motsvarande avlöningen till andre deputerad under den tid, han

tjänstgör. Därest ersättaren är tjänsteman i riksbanken, bör han under tiden

avstå sina avlöningsförmåner å innehavande befattning.

Vid bifall till vad sålunda föreslagits böra vissa ändringar vidtagas i § 9,

§ 16 mom. 1, 3 och 5 samt §§ 18 och 19 bankoreglementet. Förslag till ifrågavarande

jämte vissa andra ändringar i reglementet återfinnes i härvid fogade

s. 99 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

99

bilaga A. Såsom motivering till dessa ändringar må, utöver vad ovan anförts,

framhållas följande.

Beträffande behörighet att vara fullmäktig — och därmed enligt nu gällande

grunder andre deputerad — meddelas i 30 och 31 §§ lagen för Sveriges

riksbank vissa bestämmelser. Motsvarande stadganden torde böra tilllämpas

jämväl i fråga om andre deputerad samt ersättare för andre deputerad,

vilka utsetts utom fullmäktiges krets. — Som nyssnämnda båda paragrafer

innehålla föreskrifter i ämnet även beträffande vice riksbankschefen,

kunde det tänkas, att ifrågavarande stadganden rörande andre deputerad och

ersättare för andre deputerad borde inarbetas i sagda paragrafer. Mot en

sådan anordning talar emellertid, att befattningarna som andre deputerad

för närvarande icke finnas omnämnda i riksbankslagen. Till följd härav synes

det lämpligare, att i § 16 mom. 1 bankoreglementet inrymmes en hänvisning

till att vad i 30 och 31 §§ riksbankslagen stadgas skall gälla även

i fall, som här avses.

Vad angår bemyndigandet för fullmäktige att utse ersättare för andre deputerad

synes detsamma likaledes böra erhålla plats i § 16 mom. 1. Samtidigt

bör andra stycket i mom. 3 av samma paragraf utgå.

I detta sammanhang vilja fullmäktige föreslå, att jämväl § 9 andra stycket

sista punkten utgår ur reglementet. Genom ansvarighetslagen den 26 juni

1936 (nr 324), vilken i vad den avser riksbanken gäller endast beträffande

fullmäktig samt ledamot av riksbankens direktion, har nämligen ansvarighetslagen

den 12 maj 1897 för ledamöter i styrelserna vid riksbankens avdelningskontor

m. fl. upphävts utan att sistnämnda lag ersatts av någon ny, för

dessa ledamöter gällande författning i ämnet. Av samma skäl torde § 28

mom. 2 böra upphävas.

Vidare anse sig fullmäktige böra påpeka, att § 39 bankoreglementet bör

utgå med hänsyn till stadgandena i kungl, kungörelsen den 13 maj 1937

(nr 203) örn upphörande av verkningarna av vissa straffpåföljder.

Under åberopande av vad sålunda anförts få fullmäktige i riksbanken hemställa,

att Bankoutskottet måtte föreslå riksdagen besluta att, med tillämpning

från och med den 1 juli 1939,

dels § 9, § 16 mom. 1, 3 och 5, § 18 mom. 1, 2 och 3 samt § 19 bankoreglementet

skola erhålla den ändrade lydelse, som framgår av härvid fogade

bilaga A,

dels ock att § 28 mom. 2 och § 39 i nämnda reglemente skola utgå.

Utdrag av fullmäktiges protokoll i ärendet bifogas.

Stockholm den 23 mars 1939.

Å Fullmäktiges vägnar:

IVAR ROOTH.

/ Hjalmar Ekengren.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

Bilaga A till Bilaga VII.

Förslag

till

vissa ändringar i reglementet för riksbankens styrelse och förvaltning.

Nuvarande lydelse.

§

Fullmäktig i riksbanken, den av

fullmäktige utsedde suppleanten för

förste deputeraden, ledamot av styrelse

vid —--i riksbanken.

Därest fullmäktig överträder detta

förbud, göres anmälan därom hos

riksdagens justitieombudsman, överträdes

förbudet av den av fullmäktige

utsedde suppleanten för förste deputeraden,

där han icke är fullmäktig,

eller av ledamot i avdelningskontors

styrelse, anmäles förhållandet

hos fullmäktige. I fråga örn åtals anställande

i nu angivna fall stadgas i

gällande ansvarighetslagar.

överträder tjänsteman — — —

§ 40 stadgas.

§

Mom. 1. Fullmäktige utse---

(vice riksbankschef).

