Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner örn utredning rörande byggnadskostnaderna på landsbygden.

1939-04-18 · 20 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1939:11, Utlåtande i anledning av väckta motioner örn utredning rörande byggnadskostnaderna på landsbygden.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

1

Nr 11.

Ankom till riksdagens kansli den 25 april 1939 kl. 10 f. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning

av väckta motioner örn utredning rörande byggnadskostnaderna

på landsbygden.

I en inom första kammaren väckt motion, nr 5, har herr Sam Larsson m. fl.

hemställt, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl.

Majit måtte låta verkställa en ingående och allsidig utredning angående

möjligheterna att nedbringa byggnadskostnaderna särskilt med hänsyn till

landsbygdens och i synnerhet jordbrukets förhållanden, med beaktande av

de synpunkter som i motionen framhållits, samt för riksdagen framlägga de

förslag, vartill denna utredning kan föranleda.

Inom andra kammaren har en likalydande motion, nr 7, väckts av herr

Andersson i Rasjön m. fl.

I en inom första kammaren väckt motion, nr 106, har herr Friggeråker

m. fl. hemställt, att riksdagen måtte besluta i skrivelse till Kungl. Majit

hemställa, att Kungl. Majit måtte föranstalta örn en utredning, syftande till

att åstadkomma sådana åtgärder, att byggnadskostnaderna på landsbygden

hållas inom sådana gränser, att ett fortgående underhålls- och nybyggnadsarbete

kan äga rum.

Inom andra kammaren har en likalydande motion, nr 105, väckts av herr

Jonsson i Skedsbygd m. fl.

Vidare har herr Domö m. fl. i en i första kammaren väckt motion, nr 107,

hemställt, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit hemställa om skyndsam

allsidig utredning rörande byggnadskostnaderna på landsbygden och

därmed sammanhängande faktorer, samt om framläggande för riksdagen

av de förslag, vartill utredningen föranleder.

Inom andra kammaren har en likalydande motion, nr 176, väckts av

herr Bagge m. fl.

Förenämnda tre i första kammaren väckta motioner har av kammaren

hänvisats till dess andra tillfälliga utskott.

Beträffande motiven får utskottet hänvisa till motionerna 1:5, 1:106

och I: 107.

Förevarande tre motioner stå i sådant samband med varandra, att utskottet

funnit det lämpligt att upptaga dem till behandling i ett sammanhang.

över motionerna II: 7, 105 och 176, som av andra kammaren hänvisats

till dess andra tillfälliga utskott, har delta utskott införskaffat yttranden

från socialstyrelsen, statens egnahemsstyrelse, statens jordbruksnämnd, hus
Bihang

till riksdagens protokoll 1939. 12 sami. 2 avd. Nr 11. 1

Motionerna.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

Utskottet.

hållningssällskapens ombuds förvaltningsutskott, Landsorganisationen i Sverige,

Sveriges allmänna lantbrukssällskap, Svenska lantarbetsgivareföreningen,

Svenska byggnadsindustriförbundet, Riksförbundet landsbygdens

folk, Samverkande byggnadsfackförbunden samt Småbrukarnas riksförbund

(genom sin ordförande, Alfred Andersson). Nämnda yttranden finnas såsom

bilagor fogade vid detta utlåtande.

Av de i ärendet avgivna yttrandena bestyrkes vad i motionerna anförts,

att byggnadsbeståndet å landsbygden i stor utsträckning behöver bliva föremål

för modernisering och nydaning, ej minst för att jordbruket i konkurrens

med andra näringar skall kunna räkna med tillräcklig arbetskraft.

Ehuru från statsmakternas sida redan vidtagits ett flertal åtgärder till stöd

för jordbruket, har det, såsom motionärerna påvisat och i yttrandena över

motionerna ytterligare understrukits, dock visat sig att jordbruket i stor

utsträckning saknar de ekonomiska resurser, som erfordras för att med nuvarande

stegrade byggnadskostnader kunna hålla sitt byggnadsbestånd i nivå

med tidens krav. Denna stegring har huvudsakligen ansetts bero av de två

huvudfaktorer, som äro bestämmande för byggnadskostnaderna, nämligen

materialpriserna och arbetspriserna, varvid i de olika yttrandena än den

ena än den andra av dessa faktorer åberopats såsom den mera utslagsgivande.

Härjämte har, såsom bidragande orsak till kostnadsstegringen angivits

höjningen i bostadsstandarden.

Enligt utskottets uppfattning måste det anses vara av synnerlig vikt för

jordbruksnäringen och därmed för hela vår folkförsörjning att åstadkomma

så långt möjligt tillfredsställande byggnadsförhållanden å landsbygden. Det

är otvivelaktigt, att de under senare år stegrade byggnadskostnaderna lagt

hinder i vägen för erforderlig modernisering och förbättring av byggnadsbeståndet.

Det måste därför enligt utskottets mening vara av värde, örn åtgärder

kunna vidtagas för att nedbringa dessa kostnader utan att andra samhällsgruppers

berättigade intressen därigenom bliva lidande. En utredning i

motionernas syfte kan förväntas komma att klarlägga ifrågavarande spörsmål.

Vid en sådan utredning, som bör vara allsidig och förutsättningslös,

bör undersökas icke blott frågorna örn material- och arbetslönekostnaderna

utan även andra faktorer, som kunna tänkas inverka. Sålunda bör standardiseringsmöjligheterna

inom byggnadsverksamheten bliva föremål för närmare

undersökning. I samband med den sålunda förordade utredningen

bör jämväl den i motionen I: 107 framförda tanken på byggnadssakkunniga

rådgivare på landsbygden samt att genom kursverksamhet eller stipendieunderstödd

utbildning giva småbrukarna möjlighet till ^sysselsättning inom

byggnadsfacket övervägas. I detta sammanhang får utskottet framhålla, att

— enligt vad som framgår av flertalet av de yttranden från hushållningssällskapens

egnahemsnämnder, som införskaffats av statens egnahemsstyrelse —

landsbygdens byggnadsarbetare icke alltid kunna anses besitta nödig yrkes
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

3

skicklighet. Utskottet får vidare erinra om att samfundet för hembygdsvård

redan i viss utsträckning bedriver en med allmänna medel stödd kursverksamhet

på ifrågavarande område. Den nu ifrågasatta utbildningen skulle

måhända kunna organiseras i anslutning till nämnda samfunds kursverksamhet.

Slutligen får utskottet framhålla angelägenheten av att de direkt intresserade

parterna beredas tillfälle att deltaga i den föreslagna utredningen.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

att första kammaren för sin del måtte besluta, att riksdagen

i anledning av här förevarande motioner nr 5, 106

och 107 ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl.

Majit måtte låta verkställa en allsidig och förutsättningslös

utredning örn möjligheterna att nedbringa landsbygdens

byggnadskostnader samt till riksdagen inkomma med de förslag,

vartill berörda utredning kan giva anledning.

Stockholm den 18 april 1939.

På utskottets vägnar:

O. A. NORDBORG.

Närvarande: herrar Nordborg, Heuman, Gottfrid Karlsson*, Swartling, Sundvik,

Theodor Magnusson* och Persson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

Bilaga 1.

Stockholm den 28 februari 1939.

Till Riksdagens andra kammares andra tillfälliga

utskott.

Genom remiss den 3 februari 1939 har Kungl. Majit anbefallt socialstyrelsen

att till riksdagens andra kammares andra tillfälliga utskott avgiva

yttrande över de inom kammaren väckta motionerna nr 7, 105 och 176 angående

utredning rörande byggnadskostnaderna på landsbygden ävensom

att till jordbruksdepartementet insända avskrift av samma yttrande. I anledning

härav får styrelsen anföra följande.

