Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående tilläggsarvoden till sekreterarna hos andra kammaren samt konstitutionsoch bevillningsutskotten. Avlöningsförhållandena för den hos riksdagen tillfälligt anställda personalen regleras genom särskilda av riksdagen fastställda avlöningsbestämmelser. Nu gällande bestämmelser godkändes av innevarande års riksdag på hemställan av bankoutskottet i dess utlåtande nr 10.

1939-06-08 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1939:76, Utlåtande, angående tilläggsarvoden till sekreterarna hos andra kammaren samt konstitutionsoch bevillningsutskotten. Avlöningsförhållandena för den hos riksdagen tillfälligt anställda personalen regleras genom särskilda av riksdagen fastställda avlöningsbestämmelser. Nu gällande bestämmelser godkändes av innevarande års riksdag på hemställan av bankoutskottet i dess utlåtande nr 10.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 76.

1

Nr 76.

Ankom till riksdagens kansli den 8 juni 1939 kl. 11 f. m.

Utlåtande, angående tilläggsarvoden till sekreterarna hos andra

kammaren samt konstitutions- och bevillningsutskotten.

Avlöningsförhållandena för den hos riksdagen tillfälligt anställda personalen

regleras genom särskilda av riksdagen fastställda avlöningsbestämmelser.

Nu gällande bestämmelser godkändes av innevarande års riksdag

på hemställan av bankoutskottet i dess utlåtande nr 10. Enligt dessa bestämmelser

utgör månadsarvodet för sekreterare hos kammare och sekreterare

hos statsutskottet 1 320 kronor samt för sekreterare i annat ständigt

utskott 1 125 kronor. Genom en övergångsbestämmelse äro, bland andra,

de tjänstemän, som vid 1934 års riksdag voro anställda såsom sekreterare

hos kammare eller hos ständigt utskott, berättigade att, utöver nyssnämnda

arvode, uppbära ersättning med hälften av vad de visat sig hava på grund

av tjänstgöring hos riksdagen avstått av till innehavd statstjänst hörande

avlöningsförmåner. I enlighet med denna övergångsbestämmelse utgår för

närvarande dylik ersättning till sekreterarna hos första kammaren, statsutskottet

och bankoutskottet.

I ovanberörda utlåtande nr 10 anförde bankoutskottet i fråga örn avlöningsförmånerna

å vissa högre befattningar hos riksdagen, nämligen befattningarna

såsom sekreterare hos kammare, sekreterare hos ständigt utskott

och notarie med sekreterargöromål, i huvudsak följande.

I den utredning av hithörande lönespörsmål, som verkställts av särskilda

av fullmäktige i riksgäldskontoret utsedda utredningsmän, avvisas tanken

på en generell förhöjning av arvodena till ifrågavarande personal utöver den

i utredningen föreslagna definitiva arvodesregleringen. Av utredningen framgår

emellertid, att det i vissa fall kan vara erforderligt att bereda en högre

ersättning än den i avlöningsbestämmelserna fastställda. Av de olika förslag

i sådant avseende, som diskuterats av utredningsmännen, hava såväl kanslideputerade

som herrar talmän i princip förordat det såsom alternativ 2 betecknade

förslaget, vilket innebär, att särskilda tilläggsarvoden skulle kunna

efter prövning i varje särskilt fall beviljas, då så erfordras för att förvärva

särskilt kvalificerad person till viss befattning eller bibehålla sådan person

vid befattningen. Dylikt arvode skulle dock icke kunna beviljas befattningshavare,

som enligt övergångsbestämmelsen är berättigad till viss ersättning

för mistad avlöning, eller befattningshavare, som vid sidan av riksdagstjänsten

uppehåller statstjänst. Det .skulle sålunda krävas, att befattningshavaren

huvudsakligen ägnar sig åt riksdagstjänstgöringen. Tilläggsarvode

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 8 sami. Nr 76. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 76.

skulle i fråga om statstjänsteman bestämmas till det belopp för månad räknat,

som ungefär motsvarar vad tjänstemannen i genomsnitt för månad

under hela riksdagstiden skulle uppbära, därest ovanberörda övergångsbestämmelse

varit tillämplig å honom. Till icke-statsanställd befattningshavare

skulle tilläggsarvode bestämmas med utgångspunkt från belopp, som

beviljats statstjänsteman å motsvarande befattning.