Därjämte utse fullmäktige inom

sig två andre deputerade

Mom. 3. Därest vid —■ — — riksbankschefens

befattning.

Fullmäktige äga vid behov förordna

vikarie för andre deputerad.

Föreslagen lydelse.

9.

Fullmäktig i riksbanken, ledamot

av riksbankens direktion, ledamot av

styrelse vid---i riksbanken.

Därest fullmäktig överträder detta

förbud, göres anmälan därom hos

riksdagens justitieombudsman, överträdes

förbudet av direktionsledamot,

som ej är fullmäktig, eller av ledamot

i avdelningskontors styrelse, anmäles

förhållandet hos fullmäktige.

överträder tjänsteman — — —

§ 40 stadgas.

16.

Mom. 1. Fullmäktige utse — —- —

(vice riksbankschef).

Därjämte utse fullmäktige två andre

deputerade samt ersättare för dem.

Vad i 30 och 31 §§ lagen för Sveriges

riksbank stadgas i fråga örn

fullmäktig, skall gälla även beträffande

andre deputerad samt ersättare

för andre deputerad, vilka icke åro

fullmäktige.

I fråga örn ersättare för andre deputerad

skola jämväl tillämpas de bestämmelser,

som i 8 och 9 §§ samt

§ 18 mom. 3 detta reglemente meddelats

beträffande direktionsledamot.

Mom. 3. Därest vid---riks
bankschefens

befattning.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

101

Nuvarande lydelse.

Mom. 5. Angående ersättning åt

fullmäktige och den av fullmäktige

utsedde suppleanten för förste deputeraden

samt åt vikarier för fullmäktige

gäller vad därom är särskilt

stadgat.

§

Mom. 1. För behandling---

beslutet ense.

Framställas under--— härom

framställes.

Vid fullmäktiges sammankomster

skall vice riksbankschefen närvara.

Han äger, även örn han ej är fullmäktig,

deltaga i förhandlingarna. I

ärende, vari han är föredragande, är

han skyldig att låta till protokollet

anteckna sin mening, när denna är

skiljaktig från fullmäktiges beslut.

Expeditioner i---fullmäkti
ges

sammankomst.

Mom. 2. Fullmäktige äga — — —

av utlåningsärenden. Delegationen

skall bestå av antingen minst fyra

fullmäktige eller minst tre fullmäktige

jämte vice riksbankschefen, där

denne ej är fullmäktig; dock att frågor

örn beviljande av lån från avbetalningslånefonden

må, med här nedan

angivna undantag, avgöras av

antingen minst tre fullmäktige eller

minst två fullmäktige jämte vice

riksbankschefen, där denne ej är fullmäktig.

I delegationen — — — av

direktionen.

Lån från---av fullmäktige.

Mom. 3. Fullmäktig eller vice riksbankschef

äger ej deltaga i behandling

av fråga rörande avtal mellan

honom och riksbanken. Ej heller

--- — mot riksbankens. Vad sålunda

är stadgat äge motsvarande

tillämpning beträffande rättegång eller

annan talan mot fullmäktig, vice

riksbankschef eller tredje man.

Föreslagen lydelse.

Mom. 5. Angående ersättning åt

fullmäktige och deras suppleanter

samt direktionsledamöterna och ersättare

för andre deputerad gäller

vad därom är särskilt stadgat.1

18.

Mom. 1. För behandling ----

beslutet ense.

Framställas under — —- — härom

framställes.

Vid fullmäktiges sammankomster

skola ledamöterna av direktionen

närvara. Direktionsledamot, som ej

är fullmäktig, äger deltaga i förhandlingarna.

I ärende, vari han är föredragande,

är han skyldig att låta till

protokollet anteckna sin mening, när

denna är skiljaktig från fullmäktiges

beslut.

Expeditioner i---fullmäkti
ges

sammankomst.

Mom. 2. Fullmäktige äga---

av utlåningsärenden. Delegationen

skall bestå av minst fyra fullmäktige

eller direktionsledamöter; dock att

frågor om beviljande av lån från avbetalning

slånefonden, spannmålskreditfonden

och statens bosättningslänefond

må, med här nedan angivna

undantag, avgöras av minst tre fullmäktige

eller direktionsledamöter. I

delegationen —---av direktionen.

Lån från---av fullmäktige.

Mom. 3. Fullmäktig eller direktionsledamot

äger ej deltaga i behandling

av fråga rörande avtal mellan

honom och riksbanken. Ej heller

--— mot riksbankens. Vad sålunda

är stadgat äge motsvarande

tillämpning beträffande rättegång eller

annan talan mot fullmäktig, direktionsledamot

eller tredje man.