I samtliga de remitterade motionerna erinras örn det från åtskilliga

håll vitsordade sakförhållandet, att landsbygdens och enkannerligen jordbrukets

byggnadsförsörjning, i trots av stödjande åtgärder från samhällets

sida, alltjämt är i stor utsträckning otillfredsställande. Det framhålies

vidare, att oskäligt höga byggnadskostnader till väsentlig del ha varit

orsak till detta förhållande. 1 en av de remitterade framställningarna

ifrågasättes i detta sammanhang en särskild undersökning av frågan om

byggnadsmaterialprisernas utveckling, ett spörsmål, som enligt vederbörande

motionärs uppfattning av 1934 års byggnadssakkunniga har behandlats

med alltför mycken varsamhet. Därjämte har i de framförda motionerna

frågan örn den andra stora posten i byggnadskostnaderna, nämligen

arbetspriserna, ägnats synnerlig uppmärksamhet. Det konstateras,

att byggnadsarbetarfackföreningarnas verksamhet från att lia varit begränsad

väsentligen till städerna och deras närmaste omgivningar efterhand

har utvidgats och fått en allt större omfattning. Timlönerna på landsbygden

lia härigenom kraftigt stegrats, vartill komma de arbetsprisstegrande

verkningarna av ett ursprungligen för stadssamhällenas förhållanden

anpassat ackordslönesystem.

Såsom i motionerna nämnts, har socialstyrelsen i yttrande över 1934

års byggnadsindustrisakkunnigas betänkande för sin del givit uttryck åt

betänkligheter beträffande den snabba och olikformiga stegring av timlöner

och ackordspriser, vilken av tillgängliga uppgifter att döma synes

försiggå åtminstone inom vissa delar av landsbygden. Det har därvid även

från styrelsens sida framhållits, att en tillämpning på landsbygdens och

särskilt jordbrukets byggnadsarbeten av i städer och stadsliknande samhällen

gällande lönesatser kan försvåra och t. o. m. omintetgöra nödvändiga

statsåtgärder till höjande av bostadsstandarden för den mindre bemedlade

landsbygdsbefolkningen. I nyligen avlämnat yttrande över bostadssociala

utredningens förslag till förbättring av bostäder för lantarbetare

har styrelsen ytterligare betonat, att effekten av de där ifrågasatta

bostadsförbättringsåtgärderna allvarligt skulle äventyras vid en fortsatt

tendens till stegring av landsbygdens byggnadsarbetarlöner upp emot den

nivå, som nåtts i städer och liknande samhällen. Bostadssociala utredningen

har i sitt här berörda betänkande för egen del starkt hävdat en

sådan synpunkt.

Med en erinran om dessa tidigare uttalanden vill styrelsen ånyo understryka

den stora sociala betydelse, som måste tillmätas den fråga, vilken

med de remitterade motionerna har framlagts inför riksdagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Xr 11.

o

EU viktigt spörsmål är, huruvida det låter sig göra att upphäva byggnadsarbetets

säsongkaraktär och i vad mån en minskning av byggnadskostnaderna

kan vinnas på denna väg. Genomgripande organisatoriska

och tekniska åtgärder torde erfordras för att det skall bli möjligt att få

en jämnare fördelning av arbetet över olika årstider. Av allt att döma kommer

det att taga lång tid, innan förhållandena i nu berörda hänseende

skola bliva nämnvärt förändrade. Det torde därför ännu så länge icke

kunna undgås, att byggnadsarbetarnas dagsinkomster komma att bestämmas

med viss hänsyn till arbetets säsongkaraktär. Detta orsakssammanhang

har måhända icke beaktats i vederbörlig grad av den jordbrukande

befolkningen.

Emellertid kvarstår såsom synnerligen befogat denna befolknings krav

på en bättre anpassning av för byggnadsarbetare på landsbygden gällande

lönesatser efter orternas levnadskostnader, befolkningens allmänna levnadsstandard

och andra förhållanden, t. ex. den i många fall enklare tekniska

beskaffenheten av ifrågakommande byggnadsarbeten, vilken kan

motivera en prissättning efter andra grunder än de för byggnadsarbeten i

stadssamhällen utslagsgivande.

I bostadssociala utredningens betänkande med förslag till förbättring

av bostäder för lantarbetare konstateras, att på grund av organisationsväsendets

utbredning inom bvggnadsträarbetarefacket på rena landsbygden

avtalsenliga timlöner av 1: 20, 1: 25 eller 1: 31 kronor börjat att tillämpas,

och att man nödgas räkna med ännu högre löner vid ackordsarbete. Efter

liknande grunder lia fackförbunden inom andra byggnadsyrken strävat

att utvidga sitt inflytande genom att bilda nya avdelningar utanför

stadsområdena. Denna expansion har brutit sig mot landsbygdens närmast

av lant- och skogsarbetarlönerna betingade — och i många fall likväl

av säsongförhållandcn påverkade — arbetsprisnivå, som exempelvis för

byggnadssnickare har inneburit timlöner, vilka sällan överstigit 0: 75—

1:00 krona.

På grundvalen av löner av den sist angivna storleksgraden hade kollektivavtal

med lantbyggmästare, godsägare m. fl. i åtskilliga bygder tidigare

ingålts av Riksförbundet landsbygdens folk (R. L. F.). Detta vållade emellertid

konflikter med byggnadsfackförbunden. I oktober 1937 träffades

slutligen en överenskommelse, enligt vilken R. L. F. förband sig att icke

vidare ingå några byggnadsavtal i södra och mellersta Sverige och ej heller

i Norrland på platser, där byggnadsarbetarfackförbunden lia lokalavdelningar.

Denna överenskommelse har numera uppsagts och nya förhandlingar

lia forts, dock utan afl hittills lia lett till något resultat.

Senast ingångna lantarbeiaravtal innehålla bestämmelser om viss betalning

av byggnadsarbete efter en taxa, som är lägre än byggnadsarbetar1''ackförbundens

— i Södermanlandsföreningens avtal exempelvis utgörande

70 å 85 öre vid anställning utan naturaförmåner — men dessa avtal

synas egentligen vara av betydelse blott där byggnadskunnigt folk är mera

fast anställt, alltså endast beträffande ett relativt fåtal större gårdar.

I oell för sig är byggnadsarbetarfackförbundcns strävan att utvidga området

fiir sitt lönepolitiska inflytande naturlig. Det ligger i sakens natur,

att arbetarorganisationerna liksom arbetsgivarorganisationerna silka vinna

största möjliga anslutning bland deni, som utöva respektive yrken.

Det kan å andra sidan icke bestridas, ali tämligen komplicerade spörsmål

likväl kunna yppa sig, örn nian ser på den pågående organisationsrörelsen

ur arbetsfredens oell arbelsfrilielens samt föreningsrättens synpunkter.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

Oavsett här berörda förhållanden, framställer sig emellertid den frågan,

huruvida icke en mera rimlig lönesättning för landsbygdens byggnadsarbeten

kunde ernås inom ramen av byggnadsärbetarfackförbundens

kollektivavtalsväsen. Det lär. att döma av på senare tid inför offentligheten

framkomna uttalanden, kunna antagas, att man även inom landsorganisationen

och vederbörande fackförbund har uppmärksamheten riktad

på det socialt betydelsefulla löneproblem, som här föreligger, och som

måste få en ökad aktualitet, i den mån ifrågavarande organisationer vinna

ytterligare framgång i sina strävanden att bilda nya avdelningar på

landsbygden. Organisationerna måste genom utvecklingens egen makt

komma att ställas inför kravet på en differentiering i lönesättningen efter

jordbrukets betalningsförmåga.