Vad sålunda föreslagits av utredningsmännen har föranlett den erinran

från herrar talmän, att frågor om tilläggsarvoden borde bedömas efter omständigheterna

från fall till fall samt beviljandet av sådant arvode således

icke nödvändigt vara knutet vid den ovan angivna förutsättningen, att dylikt

arvode erfordrades för att förvärva särskilt kvalificerad person till viss befattning

eller bibehålla sådan person vid befattningen.

Härefter anförde utskottet för egen del huvudsakligen följande.

Enligt utskottets mening torde de arvoden, som jämlikt föreliggande förslag

till avlöningsbestämmelser för riksdagens personal skulle utgå å här

ifrågavarande högre befattningar, i flertalet fall vara tillräckliga för ernående

av en tillfredsställande rekrytering av befattningarna. Då emellertid i

vissa fall förhöjning av arvodesbeloppen i fortsättningen liksom hittills kan

vara motiverad, har utskottet icke ansett sig böra motsätta sig förslaget, att

tilläggsarvode skall kunna beviljas efter särskild prövning. Beträffande de

i det föregående berörda förutsättningarna för beviljande av dylikt arvode

vill utskottet ansluta sig till vad som föreslagits av utredningsmännen, dock

att i anslutning till det jämkningsförslag, som framställts av herrar talmän,

tilläggsarvode synes kunna beviljas jämväl, då andra synnerliga skäl än de

av utredningsmännen angivna föreligga. Storleken av tilläggsarvode synes

böra bestämmas med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall, varvid

i fråga om statstjänsteman dylikt arvode lämpligen skulle kunna beräknas

med ledning av det belopp, som skulle utgå, därest övergångsbestämmelsen

vore tillämplig. I varje fall torde sistnämnda belopp få anses vara

det högsta, som skulle kunna beviljas.

Den förenklingen synes dock enligt utskottets mening kunna genomföras,

att tilläggsarvode till viss befattningshavare skulle kunna beviljas att

utgå tillsvidare, varigenom skulle vinnas, att årliga riksdagsbeslut för sådant

fall ej skulle erfordras.

Vad härefter angår frågan om införande i avlöningsbestämmelserna av

ett särskilt stadgande rörande här avsedda tilläggsarvoden har utskottet

kommit till den uppfattningen, att då framställningar om dylika arvoden

enligt utskottets förslag skulle ske i samma ordning såsom hittills och beslutanderätten

i varje särskilt fall alltså tillkomma riksdagens kamrar, något

särskilt stadgande i ämnet icke erfordras. De synpunkter, som av utskottet

ovan framhållits rörande förutsättningen för beviljande av tilläggsarvoden

och storleken av desamma, torde emellertid kunna vara vägledande vid

prövningen av här ifrågavarande ärenden.

I skrivelse till bankoutskottet den 20 maj 1939 hava kamrarnas herrar

talmän meddelat, att till talmännen inkommit två framställningar, nämligen

dels från ordföranden och vice ordföranden i konstitutionsutskottet om

tilläggsarvode åt utskottets sekreterare, jur. och fil. kand. Sune Holm och

dels från ordföranden och vice ordföranden i bevillningsutskottet örn tilläggs
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 76.

3

arvode åt sistnämnda utskotts sekreterare, kammarrättsrådet C. P. Engblom.

Tillika hade fråga uppkommit örn tilläggsarvode åt andra kammarens

sekreterare, kammarrättsrådet Sune Norrman.

Sedan riksdagens kanslideputerade på anmodan av talmännen inkommit

med yttrande i ärendena, hade dessa behandlats vid ett den 12 maj 1939

hållet talmanssammanträde i närvaro av de ständiga utskottens ordförande

samt kanslideputerade.

I överensstämmelse med vad kanslideputerade i sitt yttrande föreslagit

hava herrar talmän hemställt, att bankoutskottet ville utverka riksdagens

medgivande för tilldelande tills vidare åt andra kammarens sekreterare,

kammarrättsrådet Sune Norrman, konstitutionsutskottets sekreterare, jur.

och fil. kand. Sune Holm, samt bevillningsutskottets sekreterare, kammarrättsrådet

C. P. Engblom, av tilläggsarvode utöver till dem enligt för riksdagens

tjänstemän gällande avlöningsbestämmelser utgående arvode, vilket

tillägg skulle bestämmas för Norrman till 240 kronor, för Holm till 270

kronor samt för Engblom till 300 kronor för månad räknat, dock att för

Norrman och Engblom tilläggsarvode skulle utgå endast för tid, varunder

de åtnjöte hel ledighet från statstjänsten och i följd därav icke uppbure

avlöning för densamma.

