Utlåtande, angående tilläggsarvoden till sekreterarna hos andra kammaren samt konstitutionsoch bevillningsutskotten. Avlöningsförhållandena för den hos riksdagen tillfälligt anställda personalen regleras genom särskilda av riksdagen fastställda avlöningsbestämmelser. Nu gällande bestämmelser godkändes av innevarande års riksdag på hemställan av bankoutskottet i dess utlåtande nr 10.
1939-06-08 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1939:76, Utlåtande, angående tilläggsarvoden till sekreterarna hos andra kammaren samt konstitutionsoch bevillningsutskotten. Avlöningsförhållandena för den hos riksdagen tillfälligt anställda personalen regleras genom särskilda av riksdagen fastställda avlöningsbestämmelser. Nu gällande bestämmelser godkändes av innevarande års riksdag på hemställan av bankoutskottet i dess utlåtande nr 10.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 76.
1
Nr 76.
Ankom till riksdagens kansli den 8 juni 1939 kl. 11 f. m.
Utlåtande, angående tilläggsarvoden till sekreterarna hos andra
kammaren samt konstitutions- och bevillningsutskotten.
Avlöningsförhållandena för den hos riksdagen tillfälligt anställda personalen
regleras genom särskilda av riksdagen fastställda avlöningsbestämmelser.
Nu gällande bestämmelser godkändes av innevarande års riksdag
på hemställan av bankoutskottet i dess utlåtande nr 10. Enligt dessa bestämmelser
utgör månadsarvodet för sekreterare hos kammare och sekreterare
hos statsutskottet 1 320 kronor samt för sekreterare i annat ständigt
utskott 1 125 kronor. Genom en övergångsbestämmelse äro, bland andra,
de tjänstemän, som vid 1934 års riksdag voro anställda såsom sekreterare
hos kammare eller hos ständigt utskott, berättigade att, utöver nyssnämnda
arvode, uppbära ersättning med hälften av vad de visat sig hava på grund
av tjänstgöring hos riksdagen avstått av till innehavd statstjänst hörande
avlöningsförmåner. I enlighet med denna övergångsbestämmelse utgår för
närvarande dylik ersättning till sekreterarna hos första kammaren, statsutskottet
och bankoutskottet.
I ovanberörda utlåtande nr 10 anförde bankoutskottet i fråga örn avlöningsförmånerna
å vissa högre befattningar hos riksdagen, nämligen befattningarna
såsom sekreterare hos kammare, sekreterare hos ständigt utskott
och notarie med sekreterargöromål, i huvudsak följande.
I den utredning av hithörande lönespörsmål, som verkställts av särskilda
av fullmäktige i riksgäldskontoret utsedda utredningsmän, avvisas tanken
på en generell förhöjning av arvodena till ifrågavarande personal utöver den
i utredningen föreslagna definitiva arvodesregleringen. Av utredningen framgår
emellertid, att det i vissa fall kan vara erforderligt att bereda en högre
ersättning än den i avlöningsbestämmelserna fastställda. Av de olika förslag
i sådant avseende, som diskuterats av utredningsmännen, hava såväl kanslideputerade
som herrar talmän i princip förordat det såsom alternativ 2 betecknade
förslaget, vilket innebär, att särskilda tilläggsarvoden skulle kunna
efter prövning i varje särskilt fall beviljas, då så erfordras för att förvärva
särskilt kvalificerad person till viss befattning eller bibehålla sådan person
vid befattningen. Dylikt arvode skulle dock icke kunna beviljas befattningshavare,
som enligt övergångsbestämmelsen är berättigad till viss ersättning
för mistad avlöning, eller befattningshavare, som vid sidan av riksdagstjänsten
uppehåller statstjänst. Det .skulle sålunda krävas, att befattningshavaren
huvudsakligen ägnar sig åt riksdagstjänstgöringen. Tilläggsarvode
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 8 sami. Nr 76. 1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 76.
skulle i fråga om statstjänsteman bestämmas till det belopp för månad räknat,
som ungefär motsvarar vad tjänstemannen i genomsnitt för månad
under hela riksdagstiden skulle uppbära, därest ovanberörda övergångsbestämmelse
varit tillämplig å honom. Till icke-statsanställd befattningshavare
skulle tilläggsarvode bestämmas med utgångspunkt från belopp, som
beviljats statstjänsteman å motsvarande befattning.