Möjligheterna av att inom byggnadsarbetarfacken åvägabringa avtalsbestämmelser

med för landsbygdens förhållanden bättre avpassade lönesatser

kunna i vart fall efter styrelsens mening vara förtjänta av att göras

till föremål för en allsidig och ingående undersökning. Det i de remitterade

motionerna framförda önskemålet örn en utredning av frågan örn

tillförsäkrandet av större frihet åt landsbygdens byggnadsföretagare att

obehindrat använda arbetskraft utanför fackförbunden kan naturligtvis

samtidigt upptagas till prövning. Detta spörsmål synes i så fall lämpligen

böra omfattas av den undersökning i ett mera allmänt sammanhang av

de organisationsrättsliga frågorna, varom riksdagen redan har gjort framställning

hos Kungl. Majit. Att reglera det ifrågavarande problemet medelst

lagstiftning torde likväl icke låta sig göra. Det skall säkerligen befinnas

lämpligast, att parterna även här söka en lösning på överenskommelsens

väg.

För att den föreslagna utredningen i de ovan angivna spörsmålen skall

kunna leda till några resultat av praktisk betydelse torde det vara nödvändigt,

att de direkt intresserade parterna beredas tillfälle att deltaga i

undersökningen.

Slutligen synas jämväl de möjligheter, vilka kunna erbjuda sig att genom

en sänkning eller utjämning av priserna å byggnadsmaterial befrämja

byggnadsverksamheten på landsbygden, böra bliva föremål för en

förnyad omprövning i samband med en utredning av det slag, som här

ifrågasatts. Härvid torde den omständigheten böra särskilt beaktas, att

materialkostnaderna bliva betungande i synnerhet för den kategori av personer,

som bygga i mindre skala. De betydande prisrabatter, som pläga

erhållas vid storbyggen, kunna nämligen — såsom bland annat anmärkts

av bostadssociala utredningen i dess ovan berörda betänkande —

i regel icke påräknas i fråga örn de små byggnadsenheter, vilka

i allmänhet förekomma på landsbygden. Ifrågavarande förmåner borde

emellertid kunna tillförsäkras jämväl denna sistnämnda kategori, örn för

dessas vidkommande åtgärder vidtagas för att möjliggöra gemensamma

inköp. Här synes en viktig uppgift anmäla sig för jordbrukarnas fackliga

och kooperativa sammanslutningar. Stor vikt torde också böra läggas vid

en organiserad samverkan mellan olika intresserade parter i syfte att på

landsbygden befrämja ett billigare husbyggande, bland annat genom konstruktion

av för landsbygden lämpliga standardiserade byggnadstyper.

En viss belysning av ämnet torde kunna erhållas även från den förundersökning

för 1941 års dyrortsgruppering, vilken av socialstyrelsen föreslagits

skola ske år 1939, och där vissa standardiserade egnahemsbostadstyper

förutsättas komma till användning. Det må likväl därvid observe
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

7

ras, att den ifrågavarande undersökningen endast åsyftar en jämförande

beräkning av byggnadskostnadernas storlek på olika orter för likvärdiga

egnahemsbyggnader men icke berör frågan örn orsakerna till prisvariationerna.

Med åberopande av vad här anförts, anser sig styrelsen kunna biträda

det i de remitterade motionerna framställda önskemålet örn en allsidig utredning

rörande byggnadskostnaderna på landsbygden och därmed sammanhängande

frågor.

Ernst Bexelius.

SIGFRID HANSSON.

Bilaga 2.

Till Riksdagens andra kammares andra tillfälliga

utskott.

Genom ämbetsskrivelse den 3 februari 1939 har egnahemsstyrelsen anbefallts

att avgiva och före den 1 mars 1939 till riksdagens andra kammares

andra tillfälliga utskott överlämna yttrande över de inom riksdagen

väckta, till utskottet hänvisade motionerna 11:7 angående nedbringande

av byggnadskostnaderna inom landet särskilt i vad angår landsbygden och

jordbruket, II: 105 angående begränsning av byggnadskostnaderna på

landsbygden och II: 176 angående utredning rörande byggnadskostnaderna

på landsbygden och därmed sammanhängande faktorer.

I anledning härav får egnahemsstyrelsen anföra följande.

Styrelsen har hänvänt sig till vederbörande befattningshavare hos 14

hushållningssällskap för erhållande av svar å vissa uppställda frågor rörande

med byggnadskostnadernas stegring sammanhängande förhållanden.

Frågeformuläret ävensom det insamlade materialet överlämnas härjämte.

Så gott som samstämmigt hava uppgiftslämnarna uttalat den allmänna

uppfattningen, att en förhöjd byggnadsstandard under senare år

liksom ock höjda priser å byggnadsmaterial givetvis medverkat till byggnadskostnadernas

stegring men att den väsentligaste orsaken till de förhöjda

byggnadskostnaderna vore de starkt ökade arbetskostnaderna.

Vidare har styrelsen med ledning av tillgängliga uppgifter, hämtade

från arbetarsmåbruksverksamheten, undersökt i vad mån de ökade byggnadskostnaderna

inverkat på arbetarsmåbrukslånens storlek och lånefrekvensen.

Resultatet framgår av nedanstående uppställning.

Å r

Antal lån

Genomsnittligt

lånebelopp

kronor

1033..............

394

4 767

1934..............

1 007

4 975

1935..............

1 380

5 470

1936..............

1 489

5 866

1937..............

1 091

6 092

1938..............

739

6 495

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

Den minskade lånefrekvensen 1937—1938 torde i icke ringa mån bero

på svårigheten att få lanen att räcka till för de ökade byggnadskostnaderna.

Härvid inverkar givetvis, att kravet på kvalitetsarbete i fråga örn byggnaderna

vuxit. Det ma framhallas, att arbetarsmåbruksverksamheten bär

sin största utbredning i norrlandslänen samt Värmlands och Kopparbergs

län.

1 fraga.on! byggnadskostnaderna inom egnahemsverksamheten och bostadsförbättringsverksamheten

får egnahemsstyrelsen hänvisa till ovanberörda

från vissa hushållningssällskap insamlade material.

\ ad bostadsförbättringsverksamheten angår, torde kostnadsstegringen

medföra, att hittills beviljade bidrag å numera högst 1 200 kronor pr lägenhet

icke längre förslå. Därest ej byggnadskostnaderna kunna nedbringas,

torde sålunda — om bostadsförbättringsverksamheten skall fortsätta

i samma omfattning som hittills — väsentligen höjda årliga statsanslag

för ändamålet bliva nödvändiga.

En följd av de ökade byggnadskostnaderna torde ock i fråga örn jordbruksegnahem

bliva, att nybildning av lägenheter och förbättring av äldre

byggnader i avsevärd grad försvåras. Om från statsmakternas sida något

kan åtgöras för att tillrättalägga ifrågavarande förhållanden, kommer egnahemsverksamheten

att därigenom främjas. Skäl synas dock föreligga, att

samtliga hithörande faktorer undersökas. Styrelsen får sålunda för sin

del tillstyrka en ingående och allsidig utredning.

Detta ärende har handlagts av egnahemsstyrelsen i plenum. Stockholm

den 3 mars 1939.

O. AGERBERG.

E. Bring.

Bilaga 3.

Till Riksdagens andra kammares andra tillfälliga

utskott.

Sedan Kungl. Maj:t den 3 februari 1939 anbefallt statens jordbruksnämnd

avgiva och före den 1 mars 1939 till riksdagens andra kammares andra

tillfälliga utskott överlämna yttrande över de inom riksdagen väckta motionerna

11:7 angående nedbringande av byggnadskostnaderna inom landet

särskilt i vad angår landsbygden och jordbruket, II: 105 angående begränsning

ay byggnadskostnaderna på landsbygden och II: 176 angående utredning

rörande byggnadskostnaderna pa landsbygden och därmed sammanhängande

frågor, får nämnden anföra följande.