Vid herrar talmäns skrivelse voro fogade de till ifrågavarande ärenden

hörande handlingarna.

Riksdagens kanslideputerade hava i sitt yttrande till en början lämnat en

redogörelse för utvecklingen av frågan om, rätt för vissa hos riksdagen anställda

tjänstemän att erhålla gottgörelse för mi stade avlöningsförmåner i

statstjänst (jfr bankoutskottets utlåtande nr 10 till innevarande års riksdag,

sid. 32—38). Vidare hava kanslideputerade lämnat vissa sifferuppgifter till

belysande av verkningarna av övergångsbestämmelsen för sekreterare i

kammare samt i ständigt utskott, i den mån dessa befattningshavare haft

rätt till gottgörelse för mistade avlöningsförmåner i statstjänst. Kanslideputerade

hava härefter anfört följande:

Då kanslideputerade nu gå att fatta ståndpunkt rörande föreliggande

framställningar, måste kanslideputerade givetvis se frågan helt ur principiella

synpunkter. Kanslideputerade kunna icke heller bedöma, huruvida i

här föreliggande fall tilläggsarvode erfordras i ovan anförda syften »att förvärva

särskilt kvalificerad person till viss befattning eller bibehålla sådan

person vid befattningen», eller där »andra synnerliga skäl» föreligga. Bedömandet

av dessa förutsättningar bör förbehållas vederbörande anställande

organ. Kanslideputerade utgå sålunda från att dessa förutsättningar äro

för handen.

Frågan örn storleken av det tilläggsarvode, som bör utgå till nu ifrågavarande

tjänstemän hos riksdagen, måste dock bedömas från något olika

utgångspunkter. Två av dem äro nämligen innehavare av statstjänst, medan

en icke innehar dylik tjänst.

Bankoutskottet har i sitt utlåtande nr 10 beträffande storleken av tillläggsarvode

till statstjänsteman uttalat, att dylikt arvode lämpligen skulle

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Dankoutskottets utlåtande Nr 76.

Utskottet.

kunna beräknas med ledning av det belopp, som skulle utgå, därest övergångsbestämmelsen

vore tillämplig, samt att i varje fall sistnämnda belopp

torde få anses vara det högsta, som skulle kunna beviljas. I betraktande

av att utskottet icke ansett sig böra förorda återinförande av rätt till ersättning

för mistad avlöning i statstjänst och ej heller ansett en generell

höjning av arvodena för riksdagstjänsterna böra genomföras, torde avsikten

hava varit att tilläggsarvodena icke få göras så höga att de motsvara vad

som skulle utgå med tillämpning av övergångsbestämmelserna. Kanslideputerade

anse sig med utgångspunkt härifrån böra förorda, att särskilda

tilläggsarvoden må utverkas åt kammarrättsråden Sune Norrman och C. P.

Engblom att med fixa belopp för månad räknat utgå för tid, varunder de

åtnjuta ledighet från statstjänsten i och för fullgörande av tjänst hos riksdagen.

Tilläggsarvodena, som sålunda i dessa fall i viss mån komme att

utgöra ersättning för mistade avlöningsförmåner i statstjänst, torde böra

bestämmas för Norrman till 240 kronor samt för Engblom till 300 kronor.

Härigenom kommer arvodet för andra kammarens sekreterare — 1 320 +

240 = 1 560 kronor — att överstiga månadsavlöningen till statssekreterare

samt arvodet för bevillningsutskottets sekreterare — 1 125 + 300 = 1 425

kronor — att överstiga månadsavlöningen för expeditionschef i statsdepartement,

enligt det från den 1 juli 1939 ikraftträdande nya avlöningsreglementet,

med beräknat rörligt tillägg av 6 procent.

Beträffande slutligen konstitutionsutskottets sekreterare jur. och fil. kand.