Vad sålunda föreslagits av utredningsmännen har föranlett den erinran
från herrar talmän, att frågor om tilläggsarvoden borde bedömas efter omständigheterna
från fall till fall samt beviljandet av sådant arvode således
icke nödvändigt vara knutet vid den ovan angivna förutsättningen, att dylikt
arvode erfordrades för att förvärva särskilt kvalificerad person till viss befattning
eller bibehålla sådan person vid befattningen.
Härefter anförde utskottet för egen del huvudsakligen följande.
Enligt utskottets mening torde de arvoden, som jämlikt föreliggande förslag
till avlöningsbestämmelser för riksdagens personal skulle utgå å här
ifrågavarande högre befattningar, i flertalet fall vara tillräckliga för ernående
av en tillfredsställande rekrytering av befattningarna. Då emellertid i
vissa fall förhöjning av arvodesbeloppen i fortsättningen liksom hittills kan
vara motiverad, har utskottet icke ansett sig böra motsätta sig förslaget, att
tilläggsarvode skall kunna beviljas efter särskild prövning. Beträffande de
i det föregående berörda förutsättningarna för beviljande av dylikt arvode
vill utskottet ansluta sig till vad som föreslagits av utredningsmännen, dock
att i anslutning till det jämkningsförslag, som framställts av herrar talmän,
tilläggsarvode synes kunna beviljas jämväl, då andra synnerliga skäl än de
av utredningsmännen angivna föreligga. Storleken av tilläggsarvode synes
böra bestämmas med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall, varvid
i fråga om statstjänsteman dylikt arvode lämpligen skulle kunna beräknas
med ledning av det belopp, som skulle utgå, därest övergångsbestämmelsen
vore tillämplig. I varje fall torde sistnämnda belopp få anses vara
det högsta, som skulle kunna beviljas.
Den förenklingen synes dock enligt utskottets mening kunna genomföras,
att tilläggsarvode till viss befattningshavare skulle kunna beviljas att
utgå tillsvidare, varigenom skulle vinnas, att årliga riksdagsbeslut för sådant
fall ej skulle erfordras.
Vad härefter angår frågan om införande i avlöningsbestämmelserna av
ett särskilt stadgande rörande här avsedda tilläggsarvoden har utskottet
kommit till den uppfattningen, att då framställningar om dylika arvoden
enligt utskottets förslag skulle ske i samma ordning såsom hittills och beslutanderätten
i varje särskilt fall alltså tillkomma riksdagens kamrar, något
särskilt stadgande i ämnet icke erfordras. De synpunkter, som av utskottet
ovan framhållits rörande förutsättningen för beviljande av tilläggsarvoden
och storleken av desamma, torde emellertid kunna vara vägledande vid
prövningen av här ifrågavarande ärenden.
I skrivelse till bankoutskottet den 20 maj 1939 hava kamrarnas herrar
talmän meddelat, att till talmännen inkommit två framställningar, nämligen
dels från ordföranden och vice ordföranden i konstitutionsutskottet om
tilläggsarvode åt utskottets sekreterare, jur. och fil. kand. Sune Holm och
dels från ordföranden och vice ordföranden i bevillningsutskottet örn tilläggs
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 76.
3
arvode åt sistnämnda utskotts sekreterare, kammarrättsrådet C. P. Engblom.
Tillika hade fråga uppkommit örn tilläggsarvode åt andra kammarens
sekreterare, kammarrättsrådet Sune Norrman.
Sedan riksdagens kanslideputerade på anmodan av talmännen inkommit
med yttrande i ärendena, hade dessa behandlats vid ett den 12 maj 1939
hållet talmanssammanträde i närvaro av de ständiga utskottens ordförande
samt kanslideputerade.
I överensstämmelse med vad kanslideputerade i sitt yttrande föreslagit
hava herrar talmän hemställt, att bankoutskottet ville utverka riksdagens
medgivande för tilldelande tills vidare åt andra kammarens sekreterare,
kammarrättsrådet Sune Norrman, konstitutionsutskottets sekreterare, jur.
och fil. kand. Sune Holm, samt bevillningsutskottets sekreterare, kammarrättsrådet
C. P. Engblom, av tilläggsarvode utöver till dem enligt för riksdagens
tjänstemän gällande avlöningsbestämmelser utgående arvode, vilket
tillägg skulle bestämmas för Norrman till 240 kronor, för Holm till 270
kronor samt för Engblom till 300 kronor för månad räknat, dock att för
Norrman och Engblom tilläggsarvode skulle utgå endast för tid, varunder
de åtnjöte hel ledighet från statstjänsten och i följd därav icke uppbure
avlöning för densamma.