I samtliga här omförmälda motioner yrkas, att riksdagen skall hos Kungl.

Maj:t anhålla örn utredning i olika hänseenden rörande byggnadskostnaderna

å landsbygden, särskilt med hänsyn till möjligheterna att nedbringa

desamma. Otvivelaktigt äro de i motionerna väckta spörsmålen av utomordentlig

betydelse för i första hand den jordbrukande befolkningen, detta ej

minst för närvarande, då av olika skäl ökade anspråk ställas på jordbrukets

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

9

bostads- och ekonomibyggnader. Ur de synpunkter, som jordbruksnämnden

anser sig böra företräda, finner sig nämnden därför böra tillstyrka, att de

här berörda frågorna göras till föremål för en ingående och allsidig utredning.

I detta ärendes handläggning hava deltagit nämndens ordförande samt

ledamöterna herrar Börjesson och Cederlund ävensom suppleanten herr

Carlborn.

Stockholm den 8 februari 1939.

BO HAMMARSKJÖLD.

/ Erik Carlsson.

Bilaga A.

Till Riksdagens andra kammares andra tillfälliga

utskott.

Sedan hushållningssällskapens ombuds förvaltningsutskott beretts tillfälle

avgiva yttrande i anledning av de vid årets riksdag i andra kammaren

väckta motionerna nr 7, 105 och 176 — samtliga syftande till utredning angående

möjligheterna att nedbringa byggnadskostnaderna på landsbygden

och särskilt inom jordbruket — får förvaltningsutskottet i ärendet anföra

följande, därvid förvaltningsutskottet närmast tager sikte på förhållandena

inom jordbruksnäringen.

Det synes förvaltningsutskottet angeläget, att det pågående arbetet för

åstadkommande av ett förbättrat byggnadsbestånd vid jordbruket i möjligaste

mån påskyndas. Detta gäller beträffande såväl bostadshus som ekonomibyggnader.

Det är allmänt omvittnat, att beträffande många av jordbrukets bostäder

— bostäder för jordbrukarfamiljer lika väl som för arbetsanställda — ganska

omfattande förbättringsarbeten äro redan ur allmän hälsovårdssynpunkt väl

motiverade. Härtill kommer, alt berättigade krav på ökad bekvämlighet i

lanthemmen, icke minst för husmoderns del, allt starkare göra sig påminta.

Den pågående flykten från jordbruket belyser starkt aktualiteten hos sådana

krav. För jordbrukets del är sålunda en omfattande byggnadsverksamhet i

bostadsförbättrande syfte av behovet påkallad.

Men även i fråga om jordbrukets ekonomibyggnader ställer vår tid stora

krav på förbättringsarbeten. Det högst betydande byggnadsbestånd det här

gäller medför i och för sig avsevärda anspråk på underhålls- och ersättningsarbeten.

Härtill kommer emellertid, att de numera ändrade produktions- och

arbetsförhållandena vid jordbruket innebära väsentligt ökade fordringar på

ekonomibyggnadernas ändamålsenlighet, därvid särskild vikt får läggas såväl

vid arbetsbesparande anordningar som beträffande ladugårdarna vid

hygienens stegrade krav. Vid det övervägande antalet jordbruk i vårt land

måste det anses vara ett viktigt led i rationaliseringssträvandena, att ekonomibyggnaderna

genom olika slags förbättringsarbeten göras till mera effekliva

organ i jordbrukets produktionsprocess.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

I föreliggande motioner har framhållits, att bvggnadskostnaderna på landsbygden

hava under senare tid avsevärt stigit, att tendensen till fortsatt kostnadsstegring

är påtaglig samt att jordbrukets ekonomiska villkor icke äro

och knappast kunna väntas bliva sådana, att jordbruket kan bära ifrågavarande

kostnadsökning. På grund härav blir, framhålles det, den väl behövliga

förbättringen i jordbrukets byggnadsbestånd försvårad, försenad och

mången gång belt omöjliggjord.

Förvaltningsutskottet kan vitsorda riktigheten av vad sålunda anförts och

bär för sin del intet att tillägga i detta stycke. Såvitt förvaltningsutskottet kari

finna, är det nödvändigt att den stora börda för jordbruket, som ett vidmakthållande

och en erforderlig förbättring av byggnadsbeståndet för närvarande

innebär, göres mindre tyngande. Härvid synes man få söka sig fram på

olika vägar.

Närmast till hands synes ligga, att möjliga åtgärder vidtagas i syfte att

byggnadskostnaderna såsom sådana så långt möjligt förbilligas. Därvid bör

givetvis hänsyn tagas till såväl materialkostnad som arbetslöner. Beträffande

båda är nödvändigt att hålla monopolistiska tendenser tillbaka. Det är vidare

av vikt, att försäljnings- och distributionsapparaten för byggnadsmaterialier

fyller berättigade anspråk på effektivitet. Även torde vara av betydelse,

att den inom jordbrukets byggnadsverksamhet använda arbetskraften

är så långt möjligt knuten till bygden, helst med möjlighet till annan förvärvsverksamhet

under för byggnadsarbete död period. För vinnande av sistnämnda

syfte synes viss kursverksamhet inom byggnadsfacket för småbrukare

m. fl. vara förtjänt av uppmärksamhet. Utbildningen av lantbyggmästare

torde jämväl böra ytterligare främjas.

Standardiseringsfrågan har betydelse för såväl materialåtgång som arbetskostnader.

Även om jordbrukets byggnader icke så väl lämpa sig för

standardisering som exempelvis bostadshus i större samhällen, lärer emellertid

standardutförande med fördel kunna tillämpas för en mångfald meleher

mindre betydelsefulla detaljer även i lantmannabyggnader — såväl bostadshus

som ekonomibyggnader. Denna fråga bör därför ingående över

vägas.

Ett annat område, där ekonomiska fördelar synas stå att vinna, omfattar

själva byggnadssättet inom jordbruket. Det är antagligt, att för närvarande

i många fall den för byggnadsföretaget utarbetade planlösningen ej är den

lämpligaste, och att de använda konstruktionerna ej alltid äro de bästa. Ett

iindamålsenligare byggnadssätt bör i åtskilliga sådana fall direkt kunna resultera

i besparing i materialåtgång och kanske också i arbetskostnader.

Skola större framsteg kunna nås på sistnämnda område, måste emellertid

tvenne viktiga förutsättningar vara uppfyllda. Den ena är, att en tillfredsställande

forsknings- och försöksverksamhet kommer till stånd på området

för jordbrukets bostads- och ekonomibyggnader. För en sådan verksamhet

föreligga stora och viktiga uppgifter, såväl i fråga örn den ekonomiska

planlösningen som de tekniska konstruktionsdetaljerna. Den andra

förutsättningen är att dugliga arkitekter och byggnadskonsulenter stå till

jordbrukets förfogande. Denna fråga tränger alltjämt till sin lösning. Hushållningssällskapens

ombud vill erinra örn sin hösten 1937 gjorda hemställan

hos Kungl. Majit örn statsunderstöd till byggnadskonsulterande verksamhet

hos hushållningssällskapen. Framställningen har tyvärr ännu icke

föranlett någon åtgärd.

I anslutning till vad ovan anförts får hushållningssällskapens ombuds för
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

valtningsutskott tillstyrka, att allsidig utredning snarast verkställes angående

byggnadskostnaderna på landsbygden och vad därmed har samband.

Stockholm den 20 februari 1939.

På hushållningssällskapens ombuds förvaltningsutskotts vägnar:

AXEL VON SNEIDERN.

Thure Björkman.

Bilaga 5.

Till Riksdagens andra kammares andra tillfälliga

utskott.