1 Därest lönekommitténs för riksdagens verk förslag om inordnande av andre deputerade

under avlöningsreglementet skulle bifallas, torde i kommitténs utkast till lydelse av

§ 16 mom. 5 sisla stycket orden »vikarie» och »mom. 3» böra utbylas mot »ersättare»,

respektive »mom. 1».

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

Nuvarande lydelse.

§

Fullmäktige åligger---och

inventarier.

Härvid skall iakttagas, att varje

avdelningskontor minst en gång varje

år skall såväl inspekteras av fullmäktig

eller vice riksbankschefen eller

suppleant för fullmäktige som

ock undersökas av för detta ändamål

av fullmäktige utsedda tjänstemän.

För dylik förrättning, som verkställes

av fullmäktig eller vice riksbankschefen

eller av suppleant för

fullmäktig, utgår ej särskilt arvode

utan endast ersättning för därav föranledd

resekostnad samt traktamente

enligt vad härom är särskilt stadgat.

Till annat ombud lämnas gottgörelse

efter fullmäktiges bestämmande.

Föreslagen lydelse.

19.

Fullmäktige åligger---och

inventarier.

Härvid skall iakttagas, att varje

avdelningskontor minst en gång årligen

skall

a) inspekteras av fullmäktig eller

suppleant för fullmäktig eller direktionsledamot

eller ersättare för andre

deputerad, samt

b) undersökas av tjänstemän, vilka

därtill utses av fullmäktige.

Till förrätt ning smån, som avses

under a), utgår ej särskilt arvode

utan endast resekostnads- och traktamentsersåttning

enligt därför gällande

bestämmelser. Till annan förrättningsman

lämnas gottgörelse enligt

fullmäktiges bestämmande.

Utdrag av protokoll hos fullmäktige

i riksbanken den 23 mars 1939.

Närvarande: vice ordföranden herr Rooth, herrar Amnér, Björnsson, Stendahl,

Gränebo, Jonsson, Örne ävensom herr Wallberg.

§ 16.

Herr Rooth erinrade, att till fullmäktiges ledamöter under hand utsänts

förslag till skrivelse till bankoutskottet angående sådan ändring av bankoreglementet,

att andre deputerade finge utses utom fullmäktiges krets, m. m.

Föredraganden hemställde nu, att fullmäktige måtte besluta att i ärendet

avlåta skrivelse till bankoutskottet i huvudsaklig överensstämmelse med förenämnda

förslag.

Herr Amnér erinrade örn att han tidigare, då samma fråga behandlats

inom fullmäktige, motsatt sig att andre deputerade skulle kunna utses utom

fullmäktige samt meddelade, att han icke funnit anledning till ändrat ståndpunktstagande

i frågan.

Herr Stendahl anförde: »Den, som äger ett företag, anser sig i allmänhet

böra förbehålla sig ett så stort inflytande över företagets ledning, som förhållandena

medgiva. Detsamma bör gälla även beträffande riksdagen i dess

egenskap av ägare till riksbanken.

Riksdagens inflytande över riksbanken markeras för närvarande därav,

att riksdagen väljer bankofullmäktige, vilka sedan hava att inom sig utse

minst tre av direktionens fyra ledamöter. Genom detta system äger riksdagen

ett örn än indirekt inflytande på den betydelsefulla, av direktionen

utövade löpande förvaltningen av banken.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

103

Skulle det föreliggande förslaget bifallas, skulle flertalet av direktionens

ledamöter kunna komma att bestå av personer, vilka icke äro ledamöter av

fullmäktige och sålunda icke ansvariga inför riksdagen.

Dessutom skulle fullmäktiges inflytande på riksbankens skötsel bliva minimal,

något som enligt min mening icke är önskvärt.

På grund härav yrkar jag avslag å det gjorda förslaget.»

Herr Jonsson anförde: Han hade icke något att i princip invända mot att

andre deputerade finge utses utanför fullmäktige, då detta kunde leda till

att vid förefallande behov bankteknisk expertis tillfördes direktionen. Däremot

kunde han ej vara med om att andre deputerad, som ej vore fullmäktig,

skulle kunna tillerkännas särskilt arvode utöver lönen, liksom han ej kunde

inse nödvändigheten av att sådan deputerad finge rätt att till protokollet

anteckna sin mening i varje fråga, som vore föremål för behandling i fullmäktige.