Vid herrar talmäns skrivelse voro fogade de till ifrågavarande ärenden
hörande handlingarna.
Riksdagens kanslideputerade hava i sitt yttrande till en början lämnat en
redogörelse för utvecklingen av frågan om, rätt för vissa hos riksdagen anställda
tjänstemän att erhålla gottgörelse för mi stade avlöningsförmåner i
statstjänst (jfr bankoutskottets utlåtande nr 10 till innevarande års riksdag,
sid. 32—38). Vidare hava kanslideputerade lämnat vissa sifferuppgifter till
belysande av verkningarna av övergångsbestämmelsen för sekreterare i
kammare samt i ständigt utskott, i den mån dessa befattningshavare haft
rätt till gottgörelse för mistade avlöningsförmåner i statstjänst. Kanslideputerade
hava härefter anfört följande:
Då kanslideputerade nu gå att fatta ståndpunkt rörande föreliggande
framställningar, måste kanslideputerade givetvis se frågan helt ur principiella
synpunkter. Kanslideputerade kunna icke heller bedöma, huruvida i
här föreliggande fall tilläggsarvode erfordras i ovan anförda syften »att förvärva
särskilt kvalificerad person till viss befattning eller bibehålla sådan
person vid befattningen», eller där »andra synnerliga skäl» föreligga. Bedömandet
av dessa förutsättningar bör förbehållas vederbörande anställande
organ. Kanslideputerade utgå sålunda från att dessa förutsättningar äro
för handen.
Frågan örn storleken av det tilläggsarvode, som bör utgå till nu ifrågavarande
tjänstemän hos riksdagen, måste dock bedömas från något olika
utgångspunkter. Två av dem äro nämligen innehavare av statstjänst, medan
en icke innehar dylik tjänst.
Bankoutskottet har i sitt utlåtande nr 10 beträffande storleken av tillläggsarvode
till statstjänsteman uttalat, att dylikt arvode lämpligen skulle
4
Dankoutskottets utlåtande Nr 76.
Utskottet.
kunna beräknas med ledning av det belopp, som skulle utgå, därest övergångsbestämmelsen
vore tillämplig, samt att i varje fall sistnämnda belopp
torde få anses vara det högsta, som skulle kunna beviljas. I betraktande
av att utskottet icke ansett sig böra förorda återinförande av rätt till ersättning
för mistad avlöning i statstjänst och ej heller ansett en generell
höjning av arvodena för riksdagstjänsterna böra genomföras, torde avsikten
hava varit att tilläggsarvodena icke få göras så höga att de motsvara vad
som skulle utgå med tillämpning av övergångsbestämmelserna. Kanslideputerade
anse sig med utgångspunkt härifrån böra förorda, att särskilda
tilläggsarvoden må utverkas åt kammarrättsråden Sune Norrman och C. P.
Engblom att med fixa belopp för månad räknat utgå för tid, varunder de
åtnjuta ledighet från statstjänsten i och för fullgörande av tjänst hos riksdagen.
Tilläggsarvodena, som sålunda i dessa fall i viss mån komme att
utgöra ersättning för mistade avlöningsförmåner i statstjänst, torde böra
bestämmas för Norrman till 240 kronor samt för Engblom till 300 kronor.
Härigenom kommer arvodet för andra kammarens sekreterare — 1 320 +
240 = 1 560 kronor — att överstiga månadsavlöningen till statssekreterare
samt arvodet för bevillningsutskottets sekreterare — 1 125 + 300 = 1 425
kronor — att överstiga månadsavlöningen för expeditionschef i statsdepartement,
enligt det från den 1 juli 1939 ikraftträdande nya avlöningsreglementet,
med beräknat rörligt tillägg av 6 procent.
Beträffande slutligen konstitutionsutskottets sekreterare jur. och fil. kand.