Med anledning av remiss av den 10 februari med hemställan örn yttrande

över i riksdagen väckta motioner nr 7, 105 och 176 får landssekretariatet å

landsorganisationens vägnar anföra:

Frågan om förhållandena för byggnadsverksamheten på landsbygden har

vid upprepade tillfällen varit aktuell. Det har framhållits från flera håll, att

de ekonomiska betingelserna för byggnadsverksamhet på landsbygden icke

äro jämförbara med betingelserna i städer och stadsliknande samhällen. I

den mån byggnadskostnaderna äro att betrakta som onormalt höga i anledning

av dels att fabrikanterna av byggnadsmaterial bedriva en oskälig prispolitik,

dels beroende på att byggnadsarbetet icke är i önskvärd omfattning

rationaliserat, så är detta emellertid frågor som beröra byggnadsverksamheten

över huvud taget.

Sekretariatet anser sig därför böra framhålla, att en utredning, som omfattar

endast byggnadsverksamheten på landsbygden, kommer att blott omfatta

en detalj av ett stort problem. Emellertid finner sekretariatet icke anledning

att på grund härav motsätta sig utredning på ifrågavarande område.

Beträffande vad som i motionerna anföres angående arbetsprisernas inverkan

på byggnadskostnaderna, är sekretariatet på väsentliga punkter av

annan mening än motionärerna. Utan att inga pa en detaljkritik av motiveringarna

till motionerna vill sekretariatet dock framföra ett par synpunkter

i anledning av vad som i motionerna anföres.

Det kan enligt sekretariatets mening icke riktas klander mot att byggnadsarbetarnas

fackliga organisationer organisera byggnadsarbetarna på

landsbygden och att dessa fordra betalning för arbetet enligt gällande kollek

tivavtal. Beträffande ackordssystemet är vad som anföres av motionärerna i

hög grad tendentiöst. Det borde icke vara främmande för vederbörande, att

detta s. k. mätningsförfarande är betingat av att byggnadsarbetet utföres på

ackord. Den omständigheten att ackordsarbete förekommer betyder icke i

och för sig, att byggnadskostnaderna bliva högre än vid tidlönsarbete. Även

från andra näringsområdcn giva erfarenheterna vid handen, att ackordsarbetet

t. o. m. kan förbilliga kostnaderna och icke fördyra desamma.

Sekretariatet anser sig icke kunna underlåta framhålla, att en utredning

på detta område måste taga hänsyn till den kår av arbetare, som är hänvisad

till att förtjäna sitt uppehälle genom arbete inom byggnadsindustrin

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

med beaktande av byggnadsarbetets säsongkaraktär. Ett sådant hänsynstagande

är lika påkallat som hänsyn till de av motionärerna påtalade förhållandena.

Till sist må erinras om, att sekretariatet tidigare, senast år 1937, i yttrande

över förslag lill lagstiftning örn minimilöner för lantarbetare, hävdat den

principiella uppfattningen, att löne- och avtalsfrågor lämpligast regleras genom

fria överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter, och att dessa

frågor icke må regleras genom lagstiftningsingripanden. Sekretariatet finner

anledning att i detta sammanhang ytterligare understryka denna sin principiella

uppfattning.

Ovan framförda synpunkter utgöra dock icke anledning för sekretariatet

att motsätta sig en allsidig och objektiv utredning av frågan om byggnadskostnaderna

på landsbygden. Därest en sådan utredning kommer till stånd,

hör ges tillfälle för de fackligt organiserade arbetarna att med representant

deltaga i utredningsarbetet.

Stockholm den 28 februari 1939.

Landsorganisationen i Sverige

GUNNAR ANDERSSON.

Gust. Dahlberg.

Bilaga 6.

Till Riksdagens andra kammares andra tillfälliga

utskott.

Genom skrivelse den 28 januari 1939 har Utskottet berett tillfälle för

Sveriges Allmänna Lantbrukssällskap att avgiva yttrande i anledning av

motionerna nr 7, 105 och 176 vid årets riksdag. Lantbrukssällskapet får i

anledning härav anföra följande.

Det är allmänt känt och omvittnat, att stora anspråk nu göra sig gällande

med avseende på förbättring och förnyelse av byggnadsbeståndet på

landsbygden och i synnerhet vid jordbruket. I ett yttrande över bostadssociala

utredningens förslag till förbättring av bostäder för lantarbetare anförde

Sällskapet härom bland annat. »Man torde kunna säga, att bostadsförhållandena

inte blott för lantarbetare utan även för jordbrukare i stor

utsträckning äro sämre än för befolkningen inom städer och andra tätt bebyggda

samhällen. Detta torde bland annat sammanhänga med att bostäderna

i de mera tätbebyggda samhällena till stor del tillkommit under senare

år och att bostadsbeståndet där sålunda är ganska ungt jämfört med den

egentliga landsbygdens. Icke heller har landsbygden kunnat i samma utsträckning

införa moderna bekvämligheter och sanitära anordningar, vilka

lättare låta sig ordna i tätare samhällen genom samfällda företag. De ekonomiska

förhållandena vid jordbruket ha dessutom under lång tid lagt hin
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

13

der i vägen för vidtagande av mera kostsamma förbättringsåtgärder, varjämte

förståelse för deras betydelse samt teknisk insikt örn deras genomförande

mångenstädes saknats. Emellertid har under de senare åren en stark

önskan och strävan till vidtagande av dylika förbättringar framträtt bland

jordbruksbefolkningen.»

Även i fråga örn ekonomibyggnader gäller, att stort behov av förbättringar,

om- och nybyggnader förefinnes, detta icke minst på grund av ändrade

arbetsförhållanden och hygieniska krav.

Likaså är det otvivelaktigt riktigt att byggnadskostnaderna på landsbygden

under de senaste åren stegrats på ett sätt, som medför mycket betänkliga

konsekvenser och hotar att väsentligt förhindra eller i varje fall fördröja

den välbehövliga förbättringen respektive förnyelsen av byggnaderna.

Vad i motionerna anförts härom är uttryck för verkliga missförhållanden,

som det är angeläget att söka rätta till.

Statsmakternas strävanden under de senaste åren att bereda hjälp åt jordbruket

ha huvudsakligen åsyftat att förbättra priserna å produkterna för

att därigenom öka jordbrukets inkomster, något som också varit av största

betydelse. Emellertid kan man icke på denna väg avhjälpa jordbrukets svårigheter,

om kostnaderna samtidigt stiga lika mycket eller mera. Möjligheten

till höjning av produktpriserna har för övrigt av olika skäl sin begränsning.

Den prisnivå å produkterna, som riksdagen ansett böra eftersträvas,

har ju i stor utsträckning icke kunnat nås. Det framstår under sådana

förhållanden såsom synnerligen angeläget att söka förhindra en stark

stegring av jordbrukets kostnader, och för närvarande torde ur dessa synpunkter

särskild uppmärksamhet böra ägnas åt byggnadskostnaderna. Att

så sker är av vikt icke blott med hänsyn till jordbruket och jordbruksbefolkningens

möjlighet att skaffa sig bättre bostäder utan även med tanke

på näringslivet i övrigt. Byggnadsverksamheten och bostadsförbättringen för

jordbruksbefolkningen bör nämligen under många år framåt kunna bli ett

arbetsfält, som ger sysselsättning åt ett stort antal personer och kan absorbera

betydande materialleveranser. Men detta endast under förutsättning,

att kostnaderna ej bli för höga, så att denna verksamhet hämmas. Åtgärder

för tillhandahållande av sakkunnig hjälp för planering av byggnads- och

förbättringsföretag samt för anskaffande av standardutrustningar på billigaste

villkor liksom för att hålla byggnadskostnaderna på rimlig nivå torde

vara av betydligt större betydelse för förbättrandet av såväl lantarbetarnas

som lantbrukarnas bostadsstandard än lån och bidrag till bvggnadsförbättrande

åtgärder.