Örn förslaget i nu berörda delar bleve godtaget, skulle detta betyda,

att i realiteten en utom fullmäktige utsedd andre deputerad Hnge

samma förmåner och praktiskt taget samma rättigheter som en fullmäktig

utan att hava dennes skyldigheter och ansvar.

övriga fullmäktige förenade sig med föredraganden.

Fullmäktige hade alltså beslutat att, i överensstämmelse med herr Rooths

förslag, avlåta skrivelse i ämnet till bankoutskottet av den lydelse registraturet

utvisar.

Mot beslutet reserverade sig herr Stendahl under hänvisning till vad han

ovan anfört.

Herr Wallberg anhöll att få till protokollet antecknat, att han delade den

uppfattning, som kommit till uttryck i fullmäktiges skrivelse.

Ur protokollet:

Jacob Hagströmer.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

Bilaga VIII.

Förslag

till

avlöningsbestämmelser för fullmäktige i riksbanken samt ledamöter i

riksbankens direktion.

1 §•

Till fullmäktige i riksbanken ävensom till ledamöter av riksbankens direktion

utgå arvoden i enlighet med vad som angives i avlöningsstat för riksbanken.

Angående tilläggsarvode till vice riksbankschef, som ej är fullmäktig, är

likaledes stadgat i avlöningsstaten.

2 §•

Fullmäktiges ordförande äger åtnjuta ledighet med bibehållet arvode 45

dagar årligen, men har att för tid därutöver avstå arvodet såsom fullmäktig.

I sådan ledighet inräknas ej tid, varunder ordföranden är frånvarande med

anledning av tillfälligt uppdrag i riksbankens tjänst.

3 §.

För riksbankschef, vice riksbankschef och andre deputerad skola i fråga

om semester, avdrag under tjänstledighet, ersättning för flyttningskostnad,

rörligt tillägg samt sjukvård och begravningshjälp tillämpas de föreskrifter,

som enligt avlöningsreglementet för riksdagens verk gälla för tjänstemän i

lönegraden G 17, respektive C 16 och C 9.

4 §''

Av Konungen förordnad eller av riksdagen vald suppleant äger att under

tid, då han tjänstgör såsom fullmäktig, åtnjuta ersättning med belopp, motsvarande

i avlöningsstaten anvisat arvode för fullmäktig.

5 §■

Till andre deputerad, som förordnats att fullgöra riksbankschefen åvilande

göromål, utgår särskild ersättning enligt fullmäktiges bestämmande.

6 §•

Ersättare för andre deputerad äger att under den tid, han tjänstgör, åtnjuta

ersättning med belopp, motsvarande vad som skulle hava tillkommit

honom, örn han varit andre deputerad.

7 §•

Vid resa för förrättning i riksbankens ärenden äger fullmäktig samt ledamot

i riksbankens direktion åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning

a) vid resa inom riket med belopp, som enligt grunderna i allmänna resereglementet

tillkommer förrättningsman, vilken är hänförd till rese- och

traktamentsklass I A; samt

b) vid resa utom riket enligt grunder, som av fullmäktige bestämmas.

Suppleant för fullmäktig samt ersättare för andre deputerad äger att vid

resa för inträde i tjänstgöring samt vid återresa efter slutad tjänstgöring, så

ock vid resa såsom fullmäktig eller andre deputerad i riksbankens ärenden

åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt vad ovan stadgats

beträffande fullmäktig.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

105

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Redogörelse lör lörsloget till nytt avlönlngsreglcmente lör riksdagens verk.

Inledning........................................................

Avlöningsreglementets tillämpningsområde m. ........................

Detaljmotiveringen till reglementsförslaget m. ........................

Delegerades för riksdagens verk hemställan ..........................

Utskottets yttrande.................................................

Bilagor.

I. Utskottets förslag till avlöningsreglemente......................

II. Förslag till ändrad lydelse av §§ 16 och 17 bankoreglementet ----

lil. Förslag till ändrad lydelse av §§ 21 och 22 reglementet för riksgäldskontoret

..............................................

IV. Förslag till bestämmelser angående avlöning m. m. åt J. O. och

M. O. samt deras ersättare..................................

(Paginering i ny följd.)

V. Lönekommitténs för riksdagens verk betänkande................

VI. Lönekommitténs skrivelse den 13 maj 1939 ....................

VII. Bankofullmäktiges skrivelse angående sättet för utseende av andre

deputerade i riksbanken m. ................................

VIII. Bankofullmäktiges förslag till avlöningsbestämmelser för fullmäktige

och ledamöter i riksbankens direktion ........................

1

3

8

17

18

25

50

51

52

1

91

93

104

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.