Sune Holin, vilken icke innehar statstjänst, anse kanslideputerade att tillläggsarvodet

bör bestämmas till 270 kronor för månad. Då månadsarvodet

för ifrågavarande tjänst enligt avlöningsbestämmelserna är 1 125 kronor,

skulle det sammanlagda månadsarvodet enligt kanslideputerades förslag

nära sammanfalla med den månadslön, som från den 1 juli 1939 beräknas

utgå till expeditionschef i statsdepartement.

Kanslideputerade vilja till slut erinra om bankoutskottets uttalande i

förutnämnda utlåtande nr 10, att tilläggsarvode till viss befattningshavare

må kunna beviljas att utgå tillsvidare, varigenom årliga riksdagsbeslut för

sådant fall ej skulle erfordras.

Under åberopande av det nu anförda få kanslideputerade, som förutsätta

att skäl för tilldelande av tilläggsarvode i förevarande fall äro för handen,

hemställa att riksdagens medgivande må inhämtas för tilldelande tills vidare

åt andra kammarens sekreterare, kammarrättsrådet Sune Norrman, konstitutionsutskottets

sekreterare, jur. och fil. kand. Sune Holm, samt bevillningsutskottets

sekreterare, kammarrättsrådet C. P. Engblom, av tilläggsarvode

utöver till dem enligt för riksdagens tjänstemän gällande avlöningsbestämmelser

utgående arvode, vilket tillägg må bestämmas för Norrman

till 240 kronor, för Holm till 270 kronor samt för Engblom till 300 kronor

för månad räknat, dock att för Norrman och Engblom tilläggsarvode må

åtnjutas endast för tid, varunder de åtnjuta hel ledighet från statstjänsten

och i följd därav icke uppbära avlöning för densamma.

De förslag, som innefattas i herrar talmäns förevarande framställning,

hava icke givit utskottet anledning till erinran. Utskottet får alltså tillstyrka,

att tilläggsarvoden må utgå till här avsedda tjänstemän med de av kanslideputerade

förordade beloppen. Tilläggsarvodena torde böra bestämmas

att utgå tills vidare, räknat från början av innevarande års riksdag. Vid

beräkning av tilläggsarvode för del av månad bör — i analogi med vad som

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 76.

5

enligt avlöningsbestämmelserna för riksdagens personal gäller beträffande

arvode — iakttagas, att månaden räknas till 30 dagar.

Då såsom villkor för utbetalning av tilläggsarvode bör gälla, att vederbörande

helt ägnar sig åt tjänstgöring hos riksdagen, torde vad beträffar tilläggsarvodena

till Norrman och Engblom, vilka innehava statstjänst, böra föreskrivas,

att dylikt arvode må utgå endast för tid, varunder de på grund av tjänstgöring

hos riksdagen, med avstående av samtliga med statstjänsten förenade

löneförmåner, åtnjuta hel ledighet från statstjänsten. Såsom kanslideputerade

framhållit, hava tilläggsarvodena för ifrågavarande tjänstemän karaktären

av ersättning för mistade avlöningsförmåner i statstjänst.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att andra kammarens sekreterare,

kammarrättsrådet S. Norrman, konstitutionsutskottets

sekreterare, jur. och fil. kand. S. V. Holm samt bevillningsutskottets

sekreterare, kammarrättsrådet C. P. Engblom

må, räknat från början av innevarande års riksdag,

tillsvidare åtnjuta — utöver arvode enligt avlöningsbestämmelserna

för riksdagens personal — tilläggsarvode med följande

belopp för månad, nämligen Norrman 240 kronor,

Holm 270 kronor samt Engblom 300 kronor, dock att tillläggsarvode

till Norrman och Engblom må utgå endast för

tid, varunder de på grund av tjänstgöring hos riksdagen,

med avstående av samtliga med statstjänsten förenade löneförmåner,

åtnjutit hel ledighet från statstjänsten.

Stockholm den 8 juni 1939.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Berling, Friggeråker, Holmström*,

Nilsson i Mölndal, Sundvik, Swartling och Albertsson;

från andra kammaren: herrar Holmgren*, Lovén, Paulsen, Andersson i Falkenberg*,

K. A. Westman, Osberg*, Andersson i Munkaljungby och Andersson i

Lindome.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 8 sami. Nr 76.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.