Enligt Lantbrukssällskapets mening är det därför synnerligen önskvärt,

att statsmakterna undersöka vilka åtgärder som från deras sida lämpligen

kunna vidtagas för att hålla byggnadskostnaderna nere på en rimlig nivå.

Sorn olika faktorer, vilka påverka dessa kostnader, berörts i motionerna,

finner Sällskapet icke anledning ingå härpå. Det skall emellertid påpekas,

att den strävan, som på senaste tiden framträtt bland jordbrukarna att

genom bildandet av byggnadsföreningar själva skaffa sig hjälporgan på

byggnadsområdet, i detta sammanhang torde böra uppmärksammas. Dessa

föreningar kunna få avsevärd betydelse för att hjälpa jordbrukarna med

anskaffning av material och utrustningsdetaljer på fördelaktiga villkor —

bland annat genom att inrikta efterfrågan på standardtyper av utrustningsföremål

och genom att träffa avtal med leverantörer. Ävenså kunna de hjälpa

jordbrukarna nied planläggningen av byggnadsföretag oell byggnadsförbältrande

åtgärder, ordnandet av uppgörelser nied lämpliga byggmästare, kon
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

troll av byggnadsarbetet m. m. Det synes böra övervägas, örn icke dylika

föreningars tillkomst och verksamhet kan förtjäna stödjas från statens sida.

Stockholm den 16 mars 1939.

Sveriges Allmänna Lantbrukssällskap

JOH. NILSSON.

/ A. H. Stensgård.

Bilaga 7.

Till Riksdagens andra kammares andra tillfälliga

utskott.

Utskottet har berett Svenska Lantarbetsgivareföreningen tillfälle att avgiva

yttrande över motionerna 7, 105 och 176 i Andra Kammaren angående

åtgärder till nedbringande av landsbygdens byggnadskostnader. Föreningen

får i anledning härav anföra följande.

Den fråga, som genom de angivna motionerna blivit upptagen till granskning

inom Riksdagen, ligger obestridligen inom föreningens intressesfär.

Frågan örn landsbygdens byggnadskostnader är nämligen i vidsträckt mening

en jordbrukets lönefråga; detta ej blott med hänsyn till storleken av

byggnadslönen såsom sådan och dess inverkan på jordbrukets lönsamhet

utan också på grund av dess mer eller mindre direkta samband med lantarbetarnas

allmänna lönestandard.

I fråga om landsbygdens byggnadskostnader ha jordbrukarna och deras

arbetare gemensamma intressen. För båda parter är det av vikt att byggnadskostnaderna

ej stegras i sådan mån att jordbrukets räntabilitet och lantarbetarnas

löneförmåner försämras. Det är emellertid just denna dubbla

verkan som landsbygdens på senare tid avsevärt stegrade byggnadskostnader

medföra.

Jordbruket befinner sig f. n. i ett sådant ekonomiskt läge, att det blott

behövs en ringa ökning av driftskostnaderna för att näringens räntabilitet

skall äventyras. Arbetskostnaden utgör i allmänhet nära hälften av jordbrukets

driftskostnad. I arbetskostnaden ingår som en icke oväsentlig del tillhandahållande

av bostäder åt arbetarna. Då vinstmarginalen, där sådan

finnes, i allmänhet är obetydlig, kan en avsevärd ökning av byggnadskostnaden

ej föranleda annat än antingen att lantarbetarna få avstå från behövliga

bostadsförbättringar eller — om sådana trots de ökade kostnaderna

genomföras — att jordbrukets förmåga att bära lantarbetarnas höjda lönestandard

undergräves. Det är svårt att säga vilket av dessa båda alternativ

som vore mest olyckligt.

Sociala hänsyn och en alltmera vidgad blick för betydelsen av goda, trivsamma,

hygieniska bostäder ha föranlett jordbrukarna att planera och delvis

redan igångsätta omfattande byggnadsföretag. Viljan att förbättra lant
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

15

arbetarnas bostäder går sedan flera år tillbaka sorn en våg över landet.

En sådan inställning lios jordbrukarna är utomordentligt värdefull; den bör

tillvaratagas och stödjas. Förbättras bostäderna^ kan man bl. a. räkna med

alt jordbruket bättre än vad hittills varit fallet kan hos sig kvarhålla nödig

arbetskraft. Men förutsättningen för att så skall kunna ske är att byggnadskostnaderna

hållas vid en sådan nivå att byggenskap ej omöjliggöres.

Den del av driftskostnaderna, som utgöres av arbetskostnader, påverkas

sålunda i hög grad av byggpriserna. I betydande mån är så fallet även med

återstående delen av driftskostnaderna. Det på senare år snabbt framträngande

kravet på rationalisering av jordbruksdriften fordrar om- och nybyggnad

av ekonomihusen. Om jordbruket skall kunna hålla sig något så när

i konkurrensen med andra näringar, är det nödvändigt att byggnadsrationaliseringen

underlättas genom att byggande till rimliga priser möjliggöres.

Tidigare ha jordbrukarna kunnat bebygga sina gårdar för kostnader, som

stått i något så när rimlig proportion till jordbrukets ekonomiska förmåga.

Under senare år, särskilt under de senaste, ha byggnadskostnaderna emellertid

stegrats avsevärt, på sina håll oerhört.

Om man bortser från den omständigheten att byggnadsstandarden höjts,

är anledningen till kostnadsstegringen tvåfaldig: materialpriserna ha ökats

och arbetslönerna ha sprungit orimligt i höjden.

Sedan jordbrukarna på sina håll nödgats betala timlöner, som fastställts

med hänsyn till förhållandena i städer och stadsliknande samhällen, och

därtill ackordspriser enligt det vid stadsbyggnader tillämpade mätningsförfarandet,

ha även vid jordbruket byggnadsarbetarnas dagsförtjänster gått

upp till 15 å 20 kr. och därutöver. För jordbrukets förhållanden äro dylika

belopp oerhört höga. Alldeles särskilt orimligt är det f. ö. att beträffande

jordbrukets byggnader med deras stora släta ytor och enkla utförande tilllämpa

ett mätningsförfarande, som avselts för stadsbyggnadernas mera invecklade

och påkostade byggnadsdetaljer.

Dylika löner ha på sistone i alltmera ökad utsträckning framtvungits på

rena landsbygden. Städernas byggen och jordbrukets ha skurits över en

kam. Det bör emellertid göras klart att jordbruket ej kan tåla en sådan

lönenivå blott därför att den visat sig genomförbar inom andra näringar.

Stadsbyggmästarna kunna inom vissa gränser övervältra sina byggnadskostnader

på hyresgäster och köpare av fastigheterna. Jordbrukarna leva under

helt andra förhållanden. De sakna möjlighet att på grund av ökade byggnadskostnader

få sina produktpriser höjda eller alt eljest överväitra sina

utgifter för husbyggnad på någon annan. Jordbruksnäringens utövare få

själva bära kostnaderna och detta dessutom under en tid då jordbruket är

hårt trängt av den nyligen genomförda arbetstidsminskningen och de ■senaste

årens kraftiga lönehöjningar.

Det förtjänar i detta sammanhang anmärkas att industrien, särskilt järnverken,

i stor. utsträckning har särskilda byggnadslöner, som ligga vida lägre

än de egentliga byggnadsarbetarnas löner och som ej äro förenade med mätningsförfarande.