Sune Holin, vilken icke innehar statstjänst, anse kanslideputerade att tillläggsarvodet
bör bestämmas till 270 kronor för månad. Då månadsarvodet
för ifrågavarande tjänst enligt avlöningsbestämmelserna är 1 125 kronor,
skulle det sammanlagda månadsarvodet enligt kanslideputerades förslag
nära sammanfalla med den månadslön, som från den 1 juli 1939 beräknas
utgå till expeditionschef i statsdepartement.
Kanslideputerade vilja till slut erinra om bankoutskottets uttalande i
förutnämnda utlåtande nr 10, att tilläggsarvode till viss befattningshavare
må kunna beviljas att utgå tillsvidare, varigenom årliga riksdagsbeslut för
sådant fall ej skulle erfordras.
Under åberopande av det nu anförda få kanslideputerade, som förutsätta
att skäl för tilldelande av tilläggsarvode i förevarande fall äro för handen,
hemställa att riksdagens medgivande må inhämtas för tilldelande tills vidare
åt andra kammarens sekreterare, kammarrättsrådet Sune Norrman, konstitutionsutskottets
sekreterare, jur. och fil. kand. Sune Holm, samt bevillningsutskottets
sekreterare, kammarrättsrådet C. P. Engblom, av tilläggsarvode
utöver till dem enligt för riksdagens tjänstemän gällande avlöningsbestämmelser
utgående arvode, vilket tillägg må bestämmas för Norrman
till 240 kronor, för Holm till 270 kronor samt för Engblom till 300 kronor
för månad räknat, dock att för Norrman och Engblom tilläggsarvode må
åtnjutas endast för tid, varunder de åtnjuta hel ledighet från statstjänsten
och i följd därav icke uppbära avlöning för densamma.
De förslag, som innefattas i herrar talmäns förevarande framställning,
hava icke givit utskottet anledning till erinran. Utskottet får alltså tillstyrka,
att tilläggsarvoden må utgå till här avsedda tjänstemän med de av kanslideputerade
förordade beloppen. Tilläggsarvodena torde böra bestämmas
att utgå tills vidare, räknat från början av innevarande års riksdag. Vid
beräkning av tilläggsarvode för del av månad bör — i analogi med vad som
Bankoutskottets utlåtande Nr 76.
5
enligt avlöningsbestämmelserna för riksdagens personal gäller beträffande
arvode — iakttagas, att månaden räknas till 30 dagar.
Då såsom villkor för utbetalning av tilläggsarvode bör gälla, att vederbörande
helt ägnar sig åt tjänstgöring hos riksdagen, torde vad beträffar tilläggsarvodena
till Norrman och Engblom, vilka innehava statstjänst, böra föreskrivas,
att dylikt arvode må utgå endast för tid, varunder de på grund av tjänstgöring
hos riksdagen, med avstående av samtliga med statstjänsten förenade
löneförmåner, åtnjuta hel ledighet från statstjänsten. Såsom kanslideputerade
framhållit, hava tilläggsarvodena för ifrågavarande tjänstemän karaktären
av ersättning för mistade avlöningsförmåner i statstjänst.
På grund av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må medgiva, att andra kammarens sekreterare,
kammarrättsrådet S. Norrman, konstitutionsutskottets
sekreterare, jur. och fil. kand. S. V. Holm samt bevillningsutskottets
sekreterare, kammarrättsrådet C. P. Engblom
må, räknat från början av innevarande års riksdag,
tillsvidare åtnjuta — utöver arvode enligt avlöningsbestämmelserna
för riksdagens personal — tilläggsarvode med följande
belopp för månad, nämligen Norrman 240 kronor,
Holm 270 kronor samt Engblom 300 kronor, dock att tillläggsarvode
till Norrman och Engblom må utgå endast för
tid, varunder de på grund av tjänstgöring hos riksdagen,
med avstående av samtliga med statstjänsten förenade löneförmåner,
åtnjutit hel ledighet från statstjänsten.
Stockholm den 8 juni 1939.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Berling, Friggeråker, Holmström*,
Nilsson i Mölndal, Sundvik, Swartling och Albertsson;
från andra kammaren: herrar Holmgren*, Lovén, Paulsen, Andersson i Falkenberg*,
K. A. Westman, Osberg*, Andersson i Munkaljungby och Andersson i
Lindome.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 8 sami. Nr 76.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.