Jordbrukets kollektivavtal innehåller sedan förra hösten en särskild timlön

för byggnadsarbete, utfört av gårdens för längre eller kortare tid anställda

arbetare. Ännu är det visserligen för tidigt alt bedöma vilken betydelse

den nya lönebestämmelsen kommer alt fä; det torde emellertid få

antagas alt lösandet av landsbygdens byggnadsfråga till en betydande det

är beroende av hur försöket med en särskild byggnadslön i jordbruksavtalen

faller ut.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

Till avhjälpande av de misshälligheter, som här ovan påtalats, vill föreningen

föreslå:

1) att jordbrukarna, eventuellt med stöd av statsmedel, uppmuntras att

kooperativt anskaffa billigare byggnadsmaterial, vidtaga åtgärder för

standardisering av dylikt material m. m.;

2) att statsmakterna främja anordnandet av byggnadskurser för landsbygdsbefolkningen

så att tillskapandet av en landsbygdens byggnadsarbetarekår,

som mot skälig lön är tillgänglig för jordbrukets byggnadsbehov,

underlättas;

3) samt att utnyttjandet av jordbruksavtalens byggnadsarbetarlön icke

hindras.

Samtliga motionärer ha yrkat på utredning av landsbygdens byggnadsfråga.

Föreningen anser att missförhållandena äro så påtagliga och så

allmänt kända att åtgärder snarast böra vidtagas, örn ej betydande värden

skola gå förlorade. Därest kungl, proposition ej kan avlåtas utan föregående

utredning, anser föreningen att utredning ofördröjligen bör igångsättas.

Stockholm den 4 mars 1939.

Svenska Lantarbetsgivareföreningen

G. SIMUND.

Bilaga 8.

Till Riksdagens andra kammares andra tillfälliga

utskott.

Genom skrivelse den 28 januari 1939 hava vi bereus tillfälle avgiva yttrande

i anledning av inom kammaren väckta motioner nr 7, 105 och 176,

och få vi med anledning liärav anföra följande.

I samtliga motioner föreslås utredning angående möjligheterna att nedbringa

byggnadskostnaderna på landsbygden med särskilt avseende fästat

vid jordbrukets förhållanden. I sina motiveringar framhålla motionärerna

med skärpa, att en starkt bidragande orsak till de stegrade b3''ggnadskostnaderna

på landsbygden är att söka däri, att de för städer och stadsliknande

samhällen upprättade byggnadsavtalen överförts på landsbygden. Sålunda

framhålles, att byggnadsarbetarnas fackorganisationer hava såsom

medlemmar upptagit arbetare, vilka sysselsättas med lantbyggnadsarbete, och

för dessa begärt och även genomfört tillämpning av arbetslöner, fastställda

för städer och stadsliknande samhällen. Det är riktigt, alt de senare avtalen,

vilka till större delen upprättats under vår medverkan, icke äro utformade

med särskild hänsyn tagen till byggnadsförhållandena på landsbygden.

Detta gäller såväl i tekniskt som ekonomiskt avseende. Att så icke

skett förklaras därav, att vår organisation icke varit representativ för verksamheten

på landsbygden. Visserligen äro lönerna i de av oss ingångna

avtalen differentierade på orter med olika dyrortsförhållanden, men lönerna

i lägsta lönegrupp ligga likväl på ett plan, som icke korresponderar med

s. 17 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

17

löneläget på landsbygden. Alldeles särskilt framträder detta förhållande vid

arbete, som utföres på ackord. Vi hava emellertid ställt oss tveksamma i fråga

örn lämpligheten att inom vår organisation upptaga egentliga lantbyggmästare,

enär vi varit medvetna örn svårigheterna att vid sammankoppling av

avtalsförhållandena i städerna och på landsbygden ernå för den senare

lämpliga villkor. Härtill kommer, att väl fortfarande en väsentlig del av

byggnadsarbetet inom jordbruket utföres av jordbrukarna i egen regi. Det

synes oss ligga nära till hands, att sistnämnda verksamhet regleras genom

kollektivavtal mellan vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer

inom jordbruket. Ett första steg i denna riktning har också tagits vid den

senaste avtalsuppgörelsen mellan Lantarbetsgivareföreningen och Lantarbetareförbundet,

då särskilda timlöner för byggnadsarbete infördes i jordbrukets

avtal.

Ehuru vi bestämt vilja avråda från varje tanke på att genom lagstiftning

reglera löneutvecklingen även inom här ifrågavarande område, anse vi oss

dock icke böra göra någon erinran mot förslaget om utredning rörande

byggnadskostnaderna på landsbygden, synnerligast som utredningen är avsedd

att gälla icke endast löneförhållanden utan även frågor beträffande

materialanskaffning, standardisering, teknisk planläggning m. m.

Stockholm den 28 februari 1989.

Svenska Byggnadsindustriförbundet

G. HOLMÉN.

Bilaga 9.

Till Riksdagens andra kammares andra tillfälliga

utskott.

Genom remiss av den 28 januari 1939 har utskottet berett undertecknat

förbund, Riksförbundet Landsbygdens Folk, tillfälle att yttra sig över motionerna

nr 7, 105 och 176, allt berörande byggnadskostnaderna på landsbygden

och åtgärder för deras nedbringande. Förbundet får med anledning

därav anföra följande.

Det torde vara ett livsvillkor för jordbruket, att flykten från landsbygden

och den därmed sammanhängande bristen på arbetskraft till jordbruket blir

hejdad. De två faktorer, som därvidlag spela en hart när avgörande roll, äro

dels jordbrukets förmåga att betala skäliga löner, både till sina företagare

och sina arbetare, och dels en tillfredsställande standard å jordbrukets byggnader.

Det gives endast en lösning på dessa två spörsmål, nämligen ett sådant

höjande av jordbrukets neltoavkastning, alt jordbruket kan betala skäliga

löner och kan täcka de merkostnader, som uppstå vid en förbättring av

bostadsstandarden.

En fråga av sekundär men dock icke oviktig betydelse är givetvis storleksgraden

av de kostnader, som uppstå vid en förbättring av bostadsstandarden.

Intresset för förbättrade bostäder är numera så stort, alt det näppeligen

torde behöva ytterligare stimulans. Frågan är endast, hur de ekonomiska

Bihang till riksdagens protokoll 1039. 12 sami. 2 avd. Nr 11. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

förutsättningarna skola skapas. De bostadsförbättringar, som äro behövliga,

böra givetvis utföras på sådant sätt, att bostaden får bästa möjliga planläggning

och uppförande samt att man når detta resultat med minsta möjliga

kostnader. Man måste därför konstatera det önskvärda i, att sakkunnigt bistånd

i möjligaste mån lämnas för planläggning av bostäders uppförande

och reparationer liksom även informationer rörande nya byggnadsmateriel,

nya byggnadsmetoder, lämpliga värmeanläggningar m. m. dylikt. Förbundet

vill understryka önskvärdheten av att konsultativ sådan verksamhet upprättas

i betydligt vidare omfattning än hittills varit fallet.

Beträffande kostnaderna för byggnaders uppförande bestå ju dessa av dels

materialkostnader och dels arbetslöner. Vad angår materialkostnaderna, lia

visa tendenser till monopol- och kartellsammanslutningars prisförhöjande

verkningar gjort sig gällande, och det vore därför av värde, örn en utredning

kan verkställas rörande de för jordbrukarna lämpligaste formerna för materialanskaffning.

Frågan örn arbetskostnaderna vid byggnaders uppförande måste betecknas

som synnerligen komplicerad. Undertecknat förbund har tidigare såsom

representant för inom jordbrukareleden yrkeskunniga byggnadsarbetare,

närmast småbrukare och andra mindre jordbrukare, träffat avtal rörande

byggnadsverksamhet, dels i sådana fall, där den byggande jordbrukaren varit

egen företagare, dels också med på landsbygden verksamma byggmästare.

Lönesatserna i dessa avtal stodo på en nivå, som kunde betecknas som skälig

för landsbygdens förhållanden. Denna avtalsverksamhet visade sig emellertid

vara behäftad med vissa brister och efterträddes sedermera av en överenskommelse

med byggnadsfackförbunden rörande rätten för olika förbund att

sluta kollektivavtal berörande byggnadsarbetet på landsbygden. I denna

överenskommelse avstod vårt förbund från denna rättighet i södra och mellersta

Sverige. Även denna överenskommelse visade sig mindre lämplig, varför

densamma uppsagts av oss och upphörde den från och med den 1 januari

1939. Under Landsorganisationens medverkan lia förhandlingar rörande en

ny överenskommelse förts, men ha dessa förhandlingar ännu icke lett till något

resultat. För södra och mellersta Sverige har ett nytt läge uppstått i och

med att i lantarbetareavtalet inarbetats prissatser för byggnadsarbete, utfört

i jordbrukarens egen regi. Konsekvensen av denna bestämmelse kan ännu

icke överblickas, men den ger uppslag till möjligheter att åtminstone i södra

och mellersta Sverige finnas förutsättningar att genomföra en prisnivå å

byggnadsarbete som motsvarar landsbygdens ekonomiska möjligheter.

Till belysning av läget och talet örn byggnadsarbetarnas monopolsträvanden

på arbetsmarknaden vilja vi anföra, att de avtal, som byggnadsfackförbunden

träffat med Svenska Byggnadsindustriförbundet, icke innebära någon

officiell monopolställning för arbetareorganisationen. De byggmästare,

som äro verksamma på landsbygden, äro emellertid i allmänhet icke anslutna

till Byggnadsindustriförbundet, utan äro oorganiserade och lia då att

själva lösa frågan örn avtal med byggnadsfackförbunden. Dessa framträda

alltid då med krav på att avtalen skola innehålla bestämmelse örn att endast

hos respektive förbund organiserad personal får användas, ett krav som de

oorganiserade byggmästarna sällan eller så gott som aldrig kunna motsätta

sig. En följd härav är, att de byggnadskunniga arbetarna på landsbygden

äro tvungna att, om de önska arbeta hos någon byggmästare, ovillkorligen

ansluta sig till byggnadsfackförbunden, alldeles oberoende av huruvida dessa

förbund i övrigt representera deras intressen. Genom denna taktik få bygg
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11. 19

nadsfackförbunden ett grepp på arbetskraften långt utöver deras egentliga

verksamhetsfält.

Ännu en annan sak bör i detta sammanhang beaktas. För en bygd brukar

i allmänhet de avtal, som slutits i närmaste samhälle och framförallt stad

mellan Byggnadsindustriförbundet och Byggnadsträarbetareförbundets avdelningar,

vara prisnormerande. I avtalet är då intaget en viss rayon kring

samhället, inom vilken avtalet skall äga giltighet. De arbetsgivare, som haft

det avgörande inflytandet på dessa förhandlingar, äro emellertid i de allra

flesta fall arbetsgivare, vilka antingen uteslutande eller så gott som uteslutande

lia sin verksamhet i samhället eller staden, och därför icke ha anledning

att på prisnormerna lägga de synpunkter, till vilka landsbygdens förhållanden

motivera. Även denna faktor har bidragit till att landsbygdens intressen

icke i tillräcklig grad bevakats.

Som en sammanfattning vilja vi anföra, att enligt vår uppfattning är frågan

om byggnadskostnaderna på landsbygden och den stegring de varit

utsatta för under senare år en mycket omfattande och komplicerad fråga,

som troligen även i rätt stora avsnitt får lov att lösas på organisatorisk väg,

men dock är i behov av en sammanfattande utredning i hela sin vidd och av

denna anledning anse vi oss böra tillstyrka motionärernas förslag örn att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om en sådan utredning.

Stockholm den 16 februari 1939.

Riksförbundet Landsbygdens Folk (R. L. F.)

C. G. JOHANSSON.

G. Limdgren.

Bilaga 10.

Till Riksdagens andra kammares andra tillfälliga

utskott.

Genom skrivelse från Andra Kammarens andra tillfälliga utskott av den

28 januari 1939 ha vi givits tillfälle att yttra oss i anledning av de i Kammaren

väckta motionerna nr 7, 105 och 176. Vi lia jämväl erfarit att även

landssekretariatet lämnats tillfälle att avgiva sådant yttrande och vilja vi,

sedan vi tagit del av landssekretariatets yttrande, meddela att vi instämma

i detsamma. Vi vilja understryka att nian inom byggnadsfackförbunden

icke kan tänka sig att det skulle kunna resas hinder mot att arbetarna inom

resp. byggnadsfack organiseras inom vederbörande fackförbund. Vi kunna

heller icke avstå från att inom resp. fack söka genomföra enhetliga och för

de olika platserna jämförliga arbetsvillkor.

Det bör i detta samanhang påminnas om att, på grund av Riksdagens

tidigare beslut, utredning av hithörande angelägenheter i sin helhet företagits

av »1934 års byggnadsindustrisakkunnige». Denna utredning är synnerligen

grundlig och det framlagda materialet är rikhaltigt. Det förefaller

oss därför att en förnyad utredning näppeligen skulle kunna anses erfor
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

derlig förrän Riksdagens beslut med anledning av byggnadsindustrisakkunniges

betänkande och förslag föreligger.

Därest en utredning skulle på grund av beslut inom Riksdagen komma

till stånd, förutsätta vi att såsom anförts i landssekretariatets yttrande

byggnadsfackens arbetarorganisationer komma att bli representerade i utredningen.

Stockholm den 28 februari 1939.

Samverkande Byggnadsfackförbunden.

NILS LINDE.

Bilaga 11.

Då jag bereus tillfälle att yttra mig över vissa motioner angående landsbygdens

bostadsförhållanden, ber jag att få anföra följande:

Det synes mig synnerligen önskvärt att efter landsbygdens speciella omständigheter

anpassade förhållanden åstadkommes ifråga örn byggnadsverksamheten.

Upplysningar jag erhållit från min ort angående byggnadsarbetarnas

årsinkomster för senaste kalenderår synes dock icke motivera

generella lönenedpressningar. Däremot förefaller det som om vissa justeringar

på sina håll skulle vara påkallade. Mätningssystemets införande också

på landsbygden förefaller alldeles särskilt aktualisera detta påstående.

Enligt den erfarenhet som hittills föreligger torde systemet nämligen kunna

diskuteras både med hänsyn till innebörd och konsekvenser. Icke minst

med hänsyn till arbetarnas intressen är det nödvändigt att alla förhållanden

undanröjes, som ger plats ens för den minsta misstanke att byggnadslönerna

»trissas» upp.

För mig tillgängliga upplysningar klargör emellertid att den kraftiga stegringen

av landsbygdens byggnadskostnader i främsta hand är att återföra

till de stegrade priserna på byggnadsmaterial. En grundlig undersökning

av allt som står i samband härmed synes vara påkallad, önskvärt torde

också vara, att en eventuell utredning tar sikte på önskvärdheten av att

bereda de små jordbrukarna arbete inom byggnadsbranschen för att därigenom

bereda dem välbehövliga bättre försörjningsmöjligheter. Huruvida

detta skall föregås av speciell utbildningstid förefaller diskutabelt. Många

småbrukare torde redan utan specialutbildning besitta så stora insikter i

med byggnadsverksamhet förenade omständigheter, att de utan några som

helst skolkurser kunna åta sig mer eller mindre yrkesbetonad sysselsättning

vid byggen.

Stockholm i februari 1939.

ALFRED ANDERSSON.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1939

916662

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.